“Herman Sundqvists dödsdom mot svenska skogar, ett slag i ansiktet för unga”

Johan_Andersson_armarkors_foto_Fältbiologerna

“Herman Sundqvist låter yxorna hugga blint efter sin dödsdom mot värdefulla skogar.” Johan Andersson, ordförande för Fältbiologerna, reagerar på Skogsstyrelsens besked i en debattartikel på Supermiljöbloggen idag.

I DN 10/3 kom Herman Sundqvist, generaldirektör för Skogsstyrelsen, med dödsdomen för flera värdefulla skogar. Myndigheten slutar att inventera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, som hittills har använts som underlag för att skydda svenska skogar. Beskedet är ett slag i ansiktet för oss unga, som ser miljöproblemen som en av de absolut största framtidsutmaningarna och är en grupp som efterfrågar skogens sociala värden.

Nyckelbiotoper är unikt värdefulla skogsområden med höga naturvärden som behöver skyddas från avverkning. När de här platserna inte längre pekas ut av Skogsstyrelsen blir det i praktiken fritt fram att skövla skogen på flera platser, vilket innebär att tusentals hektar av våra mest dyrbara skogar sätts i fara. Skogsskövlingen hotar det rika växt- och djurlivet, inklusive de 1 800 rödlistade arter som finns i de svenska skogarna idag.

Det stämmer att delar av de svenska skogarna kan och ska brukas som en ekonomisk resurs, men det måste ske inom rätt geografiska områden. Inventering av nyckelbiotoper pekar ut dessa områden. Herman Sundqvist förutsätter frivilligt ansvar för att skydda skogen, men inventering av nyckelbiotoper är något skogsbruket själva inte har chans att klara av idag.

Att ta bort kartläggningen av värdefulla områden, är att sätta ögonbindel för skogsbruket och det blir omöjligt att långsiktigt planera ett hållbart brukande av skogen. Markägarna tvingas hugga blint med yxan.

Idag mer än någonsin är det viktigt att vi respekterar och uppfyller de svenska miljömålen. Vi unga vill uppleva vackra skogar. Forskning visar att miljö- och klimatproblem är bland det som oroar unga absolut mest. Enligt en studie av European Forest Institute lyfte 1000 unga svenska studenter sociala värden som särskilt viktiga utgångspunkter för hur skogen ska brukas i framtiden.

Orörd natur är en plats för avkoppling, friluftsaktiviteter och samliv. Inte minst turismsektorn kan bekräfta betydelsen av skogens sociala värden. Samma orörda natur måste finnas för oss unga att få växa upp i, för våra barn att växa upp i och för våra barnbarn att växa upp i.

Herman Sundqvist låter yxorna hugga blint efter sin dödsdom mot värdefulla skogar. Frågan hamnar nu på politikernas bord; hur garanteras ett rikt växt- och djurliv för att vi unga ska ha samma fantastiska miljöer att leva våra liv i?

Johan Andersson
Ordförande, Fältbiologerna
Chairperson, Nature and Youth Sweden

En fjällräv och en hackspett samlade in 40 000 kronor i Vasaloppsspåret

Anna och Daniel som fjällräv respektive vitryggig hackspett i Vasaloppsspåret

Anna Frisk och Daniel Zetterström åkte Vasaloppet för skogen, utklädda till en fjällräv och en vitryggig hackspett. Tillsammans med ytterligare en vän lyckades de samla in 40 000 kronor till Greenpeace skogskampanj, som går ut på att rädda det norra skogsbältet från destruktiv avverkning.

Berätta om loppet, hur gick det?

Anna: Det var en galen uppförsbacke med långa köer i början och det tog oss lång tid att komma till första depåstoppet. Vi hade våra ups and downs och var ganska slut när vi kom fram till Evertsberg med ungefär halva loppet kvar. Sen blev det nedför och det var tydligen mer vår grej.

De sista tolv kilometerna var riktigt roliga. När det började skymma kändes det som att vi blev djur på riktigt och att vi hade en massa kraft undansparat.

Daniel: Vi startade längst bak av alla, vilket gjorde att de första milen var trånga, långsamma och spårlösa - det gjorde det hela tuffare. Efter Evertsberg lättade det dock, och de sista milen var riktigt roliga!

Vad fick ni för uppmärksamhet i spåret?

[caption id="attachment-35323" align="alignright" width="350"]Anna och Daniel som fjällräv och vitryggig hackspett Foto: Adam Alexander Johansson[/caption]

Daniel: Vi fick väldigt bra respons. Vi ville bara skapa god stämning, våra dräkter hade inga direkta budskap men vi pratade med många. Flera hade redan läst om oss och hejade på, några följde oss till och med från stopp till stopp!

Anna: Många kommenterade och ville prata om våra dräkter. Vi blev intervjuade vid flera blåbärssoppastationer och i slutet av loppet hörde vi flera gånger folk som ropade ”Heja Greenpeace!” till oss.

Några av åkarna kom upp bredvid oss och hälsade och berättade att de hade skänkt pengar till vår skogsinsamling. Det var så fin stämning i och längs med spåret!

Hur mycket pengar samlade ni in?

Daniel: Vårt mål var 40.000 kronor. Tack vare alla som stöttat oss, och att min vän Sef startade en stödinsamling, nådde vi vid målgången 40.009 kronor!

Hur kändes det att åka i mål?

Anna: Det kändes så himla skönt. Det var häftigt att komma in på upploppet och uppleva det som åkare. Det kändes härligt att krama om varandra och att ha klarat utmaningen tillsammans.

Daniel: Det var härligt att åka i mål, men det kändes mer som att det riktigt arbetet började där. Nu kommer Greenpeace arbeta vidare med detta och jag kommer se efter olika möjligheter att stötta deras arbete vidare!

[caption id="attachment-35326" align="aligncenter" width="580"]Anna och Daniel i Vasaloppsspåret Foto: Adam Alexander Johansson[/caption]

Här kan du läsa vår artikel om varför Daniel och Anna antog utmaningen att åka Vasaloppet för våra skogars skull.

De åker Vasaloppet i djurdräkt – för att rädda skogen

Anna och Daniel i skidspåret

Det norra skogsbältet lagrar mer kol än alla regnskogar i världen. I sin kampanj för att rädda det norra skogsbältet menar Greenpeace på att hoten mot den boreala skogen är en tickande klimatbomb. Anna och Daniel bestämde sig för att bidra till kampanjen på sitt eget sätt.

Anna Frisk och Daniel Zetterström åker Vasaloppet i varsin djurdräkt på söndag, av en mycket speciellt anledning - för att samla in pengar till Greenpeace kampanj för att rädda det norra skogsbältet.

Enligt Greenpeace hotas det norra skogsbältet, som sträcker sig genom Norden, Ryssland, Kanada och Alaska, av destruktiv avverkning. Bara tre procent av skogen är skyddad, vilket kan jämföras med regnskogen där 27 procent är skyddad.

Både Annas insamling och Daniels insamling är redan uppe i över 15 000 kr var. Här berättar de för Supermiljöbloggen om varför de antagit utmaningen att skida nio mil.

Hur kan en göra för att avverka skog på ett mer hållbart sätt?

Daniel: Det stora problemet idag är ju att alldeles för lite yta har ett skydd. FN har identifierat att 17% måste skyddas för att våra skogar ska må bra. Så det Greenpeace vill få igenom är att de stora företagen och framför allt det statliga skogsbolaget Sveaskog ska låta mer av sina skogar vara. Det är inget orimligt, tänk att de får avverka mer än 80% av alla Sveriges skogar.

Ett annat problem är att större och större maskiner används, vilket lätt förstör marken. Skogen är förnybar, men inte oändlig. Den är bara förnybar så länge den får en chans att återhämta sig, och för det behövs större partier av välmående skogar!

Anna: Än så länge är endast några få procent av den svenska skyddsvärda skogen skyddad, vilket enligt FN inte är tillräckligt för att se till att skogen är levande och välmående.

En annan viktig aspekt är att göra det möjligt för våra lagar att följas. 97 procent av all avverkning sker i blindo då Skogsstyrelsens budget bara räcker till att inspektera tre procent av den aktuella skogen innan avverkning. Skogsstyrelsen får alltså inte den budget som behövs för att kunna hålla sig till de regler som finns.

De stora skogsbolagen har också alldeles för stort inflytande i skogspolitiken. För stor makt och ett samtidigt starkt ekonomiskt vinstintresse hos skogsindustrin är svårt att kombinera med en hållbar skogsavverkning.

Hur stor erfarenhet har ni av skidåkning?

Anna: Jag är född och uppvuxen i Borlänge. Utflykter i naturen har varit en stor del av min uppväxt. Så fort det fanns tillräckligt med snö var det skidåkning i Gyllbergen, ett naturreservat strax utanför Borlänge, som gällde.

I helgen som var åkte jag två långa turer med pappa. Vi konstaterade flera gånger att det är magiskt och helt sjukt att det finns ett så här vackert ställe att åka omkring på. Så var känslan.

Men kanske är det inte så sjukt. Kanske är det motsatsen som skulle vara sjuk. Att naturreservat som Gyllbergen inte skulle finnas, för oss att njuta av och för djur och växter att leva i.

Daniel: Jag har väldigt liten erfarenhet av skidåkning, jag har mest lånat sådana där gamla skidor med piggar i pjäxorna. Detta är min första vinter med egna moderna skidor!

Vad betyder skogen för dig?

Daniel: För mig är skogen en oas från det samhälle vi lever i, att få glida ut i det tidlösa och bara vara en del av det hela! Det är läkande, ger svar på frågor som kanske inte får plats i det tempo som vårt samhälle innebär!

Anna: Enormt mycket. Skogen har gett, och ger mig fortfarande, massor. Den är min träningsplats, min andningsplats, den var min lekvärld som barn, min tankesorterare, en nyfikenhetsväckare, en hitta ro-hjälpare och en trygghet.

Jag bor nu ganska centralt i Örebro. Varje dag cyklar jag igenom stan till och från skolan. Att då ibland komma ut i skogen, bort från konsumtionshjul och effektiviseringsfokus, kan vara så himla skönt.

Och så den viktigaste frågan, vilka djur ska ni klä ut er till?

Anna: Jag ska åka som fjällräv i vinterstass! Fluffig och vit alltså.

Daniel: Jag ska vara en vitryggig hackspett! Det är en väldigt talande art för hur våra skogar behandlas, nu finns bara cirka 25 stycken kvar på grund av den svenska skogspolitiken. Så jag tänkte bli den 26:e.

Här kan du skänka pengar till Daniels insamling och Annas insamling!

 

Inge’ vidare hållbart


Såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg, skaldade Sehlstedt om Sundsvallskusten, när han imponerats av den svenska träindustrins utveckling. Nu har skogsindustrin utvecklats lite till. Träbaronerna efterträddes av de stora skogsbolagen, som med tiden blivit färre, större och effektivare. Nu utvecklas skogsnäringen, så att man undrar om vi inte håller på att hugga ner den svenska skogen helt och hållet, vi hugger ner den till fotknölarna. Vid en bilresa genom Västmanland, Dalarna, Hälsingland, Jämtland, Ångermanland, Gästkrikland och Uppland såg vi kalhyggen överallt och det är likadant hemma i Sörmland. Inget liknande har setts förr. Vissa kalhyggen är fula, vissa fulare och andra fulare ändå. Men det är inte bara vara fråga om utseendet. Selektiv avverkning tycks inte aktuellt. Hyggena är fullständigt renrakade. Inte en frötall, inga kvarlämnade remsor vid vägar, sjöar eller bebyggelse. Kalt ska det vara. Inte ett träd kvar. På hyggen som stått en tid finns bara lövsly. Det verkar si och så med återplantering. Jag hade fått för mig att det fanns en skyldighet att återplantera efter avverkning. Jag hade fått för mig att man sedan länge inte får ägna sig åt kalhyggen. Tänk så fel man kan ha!

Överallt längs vägarna ligger nyhuggna, välbarkade, exakt lika långa stockar och väntar på transport, Tittar man in i en skog, behöver man inte leta länge, innan man upptäcker monsterfordon, som är i färd med avverkning med en fantastisk effektivitet. I hög hastighet ödeläggs vacker barrskog för att ersättas av ett månlandskap. Timmertravarna tätnar. Över hyggena löper nyanlagda , påkostade skogsvägar. Jättelika timmerbilar står och lastar. De jättelika timmerbilarna köar på väg söderut med enorma laster. Skogen skattas hårt, den saken är klar. Det framstår för en amatör, som om den skattas alldeles för hårt. Att göra av med tillväxten och avkastningen är en sak att använda kapitalet en annan. Frågorna hopas. Håller man i Mammons namn på att göra av med skogen, vår viktigaste resurs? Hur mycket finns kvar? Hur är det med återväxten? Avverkas rätt områden, avverkas även den lilla urskog vi har kvar? Är det någon som har koll? Hur är det med den biologiska mångfalden? Vad gör Skogsstyrelsen?

Idag har vi förresten gjort av med hela planetens årsavkastning, idag börjar vi knapra på kapitalet igen. Det gör vi varje år nu för tiden. Vi har redan nu i början av augusti förbrukat så mycket av jordens resurser, som jorden kan frambringa under ett helt år och som alltså borde ha räck året ut. Nu börjar vi ta så mycket av jordens ändliga resurser att de på sikt faktiskt kommer att ta slut. I den förbrukningstakten skulle det behövas två jordklot för ett hållbart liv. Vissa hävdar att det redan nu krävs tre. Vissa hävdar att det skulle behövas fem jordklot, om hela världsbefolkningen förbrukade lika mycket som folk gör i de rika länderna. Metaforer eller inte, alarmism och domedagsrop eller inte, poängen är att människan inte lever på ett hållbart sätt längre. Det lär många hålla med om.

Skövling


Vi var ute och rekade lite efter någon fin plats i närheten att campa på med barnbarnen. Vi hade en gång varit och badat och grillat på en mycket fin plats vid sjön Likstammen lite söder om Gnesta och vi hade fått tips om andra platser vid samma sjö. Så vi åkte dit, bara en dryg mil från Gnesta.

Det verkar som om nästan ingen bor vid denna sjö, som ligger avskilt i skogen med vatten klart som källvatten. Fullt drickbart lär det vara. Inga hus, inga människor, inga båtar. Nästan. En mycket vacker insjö med klippor att bada från och små sandstränder här och där. En vacker tallskog som ofta tar sig ända ner till vattnet. Ett helt fantastiskt område för fritid. Dit ska vi ta oss med barnbarn i sommar.

På vägen dit körde vi genom ett skogsområde, nyligen förstört genom kalhygge. Jag trodde faktiskt att kalhyggen inte var tillåtna. Jag tycker att jag hört det i decennier. Men det verkar i så fall skogsägarna både här i Sörmland och överallt strunta fullständigt i. När man tittar ut över vad som ser ut som ett månlandskap eller en krigszon, undrar man varför skogsägarna vill ställa till det på det viset. Det är inte för att skogens skull, inte för oss som träkonsumenters heller eller för dem som gillar att vistas i natur och riktig skog utan för ett enda ändamål: Snöd vinning. Man vill helt enkelt ha ut så mycket pengar som möjligt för sina träd och sin skog. Det kan man påstå utan moraliska pekpinnar men för att undvika missförstånd. Detta med tanke på att Skogsstyrelsen inte gör något åt saken, inte någon annan myndighet heller för den delen.


DEBATT Bygg fler trähus på Gotland


Åttavåningshus helt i trä i Sundbyberg. Foto: Petra Bindel
Koldioxidutsläppen minskar rejält när flerfamiljshus byggs i trä istället för betong. Därför borde det byggas fler trähus på Gotland, skriver jag och Byggnadsnämndens ordförande Karl-Allan Nordblom.

Gotland har gammal byggtradition av trähus. Det var bristen på skog som gjorde att de stenhus som ofta förknippas med Gotland började byggas på landsbygden. Merparten av husen i Visby innerstad är trähus, oftast reveterade, varför de kan upplevas vara stenhus.

Träbyggandet av höga flerfamiljshus tar allt mer fart i Sverige, och nya spännande projekt dyker upp hela tiden. På gamla A7 regementsområde i Visby har nyss en anvisningstävling avslutats, och ett av de fyra företagen som tilldelats mark avser bygga flerbostadshus i massivträ. Gotlands första i modern tid.

När vi bygger hus och andra konstruktioner i trä som kommer från Gotland får vi den positiva effekten att skatter, arbetstillfällen och transporter stannar på ön. Och inte minst – lokal skogsnäring gynnas. Bruttovärdet av avverkad skog uppskattas till cirka 100 miljoner kronor per år på Gotland, och den siffran har potential att höjas rejält om näringen utvecklas på olika sätt, exempelvis genom ökad förädling av träråvaran. Flera kommuner har tagit fram en träbyggnadsstrategi, och vi vill ta initiativ till att se över behovet av en sådan även för Gotland.

Massiva trähus idag har en kraftig konstruktion som tillåter höga hus, och har en bra livscykel. Sedan 1994 är det tillåtet att bygga höghus i trä, och enligt Sveriger Tekniska Forskningsinstitut kan man i princip bygga hur högt som helst. Modern träbyggnadsteknik ger kortare byggtider än tidigare och möter kraven på lägre utsläpp av koldioxid, då trä binder CO2. Enligt Sveriges träbyggnadskansli visar studier att träbyggande kan minska CO2-utsläppen från 246 ton till 17 ton per lägenhet jämfört med exempelvis betong.

Förutom att trä är flexibelt och tillåter estetiskt tilltalande lösningar, är det också kostnadseffektivt och miljövänligt att bygga i trä. Många arkitekter, forskare och bostadsföretag tror att trä är framtidens byggnadsmaterial. Trä har en rad goda egenskaper, framför allt miljömässiga fördelar. Trä är förnybart och klimatsmart, samt har en byggprocess som är miljövänlig och kräver minimum av transporter. Transporter av trä till byggen är ekonomiska, då trä är lätt, och en lastbil kan lastas full med balkar och väggelement av trä. När det gäller mjuka värden finns undersökningar som gör gällande att inomhusklimatet i massiva trähus blir bra, och att trä främjar mjuka värden och upplevs som varma. Och kraven på fukt och brandsäkerhet fungerar likadant för trä som andra material.


Karl-Allan Nordblom (MP) och Isabel Enström (MP)

Artikeln har publicerats i Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda