När jag var liten, skojade Blandaren okänsligt om Rädda Barnen och skrev: Det får väl dom göra som skrämt dom. Det går att skämta om det mesta men skämt åsido har barnen en så utsatt situation att särskilda skyddsregler är motiverade. En sådan regel är att misstänkta sexuella övergrepp eller misshandelsbrott mot barn ska utredas inom 90 dagar. Inom Rädda Barnen har man undersökt, hur regeln följs. Man har kommit fram fram till att utredningstiderna för sådana brott är för långa i väldigt många fall. Det är naturligtvis oacceptabelt och ett problem som är bra att uppmärksamma. Polisens svar på påståendet är dock positivt. Länspolismästaren i Stockholm säger: Det är allvarligt och oacceptabelt att de här ärendena drar ut på tiden. Vi har inte gjort tillräckligt. Därför har vi beslutat att kraftsamla. Inga särskilda undanflykter och ett klart åtagande att göra något åt saken. Man får hoppas att det inte bara är ord utan att handling följer och att andra polismyndigheter tar efter.
Att polisen i största allmänhet har bekymmer är uppenbart. Den borgerliga regeringen har satsat stora resurser på förstärkning av polisen. Det har inte givit önskat resultat. Trots ett stort antal nya poliser, lyckas man inte klara upp en rimlig andel av anmälda brott. Uppklarningsprocenten för många brottstyper, inkl. många av de s.k. vardagsbrotten, är generande låga. Justitieministern har en del att fundera på. Det hon åstadkommit så här långt imponerar inte.
Etikettarkiv: samhällsdebatt
Magert med omdöme
Vissa övertramp sticker mer i ögonen än andra. När tre chefer hos Ekobrottsmyndigheten, varav en redan skaffat jobb på annat håll, reser till Florida i åtta dagar för 50 000 kronor per person för att få inspiration, tyder det på ett utomordentligt dåligt omdöme, kanske något ännu värre. Att de tre cheferna basar för en enhet som ska jaga ekonomisk brottslighet gör inte saken bättre. Inte heller att den högste chefen ska börja en ny tjänst som riksrevisor. En av cheferna anger enligt DI som (ett fullkomligt obegripligt) skäl för resan: EBM insåg att myndigheten måste smalna av och inte enbart verka i brottsförebyggande syfte.
Sjukvårdsprioriteringar
KD har efter betänketid i åratal kommit fram till att man håller med övriga politiska partier om att det inte ska vara ett lagkrav att man är steriliserad för att får byta kön. Partiet påstår att tidsutdräkten beror på att man inom KD är särskilt noga i alla frågor som rör barn. Det skulle ge större trovärdighet att säga som det är att en stor del av de som röstar på KD är kvar i gamla könsvärderingar. Risken att sådana röster tillfaller M eller F, verkar uppenbar, om KD överger dessa gamla värderingar. Och KD har ju inte råd att förlora så många röster.
Bortsett från det vanliga röstfisket, vilket ju ändå är politiska partiers uppgift, leder frågan mina tankar till en annan och känsligare fråga. Vad är offentlig sjukvård och vilken offentlig sjukvård ska vi prioritera? Den frågan är kinkig. Och stor. Det finns inget absolut tal för, hur mycket pengar eller hur stor andel av de offentliga resurserna som ska användas till sjukvård. I princip kan den kosta hur mycket som helst. Det gäller i stället att prioritera inom de ramar som vid varje tid bedöms rimliga. Inom sjukvården måste ständigt mer eller mindre omöjliga prioriteringar, inte sällan existentiella, göras.
De flesta av oss har en uppfattning om vad offentlig sjukvård är eller inte är. Vi tycker t.ex. att skönhetsoperationer oftast faller utanför begreppet utom om det finns rent medicinska skäl eller, i undantagsfall, starka psykologiska skäl. Ingrepp för könsbyte anser vi omfattas av den offentliga vården. Att säga att landstingens sjukvårdsresurser inte ska användas för sådana operationer är idag lite som att svära i kyrkan men jag gissar att uppfattningen inte är alldeles ovanlig. Att använda resurserna till papperslösa är något som många tycker är tokigt. Varför vet jag inte riktigt. Människor som ändå vistas här och som vi alltså inte lyckats kasta ut ännu, för att spetsa till det, ska väl ändå ha rätt till samma sjukvård som vi andra. Motsatsen är inhuman och höjden av oginhet. Sverige får dessutom internationell kritik för sin hållning i den frågan. Organtransplantationer tycker vi är bra men utbudet på organ är mindre än efterfrågan och valet av vem som ska få vilket organ är känsligt och något vi inte så ofta talar öppet om. Trist att hamna längre bak i den kön än vad man tycker att man förtjänar. Vårdköerna kan man diskutera länge och göra poänger av att satsa miljarder på att korta, när det gäller viss vård eller inte, när det gäller annan. Vårdköer går bra att göra politik av. Hjärndöd är ett begrepp som vi accepterar för att inte vårda människor som uppenbarligen inte behöver vård längre. Massvaccinationer med biverkningar som läkemedelsföretag friskriver sig från ansvar för är en intressant frågeställning. O.s.v. O.s.v
Oj, oj, det finns mycket att skriva om här och och då har jag ändå inte snuddat vid privata vårdbolag. Just nu vet jag inte hur jag ska trassla mig ur resonemanget jag gett mig in på så här på lördagmorgonen. Jag vill ut och åka skidor med hundarna, d.v.s. jag åker, de springer. Jag får väl säga att jag återkommer i frågan. Kanske.
Bortsett från det vanliga röstfisket, vilket ju ändå är politiska partiers uppgift, leder frågan mina tankar till en annan och känsligare fråga. Vad är offentlig sjukvård och vilken offentlig sjukvård ska vi prioritera? Den frågan är kinkig. Och stor. Det finns inget absolut tal för, hur mycket pengar eller hur stor andel av de offentliga resurserna som ska användas till sjukvård. I princip kan den kosta hur mycket som helst. Det gäller i stället att prioritera inom de ramar som vid varje tid bedöms rimliga. Inom sjukvården måste ständigt mer eller mindre omöjliga prioriteringar, inte sällan existentiella, göras.
De flesta av oss har en uppfattning om vad offentlig sjukvård är eller inte är. Vi tycker t.ex. att skönhetsoperationer oftast faller utanför begreppet utom om det finns rent medicinska skäl eller, i undantagsfall, starka psykologiska skäl. Ingrepp för könsbyte anser vi omfattas av den offentliga vården. Att säga att landstingens sjukvårdsresurser inte ska användas för sådana operationer är idag lite som att svära i kyrkan men jag gissar att uppfattningen inte är alldeles ovanlig. Att använda resurserna till papperslösa är något som många tycker är tokigt. Varför vet jag inte riktigt. Människor som ändå vistas här och som vi alltså inte lyckats kasta ut ännu, för att spetsa till det, ska väl ändå ha rätt till samma sjukvård som vi andra. Motsatsen är inhuman och höjden av oginhet. Sverige får dessutom internationell kritik för sin hållning i den frågan. Organtransplantationer tycker vi är bra men utbudet på organ är mindre än efterfrågan och valet av vem som ska få vilket organ är känsligt och något vi inte så ofta talar öppet om. Trist att hamna längre bak i den kön än vad man tycker att man förtjänar. Vårdköerna kan man diskutera länge och göra poänger av att satsa miljarder på att korta, när det gäller viss vård eller inte, när det gäller annan. Vårdköer går bra att göra politik av. Hjärndöd är ett begrepp som vi accepterar för att inte vårda människor som uppenbarligen inte behöver vård längre. Massvaccinationer med biverkningar som läkemedelsföretag friskriver sig från ansvar för är en intressant frågeställning. O.s.v. O.s.v
Oj, oj, det finns mycket att skriva om här och och då har jag ändå inte snuddat vid privata vårdbolag. Just nu vet jag inte hur jag ska trassla mig ur resonemanget jag gett mig in på så här på lördagmorgonen. Jag vill ut och åka skidor med hundarna, d.v.s. jag åker, de springer. Jag får väl säga att jag återkommer i frågan. Kanske.
Vem följer vem?
Leif Lewin, statsvetare, skriver i en artikel i DN bl.a.: Kort sagt, dominerande partier bestämmer hur vi tänker, de utövar hegemonisk makt. Jag är inte den som kan bedöma eller ifrågasätta Lewins kompetens. Men jag reagerar på ett tonfall i artikeln, som antyder att vi formar oss efter vad politikerna säger, att politikerna skulle vara trendsättare snarare än folket. Det tror inte jag. Jag tror att politikerna anpassar sig efter väljarna eller i alla fall efter vad de tror att väljarna tycker. Politiker formar inte samhället. Folket gör det. Vi har de politiker vi förtjänar, alltså. Det är som med jurister och juridiken. Moralen utformas först, sedan kommer juridiken. Så bör det vara. Tvärtom förekommer men i undantagsfall och då blir det ofta fel. Att folkhemstanken hamnat ute kylan och att individuella och privata lösningar står högt upp på listan beror inte på att M och dess politiker tycker det. Det är en samhällsutveckling som M dragit nytta av. Att S har det motsvarande besvärligt är varken partiets eller Juholts fel. Egentligen. Det är pendeln som slagit över långt åt andra hållet, för all del lite längre än man kunde gissa för tjugo år sedan.
_______________
ESM heter den, den nya europakten som ska skapa budgetdiciplin och som ålägger länder som har € som valuta att skjuta till pengar till en hjälpfond. Hur mycket de ska skjuta till vet man inte, d.v.s. man vet hur mycket från början men sedan finns en obegränsad skyldighet att skjuta till mer. Vad det är som länder med egen valuta kan ansluta sig till, har inte framgått särskilt klart. I varje fall inte för mig. Vad är det egentligen som M så gärna vill att Sverige ska ansluta sig till? Det statsministern säger är att det är en rätt att få vara med och bestämma men inga skyldigheter. Det låter inte särskilt trovärdigt. Är det bara att få vara med och lyssna då och då, är det inte mycket till pakt att ansluta sig till. Det kan man säkert göra ändå. Jag skulle vilja veta, var jag kan få information om precis vad det är som regeringen vill att vi ska ansluta oss till.
_______________
ESM heter den, den nya europakten som ska skapa budgetdiciplin och som ålägger länder som har € som valuta att skjuta till pengar till en hjälpfond. Hur mycket de ska skjuta till vet man inte, d.v.s. man vet hur mycket från början men sedan finns en obegränsad skyldighet att skjuta till mer. Vad det är som länder med egen valuta kan ansluta sig till, har inte framgått särskilt klart. I varje fall inte för mig. Vad är det egentligen som M så gärna vill att Sverige ska ansluta sig till? Det statsministern säger är att det är en rätt att få vara med och bestämma men inga skyldigheter. Det låter inte särskilt trovärdigt. Är det bara att få vara med och lyssna då och då, är det inte mycket till pakt att ansluta sig till. Det kan man säkert göra ändå. Jag skulle vilja veta, var jag kan få information om precis vad det är som regeringen vill att vi ska ansluta oss till.
Ett hemskt misstag
En man hängde sig i häktet på Södertörn för en tid sedan, en tragisk händelse. Säkerheten i häktescellerna diskuteras och det är väl bra. Men det framkom också av ett reportage i radions P1 att ett allvarligt fel begåtts. Vid intagningen hade läkare tillkallats för att konstatera om självmordsrisk förelåg. Den tillkallade läkaren ansåg inte det men hade alltså fel i sin uppfattning, en uppfattning som borde varit professionell men inte var det. Misstag om psykiatriska diagnoser kan knappast var helt ovanliga men det stora problemet i det här fallet var att den tillkallade läkaren inte var läkare. Han hade inte läkarlegitimation och hade aldrig haft det. Att personen ifråga var omdömeslös är solklart men värre är att företaget som skickat honom inte följde sitt avtal med Polismyndigheten, som innebar bl.a. att man skulle tillhandahålla legitimerade läkare med minst tre års yrkeserfarenhet. Eftersom personen som utgavs för att vara läkare inte fått sin legitimation ännu, kan inte någon yrkeserfarenhet alls ha funnits. Är påståendena i reportaget riktiga, måste det rimligen ifrågasättas om inte brott begåtts här. Polisen fanns onekligen nära till hands, så jag antar att saken polisanmälts men i radioreportaget sades att Södertörnspolisen inte ens rapporterat självmordet till Rikspolisstyrelsen, som man borde ha gjort. Den människa, som den här påstådde läkaren uttalade sig så säkert om, finns inte längre. Ett avtalsbrott av vårdföretaget med förskräckliga konsekvenser. Det visar också vådan av att det offentliga handlar upp tjänster av privata företag utan att kunna följa upp kvalitet och genomförande på ett korrekt sätt. Att avtalet med vårdföretaget bör hävas, är givet men en klen tröst.
För mycket puffror
Häromdagen kunde man läsa i DN att över 100 000 amerikaner köpt handeldvapen dagen före jul och att en och en halv miljon köpt vapen under december i fjol. Det här är inte fråga om frihet utan om ett massivt problem, ett folk som beväpnar sig mot sig självt. NRA lobbar friskt mot striktare vapenlagar. Varför?
_________
Här hemma har vi inte lika mycket vapen. Och framförallt har inte vanligt folk annat än jaktvapen. Men i den kriminella världen finns det tydligen gott om illegala vapen. Varifrån kommer de? I Malmö skjuter man varandra i en förfärande takt. Vad gör våra myndigheter åt att skurkarna beväpnar sig? Och vad gör justitieministern?
_________
Här hemma har vi inte lika mycket vapen. Och framförallt har inte vanligt folk annat än jaktvapen. Men i den kriminella världen finns det tydligen gott om illegala vapen. Varifrån kommer de? I Malmö skjuter man varandra i en förfärande takt. Vad gör våra myndigheter åt att skurkarna beväpnar sig? Och vad gör justitieministern?
Lagar måste ha en folklig förankring
Fildelning är en populär sysselsättning, särskilt bland ungdomar. Enligt Statistiska Centralbyrån lär närmare en och en halv miljon svenskar ägna sig åt fildelning och en tredjedel av dem i så stor utsträckning (så där 10 filmer eller 1 000 musikfiler enligt en åklagare) att det skulle kunna rendera ett frihetsstraff. Det är något fel på en lag som 15 % av landets invånare bryter mot, särskilt om den skulle kunna ge fem % av invånarna fängelse. Det kan vem som helst räkna ut. Om åklagare och domare inte kan tillämpa lagen på ett rimligt sätt, måste politikerna ändra lagen. Gör det! Det vore inte heller särskilt lyckat att behålla lagen men inte tillämpa den med hänvisning till resursbrist eller utredningsproblem. Nöjesindustrin har kämpat med lobbying, advokater och mångmiljoninsatser för att komma åt fildelare. Svenska politiker har serverat lösningar på beställning. Ingen vet, vem som lovat vem vad men som det ligger till nu, kan vi inte ha det. Dessutom finns det betydligt viktigare uppgifter att använda rättsväsendets resurser till.
Elände
Vi har en myndighet som ägnar sig renodlat åt elände, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Man funderar över risker med alla hemskheter som tänkas kan och man har gjort en lista med 24 riskområden. Översvämningar, stormar, farsoter, bränder och kärnkraftsolyckor. En förhöjd risk för terrorism anses föreligga och vi riskerar cyberattacker. Men krig nämns inte. Jag märker att jag undrar över, hur riktiga och trovärdiga bedömningarna är. Det varierar nog. Riskbedömningar och katastrofberedskap ingår naturligtvis i den nödvändiga samhällsplaneringen, även om eländeslistan kan te sig både oroande och deprimerande. Tänk att få jobba på en myndighet som hette Myndigheten för chanstagning, utveckling och möjligheter i stället. Det vore mycket roligare.
Mångkulturellt
500 års förtryck av romer och resande berättigar till en sanningskommission och ersättning för de utsatta, skriver Bo Hazell i DN. Detsamma gäller väl då samer och några andra minoriteter. Alla sätt att motverka rasism är lovvärda. Mobbing är ingen vacker sida av mänskligheten. Utan att på minsta sätt försvara rasism och gamla oförrätter vågar jag mig på en fundering över, hur gamla tokigheter som dagens samhälle ska ansvara för med utredningar, ursäkter och botgöringspengar. Det finns rätt mycket genom seklerna som borde rättfärdigas, om allt ska mätas med dagens moraliska och sociala måttstock. Många krig och brott mot mänskligheten, kyrkans rysligheter, livegenhet, aga och mycket, mycket annat. Utredningar av skeenden för mer än några decennier sedan är en del av historiebeskrivningen och intressant ur det perspektivet. Ursäkter kostar inget och erkännanden kan förstås vara viktiga. Men är det rätt personer som ursäktar, vad förfäderna gjort? Har de som framför sina förlåt någon legitimitet att göra det? De som skulle få ursäkterna utsätts kanske fortfarande för både orättvisor och rasism men är knappast de som vore mest betjänta av ursäkterna. Betalningar av schablonbelopp till dem, som för tillfället råkar ligga närmast till, är knappast heller meningsfullt.
Det viktiga är att ta itu med dagens etniska problem, att öppet erkänna minoriteters rättigheter idag och att finna vägar framåt som begränsar rasism och kulturmobbning. Det verkar motigt med tanke på de sedan länge friska högervindarna i politiken och att många länder fått in främlingsfientliga partier i sina parlament. Men med information och utbildning kommer man rätt långt och det finns exempel på vettiga enskilda aktiviteter. Ett finns i Norge, där man inrättat en fond med syfte att stödja resandes kultur på olika sätt. Ett annat är att domstolar vågar erkänna vanliga civila rättigheter även för minoriteter, t.ex. samernas rätt till renbeten. Ett tredje är att bevara minoritetsspråk. O.s.v. Och vi måste förstås bestämma oss för, hur vi vill att immigrationsfrågorna ska hanteras.
Det viktiga är att ta itu med dagens etniska problem, att öppet erkänna minoriteters rättigheter idag och att finna vägar framåt som begränsar rasism och kulturmobbning. Det verkar motigt med tanke på de sedan länge friska högervindarna i politiken och att många länder fått in främlingsfientliga partier i sina parlament. Men med information och utbildning kommer man rätt långt och det finns exempel på vettiga enskilda aktiviteter. Ett finns i Norge, där man inrättat en fond med syfte att stödja resandes kultur på olika sätt. Ett annat är att domstolar vågar erkänna vanliga civila rättigheter även för minoriteter, t.ex. samernas rätt till renbeten. Ett tredje är att bevara minoritetsspråk. O.s.v. Och vi måste förstås bestämma oss för, hur vi vill att immigrationsfrågorna ska hanteras.
Tänk om vi hade kloka makthavare
Berlusconis bunga-bunga-fester med prostituerade kvinnor blev omtalade och han lär ha åtal att vänta för något sexualbrott med en minderårig. Igår stod det i tidningen om DSKs (den franske förre chefen för IMF) fester runt om i världen, dit ett resande sällskap av prostituerade lär ha inbjudits. Åtalet för våldtäkt i USA tycks inte bli av trots allt. Maktens män visar upp sig och inger ingen respekt. Förnekanden och dementier. Förresten hade vi för några decennier sedan en justitieminister som gick till prostituerade. Det var inte brottsligt men Olof Palme ljög sig ändå blå för att förneka. I England har liknande skandaler förekommit. Och presidenten i USA upprepade sitt mantra I did not have sexual relations with that woman. Mäktiga män vill ha många kvinnor. Är det bara för att de kan eller är det en drift att befolka jorden med sina överlägsna gener som styr dem. Huu, vilken tanke med fler sådana som Berlusconi, DSK, Geijer och Profumo. Media älskar det i alla fall, antagligen därför att det säljer.
____________
Apropå media förresten, läste jag en klok artikel på ledarplats i SN igår om politikers och pressens och förhållande till miljöfrågorna. Det påstås ju ibland att vi har de makthavare vi förtjänar och detsamma kan man säga om media. Ibland kunde man önska att de folkvalda kunde gå före en liten, liten aning. Några få gör det. Ibland tar media ställning. Men det verkar inte räcka till.
Ingen tror att det händer något i Durban. Ingen minskar sina utsläpp av växthusgaser, även om de påstår det. Man ökar dem i stället. Nästan inga politiker väljs för att de vill göra något åt miljö- och klimatproblemen. Gröna media lönar sig dåligt. Det sägs ibland om alkoholism att man måste hamna längst ner i eländet för att få kraft att ta sig upp. Om man alls ska ha en chans. Även om liknelsen är opassande och haltande, undrar jag i mörka stunder, om det inte är detsamma med vår konsumtionshets och kapitalism i förhållande till miljö- och klimatfrågorna. Först när de stora katastroferna inträffar är vi förmögna att förändra något grundläggande.
____________
Apropå media förresten, läste jag en klok artikel på ledarplats i SN igår om politikers och pressens och förhållande till miljöfrågorna. Det påstås ju ibland att vi har de makthavare vi förtjänar och detsamma kan man säga om media. Ibland kunde man önska att de folkvalda kunde gå före en liten, liten aning. Några få gör det. Ibland tar media ställning. Men det verkar inte räcka till.
Ingen tror att det händer något i Durban. Ingen minskar sina utsläpp av växthusgaser, även om de påstår det. Man ökar dem i stället. Nästan inga politiker väljs för att de vill göra något åt miljö- och klimatproblemen. Gröna media lönar sig dåligt. Det sägs ibland om alkoholism att man måste hamna längst ner i eländet för att få kraft att ta sig upp. Om man alls ska ha en chans. Även om liknelsen är opassande och haltande, undrar jag i mörka stunder, om det inte är detsamma med vår konsumtionshets och kapitalism i förhållande till miljö- och klimatfrågorna. Först när de stora katastroferna inträffar är vi förmögna att förändra något grundläggande.
Lägg ner!
Efter ett regelrätt anfall på och i ett annat land, där många personer dödats, säger USA “Ursäkta. Vi ska utreda saken”. Ett mer vulgärt sätt att säga det är “shit happens”. Det är väl i och för sig bättre än de vanliga krigslögnerna. För man krig, inträffar hemska saker, oftast därför att det är själva syftet men ibland av misstag, antingen det var bemannade flyg eller drönare som löpte amok. Det kan var och en räkna ut. Men vad håller USA egentligen på med där borta i Afghanistan och Pakistan? Man för krig ja men varför, med vilket syfte? Varken USA eller några andra västländer har där att göra. Hämndlystnaden efter 9/11 borde väl ha svalnat något. Kriget i Afghanistan lär USA aldrig vinna, om man vill uttrycka slutet på ett krig i termer av vinst eller förlust. Och Pakistan lär vara förlorat förr eller senare ändå som allierad. Varför avslutar man inte kriget så fort man kan? Om inte annat, finns goda ekonomiska skäl att göra det, vilket är något man brukar vara intresserad av och vilket det verkar som den amerikanska ekonomin skulle behöva.
Aktiebolag är till för att gå med vinst
Ericsson utmålas nu i pressen som någon sorts supporter till den olagliga Syrienregimen, därför att man levererar teknik, som Syriens makthavare kan använda i jakten på egna medborgare. Är det rimligt att begära av enskilda företag att införa bojkottregler av politiska skäl? Ska Volvo kolla att deras bilar inte används av skurkar och banditer? Ska ABB leverera turbiner till Iran och Nordkorea? Är det OK att privata företag väljer bland sina kunder och avstår att leverera till de allra värsta. Tja, varför inte men isen är väl ganska tunn. Det är lätt att trampa fel, att göra felaktiga bedömningar, att vara inkonsekvent. Etiska fonder har ju funnits länge, även om det ibland varit si och så med etiken. Sverige har å andra sidan en krigsindustri och svenska bolag exporterar krigsmaterial. Visserligen finns en del begränsningar men krigsmaterial är krigsmaterial och prat om att det ska användas för fredliga ändamål är just prat.
Privata bolag har ett grundläggande syfte och det är att gå med vinst. Privata bolag har inte till syfte att bedriva politik eller för den delen att vara bussiga eller mänskliga. Det kan i vissa fall vara bra för dem men behöver inte vara det och det är inte själva syftet. Det låter självklart men är viktigt att hela tiden ha med sig, när man bestämmer vilka regler som ska omgärda näringslivet. Det är politikers sak att driva politik och utforma vettiga regler för, vad näringslivet får och inte får. Anser vi att en ekonomisk eller teknisk bojkott ska införas mot Syrien, vilket jag i och för sig tycker vore välkommet, är det en sak för våra politiker, inte för Ericsson eller Volvo. Att ett enskilt bolags agerande kan påverka dess verksamhet eller aktiekurs är en annan sak.
Även privata bolag som tillhandahåller tjänster inom välfärdens kärnområden vård, skola, omsorg, har till huvudsyfte att gå med vinst. Det är viktigt för såväl dem tjänsterna riktar sig till som för berörda företag och oss skattebetalare att tydliga krav på kvalitet och annat ställs i upphandling och avtal, möjligen t.o.m. i lag. Det är egentligen naivt att tro att privata bolag frivilligt ålägger sig kostnadsdrivande kvalitetskrav eller annat. Är vi ilskna över dåliga välfärdstjänster, bör ilskan i första hand riktas mot politiker och inkompetenta upphandlingar.
Privata bolag har ett grundläggande syfte och det är att gå med vinst. Privata bolag har inte till syfte att bedriva politik eller för den delen att vara bussiga eller mänskliga. Det kan i vissa fall vara bra för dem men behöver inte vara det och det är inte själva syftet. Det låter självklart men är viktigt att hela tiden ha med sig, när man bestämmer vilka regler som ska omgärda näringslivet. Det är politikers sak att driva politik och utforma vettiga regler för, vad näringslivet får och inte får. Anser vi att en ekonomisk eller teknisk bojkott ska införas mot Syrien, vilket jag i och för sig tycker vore välkommet, är det en sak för våra politiker, inte för Ericsson eller Volvo. Att ett enskilt bolags agerande kan påverka dess verksamhet eller aktiekurs är en annan sak.
Även privata bolag som tillhandahåller tjänster inom välfärdens kärnområden vård, skola, omsorg, har till huvudsyfte att gå med vinst. Det är viktigt för såväl dem tjänsterna riktar sig till som för berörda företag och oss skattebetalare att tydliga krav på kvalitet och annat ställs i upphandling och avtal, möjligen t.o.m. i lag. Det är egentligen naivt att tro att privata bolag frivilligt ålägger sig kostnadsdrivande kvalitetskrav eller annat. Är vi ilskna över dåliga välfärdstjänster, bör ilskan i första hand riktas mot politiker och inkompetenta upphandlingar.
Overkill
Nu har en genetiskt betydelsefull vargtik, Kynna, jagats i veckor och till slut dödats av ett jaktlag, som säkert känner sig stolta och som riktiga karlakarlar. Naturvårdsverket applåderar och stod definitivt inte på Kynnas sida.
Den första licensjakten på varg, då 27 vargar skulle skjutas, lockade över 12 000 jägare ut i skogarna för att få .... ja, vadå? En trofé att visa direktörskompisarna; Missriktad hämnd för någon oförrätt; Machokänsla? 12 000 jägare och minst 12 000 skarpladdade studsare för att avliva 27 vargar är absurt men många kanske var ute för naturupplevelsens skull. Om man antar att dessa 12 000 jägare använde i genomsnitt 25 timmar var till jakten och några timmar till transporter, skulle det bli 360 000 timmar, vilket motsvarar 1 000 timmar om dagen i ett helt år. Tänk om de hade gjort nytta under den tiden i stället.
Jägare kan knappast vara ett homogent släkte men gruppen innehåller egendomliga individer att döma av de uttalanden som kommer från deras föreningar. Om jag tyckte om jakt, skulle jag definitivt inte vilja vara med i vare sig Svenska Jägareförbundet eller Jägarnas Riksförbund. Där är man inte nöjd, förrän alla vargar är skjutna, alla lodjur och rävar också förmodligen och man vill inte samarbeta med regering och myndigheter, inte EU heller antar jag. Motståndare kallas nazister. O.s.v.
Förresten läste jag igår i DN att en småländsk jägare skjutit sig själv i foten. Bokstavligen alltså. Så kan det gå, när inte haspen är på.
Den första licensjakten på varg, då 27 vargar skulle skjutas, lockade över 12 000 jägare ut i skogarna för att få .... ja, vadå? En trofé att visa direktörskompisarna; Missriktad hämnd för någon oförrätt; Machokänsla? 12 000 jägare och minst 12 000 skarpladdade studsare för att avliva 27 vargar är absurt men många kanske var ute för naturupplevelsens skull. Om man antar att dessa 12 000 jägare använde i genomsnitt 25 timmar var till jakten och några timmar till transporter, skulle det bli 360 000 timmar, vilket motsvarar 1 000 timmar om dagen i ett helt år. Tänk om de hade gjort nytta under den tiden i stället.
Jägare kan knappast vara ett homogent släkte men gruppen innehåller egendomliga individer att döma av de uttalanden som kommer från deras föreningar. Om jag tyckte om jakt, skulle jag definitivt inte vilja vara med i vare sig Svenska Jägareförbundet eller Jägarnas Riksförbund. Där är man inte nöjd, förrän alla vargar är skjutna, alla lodjur och rävar också förmodligen och man vill inte samarbeta med regering och myndigheter, inte EU heller antar jag. Motståndare kallas nazister. O.s.v.
Förresten läste jag igår i DN att en småländsk jägare skjutit sig själv i foten. Bokstavligen alltså. Så kan det gå, när inte haspen är på.
Med flit eller inte
Forskning från Statens väg- och transportforskningsinstitut visar att rattfulla får lindrigare frihetsstraff än nyktra för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död eller kroppsskada. Det låter alldeles bakfram. Forskningen säger inget om orsakerna men man säger att statistiken är tydlig, när det gäller tingsrättsdomar. Nyligen meddelade HD en dom, som visar att man även där har förståelse för att man i brottmål inte alltid kan kräva att en berusad person har samma ansvar som om han/hon varit nykter. Det straffrättsliga s.k. uppsåtsrekvisitet är kanske lite knepigt ibland men att berusning skulle innebära en ursäkt för brott är förstås oacceptabelt. Så kan vi inte ha det. Ursäkta, jag var så full att jag inte minns vad jag gjorde. Sorry, jag var så full att det var svårt att se vägen. Förlåt, men jag blir så arg och våldsam, när jag dricker.
Annars kanske det är något att fundera på t.ex. i deklarationstider. Man kanske ska ta sig en bläcka över blanketten och se hur det går. Det kanske lönar sig. Fast det mesta är ju redan inrapporterat nu för tiden förstås, så jag får nog släppa den idén.
Annars kanske det är något att fundera på t.ex. i deklarationstider. Man kanske ska ta sig en bläcka över blanketten och se hur det går. Det kanske lönar sig. Fast det mesta är ju redan inrapporterat nu för tiden förstås, så jag får nog släppa den idén.
Fjärran
Ukraina ligger inte så långt bort geografiskt men det känns ändå avlägset. Där tycker man att det är viktigt att ställa upp en ny staty av Stalin. Invigningen av Stalinmonumentet är en hyllning till honom för hans insatser för vårt lands utveckling, säger en ukrainsk parlamentsledamot enligt DN. Man kan undra över det egentliga syftet med att 2011 ställa upp en avbild av en av historiens värsta mördare offentligt. De gamla sovjetrepublikerna Ukraina och Vitryssland ligger intill Europa, somliga menar nog i Europa, men det känns som om de är lika främmande och fjärran som under sovjettiden.
Revenge as a dead end
Hate and revenge should not be guiding principles for justice systems in civilized nations. This is why Sweden and most other European countries have such a problem with the death penalty in the United States. Hate and revenge are not valid reasons for the state killing someone, regardless of what atrocities they have committed. Examples [...]
Circus och konkurrens
Lyssnade på radio i bilen, medan vi satt och körde hem hö igår. Man sände ett reportage från rättegången i Kalifornien mot Michael Jacksons läkare, han som sägs ha dödat Jackson. Hela megastjärnans elände rullas upp än en gång inför öppen ridå. En bandinspelning av ett telefonsamtal med Jackson, halvt medvetslös av droger, spelades upp. Snaskigt och, förstås, tragiskt! Enligt reportaget har t.o.m. hans nakna kropp visats upp i rätten. Förskräckligt, om det verkligen är sant! Jackson gick till ytterligheter, när han levde och cirkusen runt honom fortsätter även efter hans död. Den åtalade läkaren har redan mist sin legitimation, så han lär inte utgöra något allmänfara. Det sägs att han kan få upp till fyra års fängelse för vållande till annans död.
___________
Den f.d. forskningschefen vid SNS, Hartman, skrev en artikel i DN igår för att förklara bl.a. varför man i sin rapport om konkurrens inom välfärdsområdet utgick från att konkurrensutsättning inte förbättrat något, samtidigt som den tyngsta slutsatsen var att det saknas forskning för att utvärdera saken. Hon lyckas inte riktigt med förklaringen men anger några viktiga allmänna aspekter på konkurrensutsättning av offentliga välfärdstjänster - en rimlig avvägning av vad och hur mycket som ska konkurrensutsättas samt en relevant, professionell och kontinuerlig tillsyn och kontroll av konkurrensutsatta tjänster. SNS’ rapport hanterade inte frågan, om valfriheten i sig har något värde. För mig är det självklart att den har det och det är en aspekt som måste vägas in i framtida forskning, utredningar och beslut.
___________
Den f.d. forskningschefen vid SNS, Hartman, skrev en artikel i DN igår för att förklara bl.a. varför man i sin rapport om konkurrens inom välfärdsområdet utgick från att konkurrensutsättning inte förbättrat något, samtidigt som den tyngsta slutsatsen var att det saknas forskning för att utvärdera saken. Hon lyckas inte riktigt med förklaringen men anger några viktiga allmänna aspekter på konkurrensutsättning av offentliga välfärdstjänster - en rimlig avvägning av vad och hur mycket som ska konkurrensutsättas samt en relevant, professionell och kontinuerlig tillsyn och kontroll av konkurrensutsatta tjänster. SNS’ rapport hanterade inte frågan, om valfriheten i sig har något värde. För mig är det självklart att den har det och det är en aspekt som måste vägas in i framtida forskning, utredningar och beslut.
Bättre sent än aldrig
I USAs armé har det tills nu varit förbjudet enligt lag att tala om att man är homosexuell, om man nu är det. Gör man det ändå, blir man avskedad på grått papper. 14 000 personer lär ha blivit det. Ett bra sätt att slippa delta i krigen, kan man ju tycka. Om man säger att man är homosexuell, fast man faktiskt inte är det, vet jag inte riktigt, vad som gäller. Om man inte säger att man är homosexuell, fast man är det men någon tjallar och man inte förnekar det, vet jag inte heller, vad som gäller. För att kunna döda den lede fi har det alltså enligt amerikanska principer varit viktigt att man ligger med någon av motsatt kön. Försök att hitta logiken i det. Kanske har man varit rädd för att homosexuella personer inte är pålitliga i krig eller att de kanske har svårare att hantera livsfarliga vapen än andra. Kanske har det något med Gud att göra. Hursomhelst har man nu avskaffat lagen i fråga. År 2011.
Allas och vars och ens rätt
I ett debattinlägg i SN häromdagen ondgjorde sig ett par skribenter över allemansrätten. Om det är allemansrätten i största allmänhet eller den tillämpning debattörerna tillskriver ett opreciserat gäng tjänstemän, framgår inte. Man tycker i alla fall att allemansrätten “vilar på en bluff”. Det tycker inte jag. Allemansrätten är en tillgång för alla. En rättslig precisering kanske kan övervägas men jag tycker att det är viktigt att ha allemansrätten kvar. Skillnaden känns tydligt, om man försöker ge sig ut i skog och mark i andra länder. Allemansrätten hindrar inte en markägare från att använda sin mark. Naturligtvis är en markägare inte skyldig att städa efter folk som missbrukat allemansrätten och lämnat sopor eller annat i marker, även om det i praktiken kan finnas bevissvårigheter. Om viss mark används flitigt av allmänheten för fritidsändamål, bör kommunala insatser övervägas.
___________
Enligt vår utrikesminister håller Sverige trycket uppe på den eritreanska regeringen för att släppa Dawit Isaak ur fängelset. Hur det trycket ser ut, vill man inte säga. UD och regeringen har sedan ett decennium hävdat att tyst diplomati är det som är bäst för att få Isaak fri. Två saker i det här fallet är fullständigt klara och det är att Eritreas regering inte respekterar mänskliga rättigheter och att den svenska s.k. tysta diplomatin inte lyckats. Vad flatheten beror på, är svårt att förstå men det kan vara dumhet parad med lite övermod. Den eritreanska diktatorn tycks ha lurat Bildt och UD upp på läktaren, som idrottsreportrarna uttrycker det. Det är i alla fall bra att det numera hörs lite mer om saken.
___________
Enligt vår utrikesminister håller Sverige trycket uppe på den eritreanska regeringen för att släppa Dawit Isaak ur fängelset. Hur det trycket ser ut, vill man inte säga. UD och regeringen har sedan ett decennium hävdat att tyst diplomati är det som är bäst för att få Isaak fri. Två saker i det här fallet är fullständigt klara och det är att Eritreas regering inte respekterar mänskliga rättigheter och att den svenska s.k. tysta diplomatin inte lyckats. Vad flatheten beror på, är svårt att förstå men det kan vara dumhet parad med lite övermod. Den eritreanska diktatorn tycks ha lurat Bildt och UD upp på läktaren, som idrottsreportrarna uttrycker det. Det är i alla fall bra att det numera hörs lite mer om saken.
Balans
10-årsdagen efter övergreppet på Manhattan passerade utan missöden, inte tack vare utan trots amerikanska politikers varningar. USAs vedergällning för attacken på tvillingtornen påverkar fortfarande hela världen. Många är direkt utsatta för militärmakt och begränsningar av mänskliga rättigheter. Politiker från vänster till höger skärper lagar om avlyssning och begränsningar av internet. Knäpper USA med fingrarna, fryser vi enskildas tillgångar utan rättegång. USA lånar så mycket pengar till sin krigsindustri och sin konsumtion att hela världens ekonomi sätts i gungning. Även i det lilla märker man terroristhysterin. Det vet alla som flugit flygplan på sistone och stått i oändliga köer för att uniformerad personal ska klämma på alla privata tuber och askar i necessären. Och vi har alla fått lära oss att 9/11, som egentligen borde betyda den nionde november, numera betyder den elfte september. Terrorattacker är inget att raljera om men när hotbilden får orimliga proportioner eller konsekvenser, börjar man undra över, vilka intressen som egentligen driver saken.
_____________
Apropå något helt annat, ska Svenska Akademin snart få en ny ledamot. Och snart nog får vi ytterligare ett par, tre nya ledamöter. Det finns möjligheter till förnyelse. Vilken typ ska det bli? Vilka höjdare har vi? Akademnin behöver väl inte bara hålla på med skönlitteratur. Det kanske kan finnas plats för en musiker, en regissör eller skådespelare eller någon från den akademiska världen. Det borde det finnas. Kanske finns en stol för någon som representerar nutidens kultur, snarare en gammal finkultur, vardagskultur, snarare än salongskultur? Det hörde jag Susanne Osten tala om på radion nyligen. God idé.
_____________
Apropå något helt annat, ska Svenska Akademin snart få en ny ledamot. Och snart nog får vi ytterligare ett par, tre nya ledamöter. Det finns möjligheter till förnyelse. Vilken typ ska det bli? Vilka höjdare har vi? Akademnin behöver väl inte bara hålla på med skönlitteratur. Det kanske kan finnas plats för en musiker, en regissör eller skådespelare eller någon från den akademiska världen. Det borde det finnas. Kanske finns en stol för någon som representerar nutidens kultur, snarare en gammal finkultur, vardagskultur, snarare än salongskultur? Det hörde jag Susanne Osten tala om på radion nyligen. God idé.