Elände eller inte


Andreas Cervenka är en duktig journalist hos SvD. Läste igår hans julsaga om sedelpressarna, En liten julsaga om ett samhälle i kris, angav rubriken. Fyndigt, roande men så kom jag att tänka på själva grundtonen, som ligger redan i titeln. Ett samhälle i kris. Stater som sätter igång sedelpressarna är i stor fara, är väl budskapet. Sverige, som har tryckt alldeles för mycket pengar alldeles för länge, skulle vara ett samhälle i kris.

Men krisen känns inte så påtaglig, i varje fall inte den ekonomiska. Trots alla braskande rubriker och reportage, står Sverige inte inför krig eller upplopp, trots allt har vi det tryggare och bättre ekonomiskt än någonsin. Ingen svälter, Ingen måste bo på gatan, bra skolor för alla, en sjukvård som slår det mesta, rimlig arbetslöshet. För all del viss brist på förståelse för klimat- och miljöutmaningar och lite si och så med äldrevården men annars strålande tider, frid och fröjd. Ett långvarigt och fantastiskt välstånd.

Ett allmänt orostecken är däremot det militära etablissemanget, som ropar allt högre och oftare efter mer resurser och större utrymme. Media hejar på. Politiker hakar på. Rysskräcken är mer närvarande än på länge. Med världsledare som Putin och Trump är det inte så konstigt. Ett annat läskigt orostecken i tiden är den alltmer högljudda nationalismen, högerpopulismen och rasismen. Det är något både vi och andra kommer att få jobba med under lång tid.

Patientintresset


Såg ett par tidningsinlägg i en debatt, som handlade om ideologier i vården och ämnet var de fria vårdvalen. De fria vårdvalen, som ju innebär en rätt för patienter att välja den vårdgivare patienten önskar, är friare i Stockholm än i övriga landet. Uppsala och Malmö jobbar på det. I övrigt är det tunt med fria vårdval. och De olika sidorna i den debatt jag såg, hade en sak gemensamt. De säger båda att de värnar om patienterna men ingen av dem tycks egentligen göra det. Sidorna är för all del ense också om att fria vårdval kostar mer än inga vårdval. Den ena sidan, borgerlig, hävdar att fria vårdval i primärvården är lösningen på den krisdrabbade primärvården, den andra, socialdemokratisk, att inga fler vårdval ska införas utan närmare utredning. Bakom synpunkterna tycks främst ligga uppfattningar om mer eller mindre etableringsrätt för privata vårdbolag. Den ena sidan använder argumentet om valfrihet, vilket den andra sidan har svårt att öppet kritisera. Den andra sidan värnar om det offentligas ekonomi, vilket också är svårt att invända mot.

Att sjukvård är besvärligt för politiker att hantera, är en allmänt spridd uppfattning. Det är omöjligt att säga, hur mycket sjukvården får kosta. Den kan kosta i stort sett hur mycket som helst, om allas behov och önskningar skulle tillgodoses. Sjukvården är ett rörligt mål inom politiken. En god sjukvård är en del av välfärden men det går inte att säga, hur mycket sjukvård som behövs. Tack och lov, är det nästan ingen här hemma i Sverige, som ifrågasätter den gemensamma finansieringen av sjukvården.

Jag har sedan 80-talet haft med vårdrelaterade företag att göra som en del av mitt arbete. En genomgående uppfattning jag fått om hur landsting, egentligen mest Stockholms läns landsting faktiskt, fungerar är att både politiker och tjänstemän är fokuserade på ekonomi, organisation och någon gång ideologi men inte lika mycket på patienterna. Jag inser att jag är kategorisk här men försöker på så sätt förstärka en poäng. Det kan man tillåta sig på en egen blogg. I alla diskussioner om vårdavtal som jag deltagit i, och jag kan säga att de är många, har det talats mycket om etablering, ersättningar och volymer men ganska lite om patienternas intressen. Man får förutsätta att det är en given förutsättning för alla i dessa diskussioner men emellanåt har jag undrat. Man ser inte skogen för alla träd. Bland de skymmande träden finns politiska ambitioner med sjukvården. Själva skogen är patienterna.

Jag tycker att det finns gott om utrymme för seriösa, privata vårdbolag inom primärvård och elektiv specialistvård men att det förutsätter att vettiga och tillräckliga krav ställs på vårdproducenterna med avseende på både kvalitet, effektivitet och kostnad samt att dessa krav följs upp. Om patienternas valfrihet är något man gillar på allvar och vill uppnå, är det nödvändigt att även privata vårdproducenter finns. Just i de här debattinläggen nämndes som omväxling inget om privata vårdproducenters vinst.

Teater


Panamapappren är en härlig godbit för media. Den svenska allmänheten suktar efter namnen på miljonärer som fifflat. Och, när det inte längre är spännande att påstå brottslighet eller omoral hos rika svenska knösar, kan man sikta mot större och mäktigare mål. Den isländske statsministern föll som en fura för en nyslipad motorsåg. Andra intressanta potentater som Marine le Pen, fransk ultrahögerledare, envåldshärskaren Putin i Ryssland och ett antal kinesiska partipampar verkar befinna sig i farans riktning. Har de inte egna brevlådeföretag, så finns närstående till dem, som har det. Smaskens, fifflet kan leda till avgående potentater, statskupper och regeringars fall.

Mediahysterin kommer väl att hålla på ett tag men så finns det också miljontals dokument från flera decennier att gräva i. Ett jättelikt nätverk av journalister är sysselsatta med affären. Fast det är bra också med grävande journalister, som hittar mer fuffens, även om just den här företeelsen med brevlådeföretag och skatteflykt verkligen inte är ny.

Man kanske skulle ha ett brevlådeföretag. Det är väl inte förbjudet. Virgin Islands låter fint eller Gibraltar eller Bahamas. Man kunde t.ex. låta det ha en adress och ett mobilabonnemang i ens eget namn, dit man kunde hänvisa en massa onödig reklam och telefonförsäljare. Fast det skulle inte fungera, för det ligger nog i sakens natur att ett brevlådeföretag ska vara hemligt och gärna ligga i ett skatteparadis. Annars är det inget kul. Men ett hemligt brevlådeföretag i ett skatteparadis, som blir påkommet, medför ägarens offentliga schavottering vid skampåle eller värre. Man får skylla sig själv, om man skaffar sig ett sådant företag. Så det vill väl till att det lönar sig med räntesnurror, svarta pengar eller annat. Men jag ids nog inte. Dessutom förbjuder mig min stränga uppfostran att planlägga brottslighet eller omoral, vilket det nu är, på ett så förslaget sätt. Hmm. Jag har knappast råd heller. Men när man blir rik, måste man vara förberedd och snabbt dra ner på skattebetalningarna. Inte kan man betala hur mycket skatt som helst. Och inte vill man bli påkommen. Man kunde kanske be sin fru att starta ett brevlådeföretag eller ännu hellre exfrun eller någon annan kompis. Eller man kunde hitta en målvakt helt enkelt. Man kanske kan fråga banken om hjälp men, ska man tro tidningarna, får man nog ingen hjälp av banken, förrän man redan blivit rik och hör till bankens rikaste kunder och då är det i senaste laget. Och innan man blivit snuskigt rik, blir det för dyrt med ett brevlådeföretag utan intäkter, särskilt om man behöver ett brevlådeföretag som äger ett annat och särskilt, om man behöver brevlådeföretag i olika länder. Advokater, revisorer, banker, målvakter, lokala myndigheter ska alla ha betalt. Förresten är jag så gammal att jag måste börja inse att jag inte plötsligt kommer att bli tillräckligt rik för att komma på att jag till varje pris måste undvika att betala för den svenska välfärden.

Nää, det finns varken drama, komedi eller spänning i historien om panamapappren utom möjligen i hur själva läckan skett. Läckan från advokatbyrån var förresten så omfattande att särskilda företag med speciella virtuella verktyg måste anlitas för att sortera alla terabyte information och dokument. En ny fin affärsidé, att sortera läckt information. Jag rycker på axlarna. En annan ny affärsidé är att göra deckare, film eller tv-serie av avslöjandena och panamapappren. The Panama Papers är en utmärkt titel.

Trots ekonomiska bekymmer ser vi ljust på framtiden

Region Gotland har en ansträngd ekonomi. I år räknar vi med stora underskott främst för att våra utgifter har ökat snabbare än intäkterna. Vi är inte ensamma om att ha detta bekymmer. Alla regioner och landsting brottas med ökade kostnader och var tredje beräknas att gå med underskott. Befolkningen blir äldre vilket ökar behoven av vård och omsorg samtidigt som andelen i arbetsför ålder som kan vara med och finansiera minskar. Statsbidragen har heller inte höjts tillräckligt. Utvecklingen är oroväckande och här på Gotland tar vi fram förslag för att få ordning på ekonomin. Det kommer att krävas stora ansträngningar för att uppnå en stabil ekonomi vilket är basen för vår välfärd över tid.

Det är lätt att få en dyster syn på framtiden när det är besparingar som dominerar diskussionen i medierna. Vi känner därför att det är angeläget att lyfta de ljuspunkter vi ser inför de kommande åren.

I förra veckan var det idel positiva besked om konjunkturläget i Sverige när SCB släppte en rad rapporter. Även Gotland står starkt och utvecklas i en positiv riktning. Nyligen visade småföretagarbarometern att hela 76 procent av de gotländska företagen ansåg sig ha goda tillväxtmöjligheter, vilket var flest i landet. Vi möter ofta människor med idéer och projekt som vi tror stärker Gotland. Vi har i genomsnitt 870 000 besöksnätter varje år och antalet väntas öka. Satsningen på en ny kryssningskaj som hyrs och därmed betalas av en privat aktör kommer utan tvekan att inverka positivt på antalet arbetstillfällen.

Vi lever på en fantastisk ö vars attraktionskraft få orter kan mäta sig med. Medan glesbygdskommuner runt om i Sverige dras med avfolkning är utvecklingen på Gotland den motsatta. Efterfrågan på bostäder är stor och det byggs mycket. Trots att antalet medborgare skrivna på ön har legat stilla ser vi tecken på förändring. Försvarsmakten ska utöka sin etablering, antalet studenter vid Campus Gotland växer och nu väntas ett stort antal människor som behöver nya hem efter att ha varit på flykt. Detta är positivt för Gotland. Vi behöver vara fler för att gemensamt bära investeringar i exempelvis sjukvården.

Gotland har kommit längst med utbyggnaden av bredband vilket ger oss möjligheter att locka fler att flytta till landsbygden. Planerna för en ny elkabel till fastlandet innebär fler jobb inom energisektorn samtidigt som Gotland kan exportera grön el och bidra till att hejda klimatkrisen. Det går bra för Gotland, även om det finns ekonomiska utmaningar.


Isabel Enström (MP), regionråd
Stefaan De Maecker (MP), regionråd

Publicerad i Gotlands Allehanda 13 november 2015