Apropå amerikanska myndigheters övervakning (Prism-programmet) av världens befolkning och våra tankar, våra åsikter, våra hemligheter.
Tänk en sådan oerhörd mängd ord som fångas in.
Här är några till som jag villigt överräcker till Google och NSA att begrunda. Men ni har säkert sett och hört dem förut? Bara inte analyserat klart kanske?
Visdom
“They who can give up essential liberty to obtain a little temporary safety deserve neither liberty nor safety.” (Benjamin Franklin, Memoirs of the life & writings of Benjamin Franklin)
"We Americans have no commission from God to police the world." (Benjamin Harrison, USA:s president 1889-1893)
"To announce that there must be no criticism of the president, or that we are to stand by the president, right or wrong, is not only unpatriotic and servile, but is morally treasonable to the American public." (Theodore Roosevelt, USA:s president 1901-1909)
Självinsikt
"America is best described by one word, freedom." (Dwight D. Eisenhower, USA:s president 1953-1961)
"We are a nation that has a government—not the other way around. And that makes us special among the nations of the earth." (Ronald Reagan, USA:s president 1981-1989)
"The United States is the best and fairest and most decent nation on the face of the earth." (George H.W. Bush, USA:s president 1989-1993)
Profetior
“Information is the oxygen of the modern age. It seeps through the walls topped by barbed wire, it wafts across the electrified borders. ... The Goliath of totalitarianism will be brought down by the David of the microchip”. (Ronald Reagan, USA:s president 1981-1989)
“When people talk of the freedom of writing, speaking or thinking I cannot choose but laugh. No such thing ever existed. No such thing now exists; but I hope it will exist. But it must be hundreds of years after you and I shall write and speak no more”. (John Adams, USA:s president 1797-1801)
En bisarr nyhet om amish-sekten i USA läste jag igår i DN. En amishmultimiljonär (tänk att det finns sådana), som ville bestämma mer i sekten beordrade sina hantlangare att tvångsraka ett gäng sektrivaler. Tydligen en neslig behandling i den sekten. Multimiljonären (uttrycket antyder antagligen att han är lite rikare än en vanlig mångmiljonär) blev dömd till 15 års fängelse, ett i sig absurt strängt straff för misshandel, som det väl är fråga om, knappast ens grov misshandel. Amishfolket försöker leva som man gjorde förr i världen, utan att använda en del moderna påfund som bilar och elektricitet. Hur själva filosofin ser ut och vad den grundas på, känner jag inte till och jag är faktiskt inte så himla nyfiken på det heller. Amishfolket bor avskilt och håller sig för sig själva. Det spekuleras om, hur många amishmedlemmar det finns i USA och det lär vara mellan 150 och 250 tusen. Häpnadsväckande men var och en blir väl salig på sin tro, som någon gammal kung lär ha sagt. Huvudsaken är att man får välja själv. Ju egendomligare och slutnare sekter, desto mindre utrymme för det fria valet. Fast tvångsrakning hör till de mer ovanliga maktmedlen.
I USA finns en utbredd oro för en stark stat, som inkräktar på den privata intressesfären. För ett av de två politiska partier, som spelar roll i USA, är det ett självändamål att minska statens budget av det skälet. Känslan för rätten till självförsvar tycks också vara mycket stark, något som väl är en del av förklaringen till de egendomliga vapenlagarna. Samtidigt är man beredd att låta vissa delar av staten, krigsmakten och CIA t.ex., ha mycket stora maktbefogenheter för att skydda nationella intressen. Om man då inte värnar om den personliga integriteten och om rättssäkerheten, får man problem. Det som amerikanerna ägnat sig åt i Guantanamo och olika fängelser runt om i världen, hemliga eller inte, är inte en uppvisning i rättssäkerhet. En rättsstat skulle inte behöva tillåta att dess militärmakt torterar folk eller håller folk fängslade i åratal utan att visa, ibland inte ens ange, vilka brott de fängslats för. Inte heller skulle en rättsstat behöva rättfärdiga mord på egna medborgare på skönsmässiga grunder. Enligt uppgift i DN idag menar den amerikanska militären och CIA att man har den rätten mot någon vid blotta misstanken om terroraktivitet, även om den misstänkta personen är amerikansk medborgare. Tydligen gäller den uppfattningen ännu så länge misstänkta amerikaner, som befinner sig utomlands. Rättssäkerheten är viktig att jobba med överallt och i alla sammanhang, inte minst för amerikanerna tycks det.
NRA, National Rifle Association, är tydligen den största och starkaste lobbyorganisationen i USA. Mäktiga ekonomiska intressen inom t.ex. vapen- och krigsindustrin, ligger förstås bakom NRA och skjuter till pengar. NRA sägs ha bortåt 4,5 miljoner medlemmar. Medlemsantalet lär ha ökat lavinartat efter ytterligare en i den långa raden av massakrer med skjutvapen och efter att ett politiskt initiativ för skärpning av vapenlagarna äntligen tagits på nationell nivå. Men risken är tydligen överhängande att de lagförslag, som måste godkännas av kongressen, röstas ned. NRA genomför aktiva, negativa kampanjer mot de politiker som röstar för någon som helst begränsning av den fria rätten för enskilda att beväpna sig till tänderna. Sådana politiker riskerar därmed att inte bli omvalda. Till bilden hör att de begränsningar som presidenten nu föreslår är mycket försiktiga, löjeväckande försiktiga. Det finns varken ansvar, sans eller logik i NRAs agerande. För oss här hemma är det inte lätt att begripa, varför var och en fritt ska behöva ha en sådan här i sovrummet eller köket eller klassrummet för den delen.
Vart är USA på väg? USA, som så sent som i min ungdom var det förlovade landet, möjligheternas land, soul- och rockmusikens vagga. Det verkar som om det går utför, när man läser om alla deras krig, kristna högern och tossiga republikaner som förnekar allt miljö- och klimatelände som pågår runt om dem. När jag hör nyheter om skolskjutningar och NRAs förslag att beväpna alla lärare, tänker jag omoget: det är fan i mig rätt åt dom. Men så kan man förstås inte säga. Däremot är det hög tid att alla kloka amerikaner börjar visa, vad man vill, när det gäller flera frågor, t.ex. krig utomlands, terrorism, dödsstraff, aborter och miljön. Och så vapen då.
På julafton, en av årets mysigaste och vänligaste dagar för väldigt många, började jag morgonen med att lyssna på ett försvarstal för "mer vapen åt folket" av någon högt uppsatt person inom NRA (National Rifle Association) i USA. Det var inte det mest upplyftande sättet att känna in julefriden på men nu blev det så.
Efter den senaste s.k. skolskjutningen i USA, svarar NRA, som kämpar med näbbar och klor för att amerikanerna ska få fortsätta att beväpna sig, med att samla in drygt 25 000 namn för ett upprop om att deportera en brittisk journalist, som är kritisk mot USAs vapenlagar. Den insats i övrigt, som NRA kan tänka sig för att förhindra fortsatta massmord vid skolor är bevakning av alla skolor med beväpnade poliser eller vakter. Oj, oj. Vi bevakar allt annat vi sätter värde på med armed security, säger NRA. The only way to stop a bad guy with a gun is a good guy wiht a gun. Monsters, evil, demons, mentally deranged är språket från NRA när det gäller alla hemska massmördare som man vill beskydda sig mot. Och så måste man skaffa sig en nationell databas över pyskiskt sjuka, säger man. Och det verkliga felet är media conglomerates som sprider våldspornografi men demoniserar vapeninnehavare. Media call semi automatic guns machine guns, which is not true, säger en NRA-chef upprört. Oj, oj.
Men nu återgår jag till julkaffet och pepparkakan.
När det nu är ett glädjande faktum, om än ingen skräll, att Barack Obama blev omvald som USA:s president kan det passa att jag skriver lite om en av landets främsta politiska tänkare. Nämligen grundlagsfadern Thomas Jefferson.
I januari gjorde jag en tillbakablick på sådant jag skrivit vid tidigare års början, från 2005 till 2007. Tanken var att inom kort lägga ut en andra och avslutande del, från 2008 till 2011. Det blev inte av, men nu är ett gott tillfälle att knyta an till första inlägget för 2008. Dessutom får jag tillfälle att ta upp en lös tråd jag tidigare lämnat hängande.
På juldagen år 2007 reste min sambo och jag till New York. Det var en mycket trevlig och på flera sätt överraskande upplevelse som jag skrev om efter nyår 2008. Under resan började jag läsa Göran Rosenbergs två böcker om Israel (Det förlorade landet) respektive USA (Friare kan ingen vara). Båda är mycket välskrivna och intressanta, och jag har varit sugen på att skriva något om dem. Tiden har gått, men nu har jag en ursäkt att ta upp boken om USA.
Särskilt fascineras jag av Thomas Jefferson – den nordamerikanska republikens radikala alibi – som på vår sida av Atlanten kommit att gälla för liberal. Han verkade inom den klassiskt republikanska traditionen, som inte är detsamma som liberalism men inte heller blott ”en politisk rörelse vars mål är republik istället för monarki”. Om man med Republikanska partiet förknippar kristen höger, storföretagens särintresse och en aggressiv utrikespolitik, så leder inte heller det tanken riktigt rätt.1
De upplystas republik
Thomas Jefferson, huvudförfattaren till USA:s självständighetsförklaring, landets tredje president och en intressant politisk tänkare.
Den originella filosofen Hannah Arendt menade att frihet förutsätter en politisk sfär – ett torg, en församling eller en idéernas marknadsplats – det vill säga en offentlighet. Fri är människan endast när hon är bland jämlikar. Den som med tvång härskar över andra är inte fri, för han kan inte njuta av de underordnades förutsättningslösa uppskattning eller respekt.
I det antika Grekland var denna frihetssfär förbehållen en liten slav- och jordägande manlig elit. Jefferson och de andra grundarna till den nordamerikanska republiken ville avskaffa denna bördsaristokrati, som fortfarande härskade i det gamla Europa, och ersätta den med en naturlig aristokrati. Där skulle de mest lämpade, oavsett börd, bland jämlikar kunna föra debatt om idéerna och fatta de kloka besluten, bli bedömda och ihågkomna. Jeffersons idé var att medborgarna själva, genom fria val, skulle kunna skilja den naturliga aristokratin från den falska. Grunden för republikens fortlevnad ansåg han måste vila på en folkets bildning. Därför drömde han in i det sista om en utbildningsreform vilken han försökte få genomförd i Virginia, hans egen delstat, och som till sist förverkligades till en del: University of Virginia.
Utbildningspolitik för medborgaranda
Men basen för Jeffersons publika skolsystem var gratis grundutbildning för alla, såväl fattig som rik, finansierad genom frivilligt arbete och måttlig lokal skatt. Från denna grundskola skulle de bästa gå vidare till avgiftsfinansierade distriktsgymnasier eller yrkesskolor, de fattiga med hjälp av offentliga stipendier. Och som kronan på verket universitetet, där republikens samlade kunskap skulle förfinas för att brukas till det allmännas bästa. Den poäng jag ser i detta är inte en sorteringsskola i Platons efterföljd, där de mest välutbildade (”filosoferna” enligt Platons terminologi) är de som ska styra samhället. Nej, poängen är snarare medborgarsskolan som ska se till att varje elev kan skaffa sig de förmågor som behövs för ett gott liv i ett gott samhälle. Det förutsätter att skolpolitiken riktas mot att främja kritiskt tänkande mer än ett snävt fokus på anställningsbarhet och entreprenörskap. Och att politiken för forskning och högre utbildning i mycket högre grad än i dag premierar samhällsvetenskap och humaniora. Detta har i förlängningen också ett instrumentellt värde för samhällsekonomin.
En republik är i grunden någonting mer än ett statsskick med demokratiskt vald statschef. En republik är ett samhälle där medborgerlig dygd och vishet satts att styra över fåfänga och själviska passioner. Bokstavligen betyder ordet republik det offentligas angelägenheter, res publica, och det betecknar en samhällsordning som utgår från det allmännas goda, the public good. Hos Jefferson och de andra revolutionärer som skapade den nordamerikanska republiken genom frigörelsen från England fanns hela tiden insikten om en spänning mellan offentlighetens frihet, grundad i republikens dygder som en omsorg om och känsla för det allmänna, och individens privata frihet grundad i egenintresset. Machiavelli hade på 1500-talet resonerat kring de båda som virtú respektive fortuna.2 Republikens grundare trodde inte att egenintresset och allmänintresset per automatik kan förenas, som genom en osynlig hand, och deras ideal var snarare medborgaren än individen. En republik kräver dygd – här i betydelsen medborgaranda – för att inte korrumperas.
Men när partiet bildades på 1850-talet av motståndare till slaveriet och förespråkare av en stark kongress hellre än presidentmakt, med Abraham Lincoln som sin första president (1861-65), hämtade man inte bara sitt namn utan även sin politik från en tankeströmning med rötter i antiken som i Europa efter franska revolutionen hamnat i oförtjänt skugga av industrialismens tre ideologier. Republikanska partiet bildades partiet 1854 med främsta syfte att avskaffa slaveriet. De drev igenom trettonde tillägget till konstitutionen (1865), som olagligförklarar slaveri, samt femtonde tillägget (1870) om skydd mot rasdiskriminering. Likaså fjortonde tillägget (1868), som bland annat säger att en person har samma rättigheter gentemot de federala myndigheterna som mot myndigheter på delstatsnivå. Intressant nog, särskilt med tanke på den tokkonservativa profil partiet har i dag, åberopades fjortonde tillägget i fallet Roe mot Wade för att ogiltigförklara delstatslagar mot abort. 1972 fastslog Högsta domstolen i fallet Furman mot Georgia att dödsstraff inte var förenligt med konstitutionens åttonde och fjortonde tillägg (åttonde tillägget säger att ”grymma och ovanliga” straff inte är tillåtna). 1976 revs beslutet upp i fallet Gregg mot Georgia, där dödsstraffet förklarades förenligt med konstitutionen.
Niccoló Machiavelli är främst känd för Fursten, 1516, men intressant här är framför allt Discorsi sopra la Prima Deca di Tito Livio, ”Reflexioner över de första tio böckerna hos Titus Livius”, 1513-18.
“Målet för Operation försvarskolonn är att skicka tillbaka Gaza till medeltiden. Bara då kan Israel bli lugnt i 40 år". Så lär Israels inrikesminister Yishai ha uttryckt sig enligt BBC. En minister i en regering som har tillgång till en modern krigsmakt, som antagligen förfogar både över kärnvapen och andra massförstörelsevapen. En regering som leds av Netanyahu, som inte strävar efter godvilliga förhandlingar, kompromisser eller fred. Det massiva amerikanska militär- och pengastödet under många decennier har skapat den situationen, inte Irans syrienpolitik som någon svensk folkpartist just påstod i tv. Varför i all världen ska det palestinska folket inte ha rätt till en egen stat och varför i all världen ska Israel tillåtas fortsätta sin ockupation och sin bosättningspolitik?
Läste förresten just Morgon i Jenin av Susan Abulhawa, som ger en bild av rysligheterna, som är precis densamma som i de nyheter vi hör idag från Gaza.
Här i Sverige låter det väldigt ofta som att Barack Obama är så mycket bättre än exempelvis Mitt Romney och därför antas rädda världen. Bara för att det inte finns några alternativ.
USA:s demokrater och republikaner är i stort sett av samma skrot och korn. Båda kan sammanfattas med en politik som i första hand främjar storkapitalet. Min sympatier ligger istället helhjärtat hos presidentkandidaterna för theGreen PartyDr. Jill Stein och (vice) Cheri Honkala.
De är som alla tredjepartikandidater helt utfrysta från USA:s direkta politiska arena. De får inget utrymme i de flesta mediakanaler, förutom alternativa, och att de ska få delta på de ordinarie debatterna är inte att tänka på för republikanerna och demokraterna som ju håller i trådarna.
Även om vi inte har en lika extrem tvåpartistat (som i praktiken är en enpartistat) här i Sverige, så fungerar det emellertid snarlikt med ett valsystem som är tydligt diskriminerande mot oetablerade partier. Det visar sig exempelvis med spärrnivåer för mandatfördelning, hantering av valsedlar och utrymme i media.
När det gäller Obamas miljöarbete under föregående presidentperiod, där hen visserligen varit relativt kringskuren av republikansk majoritet i senaten under andra halvan (om jag minns rätt), så har den utmärkta (men reklamfinansierade) bloggaren Cornucopia skrivit ett belysande inlägg om USA:s klimatpolitik över de senaste två decennierna. Jag fick tipset genom Birger Schlaugs blogg, vilken jag läser regelbundet med god behållning.
DN har återgivit ett par republikanska kommentarer till valutgången i USA.
Mångmiljonären Trump visade ingen vidare uppskattning för demokrati, när han om Ombamas valvinst sade: Vi kan inte tillåta det här att ske. Vi borde marschera till Washington och sätta stopp för parodin.
En avdankad rockare, Nugent, tyckte: Hallickar, horor och välfärdsslynglar och deras själlösa supportrar har /skaffat/ sig en president som förstör Amerika. Vilket inhumant skadedjur tror att andra ska betala för deras fetma, sprit, mobiltelefoner, aborter och liv?
Apropå Nugents yttrande, så sade Romney redan innan valet att hälften av alla amerikaner är bidragstagande offer.
På stan märks det inte så mycket att var val igår. Inga valaffischer sitter uppe, men på TV kanalerna kablas nyheter ut hela tiden med olika mätningar. Republikanerna fick stöd hos äldre, vita och män. Det är deras starka grupper. Inte så konstigt att ledande republikaner skyllt förlusten på demografiska utvecklingen.
Det var ett tuffare val för Obama denna gång än för 4 år sedan. Då ville människor ha förändring och nu ska förtroendet förnyas vilket är svårare.
Jag är glad att det gick vägen för Obama även om jag gärna skulle sett en grön kandidat förändra USA så att ekonomin kommer på fötter med hjälp av ”green new deal” att investera i omställning av samhället för klimatet är lönsamt även för USA.
Glad är jag också att de män som utmärkt sig för att vilja inskränka kvinnors rätt till sin egen kropp inte fick förtroende utan förlorade valet.
Glad är jag också för att Tammy Baldwin kommit in i senaten Första öppna HBT-personen http://www.tammybaldwin.com/
Var på valvaka på svenska ambassaden igår där många hade samlats. Lite lustig känsla att möta så många personer som man känner just här. Allt från politiker, fackföreningsfolk, näringslivsföreträdare och media människor. Kändes nästan som ett mingel i Stockholm
Det var trevligt där men roligast var att vara på en pub ute påstan och höra människors reaktioner på valet. Många jublade när det meddelades att Obama vunnit.
Nu sitter jag på flygplatsen och ska åka hem. Ska bli skönt efter många dagar på resande fot. Kommer att skriva mer och lägga in bilder så småningom.
Så vann då Obama trots allt. När han tog Michigan i natt, så släckte jag. Förstod att Romney var däckad. Detta presidentval gav en märklig eftersmak av 1950-tal, som en boxningsmatch mellan "den brune bombkastaren" Joe Louis och Rocky Marciano. Men dessa båda möttes ju aldrig i ringen vad jag minns. Förhoppninsgvis var detta det sista amerikanska valet mellan två ålderstigna valorganisationer, och delstater som med bulldoggsaktig envishet håller fast vid mossiga valprocedurer ovärdigt ett land som kallar sig en demokrati. Romney fick med sig en hel hoper stater i mellanvästern, där vita gubbs and dames fortfarande lever med en livssyn som verkar vara en kvarleva från Vilda Västerns dagar. Men det räckte inte. Storstadsliberaler, latinos och svarta räddade Obama. Kritiken mot Obama är på många håll skarp idag trots segern. Hans omvärldssyn är out-of-time. Har amerikansk drönarkultur nått vägs ände? Jag hoppas det.
Medierna svämmar över av rapporter från USA-valet. Det var så jämnt, så jämnt, var det huvudsakliga budskapet. Dramaturgin verkar viktigare än innehållet. Det var väl i alla för väl att Obama vann till slut. Vilken rysare om företrädaren för ett parti, som innehåller både den kristna högern, teapartyrörelsen och diverse tokstollar som agiterar för mer vapen, dödsstraff och abortförbud, hade vunnit. Men det har ju hänt förr. Bush vann ju, den ena gången på ett hederligt sätt som det verkade. Ni vet han som inför terroristkriget sade: Är ni inte med oss, är ni emot oss.
Obama har en del att bevisa. Hoppas han nu vågar (och vill) ägna sig åt även miljö- och klimatproblemen, vilket onekligen behövs i det land som står för den värsta miljöförstöringen och där hälften av befolkningen tror att gud kommer att ordna biffen.
Senaste inslaget i valrörelsen i USA kommer från en upprörd abortmotståndare. En äldre kvinna, som tidigare varit aktiv för motsatsen, kämpar nu för abortförbud och, antar man, för Romney. Rösta inte på Obama. Han mördar barn, säger hon och fortsätter 50 miljoner bebisar har mördats.
Riktigt tossiga inhopp i valdebatten borde snarast vara en fördel för Obama, om de alls spelar någon roll. Men anmärkningsvärt, faktiskt upprörande, är hur spritt och aggressivt abortmotståndet är. Styrt av religiösa och opportuna krafter, har det redan skapat ett flertal skandalartade uttalanden i valrörelsen.
Enligt Ekot har en av Romney stödd republikan, som kandiderar till USAs senat, uttalat sig så här i abortfrågan: I believe that life is a gift from God, and even when life begins in that horrible situation of rape, that is something that God intended to happen. Ärligt talat, vilken idiot! Mourdoch, som han heter, tillhör det parti, som allra mest stöder dödsstraff, NRA (National Rifle Association) och rätten för alla att bära vapen. Om en våldtäkt är något som hans gud avsett, så är väl mord och överfall det också. Då skulle Mourdoch inte behöva vapen för att försvara sig men kanske menar han att hans gud behöver lite hjälp på traven. Mourdoch förklarade inte, varför det skulle vara hans guds avsikt att våldtagna kvinnor måste föda våldtäktsmännens barn men man kanske kan gissa att hans guds vägar är outgrundliga.
Ovanligt bra upplaga av Gomorron Världen igår söndag. Pricksäker och välformulerad analys av USA:s allt vingligare utveckling i övermodets tecken av Göran Rosenberg, om dallerpölsan i Putinland av Johanna Melén, och om Kubakrisen för femtio år sedan av Staffan Ekendahl. Karin Erikssons analyser av läget härhemma känns också hyfsat friska
Hör man till de allra rikaste i USA och har en årsinkomst på sådär 100 miljoner (i kronor), betalar men 14 % i skatt, åtminstone om man heter Mitt Romney. Man kan förstå att han länge undvikit att tala om hur mycket han tjänar och betalar i skatt. Han talar hellre om halva USAs befolkning som bidragstagande offer. Undrar var han tror att pengarna till bidragen kommer från, med sådana skattesatser. Presidentkandidaten Romney har för säkerhets skull skrivit på ett papper att han aldrig kommer att höja några skatter. Man undrar, hur han, som vill satsa så hårt på krigsmakten, skulle få ihop en budget med sådana skatter. Förresten sägs det ju att han är mormon också, Romney. Fast det kan väl inte gärna ha med skatter och pengar att göra. Undrar vad det kan betyda att vara mormon nu för tiden.
Läste en artikel i DN om Martin Gelins bok om den amerikanska högern. På den republikanska högerkanten USA finns “teavangelics” (=teaparty+kristen höger). Högerekonomi och det värdekonservativa hör ihop, menar man. Man oroar sig för att demokraternas politik innebär att staten tar över allt. Man anser att välfärdssytem är omoraliska och ekonomiskt slöseri. Man menar att demokraternas välfärdsprogram ”belönar” de ansvarslösa – de ensamstående föräldrarna och de arbetslösa. Man tror att det är just för att välfärdsstaten finns, som folk beter sig ansvarslöst. Så länge det finns ett socialt skyddsnät saknas incitament för att exempelvis gifta sig innan man skaffar barn, att arbeta i stället för att leva på bidrag. En republikansk presidentkandidat frågade retoriskt i ett tal, Ska vi förbli ett land för företagsamhet och kapitalism, eller ska vi förvandlas till en europeisk socialdemokrati. Amerikanerna får se upp med Reed, Ryan, Romney och dom andra. Där ute på högerkanten odlas, i Guds namn, uppfattningar om dödsstraff, abortförbud, liberala vapenlagar, sexualkonservatism, terroristskräck, skattesänkningar för rika o.s.v.
En notis från det stora landet i väster rör rasism. Det är kristna som utmärker sig. I en babtistkyrka i Mississippi vägrade prästen att viga ett par med hänvisning till deras hudfärg som uppges vara svart. Prästen hänvisade till sin församling, där det enligt uppgift fanns medlemmar som skulle lämna församlingen, om han vigde ett svart par. Det låter som en skröna men jag gissar att det tyvärr inte är det. Undrar hur församlingen förklarar den store gudens inställning till detta agerande. Jag minns från barndomen att min farmor berättade från en resa på 50-talet i den amerikanska södern att svarta inte fick sitta bland vita på bussarna. Då fick svarta inte gå i samma skolor som vita i USA och då var apartheid lag i Sydafrika men det var i alla fall mer än ett halvsekel sedan och ganska nära rasismens högkonjunktur som rådde bland både fascister, nazister och vanligt folk under första hälften av förra seklet. Den här baptistkyrkan i Mississippi tycks ha blivit kvar där.
När jag ändå är inne på USA-kritik, läste jag just en notis om mormonen Romney. I sin iver att bli president hetsar han mot Iran och strör salt i palestinasår. Romney klampar på. Makt och härlighet hägrar. Om amerikanska insatser utgör ett oöverstigligt hinder mot fred i Israel och Palestina, bryr sig väl inte Romney om. Det är ju inte han som hittat på den amerikanska politiken. Tack och lov, har Romney inte mycket att säga till om. Än. Hoppas det förblir så.
Fast just nu spelar en av mina listor på Spotify en riktig gammal (urgammal men den står sig än) goding i bakgrunden här på datorn, 634-5789 med Wilson Pickett, samtidigt som jag läser en översvallande recension av den senaste filmen om Batman. Serierna, rockmusiken, filmerna, böckerna, allt del av min barndom och tonårstid. Nästan 70 år gammal ser jag fortfarande fram med spänning mot en ny film om “Stålis” eller Läderlappen, gärna under tiden jag lyssnar på samma sorts musik, om än ibland i ny tappning, som jag gjorde när jag var 20. Citat från Moment 22 dyker fortfarande upp i tankarna. Man kör vidare i gamla hjulspår. Men det är inte vilka hjulspår som helst.
Birger Schlaug har lagt ut intressanta uppgifter om The Green Party i USA och deras presidentkandidat Jill Stein. När tiden är mogen kommer även den tunga amerikanska skutan att vända upp i vinden, och det politiska scenariot kan ändras mycket snabbare än vi tror. Världen förändras nu snabbare än någonsin efter andra världskriget. Vi ser det i arabvärlden, i Eurons sönderfall, i Ryssland, i klimatlarmen. Ja, även i resultatlistorna i OS, där nu inte bara Europa och USA längre turas om att spela första fiolerna.
I USA stiftas fler antiabortlagar nu än på många decennier läste jag just i DN. Den kristna högern, som försvarar dödsstraffet och rätten för alla att inneha skjutvapen, lobbar starkt och till synes framgångsrikt för olika sorters lagar som avses hindra aborter och faktiskt även preventivmedel. Americans united pro life, en pro life-rörelsens militanta byråkratgren, ligger bakom en del av det. Bl.a. har man i flera stater föreslagit lagar som skulle innebära att dödligt våld i syfte att rädda ofödda barn ska betraktas som självförsvar. Det skulle då bli lagligt att slå ihjäl den som utför en abort. Lagförslagen gick dessbättre inte igenom.
USA är ett land fyllt av paradoxer men antiabortrörelsen är ingen paradox. Det är ett uttryck för manlig maktutövning, grundad på religiöst bigotteri och antagligen kryddad med rasism. I Europa finns framförallt tre länder, där man aktivt motarbetar aborter, Irland, Malta och Polen. När jag var ung, var abort förbjudet i Sverige men inte i Polen. Många kvinnor reste till Polen i det ärendet. Blandarens grova skämt löd Polen, Polen vårt nya fosterland. Men tiderna förändras. För nästan 40 år sedan slog USAs högsta domstol fast att abort var lagligt. Polska och irländska reaktionärer kan nu hämta mer ammunition från fränder over there. Kvinnor som använder preventivmedel är slampor, säger tv-kanalen Fox.
