Kris i befolkningsfrågan

I min andra ledare för ETC Göteborg ger jag mig in i debatten om Västsvenska paketet och om bostadsbristen i Göteborg. Nobelpristagaren Paul Krugman får låna sin röst för att argumentera mot missnöjespartiet Vägvalet.

År 2035 förväntas 1,9 miljoner människor bo i Västra Götalandsregionen, varav nästan 685.000 i Göteborgs stad. Vid millennieskiftet var sifforna 845.000 respektive 467.000. Ökningen märks, redan i halvtid. Det byggs inte tillräckligt i Göteborg, vilket bidrar till mer pendling från kranskommunerna och ökar risken för en bubbla på stadens bostadsmarknad.

Statsvetaren Anders Sundell gick igenom hur Vägvalet röstat i Göteborgs kommunfullmäktige. Det visade sig att de står längst till höger av alla partier.

Det västsvenska infrastrukturpaketet på 34 miljarder är det politiska svaret på detta, sent men bättre än aldrig. Tillsammans med bland annat utbyggnadsplanen på 50.000 bostäder i Göteborg fram till år 2035. Också det en bra början. Men tyvärr inte tillräckligt. För att få fart på bostadsbyggandet skulle det krävas förändringar i regelverk och praxis. Mycket av detta ligger på nationell nivå, men en del går att göra lokalt.

Från främst det lokala missnöjespartiet Vägvalet heter det att en stad inte blir bättre av fler invånare, som om migration är något politiker har mandat att sätta stopp för. Det pratas om urbaniseringens baksidor: bostadsbrist, trängsel, en stressigare vardag. Dessa baksidor finns, om inte politiken gör det som politiken faktiskt kan göra. Nämligen investera i bostäder, infrastruktur och välfärd. Alternativet är inte att vi kan ha det precis som i dag. Samhället förändras oavsett. Det gäller att underlätta förändringen, så att den inte leder till ökade motsättningar.

Den ekonomiska utvecklingens rumsliga karaktär

Paul Krugman, 2008 års pristagare i ekonomi till Alfred Nobels minne, står bakom den ”nya ekonomiska geografin”.

I början av 1990-talet utarbetade Paul Krugman en modell inom ekonomisk forskning som kallas ny ekonomisk geografi. Krugman, som under finanskrisen år 2008 tilldelades det som i dagligt tal kallas för Nobelpriset i ekonomi, satte fokus på den rent rumsliga karaktären hos ekonomisk utveckling. Företag och andra ekonomiska verksamheter är inte jämnt utspridda över landet, utan de tenderar att gyttra ihop sig i stadsregioner. Enligt teorin verkar denna “agglomeration” till att hålla nere transaktionskostnader.1

Sverige har i dag en arbetslöshet på ca 8 procent. Men siffran på nationell nivå säger ganska lite om hur arbetslösheten kan bekämpas, då den döljer stora skillnader mellan olika regioner. Och när man ser skillnaderna kan man antingen försöka få människor att flytta dit där jobben finns, eller på olika sätt försöka skapa jobb där människor finns. Båda vägarna är vanskliga. Det finns också en tredje väg: Det som brukar kallas regionförstoring, som handlar om att förbättrade kommunikationer ger invånarna på en ort tillgång till en större arbetsmarknad. Offentliga investeringar i infrastruktur betalar sig genom att en lägre  andel av invånarna går på a-kassa, sjukpenning eller andra offentliga ersättningssystem. Det finns studier som pekar på starka sådana samband.2

Den ekonomiska utvecklingen, och därmed sysselsättningen,  är långsiktigt beroende av investeringar. Sett till samhällsekonomin som helhet gäller det såväl det offentliga som näringslivet. Och som andel av BNP har Sveriges nivå av investeringar i infrastruktur halverats sedan mitten av 1960-talet. Det ser nästan lika illa ut när det gäller bostäder. Istället för att staten har ett överskottsmål för finansiella tillgångar, skulle jag föreslå att nästa regering sätter ett investeringsmål. Överskottet skulle gå till realkapital, alltså infrastruktur och bostäder. En investeringsfond för regionalt samhällsbyggande.

För övrigt…

…har det ju från såväl organisationen Motormännen som Transportstyrelsen, Trafikverket och Västtrafik kommit rapporter som pekar på att trängselskatten har haft avsedda effekter. Bilköerna har kortats, luftkvaliteten förbättrats och resandet med kollektivtrafik ökat. Det finns tydligen de som säger att de vill ha kvar trängselskatten, men som ändå tänker säga nej i höstens folkomröstning – för att de inte vill ha Västlänken. Men utan den löser vi inte infrastrukturens utmaningar. De alternativ som lagts fram hittills, som Gårdalänken eller Vägvalets Västlänk 2021, klarar inte utmaningarna lika bra. Det handlar om att korta restiderna, att skapa fler knytpunkter mellan pendeltåg och lokal kollektivtrafik, samt inte minst att öka tillgängligheten. Och för den som drömmer om tunnelbana ska Västlänken snarare ses som en förutsättning än ett hinder.

…har Göteborg har varit landets näst största arbetsmarknadsområde, med bred marginal dubbelt så stor som Malmö. Men det är på väg att förändras, för kommunikationerna har förbättrats i både Malmö och Stockholm på ett helt annat sätt än Göteborg. Det påverkar även bostadsmarknaden. Risken är stor för prisfall om Västsvenska paketet äventyras genom ett nej till trängselskatten i höst. Aningen ironiskt, med tanke på att Vägvalet startades av villaägare på Hisingen.

…står jag inte på någon lista inför vårens eller höstens val, inte ens på icke valbar plats. Jag nominerades av min partiförening till Västra Götalands regionfullmäktige. Nu är valkommittén för Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt är klara med sitt underlag till distriktsstyrelse och S-föreningarnas ordföringar. Och det jag är knappast förvånad över att mitt namn inte klarade den gallringen. Men det är klart att det hade varit roligt att få förtroendet.

Inkommande söktermer

  • kris i befolkningsfrågan

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Noter

  1. Intressant är rapporten Västsverige och den nya ekonomiska geografin, Västra Götalandsregionens regionutvecklingskansli 2005, som finns att läsa som pdf.
  2. Jag tänker främst på Jan Edling, Alla behövs: Blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb, Timbro 2005, finns att läsa som pdf.