Vi möter sjukvårdens utmaningar

Jag jobbar mycket. Det sliter. Det är ett utsatt uppdrag. Det är många och komplexa frågor. Det handlar om människors hälsa och livsvillkor. Om hur engagerad personal ska känna kraft, stöd och uppskattning för att kunna göra ett bra jobb. Men det känns oerhört viktigt och meningsfullt. Det är intressant att fördjupa sig i komplexiteten, känna att jag också kan göra skillnad utan att jag för den delen någonsin kan känna att jag är i mål.

Såhär tänker jag som ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden på Gotland inför 2017 (har skickat det lite justerat till GA och GT också):

Utvecklingen inom sjukvården går rasande fort. Där vissa sjukdomar tidigare innebar en snabb och säker död kan de idag botas eller lindras och innebära många år kvar med hög livskvalité. Allt fler äldre lever allt längre med sina kroniska sjukdomar. Denna utveckling är fantastisk men den frestar även på regionens ekonomi.

Underskotten under 2015 och 2016 är i första hand ett uttryck för att vi inte i rätt takt har förmått finansiera utvecklingen som sker inom sjukvården. Till det kommer stora svårigheter att bemanna vilka är problem vi delar med resten av riket.

Vi har de senaste åren gjort flera satsningar för att förebygga sjukdomar, ge en effektivare vård och kunna komma tillrätta med personalbristen. Några exempel: Nya verksamheter så som MiniMaria och socialpsykiatriskt team innebär ett förebyggande arbetssätt som präglas av samarbete mellan socialtjänst och sjukvård. Vi har förbättrat diabetesvården, cancervården och vården för bensköra avsevärt. En utbildningsvårdcentral har inrättats för att få fram fler distriktsläkare. Jag känner mig också synnerligen nöjd med att vi inrättade trygghetspunkter i Katthammarsvik, Fårösund, Burgsvik och Roma. Våra satsningar på sexuell hälsa märks på kraftigt minskade antal klamydiafall samt färre aborter.

Vi väljer att finansiera de nya möjligheterna till sjukvård som även måste komma gotlänningarna till del. Samtidigt finns stora krav på förändrade arbetssätt som till exempel ska minska behovet av slutenvård eller som innebär en effektivare användning av våra resurser. Huvudfokus under 2017 är också att kunna behålla och rekrytera medarbetare.
Nationell katastrofövning på Gotland 2016
- under 2017 måste Gotlands sjukvårds-
ekonomi landa på regeringens bord

 

Idag är Region Gotland med sina knappt 58000 invånare det enskilt minsta landstinget. Vi har ibland svårt att leva upp till de högt ställda krav som landstingen har på sig. Vårt ö-läge kräver att vi har ett akutsjukhus igång vilket på andra ställen med ett så litet befolkningsunderlag inte hade varit fallet. Att ensamt bära kostnaderna för detta är svårt.

Regeringen hade planer på att genomföra en stor regionreform som skulle minska antalet landsting från dagens 21 till väsentligt färre. Drivkraften till denna förändring var främst att möjliggöra för sjukvården att fortsätta utvecklas i framtiden. Det finns för lite stöd i riksdagen för förslagets inriktning varför det nu är stoppat.

Reformen hade krävts tydliga särlösningar för att det skulle passa Gotland. Samtidigt var det ett konkret sätt att kunna hantera de svårlösta utmaningar vi ser framför oss. Utöver arbetet på hemmaplan kommer vi därför behöva ägna stor kraft att påverka regeringen att ta särskilda hänsyn till vårt ö-läge.

Storregion som lösning på ekonomiska problem för sjukvården?

Ungefär såhär skriver jag till Gotlands Allehanda idag:

Mats Linder resonerade den 27 mars i sin ledare om några utmaningar sjukvården på Gotland står inför. Vid ett tillfälle skrev han ”Är det inte så att det krävs en radikal organisatorisk åtgärd när en liten sjukvårdshuvudman som Gotland år efter år – med mycket enstaka undantag – misslyckas med att hålla kontroll över skenande kostnader”? Det finns två tankespår i denna mening som jag vill bemöta och resonera vidare kring.


1. "Skenande kostnader"

Vi har under flera år beskrivit hur det ekonomiska underskottet inom Hälso- och sjukvården i grunden bygger på en underfinansiering som är svår att spara bort. En underfinansiering i budgeten löser inte regionens totala ekonomi eftersom underskotten i så fall dyker upp vid ett bokslut. Det som sjukvården behöver är ett realistiskt utgångsläge med ekonomiska förutsättningar för att möta framtiden.

Den medicinska utvecklingen går hela tiden framåt vilket innebär att vi kan behandla allt fler patienter där det tidigare inte var möjligt. Det kommer läkemedel för nya patientgrupper och förbättrade läkemedel för redan befintliga. Jämlik vård förutsätter att Gotland följer de nationella rekommendationer och hänger med i sjukvårdsutvecklingen. Det innebär fantastiska möjligheter för patienter men kostar pengar vilket är en ekonomisk utmaning för hela sjukvårdssverige.

Det är skillnad mellan okontrollerade, skenande kostnader och en kostnadsutveckling som går utanför de ekonomiska ramarna som fullmäktige tilldelar hälso- och sjukvårdsnämnden. Jag vill påstå att vi har bra koll på vad som kostar och målmedvetet jobbar med kostnader som inte är önskvärda. Däremot har vi en hög kostnadsutveckling på grund av ovanbeskrivna möjligheter som en allt mer avancerad sjukvård erbjuder. Denna kostnadsutveckling gäller i princip alla landsting. Alla, stora som små, har svårt att klara sjukvårdsbudgeten. För 2014 visar 20 av 21 landstingsresultat för hälso- och sjukvården röda siffror. Endast Gävleborg lyckas hålla sin budget. SKL:s beräkning av förutsättningarna säger att landstingen tvingas höja skatten avsevärt de närmaste åren.


2. "Radikal organisatorisk åtgärd"

När det gäller samgående i ett större landsting tror jag att det är allt för lätt att tro att detta skulle lösa de utmaningar vi har att erbjuda bra sjukvård på Gotland. Det finns en uppenbar risk att delar av den planerade sjukvården i så fall rycks bort från ön. En stegvis nedmontering av sjukvården på ön riskerar i längden även undergräva möjligheterna att bedriva bra akutsjukvård.

En sådan utveckling tror jag inte gotlänningarna är intresserade av – även om det kanske skulle bli något billigare. Vi arbetar med att få till ett avtal kring fördjupat samarbete med Stockholms Läns Landsting. En större integrering med denna part är helt nödvändigt. Att uppgå i en Storregion och därmed överlämna viktiga val om framtidens hälso- och sjukvård på Gotland till någon annan känns däremot inte lika lockande.

Stefaan De Maecker (MP), ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden