Vardag, vanor, Wallander och våld


Det är visst allitteration, det kallas det där.

Pensionärslivet lunkar på. Långa, härliga mornar med kaffe, nyheter och stillsamt umgänge. Hundpromenader. En del hushållsgöromål med tvätt och matlagning. Kontakter med barn och barnbarn då och då. Umgänge med vänner till och från förstås. Lite jobb fortfarande men ganska lite numera och det är en avgjord lättnad att slippa stressen från förr. Besök i byn för att handla och göra andra ärenden, ibland något besök i Nyköping eller Stockholm men det blir inte varje vecka. Ett lugnt och stilla liv, särskilt så här års. Till våren och framöver blir det mer utomhusaktiviteter, golfspelande och husbilsåkande.

Mer inomhus nu och en del tv-tittande. Nu går Wallanderfilmerna igen på TV4. Varje söndag kan man se den livströtte men knivskarpe kommissarien i Christer Henrikssons gestaltning. Han gör det väl rätt bra. Såg honom, förresten, nyligen även på riktigt på Scalateatern i en uppsättning av Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Hyfsat bra. Mankells Wallanderhistorior är ofta mörka, alltid våldsamma och slutar alltid med professionell framgång för Wallander. Det finns många Wallander-filmer. Ibland orkar jag se om någon av dem.

Och så fortsätter vi att titta på Innan vi dör på SVT, som är spännande men även den mycket våldsam. Vill man ha lite ytterligare våld, kan man se Homeland, som väl är uppe i sjätte eller sjunde säsongen eller så och som jag oftast inte orkar med för min del. Och så finns det oräkneliga vålds- och kriminalserier på Netflix.

Hur som helst, är våld en stor och populär vara på film och i teve. Underhållningsvåldet breder ut sig mer och mer och har för länge sedan infiltrerat även dataspelen. Tja, man kan ju välja att inte titta men det är ändå intressant att notera vårt omättliga behov av att titta på spänning, fysiskt våld och elände. Jag har inte räknat ut någon given eller ens sannolik psykologisk förklaring till det behovet.

Skärpning behövs kanske


Fyra 19-åriga män har åtalats för en gruppvåldtäkt på en finlandsfärja men frikänts, läste jag i någon tidning i helgen. Klart i målet var att de fyra männen varit inblandade i samlag eller andra sexuella aktiviteter med en ensam kvinna i en passagerarhytt. Tingsrätten ansåg det inte bevisat att kvinnan hållits kvar i hytten mot sin vilja eller att hon varit tillräckligt berusad för att kunna anses våldtagen. Hon skulle alltså inte ha varit försatt i en särskilt utsatt situation, som man säger. Tja, bevisvärdering är svårt att ha en uppfattning om utifrån. Tingsrätten kanske hade rätt i sin värdering, kanske inte. Det lär väl visa sig vid den slutliga utgången, för man får vänta sig att domen överklagas.

En av männens försvarare uttalade av någon anledning det här efter att domen fallit: Det finns väldigt lite som tyder på att det här skulle vara något annat än ett frivilligt samlag. Nu känner jag inte till detaljerna i målet men, om fyra män deltagit i sex med en och samma kvinna vid samma tillfälle, lär det väl i största allmänhet finnas skäl att ifrågasätta frivilligheten. Undrar om de här fyra unga männen känner sig stolta nu så här efteråt, alldeles oavsett de straffrättsliga bedömningarna.

Bevisbördereglerna, som är till för rättssäkerheten, behövs men de innebär ofta svårigheter för åklagarsidan i våldtäktsmål. Ett sätt att förbättra möjligheterna att komma åt den här sortens gärningar och den här sortens män, är att göra som i Norge, att införa ett samtyckeskrav, alltså att i viss utsträckning rucka på bevisbördan. Det är ganska grundläggande att man inte ska ligga med folk, som inte vill ligga med en och att om man i förväg tar reda på eventuella önskemål, om läget är oklart.

I en gammal hollywoodfilm, En kvinnas doft, med Al Pacino i huvudrollen ger Als karaktär vid ett tillfälle en yngre man ett råd: When in doubt, fuck. Han hade allt fått det lite om bakfoten, för det är ju tvärtom det borde vara. Dessutom anspelade kommentaren, om jag minns rätt, på en hund, som var osäker på om han träffat en annan hanhund eller en tik.

Hoppas den avslutande och lite opassande lätta tonen i ett allvarligt ämne ursäktas.

Makt och pengar hägrar


Det händer hemska saker i Europa. Frankrike och Belgien är särskilt utsatta. Media ägnar otroligt mycket tid och utrymme åt dåden i Bryssel. Det avspeglar vår skräck för att själva hamna i skottlinjen. Hur hemskt det än är att många människor dött i ett attentat, måste terrordåden ändå ses i någorlunda perspektiv. Jakten på de här terroristerna pågår för fullt, jakten på terrorister i allmänhet pågår, rädslan för terrorism tilltar, skyddsåtgärder mot terrorism vidtas. Kontroller, apparater, övervakning, insatser av polis och militär, tunga vapen. Terroristbekämpning har blivit det viktigaste i världen. Experter yttrar sig om terroristerna i Bryssel. Jihadismen är vår tids paria. Någon expert vet med säkerhet att sättet att bli av med terrorismen är att kämpa ner terroristernas själva ideologi, jihadismen. Någon annan tror sig veta svaret på en utbredd radikalisering av människor. Opportuna politiker i när och fjärran tar chansen att dra egna växlar på händelserna.

Terror, gerillakrig, rebeller, revolutionärer har funnits i alla tider och kommer förstås att finnas i alla tider, storskaliga krig också. Människan vill försvara, utöka, skaffa sig, kämpa för sina revir. Människosläktet har inte kommit längre än att man lätt tar till våld och vapen för att göra det. Religionskrig har förekommit genom historien hur många gånger som helst. Men det är knappast religiösa förtecken, som är den egentliga orsaken, det är knappast tron på olika gudar, som ligger bakom övergrepp och påhopp, det är knappast islams fel att IS-rörelsen finns.

Ett gångbart sätt att skaffa sig alibi för maktsträvanden är att skaffa sig och torgföra en religiös eller politiska ideologi. IS använder islam. Kristendomen har historiskt använts i många fall, nazismen och kommunismen är politiska ideologier som använts som täckmantlar för enskilda grupperingars maktambitioner. Men bakom ideologierna ligger alltid strävan efter mer makt och rikedom, emellanåt uttryckt som rättviseanspråk. Viss krigisk verksamhet kan anses mer motiverad än annan eller lättare att förstå eller till och med mer berättigad men bakom ligger alltid någon grupp, som vill flytta fram positionerna, när det gäller någon form av bestämmande, makt alltså, och resurser, ekonomiska eller andra.

Ja, ja, det är lättare att sitta hemma i soffan och tycka än att faktiskt göra något.

Show off


Wrestling är en egendomlig engelsk företeelse, en sorts kampunderhållning, som ska se ut som en sport. Utövarna slåss på låtsas i en boxningsring. Uppgjorda matcher, inövade trick. Humbug och inget hymlande om att det är humbug. Vrålande publik, som vet om att allt är båg men inte har något emot det. Det har inte jag heller egentligen, själva båget alltså. Wrestlingen som sådan är för min del fullständigt ointressant. Men å andra sidan är boxning och MMA också helt ointressant eller värre. Frågan är om slagsmål på allvar ska vara tillåtna. Det borde vara brottsligt, oavsett om samtycke kan anses föreligga, att sparka eller slå någon medvetslös, att avsiktligt vanställa andra. Misshandel blir inte tillåtet, därför att den slagne säger att han ville få stryk eller helt enkelt deltog i slagsmålet. Vissa gränsdragningsproblem med förbud och straffbeläggning finns men inga olösbara. Jämfört med de “riktiga” kampsporterna är wrestling lätt att acceptera, hur smaklöst det än är. Att det sedan är obegripligt att folk betalar pengar för att se det, är en annan sak.

F.ö. kom jag av någon anledning att tänka på wrestling, när jag såg inslag från de amerikanska primärvalen i tv. Pråliga ytor, show off, ruffel och båg, mycket pengar, allt inlindat i floskler och konstlade budskap. Där slutar kanske jämförelserna.

Yngve, en grön veganpolitiker 2016-01-11 22:41:10

Läste i dagens DN ”Ordspråken som vägrar dö ut”. Artikeln handlade om ordspråk som håller sig kvar.

De fyller minst 14 olika funktioner i språket och ser inte ut att dö ut — trots att de har flera hundra år på nacken.
– Ordspråken ger möjligheten att säga något utan att ta ansvar för det, säger språkvetaren Anders Widbäck.

I slutet räknades det upp ett antal ordspråk men det var ett som de missade. Nämligen ”Det gäller att smida medans järnet är varmt”. För det är vad som gäller väldigt ofta.

Minsta antydan till att det är ”flyktingrelaterat” så är SD framme och kräver räfst samt rättarting. Ibland är det andra partier som hänger på. Så blev det när det rapporterades om nyåret i Köln. Nu är det vad som hände på en svensk konsert i Stockholm.

SD kräver polischefens avgång. Moderaterna kräver Ygeman på svar om polisens tystnad.
Nu ska det skippas rättvisa.

När det lugnat ner sig så återgår allt till den vanliga lunken. Har problem blivit löst?
Tyvärr inte. Problemet jag tänker på är mäns våld mot kvinnor.

Jag bryr mig inte om vilket ursprung förövaren har. Kvinnor ska inte behöva utstå denna behandling. Kvinnor ska inte behöva vara rädda för att bli antastade. Kvinnor ska inte behöva vara rädda för att gå på en konsert eller att gå på bio. Kvinnor ska inte behöva vara rädda för män. Punkt slut!

Just nu är det mycket tal om det som händer på konserter men problemet existerar inte bara då. Mäns våld mot kvinnor är inget nytt.

Många män blir provocerade när man pratar om mäns våld mot kvinnor. Det blir inte jag men jag blir ledsen och förbannad att det sker och att det sker så ofta. Mäns som förstör kvinnors liv. En våldtäkt är inget man bara skakar av sig. En våldtäkt kan förstöra en kvinnas totala liv.

När man pratar att problemet mäns våld mot kvinnor blir det ofta motreaktioner.  Män blir också våldtagna och kvinnor  slår minsann sina män. Visst det händer och det är lika förkastligt men det ursäktar inte mäns våld mot kvinnor.

Alla män våldtar inte. Inte heller alla flyktingar våldtar eller behandlar kvinnor illa. Självklart gäller svensk lag och lagen gäller alla, men vi kan inte dra alla över en kam.

Det finns undersökningar som visar att det är ett normaliserat beteende i vissa skola att killar kommer undan på det här sättet. Vi vuxna måste vara tydligare i vad som är rätt och vad som är fel. En hel del behöver dessutom fundera på hur de är som förebilder. Vad man säger är viktigt men än viktigare är hur man agerar.

Visst är det jättebra att vi pratar om könsroller och genus för de som kommer till vårt land men jag tror att vi behöver även involvera de som har sina rötter sedan urminnes tider.

Ska vi kunna komma åt detta samhällsproblem måste det säkert till mer resurser. Alla samhällssektorer behöver involveras. Inte bara polisen. Sjukvården, skolan, arbetsplaster, fackförbund, föräldrar …

Vi måste våga mera. Våga vara socialt obekväma. Våga prata om gränser. Våga fråga och lyssna. Våga Anmäla.

Kolla gärna hemsidan FATTA

Fatta-Affisch3

Share on Facebook  Post on Twitter  

Lagom är bäst …

BalansvågMånga talar om Sverige som LAGOMLANDET och då inte som något positivt. Jag personligen tycker jag LAGOM om ordet LAGOM.
Läste i dagens SvD:

Nu drar jag mig för att skriva för jag vet att det bara tar någon minut innan mamma ”gillat” eller kommenterat.

Detta sagt av en kvinna vars mamma är överaktiv på sociala medier, i alla fall enligt dottern.

I tidigare artikel har man kunnat läsa:

”Techno-Freud” – det har psykologiprofessorn Sherry Turkle kallats i sin roll som uttolkare av hur ny teknik förändrar oss och våra relationer. Nu oroar hon sig för att vår förmåga till empati minskar. En stor studie visade att studenter har svårt att sätta sig in i hur andra tänker och känner.

Hennes oro grundar sig bland annat på två nya forskningsstudier. Den ena visar att telefonernas ständiga närvaro gör att vi väljer att prata om ytligare saker än förut. Även om den är avstängd och ligger en bra bit bort så påverkar den vad vi pratar om. Den andra studien visade att studenters förmåga till empati hade minskat med 40 procent de senaste 20 åren. Minskningen var störst under de senaste tio åren. Förmågan till empati mättes genom att studenterna fick läsa berättelser om människor och svara på vad de tänker och känner. Forskarteamet bakom studien spekulerade i att detta kan bero på att unga tillbringar allt mer tid på nätet och mindre med att umgås i verkliga livet.

Att det överkonsumeras ”mobiltelefoni” är det nog ingen som kan säga emot. Gäller inte alla men många. En del kan inte ha sin mobil avstängd en längre tid. Mer oroväckande är empatin minskar, vilket jag tycker märks tydligt i dagens samhälle. Gäller inte alla men många.

Det verkar som att vi människor har svårt för att inte överkonsumera. Det gäller mat men även annat som att använda ny teknik. Det pratas mycket om balans i livet och det verkar som att vi saknar detta i många hänseenden.

Antibiotika är fantastisk om den används rätt, mobiltelefonen likaså. Listan kan göras lång där lagom användning är toppen men överkonsumtion mindre bra!

Varför är det så att vi har svårt att inte gå till överdrift. Kanske sitter det i våra gener. Det pratas mycket om den fria viljan och om vi verkligen har en fri vilja. Våra hjärnor är oftast välutvecklade och vi kan oftast hitta massor av information om det mesta som vi skulle kunna ha som underlag innan vi tar bra beslut. Det verkar dock som att vår hjärna är väldigt selektiv vilket kan vara bra om den är det på rätt sätt.

Vi vet att rökning är farligt!
Vi vet att vi släpper ut för mycket ”koldioxid”!
Vi vet att dåliga kostvanor ger oss sämre hälsa!
Vi vet att rörelse är nyttigt för oss!
Våld föder våld!

Ändå röks det för mycket, det körs för mycket bil, vi äter snabbmat och för mycket. Vi rör oss för lite och det finns alldeles för mycket vapen i omlopp …

Hund och kattDet känns som att vi gärna inte vill ha en fri vilja utan gärna överlåter ansvar till något annat. Vi vill gärna ha en snabb fix. Vi äter inte lagom med godis utan äter gärna lite extra. Nu finns forskning som tyder på att ett hormon FGF21 kan styra vårt sötsug. Lite hormon och så blir vi av med vårt sötsug. Bra men FGF21 kan även ha en baksida eftersom det kan orsaka depression. Risken finns att vi förlitar oss på ”hormonet” i stället för att själva ta oss i kragen.

Egentligen borde de flesta av oss kunna bli lite mera LAGOM speciellt vad gäller konsumtion och då skulle vi minska en hel del problem i världen.

Det är kanske något vi redan nu kan fundera över innan tolvslaget den 31 december och vi står inför ett nytt år med nya möjligheter och förutsatser.

Det gäller att avge LAGOM många nyårslöften, LAGOM kaxiga för att det ska finnas en chans att de uppfylls …

Share on Facebook  Post on Twitter  

Satsa mer på KULTUR …

Även om det satsas en del på att människan ska åka ut i rymden så har vi bara en planet. Ska vi kunna leva på den vi har så måste vi bli mer sams. Ska vi bli mer sams behöver vi minska klyftorna och så behöver vi satsa mer på fredliga lösningar än militära.
Det finns alldeles för många vapen i världen. Så kallat snabba lösningar löser inte ens problemet kortsiktigt men på lång sikt är det katastrofalt.

Det är givetvis inget lätt problem att lösa men mycket tyder på att krigföringen och störtandet av Saddamn Hussein har skapat en grogrund för IS. Det vi har gjort går ju inte att göra ogjort men vi kanske ska lära av det vi gjort.

Det finns inget självklart svar hur IS ska kunna bemötas. De bilder som de själva sprider ger ju inte någon känsla av att de är speciellt mottagliga för diskussion. Men det är inte bara IS som gjort hemska saker, vilket inte innebär att jag säger att IS är OK.

De flesta våldslösningar är problematiska och kräver oftast ännu mer våld för att hantera situationen.

Därför är det intressant att Italiens premiärminister Matteo Renzi ger nio miljarder kronor till kulturen de kommande två åren. Han säger att ”Kriget mot terrorismen är ett krig om kultur”. När Italien stärker säkerheten stärker de samtidigt kulturen.

Det framgick i ett anförande som Italiens premiärminister gjorde på tisdagen.
”– Det som hände i Paris signalerar ett pågående krig mellan kulturer. De föreställer sig terror, vi svarar med kultur. De förstör statyer, vi älskar konst. De bränner böcker, vi är bibliotekens land”.

Renzi lovar 18 miljarder kronor extra till ”kulturkriget”. Varav hälften läggs på säkerhetspolitiska åtgärder och hälften på kultur. Det handlar om anslag till bland annat teatrar, museum och konserthallar. Pengarna kommer att fördelas mellan städer och landsbygd, samt städernas ytterområden. Kulturen kan vara ett bra medel för att hindra marginalisering av olika grupper, tror Italien.

Ska vi kunna hantera situationen behöver vi våga pröva ”nytt”. Bästa sättet att minska IS är att minska rekryteringen till IS. Vi måste bygga upp förtroendet mellan oss individer på vårt enda jordklot så att vi inte tar till vapen.

Satsat mer på KULTUR och mindre på vapen.

God Jul & Gott Nytt År!

God Jul & Gott Nytt År!

Share on Facebook  Post on Twitter  

Onda och goda

Leonard Cohen, 2012

För snart femtio år sedan, 1964, när Leonard Cohen var trettio år skrev han följande rader i dikten ”All there is to know about Albert Eichman”:

ÖGON: Medium
HÅR: Medium
VIKT: Medium
LÄNGD: Medium
UTMÄRKANDE EGENSKAPER: Inga
ANTAL FINGRAR: Tio
ANTAL TÅR: Tio
INTELLIGENS: Medium

Vad trodde du?
Klor?
Överdimensionerade framtänder?
Grön saliv?
Galenskap
?

Jag kommer att tänka på de där raderna om nazisten Eichmann när det kom fram att svenska riksdagsmän i kostym beväpnar sig med järnrör, ljuger polisen rakt upp i ansiktet och går omkring på stan och kallar folk för ”hora”, ”babbe”, ”blatteälskare” och annat moget(?!) Det blir nästan komiskt när just dessa personer, i sina fina kostymer, som ständigt trumpetar ut att yttre attribut som hudfärg, klädsel, språk och kulturell bakgrund är avgörande för om man skall bli accepterad eller inte av samhället. Det är helt obegripligt att det ska vara så näst intill omöjligt att bedöma en medmänniska utifrån inre kvaliteter som vänlighet, empati, medmänsklighet och viljan att leva tillsammans med andra, istället för att stigmatisera hela folkgrupper, som man aldrig ens mött, utifrån yttre kännetecken.

En bra människa är en bra människa och en skitstövel är en skitstövel. Punkt. Det finns massor av skitstövlar i andra kulturer, antagligen nästan lika många som i vår västerländska, ”kristna” kultur. I veckan kunde man läsa att en blind flicka blivit rånad utanför Gallerian i Stockholm(AB) och att en 87-årig kvinna blivit nedsparkad av ett ungdomsgäng för att hon sa åt dom att inte plåga en hund(KvP) . Jag har ingen aning om och jag struntar i om dessa handlingar utfördes av ”etniska svenska” idioter, ”etniska danska” idioter eller av idioter med annan kulturbakgrund och vad spelar det för roll. Det utfördes av individer som helt saknar empatisk förmåga, respekt för andra och som på ett eller annat sätt måste hindras från att vistas bland folk tills dom ändrat beteende. Det gäller även riksdagsmän som springer omkring på stan med järnrör och kallar folk ”hora” och annat.

”En liten bok om ondska” av Ann Heberlein

I Ann Heberleins intressanta bok ”En liten bok om ondska” analyserar författaren ondskan som företeelse och ställer många intressanta frågor och ger en hel del svar och förklaringar om begreppet. Den grundläggande frågan är dels om det finns människor som föds genuint onda och om handlingar som inte begås i ”ont uppsåt” egentligen är ondska, eller om det är något annat. Författarens slutsats om vad som är en ond person blir ungefär: ”en person som medvetet gör ont för det ondas skull”. Undertecknad håller inte helt med Ann Heberleins alla slutsatser, men boken är otvivelaktigt intressant läsning. Jag har alltid haft svårt att tro att någon människor skulle födas som ”onda” eller ”goda”. Men jag inte bara tror utan vet att människor gör onda och goda handlingar

Att vår väldigt komplicerade hjärna redan från födseln kan ha dysfunktionella skador som kan ge olika sorters handikapp, fysiska eller känslomässiga, är naturligtvis en sak, men då talar vi om skador och inte om friska hjärnor med genuint onda avsikter. Dessutom är det naturligtvis inte ovanligt att ungdomar och vuxna med hjälp av alkohol eller andra substanser kan, tillfälligt eller för alltid, skada de delar av hjärnan som normalt borde svara på signaler som rör empati, medkänsla och medmänsklighet. Men att vissa, fullt friska människor skulle födas ”onda” det blir det nog ett svårt och väldigt långvarigt arbete, förmodligen helt utsiktslöst, att övertyga undertecknad om.

Att en föds god och en annan ond, det tror jag inte alls på

Det är den ständiga frågan om förhållandet mellan arv och miljö. Vad får vi genetiskt från våra föräldrar, hur mycket påverkas vi av den miljö vi växer upp och lever i och hur mycket är vårt eget val? Det råder ingen tvekan om att väldigt mycket är genetiskt men hur mycket och framför allt vad? Är det särskilt troligt att ett adopterat eller föräldralöst barn kommer att ha liknande förhållanden till empati, solidaritet, elakhet, vänlighet, politisk och religiös övertygelse som sina biologiska föräldrar eller är det troligare att det mesta av dessa och andra ”personlighetsdrag” är beroende av var och under vilka omständigheter man växer upp, vilka alternativ man får presenterat för sig och vad man sedan själv väljer av dessa?

Undertecknad lutar väldigt mycket åt att miljön är viktigare än genetiken här, men att väldigt mycket också beror på vad vi själva väljer av det som vi har att välja mellan. Slutsatsen man, om man håller med, kan dra av detta är att den som växer upp med väldigt få och begränsade valmöjligheter riskerar att oftare hamna i s.k. ”dåligheter”. Valet att bli kriminell, bryta mot regler och bete sig illa för att höras, synas, räknas, märkas, ”finnas”, det valet kan alla göra oavsett vilken miljö eller samhällsklass man växer upp i. Men om alternativen till detta enbart är osynlighet, fattigdom, utstötthet, hopplöshet och maktlöshet så är risken att man väljer en ”osedlig” livsbana betydligt större än om man växer upp i miljöer där förutsättningarna och valmöjligheterna är oändligt mycket större och fler. Det är efter födseln som vi formas mest:

bebe

Vi formas mest efter födseln

Den där bilden skulle kunna illustrera barnmisshandel om det inte vore för att jag visste säkert att det är med mycket mjuka händer pappan håller om sitt älskade barns huvud. Men trots detta tycker jag verkligen inte man ska göra sådär. Barn och då menar jag inte enbart dom minsta barnen, har inte en chans. Inte en enda chans att få ett bra liv om inte vi vuxna går med på det. Maktlöshet. Varför har Sverige inte gjort FN:s Barnkonvention till lag? Andra länder som t.ex Norge gjorde detta för snart tio år sedan. Så länge Barnkonventionen inte är likställd med svensk lag är påföljderna, om man bryter mot den, svåra att lagföra och det är bland annat därför många beslut ”till förmån för barnets bästa” gång efter annan blir konstiga och ofta direkt motsätter sig just barnets bästa.

I sjätte paragrafen i FN:s barnkonvention står det: ”Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utvecklingoch utan att ha någon enkel lösning på Israel/Palestina konflikten ringer ändå det där i mitt huvud när jag hör Israels inrikesminister Eli Yishai säga att: ”Målet är att skicka Gaza tillbaka till medeltiden” (AB HD YLE) Det betyder även att målet är att skicka palestinska spädbarn tillbaka till medeltiden och varken Hamas eller Israel tycks bry sig om att i alla krig är det barnen som drabbas svårast. Det är alltid barnen som, förutom att dödas, skadas, blir föräldralösa, hemlösa och traumatiserade för livet. ”Krigsminister” Eli Yishai är jude och vill bomba barn och vuxna ”tillbaka till medeltiden”, Leonard Cohen är jude och skriver och sjunger om kärlek och fred. Samma kulturella och religiösa bakgrund, olika val. Vi måste lära oss att betrakta människor som individer och inte kollektivt, alla svenska riksdagsmän är ju inte rasistiska huliganer.