Frustationen ökar i och utanför Ryssland!

Lämnade Ryssland och St Petersburg i söndags. Ganska nöjd efter att träffat engagerade människor som jobbar hårt för att motverka mäns våld, stödja kvinnor som har blivit utsatta för mäns våld och människor som jobbar med att stödja pappor till att vara närvarande för sina barn. Dessa arbeten handlar i grunden om att bryta normer och förändra den rådande manliga normen. Människor som liksom här i Sverige jobbar för ett bättre samhälle med mer omsorg och fritt från våld. Där som här är dessa organisationer och enskilda människor värdefulla för en bättre värld.

ryssland hbt

Picture borrowed from http://www.article19.org

Nås igår av nyheten att Ryska Duman har tagit beslut som syftar till att upprätthålla den heterosexuella normen och ge religiösa grupper möjlighet att verka ostört och bestraffa de som offentlig ifrågasätter de religiösa patriarkerna. Detta är ett stort bakslag för mänskliga rättigheter i Ryssland. Homo-bi och transpersoners mänskliga rättigheter är inte bara hotade. De är fråntagna sin rätt att offentligt påverka sin situation och att kunna leva öppen och visa sin kärlek, de är fråntagna att organisera sig, de är fråntagna möjligheten att få stöd av systrar och bröder internationellt.

Under mitt korta besök i St Petersburg hade jag också möjlighet att turista, se på alla dessa ståtliga byggnader som och fick återberättat om tsaren Peter den store som grundande denna stad 1703. En stolt guide berättar om vem som hade beslutat att bygga de ståtliga byggnaderna. Namnen på härskare avlöser varandra. Under de åren staden hette Leningrad var inte en tid som guiden nämnvärt ville visa upp. Jag kan inte låta bli att fundera på vad kommande turistguider kommer att berätta i framtiden. Kommer man att med stolthet berätta att i juni 2013 blev flera gayaktivister arresterade, att det var en tid då mänskliga rättigheter återigen inskränktes. Eller kommer man att skämmas över denna tid och helst inte vill prata om den tiden i kommande guideningar.CIMG5424

De människor och deras organisationer som vi träffade är oroliga för hur de ska kunna fortsätta sitt viktiga arbete. Lagen om NGOs som innebär att om man har kontakt med organisationer utanför landet så ska man registeras som ”utländska agenter”. Det låter helt galet i mina svenska öron och våra ryska vänner behöver våra ögon och uppmärksamhet i en svår tid.

Hur vi som jobbar med mänskliga rättigheter och med att bl.a förändra manliga våldsamma normer i samhällets bäst kan finnas till för våra ryska vänner är en svår fråga. Detta är något både du och jag måste fundera över. St Petersburg ligger lite över en timma med flyg från Stockholm. Våra grannar är hotade i sina grundläggande mänskliga rättigheter. Vi kan inte vara tysta och bara se på!

Skriv på upprop här: Brutal anti-gay murders on the rise in Russia.

Läs mer här: 

Intensified crackdown on civil society in Russia: Call for support and solidarity

Russia: Ban on “propaganda of non-traditional sexual relationships” violates international law

Russia: Draft Amendment to the Criminal Code Aimed at Countering Insult of Religious Beliefs -


Postat i:feminism, gay, HBT, politik, solidaritet, Våld Tagged: antigay bill, gay, HBT personer, Homo, Russia, Saint Petersburg

solidaritet i fokus på MP-kongress

I helgen gick, som säkert bekant, Miljöpartiets kongress av stapeln. En av de stora händelserna var antagandet av ett nytt partiprogram som ska vara vägledande för ett stort antal miljöpartister i flera år framöver.

Det är fantastiskt att vara på kongress. Långt ifrån kommunpolitikens kompromissande kan man diskutera ideologi, visioner, gröna gränsdragningar och framtida utmaningar för den gröna rörelsen. MP vill förändra världen och tillsammans vet vi att det är möjligt – om vi bara jobbar på och får andra att se det vi ser. Så visst riskerar det att bli lite av ett antiklimax att komma tillbaka till verkligheten, med samarbetspartier och oppositionspartier med andra ideologier, samhällsanalyser och helt andra idéer om vad som måste göras och vad de framtida utmaningarna är.

Vad bär jag då med mig från kongressen in i kommunpolitikens kompromissande verklighet?  Hållbarhet i såväl arbetsliv som samhället i stort, solidaritet och att det gäller att stå upp för sina visioner. Jag är minst sagt imponerad över de ombud som arbetade hårt under kongressen och röstade för det som är rätt och riktigt:

- Delar vi på jobben – så orkar vi leva mer, ta hand om våra familjer och fler får arbete.

- Vilka vill egentligen att skattepengar ska gå till företagens vinster? (sen hur man ska lyckas råda bot på det är en annan sak)

- Arbetsgivaravgiften för unga – givetvis är de de unga som är arbetslösa som ska vara i fokus för arbetsmarknadspolitiska åtgärder?

Överlag var det en kongress med stort socialt fokus. Solidaritet var något som präglade Gustav Fridolins avslutande språkrörstal (som kan ses här). Vad är det för samhälle vi skapat om vi inte ser de bakomliggande orsakerna till att Husby brinner? Att fler familjer får det svårare och att antalet utsatta barn är fler och att klyftorna ökar? Att vi inte mäktar med att ha fler vuxna i skolan?

Solidaritet var också något som Anders Wallner lyfte i sitt partisekreterartal på ett väldigt tydligt sätt: Vi kommer att se en valrörelse nästa år då partierna som vanligt försöker övertrumfa varandra med sänkta skatter och höjda bidrag till olika grupper. Såhär mycket får barnfamiljerna, pensionärerna, företagarna osv… Det är ganska lätt att paketera politik som går ut på att försöka köpa gruppers lojalitet genom att anspela på deras egoism och deras plånböcker.

Men om vi återgår till den människosyn som vi skriver in i partiprogrammet i helgen. Vi tror att människan gärna sätter andra intressen före sig själv. Människor vill lägga vår röst för det ekologiska systemet och för djuren, för kommande generationer och för människor i andra länder – om vi lyckas berätta om detta. Vi märker att om vi sätter andras intressen före våra egna så får också vi mycket mer tillbaka.

Att andra partier inte ser det på samma sätt är bara att beklaga. Det gör det svårare att hitta vänner att förändra samhället tillsammans med.


Arbetslösa till Almedalsveckan!

Det är dags att vi arbetslösa synliggör och deltar i debatten om vad som behövs för att flest möjligt ska få leva ett värdigt liv. Med högt huvud ta del i den offentliga debatten och ge vårt bidrag till att minska klyftan mellan lönearbetare och arbetslösa och tillsammans hitta lösningar för att skapa nya hållbara jobb.

Under en period har det legat något lite obehagligt och grott i mig. En känsla av att ha blivit placerad i en grupp av människor som andra människor får lov att ha vilka åsikter som helst om. De som är på andra sidan. Vi arbetslösa styrs med milt våld, tvingas till jobb vi inte vill ha eller till platser vi inte vill bo. Sköter vi oss inte kan A-kassan försvinna. Är vi arbetslösa för länge minskar A-kassan och tillslut så tar den slut. Dessutom bör hen vara både lite ledsen känna lite skam. Samtidigt aktiv, söka arbete varje dag, inte vara bitter, vara trevlig och visa att man är anställningsbar. Alltså bevisa att hen är värd ett jobb och delta i gemenskapen. Sorry men detta är inte hållbart!

Vilka är vi? Vem är arbetslös? 28 miljoner människor i Europa och 420 000 människor i Sverige är idag utan lönearbete. Det är människor – många människor!

Några miste jobbet för att jobbet försvann, några blev över när maskinerna jobbade fortare, en del försvann när kommuner och landsting fick mindre pengar och de som blev kvar skulle jobba fortare i vård och omsorg. Några jobb försvann när investerare flyttade pengarna till en annan bransch. Några blev sjuka och när de frisknade till var de överflödiga, några jobbade på visstidsanställningar som upphörde, några hade eget företag men kunde inte tjäna mer pengar. Somliga fick sparken för att de upplevdes som besvärliga.  Det finns professorer, akademiker, industriarbetare, tjänstepersoner, outbildade, praktiker, servicearbetare mfl.  Det är män, kvinnor, mammor och pappor, HBTQ, och hetero, alla hudfärger, unga, medelålders och 50+ med eller utan funktionshinder m.fl.  Några grupper är överrepresenterade så som människor som är under 25 år och människor som har ett utomeuropeiskt ursprung.

Hur många människor som helst därute är bredda på att ge goda råd och rusta oss (göra om oss) så att vi också ska få möjlighet att ingå i den goda skaran. Några tar betalat och vissa coaching firmor tjänar stora pengar. Somliga gör ett bra jobb och bidrar till att en arbetslös åter formas till en människa med kompetens. En människa som uppfyller arbetslinjens intentioner.

Vi ska lära oss att skriva Cv:n och smarta välformulerade personliga brev. Alvarligt talat tror någon att Sveriges arbetslöshet kommer fixas med 420 000 välskrivna Cv:n och bra formulerade personliga brev.

Det behövs fler rörelser/nätverk som samlar krafter bland oss arbetslösa och våra vänner för att inventera idéer och lösningar, påverkar politiker, arbetsgivare, fack osv. Det räcker inte att vi beskriver vad som inte fungerar, vi behöver fokusera på vad som behövs göras. Arbetslösa är en resurs (bara att behöva skriva det känns lite absurt). Den enda skillnaden är att när vi är utan lönearbete får vi inte betalt för de resurser vi är. Fortfarande har vi både kunskap och färdigheter och en vilja att delta i samhällslivet. Med kunskap om att vi är viktiga och kunniga kan vi ta vår plast i offentligheten – i samhället och på så sätt bidra till ett inkluderande samhälle där vi alla har en plast.

Vi kan, runt om i landet, träffas på frukostseminarier, på kaféer, skapa kontakter med varandra och bygga solidaritet. Helt enkelt börja prata och stötta varandra! Bjuda varandra på idéer och nätverk.

CIMG1046En idé jag har är att vi arbetslösa reser till Visby och befolkar Almedalsveckan för att använda vår påverkanskraft. Blir man inbjuden på rätt mingel får man dessutom gratis rosé!  Vem bjuder in oss? Vi behöver nämligen budgetvarianten på Almedalsvistelsen. A- kassan räcker ju inte så långt.

Vad tycker du?

Ska vi göra något ihop?


Postat i:arbetsmarknad, politik, solidaritet Tagged: almedalen, organisera arbetslösa, visa, visby

Riksdagen aktieägarnas röstboskap?

Har konformismen i riksdagen blivit en epidemi som sprider sig likt flunsan? Man kan tro det när nu alla partier har lagt sina budgetförslag. Det är inte omsorg om medborgarna, solidaritet och rättvis fördelninsgpolitik som är partibossarnas ledstjärna. Oh nej. Företagen och deras aktieägare tycks nu vara riksdagsmännens nya uppdragsgivare. Bolagsskattens sänkning är dagens mantra, och det är bara gradskillnader i buden. En vettlös övertro på att detta automatiskt skulle generera en mängd jobb. Om några år får vi facit. Jag är oerhört skeptisk. Se bara vad sänkningen av restaurangmomsen fick för effekter. Nära noll nya jobb. Den här regeringen har länge dränerat statens inkomster genom att slänga enorma summor i sjön. Man har med sina s.k. "jobbskatteavdrag" medvetet mutat medelklassen. En miljon pensionärer och hundratusentals arbetslösa och utslagna har man lämnat åt sitt öde. Man blir knappast lyckligare att höra socialdemokraternas motförslag. Rädsla att stöta sig med medelklassen tycks ha fjättrat Brantings barn. Ord som feghet och opportunism kryper en in på skinnet när man lyssnar på skenbart kaxiga företrädare. Vart tog radikalism, ledarskap och frimodiga visioner vägen i svensk politik? Men om detta definitivt försvunnit ur riksdagen, så lär det trots allt ännu gro  nånstans i myllan utanför riksdagshuset. ..

Muterade fjärilseffekten


Fjärilseffekten. En filosofisk teori om kaos och händelsers samband. En fjäril slår sina vingar i ett fjärran land. Med tiden har detta vingslags påverkan på partiklarna rott upp en storm långt långt bort. Sambandet mellan dessa händelser är omöjlig att följa, ändå kan vingslagen vara det frö som startade det hela. Fjärilseffekten är en tankegång för att förklara dynamiska system i en tillsynes kaotiskt tillvaro.

Om en fjäril slår med sina muterade vingar på grund av skador på dess gener, vingar som inte ens är flygdugliga, är det inte en storm från dess vingslag vi främst ska vänta oss. När fjärilen muteras på grund av oss och våra val av teknik hänger skapandet av denna storm på oss. Och stormen är inte en påverkan på partiklar utan av opinion. Ska vi acceptera en teknik som kan ha denna inverkan på liv? Som i ett ögonblick förstör livsförutsättningarna för allt i dess väg. Där följderna inte alltid är uppenbara direkt utan kan visa sig långt senare, långt långt bort, men sambandet går inte att ta miste på.

Foto: EPA/Handout/Joji Otaki. En bild på en muterad fjäril av arten zizeeria maha


Denna mutation skedde exempelvis i samband med de havererade reaktorerna i Fukushima. Fjärilarna som vid tiden för explosionen bara var larver är idag stympade och inte bara så att det påverkat dem utan deras gener är förstörda så att för varje generation som avlas fram blir antalet muterade fjärilar allt större andel av populationen. Självklart är det så att fjärilar inte är unika i att påverkats av radioaktiviteten. Sannolikt gäller det alla arter, alla livsformer som kom i strålningens väg.

Fjärilseffekten är även en teori för att reda ordning i kaoset. Då termen även innefattar att man kan gå bakvägen och hitta sambanden och om möjligt åtgärda, göra om eller eliminera. När det gäller sambandet mellan mutationer och radioaktivitet är det uppenbart. Det är dags att reda ordning i kaoset. Idag vet vi effekterna av en potentiell katastrof. Om dessa var kända för allmänheten i kärnkraftens begynnelse där är det knappast troligt att tekniken möts med så öppna armar.

I nostri eletti – più mobile?

Jag hade trevligt besök av partikamrater (Mp) igår, och det blev en bred diskussion om hur det var förr i kommunpolitiken på 80-90-talen, i jämförelse med dagens situation. Sundbyberg är sedan urminnes tider en röd arbetarkommun styrd av socialdemokraterna, men nya stadsdelar, nedlagda industrier, och inflyttande hightechföretag har ändrat den sociala strukturen kraftigt. Så småningom krympte obönhörligen majoriteten för (S) i kommunfullmäktige, och en första koalition gjordes med folkpartiet under en mandatperiod. Senare har man tagit stöd av (V) och (Mp), men efter senaste valet uppstod efter sega förhandlingar en ny konstellation med S, Mp, Kd och C. Moderaterna och Folkpartiet är kraftigt försvagade i kommunen efter inbördes schismer, omsättning och generationsväxlingar. De bildar nu opposition tillsammans med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Det mest signifikanta som utkristalliserades ur samtalet är den alltmer försvagade lojalitet de förtroendevalda tycks känna mot sina respektive partier. Man byter med andra ord partitillhörighet ganska friskt, när inte galoscherna passar. Karriär blir viktigare än ideologi. Ett fenomen som vi ser även inom elitidrotten och samhället i övrigt. "Anything for sale" hette en vass film av regissören Andrzej Wajda på den tiden Solidaritet gjorde sin fredliga revolution i Polen. Den tycks än mer aktuell idag, även i vårt land. Panta rei - allting flyter. Mönster kommer och går även inom politiken. Vid förra sekelskiftet hade vi mycket lösliga partibildningar i både första och andra kammaren i riksdagen. Det medförde svårigheter för sittande regeringar att skapa majoriteter, men gav oss samtidigt en vital och öppen parlamentarism. En svår balansgång som krävde skickliga partiledare som Louis De Geer, Erik Gustaf Boström och Arvid Lindman för att lotsa nödvändiga reformer i hamn. Indelningsverkets ersättande med en värnpliktsarmé var en av dessa segdragna reformer som efter decenniers diskussioner till slut kunde föras i hamn av en Boström-ministär. En allmänn rösträtt blev nästa stora reform. Premisserna idag är givetvis lite annorlunda med en blockpolitik som länge petrifierat tänkandet både i media och väljarkåren. Intrapartilojalitet är viktig, blockcementeringen har däremot varit mest av ondo. (Foto: Statsminister Erik Gustaf Boström, Lantmannapartiet)

Ödestalet

Svenska media brer på inför Håkan Juholts tal till kongressen på lördag. Som vanligt vill man överdramatisera. Men SAP-krisen är slut - den dog i samma ögonblick som "Johult" fick frågan. Att kalla det för ödestal är banal löpsedelssvenska. Är det inte märkligt förresten - kriskommissioner och förvirring i månader fullständigt i onödan. Hade Sahlin agerat modigare, och Andnor mindre stelbent, så hade ledarskiftet sluppit all den utdragna mediadramatik som nu blev fallet. Alla rynkade pannor över partiprogram och önskade ledaregenskaper kokade snabbt ner till ett enda ord: SOLIDARITET. Det ordet tycks inte existera i Rosenbad. Det finns inte i moddarnas begreppsvärld. Det är den enda ledstjärnan en socialdemokratisk ledare behöver. Svårare än så är det inte. Detaljerna fyller Juholt själv i, med hjälp av de medarbetare han väljer. Det klarar han galant.

Fukushima och Japan har nu inte längre nyhetens obehag, men läget är sannerligen inte roligare för det. Radioaktivitet i huvudstadens dricksvatten, och höga värden för grönsaker och mjölk från regionen. Inte nog med att japanerna själva får sina livsmedel hälsoriskabla, de går inte heller att exportera - odlare förlorar sitt levebröd. Effekterna av reaktorhaverierna sprids som ringar på vattnet vecka för vecka, och vi vet inte var det slutar.

Ubuntu – vi är, alltså är jag.

Jag älskar begreppet Ubuntu som härstammar från Zulufolket i Sydafrika. Det ät filosofiskt synsätt som närmast kan översättas med medmänsklighet eller en person är en person bara genom andra människor eller jag är den jag är på grund av vad vi alla är.Det handlar om att vi alla här på jorden är ömsesidigt beroende av varandra, att vi är sammanväxta. Din lycka är min lycka, din olycka är min olycka. En människa med ubuntu är öppen och gläds med andras framgång eftersom hon ser sig som en del av något större. Ubuntu kan ses som ett alternativ till Descartes sentens Jag tänker, alltså är jag, det vill säga Vi är, alltså är jag.

Ubuntu – vi är, alltså är jag.

Jag älskar begreppet Ubuntu som härstammar från Zulufolket i Sydafrika. Det ät filosofiskt synsätt som närmast kan översättas med medmänsklighet eller en person är en person bara genom andra människor eller jag är den jag är på grund av vad vi alla är.

Det handlar om att vi alla här på jorden är ömsesidigt beroende av varandra, att vi är sammanväxta. Din lycka är min lycka, din olycka är min olycka. En människa med ubuntu är öppen och gläds med andras framgång eftersom hon ser sig som en del av något större. Ubuntu kan ses som ett alternativ till Descartes sentens Jag tänker, alltså är jag, det vill säga Vi är, alltså är jag.

Ubunta

Jag älskar begreppet Ubuntu som härstammar från Zulufolket i Sydafrika. Det ät filosofiskt synsätt som närmast kan översättas med medmänsklighet eller en person är en person bara genom andra människor eller jag är, eftersom vi är. Det handlar om att vi alla här på jorden är ömsesidigt beronde av varandra, att vi är sammanväxta. Din lycka är min lycka, din olycka är min olycka. En människa med ubuntu är öppen och gläds med andras framgång eftersom hon ser sig om en del av något större. Vi är, alltså är jag snarare än Descartes sentens Jag tänker, alltså är jag

Tre tomma stolar

Emma Grön skriver följande i sin blogg fritt efter K G Hammar vilket jag helt ställer mig bakom.

När vi fattar politiska beslut bör vi föreställa oss att det i samma rum finns tre tomma stolar

På den första stolen sitter våra barnbarns barn.

På den andra stolen finns alla levande arter på denna jord.

På den tredje stolen finns alla världens fattiga

Tre tomma stolar

Emma Grön skriver följande i sin blogg fritt efter K G Hammar vilket jag helt ställer mig bakom.När vi fattar politiska beslut bör vi föreställa oss att det i samma rum finns tre tomma stolarPå den första stolen sitter våra barnbarns barn.På den andra stolen finns alla levande arter på denna jord.På den tredje stolen finns alla världens fattiga

Att modernisera Sverige

Det Anna Rennéus Guthrie missar i sitt inlägg i Gotlands Allehanda den 18 maj är hela poängen med Miljöpartiets politik. Den grundar sig på stark hållbarhet där det till i artikeln refererade citatet av Maria Wetterstrand ”Ingen ekonomi utan ekologi” är centralt. Utan de gratistjänster våra ekosystem levererar, så som syre, vattenrening och möjligheten att bruka jorden samt andra livsuppehållande funktioner har vi ingen ekonomi. Det är även de naturliga systemen som, tillsammans med mänskligt arbete, utgör de resurser vi har till förfogande för ekonomisk verksamhet. Problemet idag är att vi inte bara lever av räntan från detta kapital utan att vi förbrukar resurser snabbare än de hinner återskapas.

Miljöpartiet vill genom vår politik modernisera Sverige genom att inte ensidigt prioritera ekonomisk tillväxt och kortsiktiga ekonomiska vinningar. Genom en långsiktig förvaltning av de begränsade naturresurser vi har vill vi trygga både den sociala och den ekonomiska stabiliteten. Vi satsar på ökad ekonomisk stabilitet genom bland annat bättre villkor för småföretagande, möjlighet till ett entreprenörsår för att testa en företagsidé och sänkt moms inom tjänstesektorn för att stimulera till konsumtion av tjänster i stället för prylar. Miljöpartiet driver även utbyggnaden av bredband på landsbyggden liksom ett öppet och brett kulturliv som en viktig faktor för både hälsa, livskvalitet och samhällsutveckling, vilket verkar ha gått Anna Rennéus Guthrie helt förbi.

De fossila bränslena måste fasas ut för att minska utsläpp av växthusgaser. Höjd bensinskatt är här ett styrmedel som förberedelse på ökade priser då tillgången på olja minskar. Miljöpartiet vill vara proaktiva i denna omställning. Vi vill att Sverige, och Gotland, fortsätter sin goda tradition av teknikutveckling i stället för att ha kvar föråldrad teknik och betala dyrt för det senare. Därför innehåller vår politik även stimulansåtgärder för att öka produktionen och tillgången på förnybara bränslen och förnybar energi vilket även skapar arbetstillfällen inom produkt- och miljöteknikutveckling.

Att modernisera Sverige handlar om att använda den kunskap som idag finns och omsätta den i praktisk handling för att ställa om till ett hållbart Sverige som tar solidarisk hänsyn till att vi alla lever på en planet och av samma resurser.