Nu kommer vardagen, Fredrik Reinfeldt

Grattis, Fredrik Reinfeldt. Du har fått din belöning för din undergivenhet gentemot USA och fått sola dig i Obamas stjärnglans. Just nu är de kritiska rösterna svaga. Få når igenom bruset med kritik mot Sverigesflathet i avgörande frågor. Inte vill man sabba den festligastämningen genom att ifrågasätta möjligheten att bomba fram fredoch demokrati i Syrien. Eller genom att påpeka det absurda i att regeringen finner sig i spioneri på svenska medborgare – och dessutom kommer undan med det i den inrikespolitiska debatten. Men nu är vardagen här, herr statsminister. Säkert hoppas du på att alla bilderna på det tjusiga sällskapet ska ge ett lyft i opinionen. Men så lättimponerade tror jag faktiskt inte svenska folket är. Så lätt låter sig knappast regeringens misslyckanden på hemmaplan skylas över.

Skälet till att Moderaterna och Alliansen tappar mark är inte att vi misstror Reinfeldts förmåga att föra sig bland stormakters ledare. Vi vet att han kan hålla såväl amerikanska som ryska presidenter på gott humör. Vi vet att han kan klappa medhårs. Vi vet att han kan le och skaka hand och prata engelska. Vad som gör att svenska folket inte vill ha fyra år till med Reinfeldt är att vår vardag blir sämre med en politik som sätter skattesänkningar före välfärd. Så länge regeringen vänder bort blicken när äldre lämnas ensamma och nedkissade kan man arrangera hur många middagar som helst. Om vi inte litar på att alla barn blir sedda i våra skolor, när kommun efter kommun skär ned på stödet till barn i behov av stöd spelar det ingen roll vilka potentater statsministern är du med. Om Reinfeldt fortsätter se på medan arbetslösheten stiger är det obetydligt vilka presskonferenser han håller. Vi låter oss inte bländas. Det är inte fler PR-jippon som vi längtar efter utan politiker som bygger ett samhälle.