Etikettarkiv: regeringen
Regeringsrapporten om alternativa välfärdsmått
Här är ett utdrag av det viktigaste ur den nya regeringsrapporten Nya mått på välfärd och livskvalitet, som är utgiven av Framtidskommissionen som leds av Fredrik Reinfeldt. För rapportens innehåll svarar dock enbart författaren och lyckoforskaren Filip Fors, som är doktor i sociologi vid Umeå universitet och även skribent på Lyckobloggen tillsammans med mig och andra.
Se även Miljöpartiets liknande arbete med mer skarpa politiska förslag, samt denna sammanfattning av lyckoforskningen.
Allt för ofta mäts det som är lätt att mäta, istället för det som är rätt att mäta. Sedan formas politikern efter det. Men vad kan vara mer rätt att mäta än hur vi mår (välbefinnande) och hur vi trivs med våra liv (livstillfredsställelse)? Dessa två mått kan också tillsammans kallas för lycka.
I den svenska SOM-undersökningen tillfrågas intervjupersonerna hur de har känt sig under de senaste dagarna på en skala från (0) ”Mycket illa till mods” till (10) ”Mycket väl till mods”. Samma undersökning görs i många länder numera. Livstillfredsställelse definierar lyckoforskaren Bengt Brülde som en ”positiv attityd till det egna livet i sin helhet”.
Högre inkomster ökar vår nöjdhet mer än vår lycka. Den effekten påverkas av de dominerande värderingarna i samhället, där vi strävar betydligt mer efter hög inkomst än vad vi borde för vår egen lyckas skull, sett till att inkomst på individnivå i regel inte brukar förklara mer än 2–4 procent av variationen i människors lycka. Däremot spelar det större roll hur vi använder våra pengar. De generellt bästa tipsen är att istället för att köpa på sig mer prylar – använd ett överflöd av pengar till att göra gott för andra, att lönearbeta mindre och till en lagom dos av rätt sorts upplevelser.
I diagrammet ovan ser vi att även för arbetslöshet gäller att det är ett större problem på grund av rådande samhällsvärderingar, än det annars skulle behöva vara för vår lycka.
Långa pendlingstider bör begränsas genom politiska beslut som underlättar för människor att slippa flytta för att få jobb. Effekten är inte jättestor, men för att vara en enskild åtgärd är effekten ändå relativt stor, då mycket av det vi tror är viktigt för lyckan i snitt inte betyder något alls eller till och med är negativt för lyckan.
Till ovanstående diagram finns en rad tänkbara förklaringar. Krisen i början av 90-talet kan ha minskat friheten, medan intåget av mobiler och internet kan ha ökat den igen. Hur som helst är två faktorer som påverkar vår lycka desto mer graden av emotionell stabilitet och hur utåtriktade vi är.
Självrapporterad lycka och livstillfredsställelse har ökat i de flesta länder från 1980-talet och framåt. Dessa subjektiva livskvalitetsökningar har varit mest framträdande i Östeuropa, Ryssland och Sydeuropa, vilka alla är regioner som historiskt sett legat på låga genomsnittsnivåer av livstillfredsställelse. I länder med historiskt sett höga tillfredsställelsenivåer, till exempel USA, Sverige, Norge och Schweiz, har däremot bara små ökningar rapporterats sedan 1980-talet. Vidare har länder som Kina och Indien sett en nedgång i livstillfredsställelse över tid.
I mer individualistiska länder som exempelvis Sverige och USA förväntas människor att vara nöjda och lyckliga i högre utsträckning än i mer kollektivistiska kulturer som till exempel Kina och Japan. I individualistiska länder är det dessutom sannolikt en betydligt större prestigeförlust att uppge att man är missnöjd med hela sitt liv jämfört med att uppge att man känt sig illa till mods eller ledsen under gårdagen.
Intressant? Andra om lyckoforskning, lycka, forskning, glädje, psykologi, hälsa, samhälle
Riksdagen aktieägarnas röstboskap?
50 bagis – vilken cynism!
Regeringen förhalar frågan om meddelarfrihet
"Sau di vapen?"
Svidande kritik mot sittande regeringens försvarspolitik. Riksrevisionen har i fet rapport sablat ner det sätt varpå regeringens s.k Genomförandegrupp monterade ner försvaret. Många hastigt nedlaga projekt måste omstartas. Det hundra år gamla värnpliktsförsvaret med rötterna i hela folket ersattes med en yrkesarmé. I första hand för att stärka statskassan. Snacka om kortsiktig Borg-politik. Hårpiskande osmart när 16.000 hel- och deltidsanställda yrkesmilitärer ska försvara landet istället. Dyrt blir det att avlöna, och ganska frustrerade blir de anställda av att som enda sysselsättning skickas ut att "jobba" i andra länder huvudsakligen. Linder har helt rätt i sin salva.Frihetens akilleshäl
Det är obehagligt hur regeringen biter sig fast i terrorhotet som ett skäl att kontinuerligt ta bort restriktioner mot övervakning. När är det dags att gå vidare från 11 september? De terrordåd som hänt sedan dess är olyckliga och obehagliga, men skiljer sig inte märkvärdigt från de som hände innan.
När VAM brände flyktingförläggningar och Lasermannen härjade i Stockholm var övervakningshetsen fortfarande politiskt död. Men när muslimska fundamentalister flög in i de där tornen skapade det ett trauma som aldrig verkar släppa och som river spärrarna mot total övervakning; en efter en.
De där två tornen känns som det fria samhällets akilleshäl. Jag förstod aldrig varför Akilles skulle dö av en skada på hälen, och lika ologiskt är det att kollapsen av två torn skulle få fria samhällen att äta upp sin egen frihet inifrån.
erkänn Palestina!
Det är fullkomligt oerhört att det 63 år efter bildandet av staten Israel fortfarande inte finns en palestinsk stat på de områden som redan då erkändes som tillhörande det palestinska folket (de 30 % av landområdet som de då tilldelades trots att de utgjorde en övervägande majoritet av befolkningen i området). Det är galet att omvärlden i 44 år har accepterat Israels ockupation av de palestinska områdena trots att det finns en FN-resolution som kräver Israels tillbakadragande och stopp för bosättningarna på palestinskt territorium (det palestinska territoriet enligt 1967 års gränser är betydligt mindre än det som upprättades från början vilket är en kraftig eftergift bara det). Det är inte klokt att omvärlden stillasittande accepterat annekteringen av Jerusalem och utropandet av Jerusalem som Israels odelade huvudstad - detta trots att det är ett tydligt brott. Visserligen har inga andra stater, inte ens USA sin ambassad i Jerusalem utan i Tel Aviv, men man har åtminstone under de senaste 30 åren knappt hört ett ord om stadsstölden. Man har dessutom accepterat att Israel har utvecklats till en kärnvapennation, och frågan är vilka som har brutit mot ickespridningsavtalet (svaret är ju naturligtvis ett land som brukar skrivas med tre bokstäver...).
Jag tillhör ju de som helst av allt skulle se en enstatslösning på Israel/Palestinakonflikten - En sekulär stat öppen för både araber och Israeler, kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduer, zoroastrier etc. men då detta verkar otroligt avlägset och till och med kanske fullkomligt uteslutet så är en tvåstatslösning enda möjliga vägen att gå.
Under 28 år har nu Israels regeringar och PLO/Al Fatah försökt komma överens, en kompromiss som alla kan acceptera, utan att lyckas. De senaste åren har dock förhandlingarna lyst med sin frånvaro och så fort de startats så har Israel släppt lös bosättarna igen och förhandlingarna har rämnat. Israel har hela tiden spänt musklerna så fort palestinierna ställt några som helst obekväma krav. De israeliska myndigheterna har hela tiden vägrat kompromissa, vilket på sätt och vis är förståeligt. Israel är den starkare makten både ekonomiskt och militärt. De har backats upp av USA i alla lägen och det verkar som att Israels existens hela tiden också varit viktigare än Palestinas för EU och övriga europeiska nationer. Allt detta sammantaget gör ju att Israels regering inte ser någon anledning att backa från sina krav och möta de svaga på halva vägen.
Detta medeltida sätt att resonera hör inte hemma 2011 anser jag.
Ansvaret ligger enligt mig istället på den starkare parten att för rättvisans skull visa god vilja och släppa igenom en del av de palestinska kraven.
Den enklaste lösningen angående Jerusalem är att det återgår till att bli internationellt territorium. En stad som inte tillhör varken Palestina eller Israel. En stad som är öppen för alla de religioner som anser att staden är helig. Så länge Israel hävdar sin rätt till staden och så länge Palestinierna hävdar sin rätt till staden så kommer alla fredsavtal misslyckas tror jag.
Strunt samma. Jag skall inte nedteckna fredsavtalet mellan Israel och Palestina här och nu, men däremot kan jag som svensk medborgare kräva att regeringen agerar i frågan. Det är dags nu att erkänna Palestina som egen fri stat. Det är dags att de palestinska araberna får röra sig fritt inom sina egna gränser. Det är dags att göra det NU. Det skulle vara ett fantastiskt steg mot en varaktig fred om Israel förstod att omvärlden faktiskt stödjer och erkänner Palestina som stat.
Nu när till och med den nya ytterhögern i svensk politik vill erkänna Palestina (om än, bara snart...) så måste väl ändå regeringen som helhet och UD i synnerhet kunna göra detsamma!
Intressant
Vagabondskolorna
Ansvarsfulla krafttag (m)
Riksdag och regering är tillbaka på banan. Regeringen signalerar krafttag. De sänker minsann momsen på krogen. Det är sunt och friskt. Man tar sitt ansvar och dränerar statens kassakista ytterligare utöver alla tidigare skattesänkningar. Mina kunskaper i svenska språket måste vara out of time? Jag trodde det behövdes en hel massa flis nu när vi måste bygga fler bostäder och järnvägar. Juholts tal stämde bättre med mitt språköra. Låt se hur Fridolin och Romson nu kan påverka regeringens ansvar. Pensionärerna och Hägglund kan uppenbarligen se sig blåsta i alla fall. Eller? Partiledardebatt och Alliansens SD-stöd
Aftonbladet noterar:
Men skiljelinjerna blev lite tydligare i dag.Och DN:
– Sverige går som tåget och det är min förtjänst, var Fredrik Reinfeldts budskap.
– Ekonomin går bra men något viktigt håller på att gå sönder i vårt land, kontrade Håkan Juholt.
Följden, om oppositionen fortsätter att köra över regeringen i centrala frågor, blir enligt statsministern ett ökat inflytande för Sverigedemokraterna, politiskt kaos och en svagare ekonomi. Reinfeldt kan därför tänka sig att skärpa ramverket.
![]() |
| Reinfeldt vill gärna skylla på andra |
En eventuell regeringskris bär regeringen självt ansvar för. Det är den krassa verkligheten. Bortförklaringar och att skylla på andra tillhör sandlådan och jag önskar regeringen all lycka på färden ur den.
Mygel – igen
Äntligen beslut om vård till papperslösa!
Man skulle kunna säga mycket om att det har dröjt så länge att ge papperslösa de här till synes självklara rättigheterna. Och det är uppenbart att det under allianstiden har varit Moderaterna som har hållit tillbaka (att inget gjorts tidigare får Socialdemokraterna ta ansvar för). Men idag får det räcka med att glädjas åt att ett viktigt steg har tagits i en av de frågor som mest befläckat Sveriges anseende vad gäller mänskliga rättigheter inom vårt eget lands gränser.
Nu hoppas man bara att beslutet leder till konkreta åtgärder som kan komma de här utsatta människorna till gagn så snart som möjligt. Även om jag förstår att det kommer att ta ett tag innan en lagstiftning som löser alla finansiella bitar är på plats (frågan skall tydligen gå till omröstning i riksdagen efter årsskiftet), så gäller det för regeringen att gå ut med tydliga rekommendationer till landstingen så att de som inte redan nu ger papperslösa vård snarast omprövar sina rutiner.
Djurförsöksdjurens dyra pris
Den borgerliga regeringen uttalade vid maktskiftet 2006 att det fanns för många statliga myndigheter. Officiellt lades därför Djurskyddsmyndigheten och uppförandet av den centrala djurförsöksetiska nämnden ner. Ansvarsområdet för djurförsök flyttade istället till Jordbruksverket som valde att inte fortsätta med det internationella informationsutbyte och samarbetet om alternativa metoder till djurförsök som Djurskyddsmyndigheten påbörjat.
Under Sveriges ledning d.v.s. under Sveriges ordförandeskap 2009 framförhandlades i EU ett nytt direktiv när det gäller djurförsök. Direktivet blev ett bakslag för alla organisationer, politiker och andra kommersiella och ideella krafter som arbetat för att stärka reglerna när det gäller djurförsök inom EU. Direktivet innehöll bestämmelser som innebär att inget annat land i EU numera fick införa strängare regler för djurförsök än de minimiregler som direktivet fastslog. De länder som för närvarande redan hade hårdare regler fick behålla sina strängare regler. Dock med tillägget att dessa länder inte fick införa några ytterligare begränsningar. Regeringen med Eskil Erlandsson i spetsen sade sig vara nöjd med direktivets utformning.
Djurförsöksdjuren fick betala ett dyrt pris när för många och för dyra myndigheter lades ner. Vad det då i huvudsak kostnaderna för myndigheterna eller att de fanns för många myndigheter som var orsaken till att just de myndigheter som fanns till för att bevaka att djurskyddet efterlevdes lades ner? Eller var det kanske andra ideologiska orsaker som låg bakom nedläggningarna?
Jordbruksverket har inte sedan Djurskyddsmyndigheten lades ner utarbetat någon handlingsplan för arbetet med att begränsa djurförsöken. Anslagen till forskning om alternativa metoder har successivt sänkts. Till detta ska tilläggas att regeringskansliets kostnader ökat med 20 % på fyra år. I år inrättades också en ny myndighet, Försvarsexportmyndigheten. En myndighet som har till uppgift att främja Sveriges vapenexport.
Att se människan som överlägsen djuren istället för att se till den ekologiska helheten att människa och djur står i symbiotiskt förhållande till varandra innebär att helt ta avstånd ifrån djur som tänkande, kännande och levande varelser. Att utsätta barn för medicinska försök och att använda barn för köttproduktion har i historien i alla mänskliga civilisationer setts som något helt absurd och otänkbart. Ändå har flera djurarter som regelbundet används som försöksdjur såsom t.ex. apor, hundar, katter, råttor och marsvin högre intelligens än ett barn. Hur kan då djurförsök rättfärdigas speciellt när det finns djurförsöksfria alternativ såsom odlade celler, datormodeller, tekniska lösningar och kemiska analysmetoder. Metoder som bättre överensstämmer med den mänskliga fysiologin än djuren. Faktum är att orsaken till att många djurförsök fortfarande används är just bristen på forskningsmedel till alternativa metoder. Att Linköpings universitet bygger två nya djurförsöksanläggningar bevisar att inriktningen mot försöksdjursfria alternativ inte är politiskt premierad i den svenska regeringen.
Djurförsöken ökar i Sverige. Totalt används drygt en halv miljon djur i försök i Sverige varje år, enligt EU:s definition. Med den svenska definitionen kommer antalet upp i mellan 7 och 11 miljoner djur per år. Räknas provfisket bort så används drygt 1 miljon djur per år i försök i Sverige, enligt den svenska definitionen. Det innebär att det i genomsnitt används 2 800 djur per dag i Sverige i djurförsök. Musen är det djur som utsätts för de i särklass flesta djurförsöken.
Det finns en tydlig nyliberal inriktning hos den borgerliga regeringen. Denna inriktning omfattar också djuren som på ett tydligt sätt ses som varor i ett produktionsled. En ideologiskt nyliberal djur och naturvårdspolitik kan aldrig fungera men den politiken för regeringen. Nedläggningen av djurskyddsmyndigheten och centrala djurförsöksetiska nämnden, tillåtandet av minkfarmningen, minskade anslag till djurskyddsinspektörerna, bevarandet av burhönsen, upphörandet av förbättringarna för försöksdjuren, vargjakten, ökade jaktkvoter, minskade anslag för skydd av artrika naturskogar, utbredningen av renbetesområdet, tillåtande av fällfångst och införandet av paragraf 28 i jaktlagen. Detta var bara några av de nedskärningar och nedmonteringar av natur och djurskyddet som ägt rum sedan den borgerliga regeringen kom till makten 2006.
Drivs man som politiker av uppfattningen att djur är till för oss människor för att äta, utnyttja och ekonomiskt tjäna pengar på tappar man sin trovärdighet och kan därigenom inte ses som en trovärdig förespråkare för ett förbättrat djurskydd.
Därför ska Sveriges regering fällas i EG-domstolen för vargjakten

Ett år har gått och i skrivande stund har ännu en licensjakt snart avslutas. Denna gång skulle 20 vargar skjutas för att blidka nöjesjägarna ute i obygderna och säkert en och annan storstadsbo som ser någon form av tjusning med att jaga varg. Sanningen är att nationellt behövde endast jaktledarna registrera sig under denna jakt. Vilka eller hur många personer som sedan anslöt sig till jakten finns varken registrerat eller dokumenterat. De olika länsstyrelserna verkar också ha haft olika policy när det gäller registreringen av deltagande skyttar. För medan länsstyrelsen i Gävle hade uppgifter på vilka som deltog i jakten så hade de övriga länen där licensjakten pågick inte sådana uppgifter.
Av informationen som kommit fram genom de på bevarandesidan som varit ute i skogen och dokumenterat jakten utkristalliseras en mycket mörk bild. Runt om i Sverige har skadeskjutningar varit norm och på flera platser har även skoter används trots att det varit förbjudet. Det finns beskrivningar som snarast motsäger det miljöministern lovade innan jakten nämligen en jakt under mer kontrollerade former. Istället har från bevarandesidan dokumenteras att på flera håll i landet har det bedrivits en jakt som närmast kan karaktäriseras som hetsjakt. De många skadeskjutningarna tyder också på att detta stämmer.
Miljöminister Andreas Carlgren talar ofta om att regeringens nya rovdjurspolitik bygger på tre ben. Det första benet är de lokala viltförvaltningsdelegationerna som skall göra att besluten fattas längre ner hos de lokala politiska och ideella organisationerna. Det andra benet är licensjakten som skall skapa ökad acceptans hos dem som bor nära vargens utbredningsområde och det tredje benet är förstärkandet av genetiken genom införsel av högst 20 nya vargar fram till 2014.
Hur har det gått med regeringens nya rovdjurspolitik har konceptet med de tre benen lyckats? När det gäller viltvårdsdelegationerna så har dessa varit en flopp. Inte ens de som är överrepresenterade i delegationerna och som oftast gapar efter högre jaktkvoter är nöjda. De önskar mer makt till viltvårdsorganisationerna och känner sig överkörda. På bevarandesidan har man hela tiden varit emot att besluten om viltförvaltning och jaktkvoter flyttas ner från statlig till regional nivå så även de är naturligtvis missnöjda.
Hur har det gått med acceptansen som regeringen ville skapa genom att tillåta licensjakt. Licensjakten öppnade Pandoras ask. Efter licensjakten 2010 har den illegala jakten ökat istället för att minska och i den senaste licensjakten knorrade jaktklubbar både i Värmland och i Dalarna över för låga licensjaktskvoter. Istället för acceptans har det blivit en mycket stark polaristering mellan de grupper som vill bevara vargen och de som står för en allt hårdare avskjutning. Spänningarna märktes tydligt när några ur bevarandesidan på plats under licensjakten försökte dokumentera jakten. Det förekommer också både på sociala medier och i jakttidningar en allt starkare ordväxling mellan de olika grupperingarna. Stämningarna har tvärtemot miljöministerns intentioner rejält trappats upp istället för att minska.
När det gäller inplaneringen av friska vargar så har inte heller denna nått någon framgång. Att artificiellt utplacera österländska vargar har också mött ett starkt motstånd bland jaktgrupper i både Värmland och i Dalarna och detta trots att uppgörelsen mellan regeringen och jägarförbunden ingick som ett led i den nya rovdjurspolitiken.
Rent praktiskt har också själva inplanteringsprocessen kantas av bakslag. Bland annat har både Finlands miljöminister och djurparkerna i Sverige tackat nej när det gäller att förse den svenska vargen med nytt friskt genetiskt blod.
Och på grund av att renbetesområdet som utgör halva Sveriges yta numera betraktas som vargfritt territorium kan inte heller den naturliga genomströmningen av vargar fungera. Att naturvårdverket dessutom beviljar samebyar skyddsjakt på de få naturliga vargar som råkar komma in i Sverige medför i praktiken att den naturliga vägen är helt stängt.
Att tillmötesgå en högljudd grupp på mindre än 5 % av den svenska befolkningen och låta dessa styra svensk rovdjurspolitik var från början dömt att misslyckas. Att helt ignorera bevarandesidans argumentation och relevant forskning medförde istället att regeringen inte gav bevarandesidan någon annan möjlighet än att lämna in en anmälan till EU-kommissionen om att Sverige bryter mot EU:s art och habitatdirektiv.
Direktivet som är svensk lag säger att jakt på en rödlistan art som vargen endast får bedrivas mycket selektivt och i hårt kontrollerade former och endast ifall då sådan jakt inte skadar artens bevarandestatus. Inget av dessa kriterier beviljar Sveriges regering att besluta om licensjakt. Att helt utan selektion under två licensjakter skjuta bort mellan 10-12 % av den svenska vargpopulationen har kraftigt försämrat populationens möjligheter att överleva. Den svenska vargstammen har genom licensjakterna klivit ett steg närmare utrotning. Därför hoppas jag att den svenska regeringen döms i EU-domstolen för brott mot EU:s art och habitatdirektiv. Regeringen har flera gånger trots massiva protester både från alla Sveriges bevarandeorganisationer och från den svenska allmänheten helt nonchalerat och ignorerat dessa protester.
Institutionaliserat varghat
Vargen ett hot mot överhöghetens jaktkultur

Beslutet om fortsatt vargjakt även 2011 är ett mycket hårt slag mot vår lilla utrotningshotade vargpopulation och det är ett slag under bältet gentemot alla vi som aktivt arbetar för vargens överlevnad. Varför väljer regeringen att offra ett utrotningshotat djur? Det är frågan som jag ställer mig. Varför lyssnar man inte på bevarandeorganisationerna, genetiker, forskare och internationell expertis och varför väntar man inte in ett beslut från EU-kommissionen?
Det är mycket svåra tider för våra rovdjur när makthavarna sviker djuren så fundamentalt. Varför? Var det för pengarna? För rösterna? För att det var lätt ingen skulle ju protestera ja ingen med makt i alla fall! Eller vad det helt enkelt så att djuren inte hade något eget värde! De var en irriterande fläck som störde korporativismens givna ordning och helt enkelt måste bort! Att jakten är kultur i vissa högre samhällsklasser med makt det är vår egen kung ett bra bevis på när han uttalade att vargarna bara blir fler och fler och att de avlar av sig på ett sätt så att det har blivit en innovation av vargar i våra skogar. Detta uttalande var innan licensjaken påbörjades. Kan det ha haft någon betydelse att vår opolitiska kung med stort kontaktnät i den ekonomiska och politiska makteliten uttalade dessa till synes oskyldiga ord? Av uttalandet att döma var han märkbart irriterad då vargen störde hans nöjesjakt. Är naturen ett överklassens skafferi där några få erbjuds möjligheten att utnyttja naturens resurser eller är det allmänheten och allemansrättens och folkets natur. Att även Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är uttalade nöjesjägare har detta faktum haft betydelse vid utformningen av den nya rovdjurspolitiken? När regeringen i vargfrågan väljer att köra över både det svenska folket och nationell och internationell expertis då handlar det om trådar som spinner rakt in i den svenska maktelitens kulturella existensberättigande. För varför skulle annars frågan om vargen ett djur som är helt ofarligt för människan vara så politiskt betydelsefull att regeringen i den biologiska mångfaldens år 2010 väljer att helt bortse VARGENS fortsatta överlevnad.
Tal vargmanifestationen den 25 september Kungsträdgården
År 2010 är av FN utsedd till året för biologisk mångfald. Detta år började den svenska regeringen med att skjuta av 28 vargar. Tjugoåtta vargar på en vargstam som består av mindre än ca 200 individer. Allt detta för att öka acceptansen för vargen i de län där vargförekomsten är som störst. Detta trots att forskning visar att mellan 70 till 90 % av dem som bor i dessa områden redan är positivt inställda till varg ute i den svenska naturen. Acceptansen för vargen har inte ökat genom vinterns licensjakt istället har den illegala jakten fortsatt. En jakt som bedrivs utan någon som helst laglig kontroll och där vittnen tystas och få vågar anmäla. De kriminella som bedriver vargjakt är också enligt forskarna kriminellt belastade även i andra sammanhang så det är tungt kriminella personer som bedriver denna ofta ideologiskt färgade jakt. Vargen ses av dessa kriminella personer som en konkurrent om viltet och vargen är också något som psykologiskt håller ihop dessa grupper med den delade gebiten att vargen skall utplånas från den svenska faunan. Licensjakt är inget som kommer att öka acceptansen för den svenska vargstammen. Istället legitimerar licensjakten på varg den illegala jakten till att bli ännu mera legitim. Det enda som kan öka acceptansen är utbildning och konkreta medel för att avhålla vargar från att ta tamboskap såsom utökade medel till stängsling. I Tyskland ger man tamdjursägare ersättning vid första rovdjursattacken och i samband med denna attack får tamdjursägaren någon månad på sig att sätta upp ett rovdjursstängsel. Har tamboskapsägaren inte gjort detta vid nästa attack och tiden för uppsättandet av stängslet löpt ut får tamboskapsägaren ingen ersättning vid nästa rovdjursattack. Detta system borde införas i Sverige då detta ger morötter och incitament till ökad stängsling. Tilläggas bör att tamdjursägaren i Tyskland också får ersättning av staten för inköp av stängsel. Dock ska vi inte förglömma att hundattacker är mycket mer förekommande emot tamdjur än rovdjursattacker. Vargen har en mycket viktig och betydelsefull roll att spela i den svenska naturen för vargen är som toppredator det djur som ytterst avgör hur andra lägre predatorer och dess bytesdjur ytterst kan utvecklas och överleva. Det är rovdjuren som har den biologiska rollen att avgöra hur ekosystemen i naturen skall utvecklas. Här är till exempel fjällräven ett bra exempel på en predator där vargen som toppredator har stor betydelse för fjällrävens överlevnad då fjällräven lever på kadaver efterlämnade av vargen. Älgstammen vars nivå hålls efter av rovdjur blir också mycket framgångsrikare och genetiskt starkare än en älgstam som hålls på låg nivå genom avskjutning av jägare. Detta har forskning i Yellowstone nationalpark visat med all tydlighet. Människan har ingen rätt att spela gud i naturen och avgöra vilka djur som skall finnas och vilka som skall utplånas. Vi är många människor i Sverige och världen över som kämpar för vargarna och dess överlevnad. Tillsammans skall vi göra våra röster hörda och tillsammans skall vi visa vår styrka för politiker och makthavare. Om det blir en licensjakt till nu i vinter så kommer detta att medföra ännu sämre relationer mellan vi som kämpar för vargens bevarande, bevarandeorganisationerna, politikerna och jägareförbundet. En licensjakt nu i vinter kommer leda till total uppgivenhet bland de människor som värnar om vargstammen i vårt land. Vi kan inte längre gå och vänta på ett EU beslut från kommissionen och EU-domstolen vi måste agera här och nu annars kommer vår lilla vargstam att dö ut och det vore tragiskt för alla natur och djurälskande människor runt om i landet men det vore ännu mera tragiskt för vår lilla vargstam. Denna lilla vargstam som har så många emot sig men som är tack och lov är älskad av majoriteten av den svenska befolkningen och som har och skall ha sin plats i Sveriges natur i historien, i nuet och framförallt i framtiden. Tack för mig!Veronica Ekström Tal vargmanifestationen den 25 september Kungsträdgården

År 2010 är av FN utsedd till året för biologisk mångfald. Detta år började den svenska regeringen med att skjuta av 28 vargar. Tjugoåtta vargar på en vargstam som består av mindre än ca 200 individer. Allt detta för att öka acceptansen för vargen i de län där vargförekomsten är som störst. Detta trots att forskning visar att mellan 70 till 90 % av dem som bor i dessa områden redan är positivt inställda till varg ute i den svenska naturen. Acceptansen för vargen har inte ökat genom vinterns licensjakt istället har den illegala jakten fortsatt. En jakt som bedrivs utan någon som helst laglig kontroll och där vittnen tystas och få vågar anmäla. De kriminella som bedriver vargjakt är också enligt forskarna kriminellt belastade även i andra sammanhang så det är tungt kriminella personer som bedriver denna ofta ideologiskt färgade jakt. Vargen ses av dessa kriminella personer som en konkurrent om viltet och vargen är också något som psykologiskt håller ihop dessa grupper med den delade gebiten att vargen skall utplånas från den svenska faunan.
Licensjakt är inget som kommer att öka acceptansen för den svenska vargstammen. Istället legitimerar licensjakten på varg den illegala jakten till att bli ännu mera legitim. Det enda som kan öka acceptansen är utbildning och konkreta medel för att avhålla vargar från att ta tamboskap såsom utökade medel till stängsling. I Tyskland ger man tamdjursägare ersättning vid första rovdjursattacken och i samband med denna attack får tamdjursägaren någon månad på sig att sätta upp ett rovdjursstängsel. Har tamboskapsägaren inte gjort detta vid nästa attack och tiden för uppsättandet av stängslet löpt ut får tamboskapsägaren ingen ersättning vid nästa rovdjursattack. Detta system borde införas i Sverige då detta ger morötter och incitament till ökad stängsling. Tilläggas bör att tamdjursägaren i Tyskland också får ersättning av staten för inköp av stängsel. Dock ska vi inte förglömma att hundattacker är mycket mer förekommande emot tamdjur än rovdjursattacker.
Vargen har en mycket viktig och betydelsefull roll att spela i den svenska naturen för vargen är som toppredator det djur som ytterst avgör hur andra lägre predatorer och dess bytesdjur ytterst kan utvecklas och överleva. Det är rovdjuren som har den biologiska rollen att avgöra hur ekosystemen i naturen skall utvecklas. Här är till exempel fjällräven ett bra exempel på en predator där vargen som toppredator har stor betydelse för fjällrävens överlevnad då fjällräven lever på kadaver efterlämnade av vargen. Älgstammen vars nivå hålls efter av rovdjur blir också mycket framgångsrikare och genetiskt starkare än en älgstam som hålls på låg nivå genom avskjutning av jägare. Detta har forskning i Yellowstone nationalpark visat med all tydlighet.
Människan har ingen rätt att spela gud i naturen och avgöra vilka djur som skall finnas och vilka som skall utplånas. Vi är många människor i Sverige och världen över som kämpar för vargarna och dess överlevnad. Tillsammans skall vi göra våra röster hörda och tillsammans skall vi visa vår styrka för politiker och makthavare. Om det blir en licensjakt till nu i vinter så kommer detta att medföra ännu sämre relationer mellan vi som kämpar för vargens bevarande, bevarandeorganisationerna, politikerna och jägareförbundet. En licensjakt nu i vinter kommer leda till total uppgivenhet bland de människor som värnar om vargstammen i vårt land. Vi kan inte längre gå och vänta på ett EU beslut från kommissionen och EU-domstolen vi måste agera här och nu annars kommer vår lilla vargstam att dö ut och det vore tragiskt för alla natur och djurälskande människor runt om i landet men det vore ännu mera tragiskt för vår lilla vargstam. Denna lilla vargstam som har så många emot sig men som är tack och lov är älskad av majoriteten av den svenska befolkningen och som har och skall ha sin plats i Sveriges natur i historien, i nuet och framförallt i framtiden. Tack för mig!
Veronica Ekström
Den nya regeringen är tillsatt
Det finns dock några upprörande undantag. För mig som miljöpartist är det främst två saker som är upprörande.
En är att Andreas Carlgren, trots Svenska NaturskyddsFöreningens omfattande kritik och mottagandet av årets Green Wash-award, får sitta kvar som miljöminister. Jag hade stora förhoppningar på Carlgren då han tillträdde 2006 eftersom han är gammal kärnkraftskritiker och vad jag förstod vargkramare, han har hyst många sunda åsikter på miljöområdet i sina yngre år, men tyvärr grusades allting av den extrema svaghet ministern har visat under de gångna fyra åren. Jag önskade nu verkligen att all kritik från expertis och intresseorganisationer skulle leda till en förnyelse i ledningen på miljödepartementet, men vi kommer fortsätta ha en svag miljöminister som fortsätter slåss för kommersiell valjakt, licensjakt på varg och utbyggnad av kärnkraft. USCH!
Det andra stora avbräcket på miljöområdet är att en moderat utsetts till ny infrastrukturminister. Jag tror visserligen inte att någon kan göra ett särskilt mycket sämre jobb än Åsa Torstensson och är mycket nöjd med att denne försvann från en post där hon inte lyckats med någonting på de senaste fyra åren. Elmsäter-Svärd har stor erfarenhet av arbete inom miljöområdet då hon både suttit i miljö- och jordbruksutskottet samt trafikutskottet. Att ha erfarenhet och kunskap inom området innebär dock inte nödvändigtvis att man företräder de bästa lösningarna för framtiden. Elmsäter-Svärd har nämligen bara pengar till vägbyggen i sin del av budgeten de närmsta åren. Den eftersatta skötseln och bristen på utbyggnad av järnväg kommer fortsätta vem som än sitter på Infrastrukturministerposten. USCH!
Jag tycker också att det är intressant att titta på hur mycket utrymme olika områden fick i regeringsförklaringen, miljö- och energiområdet levde ett undanskymt liv i slutet av talet och omfattade några enstaka meningar utan några som helst nyheter. Statsministern skall dock ha en stor eloge, och denna skall han erhålla pga. sitt tydliga ställningstagande mot den israeliska ockupationen av palestinskt territorium samt den israeliska bosättarpolitiken. All heder åt reinfeldt för detta!
Läs gärna:
Peter Andersson
Mats Engström
Alliansfritt Sverige (oerhört pricksäker analys, borde nästan skriva Måste Läsas...)
Intressant






