Nord Stream 2 i Slite hamn

Moderaterna och Liberalerna på Gotland använder ett högt tonläge i frågan om eventuell uthyrning av Slite hamn till Nord Stream 2. För knappt ett år sedan röstade de för att påbörja arbetet att skriva ett nytt avtal med bolaget (se protokoll - 20151029 §348). "Tekniska nämnden får i uppdrag att inleda en diskussion med intressenten i syfte att tillsammans undersöka förutsättningarna för att lösa logistikfrågor, kajplatsfrågor och reservhamnsfrågan på ett tillfredsställande sätt" hette det då. Nu verkar de ha tvärvänt av någon outgrundlig anledning. Tvärvändningen i sig är inget föredöme i hur ett bra näringslivsklimat skapas där stabila politiska förutsättningar är a och o.

År 2006 började debatten på Gotland att hetta till ordentligt inför dragningen av de första ledningarna som sedan togs i drift 2011. Jag var mycket aktiv i denna process och ytterst kritisk till hur Gotlands kommun hanterade frågan.

Bild: Nordstream
Det är stor skillnad nu mot då. 

Moderaterna på Gotlands officiella ståndpunkt då var att man var för uthyrningen av Slite hamn. Den avgörande skillnaden är att vi då behövde bygga om hamnen och specialanpassa den till Nord Streams behov. Det hittades på en särskild betalningsmodell som skulle finansiera investeringen och krävde en i allra högsta grad kreativ bokföring för att kunna vara förenlig med kommunal redovisningssed. Samtidigt pågick en tillståndsprocess där Gotlands kommun skulle yttra sig.

Denna gång finns hamnen där och krävs inga stora investeringar från Region Gotland. Den planerade sträckan är nästan identisk mot förra dragningen. Tillståndsprocessen bör därmed inte kunna skiljas väsentligt från förra gången.

Det är obegripligt att Moderaterna nu kan landa i helt motsatta uppfattning när till och med jag inte kan se att det denna gång finns möjlighet att neka ett bolag som vill använda hamnen i Slite tillträde, vad jag än tycker om vad det är de vill bygga.
Bild: Nord Stream 2 - parallella dragningar

Jag fördjupar mitt resonemang för de som orkar läsa.

Nord Stream 2 AG har lämnat in en ansökan till svenska staten om att få lägga ut två nya rör på Östersjöns botten för att leverera naturgas från Ryssland till Tyskland. Därifrån kan gasen levereras till andra länder i Europa. Sedan några år ligger det redan 2 gasledningar på samma sträcka.

Att investera stort i infrastruktur för konsumtion av naturgas som är en fossil energikälla känns helt fel. Vi har ett klimathot framför oss och då borde all kraft läggas på att energieffektivisera och bygga ut förnybara energikällor. 

Nord Stream 2 AG ägs av Gazprom där ryska staten i sin tur är huvudägaren. Att göra Europa än mer beroende av rysk gas är minst sagt ett vägval av såväl energipolitisk som försvarspolitisk stor betydelse. 

Gotland blir återigen en liten bricka i detta jättelika projekt. Inte i första hand för att Gotland ligger strax intill den tilltänkta dragningen. Nord Stream 2 vill även denna gång använda sig av Slite hamn under tiden då rören ska läggas ut i havet. Såväl Moderaterna som Liberalerna försöker nu profilera sig som mest Rysslandskeptiska och för en öppen debatt om att Region Gotand inte ska upplåta hamnen.

Är det en bra idé att Europa gör sig än mer beroende av rysk gas?
Knappast en fråga Region Gotland beslutar om.

Är det en bra idé att investera stort i infrastruktur för fossila bränslen?
Inte heller Region Gotlands sak att avgöra

Ska vi göra affärer med ryskägda bolag utifrån det spända säkerhetspolitiska läget?
Region Gotland ska nog inte på egen hand börja inleda handelssanktioner...

Att inte Region Gotland på ovanstående frågor kan grunda sina beslut om uthyrning av en hamn kopplas i juridiken till "den kommunala kompetensen".

Liknande ställningstaganden om kommuner ska kunna vägra tillträde av vissa fartyg eller inte har prövats i Regeringsrätten tidigare. Helsingsborgs kommun beslutade 1987 att kommunen är beredd att ta emot besök av främmande örlogsfartyg endast om dessa uttryckligen garanterar att de inte medför kärnvapen. "Regeringsrätten finner att beslutet (...) har karaktären av opinionsyttring på det utrikespolitiska området. Det faller därför i sin helhet utanför den kommunala kompetensen enligt den allmänna kompetensregeln i 1 kap 4 § första stycket kommunallagen". Beslutet upphävdes (här finns en länk till avgörandet).

Jag tycker inte att en gasledning är en bra idé. Men om det finns ett tillstånd att bygga den, och vi redan har en hamn som byggarna vill använda, så kan inte vi neka dem. Vid byggandet av Nord Stream 1 hade vi ingen lämplig hamn - den behövde byggas för dryga 80 miljoner. Det är stor skillnad.

I Kenya och Tanzania

En gång varje mandatperiod reser utskotten på en studieresa utanför Europa. Vi i Miljö- och jordbruksutskottet hade enats om två resmål; halva utskottet åkte till Chile och den andra halvan till Kenya och Tanzania. Jag åkte med till Afrika.  Klimatförändringarna, artutrotning, jord- och skogsbruk i ett annat klimat och energifrågan var några saker vi ville studera. Och det blev 10 omtumlande, intensiva, lärorika och roliga dagar. Med många spännande möten med ministrar, bönder, miljöaktivister, djur och natur.

Klimatförändringarna

Visst märker vi av klimatförändringarna i Sverige. Men de är än tydligare i dessa länder. Ett förutsägbart klimat med återkommande torr- och regnperioder har förändrats till ett oförutsägbart. Ett klimat där det blir svårt att veta tiden för sådd och plantering och där skördarna förstörs av för mycket eller för lite vatten.

– Vi drabbas hårt både av de längre torrperioderna, de oförutsägbara regnen som blir allt häftigare, den ökande jorderusionen, och de nya sjukdomarna, förklarade Kenyas jordbruksminister Willy Bett för oss redan andra dagen på vår resa. Och detta kom många fler att vittna om i fortsättningen, inte minst de som drabbades hårdast – de småskaliga bönderna vi träffade både i Kenya och Tanzania.

Tjuvjakt och illegal handel med utrotningshotade djur och växter

– Need, greed and ignorance”. Nöd, girighet och ignorans. Det är orsakerna till tjuvjakten!

Ibrahim Thiaw, ställföreträdande chef för FN:s miljöprogram UNEP, är tydlig. Fattiga lokala tjuvjägares behov av pengar till mat, mellanhändernas girighet och konsumenternas ignorans, till exempel för det faktum att den afrikanske elefanten och den svarta noshörningens håller på att utrotas.

Vi befinner oss i FN-huset i Nairobi och tjuvjakt och den illegala handeln med döda och levande djur och växter är något vi redan hunnit diskutera flera gången på vår resa. Konsumenterna finns framförallt i Kina och andra asiatiska länder där det är hög status att äga elfenben och där man tror att noshörningshorn kan bota både impotens, cancer och bakfylla. Men både i Asien och Europa förs djur in illegalt. Djur som fångats i det fria och döms till att leva ett liv i fångenskap. Trots att de enligt internationella överenskommelser ska vara fredade.

Lejonstammarna har minskat med 43 procent på 20 år. Den afrikanske elefantstammen i Tanzania har mer än halverats sedan 2009 (från 109 000 till 43 000). Förra året dödades 15 000 elefanter av tjuvskyttar. Och av de svarta noshörningarna som det 1970 fanns 65 000 i Tanzania är idag nere i 127 stycken. Det är skrämmande siffror och allvaret i den här artutrotningen blir mer tydlig när man befinner sig på plats. Och får träffa alla de människor, som arbetar mot jakten. Vakterna i Nationalparkerna, Zoologer, miljöaktivister, turistarbetare och politiker. Alla sliter de hårt, alla är de djupt oroliga.

Ett ytterligare hot är den stora befolkningsökningen som leder till att allt mer jord tas i anspråk. Djurens livsrum krymper och konflikterna mellan bönder och rovdjur(som tar boskap) och elefanter (som trampar ned skörden) ökar. En utmaning för både politiker och de som arbetar med att vakta och skydda de vilda djuren.

Avskogningen

– Varje dag försvinner 1000 hektar skog. Det är ett jätteproblem, säger Tanzanias miljöminister January Makamba när vi träffar honom. Det står som nummer ett på min lista och regeringen kommer att presentera en ny skogspolitik i år.

Och att det är en utmaning i ett land där 90 procent av energin kommer från träkol och brännved är förståeligt. Liksom att miljöaktivister och naturorganisationer faktiskt förespråkar ökad användning av fossil naturgas som energikälla istället

– Ja, om vi ska hindra avskogningen och de negativa effekterna på ekosystemen som det för med sig måste vi säga ja till utvinnande av fler naturgasfyndigheter, säger t ex Lucy som företräder en naturorganisation. Den prioriteringen måste vi göra.

Energi till alla

Ökad tillgång till energi är en nyckelfaktor om de afrikanske länderna ska utvecklas och höja människors levnadsstandard. I Tanzania har t ex mindre än var tionde landsbygdsbo tillgång till el.  Elkonsumtionen för  Tanzanias 50 miljoner invånare  är idag 5Twh om året. Att jämföra med 140 TWh för oss 10 miljoner svenskar. Att politikerna svarade rätt spetsigt på våra frågor om det smarta i att börja bryta stenkol och pumpa upp naturgas för att öka tillgången på el är rätt förklarligt.

-Våra utsläpp är bland världens lägsta. Vi är och kommer att vara ett nettoutsläppsland, sa till exempel Mr Makamba.

Grannländer – men ändå så olika

Jag har aldrig varit i Afrika förut. Den här resan har verkligen fyllt på mitt förråd av kunskap och insikter som är viktiga för de beslut som vi fattar i riksdagen. Den har också varit en resa i tiden för mig, som är gammal nog för att från Sverige ha följt Kenya och Tanzanias utveckling  sedan självständigheten på 60-talet. Båda länderna styrdes länge som enpartistater men med helt olika inriktningar. Kenya tog den väg som stavades kapitalism, Tanzania den som stavades socialism. I Kenya behölls stamlojaliteten, i Tanzania bröts den upp. Hur detta på gott och ont har format länderna, samhället, politikerna och människorna 50 år senare var spännande att studera och diskutera. Och väckte hos mig många tankar på vårt eget lands utveckling och framtid. Den ständiga frågan för en miljöpartist – hur kan vi kombinera det bästa av flera världar? Vi som inte vill till höger, inte till vänster, utan rakt fram.

Några bildnedslag från vår resa – fler kommer …..

NAIROBI, Kenya sön 28 aug

Första kvällen träffade vi bland annat Sveriges ambassadör Johan Borgstam och zoolog Ann Olivecrona.

Första kvällen träffade vi bland annat Sveriges ambassadör Johan Borgstam och zoolog Ann Olivecrona.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NAIROBI mån 29 aug

Möte med miljödepartementet och statssekreterare Margret W Mwakina

Möte med miljödepartementet och statssekreterare Margret W Mwakina

 

Möte med Jordbruksutskottet

Möte med Jordbruksutskottet

Inspererande möte med vice talman Joyce Cherono Laboso. Som är kritisk till att jämställdhetsarbetet i parliamentet och i landet går så långsamt.

Inspererande möte med vice talman Joyce Cherono Laboso. Som är kritisk till att jämställdhetsarbetet i parliamentet och Kenya  går så långsamt.

 

I talarstolen...

I talarstolen…

image

NAIVASHA tis 30 aug


På rosfarm

Rosfarm i Naivasha

På rosfarm

På rosfarm i Navachia

Drift Valley - mänsklighetens vagga

Drift Valley – mänsklighetens vagga