Varför har vi ett strandskydd?

Idag har varit en späckad dag. Började med en TV-intervju om partiets miljöpolitik för Aktuellt (kommer att sändas nästa vecka). Hann precis uppdatera mig om Per Bolunds presskonferens om att regeringens kommer att föreslå en flygskatt ( Äntligen !!! Absolut nödvändigt om vi ska uppnå våra klimatmål ) innan det var dags att springa till kammaren för många timmars debatt.

Vi debatterade två betänkanden. Ett om biologiskt mångfald där jag pratade om min motion om ett totalförbud mot elfenben. Och ett om Naturvård och områdesskydd.

Du kan se båda debatterna på riksdagens hemsida.

Debatten om Naturvård och områdesskydd kom mycket att handla om strandskyddet. Eftersom de flesta motioner som de borgerliga partierna lagt handlade just om att försämra strandskyddet och privatisera stränderna. Det är en sorglig utveckling av debatten som historiskt ändå mot ett bättre och bättre strandskydd. Om detta berättade jag i mitt inledningsanförande som du kan läsa nedan:

Herr TALMAN

Vi debatterar idag Miljö- och jordbruksutskottets betänkande ”Naturvård och områdesskydd”. Som Miljöpartist hade jag väldigt gärna sett att de motioner som vi nu debatterar framförallt skulle handla om att stärka naturvården och skydda mer naturområden.

Men så är det inte alls. Majoriteten av de motioner som lämnats in av den borgerliga oppositionen handlar istället om ta bort skyddet av viktiga naturområden. Marker som är speciellt viktiga för djur- och växtlivet. Och för oss människor.

Vi debatterar idag, återigen, strandskyddet. Och jag tänkte ta tillfället i akt att påminna oss alla om varför tidigare riksdagsledamöter i Sverige en gång tog besluten att stränderna skulle vara tillgängliga för alla. Inte bara för vissa.

Så tidigt som 1936 lyfte ledamöterna Andersson och Gustafsson i en motion problemet med den hastigt framskridande exploateringen av stränderna.

”Förmögna människor lägga beslag på så gott som alla natursköna områden, som gränsa intill hav, sjöar och vattendrag. Miltals från staden bli på detta sätt strandområdena förvandlade till tomter och parker i enskild ägo. Hundratusentals människor, vilka äro bosatta i städerna och de tätbebyggda samhällena bli på detta sätt, trots att de äro bosatta i närheten av hav och sjöar, berövade möjligheter till friluftsbad och friluftsliv inom rimligt avstånd till sin bostadsort.” skrev motionärerna.

Den efterföljande fritidsutredningen som lämnade sitt slutbetänkande 1938, djupdök i vad som höll på att hända och föreslog åtgärder. Ledamöterna i kommittén menade bland annat att

”våra stränder böra betraktas såsom en för hela folket betydelsefull nationell tillgång, vars bevarande i ursprungligt skick av såväl sociala som andra skäl bör eftersträvas.”

Fritidsutredningen är en intressant och imponerande läsning. Imponerande därför att där finns en stor insikt kring vad som skulle hända om man inte satte stopp för bebyggelse på stränderna. Intressant därför att den så grundlig. Genom att hämta in synpunkter från samtliga län, kom man till exempel fram till att den ökande strandbebyggelsen var något som väckte oro i så gott som hela landet.

Men herr  TALMAN

Som vi alla vet kom det ett krig emellan. Först 1950 tillkom den första strandlagen. Då gav man länsstyrelserna i uppdrag att utse de områden där strandskydd skulle gälla. För att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv för allmänheten. ”

Men den lagstiftningen visade sig vara otillräcklig för att hejda den stora expansionen av fritidshus under 1960-talet och början av 70-talet. Riksdagen beslutade därför 1975 om ett generellt förbud mot att bebygga stränder, både vid kusten och i inlandet.”

Skärpningen var och är kopplad till en möjlighet att ansöka om dispans.

Genom en lagändring 1994 utvidgades strandskyddets syfte till att också ge skydd för växt- och djurlivet. Vi hade haft en miljörörelse och en kunskap om strändernas betydelse inte bara för människor utan också för växter och djur hade letat sig in i den här kammaren och lagstiftningen.

Det är över 20 år sedan. Nu börjar det bli dags för dagens politiker att ta nästa steg.

För, TALMAN,

Vi ska vara tacksamma för att tidigare riksdagspolitiker har månat om strandskyddet av ytterligare ett skäl. Att vi inte, som i övriga Europa , har bebyggt stränderna, innebär att vi vid sidan av ett mer levande djur- och växtliv och tillgängliga stränder, också kommer att få mindre problem med de skred och översvämningar som ökar som en effekt av klimatförändringarna.

Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss. Boverket med ansvar för miljömålet ”God bebyggd” miljö har en vision för 2025. De förväntar sig att vi då ska ha tagit de ökade riskerna med att bygga längs stränderna till följd av klimatförändringarna på allvar. Och lokaliserat ny bebyggelse i mer skyddade lägen. Det är sju år kvar – vi kanske borde börja närma oss den visionen nu. Istället för att fjärma oss ifrån den.

Vi borde lägga in även klimataspekten i lagstiftningen. Till hjälp för kommunerna i sin planering och myndighetsutövning. Till hjälp för människor som ska satsa sin pengar bör att bygga en bostad i ett lämpligt läge. Och till hjälp för försäkringsbolagen som är helt inne på Boverkets linje – att bygga nära vatten riskerar blir väldigt kostsamt.

Herr TALMAN

Strandskyddet förändrades under den borgliga regeringens tid. Den borgerliga regeringen införde bland annat ett regelverk kring s k LIS-områden. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

En reform som inte gett det utfall som de borgerliga partierna önskade sig. Barnfamiljer och andra bofasta har inte köat för att få bygga på stränder i bygder där skolan har lagts ned och affären ligger flera mil bort.

Miljöpartiet tycker det är bra att regeringen nu gör en utvärdering av LIS-reformen och andra lättnader av strandskyddet. Jag tycker det då är viktig att ta reda på hur mycket detta har lett till mer fritidshus på stränderna. Något som, den minnesgoda kommer ihåg, sågs som ett stort problem för 50-60 år sedan.

Jag personligen tror att ett attraktivt åretruntboende på landet handlar om helt andra saker än en privat strand. Det handlar om skolor, affärer och offentlig service. Om möjligheter till bra huslån. Även för de som vill bygga på landet. Om bra bredband, jobb, goda pendlingsmöjligheter. Om friluftsliv. Om ett aktivt föreningsliv. Om gemensamma badplatser och simskolor. Dvs allt det som gör det attraktivt att bo på landsbygden.

Självklart är det så att många av oss som också gärna ser vatten från köksfönstret. Men det blir föga värt med en fin sjöutsikt om du aldrig kan ta dig ned till sjön. Om stranden kantas av fritidshus och privata bryggor.

Herr TALMAN

Miljöpartiet anser att det är olyckligt att det blivit lättare att bygga vid vatten i ett läge där det blir allt mer riskfyllt. Framtidens byggande ligger inte i sjö- eller havskanten. Det är också viktigt att understryka att landsbygdens utveckling i hög utsträckning är beroende av de värden och möjligheter som strandskyddet för med sig. Som orörd natur och allmänhetens tillgång till stränder. Vilket också står i den reservation som miljöpartiet har tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet i det här betänkandet. Reservation nr 6. Jag yrkar härmed bifall till den reservationen. I övrigt bifall till betänkandet.

Herr TALMAN

Som miljöpartist är jag väldigt glad och stolt över att vi nu har en regering som satsar på skydd av värdefull natur. Regeringens fördubbling av anslaget för skydd av värdefull natur får genomslag i hela landet.

Idag kommer vi att ta två viktiga och glädjande beslut i den här kammaren. Vi kommer att besluta att utöka storleken på två av våra Nationalparker. Björnlandet i Västerbotten och Tiveden i Närke.

Tivedens nationalpark har jag ett lite speciellt förhållande till. För ett år sedan arrangerade jag och Lars Tysklind ett seminarium i riksdagen om hyggesfritt skogsbruk. En av de medverkande kom från det statliga skogsbolaget Sveaskog.

Kommunchefen i Laxå kommun hade satt sig på tåget och åkt upp till Stockholm enkom för att vara med på seminariet. Varför det? Jo, därför att han och kommunens alla poilitiker var oroliga för hur Sveaskogs kalhygges- och plantagebruk hotade kommunens största attraktion – Tivedens Nationalpark. Det är kring Tivedens nationalpark den enda inflyttningen sker i denna utflyttningskommun. Det är också där de nya företagen startar. Kommunchefen tog tillfället i akt att rikta en vädjan till Sveaskog om att kring nationalparken bruka de sista resterna av naturskogarna med hyggesfria metoder.

Traktens företagare hade gett livfulla beskrivningar av besökarnas kommentarer om skogsbruket runt nationalparken. Turister från Centraleuropa, där kalhyggen är ovanliga, är både oförstående och upprörda, och jämför svenskt skogsbruk med rena krigshandlingar. En grupp studenter från Borneo undrade om Sverige var så fattigt att vi var tvungna att skövla våra skogar.

Kanske var vårt seminarium startskottet för en starkare proteströrelse i Tiveden. Vi kan också kalla det – en konstruktiv dialog mellan kommunpolitiker, företagare och boende å ena sidan och Sveaskog å den andra. Hur som helst så blev resultatet att Sveaskog har lovat att utanför, den nu snart utökade nationalparken, bruka skogen utan kalhyggen. Det är glädjande. Med hyggesfria metoder i skogen gynnar vi inte bara biologiskt mångfald utan även friluftslivet, turismen och en levande landsbygd.

Jag vill därmed yrka bifall på betänkandena om Björnlandet och Tiveden och avslag på samtliga reservationer i de betänkandena.

Tack!

 

 

 

 

 

Strandskyddsdebatt

Igår deltog jag i en IP-debatt om strandskydd i riksdagen. Moderaten Lotta Finstorp hade lämnat in en IP om hästnäringen och strandskyddet som miljöminister Karolina Skog besvarade. Idag skiljer man nämligen mellan hästar och kor. Kor få beta inom strandskyddat område, men inte hästar. Jag håller med Lotta Finstorp att det kan vara en bra ide att se över det regelverket. Men inte att vi på annat sätt ska luckra upp strandskyddet. Strandskyddet är viktigt både för friluftslivet, biologiskt mångfald, levande landsbygd och klimatanpassning.

Det finns redan idag en mängd möjligheter till dispens. Kommunerna kan också peka ut särskilda LIS-områden som står för landsbygdsutveckling i sjönära lägen. Det var något som alliansregeringen införde. Men hur mycket mer permanentboende och företagsutveckling det verkligen lett till på landsbygden kan man undra. Därför tycker jag det är bra att regeringen bestämt sig för att utvärdera den reformen. Det var en bra och sansad IP-debatt igår. Du kan se den här. Jag klipper också in mitt inledningsanförande nedan. Det är trevligt med moderater som debatterar frågan där den hör hemma. Istället för som vissa värmlandsmoderater som i veckan gick ut och hårt kritiserade länsstyrelsens tjänstemän för att de följer de lagar vi beslutat i riksdagen. Det är inte ok.

Detta började jag med att säga i debatten:

”Strandskyddet är tillsammans med allemansrätten unikt ur ett internationellt perspektiv. Syftet är att allmänheten ska få tillgång till naturupplevelser, och att bevara den artrikedom som finns i strandmiljöer. Strandskyddet minskar också sårbarheten inför klimatförändringarna.
Vi ska vara tacksamma för att vi har haft detta regelverk. Strandskyddet har nämligen inneburit att vi förväntas få mindre problem än många andra länder med de skred och översvämningar som väntas bli effekten av klimatförändringarna.
Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss. När havsnivåerna stiger och översvämningarna blir mer frekventa kommer de djur och växter som är beroende av strandmiljöer att förlora livsmiljöer. Genom att ha strandskydd finns en garanti att de får tillgång till oexploaterad strand.
Boverket med ansvar för miljömålet ”God bebyggd” miljö har en vision för 2025 där de förväntar sig att ”Många har tagit de ökade riskerna med att bygga längs stränderna till följd av klimatförändringarna på allvar. Genom klimatanpassad planering lokaliseras ny bebyggelse nu i mer skyddade lägen.”
Det generella strandskyddet omfattar 100 meter men länsstyrelserna kan också besluta om utvidgat strandskydd om 300 meter i särskilt känsliga områden.
Strandskyddet förändrades under den borgliga regeringens tid. Några förändringar var bra – i lagtexten förtydligades vilka skäl som är giltiga för att bevilja dispens. Länsstyrelserna behövde även tydligt motivera ett utökat strandskydd.
Tyvärr gjordes även försämringar. Det krävs numera starkare skäl än tidigare för att införa utvidgat strandskydd och ansvaret för dispenser och upphävningar av strandskydd i detaljplaner har förts över från länsstyrelsen till kommunen.
I juni redovisade Naturvårdsverket att arealen med utökat strandskydd har minskat till cirka 74 procent av arealen före översynen, från 6 600 till 4 900 kvadratkilometer. Vi ser också att kommuner idag ger mer dispenser från strandskyddet.
Det är olyckligt att det blivit lättare att bygga vid vatten i ett läge där det framstår som riskfyllt. Strandskyddet är en värdefull tillgång för Sveriges invånare och turister och vi måste komma ihåg att framtidens byggande inte huvudsakligen ligger i sjö- eller havskanten.
Men nu är det ju inte heller detta som dagens IP-debatt handlar om. Utan snarare hästägarens möjlighet att, i likhet med de som äger nötkreatur och får, låta sina djur beta inom strandskyddat område. Och där tycker jag också, i likhet med Lotta Finstorp, att det finns en anledning att se över regelverket. Även jag har blivit uppvaktad av hästnäringen och blivit uppmärksammad på att olika regler gäller för en mjölkgård och en hästgård.
Vad som dock berör både dessa företagare lika är dock svårigheten att finansiera en investering i t ex en ny ladugård eller stall. Det gäller för övrigt även oss som vill ta lån för att bygga bostadshus på landsbygden. Igår var vi riksdagsledamöter från Värmlandsbänken inbjudna till Säffle kommun. En kommun som har pekat ut 38 så kallade LIS-områden i sin översiktsplan.
Nu var det inte behovet ytterligare lättnader i strandskyddet vi pratade mest om utan problemet med att det ställs högre krav på både säkerhet och egen insats för en företagare eller en husbyggare på landsbygden. ”Det räcker inte ens att ha bästa läge vid vattnet för att få kalkylen att gå ihop” sa kommunens landsbygdsutvecklare.
Jag vet ju att detta inte är miljöministerns ansvarsområde men jag vet att regeringen arbetar med ett paket av åtgärder för att gynna landsbygdsutveckling. Allt ifrån finansieringsfrågor, stöd till social service, förenklade tillståndsprocesser, statligt stöd till kollektivtrafik på landsbygden till mer statliga jobb på landsbygden. Själv landsbygdsbo menar jag att detta är saker som är mycket viktigare för landsbygdsföretagande och oss landsbygdsbor än ytterligare lättnader i strandskyddet. Det skulle vara intressant om höra miljöministerns åsikter om detta?

Om ett händelserikt och tufft år

Så börjar år 2016 närma sig sitt slut. Dags att sy ihop säcken.  Det har varit ett händelserikt och skrämmande år. Nu senast med terroristattacken på en julmarknad i Berlin. Mordet på strosande, förväntansfulla, oskyldiga människor är svårt att ta in. Vart är världen på väg? Var kommer all ondska ifrån ? Vad är det som gör att dessa trasiga unga män tror att världen blir bättre av våld och hat?

Men det är som Margot Wallström och Anders Ygeman har sagt. Det bästa vi kan göra är att försöka leva våra liv som vanligt. Gå på julmarknader och skolavslutningar utan att vara rädda. Låta julen bli den högtid för kärlek och hopp som vi vill att den ska vara.

Hösten har varit intensiv på många sätt. I miljöpartiets riksdagsgrupp har vi arbetat för att ena hela gänget efter vårens ministeravgångar, språkrörsbyten och jobbiga beslut om Vattenfall och värdlandsavtal. Det kom vi i mål med strax innan riksdagens juluppehåll och det blev en fin julklapp. Ser fram emot att fortsätta arbeta tillsammans med Annika, Valter, Jabar och Carl i viktiga gröna profilfrågor som fred, sänkt arbetstid mm mm.

Miljö- och landsbygdsfrågor är andra av mina hjärtefrågor. Att vår miljö- och landsbygdspolitik går hand i hand skriver jag tillsammans med Emma Nohren i dagens NWT.

På miljöområdet har vi också rönt stor framgång det här året. Att miljöbudgeten ökat med 73 procent talar sitt tydliga språk. Om du är intresserad av vad jag och de andra i utskottet sa i vår budgetdebatt hittar du våra anföranden på riksdagens webb.

Nu ser jag fram emot julens högtid och dess budskap om kärlek och hopp. Och er alla vill jag önska en…

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

En budget för välfärd, miljö och jämställdhet

image

Idag presenterades regeringens förslag på statsbudget för 2017. Liksom tidigare år medverkade jag vid den budgetpresentation som ägde rum i Karlstad. I år tillsammans med försvarsminister Peter Hultkvist och Lars Mejern Larsson (S) Och det var med stolthet jag gjorde det. För det här är en budget med stora satsningar på välfärd, miljö och jämställdhet. En budget som gynnar kvinnor mer än män. De som tjänar mindre mer än de som tjänar mycket. De som cyklar och åker kollektivt. Och de som bor på landsbygden. En bra och rolig analys på detta gjorde för övrigt Marcus Oscarsson i TV4.

Välfärd

De tio välfärdsmiljarderna är en historisk förstärkning av landstingen och kommunernas budgeter. För Värmlands landsting handlar det om + 82 miljoner kr nästa år. För Karlstad +43 miljoner. De utökade statsbidragen till landstinget och de värmländska kommunerna kommer alla värmlänningar till del. De är viktiga både för en bättre skola, sjukvård, socialtjänst och ett bra mottagande av våra nya invånare.

Miljö

I dag fyller miljöpartiet 35 år. Och det firar vi med att konstatera att miljöbudgeten har ökat med 73 procent sedan regeringsskiftet. Och då pratar vi bara om det utgiftsområde som jag arbetar med dvs UO 20 – Allmän miljö- och naturvård. Lägg därtill ökade satsningarna på järnvägen, sänkningen av kostnader för reperationstjänster och småskalig solenergi, höjning av miljöskatterna med mera så kan man som miljöpartist sträcka på sig – vi gör Sverige grönare!

Regeringen både utökar och förlänger satsningarna inom klimatklivet och stadsmiljöavtalen. Nästa år blir det även mer pengar till klimatanpassning, giftfri miljö och marina reservat. Och redan i år anslås mer pengar till skogsskydd. De 250 miljoner som i våras aviserades skulle skjutas fram till 2017 på grund av de ökade kostnaderna för flyktingmottagandet kommer nu tillbaka in i årets budget i höständringsbudgeten. En glädjande nyhet som bland annat WWF och Supermiljöbloggen observerat.

Jämställdhet

Och så var det detta med jämställdheten. Kvotering till bolagsstyrelser, mer pengar till arbete mot mäns våld mot kvinnor och en jämställdhetsmyndighet. Äntligen! Förövrigt tycker jag att den myndigheten borde läggas i Karlstad.

Som sagt – den här budgeten ska bli kul att debattera, försvara och ta beslut om. Här finns mycket annat viktigt att återkomma till. Som att regeringen ger Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett förslag på moderniserad terränglagstiftningen för att minska skador och störningar i vår natur. Det motionerade jag om förra året. Skönt att inte behöva göra det igen!    

Bra uppstart med jämställdhet och skogsskydd

Så var det dags igen. I tisdags öppnades riksmötet. Det var en fin uppstart med många bra anföranden på viktiga teman.

Jämställdhetsexperten Gertrud Åström höll högtidstalet i Storkyrkan och hon var tydlig och intressant att lyssna på. ”Att leva ojämställt är att leva i kris” sa hon bland annat. Hon var också tydlig i sin kritik mot det nya sättet att utnyttja kvinnors kroppar som surrogatmödrar. Jag tackade henne särskilt för det efteråt utanför kyrkan.

Stefan Löven läste upp en lång och innehållsrik regeringsförklaring. Med många bra skrivningar om klimat och miljö. ”Fler naturskogar bevaras. Ambitionerna för biologisk mångfald höjs” sa statsministern bland annat. Det var ett bra klargörande efter sommarens märkliga turer i skogspolitiken med avsatta skogsutredare och märkliga uttalanden från vår landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Men igår var sagde minister mer tydlig om vikten av att öka både skyddet av naturskogar och miljöhänsynen i skogsbruket. Detta med anledning av en interpellation med rubriken ”Ökad miljöhänsyn i skogsvårdslagstiftningen” inlämnad av Jens Holm (V). Jag deltog också i den IP-debatten och du kan se den på riksdagens hemsida 

 

I Kenya och Tanzania

En gång varje mandatperiod reser utskotten på en studieresa utanför Europa. Vi i Miljö- och jordbruksutskottet hade enats om två resmål; halva utskottet åkte till Chile och den andra halvan till Kenya och Tanzania. Jag åkte med till Afrika.  Klimatförändringarna, artutrotning, jord- och skogsbruk i ett annat klimat och energifrågan var några saker vi ville studera. Och det blev 10 omtumlande, intensiva, lärorika och roliga dagar. Med många spännande möten med ministrar, bönder, miljöaktivister, djur och natur.

Klimatförändringarna

Visst märker vi av klimatförändringarna i Sverige. Men de är än tydligare i dessa länder. Ett förutsägbart klimat med återkommande torr- och regnperioder har förändrats till ett oförutsägbart. Ett klimat där det blir svårt att veta tiden för sådd och plantering och där skördarna förstörs av för mycket eller för lite vatten.

– Vi drabbas hårt både av de längre torrperioderna, de oförutsägbara regnen som blir allt häftigare, den ökande jorderusionen, och de nya sjukdomarna, förklarade Kenyas jordbruksminister Willy Bett för oss redan andra dagen på vår resa. Och detta kom många fler att vittna om i fortsättningen, inte minst de som drabbades hårdast – de småskaliga bönderna vi träffade både i Kenya och Tanzania.

Tjuvjakt och illegal handel med utrotningshotade djur och växter

– Need, greed and ignorance”. Nöd, girighet och ignorans. Det är orsakerna till tjuvjakten!

Ibrahim Thiaw, ställföreträdande chef för FN:s miljöprogram UNEP, är tydlig. Fattiga lokala tjuvjägares behov av pengar till mat, mellanhändernas girighet och konsumenternas ignorans, till exempel för det faktum att den afrikanske elefanten och den svarta noshörningens håller på att utrotas.

Vi befinner oss i FN-huset i Nairobi och tjuvjakt och den illegala handeln med döda och levande djur och växter är något vi redan hunnit diskutera flera gången på vår resa. Konsumenterna finns framförallt i Kina och andra asiatiska länder där det är hög status att äga elfenben och där man tror att noshörningshorn kan bota både impotens, cancer och bakfylla. Men både i Asien och Europa förs djur in illegalt. Djur som fångats i det fria och döms till att leva ett liv i fångenskap. Trots att de enligt internationella överenskommelser ska vara fredade.

Lejonstammarna har minskat med 43 procent på 20 år. Den afrikanske elefantstammen i Tanzania har mer än halverats sedan 2009 (från 109 000 till 43 000). Förra året dödades 15 000 elefanter av tjuvskyttar. Och av de svarta noshörningarna som det 1970 fanns 65 000 i Tanzania är idag nere i 127 stycken. Det är skrämmande siffror och allvaret i den här artutrotningen blir mer tydlig när man befinner sig på plats. Och får träffa alla de människor, som arbetar mot jakten. Vakterna i Nationalparkerna, Zoologer, miljöaktivister, turistarbetare och politiker. Alla sliter de hårt, alla är de djupt oroliga.

Ett ytterligare hot är den stora befolkningsökningen som leder till att allt mer jord tas i anspråk. Djurens livsrum krymper och konflikterna mellan bönder och rovdjur(som tar boskap) och elefanter (som trampar ned skörden) ökar. En utmaning för både politiker och de som arbetar med att vakta och skydda de vilda djuren.

Avskogningen

– Varje dag försvinner 1000 hektar skog. Det är ett jätteproblem, säger Tanzanias miljöminister January Makamba när vi träffar honom. Det står som nummer ett på min lista och regeringen kommer att presentera en ny skogspolitik i år.

Och att det är en utmaning i ett land där 90 procent av energin kommer från träkol och brännved är förståeligt. Liksom att miljöaktivister och naturorganisationer faktiskt förespråkar ökad användning av fossil naturgas som energikälla istället

– Ja, om vi ska hindra avskogningen och de negativa effekterna på ekosystemen som det för med sig måste vi säga ja till utvinnande av fler naturgasfyndigheter, säger t ex Lucy som företräder en naturorganisation. Den prioriteringen måste vi göra.

Energi till alla

Ökad tillgång till energi är en nyckelfaktor om de afrikanske länderna ska utvecklas och höja människors levnadsstandard. I Tanzania har t ex mindre än var tionde landsbygdsbo tillgång till el.  Elkonsumtionen för  Tanzanias 50 miljoner invånare  är idag 5Twh om året. Att jämföra med 140 TWh för oss 10 miljoner svenskar. Att politikerna svarade rätt spetsigt på våra frågor om det smarta i att börja bryta stenkol och pumpa upp naturgas för att öka tillgången på el är rätt förklarligt.

-Våra utsläpp är bland världens lägsta. Vi är och kommer att vara ett nettoutsläppsland, sa till exempel Mr Makamba.

Grannländer – men ändå så olika

Jag har aldrig varit i Afrika förut. Den här resan har verkligen fyllt på mitt förråd av kunskap och insikter som är viktiga för de beslut som vi fattar i riksdagen. Den har också varit en resa i tiden för mig, som är gammal nog för att från Sverige ha följt Kenya och Tanzanias utveckling  sedan självständigheten på 60-talet. Båda länderna styrdes länge som enpartistater men med helt olika inriktningar. Kenya tog den väg som stavades kapitalism, Tanzania den som stavades socialism. I Kenya behölls stamlojaliteten, i Tanzania bröts den upp. Hur detta på gott och ont har format länderna, samhället, politikerna och människorna 50 år senare var spännande att studera och diskutera. Och väckte hos mig många tankar på vårt eget lands utveckling och framtid. Den ständiga frågan för en miljöpartist – hur kan vi kombinera det bästa av flera världar? Vi som inte vill till höger, inte till vänster, utan rakt fram.

Några bildnedslag från vår resa – fler kommer …..

NAIROBI, Kenya sön 28 aug

Första kvällen träffade vi bland annat Sveriges ambassadör Johan Borgstam och zoolog Ann Olivecrona.

Första kvällen träffade vi bland annat Sveriges ambassadör Johan Borgstam och zoolog Ann Olivecrona.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NAIROBI mån 29 aug

Möte med miljödepartementet och statssekreterare Margret W Mwakina

Möte med miljödepartementet och statssekreterare Margret W Mwakina

 

Möte med Jordbruksutskottet

Möte med Jordbruksutskottet

Inspererande möte med vice talman Joyce Cherono Laboso. Som är kritisk till att jämställdhetsarbetet i parliamentet och i landet går så långsamt.

Inspererande möte med vice talman Joyce Cherono Laboso. Som är kritisk till att jämställdhetsarbetet i parliamentet och Kenya  går så långsamt.

 

I talarstolen...

I talarstolen…

image

NAIVASHA tis 30 aug


På rosfarm

Rosfarm i Naivasha

På rosfarm

På rosfarm i Navachia

Drift Valley - mänsklighetens vagga

Drift Valley – mänsklighetens vagga

Almedalen och äganderätten

Så börjar Almedalen gå in på sin slutspurt. Idag är det Miljöpartiets dag och jag ser fram emot att delta i alla de spännande seminarier och aktiviteter som vi arrangerar. Det har varit en intensiv vecka med många debatter. Jag har debatterat ekoturism, återbruk, sjöfart, avfallsförbränning, kärnavfall, kvotplikt, skogspolitik mm mm

På många seminarier har miljömålsberedningens förslag kommit upp. Och det känns stort att stå tillsammans med kollegor från de andra partierna och förklara hur vi har tänkt och varför vi tycker det är så viktigt att vi i klimatfrågan går fram på bred front. Att vi i riksdagen beslutar om gemensamma mål och styr upp arbetet i en klimatlag. Och att vi faktiskt är överens om strategier och styrmedel på många områden. Att regeringen bör införa ngt form av kvotplikt är en. Att kollektivtrafik, cykel och gång måste bli norm i trafikplaneringen än annan.

I onsdags deltog jag i ett seminarium om skogen ”En ny skogspolitik på väg – vem sätter agendan” som arrangerades av Future Forest, Umeå universitet och SLU. Där utfrågades också juristen och skogsutredaren Charlotta Riberdahl. Det var spännande att lyssna på hennes tankar kring skogen som resurs och det rättsliga regelverket kring brukandet. Hon tillät sig också att vara lite filosofisk och provocerande kring detta att skogen, som är en så viktig resurs för alla, ägs av någon. 

Jag satt och tänkte att Almedalen är platsen där vi kan tillåta oss att göra sådana reflexioner och twittrade om det.  Jag är ledsen om den tweet jag skickade ut om detta har misstolkats. Som i sin tur har lett till att skogsägare har blivit oroliga och arga. Det vill jag be om ursäkt för och klargöra:

Självklart är äganderätten en självklarhet både för mig, miljöpartiet och skogsutredaren. Vi ifrågasätter inte den privata äganderätten. Skogen ska brukas ansvarsfullt och hållbart. Och det gör den bäst genom ett mångsidigt brukande och ägande.

Ha en skön sommar alla. Det tänker jag ha – och ta semester från både blogg och Twitter 😉