Hampus Carlsson – Refuserad


Foto: Johan Ahlström

Refuserad är Hampus Carlssons första EP. Tidigare har han släppt 7 singlar varav alla har varit smått fantastiska. De två senaste singlarna, Jag vill dö och Hångla är med på den nya EP:n. Jag som följt Hampus utveckling märker en skillnad mellan hur det lät på de första singlarna och hur det låter nu. Det är mindre rivigt och mer mjuka 80-talsdoftande melodier. Bäst av de nya låtarna tycker jag Flyger är, en låt som börjar försiktigt men som sen sätter fart, en hyllning till de som vågar sticka ut från det gråa cirkelsamhället. 

Vi lyssnar inte på musik på samma sätt idag, men jag längtar ändå efter att höra Hampus i albumformat. Enda smolket i bägaren den här gången är Du gör mig hel som inte alls ger mig rätt känsla. I övrigt låter det fantastiskt. Lite som ett Gyllene Tider som kompar Håkan Hellström. Och när budskapet är gemenskap och dans som aldrig kommer låta samhället eller normer stå i vägen för rätten att få sticka ut och vara den en är, så ös på bara! Musik som är händer som sträcker sig mot kärleken för att rädda undan den från allt jävla mörker. Festerna är korta, men ack så vackra, livet är kort, men ack så vackert. Musik att låta vintersolen gå ner i, oavsett om du är på dansgolvet eller fuldansar hemma för dig själv. 

Lyssna på Refuserad här nedan! 

Hampus Carlsson – Jag vill dö



Jag blir alltid så glad när Hampus Carlsson släpper nytt. Hampus, som slog igenom 2013 med låten Sommarplågor, är nu aktuell med singeln Jag vill dö. Titeln öppnar inte upp dörren till någon lycka, men nog finns där hopp mellan raderna om att allt blir bra igen. Kontrasterna mellan när ens kärlek är nära och när hen är längre bort. Förhoppning och förvirring. Soundet doftar 80-tal och lyriken någon slags solskensdränkt ångest. Hampus Carlsson gör för närvarande Sveriges bästa pop.

Thomas Murvall – Start a fire

Foto: Press

En som vill starta upp en eld är Thomas Murvall som idag debuterar med singeln Start a fire. Låten har en ganska enkel text med en melodi som snurrar runt i huvudet på ett härligt vis ganska snabbt. Något för dansgolvet som lär fyllas av värme dessa kalla vinternätter. Jag har svårt för att kalla singeln för särskilt originell, men det lär säkerligen bli en singel att dansa, hångla och brinna till. Ibland är det skönt att släppa taget om verkligheten och bara lyssna sig in i en bra låt, originell eller inte. Jag gillar Thomas röst och det ska bli spännande att se var han tar vägen härnäst. 

Lyssna på Start a fire här nedan! 

Karolina Westberg – Something about us

Something about us är Karolina Westbergs första singel, den gästas av Olle Hedberg, som kom på tredje plats i Idol 2010. Karolina själv har bland annat medverkat i reklamfilm för IKEA med låten I've got my mind set on you. Something about us är en fin duett och jag tycker om hur rösterna möts i låten om separation. En kärlek som kanske borde svalnat, som en kanske borde låta bli att gå tillbaka till, men det är ändå något som håller en kvar, som drar en tillbaks. 

Lyssna på låten här nedan! 

Nova Miller – Add a Little Fire


Nova Miller debuterade för två år sedan, då hon var 13 år, med singeln Supernova. Sedan dess har hon bland annat varit med i olika tv-program, spelats en hel del på MTV och hon har även inlett ett samarbete med Disney Europe. Det stora har kommit snabbt för Nova och vägen mot något ännu större är redo att byggas. För några dagar sen släpptes henne nya singel Add a little fire som verkligen piggar upp i kylan och färgsätter de gråa gatorna. Det är lätt att ryckas med, helt enkelt. Jag gillar Novas röst och det är en utmärkt pop-låt som lägger lite eld över vintern, ger den värme. 

Lyssna på Add a Little Fire här nedan! 

Fredrik af Trampe – Tysta slag


Quiet heart är en fantastisk låt av The Go-Betweens. Den släpptes för snart 30 år sedan. På Fredrik af Trampes debutalbum Tysta slag tolkas den på svenska. Han gör den mycket bra. Skivan, utgiven på Tröstlösa Records, släpptes redan i våras, men passar fint nu mitt i vintern. Det ligger en sån stämning över den. Den reflekterar, känner in. Den är som gjord för nätter där en sitter hemma i soffan, eller på en bar, och funderar över livet, ofta över vardagens skärseld. Samtidigt finns det solsken också, som i första låten Enkelt. Även Om du hellre vill se det så lättar upp med en härlig stämning, som gjord för en kabaré. Af Trampe sjunger ”Vad skiljer Stockholm från New York? Jag är ju lika tröttsam där”. Mitt i allt det där är nog en av årets bästa låtar. Ett stillsamt melankoliskt piano som ligger sked med en vacker text, vardagsnära värme. Den berör mig på alla sätt. Det mesta låter jazzigt, nästan allting låter bra. Musiken låter ofta skör, men med självförtroende. Det är en kort skiva, tar slut på en halvtimme, men det är en halvtimme att gång på gång återvända till. En fintim skiva. 

Lyssna på skivan här nedan. 

Åsa Grennvall – Jag håller tiden


Jag minns hur berörd jag blev av Deras ryggar luktade så gott. Nu, två år senare, släpper Åsa Grennvall Jag håller tiden . Båda böckerna behandlar samma tema, känslomässig försummelse, bortvända föräldrar. Den här boken är som en andra del av en uppgörelse. I förra boken handlade det mest om berättarjagets mamma, här är det relationen till pappan som behandlas. Hon vill verkligen att relationen till pappan ska fungera, om inte annat så i alla fall för hennes barns skull, men pappan tycks vara helt ointresserad och kommer på bortförklaring efter bortförklaring för att inte träffa henne. Längtan efter någon slags fungerande relation kammar hela tiden noll. 

Berättarjaget berättar att hon alltid håller tiden, men inte när det kommer till känslor. Där blir hon aldrig klar. Hon får ofta höra saker som ”Jag trodde att du hade släppt det där!” och ”Tänker du på det fortfarande!?”. Själv fungerar jag lite på samma sätt och det är intressant det där, vissa kan släppa saker meddetsamma medan andra bär runt på dem länge, ibland kanske hela livet. Det är just det där, att släppa taget samtidigt som en längtar efter det motsatta. Längtan efter att få spela roll. 

Kan en förlora något en aldrig har haft, en aldrig har fått? funderar jag på när jag läser boken. Det finns ett kapitel i boken som handlar om Solvalla, berättarjaget har slitit för att verkligen få träffa sin pappa när han nu är på besök i Stockholm, de kommer överens om att ses men när hon väl kommer till Solvalla stänger pappan av mobilen, det som ledde till klösmärken på spjälsängen, något som beskrevs i Dina ryggar luktade så gott, fortsätter i vuxen ålder. Föräldrar som inte bryr sig, som vänder sig bort. Det kanske fungerar att ses ibland, när det är bekvämt för dem, när det är på deras villkor, men inte annars. Åsa Grennvall har i flera av sina böcker visat att även om det är på ett visst sätt för de allra flesta så är det inte så för alla och det är så viktigt att komma ihåg det, att ta in det. Även i det självklara finns fläckar som är så viktiga att se. Det är en både berörande och fantastisk bok. 

Boken går att köpa på bland annat Adlibris, Bokus eller från förlaget Syster förlag.

Hurula – Vapen till dom hopplösa



Robert Hurula följer nu upp sitt debutalbum Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för med Vapen till dom hopplösa. Ljudbilden är mer smutsig, trots nytillkomna stråkar och syntar och uppgivenheten ekar över hela skivan. Hurula formulerar blod och det är så det känns. Det här är ingen musik som smäller ihjäl mörkret, som jagar bort det, utan den förklarar snarare varför mycket känns jävligt jobbigt. Den förstår och tar en i handen. Hurula fångar mycket av både samhället och relationer i texterna och särskilt märks sprickorna. Samhället behöver livvakter och ens inre behöver livvakter, men det finns ingen där. 

Kom över nu är en av de starkaste låtarna jag hört på flera år, ”jag önskar jag kunde va så bra som jag borde, lyssna, jag försöker, snälla tro mig!”, sjunger Hurula och vädjar nästan desperat ”kom över nu”. Det finns en stor sorg som ligger över många rader, en utmattad sådan men inget sopas under mattan. Musiken talar samma språk som texterna. Den river upp och plåstrar om i samma ögonblick, skär och läker samtidigt. I Ont som jag känns det som att Broder Daniel har vaknat till liv igen, det är en väldigt tydlig referens över hela skivan, men sämre influenser kan en definitivt ha. Första albumet var mer direkt, mer lättillgängligt, medan detta mer handlar om en stark helhet som jag ser komma växa än mer med tiden. Det är dock live som Hurula är som allra bäst, när punkigt larm möter sorgsen eftertänksamhet ska du vara precis intill explosionen. Då känns den som allra mest.   

Du hittar Vapen till dom hopplösa på bland annat CDON

Marble Heads – Marble Heads


Malmöiterna i Marble Heads släppte i juli en självbetitlad EP, som är gruppens andra. Gruppen fångar mig direkt, med ett sound som bär en tung grå himmel på ryggen men där något slags hopp ändå skiner igenom. Den gitarrdrivna popen låter mer smutsig än tillrättalagd och Jump on over får mig att tänka på Broder Daniel. Jag kände hur hjärtat direkt ropade efter mer, mer, mer. Fantastiskt. Övriga låtar, This time tomorrow och Wallflower, fångar mig kanske inte riktigt på samma sätt, men överlag låter det både fräscht och nyfiket och det ska bli spännande att följa bandet vidare. 

Alex Szeps – Gå i mina skor

Foto: Press

Alex Szeps har tidigare släppt tre singlar och en EP. Nu har bandet släppt fjärde singeln Gå i mina skor. Det är en låt med ett personligt, direkt och energiskt tilltal. ”Kom och vandra över glödande kol, se var tiden har bränt sina spår, kanske du kan förstå att jag gjort som jag gjort, om du går en mil i mina skor” låter det i refrängen. Det låter kanske inte direkt nytt, men det låter bra och lär säkerligen bli en hit både på radio och på Spotify. Alexander Szeps sjunger bra och melodin är medryckande på alla sätt och vis. Kom igen Sverige, det svänger ju, som Baloo hade sagt. 

Lyssna på Gå i mina skor här nedan. 

Mäbe – I Skuggan Utav Tornet


Mäbe kryper allt närmare. Den nya singeln känns personlig och som en naturlig utveckling av förra albumet Mot Ingenstans Och Överallt som kom för två år sedan. Singeln består av nya låten I skuggan utav tornet och nyinspelningar av de lite äldre låtarna För dom som blöder och Pannkakskungen. Alla låtar är akustiska och det bidrar till att höja både stämningen och rösten och sätta den i fokus. Pannkakskungen, som först gavs ut på förra albumet, är fortfarande en av mina favoriter med Mäbe och jag gillar den nya versionen skarpt. Låten, som handlar om sångarens morfar, är en fin historia med berättande text om en man som beskrivs som en pannkakskung fast han aldrig gjorde en endaste smet. Den nya låten I skuggan utav tornet har en vacker melodi som fastnar och jag hoppas att Mäbe fortsätter på det här spåret, där rösten lyfts fram och stämningen får byggas upp långsamt, där tung melankoli möter traditionell svensk folkvisa. 

Lyssna på singeln här nedan! 

Storma – Storma


Welder on fire ebbar ut. Det är en av de vackraste låtarna jag har hört på ett tag. Luleåmusikern Olle Nyman gästar på en låt som följer med mig på min promenad ut i natten. Genom natten. Stormas debutalbum är en fin samling låtar som ekar 70-tal, som ibland viskar men som mer ofta larmar med punkattityd. Elin Lindström har mycket kraft i rösten och den passar verkligen  med musiken, men jag tycker också om när gruppen saktar ner, andas, som i Values och det är vackert när Elins röst möter Olles i nämnda Welder on fire och när Magnus Carlson bidrar med sin röst på Good old days. Just möten gör väldigt mycket. Det är olika stilar som möts längs skivan men de pusslas ihop till en fin enhet. Det är klart att det finns utrymme för förbättring, men det tror jag är ett utrymme som Storma kan fylla.

En kan lyssna på skivan här nedan. 

LLIAS – I’ll be gone



En låt som, med rätt uppbackning, kan bli en av sommarens mest envisa hitsinglar är LLIAS debutsingel I’ll be gone. Det är en låt som pulserar fram genom kroppen och som sprider en härlig känsla. Det är måhända inte särskilt originellt, men måste det egentligen vara det hela tiden? Jag känner att LLIAS absolut kan ta sig fram och inte bara bli en i mängden. Första lyssningen överraskar, den andra imponerar, vid tredje är jag fast. Elias som han egentligen heter sjunger bra. Det är svängigt, somrigt och passar både på klubben och på vägen hem genom natten. Det är solskenspoppig elektronik som jag hoppas hittar till dansgolvet. Sjung med, dansa, lev livet fullt ut! 

Lyssna på I'll be gone här nedan!

Northern Indians – No shelter in sight


No shelter in sight är folkpoppiga Piteåbandet Northern Indians andra album och längs hela vägen är det en vacker resa. När jag lyssnat på skivan några gånger så tyckte jag först att skivan kändes lite för lång men efter några ytterligare lyssningar så känner jag inte att jag skulle vilja vara utan någon låt då alla bidrar till en helhet. 

Duon känns väldigt nära i sitt uttryck, jordnära och människonära och texterna behandlar både mänskliga rättigheter och svårigheter. Singeln Shameful behavior står ut med sin spark på den rasistiska själ som gror lite varstans, även To my dear dear friend står ut som låter mig vila i de fina tonerna och den hummande refrängen.  

Hela skivan ger en känsla av närhet, utsuddande av alla möjliga avstånd och jag tycker om det väldigt mycket. I en tid då avstånden växer sig allt större känns det så härligt att få en helt annan känsla i en skiva. Jag lägger gärna båda mina öron mot de sommarnätter då denna skivan kommer gå varm. 

Skivan går att köpa på bland annat Rootsy och CDON. En kan även lyssna på skivan i sin helhet här nedan. 

Kent – Då som nu för alltid


Gitarrerna spränger gatan utanför. Nionde spåret på Kents sista skiva Då som nu för alltid, Gigi, låter nästan som en tillbakablick till 90-talet. Sista skivan spretar dock mestadels åt andra håll, Tennsoldater till exempel påminner mest om Daft Punk. Något annat som kommer krossa både hjärtan, gator och världar är sista spåret på skivan, kallad Den sista sången. Den hade gärna fått vara några minuter längre, men den känns verkligen som ett avslut, särskilt när barnkören kommer in. I övrigt känns albumet ofta som en fortsättning på de senaste fyra skivorna och jag som föredrar det lite renare soundet, gillar inte när det blir för mycket effekter kring Joakim Bergs röst, sånt skapar mest ett avstånd till musiken. 

Texterna är rakare än tidigare, men behandlar, som många gånger tidigare, tvivlet. Det som funnits förr, som en kanske förväntats komma bort ifrån, men som mest har ändrat form. Tvivlet på jaget som samsas med tvivlet på samhället. Joakim Berg sjunger ”Jag glömde min drivkraft. Det finns inget hjärta om du inte har kul” och här och där finns det små antydningar till varför det tar slut här. Musik är till för att kännas in, för att vi ska kunna existera i musiken, som om den handlade om oss. Men det är inte så mycket berättelser till oss, utan det handlar snarare om bandet, om något personligt, något bortom räddning, något som kommer leda till jävligt kyliga och jävligt ensamma nätter. 

Då som nu för alltid är inte Kents bästa skiva men det är ändå ett vackert avsked. Jag tror jag hade kunnat spela Den sista sången på repeat en hel natt igenom. Tyvärr är det också en hel del som inte är särskilt bra, som Nattpojken & Dagflickan, där Anna Ternheim gästar, med musik och text som mest känns rörig. Här och där, med tveksamma arrangemang och för mycket effekter, skapas ett avstånd där det istället borde ha varit blodomlopp i blodomlopp. Det är synd, men det är ändå mycket på skivan som tar min anda med sig, som skapar ett tomrum när de förbyts mot tystnad. Ett band som kommer fortsätta lysa även efter explosionerna, även efter att de slocknat. 

Skivan finns att köpa på bland annat CDON och Bengans

Northern Indians – Shameful behavior

Piteåduon Northern Indians består av Josef Eriksson och John Andersson. De har nyligen släppt första singeln från deras kommande skiva No Shelter In Sights som släpps i maj. Singeln Shameful behavior är en gitarrdriven låt som får sällskap av ett ljuvligt dragspel. Personen som gästar med dragspelet är Björn Sjöö som bland annat var med i proggbandet Rekyl. Shameful behavior är en reflekterande låt, bland annat om hur profit värderas högre än mänskliga rättigheter och miljö. Det är också en spark mot de politiker som inte vill att Sverige ska ta emot fler flyktingar. Jag gillar Josef Erikssons röst som samspelar fint med melodin och den slagkraftiga refrängen. Det känns fint med en låt av värme i ett övrigt allt kyligare samhällsklimat.

Kolla gärna in den fina musikvideon här nedan, där bland annat Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt medverkar. Följ bandet på Facebook här.

Storma – Inside the car



Umeå-gruppen Storma bildades för tre år sedan och nu är de aktuella med debutsingeln Inside The Car. Vi möts av country, folk och rock som växlar och går in i varandra. Jag tycker om sångerskan Elin Lindströms röst och gitarrspel. Stråk av något äldre möter nya nyanser. Samtliga medlemmar i bandet har gedigen erfarenhet från branschen och det märks. I maj släpps debuten och det ska bli spännande att följa med på Stormas väg. Jag tippar på att vägen kommer vara upplyst och leda till något vackert. Väldigt fint singelomslag också. 

En kan lyssna på Inside The Car här nedan. 

Little Jinder – Allting suger


En storstad som svider, som inte slickar såren, utan snarare river loss plåstret. Det mesta på Little Jinders nya skiva Allting suger ger mig den känslan. En kall stad i saknad av mänsklig värme. Ett uppbrott och frågan är om hjärtat orkar ta sig upp ens på tio. Samtidigt finns en längtan efter något annat. ”Jag längtar bort men jag vet inte vart” som hon sjunger i Vinglar runt. Samma tema finns i Hångellåten där hon sjunger ”Stockholm känns så jävla kallt, jag vill flyga bort från allt, pallar inte stanna här, vill va naken, vill va kär”. Just Hångellåten är en av de finaste låtarna jag hört på ganska många tag, en text som blöder sig genom kroppen och en melodi som fastnar. Mauro Scocco gästar och hans röst passar fint in i låten. Det är flera låtar som gästas, bland annat bidrar Markus Krunegård med sin stämma i den fantastiska Ligger med en ful, som drar hela kroppen med sig. Hela kroppen. 

Det finns en melankoli, spår av en separation, som smyger runt i varje låt, samtidigt finns det en mjukhet, en värme som verkligen når in, en luft som går att andas, trots tomheten som verkar vilja äta upp en. Det är ångest genom både bomull och knivar. Hos Little Jinder finns ett uttryck som inte riktigt finns hos någon annan, musik som både blickar tillbaka och ser framåt och med texter som öppnar upp, snarare än döljer något. Det är en skiva att både relatera till, dricka till, hångla till och att lyssna på när det inte blir något av det där hånglet, när livet står i vägen. 

Boka Little Jinders Allting sugerCDON eller på Bengans. Lyssna på Spotify här nedan. 

Kunskapens frukt på Borås Stadsteater, 26/9 – 2015


Ett år efter att Liv Strömquists serie Kunskapens frukt släpptes sätts föreställningen med samma namn upp på Borås Stadsteater. Jag läste boken så fort den kom ut och jag tyckte verkligen om den. En viktig bok som borde ha köpts in på alla skolor vid det här laget. Lilla scenen är fullsatt på stadsteatern och vi bjuds på en historisk resa om vulvan, orgasm och mens ur ett feministiskt och samhälleligt perspektiv. Efter knappt 1,5 timme verkar hela publiken ha blivit lyckligt sexualupplysta. Mycket tack vare att trion Elin Bornell, Anna Harling och Peter Lorentzon fungerar så bra ihop och är så samspelta. Några darriga premiärnerver märks inte alls. Ibland blir det i mitt tycke lite väl stimmigt och rörigt, men överlag är föreställningen både en förlösande skratt- och sexualupplysningsstund. Trion dansar, sjunger och upplyser. Underhållning och undervisning på samma gång. 


Samtidigt påminns vi om det tragiska i att mängder av män varit så destruktivt intresserade av vulvan samtidigt som bärarna blivit och fortfarande blir förtryckta. Samhället förtjänar mängder av örfilar för detta, minst. Vi får bland annat lära oss att cornflakesuppfinnaren John Harvey Kellogg lanserade en metod som gick ut på att applicera frätande syra på klitoris, vilket naturligtvis förhindrade sexuell upphetsning. Föreställningen är en viktig historia om hur förtryck av kvinnor och synen på sex har gått hand i hand. 

Förhoppningsvis når Kunskapens frukt även de som verkligen behöver se den, de som fortfarande försvarar normen istället för att krossa den. 

Läs mer om Kunskapens frukt här

Richard Ohlsson – Tomas Andersson Wij sjunger blues genom Sverige


Tomas Andersson Wij är fantastisk både på sätta ord på känslor och sätta känslor på ord. Ofta tar han sats från sitt inre och det privata kommer så nära lyssnarens öron. Vi har våra öron tätt emot Tomas hjärta. Tomas skivor, texter, sånger är resor. Resor genom ett Sverige som förändras, från ett land som skräms, men som även kramar om. 

Richard Olsson har gått in på djupet, inte på personen Tomas i sig, utan i just hans skivor, musiken. Boken, som är på 250 sidor, täcker kanske inte allt men i elva kapitel, ett för varje skiva till dags dato, bjuds vi ändå på en rik och intressant analys. Peter Erikssons fina fotografier, de flesta tagna på eller i samband med livespelningar, höjer betyget. Jag tycker om att Richard Olsson bjuder på personliga historier som kopplas till Tomas texter. Som bostadsområdet Norrliden i Kalmar. Richard är precis som jag uppväxt i den småländska kuststaden. Jag gillar också den långa utläggningen kring texten till Tommy och hans mamma. En text som Richard beskriver som "ett politiskt och existentiellt anrop som det är svårt, för att inte säga omöjligt, att värja sig emot."

Mest handlar boken om texterna, som i sig är egna världar. Som Tomas själv sjunger i En hel värld inom mig: ”Alla historier börjar nånstans, alla bäckar har ett språng, och vem kan säga att han är helt fri, från det som hänt en gång. Jag bär en hel värld inom mig”. Många av Tomas texter tar en längre sväng genom hjärtat och jag tycker om att fokus i boken ofta ligger just på texterna. Ibland längre tolkningar, ibland lite mer ytligt, ibland ryckta ur sitt sammanhang, men det märks att författaren tycker om Tomas musik och han har gjort ett fint arbete. Till viss del så kan det ibland bli för mycket referenser till andra artister och karaktärer i filmer, men det är mest en petitess.  

Boken är både en resa genom Tomas musik och en resa genom Sverige, med tåg, med buss, med bil, till fots. På sätt och vis är att resa genom hans musik och genom Sverige samma sak. Vi kommer fram, men musiken fortsätter. 

Boken, som släpps på Lindelöws Bokförlag, finns att köpa på Bokus och Adlibris