Klimatpolitiken kräver gott samarbete

Värmen har kommit till Sverige och även bloggen börjar se sommarlovet närma sig, även om vi fortfarande har några godbitar kvar till er. Dagens gästinlägg är skrivet av Anna Axelsson, policyrådgivare i klimatfrågor på Diakonia. I detta första av två inlägg berättar hon om sitt arbete med fokus på klimattoppmötet i Paris (COP21).

Foto: Diakonia, personalporträtt.

Foto: Diakonia, personalporträtt.

I mitt jobb som policyrådgivare i klimatfrågor på Diakonia träffar jag i olika sammanhang journalister, aktivister, beslutsfattare och församlingsmedlemmar. Mitt uppdrag innebär att skapa opinion för klimaträttvisa och påverka politiska beslut inom klimatområdet. Jag jobbar tillsammans med kollegor inom organisationen med olika expertområden och med ansvar för olika målgrupper, men också med andra klimatpolitiska experter inom det internationella nätverket ACT Alliance (Action of Churches Together). Tillsammans utvecklar vi förslag på hur klimatpolitiken kan stärkas på global nivå (inom FNs klimatförhandlingar), inom EU och i Sverige. Vår utgångspunkt är klimaträttvisa, det vill säga att de som har störst ansvar för klimatförändringarna också ska ta det största ansvaret för de åtgärder som krävs för att minska klimatpåverkan och öka anpassningsförmågan till klimatförändringar, så att inte de människor som lever i fattigdom drabbas orimligt mycket av dess konsekvenser.

Inför COP21 i Paris 2015 lobbade ACT Alliance tillsammans för ett ambitiöst och rättvist klimatavtal. De tre övergripande långsiktiga målen i avtalet – att begränsa temperaturökningen, att öka anpassningsförmågan och att skifta finansiella flöden till hållbara investeringar – utgör tillsammans ett bra ramverk, men mycket återstår att göra för att avtalet ska kunna bli operativt och för att vi ska kunna vara säkra på att ansvaret fördelas rättvist. Därför fortsätter vi att tillsammans påverka klimatförhandlingarna – i skrivande stund är jag på väg till den första förhandlingssessionen efter Paris, i Bonn. De frågor vi kommer att jobba med under kommande år, tills Parisavtalet träder i kraft, är bland annat en tydlig definition och tydliga regler för klimatfinansiering, robusta regler för uppföljning av klimatåtgärder, ett rättvist regelverk för ersättning för förlust och skada på grund av klimatförändringar och ett stärkt system för höjd ambition och för en omställning till en framtid där vi inte är beroende av fossila bränslen.

Foto: Privat

Foto: Privat

Parisavtalet bygger på alla länders frivilliga engagemang. För att klara att hålla den globala medeltemperaturökningen under den överenskomna gränsen på 1,5-1,9 grader krävs att alla länder vässar sina åtgärder. För att detta ska kunna ske i många utvecklingsländer krävs stöd till både uppbyggnad av hållbar energi, energieffektivisering, anpassningsåtgärder, utvecklad kompetens och uppbyggnad av institutioner. Samtidigt är det viktigt att bevaka att de åtgärder som görs gynnar de människor som är mest sårbara för klimatförändringarna. Där har Diakonias samarbetsorganisationer i de ca 30 länder där vi arbetar, en viktig roll att spela. Därför jobbar jag också just nu tillsammans med kollegor på våra landkontor runt om i världen, för att stärka våra samarbetsorganisationers kapacitet att jobba med klimatfrågor och deras påverkansarbete på nationell nivå. Syftet med detta är också att fånga upp deras röster och prioriteringar, för att kunna använda det när vi utformar ståndpunkter kring politiska förslag på global nivå.

Inlägget Klimatpolitiken kräver gott samarbete dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.