Lördag morgon, solen värmer skönt i ryggen på väg till Miljöpartiets regionmöte på Globala gymnasiet i Stockholm. På vägen ser jag en hel del partiblommor som envist kämpar sig upp mellan stenplattor och asfalt. Uppmuntrande!
Strax intill gymnasiet, på Zinkensdamms idrottsplats, spelar ungdomar fotbollsmatch.
På regionmötet ska vi, som en upptakt inför valet 2014, fastställa förutsättningar dels för det nya regionalpolitiska programmet som ska tas fram under året, dels för hur själva valprocessen ska gå till. Det senare innefattar interna provval och kloka sätt att lista våra kandidater på valsedlarna.
Det senare är en hel vetenskap i sig, och viktigare än man kan tro. Detta för att vi, som Sveriges snabbast växande parti, måste utnyttja alla kandidater på ett klokt sätt så vi inte riskerar att få vakanser i olika nämnder och styrelser.
Jag planerar självklart att kandidera till valet nästa år. Frågan är bara om det ska gälla uppdrag i kommun, landsting - eller riksdag? Jag är engagerad i frågor på samtliga nivåer. Hmm, det kräver lite funderingar.
För snart femtio år sedan, 1964, när Leonard Cohen var trettio år skrev han följande rader i dikten ”All there is to know about Albert Eichman”:
ÖGON: Medium
HÅR: Medium
VIKT: Medium
LÄNGD: Medium
UTMÄRKANDE EGENSKAPER: Inga
ANTAL FINGRAR: Tio
ANTAL TÅR: Tio
INTELLIGENS: Medium
Vad trodde du?
Klor?
Överdimensionerade framtänder?
Grön saliv?
Galenskap?
Jag kommer att tänka på de där raderna om nazisten Eichmann när det kom fram att svenska riksdagsmän i kostym beväpnar sig med järnrör, ljuger polisen rakt upp i ansiktet och går omkring på stan och kallar folk för ”hora”, ”babbe”, ”blatteälskare” och annat moget(?!) Det blir nästan komiskt när just dessa personer, i sina fina kostymer, som ständigt trumpetar ut att yttre attribut som hudfärg, klädsel, språk och kulturell bakgrund är avgörande för om man skall bli accepterad eller inte av samhället. Det är helt obegripligt att det ska vara så näst intill omöjligt att bedöma en medmänniska utifrån inre kvaliteter som vänlighet, empati, medmänsklighet och viljan att leva tillsammans med andra, istället för att stigmatisera hela folkgrupper, som man aldrig ens mött, utifrån yttre kännetecken.
En bra människa är en bra människa och en skitstövel är en skitstövel. Punkt. Det finns massor av skitstövlar i andra kulturer, antagligen nästan lika många som i vår västerländska, ”kristna” kultur. I veckan kunde man läsa att en blind flicka blivit rånad utanför Gallerian i Stockholm(AB) och att en 87-årig kvinna blivit nedsparkad av ett ungdomsgäng för att hon sa åt dom att inte plåga en hund(KvP) . Jag har ingen aning om och jag struntar i om dessa handlingar utfördes av ”etniska svenska” idioter, ”etniska danska” idioter eller av idioter med annan kulturbakgrund och vad spelar det för roll. Det utfördes av individer som helt saknar empatisk förmåga, respekt för andra och som på ett eller annat sätt måste hindras från att vistas bland folk tills dom ändrat beteende. Det gäller även riksdagsmän som springer omkring på stan med järnrör och kallar folk ”hora” och annat.
”En liten bok om ondska” av Ann Heberlein
I Ann Heberleins intressanta bok ”En liten bok om ondska” analyserar författaren ondskan som företeelse och ställer många intressanta frågor och ger en hel del svar och förklaringar om begreppet. Den grundläggande frågan är dels om det finns människor som föds genuint onda och om handlingar som inte begås i ”ont uppsåt” egentligen är ondska, eller om det är något annat. Författarens slutsats om vad som är en ond person blir ungefär: ”en person som medvetet gör ont för det ondas skull”. Undertecknad håller inte helt med Ann Heberleins alla slutsatser, men boken är otvivelaktigt intressant läsning. Jag har alltid haft svårt att tro att någon människor skulle födas som ”onda” eller ”goda”. Men jag inte bara tror utan vet att människor gör onda och goda handlingar
Att vår väldigt komplicerade hjärna redan från födseln kan ha dysfunktionella skador som kan ge olika sorters handikapp, fysiska eller känslomässiga, är naturligtvis en sak, men då talar vi om skador och inte om friska hjärnor med genuint onda avsikter. Dessutom är det naturligtvis inte ovanligt att ungdomar och vuxna med hjälp av alkohol eller andra substanser kan, tillfälligt eller för alltid, skada de delar av hjärnan som normalt borde svara på signaler som rör empati, medkänsla och medmänsklighet. Men att vissa, fullt friska människor skulle födas ”onda” det blir det nog ett svårt och väldigt långvarigt arbete, förmodligen helt utsiktslöst, att övertyga undertecknad om.
Att en föds god och en annan ond, det tror jag inte alls på
Det är den ständiga frågan om förhållandet mellan arv och miljö. Vad får vi genetiskt från våra föräldrar, hur mycket påverkas vi av den miljö vi växer upp och lever i och hur mycket är vårt eget val? Det råder ingen tvekan om att väldigt mycket är genetiskt men hur mycket och framför allt vad? Är det särskilt troligt att ett adopterat eller föräldralöst barn kommer att ha liknande förhållanden till empati, solidaritet, elakhet, vänlighet, politisk och religiös övertygelse som sina biologiska föräldrar eller är det troligare att det mesta av dessa och andra ”personlighetsdrag” är beroende av var och under vilka omständigheter man växer upp, vilka alternativ man får presenterat för sig och vad man sedan själv väljer av dessa?
Undertecknad lutar väldigt mycket åt att miljön är viktigare än genetiken här, men att väldigt mycket också beror på vad vi själva väljer av det som vi har att välja mellan. Slutsatsen man, om man håller med, kan dra av detta är att den som växer upp med väldigt få och begränsade valmöjligheter riskerar att oftare hamna i s.k. ”dåligheter”. Valet att bli kriminell, bryta mot regler och bete sig illa för att höras, synas, räknas, märkas, ”finnas”, det valet kan alla göra oavsett vilken miljö eller samhällsklass man växer upp i. Men om alternativen till detta enbart är osynlighet, fattigdom, utstötthet, hopplöshet och maktlöshet så är risken att man väljer en ”osedlig” livsbana betydligt större än om man växer upp i miljöer där förutsättningarna och valmöjligheterna är oändligt mycket större och fler. Det är efter födseln som vi formas mest:
Vi formas mest efter födseln
Den där bilden skulle kunna illustrera barnmisshandel om det inte vore för att jag visste säkert att det är med mycket mjuka händer pappan håller om sitt älskade barns huvud. Men trots detta tycker jag verkligen inte man ska göra sådär. Barn och då menar jag inte enbart dom minsta barnen, har inte en chans. Inte en enda chans att få ett bra liv om inte vi vuxna går med på det. Maktlöshet. Varför har Sverige inte gjort FN:s Barnkonvention till lag? Andra länder som t.ex Norge gjorde detta för snart tio år sedan. Så länge Barnkonventionen inte är likställd med svensk lag är påföljderna, om man bryter mot den, svåra att lagföra och det är bland annat därför många beslut ”till förmån för barnets bästa” gång efter annan blir konstiga och ofta direkt motsätter sig just barnets bästa.
I sjätte paragrafen i FN:s barnkonvention står det: ”Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling” och utan att ha någon enkel lösning på Israel/Palestina konflikten ringer ändå det där i mitt huvud när jag hör Israels inrikesminister Eli Yishai säga att: ”Målet är att skicka Gaza tillbaka till medeltiden” (ABHDYLE) Det betyder även att målet är att skicka palestinska spädbarn tillbaka till medeltiden och varken Hamas eller Israel tycks bry sig om att i alla krig är det barnen som drabbas svårast. Det är alltid barnen som, förutom att dödas, skadas, blir föräldralösa, hemlösa och traumatiserade för livet. ”Krigsminister” Eli Yishai är jude och vill bomba barn och vuxna ”tillbaka till medeltiden”, Leonard Cohen är jude och skriver och sjunger om kärlek och fred. Samma kulturella och religiösa bakgrund, olika val. Vi måste lära oss att betrakta människor som individer och inte kollektivt, alla svenska riksdagsmän är ju inte rasistiska huliganer.
I en intressant debattartikel i Svenska Dagblandet varnar statsvetaren Magnus Hagevi för att politiken blir allt mer kortsiktig när valrörelserna får en allt större betydelse för utgången i valen. När de många osäkra väljarnas röster ska vinnas är det plånboksfrågor som dominerar på de stora framtidsfrågornas bekostnad.
Aldrig har väl detta varit så uppenbart som under den sensate valrörelsen. Exempelvis sopades klimatfrågan, som dominerat massmediernas rapportering en stor del av mandatperioden, helt bort från dagordningen under valrörelsen för att bereda plats för inte minst skattefrågorna. Säkert bidrog detta till att Alliansen var överlägsna när det gällde att övertyga de osäkra väljare som bestämde sig sent. Bland de väljare som valt parti redan före valrörelsen startade vägde det enligt Hagevi helt jämnt mellan blocken.
Frågan är vad man ska göra med den här vetskapen. Hagevi skickar med en varning till Allianspartierna om att nästa valrörelse kan se helt annorlunda ut och att det då kan vara oppositionen som tar hem kampen om de flyktiga väljarna. Jag tänker att han då glömmer hur det svenska medielandskapet ser ut. Den liberala pressens inflytande över dagordningen gör att man knappast kan nära fromma förhoppningar om en, ur oppositionens perspektiv, mer gynnsam valrörelse nästa gång.
Att de svenska väljarna blir allt mer lättrörliga och bestämmer sig allt senare tolkar jag som en logisk följd av att skillnaderna mellan partierna framstår som allt mer otydliga. Observera framstår som mer otydliga. Till stor del tänker jag att detta handlar om att inte minst Moderaterna har intresse av att skyla över de stora konflikterna och få den politiska cirkusen att kretsa kring förtroende för ledande företrädare.
Men även om skillnaderna mellan partierna är större än de kan synas vara för en väljare som har ett lite mer normalt politiskt intresse än undertecknad, vill jag påstå att läxan för oppositionen med de gröna i spetsen (socialdemokratin är ju som konstaterat död) blir att erbjuda ett mer reellt alternativ och avstå från inställsamma flirtar med den mytiske mitten-väljaren. Jag tror vi behöver göra motsatsen till vad politiska kommentatorer i allmänhet tror och förklara att vi vill se ett helt annat samhälle. Ett samhälle med en radikalt annorlunda människosyn än den som nu breder ut sig i arbetslinjens namn. Ett samhälle som byggs om från grunden för att klara framtidens utmaningar. Då krävs klarspråk, konfrontation och visioner. Och förstås modet att formulera konkreta radikala förslag med tydlig kontrast till regeringens passiva "ansvarstagande".
Jag tror inte vi vinner någon valrörelse. Jag tror inte våra utspel och fräcka one-liners kommer vinna störst genomslag. Det finns de med vassare PR-Schlynglar. Men jag tror att vi kan vinna väljarnas förtroende innan dess genom att visa att politik kan göra skillnad på riktigt. Törs vi det? Eller ska vi jaga den där Mittenväljaren? Mollgan tror jag han heter, förresten.
I början av november hölls det första sammanträdet med den nya fullmäktigekonstellationen i Huddinge. Miljöpartiets fullmäktigegrupp består nu av fyra ordinarie ledamöter och två ersättare. De ordinarie ledamöterna är:
Marica Lindblad (gruppledare) Olof Olsson Karin Reuterswärd Andreas Novotny
Ersättare är: Birgitta Ljung och Mattias Bengtsson Byström
Det blir spännande att se vad vi kan göra av denna mandatperiod med ett så starkt gäng, både i och utanför kommunfullmäktige. Man kan dock konstatera att ett kommunfullmäktige är en tung koloss att handskas med. Om en vecka är det dags igen! Den 6:e december äger nästa sammanträde rum.
I början av november hölls det första sammanträdet med den nya fullmäktigekonstellationen i Huddinge. Miljöpartiets fullmäktigegrupp består nu av fyra ordinarie ledamöter och två ersättare. De ordinarie ledamöterna är:Marica Lindblad (gruppledare)Olof OlssonKarin ReuterswärdAndreas NovotnyErsättare är:Birgitta Ljung och Mattias Bengtsson ByströmDet blir spännande att se vad vi kan göra av denna mandatperiod med ett så starkt gäng, både i och utanför kommunfullmäktige. Man kan dock konstatera att ett kommunfullmäktige är en tung koloss att handskas med. Om en vecka är det dags igen! Den 6:e december äger nästa sammanträde rum.
Under Miljöpartiets nästa kongress byter partiet språkrör.
2002 hölls det senaste språkrörsvalet i Miljöpartiet. Oväntat nog valdes Peter Eriksson och Maria Wetterstrand att efterträda de dåvarande språkrören Matz Hammarström och Lotta Nilsson Hedström. Miljöpartiet låg långt ifrån dagens rekordhöga väljarstöd och medlemsantal. Lite mer ingående om hur det hela egentligen gick till har Birger skrivit om här och här (del 10).
Sommaren 2002, efter språkrörsvalet på Kristi Himmelfärdshelgen valde jag själv att, efter många år som passiv medlem, slutligen ta steget och engagera mig politiskt. Med stöd och stor hjälp av Miljöpartiets länsorganisation ordnades ett möte mellan mig och fyra gröna själar, vilka nyligen eller för länge sedan lämnat antingen Centerpartiet, Folkpartiet eller Socialdemokraterna för att satsa på framtiden i Miljöpartiet. En lista fastställdes snabbt, ett mycket enkelt valprogram trycktes som annons i den lokala tidningen och vi fick utrymme att intervjuas i media för att kunna meddela att vi hade återskapat Miljöpartiet i Hallsberg och återigen, efter många år, satsade på inflytande i Kommunfullmäktige. Vi kom in med ett mandat!
På riksplanet gick det bättre än väntat för Miljöpartiet.
Vid valet 2006 fördubblade Miljöpartiet i Hallsberg sitt väljarstöd. Vi fick två mandat i kommunfullmäktige. Medlemsantalet hade femdubblats.
I årets val gick det helt okej för Miljöpartiet i Hallsberg. På riksplanet är vi numera Sveriges tredje största parti med nya lokaler i gamla riksdagshuset med utsikt över slottet. Stiligt, men med faktisk betydelse. Vi har nått ett erkännande. Den gröna rörelsen har växt fort i hela världen och inte minst i Europa. Storbritannien har trots ett knepigt valsystem äntligen fått en grön parlamentsledamot. I Berlin är de gröna största parti!
Likväl är de svenska gröna fortfarande ett oppositionsparti. Målet i valrörelsen var att tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet bilda en ny koalitionsregering med majoritetsstyre. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson skulle, tillsammans med flera andra gröna ministrar driva regeringsarbetet framåt medan partiet stadgeenligt efter tre mandatperioder valde nya språkrör att föra partimedlemmarnas talan.
Nu blev det inte så. Miljöpartiet kommer att ägna fyra år åt att driva en stark grön opposition. Det finns inga planer att ändra några stadgar. Maria och Peter har gjort ett mycket bra arbete som språkrör i över 8 år. Men tiden är inne att låta uppdraget rotera vidare. i media spekuleras det vilt om vilka som skulle vara huvudkandidater, en fråga som media inte kan veta någonting om. Partiets riksvalberedning har en bra planering för att förankra processen med språkrörsval i partiet innan kongressen i maj. Dugliga kandidater till det delade uppdraget finns det också gott om. Vem vet, språkrörsvalet 2002 gav ett oväntat resultat - kanske historien upprepar sig?
Att Miljöpartiet är ett växande parti märks också genom ett större intresse hos våra medlemmar att ta politiska uppdrag. Det är bra att det finns beredskap för att fylla allt fler politiska platser i nämnder och styrelser och till att ha en sund rotation, där nyblivna politiker får tid att sätta sig in i den politiska verksamheten med hjälp av stöd från politiker som varit med under en längre tid. Så kommer vi också att göra i flera kommuner i länet, liksom i landstinget. Det kommer att gå bra!
Kvällens musik blir Blondie igen. Denna gång tillägnad vår Maria Wetterstrand:
Att vi får Sverigedemokrater i riksdagen är det bara att konstatera. Finns väl ingenting att säga om det som inte redan är sagt. Det är tragiskt men samtidigt är det så här det kan gå i en demokrati där det går att rösta även på ett främlingsfientligt parti. Det lär ordna sig på det ena eller det andra sättet, det är jag övertygad om.
I Gnesta har vi också röstat förstås! Själv har jag stått vid vallokalen en stor del av dagen. Det var väldigt trevligt med sällskap av Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna och så klart alla glada fina Björnlundabor som kom för att rösta.
Valreslutatet till riksdagen ser just nu ut som följer
Björnlunda 7,8% (+1,4%)
Dansut 9,9% (+2,7%)
Freja 12,2% (+3,9%)
Frönäs 11,7% (+3,6%)
Gnesta Centralt 9,1% (+3,07%)
Gryt 7,4% (-0,09%)
Gåsinge - Dillnäs 8,9% (+2,03%)
Hela kommunen 9,7% (+2,5%)
Ser bra ut!
Och nu börjar det trilla in kommunvalsresultat också. Återkommer :)
Idag är det val och förhoppningsvis röstar folk rätt. Varje röst räknas och varje rösta är lika mycket värd. Den som inte röstar får helt enkelt inte gnälla efteråt. På en dag som denna tänker jag ofta på att demokrati inte kan tas för givet. Och det är i grunden demokratin och synen på medborgarna som driver mig i mitt politiska engagemang.
Att ha rösträtt och möjlighet att välja mellan olika demokratiska partier är ingen självklarhet. Jag kom ihåg från min barndom valet i DDR 1989. Det fanns inga partier att rösta på, det fanns bara en lista som inte ens behövdes kryssa. Valseden skulle bara vikas och stoppas ned i valurnan. För syns skull fanns det en valbås längst bort i rummet. Valresultaten i DDR låg alltid mellan 98% och 99%. Den omfattande manipulationen gjorde att medborgarrättsrörelser gick ihop och krävde att valresultatet skulle räknas om. Resultatet korrigerades i vissa valdistrikt efter påtryckningar. Det ubredda valfusket våren 1989 var startskottet till en fredlig revolution. Först var det några få modiga aktivister som gick på gatan, och för varje vecka blev det fler och fler. Det första fria valet som hölls i DDR var i mars 1990. Det var också för första gången som mina föräldrar fick rösta på olika partier och olika kandidater. Jag var med på kvällen när rösterna räknades i vallokalen. Det är ett starkt minne jag har. Det var fullt med folk som kom och ville övervaka eller bara titta på hur ett demokratiskt val prakticeras.
Det var i den valrörelsen 1990 som mitt politiska medvetande och intresse för demokrati och partipolitik väcktes till liv. Så på något sätt kan jag skylla på diktaturen i DDR att jag nu har siktet inställt på Rådhuset.
När vi fattar politiska beslut bör vi föreställa oss att det i samma rum finns tre tomma stolar.
På den första stolen sitter våra barnbarns barn. På den andra stolen finns alla levande arter på denna jord. På den tredje stolen finns alla världens fattiga.
Miljöpartiet de gröna har en politik för framtiden. Vår ideologi vilar på en solidaritet som kan uttryckas trefaldigt:
* solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet * solidaritet med kommande generationer * solidaritet med världens alla människor
Värdet av solidaritet vilar på vår övertygelse om att människan förmår se sig själv i andra, känna medkänsla och ta ansvar för allt levande. Vår vision är samhällen som lever i fredlig samexistens, verkar i jämlikt samarbete och där människor, djur och natur respekteras. Alla människor har samma värde och likvärdiga, grundläggande rättigheter.
Människans frihet att bestämma över sig själv ska bara begränsas av hänsyn till andra människors frihet och säkerhet, hänsyn till kommande generationers rätt till en god livsmiljö och hänsyn till andra kännande varelser.
Människan är en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar.Med aktiva, ansvarstagande medborgare utvecklas och stärks det demokratiska arbetet. Vi anser att individer och grupper har ett ansvar som sträcker sig utöver dem själva.
Under den borgerliga regeringens år vid makten har det svenska klimatarbetet mer eller mindre tvärstannat. Takten i utsläppsminskningar har mer än halverats. Men Allianspartierna är nöjda. I sitt valmanifest anger de att det inte behövs fler nya åtgärder på klimatområdet. De rödgröna partierna vill bedriva en klimatpolitik som ökar takten i klimatarbetet igen. Våra mål och åtgärder kommer att medföra en minskning av utsläppen med över två procent per år. Sverige kan åter bli en förebild och inspirationskälla för andra länder. Samtidigt fortsätter vi att minska utsläppen utanför Sverige.
Järnvägen är ett av de effektivaste och mest miljövängliga sätten att transportera sig. I det ekologiskt hållbara samhället är järnvägen en självklar del av både transport av människor och gods. Vi vill att man i bygger ut järnvägen så att dess kapacitet fördubblas, på bekostnad av transportsätt som har stora klimatpåverkande utsläpp, till exempel flyg och lastbil.
Kärnkraften i Sverige måste avvecklas snabbt med början omedelbart! Avvecklingen kan genomföras på 10-12 år, samtidigt som koldioxidutsläppen minskar. Hälften av kärnkraften kan effektiviseras bort genom avveckling av elvärme och effektivisering av annan elanvändning. Den andra hälften kan ersättas med vindkraft och biobränslen.
Avfallet från kärnkraftverken innehåller stora mängder av extremt giftiga ämnen och är i vissa fall dödligt radioaktivt ned i mikrogramnivåer. Avfallet är farligt i hundratusentals år. Brytningen av uran till skapar stora miljö- och hälsoproblem. Vi vill inte ha brytning i Sverige, men vill inte heller skapa problem i andra länder.
Miljöpartiet de gröna är ett feministiskt parti. Jämställdhetsfrågorna var centrala när vi bildades. Vi introducerade det jämställda språkrörssystemet, könsvarvade våra listor och kvoterade till de interna uppdragen. Vi värderar kärlek och livskvalitet framför materialism och pengar. Det är provocerande i en värld där mer maskulina värden har fått prägla samhällsutvecklingen och politiken.
Demokrati handlar inte bara om politiska rättigheter och åsiktsfrihet, det handlar också om rätten att uttrycka sin kärlek och sexualitet. Alla människor ska ha rätt till lika behandling och respekt oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
Vi kräver ett flödande och rikt kulturliv. För att kulturarbetare ska kunna utöva och försörja sig sitt yrke vill vi förbättra deras ekonomiska förutsättningar. Det kan ske genom skattelättnader, momsavdrag för företagare som köper in konst och ett grundtrygghetssystem. Vår utgångspunkt är att ett rikt kulturutbud är avhängigt klassiska institutioner, fria grupper och alla de människor som finner lust i att vara kulturellt aktiva.
Under denna märkliga valrörelses sista dagar, när de rödgröna varit uträknade i gammelmedia i flera veckor så uppstår en bloggbävning som kan förändra allt.
Plötsligt skriver en ung kvinna ett gripande inlägg på sin blogg om sin mamma och hur hon drabbats av Alliansens inhumana sjukförsäkringspolitik och detta inlägg sprids som vinden på facebook och bloggar, och seglar sedan ut i TV, i tidningar och vidare ut i världen. I valrörelsens sista skälvande timmar diskuteras plötsligt människor av kött och blod även i slutdebatten i TV.
Plötsligt debatteras också öppet den Alliansvinkling som gammelmedia har, INNAN valet är avslutat. Även denna debatt initieras i bloggar.
I valet nu har bloggare och facebookare plötsligt visat att frågor som vi talar om kan komma upp på den politiska agendan.
Som en av mina facebookvänner skrev och citerade Bamse:
1) Vi måste på allvar göra något åt klimatförändringarna. Vi måste börja omställningen av Sverige nu med investeringar i infrastruktur och bostäder i stor skala.
2) Vi måste sätta Sverige i arbete. Vi behöver massor med människor som bygger om Sveriges infrastruktur, som tåg och även Sveriges bostäder. Vi behöver många nya hyresbostäder för unga. Vi behöver massor med människor som renoverar vården, skolan och omsorgen. Vi måste speciellt stödja unga människor, människor med funktionshinder och människor med invandrarbakgrund att få arbete.
3) Vi måste se till att alla barn i skolan blir sedda och får hjälp utifrån sina förutsättningar. Vi behöver fler vuxna i skolorna som skapar ordning och reda och ger barn förutsättningar att utveckla sina kunskaper maximalt. Vi måste ta tag i problemet att skolorna skapar segregation och att många barn går ut skolan utan godkända betyg i kärnämnena. Vi måste ställa tydliga kvalitetskrav på friskolorna. Vi måste utveckla metoderna att hjälpa barn att lära sig svenska SAMTIDIGT som de hänger med i övriga skolämnen, gärna med stöd av modersmålslärarna. Vi måste få fler vuxna på fritidshemmen. Vi måste ta fasta på forskning om skolan när vi utformar Sveriges skola.
4) Vi måste ha ett Sverige där det är möjligt att alla om och om och om igen får chanser till studier och utveckling. Vi ska ha ett Sverige där de som kommer nya till Sverige tas om hand och integreras genom att få möjligheter att lära sig språket och att snabbt komma i jobb. Vi ska försöka bygga vårt Sverige så att olika grupper av människor blandas och lär känna varandra.
5) Vi måste satsa på forskning och utveckling, och ta vara på resultat inom olika områden, exempelvis när det gäller områden som skola, kriminologi, energiforskning, hållbar utveckling, jordbruksforskning, och medicinsk forskning.
6) Vi måste ha ett Sverige där vi har trygghetssystem som gör att folk känner sig trygga. Ingen ska slängas ut ur sjukförsäkringen, men det ska finnas goda möjligheter till rehabilitering och anpassning av arbeten. Vi ska ha ett Sverige där arbetslösa får bättre förhållanden. Vi ska ha ett Sverige där användningen av socialbidrag ska minska, för att det finns så lite behov av det.
7) Vi ska ha ett Sverige där vi satsar på en god matkultur och närproducerad och ekologisk mat så långt möjligt, detta för att vi ska få friska och sunda livsmedel, minimal användning av gifter för livsmedelsframställning, minskande gödselläckage till Östersjön, och korta transporter med så liten som möjligt CO2 påverkan. Vi ska speciellt se till att personer på institutioner som våra gamla och sjuka, våra barn och unga och våra fångar får just denna typ av mat.
8) Vi ska ha ett Sverige där vi satsar på idrott och kultur för att ge oss möjlighet att utvecklas som människor. Vi ska erbjuda möjligheter för alla barn och unga att kunna delta i kulturlivet. Vi ska ge goda möjligheter till både bredd och elitidrott, till både amatör och professionell kulturutövning. Samhället måste stödja dessa verksamheter även av klimatskäl, då det kommer att göra vår egen plats på jorden mer attraktiv.
I samband med TV4s utfrågning av alliansen igår så pratade någon av kommentatorerna om att det borde gå att erkänna att det finns något bra med jobbskatteavdraget.
Utmaning ... så då får jag försöka lista upp argumenten för och emot som jag ser dem.
PLUS
Det är självklart kul att ha några kronor mer i plånboken. Intressant nog så verkar inte de flesta svenskar att uppfatta att de har det avsevärt bättre och om de har lite mer pengar beror det på att de fått högre lön. På något sätt anpassas alltid konsumtionen till tillgångarna och om man har några kronor mer, betyder inte detta självklart att man har några kronor över vid månadens slut.
ATT vi konsumerar mer bör betyda att det ger en viss effekt på efterfrågan och därmed i förlängningen jobb. För att detta ska fungera fullt ut bör man helst konsumera allt man får över, vilket främst sker för människor som inte har så stora tillgångar. Alltså, om ett jobbskatteavdrag ska skapa ökad konsumtion bör det riktas till de människor som har minst pengar. Detta har nu inte skett utan de personer som redan hade högst lön har fått mest, och chansen är störst att dessa personer använder sina pengar till att spara.
Kanske har någon haft råd att anställa någon några timmar. Det är dock knappast så att man kunnat anställa någon mer än så för den eller de tusenlappar man fått i plånboken.
Är det då så att chansen ökar att vi som har arbete arbetar lite fler timmar för att vi får jobbskatteavdrag? På min lön handlar avdraget om kanske 5% av lönen jag får ut efter skatt, och jag vet inte om den moroten känns jättestor för att jobba jättemycket mer.
MINUS
Det har visat sig att de som betalat en tredjedel av jobbskatteavdraget (jag vill minnas 34 miljarder) för oss som jobbar, är sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa. Dessa människor får i allt högre utsträckning ingen ersättning alls (många som utförsäkrats lever exempelvis på sina släktingar för att de inte kan jobba och endast hälften av de arbetslösa har rätt till a-kassa sedan avgifterna chockhöjts för de lågavlönade). Detta ger en bitter eftersmak i min mun. Jag tycker inte om att ta från de fattiga och ge till de rika. Till råga på allt ökar socialbidragen i de flesta kommuner.
Ytterligare pengar till jobbskatteavdraget har kommit från utförsäljning av våra gemensamma tillgångar. Hur illa detta skötts visas i analys efter analys. Välskötta gemensamma egendomar har kastats ut till privata intressenter, ofta i utlandet, till vrakpriser. Jag tycker att detta är en skrämmande brist på ekonomiskt ansvarstagande från regeringen. (Se gärna klippet med Stellan Skarsgård som talar om detta).
(Hur Anders Borg lyckas med trolleritricket att framstå som en ansvarstagande finansminister när detta är fakta övergår mitt förstånd).
Man ska ha klart för sig att jobbskatteavdraget används som ett sätt att sänka lönerna för oss alla i Sverige. Dels hoppas regeringen på att lönekraven i avtalsförhandlingarna kan hållas nere. Dels så innebär det faktum att arbetslösa sällan har a-kassa (och mycket låg a-kassa) att de kan förväntas vara villiga att ta jobb till lägre lön än tidigare. Finanspolitiska rådet säger följande i sin analys av jobbskatteavdraget (sid 10):
"Men den viktigaste effekten är med all sannolikhet att lönerna på sikt blir lägre än de annars skulle ha blivit.6 Det kan bero både på att enskilda individer sänker sina reservationslöner (de lägsta löner man är beredd att ta ett arbete till) och på att de fackliga lönekraven blir lägre om de sysselsatta får högre disponibla inkomster genom en skattesänkning. "
Det var min lilla genomgång av PLUS och MINUS med jobbskatteavdragen, och min slutsats efter denna genomgång är att jobbskatteavdragen är fel väg att gå.
ATT de rödgröna är ansvarsfulla nog att inte krångla till privatekonomin för större delen av svenska folket uttrycks som att vi "accepterar" jobbskatteavdraget. Det är inte sant. De fördelningspolitiska principerna "ta från de fattiga och ge till de rika" kan inget röd-grönt parti ställa upp på. Det är tyvärr så att det tar viss tid att rätta till denna orättvisa.
Angeläget för alla oss andra att hitta nya former att nå ut med riktig information om vad alternativen i politiken är. Det finns en stor risk att medierna och högerns tankesmedjor och spinndoktorer har lyckats detta val.
Det finns en allvarlig risk att den angelägna omställningen och klimatanpassningen av samhället försenas och försvåras på grund av pressens usla arbete med sitt uppdrag. Det är tyvärr så att de gamla, sjuka och arbetslösa får fortsätta att behandlas illa ytterligare fyra år då det är fullt möjligt att Alliansen sitter kvar vid makten.
(Ett exempel på den devota inställningen till Alliansen även i andra delar än "ledarsidorna" är hur en utställning av foton på Fredrik Reinfeldt presenteras i kulturdelen i DN. Eller på hur Rödgröna partier framställs i en fånig dager på nyhetsplats.)
Mona gör bra ifrån sig. Fredrik är svävande på målet.
Hur det skulle skapa jobb att "sänka skatter" är en total dimridå. Inte kan väl särskilt många tro att arbetslösa skulle lyckas bättre i sin jakt på jobb som inte finns för att de får lägre a-kassa och möjligen lägre skatter om de skulle lyckas få ett jobb?
Det som Mona var lite otydlig med är att med LÄGRE A-KASSA (och ingen a-kassa alls för 50% av de arbetslösa) kommer FLER människor att acceptera jobb med lägre löner.
Och detta samhälle med större klyftor är vad exempelvis ekonomer som Marian Radetzky vill se (tack Motvallsbloggen).
Denna bloggpost är små reflektioner över skilda ämnen som ... ja gjort intryck.
Hjärna, föranleds av illustrationen i dagens DN vetenskap, där hjärnan är fullmogen vid 22 års ålder. Det som mognar sent är kontakten mellan hjärncentra på "långt avstånd" från varandra i hjärnan. Ungdomar i tonåren ofta tänker klokt men har ofta svårt att inse / förutse konsekvenserna av sina handlingar. Detta gör att det är klokt med lägre straffskalor för unga, och även med att ha ett "förlåtande" system för utbildning, eftersom det egentligen är orimligt att kräva att barn redan i 12-års åldern ska tänka på taktiska val när det gäller exempelvis utbildning eller betyg.
Spinn, skriver man om i DN där man intervjuat diverse val-generaler för olika partier. Mest avancerad är Moderaternas Schlingman som oförblommerat säger att det gäller att se till att valet handlar om "de egna" frågorna (läs "skatter") och också antyder att det är smart att ta besvärande frågor för de andra partierna och fylla dem med sitt eget innehåll (tänk ordet "jobb" eller "arbete").
Pengar, skrivs det om i DN ekonomi, vem tjänar på de rödgrönas politik? Konstigt nog (även för mig) visar det sig att nästan ALLA grupper som DN beskriver gör det. Detta bevisar väl att det spinn vi utsatts för är effektivt. Alliansen har fått det att låta som att det bara blir elände för alla.
Konst, och detta handlar om min systerdotter som skriver om konst. När jag känner mig dyster till sinnet, inte minst i denna egoismens valrörelse, så är ändå kulturen en källa till glädje och till att rensa sinnet. Vad vore livet och världen utan sådant som konst?
Nyckelharpa, ska jag avsluta med. Vi lyssnade igår på en konsert i Vasaborgen i Uppsala, med Sonja Sahlström och Håkan Larsson. De spelade bland annat en polonäs som var över 300 år gammal och som mycket väl kan ha framförts tidigare i det runda rummet där bland annat drottning Kristina haft sitt gemak. Detta ger ju lite perspektiv på vad som verkligen består. Politiken förgår men kulturen består.
De senaste dagarna har det diskuterats om vad som händer vid ett valresultat där varken de rödgröna eller den sittande regeringen får egen majoritet i riksdagen på grund av att Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen.
Miljöpartiet är helt överens med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet: Vi kommer aldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna!
De rödgröna kommer eftersträva en majoritetsregering. Den rödgröna regeringsbildaren Mona Sahlin avser att i första hand vända sig till Folkpartiet och Centerpartiet. De får då frågan om att bilda regering tillsammans med oss.
Men den borgerliga regeringen har gett ett annorlunda besked. Reinfeldts besked innebär att Sverigedemokraterna faktiskt får makt. Reinfeldt ämnar sitta kvar som statsminister även om han inte får majoritet i riksdagen. Detta besked har backats upp av alla borgerliga partier. Reinfeldts besked är allvarligt. Det innebär att Sverigedemokraterna kommer att ges en maktposition i riksdagen.
Varje gång regeringen lägger fram en proposition och de rödgröna tillsammans lägger ett motförslag så blir det Sverigedemokraterna som bestämmer vilket förslag som vinner. Ganska snart kommer Reinfeldt att tvingas göra upp med Sverigedemokraterna för att säkra stöd för sin politik i riksdagen.
De borgerliga partierna säger att de vill samarbeta med Miljöpartiet. Men det handlar hela tiden om att Miljöpartiet ska bli ett stödparti åt en fortsatt alliansregering. Detta är naturligtvis helt uteslutet. Miljöpartiet kommer aldrig att verka som ett stödparti till någon regering.
Lördag morgon, solen värmer skönt i ryggen på väg till Miljöpartiets regionmöte på Globala gymnasiet i Stockholm.
