Jag åkte till Tuvalu för att följa mina drömmar

Dagens inlägg är en intervju som vår skribent Robert har gjort med Jonas Dahlström. Jonas är kanske framförallt känd som Svensken som fick möjligheten att delta i klimattoppmötet i Paris (Cop21) för landet Tuvalu. Han berättar dels om sina upplevelser och sin bakgrund, men ger också tips på hur du kan göra världen till din arbetsplats. 

Foto: privat

Foto: privat

Vad har du för studiebakgrund och vilka mål hade du med studierna?
Det är nog många som känner igen sig i att det kan vara svårt att ha ett fördefinierat mål. Jag läste Internationell Samhällsvetenskap och socialpsykologi men visste under den tiden egentligen inte vart jag var på väg utan valde mest inriktning utifrån intresse och när det var dags att söka till en master blev det tydligt för mig att en master i utvecklingsstudier passade bra in på mitt engagemang för klimatproblematik och socialpsykologi. Intresset fanns där men det slutgiltiga målet var fortfarande svårt att få grepp om. Jag avslutade mina studier genom att vara ett år i stilla havet där jag gjorde praktik på UNDP samt skrev min uppsats på Tuvalu, kanske den mest omnämnda platsen i klimatsammanhang.

Har du haft något annat engagemang utanför studierna?
Bland annat har jag varit ordförande för FNUF, Föreningen Nordiskt Ungdomsförbund där vi har haft fokus på nordisk migration. Jag uppmuntrar alla människor att engagera sig ideellt oavsett vad det handlar om och man gynnas av att få olika perspektiv, relaterade eller inte till det man studerar. Inte minst då man slipper stressa upp sig inom ämnet man studerar och får möjlighet att fokusera på något annat för en stund. Ideella föreningar är viktiga och kan gynna individen på många olika sätt. Efter studierna fick jag ett jobb i Bangladesh där jag höll föreläsningar och workshops i olika lokalsamhällen samt senare en praktik vid ett FN kontor på Fiji och arbetade under en amerikansk klimatexpert. Under perioden pendlade jag frekvent mellan Fiji och Tuvalu. Jag fick mycket eget ansvar och möjligheten att gräva ner mig i olika klimatfrågor.

Hur kom hållbarhet in i ditt liv?
Framför allt har det vuxit fram genom mitt intresse för friluftsliv. Det är själva helheten att bevara djur- och växtliv och i förlängningen oss människor som jag har översatt rent akademiskt och engagemangsmässigt. Det skall bevaras och ska kunna föras vidare till framtida generationer.
Jag har börjat göra nedskärningar i t ex min köttkonsumtion och jag anser att lever man som man tycker att människan ska leva så är det att ta ett stort steg för både miljön och planeten.

Foto: privat

Foto: privat

Du har uppmärksammats för ditt deltagande på klimattoppmötet COP 21 i Paris under 2015. Hur lyckades du komma med som förhandlare för Tuvalu?
Det man ska veta är att många landsdelegationer tar med praktikanter till klimattoppmöten men det som var helt osannolikt var att jag kom rakt in i klimatförhandlingarna under delen som kallas “Climate Finance”. Det som kännetecknar stillahavsländerna är att relationer till människor är väldigt viktigt i denna region och det kan vara helt avgörande för vilka sammanhang du kan föras in i. Jag hade under lång tid varit engagerad i en rad olika regionsbaserade frågor och kunde dessutom ansvara för mig själv ekonomiskt men samtidigt vill jag inte sticka under stol med att jag hade lite tur också. Faktum är att jag eventuellt skulle ha varit med på det tidigare klimatmötet i Warszawa men då missade Tuvalu att anmäla hela sin delegation! Bara någon månad innan mötet fick jag frågan och sa självklart ja!


Vad gjorde du som förhandlare åt Tuvalu och vilka svårigheter stötte du på?
Tuvalu är ett mycket litet land och därför är det svårt att påverka förhandlingarna genom egen lokal problematik. Tuvalus och min del i det hela var mer att se till att få ett avtal med så tuffa krav som möjligt. Samtidigt tryckte vi på att det skulle bli lättare för Tuvalu att ta del av ekonomiskt bistånd då landet är kraftigt påverkat av klimatförändringarna. Min uppgift var mest att lyssna och rapportera tillbaka till delegationen men självklart var jag tvungen att läsa på ordentligt innan jag kom till Paris.

Svårigheten låg i att komma in som relativt oerfaren och med ett ganska så stort ansvar men vi fick till ett avtal och att jag var en del av det. Men min största bedrift i detta sammanhang är att jag faktiskt lyckades ta mig in i förhandlingarna. Den stora svårigheten som jag upplevde var att många länder hade en dold agenda och medvetet försökte sakta ner avtalsprocessen. Men samtidigt skrev dessa länder under avtalet för att komma på god fot med resten av världssamfundet. En notering var att t ex USA låg bland de mest ambitiösa länderna medan de oljeproducerande länderna inte alls hade samma intresse av att få till ett avtal. Större och rikare länder är i regel mycket kunnigare, både på att förhandla men även på själva ämnet vilket gör att Tuvalu redan från början inte kunde argumentera på samma sätt. Det är ojämlikt på det sättet. För min egen del fick jag improvisera en hel del, det fanns ingen möjlighet att utmana t ex en Amerikansk delegat.

Hur går dina tankar kring Tuvalu som en del av klimatdebatten?

Foto: privat

Foto: privat

Likt Bangladesh används Tuvalu i många mediala sammanhang som snyftexempel med en befolkning som står hjälplös inför en stundande katastrof. Medierna tar genvägar där den vetenskapliga grunden frångås och där landet används som symbolik för hur farligt klimatförändringar är. Jag skulle gärna se att informationen spänner över ett bredare fält där t ex utsläppskvoter är mer väsentligt än att man målar upp ett land som en katastrof för att sälja lösnummer.

Detta har lett till att befolkningen på Tuvalu själva får den attityden att deras land snart försvinner och att dem själva inte kan göra något åt det, delvis på grund av sin lilla befolkningsmängd. Faktum är att det i mångt och mycket är globala klimatorganisationer som står för mycket av den negativa påverkan på Tuvalu då även dom använder landet som katastrofexempel, landets eget hållbarhetsarbete blir oväsentligt. I makroperspektiv kan det tyckas att det inte gör så mycket att lilla Tuvalu med 10 000 medborgare offras men det går ju inte att säga om ett land med suveräna invånare.

Slutligen, har du något tips till studenten som vill engagera sig i liknande område som dig?
Jag har inte alls varit den där målmedvetna typen men jag har fått ut mycket av att engagera mig ideellt och det är verkligen något jag kan rekommendera. Jag förstår de som letar efter den där passionsfyllda uppgiften men jag tycker samtidigt att man inte ska lägga för mycket press på sig själv. Det kommer en tid då man kan sätta in sin tidigare kunskap i ett sammanhang och man ska tillåta sig själv att leva i nuet även i yrkeslivet. Mål kan vara tydliga men inte nödvändigtvis bergfasta. Och som nämnt tidigare, allt övrigt engagemang är bra för att hålla inspirationen vid liv.

Har du galna idéer på projekt, resor, metoder (vad som). Låt inte din omgivning slå bort de tankarna utan gör ett försök och ser vad som händer. Tänk så här; om du har en idé din omgivning nekar – då kanske det är just det projektet som är revolutionerande och som gör att du tar dig framåt. Jag åkte till lilla Tuvalu för att följa mina drömmar – vart än dina vill ta dig – följ dem!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inlägget Jag åkte till Tuvalu för att följa mina drömmar dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.