En fjällräv och en hackspett samlade in 40 000 kronor i Vasaloppsspåret

Anna och Daniel som fjällräv respektive vitryggig hackspett i Vasaloppsspåret

Anna Frisk och Daniel Zetterström åkte Vasaloppet för skogen, utklädda till en fjällräv och en vitryggig hackspett. Tillsammans med ytterligare en vän lyckades de samla in 40 000 kronor till Greenpeace skogskampanj, som går ut på att rädda det norra skogsbältet från destruktiv avverkning.

Berätta om loppet, hur gick det?

Anna: Det var en galen uppförsbacke med långa köer i början och det tog oss lång tid att komma till första depåstoppet. Vi hade våra ups and downs och var ganska slut när vi kom fram till Evertsberg med ungefär halva loppet kvar. Sen blev det nedför och det var tydligen mer vår grej.

De sista tolv kilometerna var riktigt roliga. När det började skymma kändes det som att vi blev djur på riktigt och att vi hade en massa kraft undansparat.

Daniel: Vi startade längst bak av alla, vilket gjorde att de första milen var trånga, långsamma och spårlösa - det gjorde det hela tuffare. Efter Evertsberg lättade det dock, och de sista milen var riktigt roliga!

Vad fick ni för uppmärksamhet i spåret?

[caption id="attachment-35323" align="alignright" width="350"]Anna och Daniel som fjällräv och vitryggig hackspett Foto: Adam Alexander Johansson[/caption]

Daniel: Vi fick väldigt bra respons. Vi ville bara skapa god stämning, våra dräkter hade inga direkta budskap men vi pratade med många. Flera hade redan läst om oss och hejade på, några följde oss till och med från stopp till stopp!

Anna: Många kommenterade och ville prata om våra dräkter. Vi blev intervjuade vid flera blåbärssoppastationer och i slutet av loppet hörde vi flera gånger folk som ropade ”Heja Greenpeace!” till oss.

Några av åkarna kom upp bredvid oss och hälsade och berättade att de hade skänkt pengar till vår skogsinsamling. Det var så fin stämning i och längs med spåret!

Hur mycket pengar samlade ni in?

Daniel: Vårt mål var 40.000 kronor. Tack vare alla som stöttat oss, och att min vän Sef startade en stödinsamling, nådde vi vid målgången 40.009 kronor!

Hur kändes det att åka i mål?

Anna: Det kändes så himla skönt. Det var häftigt att komma in på upploppet och uppleva det som åkare. Det kändes härligt att krama om varandra och att ha klarat utmaningen tillsammans.

Daniel: Det var härligt att åka i mål, men det kändes mer som att det riktigt arbetet började där. Nu kommer Greenpeace arbeta vidare med detta och jag kommer se efter olika möjligheter att stötta deras arbete vidare!

[caption id="attachment-35326" align="aligncenter" width="580"]Anna och Daniel i Vasaloppsspåret Foto: Adam Alexander Johansson[/caption]

Här kan du läsa vår artikel om varför Daniel och Anna antog utmaningen att åka Vasaloppet för våra skogars skull.

De åker Vasaloppet i djurdräkt – för att rädda skogen

Anna och Daniel i skidspåret

Det norra skogsbältet lagrar mer kol än alla regnskogar i världen. I sin kampanj för att rädda det norra skogsbältet menar Greenpeace på att hoten mot den boreala skogen är en tickande klimatbomb. Anna och Daniel bestämde sig för att bidra till kampanjen på sitt eget sätt.

Anna Frisk och Daniel Zetterström åker Vasaloppet i varsin djurdräkt på söndag, av en mycket speciellt anledning - för att samla in pengar till Greenpeace kampanj för att rädda det norra skogsbältet.

Enligt Greenpeace hotas det norra skogsbältet, som sträcker sig genom Norden, Ryssland, Kanada och Alaska, av destruktiv avverkning. Bara tre procent av skogen är skyddad, vilket kan jämföras med regnskogen där 27 procent är skyddad.

Både Annas insamling och Daniels insamling är redan uppe i över 15 000 kr var. Här berättar de för Supermiljöbloggen om varför de antagit utmaningen att skida nio mil.

Hur kan en göra för att avverka skog på ett mer hållbart sätt?

Daniel: Det stora problemet idag är ju att alldeles för lite yta har ett skydd. FN har identifierat att 17% måste skyddas för att våra skogar ska må bra. Så det Greenpeace vill få igenom är att de stora företagen och framför allt det statliga skogsbolaget Sveaskog ska låta mer av sina skogar vara. Det är inget orimligt, tänk att de får avverka mer än 80% av alla Sveriges skogar.

Ett annat problem är att större och större maskiner används, vilket lätt förstör marken. Skogen är förnybar, men inte oändlig. Den är bara förnybar så länge den får en chans att återhämta sig, och för det behövs större partier av välmående skogar!

Anna: Än så länge är endast några få procent av den svenska skyddsvärda skogen skyddad, vilket enligt FN inte är tillräckligt för att se till att skogen är levande och välmående.

En annan viktig aspekt är att göra det möjligt för våra lagar att följas. 97 procent av all avverkning sker i blindo då Skogsstyrelsens budget bara räcker till att inspektera tre procent av den aktuella skogen innan avverkning. Skogsstyrelsen får alltså inte den budget som behövs för att kunna hålla sig till de regler som finns.

De stora skogsbolagen har också alldeles för stort inflytande i skogspolitiken. För stor makt och ett samtidigt starkt ekonomiskt vinstintresse hos skogsindustrin är svårt att kombinera med en hållbar skogsavverkning.

Hur stor erfarenhet har ni av skidåkning?

Anna: Jag är född och uppvuxen i Borlänge. Utflykter i naturen har varit en stor del av min uppväxt. Så fort det fanns tillräckligt med snö var det skidåkning i Gyllbergen, ett naturreservat strax utanför Borlänge, som gällde.

I helgen som var åkte jag två långa turer med pappa. Vi konstaterade flera gånger att det är magiskt och helt sjukt att det finns ett så här vackert ställe att åka omkring på. Så var känslan.

Men kanske är det inte så sjukt. Kanske är det motsatsen som skulle vara sjuk. Att naturreservat som Gyllbergen inte skulle finnas, för oss att njuta av och för djur och växter att leva i.

Daniel: Jag har väldigt liten erfarenhet av skidåkning, jag har mest lånat sådana där gamla skidor med piggar i pjäxorna. Detta är min första vinter med egna moderna skidor!

Vad betyder skogen för dig?

Daniel: För mig är skogen en oas från det samhälle vi lever i, att få glida ut i det tidlösa och bara vara en del av det hela! Det är läkande, ger svar på frågor som kanske inte får plats i det tempo som vårt samhälle innebär!

Anna: Enormt mycket. Skogen har gett, och ger mig fortfarande, massor. Den är min träningsplats, min andningsplats, den var min lekvärld som barn, min tankesorterare, en nyfikenhetsväckare, en hitta ro-hjälpare och en trygghet.

Jag bor nu ganska centralt i Örebro. Varje dag cyklar jag igenom stan till och från skolan. Att då ibland komma ut i skogen, bort från konsumtionshjul och effektiviseringsfokus, kan vara så himla skönt.

Och så den viktigaste frågan, vilka djur ska ni klä ut er till?

Anna: Jag ska åka som fjällräv i vinterstass! Fluffig och vit alltså.

Daniel: Jag ska vara en vitryggig hackspett! Det är en väldigt talande art för hur våra skogar behandlas, nu finns bara cirka 25 stycken kvar på grund av den svenska skogspolitiken. Så jag tänkte bli den 26:e.

Här kan du skänka pengar till Daniels insamling och Annas insamling!