Kinberg-Batras "klara" besked

I gårdagens Aktuellt debatterade moderatledaren Anna Kinberg-Batra mot statsminister Löfven. Den sistnämnde var mycket konkret åtminstone när det gällde jobbfrågor medan Kinberg-Batra... ja, vad sa hon egentligen? Mest av allt upprepade hon ett mantra som gick ut på att Löfven inte tog problemen på allvar (oklart om hon avsåg alla problem eller några specifika) eller att regeringen inte gjorde tillräcklig mycket åt de ospecificerade problemen. Utan att själv ha några som helst idéer att framföra. I alla fall inga som inte kan avfärdas som fluffiga ordsuffléer. Eller missade jag något?

Just nu kliar allianskollegorna sina huvuden av samma skäl. Vad menar hon egentligen? Då med den uppmärksammade förklaringen om samarbete med SD i tankarna. Hur har hon tänkt sig detta? I Aktuellt kom hon inte närmare en förklaring än att hon (M) nu kan "fråga vad SD tycker". Det är oklart vad som hindrat henne tidigare. Men det är förstås inte det hon avser. Det låter bara lite oskyldigare än att ha regelrätta förhandlingar med dem. Det är ju skillnad på att lägga fram alliansförslag som råkar gillas av SD och att i förhandlingar komma överens om förslag som kan tänkas tillfredsställa SD. En STOR skillnad!

Kinberg-Batra hävdar dock, å ena sidan, att hon inte vill förhandla med SD och inte heller regera med stöd av dem. Däremot kan hon tänka sig att lägga fram en alliansbudget med stöd av SD. Och därmed fälla regeringen. Frågan är då om hon själv är beredd att bilda regering och i så fall vilket parlamentariskt stöd hon tänkt sig när nu inte SD duger (till det). Ska hon vända sig till vänstern? Nej, skulle inte tro det. Eller något av partierna i den regering som hon i så fall varit drivande att fälla? Hur väl genomtänkt verkar det? Vad SD vill är känt sedan länge, få inträde till regeringen tillsammans med M och Kd.

De enda som inte är förvirrade är väl SD. På deras kansli jobbas det nu för högtryck med att snickra ihop kravlistor. Migrations- och integrationspolitiken är områden som SD kan tänka sig att komma överens med M om, säger Mattias Karlsson till SvD. Det var ju oväntat. Enligt vad SvD erfar inbillar sig Kinberg-Batra att de skulle vara mer intresserade av "bullerregler och trafikfrågor" (!). Joråsåatte...

Moderaterna tycks alltså, oavsett vad de säger rent ut, vara på väg tillbaka till en gammal högerpolitik vad gäller migrationsfrågor som jag antydde i mitt förra inlägg på den här bloggen. Högerpolitiker och Bondeförbundare och högerpressen drev en mycket tyskvänlig linje under 1930-talet och början av 1940-talet och en flyktingfientlig linje. De ville varken ha judar eller politiska flyktingar till Sverige och uttryckte gärna främlingsfientliga, rasistiska och antisemitiska åsikter.

Nu tror jag säkert att i stort sett alla Moderater skulle protestera mot den här beskrivningen. Men ett återfall till den typen av politik är i praktiken vad de i så fall tvingas till om de menar allvar med sitt närmande till SD. För inte tänker de väl sig att dessa nöjer sig med att få inflytande genom sina "starka åsikter" i bullerfrågor?

Fast det är förstås inte lätt att veta vad de tänker.

Moderaterna tillbaka i gammalt högerspår (?)

År 1930 uttalade Högerledaren Arvid Lindman sin syn på svensken:

"Den svenska folkstammen, sprungen ur ädel rot, vuxen i obändig frihet, reslig och stark, genomströmmad av renaste germanskt blod".

Högern stod för ett starkt stöd för rasbiologisk forskning och hade en starkt tyskvänlig grundhållning som bestod fram till och under andra världskriget. Detta är väl omvittnat och dokumenterat. Under 2vk var det exempelvis viktigare för dåvarande partiledaren för Högerpartiet (föregångare till Moderaterna), Gösta Bagge, med stöd till Finlands kamp mot Sovjet än kamp mot nazismen och för demokratins överlevnad. Ur unghögern sprang också 1934 Sveriges Nationella Förbund, klart inspirerat av nazityska idéer. Ett antal unga konservativa ledde också kraftiga protester mot flyktingpolitiken i Uppsala vintern 1939 och gav inför valet 1940 ut broschyren "Den svenska linjen" där en "sund raspolitik" och "mycket restriktiv invandringspolitik" efterfrågades.

Jag håller just nu på att plöja igenom Klas Åmarks utmärkta bok "Att bo granne med ondskan" som handlar om det svenska förhållandet till Nazismen och Förintelsen och i den finns många intressanta detaljer om högerns inställning till demokrati, nazismen och flyktingar.

Vi som är lite äldre minns också Moderaternas motstånd mot sanktioner mot apartheid-regimen i Sydafrika under 1960-80-talen (utom Moderaterna själva som försökte sig på historieförfalskning i sitt idéprogram 2011).Några moderater stod inte heller att finna bland gästerna på Nelson Mandelas begravning.

Sedan dess (andra världskriget) har det förstås flutit mycket vatten under broarna men nog var det något av ett brott mot traditionen när Fredrik Reinfeldt talade om "öppna hjärtan" för flyktingar som sökt eller söker sig hit undan krig och umbäranden.

Nu förefaller dock Kinberg-Batra vara på väg att vrida tillbaka klockan. Frågan är hur långt hon är beredd att gå? Hon säger att hon kan tänka sig att fälla regeringens budget med stöd av SD men det kan vara ett tämligen ofarligt hot med vetskap om att detta inte kommer att ske eftersom Liberalerna och Centern inte ställer sig bakom detta.

Sverigedemokraterna däremot säger sig se Moderaternas utspel som ett "genombrott" och att de nu accepteras i demokratins finrum på allvar. Anna Kinberg-Batra kan bli känd som den som öppnade dörren för dem och tvättade SD vita. Det är däremot en klar politisk risk Moderaterna tar.  Personligen tror jag att Centerpartiet blir den största vinnaren på det här utspelet.

Annie Lööf var också blixtsnabbt ute (SvD idag) och markerade Centerpartiet som "Sverigedemokraternas främsta motpol" och hur Centern aldrig kommer att ställa upp på att "peka ut människor från andra länder som problem". Hon markerar dock samtidigt distans till Socialdemokraterna vilket också reser frågan med vilket parlamentariskt stöd hon tänker sig ta makten efter nästa val? För inte räknar hon med att Alliansen ska segra tack vare egen majoritet?

Alliansen förresten... vilken Allians? Den mellan M och SD eller mellan C-Fp-KD ?

Eller är jag nu överdrivet övertygad om att allt handlar om taktiskt rävspel?

På ett sätt vore det ju välgörande om vi för en gångs skull kunde ta politiker och deras utspel på fullt allvar. Det vill säga att de verkligen tycker och tänker så som de säger offentligt. I så fall kan vi nu lita på att Moderaterna valt ett gammalt högerspår som innebär en svajig inställning till demokrati, flirt med högerextrema och en avvisande hållning gentemot flyktingar.

Då får vi väl i så fall också tacka Anna Kinberg-Batra för klara besked.


Moderaternas nya extrema migrationspolitik

Moderaterna i Stockholm har i veckan som gick mullrat om ett mp-förslag i Stadshuset om rätten till ekonomiskt bistånd för personer vars asylansökan fått avslag. Ett förslag som är ”upprörande”, tycker moderata oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr. Hon säger sig också vilja riva upp flera delar av migrationsuppgörelsen och sällar sig därmed till en moderat ångerkör som sjungit upp sig på sistone. Rätten till akut sjukvård och barnens skolgång är bitar som Stockholmsmoderaterna anser ”skickar märkliga signaler”. På frågan från SvD om M verkligen vill gå emot FN:s barnkonvention säger König Jerlmyr att man ”måste ha principen om ordning och reda i asylprocessen”.

FN:s barnkonvention nämner förstås inget om detta. Däremot innehåller den artiklar som att:

”barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn”

Staten ska ”utnyttja det yttersta av sina resurser” för att säkra barns ”sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter”

”alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling”

”varje barn har rätt till utbildning”

Nu är detta förstås inget tvingande, utan vi kan fatta vilka beslut vi vill ändå. Men vart femte år ska rapport skickas till FN med en redogörelse för vad Sverige åstadkommit för att verka i konventionens anda och mening. Den moderata politiken skulle förstås skicka väldigt konstiga signaler. Men det är ju möjligt att moderaterna inte tycker att det var någon bra idé att skriva under denna konvention? Det står ju varje stat fritt att säga upp den. Ett krav som Moderaterna i ärlighetens namn i så fall bör driva. För det sänder ju väldigt konstiga signaler till omvärlden att med ena handen skriva under Barnkonventionen och med andra handen skriva förslag som verkar i strid med konventionstexterna.
Nu ställer sig som sagt moderater på kö för att ”göra avbön” från den tidigare förda migrationspolitiken. Inte Fredrik Reinfeldt vad det verkar (heder åt honom för detta) men han tillhör ju inte heller längre partitoppen. Däremot tillika avhoppade parhästen Anders Borg, som kallat Miljöpartiets migrationspolitik ”extrem”. Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé hakade i söndagens Agenda på i en debatt med Mp:s Peter Eriksson. Riktigt exakt vad som är så extremt med migrationspolitiken kom Tobé dock aldrig in på eftersom han hellre pratade bostadspolitik och intergrationspolitik. Det största felet med migrationsuppgörelsen tycks vara att kriget i Syrien eskalerade att par år efteråt.

Det viktiga för Moderaterna verkar istället vara att bullra i samma tonart som Sverigedemokraterna. Det SD som tidigare utnämnt Mp till sin huvudmotståndare. Det SD som i senaste valet gick framåt med drygt 7 % medan M backade nästan lika mycket. Tendenser som stärkts efter valet.

Jag vill med andra ord påstå att det är Moderaterna som rör sig mot en extrem hållning i migrationspolitiska frågor. En hållning som ligger nära SD:s. Det vi ser är med andra ord (ännu) ett exempel på p-o-p-u-l-i-s-m. Kanske kan Jan Björklund ta ett snack med sina tidigare alliansbröder och systrar? Han säger sig ju vilja värna om liberala ideal och visa mindre tolerans mot extrem populism.


Moderaterna infiltrerat av islamister?

Fortfarande kan man höra ekot från det ramaskri som utbröt när utrikesminister Wallström dristade sig till att kritisera Saudiarabien och avstå från att förlänga vapenexportavtalet med landet. Moderaterna KU-anmälde utrikesministern för hennes hantering av frågan och de var också det parti som starkast motsatte sig att avsluta vapenexportavtalet. Moderater gick ut offentligt och ryade om att Sveriges internationella anseende skadats. Däremot var det omöjligt för journalister att få dem att uttala någon som helst kritik mot Saudiarabien. Kinberg-Batra och Karin Enström hävdade istället i en debattartikel att det var viktigt att ”hålla samtalsvägarna öppna och skapa relationer till stater och regimer som inte delar våra grundläggande värderingar”. Det sistnämnda är vad man brukar kalla ett grovt ”understatement”.

I Saudiarabien straffas bland annat homosexualitet med döden och avrättningarna ökade 2015 i jämförelse med året före. Vid årsskiftet avrättades 47 människor på en och samma dag. Antalet halshuggningar var förra året större än på två decennier och straff som amputation av händer eller fötter är vanliga. Demokratiaktivister förföljs och bloggaren Raif Badawis straff, 1000 piskrapp för sin religionskritik, är numera väl känt. Enligt Amnestys senaste årsrapport om landet är yttrande-, förenings- och församlingsfriheten starkt inskränkt. Demonstrationer är förbjudna sedan 2011. Försvarare av mänskliga rättigheter grips och tortyr av fångar är utbrett.

Kvinnor får enligt lag köra bil men hindras i praktiken, även av polis som också ibland tillrättavisar kvinnor som visar för mycket hud eller bär smink. Kvinnor kan inte besöka läkare eller resa utan manligt tillstånd. Minderåriga flickor kan giftas bort med äldre män. En kvinna som blir våldtagen kan mycket väl själv dömas till piskrappsstraff. Mycket av det offentliga rummet är segregerat, som separata ingångar för kvinnor till banker och universitet.


Vid den Saudiskt ledda koalitionens invasion av Jemen begicks krigsförbrytelser och andra brott mot internationell rätt, enligt Amnestysrapport. Amnesty nekas för övrigt inresa till Saudiarabien och personer som haft kontakt med organisationen har straffats. 

IS i Saudiarabien har angripit den shiamuslimska minoriteten som också förtrycks av regimen. Landets officiella hållning gentemot IS har på senare tid varit fientlig, men det finns många frågetecken kring relationen. Mellan 2011 och 2013 visade Saudiarabien mer eller mindre öppet sitt stöd för IS och enligt en färsk artikel i SvD lär det finnas amerikanska hemliga dokument som visar på saudisk inblandning i Twin Towers-attentaten. En del pekar dessutom på stora likheter mellan sättet på vilket IS och Saudiarabien styrs.

Så hur ska man förklara Moderaternas undfallenhet mot Saudiarabien? Vad säger Lars Nicander, chefen för assymetriska hot och terrorismstudier vid Försvarshögskolan? Kan det vara så att personer som står IS nära har fått ett fotfäste inom Moderaterna?

Moderaterna måste tydligare ta avstånd från extremism

Anna Kinberg-Batra anklagade nyligen regeringen för ”samröre med extremism (sic)” och krävde ett tydligare avståndstagande från statsminister Stefan Löfven. Det hade varit ganska enkelt att kasta tillbaka frågan, med tanke på partiets utrikespolitik och den förra regeringens (läs utrikesminister Bildts) eskapader i Östeuropa.


Om några dagar kommer det att hållas en marsch i Odessa för att högtidlighålla bildandet av SS-divisionen Galicien. Det är partiet Svobodas lokalavdelning där som arrangerar och leder marschen. I Lviv brukar Svoboda årligeni slutet av april arrangera en större sådan marsch. Jag har inte helt kunnat verifiera om den faktiskt kommer att hållas i år, men detta har gjorts åtminstone sedan 2010 om jag inte missat något. År 2013 var det hur som helst 70-årsjubileumvilket firades med särskilt eftertryck i Lviv, allt under arrangemang av bland andra partiet Svoboda.

AFP PHOTO/ YURIY DYACHYSHYN. SS-divisionen Galicias sköld, det gula lejonet mot blå fond, bärs högt i Lviv varje år. Även i år?


År 2011 talade Svobodas Jurij Michalczyszyn och deklarerade bland annat detta (fritt översatt):

”Detta är den ukrainska nationalismens huvudstad. För den kämpade också Galicien-divisionen. Men den nionde maj (Röda Arméns segerdag över Nazityskland) kommer ockupanterna. Vi måste skydda Lviv från detta avskum”

2012 trycktes det upp t-shirts med SS-Dödskallen dagen till ära och marschdeltagarna brukar också bära plakat med divisionen sköld, det gula lejonet på blå grund.

AFP PHOTO/ YURIY DYACHYSHYN. I Lviv 28 april 2013 firades 70-årsjubiléet av SS-divisionen Galicias tillkomst med heil-hälsningar och dödskalle-tröjor. Europeiska demokrater, enligt Carl Bildt. Vad med Moderaterna? 


SS-divisionen Galicien (14. Waffen-Grenadier Division der SS) bildades 1943 och bestod av ukrainare men ombildades vid slutet av kriget till första divisionen av Ukrainska Nationalarmén (UNA) men gav sig till västallierade styrkor 1945 och lyckades på så sätt undvika att bli utlämnade åt Sovjetarmén.
Framför allt judar men även civila icke-judiska polacker och ryssar mördades av divisionen under dess korta ”karriär”. Mest kända namn på orter där divisionen dragit fram är Huta-Pieniacka, Podkamień och Palikrowy. De bekämpade också partisaner i Slovakien och i gränstrakterna mellan Österrike och Slovenien under slutet av kriget.

Det Svoboda som arrangerar dessa SS-marscher tillhörde de tongivande partierna vid Euromajdan och gavs ett antal nyckelposter i den samlingsregering som tog över styret i februari 2014. När pressen trots allt ställde kritiska frågor till vår utrikesminister Carl Bildt om han själv, Sverige och EU verkligen kunde ställa sig bakom en sådan regering, svarade han att de personer han träffat från Svoboda alla var: ”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”. En av dem Bildt med all säkerhet träffade måste i så fall ha varit Svobodas partiledare Oleg Tiahnybok som av SimonWiesenthal-centret i Jerusalem 2012 listades bland de 10 värsta antisemiterna i världen.

I det av Moderaterna så omhuldade Baltikum förekommer också Nazist-marscher som dessutom erhåller statligt stöd och en lettisk parlamentariker från ett av regeringspartierna gav nyligen prov på det antisemitiska stämningsläget i Lettland då han hävdade att ”smarta judar” utgjorde en säkerhetsrisk för landet. De årliga marscherna för Waffen-SS samlar varje år ett flertal deltagare från lettiska parlamentet, även om ministrar enligt lag är förbjudna att delta. Vilket inte hindrat justitieminister Rasnacs från att delta 2015. Rasnacs parti, Nationalalliansen, ingår för övrigt i Anders Behring Breiviks nätverk av nazister, enligt hans egen utsago. Även i Litauen förekommer marscher och nazister och extremnationalister har sedan flera år i stort sett kidnappat firandet av självständighetsdagen. Flera tusen deltagare tar över Vilnius 11 mars varje år. Enligt en artikel i Jerusalem Post har litauiska regeringar efter att ha uppnått målen att få Litauen att bli medlemmar i EU och NATO tappat alla hämningar:

“Having obtained their primary foreign policy objectives, the Conservative government lost all restraint and adopted extremist nationalistic policies, which featured the whitewashing of extensive Lithuanian complicity in Holocaust crimes, failure to punish unprosecuted local Nazi war criminals, attempts to prosecute Jewish Soviet anti- Nazi partisans on trumped-up charges of war crimes and the promotion of the canard of historical equivalency between Nazi and Communist crimes […]Another sign of the winds blowing in Vilnius during this period was the fact that among the participants in the marches, whose number increased with each passing year, were several members of the Lithuanian parliament (Seimas), including from the ruling Homeland Union Party, and that no government minister or high official ever denounced the marches and/or their racist messages”

Kan Moderaterna försvara sitt umgänge med nazister? Är det försvarbart att Moderaterna inte bara deltar i arrangemang där dessa extremister också deltar utan även aktivt och offentligt uttalar stöd för dem?

Anna Kinberg-Batra anklagade nyligen regeringen för ”samröre med extremism (sic)” och krävde ett tydligare avståndstagande från statsminister Stefan Löfven. Det hade varit ganska enkelt att kasta tillbaka frågan, med tanke på partiets utrikespolitik och den förra regeringens (läs utrikesminister Bildts) eskapader i östeuropa.

Är det mer upprörande att en minister äter middag vid samma bord som en extremistisk turk än att utrikesministern uttalat stödjer, besöker och ger rådgivning till regimer som delvis styrs av fascister och beundrare av nazi-Tyskland och SS? Samt deltar och arrangerar en och annan tillställning för dem, som jag skrev om häromdagen.

Egen bild. Nationalistisk samling kring nationalpoeten Taras Sjevtjenko, som i nästan varje ukrainsk stad av betydelse ersatt Lenin som centralt belägen staty. Hans litterära verk rymmer också verser som lägger ut texten för extrema ukrainska nationalister. Eller vad sägs om detta?: “Ge mig en polack, ge mig en jude! Det räcker inte till för mig! Ge mig en polack, låt mig spilla blodet av dessa vildar! Hav av blod. Ett hav är inte nog" (Fritt översatt)
Det måste i konsekvensens namn redas ut om Moderaterna verkligen ställer sig bakom nazianstruken extremism eller om den hållning jag redogjort för här istället beror på okunnighet och oförstånd? Eller tillåter den geopolitiska anti-ryska hållningen vilket umgänge som helst? 
Var är drevet?


Ingen Alliansbudget idag heller – Är Alliansen kapabla att styra?

Det kom inget budgetförslag från Alliansen idag, däremot kom det en mycket obalanserad ledare i Borås Tidning. 

Insikten om vad som faktiskt är rimligt har fått stå tillbaka när dessa två parter har tänkt till. Det är sant att det inte finns något formellt i lagen som tvingar Alliansen att lägga fram budgeten på kommunstyrelsens möte på måndag. Däremot bryter man mot den praxis som har gällt i Borås i 40 år.

Ända sedan 70- talet har oppositionen lagt fram ett alternativt budgetförslag till kommunstyrelsen - de enda åren man inte har gjort så är de senaste fyra åren. Visst kan jag förstå att det under förra mandatperioden inte var så akut för någon part då det fanns en överenskommelse att den rödgröna budgeten skulle gå igenom. Men i år finns det inget som helst rimligt argument att inte lägga fram budgeten till Kommunstyrelsen.

Alliansen i Borås Fortsätter mörka sin budget
Alliansen i Borås tar inte Borås Stads budget eller praxis på allvar


Jag tycker det är märkligt av många anledningar och det känns inte helt seriöst att bete sig så.

Alliansen säger själva att de ända sedan före valet tänkt lägga en egen budget. Med all den tiden de varit överens att göra så, hur kan de då inte ha lyckats producera en budget? Alliansen har inte bara haft samma tid som oss att ta fram en budget utan nu även två veckor till. De två senaste veckorna har man dessutom haft en färdig budget att utgå ifrån om man har svårt att skriva en egen. Att det har varit för lite tid stämmer ju bara inte. Det skulle däremot kunna vara så att man inte lagt ner tillräckligt mycket arbete med budgeten, det är mer troligt.

Anledningen att man inte redovisar sin budget till kommunstyrelsen skulle också kunna vara att man vill hålla den hemlig så länge som möjligt. Men det är ju en ytterst allvarlig överträdelse mot de demokratiska principer som finns. Det högsta beslutande organet i en kommun förtjänar inte att det mörkande med underlag. Det är viktigt med ett bra beslutsunderlag som alla folkvalda har haft god tid att sätta sig in i. Beredningen fyller också en demokratisk funktion som ger medborgarna insyn i det politiska arbetet.

Förutom medborgarna och de folkvalda missar man även att förhandla med facken enligt MBL. De fackföreningar som representerar sina medlemmar får nu inte i god tid innan budgetbeslutet yttra sig över en budget som faktiskt kan vinna i kommunfullmäktige. Det är inte ett rimligt sätt att behandla vår personal och våra fackföreningar.

OM man aspirerar på att styra en stad med över 100 000 invånare går det faktiskt inte att vara så oansvarig med budgetberedningen. För den partigruppering som har intentionen att få sitt budgetförslag antaget och som säger sig vara kapabel att styra Borås Stad är det helt enkelt inte rimligt att lämna in budgeten så sent att den inte hinner beredas i Kommunstyrelsen.

Med detta anser jag inte att Alliansen med nuvarande ledning är kapabel att styra Borås.

Moderaterna ger SD nyckelroll i Huddinge

Moderaterna i Huddinge skickade igår ett pressmeddelande med budskapet att de tänker fortsätta styra kommunen, trots att den sittande majoriteten har tappat och inte längre har majoritet. Hur ska detta gå till? Svaret är lika skrämmande som enkelt: SD får vågmästarrollen och kan därmed hjälpa Moderaterna att sitta kvar trots valförlusten.

Sanningen är att väljarna inte gett majoritet åt något block. Moderaterna tappar kraftigt, medan övriga alliansen (FP, C och KD) totalt sett får oförändrat stöd, tack vare att Centerpartiet går framåt. Våra lokala partier, Drevvikenpartiet och Huddingepartiet förlorar varsitt mandat, medan S och V får varsitt nytt mandat. Valets stora framgångar gör Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, som båda ökar med två mandat var. Se valresultatet för Huddinge kommun här. 

Den naturliga slutsatsen av väljarnas röster borde vara att dödförklara blockpolitiken. Inget block kan styra kommunen denna mandatperiod. Det enda sättet vore att antingen bjuda in Sverigedemokraterna, eller föra en politik som gör att Sverigedemokraterna ändå röstar för den. Det första är inget block berett att göra. Men Moderaterna deklarerar alltså att de tänker gå vidare enligt det andra alternativet. Det innebär i praktiken att Sverigedemokraterna får makten av Moderaterna att fälla avgörandet i alla frågor i alla nämnder och styrelser, till och med i kommunstyrelsen. De enda undatagen blir de frågor där Socialdemokraterna istället röstar med alliansen. Vilket blir svårt att tänka sig i till exempel budgetfrågorna.

Miljöpartiet har svarat att vi hellre ser en stabil majoritet och öppnar för samarbete med alla demokratiska partier, som värnar alla människors lika värde. Min personliga tolkning av det är att vi vill föra samtal med alla partier, utom SD, för att hitta en blocköverskridande majoritet som tillsammans kan enas kring en konstruktiv politik för Huddinges bästa. Folket har röstat, och nu är det upp till partierna att ta ansvar för resultatet och hitta en väg att omsätta folkviljan i praktisk politik. Då duger inte att bara hålla fast vid en lösning som hade folkets stöd i förra valet, utan att se framåt utifrån dagens förutsättningar.

Valrörelsen – ett parallellt universum

Har ikväll kämpat mig igenom SVT:s duell mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. En trött statsminister som liknöjt rycker på axlarna inför varje samhällsproblem. En utmanare som har viktiga förslag om vård, sjukförsäkring och skola, men saknar en politik som möter vår tids största utmaning: klimatförändringarna. För mig har behovet av en stark tredje kraft i svensk politik aldrig varit mer uppenbart.

Den här valrörelsen är som ett sorts parallellt universum. Efter en sensommar med skogsbränder, skyfall och bibliska översvämningar: Hur är det möjligt att prata om annat än klimatet? Hur kan Sveriges alla politiska reportrar undvika att avkräva svar från partierna på hur klimathotet ska mötas? Hur kan så många vara så tysta i den fråga som mer än någon annan avgör vår framtid?

Jag stänger av TV:n och släcker lampan. Imorgon ska jag prata klimat med alla jag möter.

Romson ryter ifrån mot Moderaternas smutsiga spel

Den senaste veckan har valrörelsen varit förfärlig. Moderaternas tal om ökade kostnader för flyktingmottagande som en ursäkt för att inte stärka välfärden och göra viktiga samhällsinvesteringar har luktat illa. Idag gjorde Åsa Romson sitt för att skifta fokus till verkliga samhällsproblem när hon sommartalade i Rinkeby. Tack Åsa, för att du sätter ner foten mot Moderaternas cyniska spel med konstaterandet att flyktingkostnaderna är en ”västanfläkt” jämfört med kostnaderna för klimatförändringarna.

Runt 100 miljarder årligen har försvunnit från statskassan till följd av moderata skattesänkningar. Ändå försöker Moderaterna få svenskarna att känna att vi är i krisläge genom att peka på ökade kostnader för flyktingmottagande – trots att det handlar om betydligt mindre summor pengar. Partiet vill att vi ska glömma förhoppningar om stärkt välfärd och investeringar i framtiden.

Samtidigt fortsätter Moderaterna att rycka på axlarna när tecknen på klimatförändringarna uppenbarar sig inför våra ögon genom skogsbranden i Västmanland och översvämningarna i Västsverige. Detta trots att både de mänskliga och ekonomiska kostnaderna är enorma – och riskerar att bli ännu mycket större framöver. Enligt en statlig utredning från 2007 kan klimatförändringarna kosta oss hundratals miljarder det kommande seklet.

Istället för att ta den senaste tidens extrema väderhändelser som en allvarlig varningsklocka går Moderaterna till attack mot Miljöpartiet som kräver bättre krisberedskap och klimatanpassning. Det är ”osmakligt” att göra politik på mänsklig tragedi är budskapet. Men att använda de människor som flytt för sina liv från Syrien och Irak som intäkt för att slippa prata om behovet av investeringar i välfärd och grön omställning är tydligen ok. Jag tycker det är äckligt.

Låt oss nu använda de tre veckor som återstår till valdagen till att prata om verkliga samhällsutmaningar och hur vi kan möta dem. Vi har råd att rusta vård och skola, investera i grön omställning och öppna dörren för människor på flykt. Det är en fråga om politisk vilja – och om mod att höja skatten för de som har råd att betala. Återigen: Tack Åsa, för att du reagerar mot Moderaternas smutsiga spel. 

Tillhör Sossarna verkligen oppositionen?

Det var ett tag sedan jag skrev men nu är jag tillbaka.

Dagens uttalande av Urban Ahlin samt hans deltagande i Ekots lördagsintervju gjorde att jag var tvungen att plita ner en rad.

Det är skrämmande att se de två största partierna i Sveriges riksdag stå och försvara svensk vapenexport gång efter annan. Socialdemokraterna och Moderaterna är uppenbarligen partierna för alla människor utan samvete och ansvarskänsla, utan solidaritet och empati.
Svenska vapen dödar människor, de lemlästar människor, de förstör människors hem och livsmiljö. Svenska vapen förstör möjligheten för mängder av människor att försörja sig, de hindrar människor från att leva ut sina mänskliga fri- och rättigheter i ett stort antal länder.
Ändå kan statsminister reinfeldt stå och debattera mot Gustav Fridolin under statsministerns frågestund och stolt hävda att vi i Sverige minsann har blivit rika genom handel och denna handel inkluderar just kanoner, granatgevär, minor, övervakningssystem, handeldvapen, bomber, ammunition osv.



Första steget vi måste göra är naturligtvis att införa ett undantagslöst demokratikriterium i regelverket för export av krigsmateriel, men detta räcker givetvis inte. Vi har en mängd regler idag som inte har följts på många många år och som i praktiken inte heller behöver följas eftersom det inte finns någon som helst insyn och transparens i ISP och exportkontrollrådets beslutsprocess. Vi har nyligen fått se vad det leder till om någon säger stopp och belägg och inte vill vara med på skutan längre, då anmäls man för sekretessbrott och utredningen försvinner bort till SÄPO så att all form av offentlighet försvinner. Frågan är vad vi själva lever i för en demokrati... Detta är dock en fråga som vi får ta upp en annan dag.

Det räcker som sagt inte att ta bort icke demokratier från listan över möjliga köparländer.
En av våra största köpare av krigsmateriel är idag nämligen USA, ett land som befunnit sig i väpnad konflikt nästan konstant sedan andra världskriget. Tredje största köparen förra året var Indien som titt som tätt befinner sig i gränskonflikt med Pakistan (ett annat land som vi för övrigt exporterar vapen till).
Vår näst största köpare är Saudiarabien som förra året gick in i grannlandet Bahrain och med hjälp av svenska vapen såg till att kväsa demokratikämparna där. Israel är en annan köpare av krigsmateriel trots att knappast ens de själva kan hävda att de inte befinner sig i inre väpnade oroligheter.
Listan kan göras lång över länder med dödsstraff, inblandade i väpnade konflikter, som befinner sig i inre väpnade oroligheter men som ändå konsekvent får köpa krigsmateriel från Sverige.

Det är ohållbart att Urban Ahlin och fredrik reinfeldt använder sig av argumentet att vi inte kan bryta avtal så fort det blir inrikespolitisk turbulens i Sverige. Det är ohållbart eftersom detta argument är ett försök att blanda bort korten. Det är nämligen ingen som hävdar att Sverige ska bryta avtal pga. inrikespolitisk turbulens, men däremot kan vi bryta avtal så fort de länder som vi har dessa avtal med avviker från de lagar och regler som vi har satt upp angående vår vapenexport. Att starta väpnade konflikter och/eller bryta mot mänskliga rättigheter innebär uppsägande av kontrakt och återkallande av varor. Svårare än så borde det inte vara i första steget, och det är detta som reinfeldt och Ahlin ska prata om inte fantisera fram egna väderkvarnar att slåss emot.

Jag har svårt för när Socialdemokraterna anses vara oppositionens ledare eftersom de varken kan tala för oss i MP eller för Vänsterpartiet i denna fråga, inte heller kan de göra det i kärnkraftsfrågan där partiet är ytterligt splittrat. Inte heller kan de göra det i skattefrågan då de är livrädda för att höja skatter där skatter faktiskt kan göra nytta. Om Socialdemokraterna ska kunna kalla sig oppositionsparti, och om de vill få med sig MP och V inför valet 2014 så får de lov att våga ifrågasätta även sådant som varit självklarheter tidigare i det socialdemokratiska Sverige - såsom vapenexporten.


Låt oss hoppas att den senaste månadens turbulens och skandal på skandal slutligen leder till att vapenexport totalförbjuds i Sverige och att den tekniska kompetens som finns inom området används till fredliga syften istället.


Tidigare inlägg på samma ämne:
Har ökat ännu mer...
Var blev ni av...
Vapenexporten ökat med 30 %


Läs gärna:
Lena Sommestad


Intressant

Frågan är om inte nationalstaten hör till forntiden.

Ingen människa väljer var man föds, men varför har man inte möjlighet att själv välja var på jorden man skall bo efter det att man fötts och man blivit stor nog att fatta egna beslut? Varför har de som är födda på ett visst ställe, som vi har bestämt att kalla ett land mer rätt till detta sk. land än någon annan? Hur kan man resonera att det är bättre att sända människor till misär, till svält, till törst, till förföljelse, fängelsestraff och till och med död än att låta dem bosätta sig där de vill bosätta sig, och dessutom mitt i alltihop hänvisa till ekonomi?! Är inte vårt samhälle lite smått sjukt då finanser blivit viktigare än både nu levande, och framtida människor, djur samt natur? Ett annat parti fick under valrörelsen en hel del kritik för att de i en reklamfilm ställde människor emot varandra. Varför är det mer OK när en moderat minister gör det - i mina ögon är det faktiskt nästan värre, då ministern dessutom är den högste ansvarige inom det gällande området?

Jag är inte helt säker ännu på vad jag egentligen tycker angående nationalstaternas vara eller icke vara, men klart är att jag tycker att medborgarskap och migration måste utvecklas. Vi måste gå mot ett samhälle med öppnare gränser för människor. Man måste ha möjlighet att bosätta sig där man vill och förflytta sig dit man vill. Detta borde rimligtvis vara en självklar mänsklig rättighet men tydligen finns det de som är där emot.

I mina ögon är det ytterst obegåvat att vägra inse att vi rör oss i en annan värld än då nationalstaterna en gång växte fram.

Intressant

Sjöstedt, både bra och dålig…

Har precis lyssnat på Jonas Sjöstedt, i Ekots lördagsintervju i Sveriges Radio P1.

Jag tycker att han blandar och ger ganska friskt. Stundtals blir jag lycklig och känner nästan för att byta parti till Vänsterpartiet medan andra saker är helt uppåt väggarna enligt mig, och får mig att fundera en gång till. Jag har nog ändå valt rätt parti...

Jag tycker till exempel att borttagandet av arvs- och gåvoskatten var mycket bra vilket inte alls Sjöstedt tycker. Att beskatta mindre arv och gåvor slår hårt mot människor och blir bara en straffbeskattning för att tidigare generationer lyckats spara lite pengar för att kunna överlämna till efterlevande tycker jag och håller därför inte alls med Sjöstedt. Det känns inte som en rättvis beskattning helt enkelt. Då känns kapitalbeskattning rimligare då man faktiskt inte själv väljer att få ett arv eller en gåva. Däremot väljer man ju sedan hur mycket kapital av det aktuella arvet eller gåvan som van vill fortsätta att spara.

Vidare tycker jag att han är ute och svirar rejält när det gäller den svenska vapenexporten. Att hänvisa till att en del krig är korrekta gör enligt mig inte vapenexporten mer rimlig. Visst finns det lägen där våld nästan är ofrånkomligt för att försvara de mänskliga rättigheterna hur paradoxalt det än kan låta, men flera av de krig som även Sverige deltar i är inte försvarskrig utan regelrätta anfallskrig.
Sjöstedt försöker visserligen säga att han inte vill att exporten skall ske till diktaturer och krigförande länder, vilket förvisso är bra - men jag tycker fortfarande att det är inkonsekvent, om man på allvar skall vara för en global nedrustning, att samtidigt vara positiv till export av svenska vapen till andra länder. Fler vapen betyder enbart mer krig och konflikter, det är ganska enkel och självklar logik. Det finns betydligt bättre saker som man kan exportera och producera än vapensystem och krigsprodukter.

När det gäller ekonomisk politik i övrigt håller jag dock med Sjöstedt i mångt och mycket och tycker att investeringar i Järnvägen är betydligt viktigare än en sänkning av restaurangmomsen som dessvärre mitt eget parti varit med på. Att lyfta fram den Schweiziska järnvägen som ett positivt exempel är bra, och Schweiz är också ett av de länder i Europa som börjat bygga (sök efter vakuumtåg i länken om du inte vill läsa all text) för vakuumtåg istället för de höghastighetståg som just nu är dominerande på marknaden.

Jag håller också med Sjöstedt när det gäller stödpaketen till Grekland och Portugal. Det är helt felaktiga krav som ställs på länderna och skjuter bara upp de statskonkurserna. Det är inte länderna och framförallt inte skattebetalarna som orsakat krisen, och skall rimligtvis inte heller behöva betala för den.

Jag tycker dock precis som jag alltid tyckt att det är Vänsterpartiet som borde vara Miljöpartiets främsta allierade och de som vi borde ha lättast att komma överens med i de allra flesta frågor. Vi har dessutom ett gemensamt mål, och det är att få bort sittande regering och i och med detta också krossa alliansen. Vi måste få bort det definitiva högerblocket. Jag skulle helst av allt se en regering bestående av Miljöpartiet som största parti tillsammans med Vänstern, Centerpartiet (om de hade valt en annan väg än den de nu tog med valet av Annie Lööf...), Folkpartiet och Gröna Partiet. Någon sådan regering är väl dock inte mycket mening att hoppas på i nuläget :(

Det skulle dock vara spännande att se vart man kunde föra Sverige utan vare sig Sossarna eller Moderaterna som styrande parti. Vilket av dem som än regerar så äter de upp de andra partierna genom att vägra kompromissa. Moderaterna är dessutom PR-genier som lyckas få både alliansmedlemmarna och väljarna att tro på att Moderaterna faktiskt gör kompromisser, och att de faktiskt förändrar sin politik. Den någorlunda kloka ser dock att så inte är fallet.

Strunt samma...
Mitt betyg på Sjöstedt i Ekots lördagsintervju är en 4:a trots allt av 5 möjliga :)

Intressant

Partinamnen ljuger

Miljöpartiet de gröna är ett miljöparti. Det är sant. Vänsterpartiet är ett vänsterparti. Det är också sant. Och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti är ett socialdemokratiskt arbetarparti och finns i Sverige. Så även det är sant.

Men sedan börjar lögnerna.

Centerpartiet var en gång ett centerparti, men är det inte längre. Tvärtom försöker de i många frågor lägga sig till höger om högerpartiet moderaterna, vilket märks tydligast i deras krav på att arbetsrätten ska rivas upp så att det blir lättare för chefen att välja vem som ska bli av med jobbet. Något som moderaterna inte längre anser behövas.

Folkpartiet är inte något folkparti. Ett av deras profilkrav är att värnskatten ska avskaffas, något som enbart gynnar den lilla bråkdel av befolkningen som har en lön på över en halv miljon om året. Knappast ett parti för folket. Till detta kan läggas att folkliga partier bildas bland folket och tar sig med hjjälp av folkrörelsearbete in i Riksdagen. Så har centern, sossarna, vänstern, kristdemokraterna och miljöpartiet gjort. Folkpartiet är det enda parti förutom moderaterna som bildades inne i riksdagen och inte av folk utanför.

Kristdemokraterna är kanske hyfsat demokratiska, men knappast kristna i ordets egentliga mening. Ett kristet parti skulle använda de rikas förmögenheter för de fattiga, sluta upp med att samla jordiska skatter och umgås intensivt med publikaner och syndare.

Och så Moderata samlingspartiet. "Sveriges enda arbetarparti" är en beteckning lika sann som att kalla polkagriskaramellen för Sveriges enda värktablett.

Men begreppet moderat betyder ju sansad. Ett sansat parti skulle knappast sänka skatterna med över 60 miljarder kronor på ett sätt som mest gynnar dem med höga löner samtidigt som de tio procenten fattigaste fått mindre och därmed skapat en än svårare situation för dessas barn.

Alltså: Moderaterna är inte moderata, Kristdemokratnerna är inte kristna, Folkpartiet är inget folkparti och Centernpartiet är inget centerparti.