Affärsidé?


En del kan köpa billigt och sälja dyrt. Andra kan låna billigt och låna ut dyrt. Är skillnaderna stora, är det en god affärsidé, är de alltför stora, kallas det ocker.

Tittade igår på mitt skattekonto hos Skatteverket av någon anledning. Det var länge sedan sist och ett antal poster var nya. De flesta rörde det som Skatteverket kollar korrigering av kostnadsränta och korrigering av intäktsränta. Beloppen var många och svårbegripliga och framför allt var alla till min nackdel. Tydligen korrigeras kostnadsränta bara så att jag belastas med mer ränta än vad man tidigare sagt och intäktsräntan så att jag får mindre än vad som tidigare redovisats. Kanske inga astronomiska belopp men ganska irriterande ändå, för antagligen är Skatteverkets ständiga räntedebiteringar felaktiga allt som oftast och det skulle ta alldeles för lång tid att kontrollera saken. Mycket är oklart men en sak, som inte är det minsta oklar, är att staten tar en rejäl ränta, om det är negativt saldo på skattekontot, samtidigt som man bestämt sig för att inte betala någon ränta alls på överskott.

Magdalena Andersson sägs behöva bli lite mer populär. Jag vet inte jag, men det där med räntan är i varje fall inte sättet. Det imponerar inte heller att, som SR uppgav igår, för bara ett par månader sedan räkna fel på statens budgetöverskott med mer än fem miljarder, då inte ens hon själv trott att staten skulle få så mycket skatt, som man faktiskt fick. Fast det är väl någon annan som räknar åt henne. Budgetöverskottet lär uppgå till över 85 miljarder och statsskulden till drygt 1 300 miljarder kronor.

Ingen vidare klok företrädare


EU kräver Apple på drygt 120 miljarder kronor, som motsvarar vissa av de skatter, som Apple undgått att betala under många år med stöd av någon sorts fiffeluppgörelse med irländska staten. EU-kommissionen menar att avtalet mellan parterna är olagligt och att Apple därför är skyldigt att betala. Irländska regeringen och Apple tycker tvärtom och ska förstås överklaga. Att Apple inte gillar beslutet förvånar inte. Apples chef, som heter Cook, har yttrat sig på ett sätt som låter självsäkert, skrävlande och hotfullt, allt på en gång. Han skriver att EUs krav skadar Europas förbindelser med USA, att amerikanska investeringar i Europa kommer att utebli, att Apple inte har inte gynnats på något sätt mer än någon annan, att Irland kommer att förlora arbetstillfällen och pengar på att driva in den skatt som (EU anser att) Apple borde ha betalat. Har man hört det förr? Amerikanerna själva har ett uttryck för det Cook håller på med. Bullshit, säger de om sådant som är rena påhitt och falsarier. Till bilden hör att det huvudkontor, som Apple säger sig ha haft i Irland som alibi för skattskyldighet där, inte haft någon anställd och att Apple förra året gjorde en vinst på 450 miljarder och att Apple senast betalade skatt i Eire med 0,02 %, eller kanske det var 0,002 %.

Det finns inga anständiga proportioner i det här. Cooks uttalanden är så fräcka att de faktiskt kan skapa aggressioner. Kan någon täppa till truten på honom, typ! Det är skumt med storbolagschefer, som på allvar hävdar att multinationella företag inte ska betala skatt alls. Ett snällt omdöme är att de har dåligt omdöme.

Svårt, det där


Det verkar inte vara kul att jobba på advokatfirman Mossack Fonseca i dessa tider. Å andra sidan har väl de flesta där tjänat hyggligt med pengar på andras och, får man anta, egen skatteplanering. Fortfarande är det inte redovisat, hur läckan av bortåt 12 miljoner dokument gått till och vilka som ligger bakom. Jag blir nyfiken. Det kanske är spännande som i värsta filmdeckaren. Är det hämnd, hackers, misstag eller vad? Hundratusentals människor figurerar i dokumenten och kallas alla skattesmitare. Rakt av bara. Tja, så är det kanske. Det kan hända att massor av upplägg och transaktioner, som syns i panamadokumenten är skatteplanering, t.o.m. oetisk sådan, var gränsen nu går. Det kan hända att en del av skatteplaneringen rent av är brottslig men det är långt i från klart hur mycket ännu. Det lär förekomma flera hundra svenskar i gänget och media frossar, inte minst över bankernas inblandning. När olika mer eller mindre kända miljonärer hängs ut, ska man väl påminna sig att några av de allra rikaste svenskarna, som Persons, Kamprad, Rausings, Wallenbergs m.fl. ägnat sig åt skatteplanering hur länge som helst med eller utan hjälp av specialiserade revisions- eller advokatfirmor. Att de besuttna sysslat med skatteplanering, sedan Eldkvarn brann, är liksom ingen nyhet. Men det finns förstås ingen idag, som jublar över att hitta sitt namn i Mossack Fonsecas akter, särskilt inte den som startat ett målvaktsbemannat brevlådebolag i ett skatteparadis. Man kan hur som helst inte komma ifrån att affären med de läckta panamadokumenten är en präktig skandal. Jag ser fram emot en filmatisering av hela historien. Det måste finnas hur mycket som helst att dramatisera i denna smaskiga affär.

Det är inte självklart, var gränsen för oönskad eller otillåten skatteplanering går i alla olika sammanhang. Dessutom ändras både omständigheter och uppfattningar över tiden. Att döma av uppgifter från en del skatteverksföreträdare här hemma, kan upplägg medföra upptaxering, enbart därför att de medför skattefördelar. Så är det naturligtvis inte. Än så länge är det varken brottsligt eller omoraliskt att tillämpa skattereglerna som de är eller att välja en väg, som innebär en förmånlig skattebelastning, så länge det finns även andra affärsmässiga skäl än att undvika beskattning. Det är faktiskt inte en samhällelig skyldighet att i varje enskilt fall välja den skattemässigt minst förmånliga vägen. Men, trots generalklausuler och lapptäcket av enskilda förbud och legala hinder, lär det behövas mer vägledande praxis på området skatteflykt, sannolikt också tydligare lagstiftning. Men det är ett komplicerat område, där politiker har svårt att göra enkla poäng, så det lär dröja.

Tycoons och vanligt folk


SCA har sålt ett bolag till sig självt för bortåt 50 miljarder, kan vi läsa i pressen. Visserligen var det ett drygt decennium sedan men anledningen till att affären inte uppmärksammats tidigare, är nog att bolaget inte redovisat den i sin årsredovisning. 50-miljardersaffären var intern och ansågs inte tillräckligt viktig för att behöva redovisas för ägarna. Bolaget uppger nu att affären, som givit SCA-koncernen ränteavdrag på så där 9 miljarder, inte haft några skattemässiga konsekvenser. Det ska bli intressant att få höra, vilka skäl man då haft för affären och upplägget med försäljning till ett koncernbolag i Holland och inrättandet av en filial i Stockholm. Snömossvar är att vänta. Den högröstade och klimatförnekande Sverker Martin-Löf, som äntligen blev tvungen att avgå ur styrelsen för SCA förra året, hade en topposition i SCA redan då 50-miljardersaffären genomfördes. Han har alltså lite mer att förklara men det kommer han inte att göra. Ja, ja i den stora företagsvärlden finns de stora hajarna. Ju större pengar, desto större frestelser. De höga positionerna, makten och de stora affärerna medför lätt fartblindhet.

Jag övergår till mitt eget lilla liv och går in på något helt annat. Häromdagen var det dropin på Vårdcentralen i Gnesta för dem som ville ha en snabb läkarkoll av sina födelsemärken. Ett gott initiativ för oss gnestabor och uppskattat av många. Alla har någon hudprick eller något märke och melanom vill ingen ha. Hittills är det enda gången jag behövt vänta någon längre tid på vårdcentralen i Gnesta och det var värt det. Många i väntrummet kände varandra och stämningen var trevlig. Det fanns tid för samtal om det ena och det andra. Under väntetiden hann jag tala i telefon med alla mina tre barn, bara en så’n sak. Jag hade kommit dit efter en timme av den utsatta tiden och min nummerlapp visade att 37 personer då var före mig i kön. Efter ytterligare en halvtimme var det 32 personer före mig. Två timmar på kvällen var avsatta men det räckte alltså inte. Läkare och personal jobbade tålmodigt över och betade av hela kön och det gick snabbare vartefter. Även om det inte var specialistläkare som tittade på märkena och prickarna utan allmänläkare, var det skönt att få ett professionellt råd, om man bör få en remiss eller själv ta sig till Eskilstuna eller Stockholm för vidare åtgärder. Många var nöjda och tacksamma.

Teater


Panamapappren är en härlig godbit för media. Den svenska allmänheten suktar efter namnen på miljonärer som fifflat. Och, när det inte längre är spännande att påstå brottslighet eller omoral hos rika svenska knösar, kan man sikta mot större och mäktigare mål. Den isländske statsministern föll som en fura för en nyslipad motorsåg. Andra intressanta potentater som Marine le Pen, fransk ultrahögerledare, envåldshärskaren Putin i Ryssland och ett antal kinesiska partipampar verkar befinna sig i farans riktning. Har de inte egna brevlådeföretag, så finns närstående till dem, som har det. Smaskens, fifflet kan leda till avgående potentater, statskupper och regeringars fall.

Mediahysterin kommer väl att hålla på ett tag men så finns det också miljontals dokument från flera decennier att gräva i. Ett jättelikt nätverk av journalister är sysselsatta med affären. Fast det är bra också med grävande journalister, som hittar mer fuffens, även om just den här företeelsen med brevlådeföretag och skatteflykt verkligen inte är ny.

Man kanske skulle ha ett brevlådeföretag. Det är väl inte förbjudet. Virgin Islands låter fint eller Gibraltar eller Bahamas. Man kunde t.ex. låta det ha en adress och ett mobilabonnemang i ens eget namn, dit man kunde hänvisa en massa onödig reklam och telefonförsäljare. Fast det skulle inte fungera, för det ligger nog i sakens natur att ett brevlådeföretag ska vara hemligt och gärna ligga i ett skatteparadis. Annars är det inget kul. Men ett hemligt brevlådeföretag i ett skatteparadis, som blir påkommet, medför ägarens offentliga schavottering vid skampåle eller värre. Man får skylla sig själv, om man skaffar sig ett sådant företag. Så det vill väl till att det lönar sig med räntesnurror, svarta pengar eller annat. Men jag ids nog inte. Dessutom förbjuder mig min stränga uppfostran att planlägga brottslighet eller omoral, vilket det nu är, på ett så förslaget sätt. Hmm. Jag har knappast råd heller. Men när man blir rik, måste man vara förberedd och snabbt dra ner på skattebetalningarna. Inte kan man betala hur mycket skatt som helst. Och inte vill man bli påkommen. Man kunde kanske be sin fru att starta ett brevlådeföretag eller ännu hellre exfrun eller någon annan kompis. Eller man kunde hitta en målvakt helt enkelt. Man kanske kan fråga banken om hjälp men, ska man tro tidningarna, får man nog ingen hjälp av banken, förrän man redan blivit rik och hör till bankens rikaste kunder och då är det i senaste laget. Och innan man blivit snuskigt rik, blir det för dyrt med ett brevlådeföretag utan intäkter, särskilt om man behöver ett brevlådeföretag som äger ett annat och särskilt, om man behöver brevlådeföretag i olika länder. Advokater, revisorer, banker, målvakter, lokala myndigheter ska alla ha betalt. Förresten är jag så gammal att jag måste börja inse att jag inte plötsligt kommer att bli tillräckligt rik för att komma på att jag till varje pris måste undvika att betala för den svenska välfärden.

Nää, det finns varken drama, komedi eller spänning i historien om panamapappren utom möjligen i hur själva läckan skett. Läckan från advokatbyrån var förresten så omfattande att särskilda företag med speciella virtuella verktyg måste anlitas för att sortera alla terabyte information och dokument. En ny fin affärsidé, att sortera läckt information. Jag rycker på axlarna. En annan ny affärsidé är att göra deckare, film eller tv-serie av avslöjandena och panamapappren. The Panama Papers är en utmärkt titel.

Svårmotiverad utgift i ekonomiskt kärva tider

Det blev en ganska stor debatt/mediarapportering kring Spendrups planer på ett nytt bryggeri i hamnen. Det fanns en del i mitt tycke ganska grunda påhopp på Miljöpartiets inställning - därför känns det bra att kunna beskriva varför vi tyckte som vi tyckte när frågan var uppe i fullmäktige (underlagen finns här). Såhär skriver Isabel och jag i Gotlands Allehanda idag:

Regionen beslutade nyligen att sälja en tomt i hamnen så att Spendrups kan etablera ett bryggeri på platsen. Byggnaden som står där idag används för regionens hamnverksamhet och hyrs ut i andra delar.
Spendrups och Speendrops är inte samma sak. 
Region Gotland satsar på Grönt Centrum på Lövsta
ett bra exempel på angelägen satsning med skattepengar 
som tydligt gynnar en hel näring.

Miljöpartiet är i grunden positivt till att Spendrups vill brygga mer öl på Gotland. Förutom hamnen finns andra platser på ön där detta skulle vara möjligt men då utan att det skulle kosta skattebetalarna minst 14 miljoner. Vi motsatte oss denna affär för att regionen redan är i ett tillräckligt kärvt ekonomiskt läge.

Byggnaden som idag står på marken behöver rivas och marken saneras eftersom den är förorenad. Föroreningarna är av den karraktär att de är allvarliga men inte omgående behöver tas hand om så länge man inte rör marken. Det finns möjlighet att få hela kostnaden för saneringen från staten om vi har tålamod att vänta – lämpligtvis vid en tidpunkt då nuvarande byggnaden har nått sin livslängd. Regionens kostnader för att iordningställa tomten på detta mycket strategiska läge i hamnen skulle under dessa förutsättningar bli en helt annan.

Att det nu ska tillskapas en attraktion i Visby hamn som kommer att bli välbesökt tvivlar vi inte på. Däremot ifrågasätter vi att ett bryggeri i sig skulle bidra till att så många fler besöker Gotland som motiverar regionens utgifter. Vi tycker att jämförelsen med satsningar på en kongresshall och kryssningskaj – två kostsamma investeringar som regionen själv äger – haltar betydligt. Dessa är direkta anledningar till att fler kommer till Gotland. Det är svårt att se hur ett bryggeri skulle kunna fylla samma funktion.

Vi var beredda att se över om det var möjligt att hitta en rimlig lösning med Spendrups vilket vi nu inte riktigt kan se. Efter markundersökningar och förhandlingar visade det sig att det krävs en hel del av skattebetalarna på Gotland. Förutom 14 miljoner finns det risker för fördyring vid sanering och evakuering av de befintliga hyresgästerna. Tillkommande infrastrukturkostnader så som vägar i anslutning till bygget förväntas regionen också ta. Dessutom behöver åtskilliga bekymmer orsakade av projektet lösas för att affären ska bli lyckad. Förlusterna för skattebetalarna är kännbara, vinsterna desto mer diffusa. Utgifterna pressar ekonomin och skickar fel signaler i ett redan mycket ansträngt läge.

Stefaan De Maecker (MP), regionråd
Isabel Enström (MP), regionråd

Valspecial

(Tillfälligt inlägg på grund av valet)

Idag är det val i Sverige. Svensk media följer minutiöst varje svängning i denna, den första opinionsmätningen på fyra år som har betydelse. Man kan lätt få uppfattningen att detta är en händelse av närmast monumental-global betydelse. Men i resten av världen är det andra saker än Löfven eller Reinfeldt som bekymrar människorna

sverige_fortfarande_pyttelitet440x300

Detta faktum, att valet i lilla Sverige har minimal global betydelse betyder inte att det inte är viktigt att vi röstar. Förutom att valutgången direkt kommer att påverka den promille av jordens befolkning som bor och lever här, så har det trots allt viss betydelse även för om-världen. Valutgången kan påverka jordens miljö då t.ex. statliga ”Vattenfall”, som alltså styrs av regeringen, släpper ut 90 ton koldioxid om året i atmosfären (hela Sveriges sammanlagda koldioxidutsläpp från alla industrier, bilar, flygplan och annat är 50 ton koldioxid per år). Detta påverkar självklart inte bara oss som lever här i Sverige utan även resten av världen.

vattenfallgrafwww

Ett annat globalt problem som kan komma att påverkas är situationen för människor som befinner sig på flykt. På flykt från krig och förödelse, på flykt från naturkatastrofer, på flykt från politisk, religiös eller annan förföljelse eller på flykt från fruktansvärd fattigdom. Sverige är ett lite land och vi kan självklart inte ta emot alla flyktingar som vill komma hit, i synnerhet inte om vi ska kunna ge och garantera dessa och naturligtvis oss som redan är här, ett bättre alternativ än den fruktansvärda situation dessa flyktingar lever under i flyktingläger. Vi kan inte och vi ska inte ta emot mer än vi kan hantera. Men dit är det långt kvar.

Om vi idag inte kan ta hand om en årlig befolkningsökning på 65.000 personer (116.000 invandrade minus 51.000 utvandrade 2013) så är det inte i första hand antalet nyanlända som är problemet, utan oförmågan, hos oss som redan bor här och naturligtvis också hos de som kommer hit, att tillsammans hjälpas åt att minska utanförskapet. Den svenska flyktingkvoten är i år 1.900 personer och det har den varit under de senaste åren. Nitton hundra personer! Det är ungefär lika många som Eskilstunas damfotbollslags totala publiksiffra 2014. Detta kan väl knappast vara ett gigantiskt olösligt problem.

Men det finns naturligtvis även en viss inhemsk skillnad på hur Sverige kommer att se ut de närmaste åren, beroende på valutgången. Ska de som har mer än 75.000 kr i månaden i lön bli tvungna att betala 500 kr mer i skatt? Eller blir det istället fortsatt högre skatt för arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer?  Skall arbetslöshetsförsäkringen fortsätta att vara på samma nivå som för 12 år sedan? Skall det vara möjligt att faktiskt vara sjuk mer än i 2,5 år utan att tvingas konkurrera med fullt friska arbetslösa om de jobb som finns? Ska det byggas hyresrätter också, eller, i stort sett, bara bostadsrätter? Är betyg från 4:e, 6:e eller inga betyg alls lösningen på skolans problem? Ska vi ha tillbaka allmän värnplikt eller ska vi ha en yrkesarmé? Ska vi fortsätta med kärnkraft trots riskerna? Ska vi bygga fler motorleder för att minska biltrafiken? Frågor, frågor, frågor att ta ställning till. Puh!

Ska det gå att bli snor-rik på att ta hand om barn, sjuka och arbetslösa och dessutom tjäna ännu mycket mer om man sparar in på personal och investeringar i just vård, skola och omsorg? Ska det sedan vara möjligt föra ut dessa intjänade skattepengar ur landet för att slippa att själv bidra till vård, skola och omsorg? Ska vi fortsätta att ha ungefär samma straffskala för miljöbrott som för snatteri? Vill vi ha ett samhälle där kanske en och annan ”bidragsfuskare” slipper undan eller ett samhälle där alla som faktiskt behöver stöd (det finns ju faktiskt människor som av olika orsaker inte kan arbeta lika hårt som alla vi andra) skall hållas nere för att inte ”lockas till bidragsfusk”? Vilket parti skall vi rösta på för att slippa skämmas över vårt val i framtiden?

Robert Nyberg

Bild: Robert Nyberg

Ja och så var det där med klimatet. Hur är det egentligen? Håller vår livsstil på att få oss att bita oss rejält i svansen? Kan vi producera oss till ett bättre klimat? Kan vi konsumera oss till ett bättre klimat? Blir det överhuvudtaget sämre klimat och i så fall var och för vem? Vad är egentligen ett sämre klimat? Det lär ju inte finnas dåligt väder, bara dåliga kläder. Frågorna är många och svaren ofta antingen obegripliga eller motstridiga. Att den globala uppvärmningen ökar är det knappast någon som protesterar emot idag, iallafall färre än som opponerade sig emot det påståendet för 5-10 år sedan. Om den globala uppvärmningen enbart beror på vårt sätt att leva eller om det är andra orsaker som också spelar in, det kan i alla fall inte undertecknad ge ett sanningsenligt svar på.

Men att vi inte gör tillräckligt för att minska problemet kan vi väl ändå vara överens om? Dessutom att det vi trots allt gör går alldeles för långsamt. Det har sagts förr men det måste uppenbarligen sägas igen: Det handlar inte om att det blir bättre semester-väder för dig och mig i framtiden! Det handlar om oändliga jordarealer som blir obrukbara för de som lever där, det handlar om katastrofala översvämningar på grund av den höjda havsnivån och det handlar inte minst om katastrofalt ökade antal skogsbränder, något som vi i Sverige fick uppleva för första (men garanterat inte sista) gången i år. Det är inte naturen som bråkar med oss, det är vi som bråkar med naturen och naturen har ingen rösträtt så den är beroende av våra röster.

Bld: Sara Granér

Bld: Sara Granér

Att fritt kunna välja att rösta på det alternativ man tycker är bäst är en fantastisk rättighet som inte alla har möjlighet till. Enligt FN är 54% av världens 194 stater inga fullvärdiga demokratier. I Sverige har vi sedan länge en stabil demokratisk stat med ett mindre antal demokratiska brister. Att inte utnyttja sin röst är det samma som att strunta i demokratin. Gör inte det, rösta på det du tror på. Skillnaderna på det ena eller andra blocket är inte världsomstörtande så det är ingen katastrof om det går si eller så, det verkliga politiska arbetet pågår trots allt i vardagen, mellan valen, men det är bara idag vi kan göra något åt vilka som skall arbeta med politiken i riksdagen fram till 2018.

Vilket samhälle vill vi ha i framtiden? Nästa år? Nästkommande decennier? Det finns inte oändliga tillgångar att ta av, i all evighet. Inte heller kan vi fortsätta att fördela det som trots allt finns, så som det är idag, att 85 stycken personer äger lika mycket som hälften av jordens befolkning, alltså 3,75 miljarder människor. Detta helt oavsett om det är ”ärligt förtjänta” pengar eller inte. Det håller bara inte. Vi kan inte heller fortsätta att stämpla människor som bättre eller sämre på grund av deras, tro, språk, kultur eller på grund av deras utseende. Det håller helt enkelt inte. Vi kan inte heller fortsätta att inbilla oss att den enda vägen till ett lyckligare liv, och för den delen ett bättre samhälle, är en evigt ökad konsumtion. Det håller helt enkelt inte. Det är undertecknads åsikt. Idag, 14/9 2014, är det dags ge din åsikt. Gör det

Bild: Max Gustafsson

Bild: Max Gustafson

 


Gör det dyrare att flyga!

Antag att jag vill åka till London men inte vill flyga. Några båtar från Göteborg går det inte längre, men det går en båt från Esbjerg i Danmark till Harwich i England. En tur och returresa med 4-bäddshytt går då på 998 euro. Det är lite mer än 10 000 kronor. Tåg är billigare, misstänker jag. Men på http://www.sj/ kan man inte söka på tågresor till London eller ens Paris. Men jag hittade en resa till Berlin. Enkel. 899 kronor. Alltså 1800 tur och retur. Kanske skulle jag inte bry mig så mycket om klimatet och ta flyget ändå? Jag kollar med Ryanair. Jodå det finns biljetter till London 299:- eller 499:- eller 799:- beroende på vilken dag jag åker. Väljer jag istället att dra till Berlin nu på fredag så kostar det 79 (sjutionio!) kronor. Med flygplatsavgift och incheckningsavgift så blir det 375 kronor. Inte dyrt alls.
Varför?
Det finns inga flygbränsleskatter!
Det lär finnas ett gammalt avtal från Chicago 1944 som i sina regler om det internationella flyget förbjuder skatter på flygbränsle. Flyget betalar inte ens koldioxidskatt. Dessutom är flygets utsläpp undantaget från Kyotoavtalet.
Flygbränslet däremot är så billigt att det till och med har hindrat den tekniska utvecklingen av bränslesnåla motorer.
Kanske går det inte att göra båt- och tågresorna så mycket billigare, när så många flyger. Men om vi finge ett internationellt beslut om rejäl beskattning av flygbränslet, som gjorde det åtminstone dyrare att flyga än att åka tåg, så skulle rimligen fler välja tåget. De pegar staterna får in från dem som ändå flyger skulle kunna gå till att ytterligare subventionera tågtrafiken.
Idag skuldbelägger vi ofta dem som flyger, som inte handlar rättvisemärkt och som köper dansk fläskfilé, när lösningen ligger i att göra flyget dyrt, att inte tillåta förtrycket av arbetare och att förbjuda den sortens hantering av grisar som sker i Danmark (och på sina håll i Sverige).