När alla pratar om bilbränder och kongressdebatter tänkte jag istället skriva några rader om en rutchkana. En trivial fråga kan tyckas, men i den döljer sig något viktigt om perspektiv. Som miljöpartist är det för mig en självklarhet att all kommunal fysisk planering ska utgå från ett barnperspektiv. Rutchkanan som upptar mina tankar idag visar att det inte är en självklarhet för alla.
Att ha med sig ett barnperspektiv i den fysiska planeringen. Vad betyder det? I ett rättighetsperspektiv kan vi hänvisa till FNs Barnkonvention, och när det gäller kommunens fysiska planering kanske speciellt artikel 3 som i korthet säger att barnens bästa ska sättas i första rummet i alla beslut som rör barn. Men även utan konventionen kan vi hänvisa till lite vanligt sunt förnuft - tänk på hur beslut påverkar barn, och anpassa besluten så att de påverkar barn på bästa möjliga sätt.
Jag bor i Visättra, ett utomordentligt bra område för småbarnsföräldrar. Vi flyttade hit i stor utsträckning på grund av närheten till naturen. Förutom det finns en bra grundskola, flera bra förskolor, och något som är viktigt för småbarnsföräldrar - det finns många andra småbarnsfamiljer. Det är ingen brist på lekplatser, och de är placerade på tryggt avstånd från trafik som de borde vara.
Visättra centrum, däremot, är ingen rolig plats. Där finns ett par små butiker, en frisör och två restauranger i en ganska trist, grå miljö. För de allra flesta är det framför allt en plats vi åker förbi i bil, eller går till för att hoppa på en buss. Detta ville Huddinge kommun åtgärda och rusta upp. Planerarna på kommunen kom fram till att det som skulle lyfta centrumet var om det fanns mer att göra på platsen. Eftersom det inte fanns planer på ny service eller liknande, så bestämde sig kommunen för att omvandla cirkulationsplatsen till Visättra Torg. Med hjälp av blomrabatter, bänkar och nya trappor ner från bostadshusen skulle platsen blir mer attraktiv att uppehålla sig på. Än så länge, allt väl.
Men någonstans här i planeringen föddes en tanke, som säkert hade goda intentioner, men ändå blev så vansinnigt fel. Planerarna tänkte att platsen skulle bli tryggare och trevligare om även barn hade något att göra här. En spektakulär rutchkana från Sågstuvägen 2 ner mot torget blev svaret. Barn i alla åldrar skulle därmed lockas från de vanliga lekplatserna i grönområdena för att istället förgylla det nya torget med sin närvaro. Kommunens planerare har säkert helt rätt i att barn är bra för torget - men om de hade haft med sig ett barnperspektiv skulle de först ställa sig frågan om torget är bra för barn!
Alla småbarnsföräldrar jag och min fru har pratat med i Visättra säger samma sak. Varför ska våra barn leka i en trafikmiljö, där alla bilar, bussar och lastbilar till och från Visättra måste passera, när vi har ett överflöd av grönområden utan trafik? Ska inte Visättras föräldrar våga släppa ut sina barn för att leka? Kommunen svarar att det bara är lokal trafik och att kommunen har haft en medborgardialog med boende i Visättra, där vi ska ha önskat oss mer att göra på torget. Den andra saken som kommer fram av våra samtal med föräldrar är att ingen känner till medborgardialogen. Den har ägt rum, men har uppenbart inte nått särskilt många småbarnsföräldrar. "Om de frågat mig, varför vet jag inte om det?", säger någon.
Missnöjet bubblar bland småbarnsföräldrarna, och även bland andra som har någorlunda inlevelseförmåga för hur det här projektet upplevs av föräldrar. Kommunen har fått frågan från föräldrar via kommunens hemsida, från oss via facebooksidan, och även genom Miljöpartiets främste lokala politiker Marica Lindblad, oppositionsråd. Svaret till alla har varit detsamma. Rutchkanan är en del av upprustningen och den ska vara kvar. De skriver också att de tänker sig att rutchkanan ska nyttjas av barn som är stora nog att vistas i en trafikmiljö. I den meningen avslöjas verkligen hur feltänkt hela idén är från början. En lekplats mitt i en trafikmiljö. De skriver ingenting om hur de barn som är stora nog att leka självständigt på en trygg lekplats, men ännu inte är stora nog för att vistas själva i trafiken ska hållas borta. De får helt enkelt hållas inne eller ha sina föräldrar med sig upp i högre åldrar än i andra bostadsområden.
Jag hoppas att kommunen vågar tänka om, ta föräldrarnas oro på allvar och inse att trafikmiljö och lekplats för barn är två saker som inte ska förenas. Sätt barnens bästa i främsta rummet. Och gör det innan vi behöver dra lärdomen att även lokal trafik kan köra över små barn.
På Supermiljöbloggen läste jag att den nya trafikleden Förbifart Stockholm beräknas kosta mycket mer än tidigare beräknat. Ingen är väl förvånad över det. Det är Riksdagens Utredningstjänst som gjort beräkningen och Trafikverket håller med utom att man anser att räntekostnader inte är kostnader. Nu har Utredningstjänsten kommit fram till att förbifarten kommer att kosta mellan 45 och 60 miljarder snarare än de knappt 30 som sades tidigare, ungefär då, när beslutet fattades. Det är ett vanligt politiskt trick just att underskatta kostnader, när man vill driva igenom dyrbara och omstridda projekt. Gripen är väl bra att jämföra med. Förbifart Stockholm är tänkt att finansieras med trängselskatter under något halvsekel. Trängselskatterna är bra av ett skäl och det är att de förhoppningsvis minskar biltrafiken. Den måste ju minska av miljöskäl, åtminstone den med fossilbränsledrivna fordon. Ju mera den minskar, desto längre tid tar det att betala förbifarten med trängselskatter och desto dyrare blir finansieringskostnaderna. Åtminstone om man ser räntekostnader som kostnader, vilket ju de flesta gör, tydligen inte Trafikverket dock. Å andra sidan är de flesta ense om att förbifarten inte kommer minska utan att öka biltrafiken, vilket innebär att uppställda miljömål inte kan nås. Det var inget som oroade den tidigare miljöministern, som ansåg att förbifarten är ett miljöprojekt, eftersom så otroligt många miljöbilar kommer att få rum där.
Enligt DN har nio av tio regiontåg mellan Luleå och Umeå ställts in under större delen av vintern, därför att tågen inte klarar av kylan. Nio av tio! I Sverige där vintrarna existerat och varit kalla sedan Hedenhös. Man undrar, vad berörda företag Norrtåg, Botniatåg och Arriva sysslar med och hur berörda myndigheter och landsting förklarar detta. Undrar om det är någon som kommer att “ta fullt ansvar” eller om utredningarna bara ska rinna ut i sanden, för att det är så många inblandade.
Här ner i södra delen av landet tycker jag att man läst om lite mindre elände med tågen än tidigare år. Ostlänken ser de flesta men inte riktigt alla fram emot. Såg just i lokalbladet en insändare, som undrar varför man ska bygga mer järnväg, när den gamla inte fungerar och som tycker att vi borde ta det lugnt i stället. På motorvägen kanske.
Plötsligt händer det! Miljöpartiet har under många år krävt att Södertörnsleden bör planeras och prövas utifrån dagens lagstiftning, istället för lagstiftningen som gällde i slutet av 90-talet då planeringen började. Idag meddelar Trafikverket i ett pressmeddelande att det nu ska bli verklighet.
Det är inte sällan som en oppositionspolitiker kan känna viss frustration över att ständigt behöva lägga protokollsanteckningar och reservationer, med vetskapen om att det bara blir en sidnot i ett protokoll som mycket få läser. Speciellt när det gäller dessa stora och utdragna ärenden som Södertörnsleden som ständigt kommer tillbaka till nämnderna i olika skeden, under flera år.
Därför känns det väldigt skönt en dag som denna att se att det envisa slitet, som inte sällan hånats av övriga partier, ibland faktiskt kan ge resultat. Miljöpartiet vill naturligtvis helst se att pengarna styrs bort från nya motorvägar till ordentliga satsningar på kollektivtrafik. Där är vi inte ännu, även om fler partier gärna pratar väl om kollektivtrafiken som framtiden. Pengarna går alltjämt i första hand till vägar, i andra hand till vägar och i tredje hand till... ja, kanske lite kollektivtrafik om det finns pengar kvar.
Men om nu vägar ska byggas, så är det rimligt att de åtminstone uppfyller hårda och moderna miljökrav. Motorvägssatsningar blir visserligen fortfarande inte hållbara för det, men vi kan åtminstone kräva att miljöförlusterna blir så små som möjligt. Skademinimering, i frånvaro av riktigt hållbar politik.
Vi har därför hårt och envist drivit linjen att Södertörnsleden ska prövas enligt dagens miljöbalk, som ställer betydligt högre krav än miljölagstiftningen från 90-talet. Och att Södertörnsleden ska prövas som en sammanhållen väg, inte som fyra delprojekt. Det kräver att Trafikverket utreder vägen och dess miljökonsekvenser som en helhet.
Mot bakgrund av den överklagan som nu ligger och väntar på avgörande hos regeringen, har Trafikverket beslutat att på eget bevåg att göra just detta - att dels planera och pröva vägen utifrån dagens lagstiftning och se vägen som ett sammanhållet investeringsprojekt. Det kan inte ses som annat än ett steg i rätt riktning, även om det återstår att se vad resultatet blir.
Jag sköter mitt och äter inte skräpmat. Så förklarade världens äldsta människa sin höga ålder, Bessie Cooper, en amerikansk kvinna som blev 116 år men just avlidit. När hon föddes, var det inga problem med global uppvärmning eller ens med biltrafik. När jag själv föddes ett halvsekel senare, var läget detsamma. Då hade två världskrig hunnit utkämpas, sedan Bessie föddes. Varken i Bessies eller min barndom, kunde man titta på elektroniska skärmar med tv eller data. Då hade ingen traskat omkring på månen. Sociala nätverk var något helt annat än nu. Skräpmatkedjorna var inte uppfunna. Men under bådas vår livstid har överbefolkning och miljö- och klimatproblemen blivit hela världens största problem. Problem som tusentals politiker och byråkrater just nu sitter i Doha och inte gör någonting åt. Häpp!
I min enfald hade jag påbörjat en text som skulle hetat ”Innan snön kommer”, men det fick jag av naturliga skäl kassera (SvDDNGP) och istället fick jag börja om från början igen. Det är med snö som så mycket annat, det ser alltid så härligt ut på bild. I verkligheten är det inte alltid lika fantastiskt. Andra företeelser i den kategorin är t.ex. den där öde stranden i resekatalogen som när man (om man) tar sig dit visar sig vara öde på grund av att sanden kryllar av otäcka sandloppor eller är invaderade av andra obehagliga kryp så ingen människa har lust att befinna sig där ens i ett par minuter. De där bilderna på hur hamburgerrestaurangernas produkter ser ut är ännu ett exempel på hur stor skillnaden kan vara mellan bild och verklighet och här är ytterligare ett förskräckligt exempel
Men tillbaka till det där med snö, eller ”nix” som det heter på latin, till undertecknads och andra vinternegativas glädje. Jag håller helt med om att det är näst intill outsägligt vackert när solen reflekteras i gnistrande vita snökristaller som ligger som ett mjukt täcke över ett vinterlandskap, men är man av olika orsaker nödd och tvungen att framleva sina dagar i en storstad är det väldigt sällan vintern ser ut sådär i den så kallade verkligheten. Här vill man oftast att någon skall komma med någon stor maskin och få bort den grå-gula sörjan som gör det näst intill omöjligt för såväl människor, bussar, tåg och t-banor att ta sig fram och komma i tid. Jo jag vet, bilarna har också problem, men jag har aldrig riktigt förstått vitsen med att använda bil i städerna när det är snökaos (DN)
”Hej mitt vinterland, nu är du här…”
En fråga som jag vill kasta ut till er läsare i samband med detta är hur det kan komma sig att det sedan den så kallade ”trängselavgiften” infördes i Stockholm i för 5-6 år sedan har varit en prishöjning på 14% eller 2280 kr/år för den som väljer att åka kommunalt istället för att ta bilen, medan ”trängselavgiften” (som väl i alla fall delvis hade som mål att folk skulle lämna bilen ibland) inte har höjts någonting. Det har sålunda blivit billigare att ta bilen i förhållande till att åka kollektivt in och ut till Stockholm city. Hur tänkte dom här? De där höjningarna av månadskortet på Stockholms Lokaltrafik motiverades med att ”folk gärna betalade för bättre service”, men om det har blivit 14% bättre service de senaste 5-6 åren får väl var och en som åker kommunalt själv fundera över.
Trafik är känsliga saker och ordet ”trafik” får oss att acceptera sådant som vi aldrig annars skulle ha gjort, det gäller vägtrafik och det gäller telefon och datatrafik. I det senare fallet har vi accepterat att ”upp till 8Mbit/sekund” är lika med c:a 1-2Mbit/sekund och att ”upp till 80 Mbit/sekund” är lika med c:a 10 Mbit/sekund. Ponera att vi köpte annat på samma sätt: ”upp till 1 kg köttfärs i förpackningen”, ”upp till till 75 cl i flaskan”, ”upp till en hel film på DVD:n” eller ”upp till en veckas resa till Thailand ”. Hade vi accepterat det? Men trafik är känslig, känslig för störningar och känslig för diskussion. Alla någorlunda upplysta människor är fullt medvetna om bilarnas allvarliga miljöpåverkan, såväl när det gäller utvinnandet av drivmedel som utsläppen av CO2 och annat, trots detta är det lättare att få uppslutning runt devisen ”Rör inte min bil” än ”Rör inte min kompis”. Bilister borde hålla ögonen på vägen, även vägen in i framtiden.
”Håll ögonen på vägen…”
Ovanstående bild tarvar ett litet klargörande. Svenska kvinnor lär leva och tänka mer miljömedvetet än svenska män (DNCtTH) och detta tvivlar inte undertecknad en sekund på, men om vi bortser från det faktum att färre kvinnor körbil än män gör, så blir knappast bilens miljöpåverkan mindre för att man sitter på passagerarplatsen istället för bakom ratten. Faktum kvarstår dock att 58% av resenärerna med Stockholms Lokaltrafik är kvinnor (SL), 84% av kvinnorna anser att det är mycket viktigt att stoppa klimatförändringen medan motsvarande 67% av männen gör det (NVV). Men att enbart ”genus-generalisera” den här livsviktiga frågan vore osedvanligt dumt. Vår miljöminister heter Lena Ek, är kvinna och befinner sig just nu i Doha för att hjälpa vår lilla planet och dess invånare, men med hennes och regeringens flata argument är genus helt oväsentligt (IDG SvDsr)
Lena Ek skall ha lite beröm (trots att hon senare backat där) för sin kritik av biståndsministern Gunilla Carlsson som tar pengar som skulle gå till bistånd och använder till klimatomställning (DNSvD). Därmed blir det, i princip, biståndsbehövande som ”betalar” för klimatomställningen, håll med om att det blir lite konstigt. Nu är (kvinnorna) Lena Ek och Gunilla Carlsson ”i luven” på varandra och vi kan (i alla fall här) konstatera att ”genusperspektiv” på klimat- och miljöproblemet inte räcker. Om det nu är så, vilket undertecknad faktiskt tror, att kvinnor generellt känner större ansvar för liv och livsmiljö, då har vi män ännu mer att lära oss. Men klimatet är inte en genusfråga, inte ens en ”människo-fråga”, det är oändligt mycket större och viktigare, så alla ”snögubbar” och ”snögummor”, nu får vi skärpa oss (DN). Vattnet och temperaturen stiger mycket snabbare än tillväxten!(SvDDNABDNAB)
Klimatet gäller livet för oss allihop
Uppdatering:
Klimatmötet i Doha blev, dessvärre som väntat, ett praktfiasko och från flera håll hörs uttalanden som: ”Man får vara glad att det inte bröt samman totalt”(DNHDSvDGP) och det är ju lite som den där låten av Lars Demian, ”Man får vara glad att man inte är död”.
... sade Hasse Alfredsson, som alltid ville vara värst i en gammal och mycket rolig sketch. I hemkommunen har någon slagfärdig person hittat på en slogan. Stadens lugn och landets puls. Vad en kommun nu ska med en slogan till egentligen men i alla fall. När vi från lilla kranskommunen kommer in till storstaden, då är det verkligen inte stadens lugn som slår en. Det är det inte inom sjukvården heller.
En anhörig behövde genomgå en operation för att lägga något till rätta. En planerad men inte helt okomplicerad operation. Operationen är nu genomförd och det verkar som om det gått bra. Inga särskilda komplikationer har tillstött. Den närmare kontakten med storsjukhuset, KS i det här fallet, var intressant. Fantastiska resurser, professionell hantering i allt, kunnig och omsorgsfull personal, medicintekniska lösningar som får en att häpna. Att kunna få del av allt detta, när man behöver det, är något att skatta sig lycklig åt. I vårt fall träffade vi dagen före operationen i tur och ordning sjuksköterska, undersköterska, narkosläkare, sjuksköterska igen, läkare för “preopundersökning” och ytterligare ett gäng sköterskor och undersköterskor i olika skift – alla med sina uppgifter, sin information och alla med en stor portion känsla för vård och omsorg. Under operationsdagen var allt, ner i minsta detalj, förutbestämt och fungerade väloljat och rutinenligt. Ett avancerat läkarteam genomförde själva operationen och överlämnade till “postopavdelningen”, som överlämnade till den ständigt bemannade övervakningssalen på vårdavdelningen med skärmar, datorer, slangar och blänkande instrumentering, där redan sängarna är tekniska underverk. Allt detta måste fungera och fungera i sammanhanget. Alla måste veta, vad som ska göras.
Verksamheten vid ett storsjukhus är för en amatör oöverskådlig, ett enormt nätverk av sjukvårdspersonal, invällande massor av patienter och anhöriga, komplexa tekniska lösningar överallt, en otrolig logistik och trafik, för att inte nämna all administration. Pågående vård av alla upptänkliga slag överallt med alltifrån mottagningar till komplicerade jätteoperationer, ambulanser med tjutande sirener, helikoptrar som landar på taket med jämna mellanrum, parkeringsproblem, rullstolar och bårar. Och under tiden pågår i bakgrunden, just i fallet KS, ett nybygge i mångmiljardklassen för att få ordning på dagens virrvarr av vårdbyggnader. En verksamhet av helt annat slag men lika febril med gigantiska byggkranar och en ständig tung trafik med betong och byggmaterial. Tittar man sedan lite bort åt andra hållet, ser man de omfattande vägarbetena med nya Norrtull med tunnlar, broar och ständigt trafikkaos. Omtumlande och överväldigande intryck från storsta’n.
Det blir allt tydligare att regeringen har stor skuld i det dåliga ekonomiska läget för SAS. Jag kommenterade detta bland annat i söndagens Agenda. Bland regeringens första beslut när den tillträdde 2006 var att ta bort SAS från försäljningslistan och behålla det i statlig ägo. Hade man sålt då, som Miljöpartiet krävde, hade man kunnat få ut flera miljarder kronor till skattebetalarna. Nu är statens ägande i SAS bara värt några hundra miljoner kronor. SAS ekonomiska problem kan knappast kommit som någon överraskning för regeringen. Redan under förra mandatperioden varnade vi i miljöpartiet för att just den situation vi nu ser skulle uppkomma. När den borgerliga regeringen valde att pumpa in först 1,4 miljarder och senare ytterligare 1,1 mdr kronor i SAS trots att det var uppenbart att de strukturella problemen i SAS, som gjorde att de inte klarade konkurrensen på flygmarknaden, inte var på väg att lösas. Redan då sa vi att skattepengarna skulle försvinna och vi skulle komma tillbaka till samma ekonomiska problem i SAS men med 2,5 miljarder kr mindre för skattebetalarna. Regeringen klarade inte att på ett ansvarsfullt sätt hanterna skattebetalarnas pengar.
Det är intressant att regeringen som säger sig vara för begränsat statligt ägande gång på gång kämpat för att staten ska fortsätta köra flygplan. Som om det inte kunde skötas bättre av privata aktörer? Nu visar det sig att regeringen vikt ner sig totalt i förhandlingarna om SAS medan Norge är det land som tryckt på för fortsatta privatiseringar. Vår regering, som i debatt efter debatt i riksdagen pratat om att staten bara ska äga företag när det fyller viktiga samhällsintressen, säger en sak men agerar på ett annat. Reinfeldts linje att moderaterna ska bli ett statsbärande parti verkar leda till att man kastar allt vad ideologi heter över bord. Är det ett vinnande recept? Vi får se vad väljarna säger i valet 2014.
Den kallaste luften på jorden täcker just nu Sverige, sade en meteorolog nyss i radion. Också ett rekord. Annars kan man förvänta sig att denna tidiga kyla ger klimatskeptikerna vatten på kvarn, is på kvarn. Typ, det är så kallt att klimatet inte gärna kan hålla på att ändra sig och om det gör det, har det i alla fall inget att göra med, hur vi människor bär oss åt. Det där har vi ju hört förr. Så Reinfeldt och hans kompisar kan fortsätta att ignorera miljö- och klimatfrågorna, medan Borg bygger lönsamma motorvägar och vi andra fortsätter att konsumera.
Jo, missmodet smyger sig på ibland, inte minst när man läser om SDs siffror i opinionsmätningar.
Att satsningar på tågtrafiken länge varit eftersatta, är allmänt känt. Nyligen beslutade regeringen om avsevärda nysatsningar bl.a. på Ostlänken. Bra! Enligt DN säger regeringen nu i infrastrukturpropositionen, som offentliggörs snart, att man tänker satsa stort på järnvägsunderhållet. Bra igen! Man ska väl inte gnälla, när det till slut blir rätt men jag kan inte låta bli att undra, varför det tagit sex år för regeringen att begripa detta. Man säger att “en fungerande infrastruktur är en del av regeringens offensiva arbetslinje” och man undrar varför infrastrukturen hjälper till med arbeten först nu. Kanske är det bara Borgs gammalmodighet eller så är moderaterna överlag så här saktfärdiga. En elak tanke är annars att moderaterna, som inte förstår sig på miljö- och klimatpolitik, egentligen inte vill det här men anser sig tvungna för att inte tappa alltför mycket väljarstöd i en fråga, där folket verkar ganska enigt om inriktningen. Hursomhelst, är det mycket tacksamt att det äntligen händer något med järnvägarna.
En motion av KD om en rondell vid Statoil i Gnesta ska behandlas i kommunfullmäktige i nästa vecka. Ett angeläget förslag, som väckts för länge sedan och som då och då framförts till Vägverket, tydligen också till Trafikverket vid något tillfälle. Det finns också med på majoritetens lista över angelägna projekt i kommunen. Jag tror att de allra flesta i Gnesta är överens om att något bör göras åt denna vägkorsning. Det verkar naturligt med en rondell. Motionärens visioner om, hur en sådan ska se ut och vilken plats i prioriteringsordningen den ska ha, kanske spelar mindre roll. Men ingenting har hänt och i bästa fall kan motionen skynda på saken. Det börjar bli på tiden.
Centerpartiet i Gnesta har föreslagit att en långsiktig plan upprättas för anläggning av gång- och cykelvägar i kommunen. Ett utmärkt förslag. Det är många som under lång tid talat för anläggning av nya cykelvägar i Gnesta. Miljöpartiet har haft cykelvägfrågan på sitt program hur länge som helst och en motion har redan lett till vidare åtgärder för cykelväg till Klämmingsberg. Centern säger att de föreslagit något redan för 10 år sedan och det har antagligen andra partier också. Det börjar bli på tiden att det händer något.
Föreställ dig en miljömedveten militär. En stor och glad kille som gillar uteliv och natur. Han lever frånskild med tre barn i ett radhus i Nacka. Han är bekymrad för klimatkrisen och känner att han borde göra mer för naturen. Hans inre röst påminner ofta om att han borde ta bussen istället för sin bil. [...]
Folkpartiet vill profilera sig genom att satsa mer på järnvägsunderhåll. Det låter bra. Sent ska syndaren vakna. Efter många år med ren misskötsel av järnvägsunderhållet vill man nu satsa ordentligt. Utmärkt. Folkpartiet har hittat en frågeställning, som man tror säljer. Det är väl bättre att underhålla befintligt järnvägsnät och se till att det fungerar än att bygga nya spår. Hellre äter jag själv än ser mina barn svälta, skojade morfar Emil på sin tid. Hellre underhåll än nyinvesteringar, tycker Björklund. Infrastrukturministern tycks, häpnadsväckande nog, hålla med Björklund, så då kanske det finns en chans att även finansministern hänger på och att det händer något. Borg och Elmsäter-Svärd är annars inte de som precis prioriterat spårbunden trafik framför biltrafiken. Hoppas tågkramarpratet är allvarligt menat bara, så kan man strunta i vad politikerna vill kalla de olika satsningarna. Under tiden fortgår förberedelserna för Förbifart Stockholm, med stöd även av S. Tidigare sa's det att den skulle kosta 30 miljarder, om jag minns rätt. Nu säger man 38 i 2009 års penningvärde. Det blir säkert mellan 50 och 100 miljarder, innan den är färdig. Det hade man fått mycket kollektivtrafik för.
Nej nu ska jag åka och handla. Jag ska be att få betala i 2009 års priser.
På Supermiljöbloggen uppges att trafikanalytiker kommit fram till att SLs rejält höjda biljettpriser förra året medfört minskat resande med kollektivtrafik. Det behöver man kanske inte vara trafikanalytiker för att räkna ut. Det krävs inte heller särskilt mycket fantasi för att förstå att den utvecklingen är i linje med alliansens politiska viljor. Prioritera biltrafiken, prioritera inte kollektivtrafiken. Biltrafiken är enligt finansministern fem gånger mer lönsam än spårbunden trafik! Gör med stockholmstrafiken som med SJ. Kräv lönsamhet, investera inget, missköt underhållet. Jag försökte vara ironisk här, kanske ska påpekas. Svårt det där med ironi i skrift. Under tiden som de borgerliga partierna missköter järnvägen och satsar mångmiljardbelopp på bilvägar, ska vi gissa på mellan 50 och 100 miljarder för bara Förbifart Stockholm, tilltar kolodioxidutsläppen och långtradarflottorna. När kan lite ljus i tunneln anas? Inte lär det bli Borg, Reinfeldt eller Elmsäter-Svärd, som kommer med det.
I Sverige satsar vi inte särskilt hårt på järnvägarna. I själva verket är vår nuvarande regering mycket motvillig till så gott som alla satsningar och investeringar, som behövs för att skapa en modern och miljöfähig infrastruktur. I spetsen för järnvägsmotståndet går finansministern som anser att bilvägar är fyra eller fem gånger så lönsamma som järnvägar enligt en kalkyl som han inte ens själv lär begripa och som i varje fall inte innehåller några miljökostnader. I vilket århundrade fastnade han? Det svenska järnvägsunderhållet är så underdimensionerat att det nästan helt går åt till att åtgärda fel som inte hade uppstått, om underhåll skett i tid och på ett bättre sätt. Enligt en rapport häromdagen lägger Sverige i själv verket ner minst av alla länder i Västeuropa på järnvägsunderhåll, per järnvägskilometer räknat. Undra på att det är svårt att få tågen att gå och gå i tid. Ska man gissa av incidenter på sistone är det si och så även när det gäller strömförsörjningen till järnvägen. Trafikverket, Vattenfall och andra myndigheter har tillsammans med ministrar och andra politiker lite jobb att göra framöver, kan man säga med en monumental underdrift. Allra först måste de inse behovet.
Att vänta på Huvudstatunneln löser ingatrafikproblem inom de närmaste 20 åren och vi ska inte inbilla oss attFörbifart Stockholm kommer att minska trafiken i Solna.
Trafiksituationen i Solna är ohållbar och Solna behöverarbeta strategiskt och långsiktigt för att minska biltrafiken. Trafik och miljöär två centrala frågor för Miljöpartiet. För oss handlar det om människorshälsa och om att ta ansvar för framtiden och kommande generationer. Men detborde inte vara en partipolitisk fråga. Solnabornas lidande av högapartikelhalter, hög bullernivå och begränsad framkomlighet torde vara alla politikers angelägenhet. Vi efterlyser en partipolitisk blocköverskridande överenskommelse om trafiken i Solna, och det NU.
Miljöpartiet i Solna har tagit fram ett program med enkla och effektiva lösningar som kan förändra trafiksituationen i Solna inom en nära framtid.
Förra veckan startade vi en kampanj ”Modernisera trafiken i Solna” som syftar till att i dialog med Solnaborna diskuterar våraförslag till trafikåtgärder och lyssnar till hur Solnabor upplever trafiken istaden. Under två dagar förra veckan diskuterade vi trafiksituationen i Solnamed över 100 Solnabor. Och jag kan lova, Solnaborna vill se en rejäl förändringav trafiksituationen. I Huvudsta är många upprörda över att det kan ta 30minuter att åka 300 meter under rusningstid och flera är besvikna på att Solnastads enorma expansion och många nybyggnationer leder till en begränsadframkomlighet. I Ulriksdal berättade förbipasserande att de upplever att bullermivåerna höjts och trafikmängden ökat markant sedan trängselavgifter infördes i Stockholm. Och oavsett var vi träffat Solnabor har vi mött personer som ansett att stadens cykelbanor är under all kritik.
I vårt program för en modernare trafik i Solnapresenterar vi enkla lösningar som kan ge resultat:
Begränsa genomfartstrafiken
Inför trängselavgifter.
Sänk hastigheten i bostadsområdena.
Inför bussfiler på huvudleder i Solna under rusningstid.
Erbjud pendlare och besökare att åka kollektivt
Öka utbudet av kollektivtrafik.
Uppmuntra arbetsgivare att erbjuda anställda SL-kort istället för gratis parkering.
Inför evenemangsbiljetter som inkluderar gratis kollektivtrafik.
Gör det enklare att cykla
Ta fram en cykelplan som kopplar ihop stadens cykelbanor och förkortar cyklisternas resväg.
Underhåll cykelbanorna under hela året.
Säkra cykelparkeringar vid skolor, centrum, tågstationer och busshållplatser
Visst blir man arg, när man hämtar sin bil från parkeringen och det blivit en ny buckla eller rispa från grannbilens dörr eller någon som helt enkelt kört på utan att ge sig till känna. Många av oss har upplevt den här situationen, som offer eller t.o.m. som förövare. Det är, hursomhelst, inget vidare bussigt. Och det är svårt att få ut ersättning på försäkringen. På min bil finns åtminstone fyra sådana bucklor. Den är visserligen rätt gammal och skruttig men ändå. Jag minns en gång, när jag lämnade bilen utanför en plantskola i Stockholm med hund och ett 12-årigt barn i. Man kan ifrågasätta, hur klokt det var men nu blev det så. När jag kom tillbaka efter en ganska kort stund berättade sonen att en annan bil kört på vår bil, så att den hoppade till. Det fanns mycket riktigt en färsk buckla på stötfångaren i bak. Sonen pekade ut bilen som just var på väg därifrån och jag skrev upp registreringsnumret. Bilen, en stor suv, visade sig tillhöra en välkänd företagsledare/affärsman men vid tillfället var det en kvinna som körde. Jag ringde upp någon dag senare och påtalade saken. Kvinnan förnekade att hon kört på. Blånekade faktiskt. Jag sade, vad jag tyckte men framställde inga krav. Kanske skrattade hon efteråt åt en korkad medbilist som inte stod på sig men jag hoppas att hon också tyckte att det var obehagligt. Fingrarna i syltburken, typ, men måste ljuga in i det sista. Varför den historien för mina tankar till politiker, tänker jag inte gå in på just nu.
Enligt lokalbladet vill C att Gnesta kommun ska anlägga fler gång- och cykelvägar. Det är bra och det är vi många som vill. Det är viktigt och självklart både för miljö och människor att åtgärder vidtas för att öka rörligheten utan bil. MP, har haft saken uppe i sitt program i alla år jag bott i kommunen och även motionerat i fullmäktige. Så småningom får vi kanske alla motionera på nya cykelvägar i kommunen men det sitter hårt åt. Vem är det egentligen som bromsar? Det kan väl inte vara tjänstemän. Med de betydande överskott kommunen haft i sina räkenskaper de senaste åren, kan det knappast vara en särskilt besvärande budgetfråga. Vi får se, om politikerna kan ta täten i detta arbete och bestämma var skåpet ska stå. Och allra främst i täten borde MP ta plats. Vill C vara där också, så à la bonheur. ____________
Lokaltidningen har startat en artikelserie om bostadssegregation, en spännande fråga. Var bor de rika och välavlönade och var bor låginkomsttagare, arbetslösa, bidragsberoende? Var bor de gamla och var bor de unga? Var har de välutbildade, de välklädda och vackra sina bostadsrätter och villor och var ligger hyresrätterna, där standarden är sämre? Alla känner till svaren i sin egen stad. Alla vet. Politikerna också. Varför det ser ut som det gör och vad man kan göra åt det, tål att tänkas på. En del politiker har ambitioner att tona ner skillnaderna, att blanda upp boendet och boendeformerna. Andra politiker bryr sig inte. I Nyköping sker stadsplaneringen, enligt SN, med viss eftertanke i det här avseendet. I Gnesta tycks motsatsen gälla. Från något håll har hörts önskemål om fler hyresrätter men i verkligheten har det inte blivit av. Här har byggts i stort sett enbart för den övre medelklassen. Vi får väl se, hur det blir i kommande nya områden.
VTI, Väg och Transportforskningsinstitutet, anser inte att vi behöver en lag som förbjuder folk att använda mobiltelefoner utan handsfree vid bilkörning. Ett skäl som anges är att folk ändå inte lyder förbud. Tänk om man skulle säga det om alla förbud vi har. VTI säger också att man inte sett någon effekt av "mobilandet" på olycksrisken, vem som nu gjort den utredningen och hur den gjorts och var. Lite vanligt sunt bondförnuft säger väl annars att det inte är särskilt lyckat att köra bil och knappa på en mobiltelefon samtidigt. Kanske behöver forskarna på VTI gå på bilskolekurs. __________
FRC, Family Research Council, är en kristen organisation, som vill att alla ska ha sex inom de gränser som FRC gillar. FRC har det lite motigt just nu. En veritabel nätstorm har träffat FRC, sedan man gått ut och kritiserat en ny version av dataspelet Starwars, där tydligen homosexuella figurer förekommer. Bl.a. säger man: Star Wars-spelarna har redan anslutit sig till den mörka sidan. På några få dagar har närmare 70 000 personer anslutit sig till ett upprop mot FRCs homofoba inställning. Den nya versionen av Starwars utspelar sig för flera tusen år sedan, en tid lika gammal som FRCs åsikter.
MiljöAktuellt skriver : ”Så många stockholmare dör av dubbdäcken”
Avdelningen för Yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet har tagit fram skrämmande siffror. Mellan 30 och 40 Stockholmare dör varje år av de partiklar som rivs upp av dubbdäck, visar ny studie som gjorts vid avdelningen för Yrkes- och miljömedicin vid Umeå Universitet. Det var tidigare känt att partiklarna kan vara hälsofarliga. Den nya studien slår emellertid fast att partiklarna är direkt dödliga.
- Vi ser att det inträffar fler dödsfall de dagar då det är höga halter av dessa partiklar orsakade av framför allt dubbdäck, säger Bertil Forsberg, professor i miljömedicin vid Umeå universitet, till Västerbottens-Kuriren.
Bertil Forsberg säger att antalet dödsfall på grund av dubbdäckspartiklarna totalt i Sverige kan uppgå till mellan 60 och 80 personer per år.
Nu borde det väl ändå vara dags att agera. På många ställen i Sverige kan man klara sig utan dubbdäck. Visserligen måste man anpassa körningen bättre utifrån väglag och väderlek men det borde ju vara en självklarhet.
Ännu ett incitament för att satsa på kollektivtrafiken och minska biltrafiken.
Det är långt fler än de som dör som drabbas av den dåliga luftkvaliten pga trafiekn. Detta drabbar de mest oskyddade dvs de som inte sitter i bilarna.
Så det är hög tid att reglera dubbanvändningen …
