sm…


... tycker jag ska stå för sociala media, ett mycket ofta använt uttryck nu för tiden, snarare än för svenska mästerskapen eller sadomasochism, som är mera förlegade termer. Apropå SM, så har jag gått med i Facebook igen, efter några års bortovaro. Det finns en del bra med sociala media men jag tröttnade på Facebooks fasoner med information, som jag ansåg var min, inte Facebooks, med oönskad reklam och lite annat. Nu ska jag ge det en ny chans. Jag accepterar alla "vänförfrågningar", nästan, men frågar inte själv. Vi får se, hur länge mitt nyväckta facebookintresse varar.

När jag öppnar min nya facebooksida, får jag varje gång förslag att delta på någon dating-site. Det finns hundratals singlar nära dig, står det. Är du redo för en ny kärlek? Elementära grunddata för reklamobjekt borde vara ålder och social status. En snart 72-årig gift man kan knappast höra till den mest lukrativa målgruppen för dating-siter.

Ja, ja, bortsett från sociala media var det igår en fin vinterdag med fantastiska skridskoisar. Storsjön här hos oss låg som en spegel i vintersolljuset och det var ett nöje att glida fram med de superlånga, nya långfärdsskridskorna. I medvinden kändes det som nerförsbacke. Nyheter för mig, som inte åkt skridskor på många år, är att man nu får ha stavar med sig och att pjäxorna numera inte är fästa även i hälen utan lyfts ungefär som på skidorna men kanske inte lika mycket. Det blev en tur, inte runt hela Storsjön men halva och sedan korvgrillning och kaffe vid bryggan. En fin och frisk vinterdag men det blev kallt i vinden framåt eftermiddagen.

Sprakfraga


"Carpe diem" var ett uttryck, som kom på modet för ett par år sedan. Det blev plötsligt "jätteinne" att använda det uttrycket och det antydde "intellektuell tankeverksamhet" eller möjligen motsatsen. Men det ledde till en språklig inflation, som inte gav med sig förrän en lustigkurre kompletterade uttrycket och myntade "carpe fucking diem" (härligt att det finns citationstecken, som man kan markera avståndstagande med men jag ska nog dra ner på citationstecknen nu). Då försvann uttrycket carpe diem som genom ett trollslag. Lika skönt det men egentligen är det rätt kul det där med modeuttryck och, om man vill låta seriös, språkets utveckling. Numera händer en hel del sådant via sociala media, ofta drivet av behovet att trycka på mobilen så snabbt som möjligt, på så få knappar som möjligt. I stället för carpe diem, kan man idag säga (och jag kursiverar här för att slippa använda citationstecknen) yolo (förklaring för oss pensionärer: you only live once, vilket väl är ungefär detsamma som carpe diem). (Parenteser i texten är förresten mest ett tecken på taskig planering i skrivandet, så jag ska försöka dra ner på dem också.)

Det här med nätet, mobilerna och sociala medier har inneburit en avgörande förändring i språkets utveckling, den saken är klar. Anglosismerna haglar. Hur länge kommer vi att ha å, ä och ö kvar i svenskan? I en lista över vanligaste språkliga uttryck nu för tiden tror jag att sociala media kommer väldigt högt, även om det låter alldeles svenskt. Det är super eller kanske till och med top notch. Jag måste googla det.

Nättroll och datarobotar


Demokratin är inte vad den varit. Datorerna håller på att förändra förutsättningarna. Läste nyss en artikel i tidningen om datarobotar som av ett par forskare anses skapa en femtedel av alla twittermeddelanden i den amerikanska valrörelsen. Betydelsen av datorer och sociala media har blivit mer och mer uppenbar även för politiker. I USA insåg den nu sittande presidenten det redan för åtta år sedan. Genom datorerna och sociala media sprids information blixtsnabbt till enorma mottagarskaror på nolltid.

Datarobotarna har blivit så sofistikerade att de kan twittra, vidaresända meddelanden, dela material, trycka på ”like”-knappar och blåsa upp antalet följare på de konton som är positiva till den kandidat dataroboten är programmerad att stödja, säger de två forskarna. De flesta har säkert råkat ut för uppmaningen på nätet från någon adress, där man är mån om säkerhet: För att fastställa att Du är en människa, var vänlig skriv in i rutan, ordet som anges här. Och så ser man ett ord som är återgivet på något förvrängt och ovanligt sätt. Ibland är de svårlästa och då misslyckas man i inloggningen och får inse att man kanske inte är riktigt så mänsklig som man borde vara.

Vi är många som svurit över onödiga eller olämpliga meddelanden via mejl eller sociala media. Försäljningskampanjer för det mesta och ibland värre. Ofta är priset för att ta emot all junk mail och skräpinformation att man vill använda någon funktion eller något verktyg på nätet, särskilt om man inte vill betala för användningen. Att skaffa sig tillgång till ett sådant verktyg brukar vara enkelt. Att sluta använda det är alltid betydligt svårare.

Här och där i världen vill makthavarna påverka budskapen till medborgarna mer påtagligt eller skaffa sig bättre kontroll över nätet med olika förbud, bestraffningar, tekniska begränsningar, anställda politrucker som agerar nättroll eller med just datarobotar.



Antagligen kommer det praktiska utövandet av rösträtt i länder, där man erkänner en sådan, att påverkas avsevärt. Bl.a. behöver anpassning ske av teknik för genomförande av röstning och upprätthållande av säkerhet, anonymitet m.m. och kontroll eller inte kontroll över informationsflöden inför och vid val. Kanske är det dags att tillsätta någon sorts kommission för att utreda och fundera över detta. Kanske finns det redan en sådan.

Eller så får man göra som andra, som har svårt att hänga med i utvecklingen, grabba tag i dödskallen och härma Hamlet: Ur led är tiden. Fast dödskallen är visst i en senare akt.

Mer i rutan


En bil voltade i Skänninge. LHC förlorade i hockey mot Färjestad. Långa köer till barnpsykiatrin i Östergötland. Händer det mer där än här? Det händer numera aldrig något i Sörmland, som är värt morgonnyheter. Lokalnyheter är kanske inte världens mest spännande men för många spelar de stor roll. Sörmland bevärdigas inte längre med egna lokalnyheter. Inte i TV4, som lagt ner alla sina och inte i SVT heller. SVT har väl inte glömt Södermanland? Eller så är det bara fråga om, hur man riktar sin tv-antenn. Har för mig att någon förståsigpåare för några år sedan påstod att vår antenn är riktad åt norrköpingshållet, för att vi skulle få bättre bild.

Vår tv-antenn är en vanlig gammaldags antenn, som ser ut som sådana gjort - inte se'n eldkvarn brann men länge ändå, kanske i ett halvt sekel. En fördel är att den går att ha inomhus, på kallvinden. Vi har valt att inte ha någon parabol. Men vi kan se SVT, TV4 och TV6 och så har vi ju datorerna förstås och mobilt bredband. Med datorerna och en router, liten som en grytlapp, kan man se nyheter olika "playprogram" och Netflix, Youtube och ägna sig åt sociala media, blogga, mejla och lite av varje. Alla de där skärmnöjena ska väl räcka. Dessutom lär det redan nu vara klart att vi nästa år kommer att få fiberkabel i området. Mera input, fler förströelser, snabbare kommunikation.

Snart kan man sitta inne hela dagen och roa sig, snart behöver man inte gå ut i skogen, åka ut på sjön eller bara sitta ute och njuta av tranorna och det vackra höstvädret. Vad var det där nu för association? Man måste inte hitta motsättningar i allt. Både och är ofta ett roligare svar än varken eller.

Fejan…


..., Facebook alltså, är jag inte längre med i. En uppskattad applikation, som enligt uppgift används av närmare 2 miljarder människor! Jag var var under en tid för några år sedan en av dem, för jag gillade möjligheten till de fria informationsflödena och de sociala funktionerna. När jag förstod att Facebook ville äga allt jag skrev och göra vad man vill med mina bilder och när man ville ha reda på, var jag befann mig vid varje tillfälle, hur lätt det var att gå med men hur svårt det vara att gå ur och lite annat, blev det lite för mycket för mig. Så jag slutade använda Facebook. Jag saknar det inte. På senare tid har jag förresten hört att ungdomarna tycker att Facebook är för folk i medelåldern.

Mark Zuckerberg är högsta hönset i Facebook-bolaget. Han säger t.ex. att det är viktigt att en film, som visar hur polisen skjuter ihjäl en oskyldig bilförare, mord alltså, ligger kvar på Facebook av någon sorts politiskt skäl. Även om jag delade facebookbossens politiska uppfattning, vilket jag inte kan jag tänka mig att jag gör i någon nämnvärd utsträckning, föredrar jag att slippa bli styrd av hans personliga uppfattningar om yttrandefrihet och moral. Facebook censurerar bilder av konst eller annat med för mycket hud (Den lille havefru, Zornmålning o.s.v.) eller bilder som Facebook anser ha sexuella undertoner, medan våldsskildringar ges ganska fritt spelrum. Läste om en facebook-användare, som på Facebook återgav förfärliga hatmeddelanden hon fått och blev avstängd. Själva hatmeddelandena, som innehöll de värsta kränkningar och hot man kan tänka sig, fick ligga kvar utan åtgärd av Facebook, men informationen om dem ansågs olämplig och motiverade avstängningen. Det finns många liknande exempel. O.s.v.

Att Facebooks policies visar prov på en insnöad dubbelmoral och brist på logik är en sak. En annan är att de i praktiken, låt vara i begränsad omfattning, kan styra folks rättigheter och skyldigheter på ett oacceptabelt sätt. Zuckerberg kan säga vad han vill men det är faktiskt rent uppåt väggarna att en enskild man med högst tveksamt omdöme ska kunna påverka yttrandefrihetens omfattning för hundratals miljoner människor. Om han ska ha något inflytande över sådant, borde det vara genom ett legalt utgivaransvar eller liknande, som lagstiftats om i vanlig demokratisk ordning. Zuckerberg personligen borde inte ha någon rätt eller möjlighet att styra, vad folk får skriva och tycka om. Jag vill inte delta på någon plattform, där sådant förekommer.

Förresten, kanske jag måste se över, vad ägaren av verktyget för denna blogg håller på med, även det ett amerikanskt jättebolag, Google. Man kan sedan fundera på Apple, som med sitt “moln” får miljontals människor, som använder appledatorer, däribland jag själv, att samla all sin information på servrar kontrollerade av Apple. Aningslöst har jag klickat “godkänns” på mängder av allmänna villkor, som poppar ut på skärmarna. Jag borde nog fundera lite till på, vad jag gått med på. Det har blivit allt vanligare med "appar" som vill veta, var man är i varje givet ögonblick. Visst, det finns säkert skäl till det som inte är skumma men lite ruskigt kan det allt vara att fundera på, hur den informationen skulle kunna användas.

Våga hoppet…


... ut på nätet och ut i cyberrymden. Det behöver man knappast uppmana någon yngre människa nu för tiden. Alla är redan därute numera. De tekniska förutsättningarna må variera i världen men majoriteten av världens människor har chans att använda internet på det ena eller andra sättet. Här hemma är vi bortskämda med sofistikerade nätlösningar och moderna datorer och smarta mobiler. Till och med ute på vischan, där vi bor, kommer det snart att finnas möjlighet att få fiberuppkoppling, sägs det. För bara något år sedan trodde jag aldrig det skulle ske. Inte för att det är så nödvändigt med de utmärkta mobila lösningar som finns - i vårt område i alla fall.

Sociala media, kallas den nya folkliga cybervärlden, som inte är så ny längre.

Nätet blev startsignalen för många att offentliggöra tankar via bloggar. Bloggosfären har vuxit till en ofattbart omfattande värld, där bruset är så högt att det i praktiken är omöjligt för den enskilda bloggaren att höras av andra än dem, som från början vet, vad de vill följa.

Och så kom Facebook, världens största kundregister, med information om alla dess användare, på olika sätt till salu för marknaden. Numera kan man knappast röra sig alls på nätet utan att träffa på siter, system, program som hänvisar till Facebook kom kontaktkanal. Själv lämnade jag “Fejan” för flera år sedan, då jag tyckte att företaget Facebook ville kolla och äga för mycket av mitt.

Efter Fejan har det dykt upp en rad andra s.k. sociala media. Youtube, Twitter, Instagram, chat rooms, Linkedin, olika Googlesidor, det finns hur mycket som helst, där man kan följa eller följas. Inom familjen använder vi något som kallas Kik för konversationer inom en begränsad krets, som vi själva bestämt (någon egendomlig extern person har dock dykt upp då och då). Nyligen fick vi tipset att titta på Pinterest ett nätforum för delning av idéer om det mesta, som inredning, hemmet, hus, hobbies, design, prylar, ja, allt. Man kan samla andras och egna idéer, privat eller öppet, på ett någorlunda skräddarsytt sätt.

Det kommer mera.

Ju mer man använder nätet, desto större blir riskerna för att utsättas för personliga påhopp, spam, virus, trojaner, identitetskapningar, bedrägerier, integritetskränkningar, snuskig porr o.s.v. Det går inte att undvika alla risker. Det gör det inte IRL heller. Bara att leva själva livet innebär ett visst mått av risktagande. Så är det och så ska det vara. Så är det på nätet också. Precis som i livet i största allmänhet behövs vid resan ut i cyberrymden en god portion information om olika företeelser och faror, sunt förnuft och kanske också lite tur för att undvika de värsta blindskären. För all del behövs en del nya regler och gränser också. Att det finns särskild brottslighet på nätet, näthat och annat som är svårhanterat för såväl enskilda som rättsvårdande myndigheter, innebär inte att Internet ska inskränkas eller avskaffas, vilket givetvis vore omöjligt och alldeles för sent påkommet ens om man kom på tanken. Hot kommer här och där från andra hållet, från makthavare som vill kontrollera informationsflöden och hindra fria meningsutbyten. Det ska dom inte få. Ett fritt Internet har blivit ett viktigt instrument för skydd av yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter.

Näthyfs


Den stora debatten om näthatet och folks oansvariga beteenden, framförallt på sociala media, satte igång för länge sedan. Män som beter sig mot kvinnor. Män som inte respekterar gränser. Män som inte fått lära sig vanligt hyfs, än mindre vettiga värderingar. I den förra debatten slapp vi det mesta av den främlingsfientlighet och rasism, som vi ser i den nyväckta debatten i anledning av mäns sexuella trakasserier vid stora sammankomster. Men själva fenomenet med motståndet mot jämställdhet som grasserar bland den manliga delen av befolkningen är detsamma. Nästan lika illa men inte riktigt är det med ultrahögerkrafternas användning av sociala media i mer allmänpolitiska syften.

Det blir obehagligt och ibland rent patetiskt, när man tar del av det ena exemplet från sociala medier värre än det andra. Nedsättande kommentarer, rasistiska tillmälen, könsord, svordomar, ofta rena hot. Visst, vi värnar om åsiktsfrihet, tryckfrihet och andra mänskliga rättigheter. Alltså måste folk få uttrycka sig som de önskar om vad som helst, så länge det inte går över gränsen till brottslighet. Det sistnämnda är ett problem i sig, eftersom polisen varken har intresse av eller resurser att hålla efter näthoten. Men det innebär inte att mer tänkande människor måste ta del av allt som alla säger och skriver. Man kan faktiskt välja att inte delta i allas facebooksidor, att inte uppehålla sig i chat rooms man inte gillar, att inte läsa fascistiska bloggar, att inte delta i lågvattendebatter på kommentarsfälten, att inte följa personer på Twitter och Instagram, som redan visat sidor man ogillar o.s.v. Läser man t.ex. Avpixlat, får man inte bli förvånad över rasistiska och nazistiska uttalanden. Det är ju det Avpixlat är till för.

Mer information, bättre kunskap, vettiga förebilder är vapen, som måste användas mot de värsta avarterna i sociala media. I den snäva demokratiska bemärkelsen gäller det att inte falla till föga och rösta på SD, bara för att många andra gör det. Ett parti, fullt av företrädare som uttalat sig fascistiskt, ett parti med nazistisk bakgrund kan inte rimligen vara något val för den som på allvar tror på demokrati och jämlikhet.
___________