Skräp och lur


Åtta av tio skräppostmeddelanden till min e-postadress är erbjudanden om penninglån, små eller stora, långa eller korta, dyra eller svindyra. Det finns mycket pengar, som man vill ha ränta på. Det verkar som om en grå bankmarknad vuxit fram. Med officiell minusränta eller nollränta, lär det fortsätta så. Att bankerna vill låna gratis av småsparare, är en sak. När vanliga människor ska låna, är det en annan. Då kan räntorna vara betydande ibland rena ockret. I de här låneerbjudandena, som jag hela tiden får, finns exempel på båda.

Men jag begriper faktiskt inte det här med minusränta riktigt. Det är inte lätt för vanligt folk att förstå, vad Riksbanken håller på med, med sina räntebeslut, räntebana, inflationsmål och allt vad det är och ibland undrar jag, om ens ekonomerna begriper. Det är alldeles för tidigt att höja räntan från minus 0,5 till minus 0,25. Hur skulle det se ut? Snabb snurr på pengarna är melodin, ökad konsumtionstakt, större inflation, det verkar klart. Ska man behöva fundera över makro och mikro för att försöka fatta? Eller är det så enkelt att man bör göra sig av med så mycket som möjligt av sina kontanter och sy in resten i madrassen? Fast med den önskvärda inflationen blir kontanterna mindre värda även i madrassen. Pengarna bränner i fickan på dig, brukade min mor säga, när jag var ung och hade köpt för mycket, för fort. På den tiden fick man lära sig att det var klokt att spara. Nu är det annorlunda, nu eldas det på ordentligt. Budskapen är klara. Applåder till konsumenterna. Hjulen måste rulla. Sparande i pengar är ren förlust.

Apropå skräppost, förresten, så kom nyligen till samma junkmailbox i min dator ett meddelande att jag hade 13 863,13 kr på mitt konto och kontot skulle upphöra i slutet av månaden. Samma mejl har senare återkommit flera gånger. Någon verkar väldigt mån om att få betala ut 13 863 kr till just mig. Allt jag behövde göra för att få pengarna var att skicka uppgifter, anmäla, logga in och, ja ni vet, så'nt där. Tyvärr framgick det inte, vilket institut det var, som hade skulden till mig. Som avsändare angavs "Viktigt meddelande" och mejlet kom från något som kallas brugerpanelet.com. Jo, jo. Annars hade jag kanske kunnat kräva ut beloppet och skänka det till Amnesty eller Greenpeace eller till något annat vettigt ändamål. Men jag får nog ta det för vad det är, förberedelser för ett vanligt bedrägeri eller bondfångeri eller lurendrejeri, som det kunde kallas förr. Kärt barn har många namn. Nigeriabrevens tid är förbi. Nu finns det snabbare och effektivare sätt att nå många dumbommar på. För någon måste ju nappa på alla oblyga försök på nätet. Annars skulle de väl inte hålla på.

Skitiga skepp och snabba cash


Vid besöket i Kroatien nyligen låg vi med segelbåt någon natt i Dubrovnik. Vi hade funnit en plats nära den stora hamnen för att slippa gå till yachthamnen, som ligger relativt avlägset. I stora hamnen låg två jättelika kryssningsfartyg, vardera med lika många tända ljus som en normal svensk småstad och naturligtvis med dieselmotorerna, tiotusentals hästkrafter, igång dygnet runt. Dubrovnik är tydligen en vanlig hamn för kryssningsfartygen, liksom Venedig. Och mycket riktigt, de två stora fartygen lämnade på kvällen och var redan nästa morgon ersatta av två nya, nästan lika stora. Detta pågår tydligen hela tiden och det var bara i en av säkert hundratals hamnar med liknande trafik. Alla dessa tusentals kryssningsfartyg gör inte bara av med oräkneliga mängder ton dieselolja. De släpper också ut enorma mängder toalettavfall, ofta utan någon som helst rening. Motsvarande pågår, som alla vet, även Stockholms hamn med hjälp av finlands- och estlandsfärjorna. Ingen politiker tycks vilja ta i det problemet.

Vid avfärden från Dubrovnik i bil såg vi uppifrån kullarna ytterligare ett stort fartyg. Det låg på redden i en intilliggande vik. Det var inte riktigt lika stort som färjorna inne i hamnen men nästan och å andra sidan med mycket modernare “stuk”. På babordsidan fanns en öppning stor nog för att ta ombord en 15 meters tender boat och fartyget hade enligt vanligtvis välunderrättad källa plats för tre, samtidigt landande helikoptrar. Den lyxkryssaren tar inga “paying guests”. Den lyxkryssaren är en av tre, som lär ägas av den ryske oligarken Abramovitj, som också äger det engelska fotbollslaget Chelsea. Pengarna för yachter och fotbollslag och övrig förmögenhet är inte något som Abramovitj jobbat ihop själv i sitt anletes svett. Det räcker väl att påpeka så. Men nu hör han till den promille av världens befolkning, som, enbart tack vara mycket pengar, inte behöver bry sig om något, som inte passar.

Högervindarna håller i sig


I dessa högerextremismens dagar läste jag på morgonen i tidningen om högervindarna i USA, med clownen Trump främst men uttjatad, och i Frankrike, med skojare som Le Pen och Sarkozy i spetsen. Sedan läste jag att man i Polen antagligen ska skärpa abortlagarna ytterligare och ta ordentliga kliv bakåt i utvecklingen. Polen är redan i samma liga som Irland, när det gäller abortförbud. Båda länderna har starka katolska kyrkor och, uppenbarligen, en majoritet av bakåtsträvande män. Det är länge sedan, som Blandaren och andra kallade Polen för vårt nya fosterland, för att svenskor reste dit för att göra abort.

Bläddrade vidare i tidningen och till kapitalismens drömvärld med en hel artikel om lyxyachter i prisklasser mellan 100 och 500 miljoner, någon för bortåt åtta miljarder. Det var barer, pooler, lounger och kabiner med dubbelsängar och marmorbadrum o.s.v. Det framgick inte, hur mycket olja de förbrukar, när de emellanåt ska ut på böljan den blå. Vem köper en sådan lyxyacht egentligen? Men det måste väl finnas kunder, eftersom det är ett helt gäng olika företag/varv, som producerar lyxskeppen. JAS Gripen, som jag var inne på igår kostar mer, en miljard per styck, så där. För ett enda krigsplan, om man hade kunnat och och mot förmodan velat köpa ett, hade man alltså för samma pengar kunnat få flera lyxyachter av värsta sorten. Kapitalismens vägar är outgrundliga.

SD här hemma fortsätter med sina skandaler. De lever lite på dem, verkar det som. Men, allvarligt talat, hur kan de ha kvar den där med järnrören, som ständigt gör bort sig, i en ledande position. Fast fortfarande säger opinionsinstituten att omkring 17 % stöder SD, vilket är svårt att ta till sig. Nu börjar underliga historior om samröre med Ryssland höras och det ska väl åtminstone göra att några av de där procenten faller bort.

Jag prenumererar på en elektronisk, högerinriktad dagstidning. Enbart för att den alltid har de bästa korsorden, är jag noga med att framhålla. Gamla kamrater börjar menande humma lite om att man blir mer reaktionär och borgerlig med stigande ålder. Det stämmer in på flera av dem själva men inte på mig, så det så. Och det är inte bara för att jag läser tidningen på skärm och avstår från dagliga papperstidningar, som börjar låta riktigt gammaldags och rätt onödigt. Vet inte riktigt, varför jag tyckte det var värt att påpeka det där här. Och sedan låta det stå kvar.

Olika sätt att skaffa sig hästkrafter


Kul att veta, vad man kan använda sin kaffekassa till. Läste just i DI om Bugattis nya skapelse, som kommer att kosta ungefär 23 miljoner kronor och har 1 500 hästkrafter och en rent löjlig accelerationsförmåga. Den kommer att gå fortare än alla andra bilar och Bugatti-kunderna bryr sig inte om pris bara prestanda. Det kan vara bra att ha, resonerar de väl. Det stod inget om bensinförbrukningen. Men det verkar finnas en marknad för detta nya monster. Det är en märklig värld vi lever i.

Men värre är, åtminstone från moralisk synpunkt, att köpa en stridsvagn. Vill man det, ska man helst välja en tysk, ....Leopold, höll jag på att säga men det ska vara Leopard och den är bäst av alla, stod det i en artikel i SvD. Bäst i det här fallet avser inte accelerationen utan, antar jag, förmågan att ha ihjäl så många medmänniskor som möjligt på kortast möjliga tid utan att stryka med själv alltför lätt. Annars kan man välja en amerikansk stridsvagn, Abrams, på 62 ton för 72 miljoner kronor eller rent av en svensk modell, som väger lika mycket men bara kostar 48 miljoner kronor. Ryssarna bygger just en ny, som kommer att gå för rena reapriset, 31 miljoner och som lämpligt nog heter Armata. 2 300 stycken så'na ska levereras, läste jag. Automatkanon och kulsprutor ingår och skottsäkerheten garanteras av något som kallas Afghanit (!).

Som köpare av någon av dessa krigsmaskiner kan man glädja sig åt att man får lika många hästkrafter som Bugattiköparna, 1 500 alltså. Mycket billigare med Bugatti men då ingår ingen kanon.

När jag var liten, var mina favoritleksaker ett antal indianer och cowboys gjutna i gips på ståltråd. Mycket fina och välgjorda. Jag och killkompisarna hade mycket roligt med dem, krigiska som vi var, med stora slag på Morfars och Mormors matta uppstoppad med kuddar under för att få till lite landskap. Den intellektuella nivån skiljde sig inte nämnvärt från krigsindustrins och alla som stöder den. En del lär sig aldrig. Vi lekte med bilar också i barndomen. Tuffast bil var bäst, snabbast var tuffast och racing skulle det vara. Ränderna går aldrig ur.

En kruka med guld


En person, som köpt en skraplott med vinst, uppträdde för en tid sedan i tv för att skrapa en gång till. Det gick ganska bra. Han vann 30 miljoner. En absurt stor summa för alla, utom för Gates, Slim, Ortega och Zuckerbergs barn. 30 miljoner! Tänk om man vann så där mycket på lotteri själv, tänker alla som ser på tv, när den darriga handen skrapar och skrapar och ska skapa spänning och ..... Men för att vinna, får man nog börja med köpa lotter.

Många gillar att fantisera om, vad en jättevinst skulle innebära, vad man skulle kunna köpa, hur man skulle ändra sitt liv. Hur mycket skulle man ge bort och hur mycket skulle man ha mage att behålla? Vad skulle man vilja göra, som man inte gör ändå? Pengar, pengar. Ännu mer så är det förstås i USA. Där ligger de riktiga storvinsterna på lotterier på flera miljarder. Är det sunt? Kanske inte för alla miljoner spelare som aldrig vinner, för lotteriföretaget lär inte gå lottlöst (inget skämt avsett här) ur spelet. Men är det sunt med en ekonomi, där förhoppningar och någon sorts lycka skapas genom sådana här företeelser? Tja, det är väl knappast värre än när jättebolag tjänar miljarder på att förstöra miljön eller utnyttja människor ojuste. Aktieägarna blir glada ändå och tillväxten ökar i länders ekonomi, vilket är alla ekonomers mantra. Sensmoral? Jodå, det finns mycket, som många säger om det.

En annan fråga apropå skraplotter i morgontv, är hur urtrist det är med alla dokusåpor och tävlingsprogram i tv, där någon ska slås ut eller gå vidare eller vad det nu är och där den som ska tillkännage namnet måste göra en konstpaus för att, med eller utan musik, skapa någon sorts spänning för tittarna. Gäsp! Men det finns ett recept. Låt bli att titta.

Klarna, inget vidare


Det skapas nu för tiden nya system för det ena och det andra som kan göras på nätet. Lyckas man, antingen det gäller lek eller allvar, kan man bli miljardär, läser vi i tidningarna. Populärt är att ordna olika betaltjänster, ett område där många vill vara med och dela på bankernas kaka. För rätt länge sedan startades ett gäng sådana tjänster, Payex, Payson, PayPal m.fl. Den sistnämnda, PayPal, tappade jag förtroendet för för länge sedan, liksom för min dåvarande bank, när det visade sig att PayPal med bankens men utan min medverkan felaktigt hade belastat mitt bankkonto med två eller tre större uttag. Jag sökte förgäves rättelse via PayPal och banken men fick ingen som helst hjälp utan fick till slut ordna hela saken själv genom detektivarbete och kontakter med dem som fått pengarna. När jag sedan ville bli avregistrerad från PayPal, som jag aldrig träffat ett avtal med från början, gick det inte, fick jag höra! Bank bytte jag förstås.

På senare tid har Swish dykt upp en praktisk och effektiv, förhoppningsvis någorlunda säker, metod för kontantbetalningar mellan mobiltelefoner. Det kommer säkert flera betaltjänster. En betaltjänst, svensk tror jag, som jag nyligen stött på, är den som tillhandahålls av Klarna. Här är min story om Klarna i korthet.

Jag köpte förra året en onödig grej. Jag betalade på det sätt som säljaren begärde och det var via Klarna. Prylen var inte bara onödig, utan visade sig också vara felaktig. Det blev bråk om saken. Så mycket bråk att tingsrätten fick avgöra att viss återbetalning skulle ske till mig. Men säljaren vill inte följa domen utan vill göra ett avdrag vid betalningen, ett avdrag, som vi inte är ense om. Jag har så småningom begärt verkställighet av domen via kronofogden. Klarna har då och då dykt upp och framfört olika frågor och synpunkter på mitt mellanhavande med säljaren och jag har varje gång påpekat att jag inte har någon uppgörelse med Klarna utan med säljaren. Klarna envisas med att behandla mig som sin kund. Senast hade jag ett långt, lätt parodiskt samtal, där Klarna förklarade att man hade ett delbelopp, som man ville betala till mig.
- Gör det, sade jag, men jag är inte med på att det är någon sorts slutuppgörelse.
- Tyvärr kan jag inte göra det, för vi har inget kontonummer till Dig.
- Det kan Du få nu.
- Nej vi måste be dig att fylla i en blankett och få kontonumret skriftligt.
- Men ni ju haft mitt kontonummer tidigare.
- Vi sparar inte på dem.
- OK, men du kan får du mitt kontonummer igen, nu.
- Det går inte tyvärr. Vi kan inte ta emot muntliga uppgifter om sådant. Du måste fylla i en blankett för att vi ska kunna betala.
- Det vill jag inte.

Sedan följde pingpong en lång stund med upprepningar från båda håll inom samma teman. Till slut sade klarna-personen.
- Då får vi hantera återbetalningen som att Du har ett tillgodohavande hos oss.
- Nej, det är jag inte med på. Jag har inget avtal med Klarna och vill inte ha något tillgodohavande. Se bara till att betala det belopp ni ska, så kan jag upplysa er nu i telefonen om konto.
- Tyvärr kan vi inte göra så. Vi har våra bestämmelser.
- Så Klarna kan inte betala ett belopp till mig till ett konto som jag anger i telefon?
- Nej, jag beklagar men du kan få tala med en chef till mig.

Det blev ett långt samtal, ett meningslöst samtal. Jag tror jag upplystes ett dussintal gånger om att jag var tvungen att fylla blanketter eller skicka brev eller mejl för att Klarna skulle kunna betala ett delbelopp, som deras egentliga kund, säljaren av varan, uppdragit åt dem att betala. Vad är det för betalningstjänst, det här Klarna? Tjänsten verkar inte genomtänkt, personalen verkar okunnig. Jag är förmäten nog att utfärda en varning till er som tänker köpa något av en säljare, som använder Klarna.

Misstroendeuppdrag?

Att Göran Hägglund och Eskil Erlandsson bor i riksdagsmannalägenheter är visserligen mot de regler som finns, men spelar egentligen ingen roll eftersom de tokiga reglerna ändå säger att riksdagen skall betala boendet vare sig de är statsråd eller riksdagsmän så egentligen är det nog en ekonomisk vinst om de valde att bo kvar i riksdagslägenheterna.


Däremot är det knäppt med tanke på statsråd, och riksdagsmäns löner att man får gratis bostad. Om man väljer att vara riksdagsman och dessutom får 56 000 i månaden plus en massa förmåner så kan man utan problem finansiera en lägenhet även i Sthlms innerstad. Det är ingenting som skattebetalarna skall behöva stå för. Än värre tycker jag att det är att Hägglund och Erlandsson är "tjänstlediga" från riksdagsmannauppdraget. VARFÖR DÅ? Först och främst så är inte riksdagsuppdraget en tjänst. Det är ett förtroendemannauppdrag. Och dessutom - om man inte kan fullfölja detta uppdrag så får man lov att avsäga sig det inte begära tjänstledigt!


Jag förstår ibland inte hur en del politiker tänker... Har de ingen självinsikt öht?! Ser de inte själva att det är problematiskt, omoraliskt och borde vara brottsligt att leka med skattepengarna som om det var egna privata pengar? Jag tycker att man borde inför någon typ av moralspärr istället för en 4 %-spärr :) Nej, men allvarligt talat så tycker jag att man borde ryka från sitt uppdrag så fort man uppdagas med någon form av fiffel och/eller oaktsamhet med skattebetalarnas pengar. Riksdagsmän och statsråd har nämligen FÖRTROENDEuppdrag. Om man inte åtnjuter folkets förtroende, ja då har man ju ett misstroendeuppdrag plötsligt och man har inte längre mandat att företräda människor då de inte tror på en.


Jag tror att många partier skulle dra lärdom av MPs partikultur, vår rotationsprincip (vilket Thomas Bodström verkar ha gjort) och vårt genuina solidaritets- och rättvisetänk som ligger till grund för att MP-politiker så när som aldrig förekommer då ekonomiska skandaler och fiffel uppdagas.

Intressant