STÖD FRIGIVNING AV ANGEL VILLAVERDE!!

Jag och Angel, som hjälper mig med flyttlyft.

Jag och Angel, som hjälper mig med flyttlyft.

Den 26 december 2015 greps min vän Angel Villaverde av polis på flygplatsen i Lima. Han skulle hälsa på sin sjuka mor och det hade gått nästan 20 år sedan han såg henne sist, efter att han lämnat sitt kära hemland Peru. Först trodde jag, liksom många andra, att han snart skulle bli fri igen och att allt skulle vara förbi inom någon dag. När det ett par dagar senare via den franska nyhetsbyrån AFP blev känt över hela världen att Angel stod anklagad för samröre med en gerillagrupp blev vi som känner honom chockade. Det var overkligt.

Angel Villaverde är definitivt inte en som tillhör en beväpnad kriminell grupp.  Angel Villaverde blev för tio år sedan medlem i Miljöpartiet de Gröna i Sverige. Miljöpartiet är ett pacifistiskt parti, i Jesus och Gandhis anda. Miljöpartiets ideologi vilar på tre solidariteter: Solidaritet med världens människor, solidaritet med kommande generationer och solidaritet med naturen. Miljöpartiet tar avstånd till all form av terrorism. Den som bryter mot partiets grundläggande värderingar blir med tiden utesluten.

Angel Villaverde har under sina tio år i Miljöpartiet vunnit mycket stor respekt för sitt sätt att vara, hans lugn och tålamod, hans solidaritet med alla medlemmar och respekten för den enskildes integritet bland människor i allmänhet. I partiet lokalt och regionalt har han fått förtroende till många nyckelpositioner, bland annat som talesperson, sk språkrör.

Han har också varit andre vice talman i Sundsvalls kommunfullmäktige och han har vunnit respekt långt utanför Miljöpartiet, även inom andra partier. Han har också arbetat mycket med att sprida de gröna pacifistiska budskapen om hållbara samhällen.

Historiskt har jag inga djupare kunskaper om Peru, mer än att jag vet att det för tjugo år sedan var diktatur och att människor förföljdes bland annat i de peruanska bergen. Men jag inser förstås att Angel Villaverdes handlingar då, liksom idag, var först och främst för att hjälpa andra människor, inte minst sin familj, och inte för att göra skada.

Det är sådan Angel Villaverde är och som många av oss känner honom. Jag menar att det inte finns några som helst grunder att Angel Villaverde har fänglats och hålls kvar, i synnerhet då ingen konkret terrorhandling överhuvudtaget kan knytas till honom. Det visar, menar jag, att gripandet helt enkelt bara var ett misstag, som kan förlåtas och glömmas, och att Angel Villaverde därför omgående ska släppas fri.

KLICKA HÄR OCH GE DITT STÖD FÖR FRIGIVNING AV ANGEL VILLAVERDE på FACEBOOK! 


Chaufförernas verklighet en politisk fråga!

Busschaufförernas arbetsmiljö en politisk fråga.

När jag åker buss i Sundsvall händer det att chaufförerna vill prata med mig. Oftast handlar det om deras arbetsförhållanden. De berättar hur deras arbetsgivare, Nobina, ”stjäl” arbetstid av sina anställda och hur busstidtabellerna är för snålt tilltagna. Stressen är hög bland chaufförerna. Flera har blivit sjukskrivna och många har slutat. Fackföreningarna ska ha protesterat, men Nobina ska enligt chaufförerna bara ha struntat i dem.

Därutöver har Nobina
också fått ett mångmiljonvite för att de inte har kunnat leverera de nya hybridbussarna i tid. Dessa nya bussar har i sin tur gått sönder i en takt som också blir en betydande arbetsbelastning enligt chaufförerna.

Problemen med bussarna
har i huvudsak handlat om tekniska saker som inte har med själva miljötekniken, hybriddriften, att göra. Några värmeaggregat, som måste finnas för att hålla värmen i bussarna om vintrarna, har förbränt biodieseln dåligt och utvecklat blå rök som givit chaufförer och resenärer besvär. Irritationen bland resenärer och allmänheten är förstås även den lätt att förstå.

Denna irritation över bristerna
, såväl de tekniska som i arbetsmiljön, har i sin tur missriktats av många mot Miljöpartiet, som har varit pådrivande för miljökraven i bussupphandlingen. Denna koppling är förstås inte riktig, vilket jag efter en stunds samtal med chaufförerna konstaterar att de själva inser. Det är därför inte långsökt att misstänka att det kan finnas en politisk agenda bakom anklagelserna.

När en situation som denna har uppstått och facken inte har kraft att påverka den måste, menar jag, den nuvarande politiska majoriteten i Sundsvall lägga sig i. Det kan de göra inom Kollektivtrafikmyndigheten (KTM), som är politiskt styrd, men också genom att själv träffa chaufförerna (om dessa vill) och låta dem berätta och visa hur deras vardag ser ut. Visst känns det för mig, som tidigare kommunalråd och ledamot i KTMs arbetsutskott, hedersamt att de vill prata med mig (och samtalstonen är alltid mycket bra), men samtidigt förstår jag att det är en signal om uppgivenhet över att inte bli hörda av dem som skulle kunna agera. Om nuvarande majoritet i Sundsvall menar allvar med en fungerande och mer utvecklad kollektivtrafik är det är viktigt att de nu visar sig aktiva även i detta sammanhang.


Majoritetens passivitet
, som jag på denna blogg skrivit om tidigare, slår uppenbarligen igenom inom kollektivtrafiken. En busschaufför formulerade sig här om kvällen till mig om detta, att ”sossarna” i Sundsvall själva lever upp till de anklagelser de riktade mot Miljöpartiet under förra mandatperioden. Chauffören menade att ”sossarna bara var ute efter makten”, och att ge igen på Miljöpartiet för att partiet bytte sida valet 2010. När de nu sitter vid makten får de inte mycket gjort. ”Var tog löftet om förbättrad arbetsmiljö vägen? Gäller det bara inom kommunhusets väggar?”, avslutade chauffören samtalet innan jag steg av bussen.

Och visst
är frågorna berättigade.