Högre makt


Den nya populismen och nationalismen i USA har även religiösa grundtoner. Den kristna högern, som väl egentligen är en pendang till militanta muslimer i mellanöstern, har varit på frammarsch länge i USA. Maktambitioner har i alla tider klätts i religiösa förtecken. USAs nya president har friat till de massor av amerikaner som på största allvar tror på Gud, änglar, Jesus och helige ande men absolut inte på Muhammed och Allah. Om man tittar på Youtubeklipp med handpåläggningsböner för Trump, måste man bli fundersam.

Läste ett intressant debattinlägg i SvD av teologen Petra Carlsson om den högerpopulistiska och vita kristenhetens betydelse i politiken och för Trumps framgång i valet. Hon söker förklaringen till att framgång och rikedom, parat med retorisk förmåga skapar större förtroende hos breda folklager i USA än bildning och kompetens. Möjligen överskattar hon religionens betydelse men att vi här i Europa har en helt annorlunda syn än amerikanerna på saken går knappast att bortse från. Over there älskar man vita, rika, kristna män, oavsett tupéer och vitslipade tänder. Är man framgångsrik, har man Gud med sig, är devisen. Det som vi ser som en sjaskig bilförsäljare, kan de se som en stor religiös ledare. Jag kan förstå att Carlsson har en poäng här.

Är man stadd vid kassa och har man stöd av inte bara av Putin utan även Gud fader själv, är vägen till makten utstakad. Under en handpåläggningsbön för Trump uttalade någon av miljonärerna ”Jesus ville inte att vi skulle vara panka”. Så kan det låta i Trumps s.k. advisory board. Det är sådana människor han ska få råd av i världens mäktigaste ämbete. Råd behöver han, den saken är klar, men man kunde ha hoppats från ett lite klokare gäng. Av allt att döma kommer USA under de närmaste åren att styras av smällrika, gudstroende, obildade vita män med fascistiska idéer.

E = mc²


Det är mycket som förändras med tiden. Kosmiskt sett händer kanske inte så mycket på några år. Forskare påstår att Universum är bortåt 14 miljarder år gammalt och fortfarande expanderar. Närmare bestämt sägs åldern vara 13,798 miljarder år plus/minus 37 miljoner år. Ju mer exakta siffror, desto större misstro från åtminstone min sida. Jaha, kanske är vårt universum så gammalt men hur gammalt är allting, hela baletten liksom? Universums existens definieras som tiden från big bang till nu men före big bang då? Den frågan verkar vara så svår att gissa om att nästan ingen ställer den. Förresten kan det enligt vissa finnas ett antal parallella universa. Lika gamla allihop eller…? Sant existentiella frågor är alltså, vad som hände före big bang och hur länge. När någon teori utformats om den saken kommer nästa fråga om, vad som hände dessförinnan i sin tur. O.s.v. Svaret är nog att det inte finns någon början, i den mening vi brukar lägga i ordet början. Inte ens Einstein hade väl någon teori om den frågan, någon matematisk formel? Eller så kanske han hade börjat fundera på saken. Krökt rumtid är jobbigt för oss vanliga att begripa, lika svårt som det hade varit att begripa, om Einstein blivit religiös på riktigt.

Finns det ingen början, finns det väl inget slut heller, på allt, på energin. Det börjar nu bli allt besvärligare att ta sig ur det här resonemanget. Ja, ja, våra enskilda liv lär inte påverkas märkbart av, hur man beräknar massan på en kropp eller hur snabbt och hur länge man anser att ljuset rusat fram i rymden. På ett personligt plan är tidens gång desto mer påtaglig. Barndom, glömska, ungdom, kärlek, barn, generationsskiften, kroppens gradvisa förfall, allt i en rasande fart. Och tiden går. Tick, tack. Det gäller att hitta ett vettigt förhållningssätt till döden och för dem som är inne på den linjen, till livet efter detta. Många väljer kristendom med Gud och Jesus, andra har liknande figurer i sina Allah och Mohammed. Det där sättet är inte mitt sätt. Det är inte synd om mig för det. Någon kristen tror kanske att sådana som jag blir omvända på dödsbädden. Fan tro't, höll jag på att säga men det hade varit opassande i det här sammanhanget.

En påve, flera småpåvar


Påven hit och påven dit. Media var förtjusta över skånebesöket. Det började t.o.m. spekuleras om minskade ekumeniska oenigheter, som olika kristna kyrkor hållit på med i många hundra år. Samma gudar, olika sorters liturgi. Här tänkte jag nästan ta till en utrikisk svordom, typ, who f... cares för att understryka allvaret? Men jag bestämde mig för att svenskan duger. Ärligt talat, vem f.. bryr sig? Om påven alltså. En miljard katoliker kanske men bortsett från dem? Världen är ond Alva, som Hyland sade.



Påven är en mycket otidsenlig företeelse, liksom hela Vatikanstatsköret. Extra otidsenlig för kvinnorna, som vi alla vet. Men där finns stora rikedomar, så stora att man inte märkte att man en tid tappat bort 13 miljarder, läste jag i tidningen häromdagen. Påven själv är enligt katolikerna en sorts finare människa än vi andra och han står närmare själva guden än vanligt folk. Och så har han mössan på sned, såg jag på tv i ett reportage om någon sorts kyrklig sammankomst i Skåne tillsammans med många fjäskande och klänningklädda män.

Antagligen är det på sin plats här att be ev. kristna läsare om ursäkt för den raljanta tonen. Inte för att jag tror det finns några men i alla fall: Ursäkta!


Gudlöshetens hemvist


Det här inlägget är inget för de gudstroende, så om någon, som råkat hitta den här bloggen, till äventyrs hör till den kretsen, är det bara att sluta läsa. Nu.

Hörde i ett religiöst program i SRs p1, Människor och tro, kanske, något om påvens besök i Sverige. Bl.a. redogjordes för en intervju med en katolsk journalist i den svenska katolska tidskriften, vad den nu heter. Där uttalade den förfärade katoliken att påven vid sin sverigeresa måste vara förberedd på att komma till ett av världens mest sekulära länder, till gudlöshetens själva hjärta. Där finns öppet homosexuella biskopar och särskilda kyrkogårdar för ateister, framfördes det, som om det vore något negativt. Det är det ju inte alls. Tvärtom, även om behovet av biskopar över huvud taget inte känns angeläget för oss alla.

Det framfördes också i programmet att Påven vill verka för att katolska kyrkan får mer utrymme i det svenska offentliga rummet, vilket jag tolkar som att man vill ha mer att säga till om, mer makt alltså. Det är för väl att kyrkan inte längre har någon makt alls i vårt land. Så måste det rimligen förbli. För min del får de religiösa gärna hålla på med sitt. Men, är man lika gudlös som jag, är det häpnadsväckande att det fortfarande finns så många tänkande människor, som på allvar tror på de gamla berättelserna i bibeln om den allsmäktige guden i himlen, en helig ande, en halvgud och änglar. Och, vore jag alldeles ute och cyklade här, skulle jag ändå inte få veta svaret i det här livet. Och i det nästa skulle det i så fall kunna bli hett om öronen, beroende på urvalskriterierna.

Klåfingrigt


För vissa politiker är det frestande med förbud. Om man inför ett förbud, tror man sig slippa göra något åt själva problemet. Vissa politiker inom S och några borgerliga partier vill förbjuda tiggeriet i Sverige. Jag var inne på det häromdagen. I södra Frankrike har man förbjudit burkinin på stränderna, vilket betyder att kvinnor blir bötfällda, om de har för mycket kläder på sig på stränderna. Det är lika förbjudet att ha för lite kläder på sig. Lagom är bäst, är tydligen devisen.

Det verkar finnas gott om poliser i Frankrike, som kan se till att burkiniförbudet efterlevs. De har tid att patrullera på stranden för att bötfälla en eller annan muslimsk kvinna, som haft mage att bära fel strandkläder. Ett antal franska kommuner har infört detta förbud och polisen tycks ha avsatt avsevärda resurser för att övervaka det. Flera kvinnor har bötfällts i Cannes och Nice. En bild som publicerats i omvärlden och som många skakar på huvudet åt, visar hur tre, av någon bild såg det t.o.m. ut som fyra, polismän tillrättavisar och antagligen bötfäller en kvinna, som inte följt klädkoden. Det ser ut som om polisen också kräver att hon tar av sig ett eller flera plagg. Den franska polisen borde ägna sig åt mer meningsfulla sysselsättningar eller så är den väldigt överbemannad.

Att införa den här typen av förbud och regler underlättar inte en smidig samvaro mellan folk från olika bakgrunder och med olika religioner. Inte lär det minska risken för terrorbrott heller.

PS. Läste just och lite senare på morgonen om Jonas Gardell och Facebook. Gardells vassa kommentar rörande bilden jag skriver om ovan var: "Män vill tvinga kvinnor ta på sig kläder. Män vill tvinga kvinnor ta av sig kläder. Enda gemensamma nämnaren: Män vill tvinga kvinnor". Facebookcensuren förbjöd inlägget, vilket går mest ut över Facebook självt. Absurt, säger Gardell och jag håller med.

Anno dazumal


Igår talades på olika nyhetskanaler om dop av en ny prins. Det verkade vara en stor sak, om än en liten prins med en vanlig människa som mor. En ärkebiskop intervjuades, hovreportrar tyckte saker. Dopet direktsändes i tv, utan mig som tittare dock. På sociala media dök frågor om monarkins vara eller inte vara upp. Svenska folket tycks ha ett stort intresse för den här familjen. Pompa och ståt, skådespel för folket o.s.v. Själva företeelsen är otroligt gammaldags och intresset är inte helt lätt att begripa. Å andra sidan, stör det inte särskilt, inte mig i alla fall, med tanke på att kungahuset faktiskt inte har ett enda dyft att säga till om politiskt. Och så är ju alla överens om att det ska vara. Om kostnaderna för denna familj uppväger nyttan i form av eventuell pr för landet och/eller förströelse för delar av folket, kan förstås diskuteras. Men det finns många andra och mycket större kostnader, som är mer intressanta att klaga på. Säger bara Gripen och Nuon. För någon nytta gör de väl, kungligheterna, om inte annat så för underhållningens skull, för dem som nu tycker att det är underhållning.

En tyckare i radio framförde tvånget för kungligheter att vara kristna som en invändning mot monarkin. Tja, jag kände inte till det tvånget men skulle inte bli förvånad, om det är riktigt. Kristendomen är minst lika otidsenlig som monarkin. Båda företeelserna är ordentligt mossiga och hör mer hemma i förra eller förrförra seklet än i nutiden. Var och en blir salig på sin tro, sade någon tysk kung för länge sedan men det där tror jag lika lite på som på själva religionerna. Men de får väl hålla på, de där religiösa sekterna. Man måste inte reta sig på det, så länge de uppför sig. Det gäller bara att se till att tron inte används som täckmantel för maktutövning av olika slag, vilket visat sig svårt i alla tider, lite som det indiska reptricket.

Även präster blir kalla om rumpan


Besökte som hastigast en katedral i Santiago. Ingen gudstjänst pågick. Inga präster inom synhåll. En rejäl krubba i naturlig storlek med skimrande olikfärgat ljus fanns där. De sedvanliga biktstolarna stod på rad utan skynken för prästplatsen. Jag tog en bild faktiskt för det slog mig att det var aningen lustigt att prästen behöver ett element under rumpan för att orka sitta och lyssna på alla synder. Antar att det gäller vintertid. Kanske är detta något för Arbetsmiljöverket att titta på, när det gäller katolska kyrkan i Sverige. Jag ska avstå från skämt om eld i baken och så.



På tal om kyrkan, debatterade ett par svenska biskopar, den ena pensionerad en andra ännu inte pensionerad, häromdagen i SvD om skillnaden mellan reinkarnation och återuppståndelse och om det ena eller det andra hör till kristendomen. Man anar mellan raderna någon sorts etnisk bakgrund till resonemanget. Det blev en konstgjord teologisk fejd om ords betydelse, vad Jesus egentligen trodde och vad kristna trott och tror. Den ene talar för att reinkarnation ryms i bibelns evangelier, den andra för att återuppståndelsen gör det. Jaha. Så talar vissa människor fortfarande på tjugohundratalet.

Var och en blir salig på sin tro, sägs det. En del blir enligt kristendomen särskilt saliga på sin tro men först efter jordelivet. En svenska, redan tidigare saligförklarad som sig bör, blev nyligen blivit upphöjd till helgon, vilket väl är det högsta en människa kan bli i den kristna hierarkin. Bortsett från påven själv, fast han lever ju än. Ja, ja.

Kristendomen gör inte så mycket väsen av sig nu för tiden hemma i Sverige, så man behöver inte reta sig så mycket. Men runt jul är det alltid en del. Vissa av traditionerna är rätt vackra. Men det blev aldrig riktigt klarlagt ens i Life of Brian (Monty Pythongängets paradfilm), vad myrra egentligen är. Fast jag har tittat i Wikipedia, så jag kan skvallra. Myrra är en sorts kåda eller harts som används som rökelse. Den var i antiken värd sin vikt i guld, så en av de tre vise männen gav Jesus en fin present. Dyra julklappar åt somliga fanns det tydligen råd till även då.

Global värme och mänsklig kyla

Jag har alltid haft en känsla av att sommaren släpper taget alldeles för lätt. Vintern biter sig alltid fast, envist som ett is-ankare, men sommaren verkar alltid ge sig av, lite uppgivet och utan så mycket som ens en rejäl avskedsfest. I år var det dessutom som om den aldrig kom, bara passerade lite på avstånd och vinkade lite avmätt åt oss. Ignoranta förnekare av den globala uppvärmningen tror i sin enfald därför att dom fått vatten på sin kvarn och basunerar ut mer eller mindre genomtänkta fraser som t.ex. ”vad sa ni nu då om global uppvärmning?” eller ”jag har inte märkt av någon global uppvärmning i sommar, har du…. ha..ha?” o.s.v.. Det krävs ju en liten aning insikt och tankeförmåga för att begripa skillnaden mellan lokalt väder och globalt klimat.

Undertecknad har inte heller märkt av någon ökad värme i sommar, men då har jag ju befunnit mig i Sverige och inte heller drabbats av översvämningarna i Asien, torkan i USA eller av att Arktis försvinner fortare och mer än på tusentals år (AB SvD sr GP DN). Att ställa sig framför de miljoner människor som återigen drabbats av skyfall, översvämning eller av torka av katastrofala mått och säga: ”Det är inget konstigt med klimatet” vore som att pissa en döende i munnen. Översvämningar, torka och avsmältningen av planetens glaciärer och istäcke har naturligtvis fler orsaker än det vi människor är ansvariga för, men vi är, med vårt sätt att leva, väldigt medskyldiga och om det är någon del vi kan påverka så är det den vi faktiskt är ansvariga för. Vår planet är inget ”svart hål” och det finns faktiskt en gräns för hur mycket den kan svälja utan att bli obotligt sjuk.

Att vi inte skulle påverka planetens tillstånd känns inte direkt trovärdigt

Samtidigt som vår livsmiljö, långsamt men obevekligen, närmar sig helvetets påstådda temperaturer och de katastrofala konsekvenser detta innebär, finns annat som bara tycks bli svalare och svalare och kallare och kallare, jag syftar på empati och medkänsla (DN). Allt yngre och allt fler blir utsatta för mobbning (DN DN), i ett samhälle i Småland spottar några på, häller mjölk över (DN) och misshandlar människor. Inte för att man är rasist (säger man) utan för att man är……….ja, vadå? Människofientlig? Psykopat? Genuint ond? Hur som helst har den som beter sig så, tillfälligt eller för alltid, straffat ut sig från de som vill kalla sig ”mänskliga”. Om det nu är för att man kallar sig ”kristen” och inte gillar ”muslimer” så känns väl ändå att spotta andra i ansiktet rätt långt från ”älska din nästa så som dig själv”.

Att få den som vill vara rasist och som medvetet misshandlar barn och vuxna för att dom har annan hudfärg att begripa det imbecilla i detta är svårt, om ens möjligt. Men de av oss som envist hävdar att många av oss inte har ett frö av rasism, litet eller stort, djupt eller grunt rotat i hjärtat, uppmanas att läsa Marcus Priftis nyutkomna bok: ”Främling, vad döljer du för mig?” (SvD). Det förutsätter naturligtvis lite egen vilja, läskunnighet och visst mått av intellektuell förmåga, så tipset om boken kan mycket väl vara ett skott rakt ut i mörkret. Detta otäcka mörker av rädsla och ignorans. Undertecknad har ett nästan löjligt lågt förtroende för allt kyrkligt, vare sig det sitter en tupp eller en halvmåne i tornet, men alla ni som kallar er ”kristna” borde läsa Paulus‘ brev till galaterna, 3 kapitlet, 28 versen: ”Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna….” innan han/hon spottar en medmänniska i ansiktet nästa gång:

Paulus brev till Galatierna, skrivet c:a 50 år efter Kristus

Det känns väldigt avigt att använda den ena religionen för att påpeka föraktet mot en annan när man, som jag, tycker det vore rejält upplyftande om alla, oavsett religiös övertygelse, släppte på sitt envisa klamrande vid den ena eller andra underliga trosbekännelsen och istället letade i sig själva efter svar på frågor som: ”varför avskyr jag vissa människor” och ”varför bedömer jag andra efter hur dom ser ut, hur dom klär sig och hur dom pratar, istället för att ta reda på om dom är schyssta människor”. Ärligt talat alla kristna, muslimer, hinduer och andra…..har vi inte hållit på länge nog snart med att misstänka, hata och förstöra för varandra? Eller ska vi fortsätta och spotta, slå, skada och döda varandra i tusentals år till? Har vi tid med det?

Huvudlinjen, om vi nu ens skall tala om en sådan, går faktiskt inte mellan kristna/muslimer, män/kvinnor, blekansikten/mörkhyade, gamla/unga, syntare/hårdrockare eller Mac-/PC-användare. Den enda huvudlinjen går mellan de av oss som vill andra väl och de av oss som bara vill oss själva väl. Det är genom att ärligt ställa oss och sedan ärligt besvara frågan: ”Bryr jag mig om andra och annat än mig själv och mitt” som vi kan upptäcka på vilken sida av den där ”huvudlinjen” vi faktiskt befinner oss. Att lägga ner massor av tid och energi på att förolämpa, förakta, förtala, förringa och förbanna andra vi delar planet med är ju bara ett sådant fruktansvärt slöseri med den begränsade tid som kommer att bli vårt liv.

Hat eller omsorg? Allvarligt skadad Klan-medlem räddas av svarta vårdare.

Har vi tid att lägga ner så mycket kraft och energi på hat? Jag menar det finns ju rätt mycket annat att lägga kraft på. Vi lever alla på en planet som är allvarligt sjuk och att inte tappa vårt eget och livet på den här planetens framtidshopp kräver verkligen att vi kommer överens, över nationsgränser, över kulturella, språkliga och religiösa motsättningar och arbetar intensivt tillsamman för att kunna nå något resultat som helst. Vi har barn, barnbarn, barnbarnsbarn att ta ansvar för. Undertecknad är så obeskrivligt trött på att höra att ”politisk korrekthet” är töntigt, larvigt, mesigt och att det inte är ett dugg coolt eller häftigt. Vad fan är det frågan om? Hur coolt och häftigt är det att hata, spotta på, strunta i och skratta åt att vi lämnar efter oss en kärlekslös, utbränd och utsiktslös framtid till de som kommer efter oss?

Jag vet att texter av det här slaget inte kan påverka övertygade miljö-marodörer och stolta rasister och andra som vill andra människor och vår värld illa. Men alla vi andra, vi som bara är lite skeptiska, lite osäkra och ibland lite obetänksamma, kan inte vi försöka skala bort allt idiotiskt som tar tid, kraft och energi och istället använda denna till att göra livet, vårt enda liv, till något fint för oss själva och andra och annat som vi delar levnadsdagar med? Dessutom skall vi ju ha tid över till att leka med barnen, njuta av naturen, kyssa den vi älskar och allt annat som vi borde hinna med. Sommaren 2012, om vi nu kan tala om en sådan, bleknar nu bort och hösten tränger sig på (SvD), men en eller annan ljuvlig sensommardag återstår säkert. Låt oss ta vara på det. Jag slutar med lite sensommarmusik, New Orleans-gruppen ”Better than Ezra” och låten ”This time of year