Regeringen backar om kilometerskatt,…


... var en rubrik jag såg i SvD i helgen.

Det framgick av nyheten att regeringen tar avstånd från förslaget om en vägslitageskatt för tunga lastbilar – redan innan det har presenterats.

Under en (suddig) bild av en långtradare var bildtexten: Det blir ingen kilometerskatt för tunga lastbilar.

Med den här rubriken och de angivna textraderna får väl de flesta läsare för sig att det är konstaterat att det inte blir någon "kilometerskatt" eller vägslitageavgift. Läste man artikeln, förstod man att det i stället är fråga om motsatsen. Det är inte alls klart att det inte blir någon sådan skatt. Miljöminister Skog, MP, säger i stället att det utredningsförslag, som presenterats behöver ses över och kompletteras, så att man får underlag för ett slutligt beslut om "kilometerskatten". Å andra sidan undrar men kanske en kort stund, om inte finansministern, utan att säga det rakt ut, möjligen har en annan uppfattning i ärendet, än den som miljöministern framför.

Tänk, så det kan bli. Tänk att det ska vara så svårt för våra politiker att fatta beslut, som är vettiga och nödvändiga för miljö och klimat. Det är liksom alltid något annat som kommer emellan, d.v.s. som man tror ger mer direkt popularitet. Miljöarbetet ger dålig direktavkastning för karriärpolitiker, tyvärr. Det är i alla fall jobbigt det där med tröstlöst arbete. Sisyfos, hette han väl, han som i dödsriket rullade upp en sten för ett berg gång på gång, bara för att behöva göra om samma sak i oändlig tid, sedan stenen puttats ner igen av någon dödsgud. Vilka som har motsvarande roller i svensk miljöpolitik, för tillfället och på längre sikt, är jag artig nog att inte gå in på här. Och, dessvärre, har vi inte evig tid på oss att fixa problemet.
(Det var svårt att hitta en bild på onödigt tungt arbete)

M och KD bryter EU-förhandlingar om utsläppsrätter

power-plant-2012377_1920

Antalet krediter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter har varit för många och därför blivit för billiga. Miljöutskottet i EU gjorde en överenskommelse om att minska antalet, men nu bryts överenskommelsen av den konservativa partigruppen EPP.

Handelssystemet med utsläppsrätter infördes 2005 och betyder att industrier inom EU tilldelas ett visst antal krediter att använda för utsläpp. Industrier som släpper ut mer än de tilldelats kan köpa rätter av den industri som lyckats minska sina utsläpp. På så vis skapas ett handelssystem med ett utsläppstak och priset bestäms sedan på marknaden.

Taket på utsläppsrätter ska sedan successivt sänkas. Men systemet har hittills inte fungerat och har fått mycket kritik, framförallt för att priset har varit alldeles för lågt.

Ett sätt att komma till rätta med det är att minska antalet utsläppsrätter i en snabbare takt än tidigare tänkt. EU:s miljöutskott kom i december överens om en minskning med 2,4 procent, vilket skulle driva upp priset från 50 kronor per ton till mellan 250 och 300 kronor, enligt Dagens Nyheter.

Men den konservativa partigruppen EPP, där Kristdemokraterna och Moderaterna ingår, hoppar nu av överenskommelsen. Det är därmed troligt att sänkningen istället landar på 2,2 procent, i linje med EU-kommissionens förslag.

Isabella Lövin (MP) är besviken och menar att även om det bara handlar om några tiondels procent hade det gjort stor skillnad för hur snabbt målet om noll-utsläpp kan nås.

Centerpartiets Fredrik Federley och Socialdemokraternas Jytte Guteland, som också deltagit i förhandlingarna, är även de missnöjda med beslutet:

Det är ett hinder för att få till en väl fungerande marknad, vilket jag är mycket besviken över, säger Federley till Svenska Dagbladet.

Den konservativa gruppen agerar märkligt och oansvarigt. Vi har kämpat för den här balanserade överenskommelsen som innebär att EU kan leva upp till Parisavtalet, säger Guteland till Dagens Nyheter.

Kristdemokraterna har inte uttalat sig i media angående avhoppet och till Ekot vill Moderaterna inte lämna några kommentarer. Men till Västerbottenskuriren säger EU-parlamentsledamoten Christofer Fjellner (M) att han är nöjd med beslutet.

Kommissionen föreslog 2,2 procent. Det är överensstämmande med de mål vi satte i Paris. Att skärpa det målet nu hjälper inte klimatet, men slår hårt mot vår konkurrenskraft, säger Fjellner.

Imorgon ska ministerrådet och parlamentet mötas för att förhandla. Ett slutgiltigt beslut om vad som ska gälla för utsläppsrätterna förväntas komma innan året är slut, skriver Ekot. Men tack vare den konservativa partigruppen kommer resultatet troligtvis bli mindre ambitiöst än vad som var tanken.

Annars då?


Läste i SN häromdagen om att cheferna för Skavsta och för flygbolaget Norwegian, Steinmetz och Kjos, gnäller över förslaget till miljöskatt för flyget. Man lyfter fram hot om nedläggning, om skatten blir verklighet. Ingen av dessa chefer nämner ett ord om miljö eller klimat. De tycker väl inte att det är deras uppgift. Man kunde annars önska sig att även en flygbolagsmogul kunde höja blicken. Skulle inte både Kjos och Steinmetz vinna poäng på att åtminstone fundera över grunden för hela saken, om och i så fall varför en flygskatt behövs och hur flyget annars ska hantera klimatproblemet? Men min gissning är att de här gubbarna tycker: Inte alls.


Så, till ett annat ämne. Jag var och handlade igår. Vi använder oss av en av byns tre livsmedelsaffärer, Hemköp på Stopp. Det beror mest på att vi gillar deras frukt- och grönsaksavdelning, som är överlägset bäst i byn. De tre etablissemangen, som finns, Konsum, ICA och Hemköp, är nästan egendomligt "vältajmade" med varandra. Öppettiderna är exakt lika, priserna på samma nivå och utbuden, ganska lika. Inget lågprisalternativ finns i Gnesta. Vid senaste besöket på Stopp köpte jag en mango, en avocado och några ekologiska apelsiner. Kilopriserna räknade jag ut med hjälp av hushållsvågen och "räkneappen" i datorn till 38 kr för mangon, 48 kr för apelsinerna och 107 kr för avocadon. Å andra sidan betalade jag en tia per kilo för vitkålen. Priserna indikerar att man kanske ska handla frukt och grönsaker med lite större förståelse för säsongvariationer. En avocado, som inte var i allra bästa skick och vars vikt till en betydande del avser en oätlig kärna, som man alltså också betalar kilopriset 107 kr för, är inte det smartaste köpet just nu. Kilopriset för ganska torra, små vitlökar var 129 kr. Oskalade sesamfrön i paket, alltså inte färskvara, kostade 63 kr/kilo. Ändå tycker vi alltså att den här frukt- och grönsaksavdelningen är det bästa som finns lokalt. Och så är det väl förresten typiskt "panschisar" att klaga på, hur dyrt allt blivit.

Grönt är skönt…


... men tydligen inte lika skönt som förr. Snålblåsten drar kallt i ansiktet, både bokstavligen nu på hösten och, om man är miljöpartist, i överförd bemärkelse inom politiken. MP har usla opinionssiffror och det värsta är att man kan ha viss förståelse för det. Mer förståelse i alla fall än för SDs absurt höga siffror. C går framåt på den borgerliga sidan, man kan hoppas mer tack vare en ljusgrön profil från förr än för flyktingpolitisk opportunism som de andra borgarvännerna. I USA är det samma sak fast ännu värre. Det gröna partiet för en undanskymd tillvaro med stöd av ett par enstaka procent av opinionen utan uppmärksamhet av media, vare sig där eller här, medan högerpopulisten ligger nästan jämnt med täten i presidentvalsracet.

Men tillbaka till lilla svenska MP. Att småpartier har svårt att hävda sig i regeringssamarbeten är en gammal och allmän sanning. Och att ett alltför långtgående kompromissande är ödesdigert för vilket parti som helst, är självklart. Ett miljöparti som ställer sig bakom Vattenfalls försäljning av brunkolstillgångar, som överger kärnkraftsmotståndet och som inte tar strid för sina hjärtefrågor har svårt med trovärdigheten och förlorar respekten hos många väljare. MP måste nog visa lite andra takter under de kvarvarande två åren fram till valet, om man vill undvika att åka ur riksdagen. Man måste våga mopsa lite mer mot de krassa socialdemokraterna. Eller lämna...

Det är en ödets ironi att gröna partier har motvind och mörkblå medvind. Världen är inte i bättre skick nu än tidigare. Varken miljön eller klimatet ges större chanser att återhämta sig än förr. Stora delar av den biologiska mångfalden håller på att skrotas. Haven skitas ner mer för varje timme. Miljöpartier behövs mer än någonsin.

Nord Stream 2 i Slite hamn

Moderaterna och Liberalerna på Gotland använder ett högt tonläge i frågan om eventuell uthyrning av Slite hamn till Nord Stream 2. För knappt ett år sedan röstade de för att påbörja arbetet att skriva ett nytt avtal med bolaget (se protokoll - 20151029 §348). "Tekniska nämnden får i uppdrag att inleda en diskussion med intressenten i syfte att tillsammans undersöka förutsättningarna för att lösa logistikfrågor, kajplatsfrågor och reservhamnsfrågan på ett tillfredsställande sätt" hette det då. Nu verkar de ha tvärvänt av någon outgrundlig anledning. Tvärvändningen i sig är inget föredöme i hur ett bra näringslivsklimat skapas där stabila politiska förutsättningar är a och o.

År 2006 började debatten på Gotland att hetta till ordentligt inför dragningen av de första ledningarna som sedan togs i drift 2011. Jag var mycket aktiv i denna process och ytterst kritisk till hur Gotlands kommun hanterade frågan.

Bild: Nordstream
Det är stor skillnad nu mot då. 

Moderaterna på Gotlands officiella ståndpunkt då var att man var för uthyrningen av Slite hamn. Den avgörande skillnaden är att vi då behövde bygga om hamnen och specialanpassa den till Nord Streams behov. Det hittades på en särskild betalningsmodell som skulle finansiera investeringen och krävde en i allra högsta grad kreativ bokföring för att kunna vara förenlig med kommunal redovisningssed. Samtidigt pågick en tillståndsprocess där Gotlands kommun skulle yttra sig.

Denna gång finns hamnen där och krävs inga stora investeringar från Region Gotland. Den planerade sträckan är nästan identisk mot förra dragningen. Tillståndsprocessen bör därmed inte kunna skiljas väsentligt från förra gången.

Det är obegripligt att Moderaterna nu kan landa i helt motsatta uppfattning när till och med jag inte kan se att det denna gång finns möjlighet att neka ett bolag som vill använda hamnen i Slite tillträde, vad jag än tycker om vad det är de vill bygga.
Bild: Nord Stream 2 - parallella dragningar

Jag fördjupar mitt resonemang för de som orkar läsa.

Nord Stream 2 AG har lämnat in en ansökan till svenska staten om att få lägga ut två nya rör på Östersjöns botten för att leverera naturgas från Ryssland till Tyskland. Därifrån kan gasen levereras till andra länder i Europa. Sedan några år ligger det redan 2 gasledningar på samma sträcka.

Att investera stort i infrastruktur för konsumtion av naturgas som är en fossil energikälla känns helt fel. Vi har ett klimathot framför oss och då borde all kraft läggas på att energieffektivisera och bygga ut förnybara energikällor. 

Nord Stream 2 AG ägs av Gazprom där ryska staten i sin tur är huvudägaren. Att göra Europa än mer beroende av rysk gas är minst sagt ett vägval av såväl energipolitisk som försvarspolitisk stor betydelse. 

Gotland blir återigen en liten bricka i detta jättelika projekt. Inte i första hand för att Gotland ligger strax intill den tilltänkta dragningen. Nord Stream 2 vill även denna gång använda sig av Slite hamn under tiden då rören ska läggas ut i havet. Såväl Moderaterna som Liberalerna försöker nu profilera sig som mest Rysslandskeptiska och för en öppen debatt om att Region Gotand inte ska upplåta hamnen.

Är det en bra idé att Europa gör sig än mer beroende av rysk gas?
Knappast en fråga Region Gotland beslutar om.

Är det en bra idé att investera stort i infrastruktur för fossila bränslen?
Inte heller Region Gotlands sak att avgöra

Ska vi göra affärer med ryskägda bolag utifrån det spända säkerhetspolitiska läget?
Region Gotland ska nog inte på egen hand börja inleda handelssanktioner...

Att inte Region Gotland på ovanstående frågor kan grunda sina beslut om uthyrning av en hamn kopplas i juridiken till "den kommunala kompetensen".

Liknande ställningstaganden om kommuner ska kunna vägra tillträde av vissa fartyg eller inte har prövats i Regeringsrätten tidigare. Helsingsborgs kommun beslutade 1987 att kommunen är beredd att ta emot besök av främmande örlogsfartyg endast om dessa uttryckligen garanterar att de inte medför kärnvapen. "Regeringsrätten finner att beslutet (...) har karaktären av opinionsyttring på det utrikespolitiska området. Det faller därför i sin helhet utanför den kommunala kompetensen enligt den allmänna kompetensregeln i 1 kap 4 § första stycket kommunallagen". Beslutet upphävdes (här finns en länk till avgörandet).

Jag tycker inte att en gasledning är en bra idé. Men om det finns ett tillstånd att bygga den, och vi redan har en hamn som byggarna vill använda, så kan inte vi neka dem. Vid byggandet av Nord Stream 1 hade vi ingen lämplig hamn - den behövde byggas för dryga 80 miljoner. Det är stor skillnad.

Generationsmålet


Det fastställda, övergripande s.k.generationsmålet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle, där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.

Så lyder det allmänna och övergripande generationsmålet, det som är överordnat de 16 specifika, svenska miljömålen. Generationsmålet ska vara uppfyllt 2020. Ingen tror väl att det ska bli verklighet men målsättningar kan vara bra ändå. Här är de 16 miljömålen

- Begränsad klimatpåverkan
- Frisk luft
- Bara naturlig försurning
- Giftfri miljö
- Skyddande ozonskikt
- Säker strålmiljö
- Ingen övergödning
- Levande sjöar och vattendrag
- Grundvatten av god kvalitet
- Hav i balans samt levande kust och skärgård
- Myllrande våtmarker
- Levande skogar
- Ett rikt odlingslandskap
- Storslagen fjällmiljö
- God bebyggd miljö
- Ett rikt växt- och djurliv

Miljömålen har en egen hemsida, "miljömål.se", där närmare information finns, med bilder och allt. Under de 16 miljömålen ligger 24 etappmål, vilkas syfte är att underlätta för de 16 miljömålen. Det första etappmålet gäller klimatpåverkan, sedan följer två etappmål för avfall, 10 för biologiska mångfald, åtta för farliga ämnen och tre för luftföroreningar. Jag kunde faktiskt inte läsa om etappmålen på själva miljömålsportalen men hittade dem på naturvårdsverkets hemsida.

En särskild, parlamentariskt utsedd miljömålsberedning har nyligen avlämnat ett slutbetänkande för klimatpolitiken, där klimatmålen ges även en kronologisk dimension. Hur många procent av det ena och det andra som ska vara uppnådda vilket år är inte lätt att komma ihåg, särskilt som uppgifterna varierat över tiden och eftersom olika sådana mål finns i EU och i olika länder. Den intresserade kan helt enkelt googla miljömålsberedningen.

Flera av miljömålen är beroende av att vi har ett någorlunda normalt klimat, ett av dem är just att hantera klimatproblemet. Fossilindustrin med kol, olja och gas, d.v.s. vår användning av fossila bränslen, är ett hot mot klimatet. Det finns fortfarande människor som propagerar för fossilindustrin och fossilanvändningen. De är färre nu men i en del länder är det fler och mäktigare än i andra. USA sticker ut med ett gäng tongivande republikanaer, inklusive deras presidentkandidat Trump, som fortfarande förnekar hela klimatproblemet.

PS. Förresten, undrar jag hur regeringen, inklusive MP, kunde få sitt beslut att låta Vattenfall sälja sin brunkolstillgångar i Tyskland till riskkapitalister att passa ihop med generationsmålet/ds

TTIP – Miljöpartiets motstånd ett minne blott? – eller Vad är det egentligen som händer i mitt parti?

Birger Schlaug skriver på sin blogg nyligen om frihandel och påpekar där att Miljöpartiet numera stödjer TTIP-avtalets tillblivelse. Då jag måste erkänna att jag följt med rätt dåligt i partipolitiken under sommaren studsar jag till vid denna formulering. Kan det verkligen stämma? Ja, Schlaug har på annan plats på bloggen lagt ut ett Youtube-klipp som styrker det han påstår. I detta klipp säger den ekonomisk-politiska talespersonen Janine Alm-Ericson att (citerar);


”Det är alldeles tydligt att Miljöpartiet står för det frihandelsavtalet som nu håller på att förhandlas fram”.

Jaså, tänker jag. Sedan när?

Vid närmare granskning ser jag dock att detta klipp har lagts ut 10 augusti 2016 men att riksdagsdebatten det hämtats ifrån gick av stapeln 16 juni 2015. Det är alltså mer än ett år gammalt. Jag blir förbryllad och sätter mig ned för att nysta upp det hela. Kan jag verkligen ha missat något så väsentligt?

Naturligt är ju att gå direkt till källan. Således går jag in på Mp:s hemsida och söker på order ”TTIP”. Sortera inläggen får jag göra själv tydligen så det tar en stund att få lite ordning kronologiskt. Men ett axplock bland de viktigaste inläggen ser ut så här:

15 april 2014
Ett osignerat inlägg (= partiets officiella ståndpunkt får förmodas) med rubriken ”TTIP – ett handelsavtal som hotar miljöskyddet”. Där sägs bland annat följande:
”Vi i Miljöpartiet säger kategoriskt nej till ett avtal som gör det möjligt för företag att stämma stater (ISDS) och som urholkar miljöskydd. Sekretessen som omgärdar förhandlingarna tycker vi också är oacceptabel”.

11 juli 2015
Ett osignerat inlägg med rubriken ”Handelsavtalet mellan EU och USA: Urvattnad kompromiss”. Vi får veta att EU-parlamentet lämnat ifrån sig en urvattnad resolution och att Miljöpartiets EU-parlamentariker anser att parlamentet borde ha ställt ”tuffare krav på TTIP-förhandlarna”. Framför allt är besvikelsen stor framför allt över att konfliktlösningsmekanismen ISDS fortfarande kan bli en del av avtalet. Den mekanism som varit den kanske största risken för en framtida hållbar utveckling eftersom den ger företag möjlighet att stämma stater som lägger ”handelshinder” i form av exempelvis tuffa miljölagar.

30 september 2015
En ”nationell aktionsdag mot TTIP” aviseras.

12 februari 2016
De fyra miljöpartistiska EU-parlamentarikerna rapporterar om ”Gröna framsteg i EU”. Under punkten TTIP framhåller de dock sin besvikelse över parlamentets urvattnade resolution, som redogjordes för i inlägget daterat 11 juli 2015.

Ja, där tar det slut. Fler inlägg från i år får vi inte, frånsett ett inlägg som aviserar ett föreläsning om TTIP i Västerås 14 januari och ett annat i Enköping 2 februari samt att miljöpartisterna i Vara informerat om avtalet under ”Jordgubbens Dag” 3 juli.

Så vad tycker vi då? Jag söker vidare. Rubriken ”Vår politik” bör ju ge svar, tänker jag. Men under bokstaven T finns inget TTIP. Inget om handelspolitik under H heller men jag hittar det under B med rubriken ”Bistånd och handel”. Texten innehåller mer om bistånd. Om handel endast en ytlig formulering från Isabella Lövin om att en ”rättvis handel, med hänsyn till klimat och miljö är en nyckel för långsiktigt hållbar utveckling”. Det låter förvisso bra men TTIP får jag fortsätta leta efter.

Så vad sa den senaste kongressen (maj 2016)? Togs det några beslut i frågan vid denna? På hemsidan finner jag kongresshandlingar inför kongressen. Där finns ett pdf-dokument med motioner och propositioner men bland dessa finner jag inte ett enda som direkt berör TTIP.

Så vad är Miljöpartiets hållning? Nja, svaret finns kanske i en SVD-artikel från januari 2016 där det framgår att Miljöpartiet i Sverige är positivt inställt till TTIP medan de miljöpartistiska EU-parlamentarikerna, som arbetar mitt i den miljö där avtalet förhandlas, är betydligt mer kritiska. 

Dåvarande miljöminister Romson sa då att ”regeringens ståndpunkt” är att vi önskar ett avtal men att ”avtalet inte ska försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut”. Med detta avsåg hon då förstås ovan nämnda konfliktlösningsmekanism, ISDS.

Det står alltså klart att regeringen önskar ett avtal men fortfarande är det oklart vad Miljöpartiets linje är i frågan. Som jag uppfattat det hela har det hela tiden handlat om ett motstånd mot ett avtal som förhandlas fram i tysthet. Det finns inte mycket vettigt i att sätta sig emot handelsavtal rent principiellt utan det hela måste förstås handla om vad avtalet kommer att innehålla och det är just detta som vi inte får veta säkert. Däremot att det mycket väl kan komma att innehålla just det som Romson ställde som ett sorts villkor, nämligen en försämring av möjligheten till demokratiskt fattade beslut som gäller miljön, matkvalitet, kemikalier, energiförsörjning bland mycket annat.

Men nu är det ju på det viset att en del av innehållet i förhandlingarna har läckt ut under våren och sommaren. En sammanställning av artiklar som tagit del av läckorna finns bland annat på bloggen TTippen som drivs (tror jag fortfarande) av förre EU-parlamentarikern Carl Schlyter (jo det finns länk till bloggen från Miljöpartiets hemsida ... än så länge). Där framgår bland annat att the Guardian granskat läckorna och noterat att EU:s senaste avtalsförslag bland annat kan innebära ett stort hinder för främjande av användandet av förnybar energi och underminera regler för gruvdrift och utvinning av fossila bränslen i utvecklingsländer. EU-kommissionen vill att parterna åtar sig att avskaffa ”samtliga existerande handelshinder för exporten av naturgas parterna emellan från det datum avtalet träder i kraft”. Ett stenhårt slag i solar plexus mot EU:s egen klimatpolitik, som the Guardian konstaterar. 

Tidigare i våras läckte uppgifter om USA:s förslag till avtalsinnehåll ut och väckte uppståndelse bland miljörörelser i Europa då det framgick att dessa skulle innebära att det blir mycket svårare att just lagstifta om miljö och människors hälsa i framtiden. All läckt information finns tillgängligt på Greenpeace hemsida men finns sammanfattat mer hanterbart på TTippen.

Det kan ju hända att vår regering inte är orolig för att den sitter inne med information vi inte har fått ta del av? Eller är det värre än så, att de själva är dåligt informerade? Knappast Mp:s regeringsmedlemmar i vart fall då de mycket aktiva miljöpartistiska EU-parlamentarikerna knappast varit inaktiva med att informera om vad som händer.

Och så vad med Miljöpartiets officiella hållning? Är det möjligen så som Birger Schlaug säger; att partiledningen håller tillbaka miljökraven för att ”behaga de som inte delar gröna värderingar”? Eller pågår en strid i toppen som omöjliggör ett klarläggande principuttalande? Det är ju av oerhörd vikt att uttala eventuellt motstånd nu eftersom det, när avtalet väl har förhandlats fram, kommer att vara för sent att hävda att det absolut inte får ”försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut”.

Är det inte läge att ställa just det som villkor för att stödja regeringens positiva hållning till avtalet? Om vi nu verkligen tycker så... ?

Någon som vet säkert?


Om behovet av gröna partier

Jag har fått brev från färska miljöpartistiske partisekreteraren Amanda Lind. ”DU BEHÖVS!” står det i fet rubrik. Min medlemsavgift efterfrågas med illa dold oro. Det hör till saken att jag betalade min medlemsavgift ett par veckor innan detta brev daterats men får väl anta att administrationen släpar efter lite. Det är ju bråda dagar för partiet. Många tunga beslut som ska tas.

Amanda Lind vänder sig emellertid till mig och andra medlemmar och påminner oss om att behovet av gröna partier aldrig varit större ”världen över”. Hon påminner också om att Miljöpartiet ”gör skillnad i svensk politik” och hävdar att Mp i regeringsställning ”är på god väg att uppfylla majoriteten av våra vallöften”.

Brevet med denna påminnelse anländer av olika anledningar till mig lite sent och jag läser det därför, ironiskt nog, samma dag som det blir offentligt att regeringen nu väljer att inte driva kravet mot Vattenfall att lägga ned kolgruveverksamheten i Tyskland. Det är fritt fram att sälja alltså vilket knappast kan tolkas annat än som ett sviket vallöfte. Eller vad handlade den där kolbiten om egentligen? ”Populism”, säger nyblivne regeringsledamoten Peter Eriksson, och avfärdar därmed Carl Schlyters kritik mot partiledningen. ”Det har aldrig varit ett alternativ”, säger språkröret Lövin om att låta kolet ligga kvar i marken. Fridolin är sannolikt upptagen med att tvätta bort koldammet från händerna och säger därför ingenting, vad jag har kunnat uppfatta.


Peter Eriksson lägger ut texten för Carl Schlyter och andra miljöpartister i Aftonbladet där han bestämt avfärdar alla möjligheter för Vattenfall att köpa upp tyska kolgruvor och sedan lägga ned dem. Jag erkänner min okunnighet om detaljerna när det gäller dylika affärer så det är mycket möjligt att han har rätt. Det finns dock flera som påstår annat. Men det jag framför allt undrar är som sagt vad poängen då var med att genom hela valrörelsen släpa runt en kolbit och invagga väljare, partimedlemmar och vissa riksdagsledamöter i tron att de här möjligheterna faktiskt fanns? Om jag inte missminner mig sades det att detta med att låta Vattenfalls kol stanna i jorden var det första beslut partiet skulle ta i regeringsställning. Peter Eriksson har säkert rätt när han kallar detta ”populism” men det återstår en hel del pedagogiskt arbete att göra för att övertyga väljare och medlemmar om att det är på det sättet Miljöpartiet ska ”göra skillnad i svensk politik”.

Migrationsbesluten
Stratcom och värdlandsavtalet med NATO
Borttagen effektskatt för kärnkraften och fritt fram för nya kärnkraftverk

Listan kan göra längre men alla gröna väljare bör väl ha noterat hur ”ogröna” regeringsbeslut i tunga frågor fullkomligen sprutat ut från Rosenbad under det här året.

”Mycket återstår att göra för att ett hållbart samhälle ska bli verklighet”, konstaterar Amanda Lind i brevet till mig. Och fortsätter: ”Det är detta decennium som de gröna idéerna måste få ett brett genomslag” och avslutar med att jag behövs i detta arbete. Jag och alla andra medlemmar bidrar med ”drivkrafter, hjärtefrågor och kunskaper”, säger hon.

Varför är det då så viktigt med regeringsställning att de riksdagsledamöter som fortfarande håller medlemmarnas hjärtefrågor högt och som följer kongressbeslut och försöker hålla vallöften nu fråntas sina förtroendeposter och kritiseras öppet? Carl Schlyter hotar nu att hoppa av från sitt riksdagsuppdrag. Det vore oerhört beklagligt. För vad är Miljöpartiet utan personer som driver de gröna frågorna? Enkom stödhjul åt Socialdemokraterna? 

Imorgon åker jag till den lilla ön i den lilla sjön i Finland. Där finns ingen el och därmed ingen tv eller tillgång till internet. Det har varit lite mycket att smälta så det ska bli skönt med ett par veckors paus. Lite tid att fundera över vad som hänt och vad som händer framöver.

Jag hoppas partiledningen också får ett par veckors vila och tid för kontemplation över hur bäst de gröna frågorna kan få genomslag detta decennium. Kan det finnas en annan väg än den Miljöpartiet slagit in på? Vad mig anbelangar kan Amanda Lind dock andas ut ett tag. Medlemsavgiften är betald. Ett år till ger jag. Där går gränsen...


Balansgång


Ronge heter en person, som uppträder i teve då och då. Han är någon sorts pr-konsult, tror jag. Han uttalade sig nyligen i något nyhetsprogram om alla fel som han ansåg att MP, särskilt dess språkrör, gjort sig skyldiga till under partiets kris. Tja, som en just avgången minister uttryckte det, det är lätt att vara efterklok, när man tittar i backspegeln. Och han hade väl ganska rätt, Ronge, även om han slog in öppna dörrar. Det finns en stor oro och ett rejält missnöje i MP med, hur de olika affärerna skötts. En slutsats, som Ronge drog och som inte är en självklarhet för alla oss miljöpartister, är att det hade varit klokt av MP att säga nej tack till den skärpta flykting- och immigrationspolitiken och stiga av regeringen, då när den beslutades. Jag kan hålla med om den slutsatsen. Sedan hade MP lugnt och sansat kunnat ägna sig åt språkrörsval och rättelser i frågor, där man för taburetternas skull haft en alltför mjuk hållning. MP är ett skarpt profilerat parti, som alltid borde ligga i framkant i debatten om miljöfrågorna. Det är omöjligt att på ett bra sätt kombinera med allt det kompromissande, som ministerrollerna kostar. Det är också en generell risk för småpartier, som absolut vill regera tillsammans med stora partier att man kompromissar bort sin själ, nja, kanske inte själen men trovärdigheten*. MP är grönt till färgen, inte rött eller blått. Det gröna ska alltid prioriteras, vilket i sig försvårar samarbeten med partier som driver röd eller blå politik. Det betyder inte att MP ska vara ett enfrågeparti utan det är fråga om tyngdpunkter och prioriteringar, en ständig balansgång på slak lina över maktutövningens raviner.

* Dansar man med de stora elefanterna, blir man trampad på tårna. Gammalt djungelordspråk.

Snålblåst för MP


Det går knackigt för Miljöpartiet i opinionsundersökningarna. Regeringsmakten frestar på, kompromissandet tär på förtroendekapitalet. Partiet har inte fått igenom särskilt mycket i sitt samarbete med S. I stället har man fått svälja en del beska piller. Sammantaget har det gått ganska dåligt, kan man nog säga. Om kräftgången i opinionen fortsätter, befarar partiet att åter behöva balansera på 4-procentspärren.

Vad behövs då? Här är några förslag från en gammal miljöpartist på gräsrotsnivå
- tydligare och skarpare attityd i enskilda miljöfrågor,
- större självständighet och mindre deltagande i blockpolitik,
- mer fokus på profilfrågor med grönt i första rummet, inte rött eller blått, vilket kanske är lite samma sak som det förra,
- mindre fokus på ministerposter,
- proffsigare politiker,
- politik som grundas mer på sakkunskap och vetenskap och mindre på känslor och tyckande.

Lätt att säga, svårt att åstadkomma. Partierna har de anhängare och företrädare de förtjänar. Men att politik i sig delvis grundas på åsikter snarare än fakta, är bara att acceptera. Antar också att man måste inse att ett politiskt parti, till skillnad mot en ren intresseorganisation, måste ha en i någon mening utslätad och allmän profil.

Hur som helst är det fortfarande obegripligt att tre, fyra gånger så många svenskar säger att de skulle föredra Sverigedemokraterna framför Miljöpartiet i ett val. Det är svårt att smälta, svårt att tåla men det är dagsläget.