Cirkelns väg – en alternativ mötesform


Det finns en alternativ mötesform, en fullständigt icke-hierarkisk. Det är den urgamla cirkeln, där vi sitter sida vid sida i ring, där det inte finns något bakom och framför, där alla få ta lika mycket plats, där vi i tur och ordning får tala om det våra hjärtan är fulla av, där alla blir respektfullt lyssnade på, där vi alla behövs, där allas gåvor till cirkeln är lika värdefulla, där det inte finns någon som vet bättre än du och där alla ingår i ett meningsfullt sammanhang.

Det är genom cirkeln som vi blivit människor. Vi har samlats i hyddan och runt lägerelden. I cirkeln har vi tagit hand om varandras behov. I cirkeln är det lätt att komma till det som är djupt och viktigt för oss. Vi står nakna inför varandra på ett nytt sätt.

Det är viktigt att ha ett mål för cirkeln, en intention, och att man slutar när målet är uppfyllt. Man kan lägga något i mitten som symboliserar vad man vill, en dikt eller en symbol. Var och en kan bidra med något.

Mångfald är eftersträvnadsvärt i cirkeln. Jag vet inte allt. Tillsammans vet vi mer.

Manitonquat (Medicine Story), som kommer från Wanmpanoag-stammen, har tillämpat cirkeln som mötesform under många år. På hans hemsida Circle Way kan man läsa mer. Hans mission är att främja en mer humant samhälle som bygger på samarbete, jämlikhet, närhet och omsorg.



Bortom det subjektiva och hitom det objektiva

Filosofen Martin Buber skriver att Allt verkligt liv är möte och framhåller därigenom mötets betydelse i alla de relationer vi står i, det ömsesidiga mötet mellan jaget och världen, mellan två subjekt, mellan Jag och Du, som sker i den dubbelriktade relationen. Där uppstår det ett mellanvara, till skillnad från den enkelriktade icke-relationen, där den ena parten använder den andra instrumentellt, som ett ting, ett objekt. Då uppstår istället ett osunt Jag-Det-förhållande utan ett mellanvara. I båda fallen kan motparten vara såväl en människa som någon annan organism.

Här kommer några rader av Jonas Aspelin där han uttolkar Martin Bubers så kallade ontologiska relationism:

Mellanvarat är en särkategori, en speciell dimension av verkligheten som varken existerar innanför eller utanför individer utan mellan just de människor som möts: 'Bortom det subjektiva, hitom det objektiva, på den smala kam, på vilken jag och du möts, där är mellanvarats rike.' (Martin Buber)

I den mellanmäskliga sfären är jag varken beroende eller oberoende. Jag är tillsammans med någon och mellan oss uppstår en aldrig skådad verklighet. 


Om du träder i relation till någon vänder du dig varken utåt eller inåt, utan öppnar dig.