Vinster i välfärden, Miljöpartiets kongress och ett nytt partiprogram



Det är tid att summera. Frågan om vinstförbud eller inte i skattefinansierad välfärd alltså. Debatten har varit lång och bitvis hård. Även inom Miljöpartiet där den har tagit stor plats på de senare årens partikongresser. Uppenbarligen för mycket tid att döma av programmakarnas avvägning inför helgens kongress i Västerås då det är dags för Miljöpartiet att ta ställning till hur partiets inställning ska avspeglas i det nya partiprogram som då ska antas. Det bör förstås ange någon sorts färdriktning inför de närmaste åren åtminstone. Som jag förstått det ska endast en halvtimme avsättas för debatt om frågan. Företrädare för respektive emot vinstförbud ska debattera. Ombud på kongressen kommer inte tillåtas göra inlägg. Däremot lär lobbyister från vårdföretag finnas i korridorerna.  Representanter för den kapitalstarka välfärdsindustri som Göran Rosenberg skrivit om som främsta (enda?) anledning till att även Socialdemokraterna räds ordet ”vinstförbud”.


 Det är min förhoppning att bland andra undertecknarna av den artikel som publicerades i SvD 6 maj och andra ombud, som Olof Olsson i Huddinge, får tillräckligt gehör för sina argument så att partiprogrammet kan formuleras klart för ett vinstförbud för utförare av skattefinansierade välfärdstjänster.
 
Det nuvarande förslaget till skrivning som talar om att ”eventuell vinst ska som huvudregel återinvesteras i verksamheten” förefaller medvetet öppen för tolkning och jag har svårt att se vilken reell skillnad en sådan formulering skulle åstadkomma. Jag kan inte se att det skulle hindra vinstpengar från att hamna i skatteparadis samtidigt som medicinskt utbildad personal byts ut mot lägre utbildad och billigare personal, som i fallet med Carema.



Varför inte vinstförbud?

Ett vinstförbud skulle naturligtvis skaka om bland en del riskkapitalbolag. Även en del mindre aktörer skulle förstås beröras. Men all erfarenhet pekar på att dessa mindre aktörer oftast ”äts upp” av de större med tiden. Det blir således då en fråga om en god hacka i fickan för den lille entreprenören men inte mer valfrihet för brukaren av välfärd. De mindre, idéburna aktörer som bedriver verksamheter inom välfärden berörs ju inte heller eftersom de drivs av andra motiv än vinster. Företrädare för Idéburna Skolors Riksförbund har också i en kraftfull artikel framhållit problemet med just de kommersiella skolbolagens ”expansionsiver” och den ”spekulativa marknad” detta skapat. 


Forskarvärldenhar visat sig tämligen eniga i sitt motstånd mot vinster i vården och en hel radda representanter för Kungliga Vetenskapsakademien krävde också för en tid sedan ”stopp för vinstuttag i skolan”.


Lärarnas riksförbund vill inte riktigt uttala ordet vinstförbud men dess ledare Mette Fjelkner medger att de varit ”inne på tanken” och att man åtminstone borde se över frågan. Helt klart menar de att vinster från friskolor SKA återinvesteras i skolans verksamhet, vilket enligt min mening i princip betyder nästan samma sak som vinstförbud för kommersiella aktörer. 


Så kan man fortsätta att plocka fram initierade röster som talar emot vinster i skattefinansierad välfärd. Emot detta kan ju anföras att många organisationer har sina egna intressen av ett sådant vinstförbud. Men då kan man ju alltid fråga brukarna av välfärd. Det gjorde nyligen SOM-institutet vars undersökning klart visade ett massivt motstånd mot vinstuttag i välfärden. Det märkliga är alltså att det inte ens finns några valtaktiska motiv för att vara emot vinstförbud. 


Om vi talar om valfrihet för brukarna så är alltså saken klar. De väljer välfärd som bedrivs utan vinstsyfte. Jag hoppas innerligt att Miljöpartiet också låter brukarnas val avgöra.

Att ledarsidorna för de borgerliga morgontidningarna blir sura bör vi väl kunna leva med? Det är ju inte deras Miljöparti vi medlemmar gått med i utan det vi själva formar.
 

 
 

MP-kongress i med- och motvind

Man blir en aning hänryckt! Lagom till Miljöpartiets kongress i Västerås nästa helg så presenterade Svenska Dagbladet idag Sifos Väljarbarometer som visar att MP ökar mest av alla partier, 2 procentenheter sedan sist vilket ger närmare 11% av väljarna och en klar plats som tredje största parti. Skönt! Ordningen återställd.

Glädjen över det tydliga ökande stödet bland väljarna grumlas en aning av signaler om att det vid kongressen inte kommer ges särskilt mycket utrymme åt den allestädes närvarande frågan om vinster i välfärden.
För egen del ser jag det som dubbelt olyckligt. Att blanda in kommersiellt vinsttänkande i den allmänna välfärden (vård, skola, omsorg) är inte hållbart i längden pga att det alltid kommer finnas oseriösa spekulativa aktörer som tvingar fram ett växande kontrollsystem som slukar alltmer resurser.

Eftersom det redan finns ett så tydligt motstånd mot vinster i välfärden hos väljarna så är det olyckligt att dra ut på det ofrånkomliga ställningstagandet att styra om till en värdebaserad välfärd som är till för människan (eleven eller patienten), inte för marknaden och kortsiktiga investerare.


Vinstlobbyn får argumentera – inte kongressombuden

Håller Miljöpartiets interndemokrati på att kollapsa? Den frågan ställer jag mig efter att ha läst tidsprogrammet för kongressen nästa helg. Där framgår att det helt saknas forum där kongressombuden kan diskutera kongressens mest infekterade fråga – den om vinster i välfärden. Däremot kommer resursstarka lobbyorganisationer med Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund i spetsen ha gått om utrymme att nå ut med sitt budskap. Jag hoppas innerligt socialdemokratin ringer och kräver sina beslutsprocesser tillbaka så att vi gröna kan fatta beslut under demokratiska former såsom vi har för vana att göra.

Den mycket komplexa frågan om vinster i välfärden är hänvisad till en halvtimmes debatt med en debattör från vardera sidan. Den kommer att inte tas upp i plenumdebatt där alla ombud kan begära ordet och kommer inte heller att diskuteras på de så kallade påverkanstorg där alla kongressdeltagare kan gå omkring och diskutera olika frågor med varandra. Förmodligen inser en allt mer desperat partiledning att oron och ilskan är stor bland gröna gräsrötter över att skattepengar hamnar i aktieägares fickor. Troligen tänker man sig kunna ge sken av att man i grunden är överens med vinstmotståndarna under en kort debatt med små möjligheter att tränga in i de ganska tekniska och svårtolkade skrivningarna.

Det finns flera många skäl till att partistyrelsens formuleringar som ”eventuell vinst ska som huvudregel återinvesteras i verksamheten” är otillräckliga om man vill få stopp på storkoncernernas vinstjakt. Ett är naturligtvis att ordet ”huvudregel” öppnar upp för undantag. Ett annat är att ”verksamheten” av välfärdsbolagen ses som hela koncernens verksamhet. Exempelvis använder Kunskapsskolan och andra bjässar den vinst de gjort på skolpengen på en skola till att expandera på marknaden med nya etableringar.

Friskolornas riksförbund och Vårdföretagarna har redan beretts stort utrymme i Miljöpartiets process för att ta fram ett nytt partiprogram. Efter Kommundagarna i höstas bloggade jag i vredesmod efter att de tillsammans med andra resursstarka intresseorganisationer fått lägga ut texten i en rad olika sammanhang. Detta hade de betalt tiotusentals kronor för, vilket förklarade varför exempelvis röster från små idéburna välfärdsaktörer (som idag trängs ut av storkoncernerna) lyste med sin frånvaro. På fredag lär vi miljöpartister omdelbart mötas av budskap från storkoncernernas företrädare när vi anländer till kongresscentret i Västerås. De har troligen återigen betalat dyrt för monterplatser i entrén och broschyrer i påsar. Vinstlobbyn får alltså argumentera i frågan, men inte partiets egna kongressombud. Är detta en interndemokrati vi finner oss i?

MP Upplands Väsby: Nej till vinstdriven skola!


Tidigare ikväll, strax innan Sverige på ett mirakulöst sätt slog ut Kanada i hockey-VM, så hade vi medlemsmöte i Miljöpartiets lokalavdelning i min hemkommun Upplands Väsby.
Under några timmar gick vi igenom förslaget till nytt partiprogram.
I syfte att försöka tydliggöra synen på MP:s inställning till den svenska skolan så beslutade vi (efter omröstning) stödja ett av flera yrkanden rörande vinstbegränsning i skolan. Det förslag vi landade för hade följande skrivning:

"Den som driver en skola ska inte göra detta i spekulationssyfte. Det kapital som kommer in till skolan skall återinvesteras så det kommer eleverna till godo i form av bra läromedel och kvalificerade lärare."

Vid MP:s partikongress om en dryg vecka så kommer alltså vår lokalavdelning att stödja förslaget att i partiprogrammets text om Skolan, lägga till ovanstående skrivning. Positivt!
Det ligger nämligen helt i linje med vad svenska folket - och majoriteten av Miljöpartiets politiker - tycker i denna fråga.



Så ett frö…

Ny EU-lag kriminaliserar all odling med eget utsäde!!!

Det finns dagar då man verk,ligen ifrågasätter om myndigheterna och människorna bakom dem är vid sina fulla sinnens bruk.. Marknadskrafter och påtryckningar för kommersialisering av kulturarv och krast för mat och egenförsörjning har åter punktmarkerat förökning av eget utsäde, rötter, knölar och sticklingar.
Att det skulle innebära kraftig utarmning av den biologiska mångfalden är uppenbart.

Monsanto och de stora GMO-företagens lobbyister har lyckats sälja in förslag till en ny EU-lag, som, avser att kriminalisera all odling med eget utsäde, rötter, knölar, fröer, sticklingar eller delande av plantor. Patenter, registreraingar och stålar är drivande argument i processen.
Läs mer på jordbruksverkets hemsida.

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/odling/utsadeochsorter.4.373db8e013d4008b3a18000410.html

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/odling/utsadeochsorter/registreringavfruktvaxter.4.6a9d66ed13894dfca8f80001218.html

Lagtexten omfattar alla växter och all odling, såväl professionella bönder, småbrukare, hobbyodlare och privatpersoner. Ja du läser rätt, glöm perlargoniersticklingen från mormor, tagetsfröna fröna från grannen osv

På samma sätt som när EU för några år sedan kom med den avskydda Frölagen som försvarades av jordbruksminister Eskil Erlandsson kan vi troligen inte räkna med något stöd från regeringen heller i den här frågan. Frölagen gjorde det omöjligt för de små fröfirmorna att ha råd att hålla äldre, för klimatet anpassade, frösorter. Och de stora har inget intresse att bevara vårt omistligt odlararv.

Frölagen kompletteras med ett EU-omfattande förbud mot odling och uppdrivning av växter med allt annat än centralt registrerat utsäde. Detta förbud innefattar också skogsbruket, och som lagtexten är skriven blir man också kriminell om en planta, träd eller växt förökar sig själv naturligt.

Parallellt med att lagen arbetas fram planeras också för en ny EU-myndighet som ska tillse att lagens implementeras (som det heter på byråkratspråk) av medlemsländerna.

Här gäller det att stå upp för förnut och kulturarvsrätten, att utarma och lägga en död hand på själva livet är
vansinne utöver all sans och vett..


Ett trist rekord! Det högsta på 3 miljoner år!?

Atmospheric CO2 data and trend I helgen meddelades det att man på mätstationen på Hawaii för första gången uppmätt ett värde av 400 ppm koldioxid i atmosfären. Det rapporterar bl a National Geographic på sin hemsida - ironiskt nog sponsrad av oljebolaget Shell.

CO2-värdet på över 400 ppm är det högsta som någonsin uppmätts under de 55 år som mätningar utförts. Och sannolikt är det det högsta värdet på 3 miljoner år (!)

Frågan är inte OM vi har klimatförändringar att vänta. Frågan är hur stora de kommer bli? Och hur ska vi så snart som möjligt kunna vända en oroväckande utveckling? Och hur kan vi hjälpa de människor som riskerar att drabbas svårast?

Miljöpartiet och övriga gröna partier runtom i världen tar dessa frågor på allvar. Det gör tyvärr inte alla.

Debatten om vinster i skolan rullar vidare – tyvärr

Tidigare i veckan publicerade jag tillsammans med ett flertal partikollegor ett debattinlägg på SvD Brännpunkt angående det olämpliga med vinstuttag från skolan, och en motivering varför Miljöpartiet tydligare måste ta avstånd från detta. Någon dag senare kom en replik från Friskolornas riksförbund (!) där förbundets VD Cecilia Nykvist framförde en del skrämselpropaganda och menade att vi missuppfattat en massa saker. En motreplik är naturligtvis på gång från vår sida, förhoppningsvis inom de närmaste dagarna.

Det är ledsamt att behöva konstatera att debatten om vinstuttag från skolan kommer plåga oss alla så länge Sverige som nästan enda land i världen tillåter en kommersialiserad "skolmarknad". Den tiden och energin skulle vi behöva ägna åt att mer konstruktivt diskutera hur den svenska skolan ska kunna bli världsbäst igen.

Lika ledsamt är det att konstatera det demokratiska underskott som visar sig i att svenska folket inte vill ha en vinstdriven skola - eller allmän välfärd för den delen - samtidigt som nästan alla partier duckar för frågan. Se min tidigare sammanställning av opinionsundersökningar där t o m Timbros visar på detta faktum!

För Cecilia Nykvist måste det kännas tufft att de idéburna skolorna valt att bilda ett eget riksförbund eftersom det är så uppenbart att Cecilia Nykvist och hennes organisation företräder huvudsakligen kommersiella intressen. Det senare gagnar knappast våra barns skolgång...

Vad tycker egentligen opinionen om vinster?


Efter måndagens debattinlägg på SvD Brännpunkt (Dags att våga: MP måste säga nej till vinsterdär jag tillsammans med ett flertal partikollegor i landet argumenterar för att Miljöpartiet borde lyssna både till den allmänna folkopinionen och till våra egna väljare - och våra egna politiker! En klar majoritet av samtliga kategorier är emot fritt vinstuttag från den svenska skolan.

Tämligen omgående fick jag frågan vilken opinionsundersökning vi hänvisar till.

Som svar ger jag en liten sammanställning nedan. Procentsatserna varierar något av naturliga skäl. Bilden är ändå odiskutabel. En solklar och övertygande majoritet av det svenska folket vill inte ha fritt vinstuttag från den svenska välfärden (vård, skola, omsorg). Intressant är att till och med Timbros egen undersökning bekräftar detta, där man konstaterar att 63% är för ett vinstförbud (!)

Hursomhelst, frågan var alltså:Vilken opinionsundersökning hänvisar vi till i vårt debattinlägg?

Svaret skulle kunna vara:
Take a pick! Varsågod och välj själv nedan
(i anslutning till varje presenterad undersökning finns en eller flera webblänkar för mer info):
 
____________________________

Svenskarna mot vinstutdelning i vården - motståndet kompakt oavsett partisympatier

2012-05-03

Bland allmänheten är motståndet stort mot att vinster från vårdsektorn delas ut till ägarna.  Åtta av tio menar att vinsten ska investeras i verksamheten och inte betalas ut till ägarna. Det är en ökning jämfört med tidigare undersökningar. 2009 menade 71 procent att vinsten skulle återinvesteras i verksamheten mot 67 procent 2010.

Motståndet mot vinstutdelning i vården är genomgående, oavsett exempelvis ålder, utbildning eller partitillhörighet.

-   Svenska folket ger ett tydligt besked om att vård och omsorg inte ska vara kassakor för privata investerare. Andra värden än vinstmaximering måste styra i vården. Det är dags att stat, kommun och landsting tar hänsyn till kvalitet och uppföljning när vård upphandlas, och inte enbart lägsta pris, säger Lars Pettersson.

Störst motstånd mot vinstutdelning har personer mellan 50-64 år (86 %). Bland 18–29-åringar tycker 
71 % att vinsten ska återvinvesteras i verksamheten. 

 
Fakta om undersökningen
Undersökningsföretaget Novus har på uppdrag av Famna intervjuat 1 000 slumpvis utvalda personer perioden 16-21 februari 2012 om deras syn på vård och omsorg idag. Jämförelser har gjort med tidigare undersökningar genomförda juni 2009 och maj/juni 2010.

__________________________________

… mer än sex av tio alliansväljare (63 procent) är kritiska mot vinstuttag i välfärden. Visserligen accepterar man att verksamheten kan få drivas med vinst, men med den begränsningen att den i så fall ska återinvesteras i verksamheten. Alltså en majoritet av regeringspartiernas väljare är emot vinstutdelning inom välfärdssektorn.

Enligt Novus undersökning så anser endast 12 procent av samtliga väljare att vinstuttag, som idag, ska vara tillåtet. Drygt hälften, 53 procent, vill tillåta privata företag som återinvesterar vinsten. Medan nästan en tredjedel, 31 procent, säger helt nej till privata företag.

____________________________________
 

MEDBORGARNAS ATTITYDER TILL VÄLFÄRD OCH VINSTLÄCKAGE UR VÄLFÄRDEN

Novus Opinion på uppdrag av Katalys

Endast 8 procent är för helt fritt vinstuttag, 90 procent vill förbjuda, begränsa, återinvestera vinsterna i välfärden eller villkora dem med höga kvalitetskrav.



____________________________________ 

Göteborgs universitet

Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2012 (2013 i Dagens Samhälle nedan)
http://www.spa.gu.se/samverkan/kolfu/

Bl a så visar undersökningen:
60% av MP:s partipolitiker vill stoppa vinster i välfärden (”förslaget är mycket bra eller ganska bra”
(endast 24% anser förslaget vara mycket dåligt eller ganska dåligt)


____________________________________
 

SOM-undersökningen 2012

Förslaget att Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad
vård, skola och omsorg
i SOM-undersökningar 2012:

Visar att 62 % ser förslaget som Mycket bra eller Ganska bra
Endast 16 % ser förslaget som Mycket dåligt eller Ganska dåligt.


Partisympatier om förslaget Vinstdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg, Sverige 2012 (balansmått, dvs andelen ”bra förslag” minus andelen ”dåligt förslag”):
För MP anges balansmåttet +61 (285 svarande)

Inställning till förslaget att Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg inom olika sociala grupper (balansmått)

Grupp                Balansmått (Antal)

Kvinnor             +49 (1603)

Män                    +44 (1477)

 

Anställningssektor

Statlig +46 (296)

Landstings/regional +48 (192)

Kommunal +55 (638)

Privat +46 (1575)

Ideell +68 (65)

 

Stad - land

Stockholm, Göteborg
och Malmö                                   +47 (472)

Stad eller större tätort +44 (1471)

Mindre tätort +51 (605)

Ren landsbygd +50 (483)

Totalt +46 (3080)

Kommentarer:

Demoskop:
”6 av 10 (62%) väljare tycker att det är ett mycket bra eller ganska bra förslag att inte tillåta vinstutdelning. Inom alla partier utom Folkpartiet är det en majoritet av sympatisörerna som stödjer ett vinstförbud.


Röd, grön eller blå – det spelar ingen roll. Svenskarna är emot vinster i skolan oberoende av parti.

Välfärdsforum (finansierat av Timbro)
”Fakta om välfärd och vinst”

Demoskop-undersökning på uppdrag av Timbro

”En tydlig majoritet uppgav att de tror att ett vinstförbud skulle tvinga bort mer än hälften av alla friskolor. Samtidigt var 63 procent av de tillfrågade för ett vinstförbud.


____________________________________ 

Novus på uppdrag av fackförbunden 6F

Tre av fyra svenskar (77 procent) ger i undersökningen sitt stöd till en lag som innebär att alla vinst i skattefinansierad vård, skola och omsorg ska återinvesteras i verksamheten. Endast 12 procent tycker att det är ett ganska eller mycket dåligt förslag. 


 ____________________________________

Opinionsundersöknings­företaget Skop har på uppdrag av Lärarnas tidning frågat drygt tusen personer om deras syn på vinster i friskolor.
18 procent tycker att fri­stå­ende skolor ska ha rätt att dela ut vinst till ägarna. 76 procent tycker att fristående skolor ska vara skyldiga att återinvestera hela vinsten i skolan. 6 procent har ingen uppfattning.
 


 
(Beklagar att det ser lite fult ut. Jag ska försöka rensa i HTML-koden vid tillfälle...)

 

Vinstförbud i välfärden – en vinnare nästan ingen satsar på



Många har uppmärksammat det smått sensationella resultatet av den SOM-undersökning som visade att en förkrossande majoritet av svenska folket kan tänka sig vinstförbud för företag som pysslar med välfärdstjänster. Endast bland Moderaternas väljare finns en (liten!) majoritet som är för vinstuttag i skattefinansierad välfärdsverksamhet.


Men riksdagspartierna har inte hakat på opinionen denna gång med undantag för Vänstern förstås. Det är egentligen lite märkligt. Kanske är det, som Göran Rosenberg skrivit om, en alltför kapitalstark lobby som trycker på från andra hållet?


I snart sagt varje annan fråga brukar ju partiernas valstrateger ligga med örat tätt mot marken för att lyssna in varifrån valboskapens klampande kommer ifrån. 

Inte heller mitt eget parti Mp har visat tecken på en rubbning i inställningen till vinstförbud. Jag har länge känt till att det finns en opinion inom partiet som vill ompröva den tidigare positiva inställningen men nu finns den också färskt dokumenterad i form av en väl formulerad debattartikel i SvD idag.
 
Jag hoppas att detta kan bli en fråga där kongressen (24-26 maj) kan övertygas att ta någon form av beslut i frågan som leder till denna omprövning. Inte för att opinionen alltid måste följas i alla frågor. Det har jag tidigare klargjort att jag tycker väldigt illa om. Utan för att det vore ett klokt beslut vilket jag tycker de ovan länkade artikelförfattarna har sammanfattat väl varför. 

SOM-undersökningen har däremot klargjort att det eventuella hinder mot att förorda vinstförbud i välfärden - att folk skulle vara så förkrossande positiva till vinstuttag att det inte är lönt att sätta sig emot – härmed kan anses undanröjt.

Så varför inte vara lite populister i just denna fråga?



 

”MP måste säga nej till vinster”

 
Svenska Dagbladets Brännpunkt så undertecknar idag jag tillsammans med ett flertal andra miljöpartister ett debattinlägg där vi förklarar varför MP, i likhet med majoriteten av svenska folket, bör ta avstånd från vinstuttag i skolan. Den svenska skolan, som en gång var världsbäst, rasar numera i internationella jämförelser. Att kommersiella krafter släppts in i skolan och har förvandlat våra barn till kunder och produktionsenheter är förvisso ett av flera problem som belyses på ett utmärkt sätt i boken Barnexperimentet skriven av det tidigare undervisningsrådet vid Skolverket, tillika ledamot av Kungliga Vetenskapsakademins kommitté för skolfrågor, Per Kornhall.

Vid gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda så gjorde MP:s språkrör Gustav Fridolin en utmärkt insats, som väntat. Men när det gällde frågan om vinster i välfärden så var det en fråga som nästan alla partiledare duckade på.

Den fråga som MP har allra störst förtroende inom är klimatfrågan. Därför är det en trist läsning i dagens eftersnack till partiledardebatten att det varken i DN eller SvD nämns något om denna både nationellt och globalt så betydelsefulla fråga. Det ger kanske samtidigt en vink, tillsammans med en skrivning av Johannes Åman på DN:s ledarsida idag:

"Det finns nu en belöning som bara väntar på att bli hämtad. En partiledare som vågade säga något nytt skulle vinna mångas uppmärksamhet och intresse. Ja, sannolikt även sympati."

Det kanske är dags för Miljöpartiets ledning att inse att det finns flera vinster i att erkänna att vi hade en naiv inställning i skolfrågan och att det är dags att frigöra sig från oket av en kommersialiserad skola som definitivt inte bidragit till bättre skolresultat, eller högre lärarlöner, eller besparingar för samhället.

Regionmöte med sikte på valet

Lördag morgon, solen värmer skönt i ryggen på väg till Miljöpartiets regionmöte på Globala gymnasiet i Stockholm.
På vägen ser jag en hel del partiblommor som envist kämpar sig upp mellan stenplattor och asfalt. Uppmuntrande!

Strax intill gymnasiet, på Zinkensdamms idrottsplats, spelar ungdomar fotbollsmatch.

På regionmötet ska vi, som en upptakt inför valet 2014, fastställa förutsättningar dels för det nya regionalpolitiska programmet som ska tas fram under året, dels för hur själva valprocessen ska gå till. Det senare innefattar interna provval och kloka sätt att lista våra kandidater på valsedlarna.

Det senare är en hel vetenskap i sig, och viktigare än man kan tro. Detta för att vi, som Sveriges snabbast växande parti, måste utnyttja alla kandidater på ett klokt sätt så vi inte riskerar att få vakanser i olika nämnder och styrelser.

Jag planerar självklart att kandidera till valet nästa år. Frågan är bara om det ska gälla uppdrag i kommun, landsting - eller riksdag? Jag är engagerad i frågor på samtliga nivåer.
Hmm, det kräver lite funderingar.

mindre plats för bilar, mer plats för människor

I senaste numret av Byggindustrin (14/2013) finns ett reportage om attraktiv stadsutveckling där bl a Alexander Stråhle, som är stadsbyggnadsforskare på KTH, pekar på William H Whytes ”the power of ten” (en bra plats är en plats där du kan utföra minst tio olika aktiviteter, tio sådana platser ger en bra stadsdel, tio sådana stadsdelar ger en bra stad). För inte så länge sedan lyssnade jag också på en annan forskare (Charlotta Mellander) som pratade om attraktiva städer. Hon menade att människor vill vara där andra människor är, där det finns mångfald, tolerans, spännande aktiviteter och kultur. En del i detta är såklart en attraktiv boendemiljö.

Parker, butiker, folkliv och snabb och smidig kollektivtrafik är givna faktorer som höjer attraktiviteten i staden.

Att bygga hållbara städer diskuteras allt mer i stadsbyggnadskretsar,
lite försent kan tyckas, men bättre sent än aldrig. Vad handlar det om då? Ofta
utpekas förtätning som den onda stadsutvecklingen som tar alla gröna ytor till bostäder. Jag ser det snarare tvärtom – mer plats för boende och grönytor och mindre till gråytor som parkeringsplatser eller industrier i attraktiva (ofta sjönära). Det är också så jag skulle vilja att Karlstad utvecklas.

Stråhle har vidare satt upp fem faktorer, viktiga för en stads attraktivitet: Utbud av handel, restauranger och kultur, Tillgång till parker och vatten, Kvartersformen (det ska vara slutna gårdar), Närhet till snabb kollektivtrafik, Befintligt gatunät för gång och cykel. Stråhle menar också att tätheten är avgörande, inte minst för att bilar får mindre plats och mer plats ges åt människor. Tätheten i staden är viktig utifrån både Stråhles och Mellanders perspektiv, eftersom tätare stad ger mer människor på en viss yta, vilket gynnar antalet interaktioner, möten, mötesplatser men som givetvis ställer krav på staden och dess olika delars utformning, inte minst tillgången på grönytor.

Precis som forskningen också påvisar blir gröna ytor istället allt viktigare om man ska bygga fler bostäder. Både för människors upplevelse, men också för omhändertagande av t ex dagvatten. I Karlstad finns gott om grönytor, vilket vi ska värna och utveckla och i så stor utsträckning som möjligt bygga på gråytor. Tillsammans ger dessa mindre utrymme för bilar och mer för människor, och visst är det väl så att staden är till för människorna?


Investeringar för framtiden

Så har då äntligen ridån dragits upp för den investeringsbudget som politiken, Koalition och opposition, under en längre tid har jobbat med. Låt mig därför här kommentera den ur mitt miljöpartistiska perspektiv.

Investeringsbudgeten tar steg i hållbar riktning. Det som så här långt inte har nämnts i media (av vad jag har sett) är att energieffektiviseringarna nu åter finansieras via kommunens internlån, eftersom de ger så positiva effekter även på ekonomin. Det var så vi i Koalitionen ville finansierade dem i vår Mål och Resursplan, medan oppositionen hade lagt den i investeringsbudgeten. I och med att socialdemokraternas MRP, med stöd av bland annat Sverigedemokraterna, röstades igenom fullmäktige i juni förra året bromsades arbetet energieffektiviseringarna upp i ett år. Jag ser ändå positivt på att oppositionen nu har ändrat uppfattning. Det ska de ha heder för. Nu kan vi åter ta upp renoveringsarbetet i våra skolor, så som i Bergsåker.

Att byta taket på sporthallen är faktisk även det ur energisynpunkt mer rätt än att riva och bygga nytt på samma plats, och det är också billigare. En ny byggnad, om den inte är rätt byggd, kan bli en än större energitjuv, och det vill vi ju inte se. Ska vi bygga nytt ska vi bygga hållbart från början, menar jag.

På det hela taget är investeringsbudgeten sparsmakad. Det ligger också i linje med Miljöpartiets hållbarhetssyn. Hållbarhet innebär resurssnålhet, även ekonomiskt. Det är bättre att lägga resurser på sådan som stärker hållbarheten, och då även ur ett socialt perspektiv. Då är verksamheter viktigare än dyra nybyggnationer.

I ekonomiskt tuffa tider sätts politiken på prov. Det är då politiker testas om de orkar prioritera hållbart. Inget parti har i dessa förhandlingar fått allt de vill i denna process, men i och med att investeringsbudgeten nu äntligen beslutas kan vi fortsätta vår strävan att bygga det hållbara Sundsvall.

Detta lyckade samarbete över blockgränserna är, menar jag, bra för Sundsvall. Nu ser jag, och mina partikamrater, förstås fram emot fler lyckade samarbeten på flera områden i vår kommun, för en långsiktig hållbar utveckling för oss alla sundsvallsbors bästa.


Nya Karolinska försenas och fördyras

 
I Svenska Dagbladet meddelas idag att den slutgiltiga invigningen och driftsättningen av Nya Karolinska Sjukhuset i Solna (NKS) kommer skjutas upp ett halvår och att kostnaderna ökar med 600 miljoner kronor. Anledningen är att man pga vårdplatsbristen beslutat att bl a bygga några extra våningar på den s.k. strålbunkern. Landstingsrådet Stig Nyman (KD) uttalar i sammanhanget att han vill väcka frågan om att upplösa sammanslagningen mellan Karolinska Solna och Karolinska Huddinge. Ett intressant uttalande utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv tycker jag, men det finns naturligtvis många aspekter att väga in.
För den som vill höra mer av både Stig Nyman och undertecknad när det gäller NKS så rekommenderas ett inslag på YouTube där ett par duktiga elever från en medieutbildning intervjuat oss båda (enligt uppgift så ställde finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl inte upp...)
Rent allmänt så visar inslaget ganska tydligt att Stig Nyman och jag har lite olika syn på NKS, vårdplatser och OPS. I inslaget så nämner förresten Stig även planerna på en tillbyggnad ovanpå strålbunkern.

(I inlägget ses dagsfärska foton av det pågående bygget)

Sveriges befolkning: NEJ till vinster i välfärden!

SOM-institutet offentliggjorde idag den stora SOM-undersökningen 2012 som besvarats av 18 000 svenskar. Resultatet har snabbt uppmärksammats i media, t ex:

Starkt motstånd mot vinster i välfärden (Dagens Industri)

Majoriteten emot vinster inom offentlig sektor (Ekot)

Klart nej till välfärdsvinster (SVT)

Tyvärr så verkar det som att de flesta partiledningar (inklusive MP:s) går i otakt med befolkningen och de egna väljarna när det gäller denna fråga. Det är djupt olyckligt, och inte i längden hållbart.

För egen del menar jag att vi dag har en hel del bevis och erfarenheter som pekar på de skadliga effekterna när vård, skola och omsorg ska drivas i vinstsyfte. Men det egentligen starkaste skälet till att avskaffa vinster i välfärden är den alltmer gnagande känslan i mitt hjärta att detta är fel. Våra barn, sjuka och äldre ska inte utsättas ens för risken att drabbas av girighetens fula tryne. Och jag vet att denna känsla delas av allt fler. Det känns bra. Tillsammans kan vi styra vårt samhälle mot en mänskligare välfärd grundad i omtanke och professionalism!

Nya Språkrörstrion i Kalmar län

På ett soligt Himmelsberga / Öland samlades länets Miljöpartister för årsmöt. Det var kraftfullt att se den mångfald av medlemmar från förr och helt nya, alla med olika bakgrund, kompetens och erfarenheter!
Jag är helt varm i hjärtat av den samlade kraften som nu går in i ett valrörelsearbete och glädjer mej åt viljan att förändra världen och delta i samhällsbygget. Jag tackar mötet och deltagarna för förtroendet att vägleda mötet som ordförande och för alla reflekterande och kloka synpunkter.

Det är inte helt enkelt att bli en del av demokratibranschen, det är ett åtagande att kunna balansera visioner som är långsiktiga med real-dagspolitik för att faktiskt ta nödvändiga steg framåt för en hållbar framtid!
Passar också på att tacka Jonas Löhnn för gott samarbete under åren som Språkrör och ser fram emot att ta del av fortsatt klokskap via hans nya roll som kommunordf. i Kalmar och därmed nod till regionledningen i länet.
Samtidigt känns det riktigt inspirerande att få starta ett nytt år med nya krafter i form av Nicholas Murigu.

Här kommer pressmeddelandet från nya rörtrion:
I strålande solsken på Himmelsberga friluftsmuseum på Öland träffades länet miljöpartister för årsmöte. Sedvanliga årsmötespunkter avhandlades. Mötet beslutade att även fortsättningsvis ha tre språkrör för regionen.

På mötet omvaldes Akko Karlsson och Elisabeth Wanneby till språkrör enligt valberedningens förslag. Till nytt språkrör valdes även Nicholas Murigu , Kalmar, enligt valberedningens förslag, dock efter omröstning då även Jonas Löhnn nominerats på mötet.

”Det är hedrande att bli omvald, säger Elisabeth Wanneby, Oskarshamn. Nu fortsätter arbetet för att föra fram grön politik med hållbara lösningar för regionen. Resursfrågorna och företagande är viktiga frågor att lyfta fram.

Det känns fint att få förtroende till lagbygget med ett växande Miljöparti, det är vitaliserande med flera aktiva i hela Kalmar län reflekterar Akko Karlson, Västervik.”

”Miljöpartiet har en gedigen politik över samtliga politiska områden och det är en ära att som språkrör få förankra och utvecklatillsammans med medborgarna i Sveriges kanske grymmaste län.” menar den nyvalde Nicholas Murigu, Kalmar.

FÖR VIDARE INFORMATION:

Elisabeth Wanneby, Språkrör: 070-2275590
Akko Karlsson, Språkrör: 070-5257223
Nicholas Murigu, Språkrör 070-3336180


Lär av framgången i migrationspolitiken

Precis som Johan jublar jag idag. Miljöpartiet har lyckats pressa regeringen till att gå med på att fler asylsökande barn ska få stanna i Sverige. Mycket tack vare den folkliga vrede som mobiliserades i samband med Reva-projektet. Överenskommelsen visar att kompromisser som gör världen bättre är möjliga – men också vikten av att vara tydlig från början med åt med vilket håll man vill gå. Något att tänka på för ett grönt parti som står inför att formulera partiprogram och så småningom valmanifest.

Att ”synnerligen ömmande omständigheter” byts till ”särskilt ömmande omständigheter” när det handlar om barn kan låta som en skitsak. Men för en familj med barn som exempelvis bott i Sverige under lång tid eller med barn som är sjuka kan det vara livsavgörande. Överenskommelsen kan vända förtvivlan och desperation till trygghet och framtidstro för enskilda familjer. Dessutom visar den att det går att mobilisera en stark opinion för medmänsklighet. Rasisterna har inte initiativet. De tendenser som helt nyligen fanns till en moderat flört med Sverigedemokraterna har hejdats tack vare ett tryck i frågan utanför maktens korridorer. Horder av människor har demonstrerat, skrivit på protestlistor, delat länkar, skrivit insändare, bloggat och skrikit mot polisens jakt på papperslösa och för en human flyktingpolitik.

Nu fortsätter kampen för öppenheten. Än är det långt till anständighet i migrationspolitiken. Exempelvis gäller lagändringen som nu sker inte vuxna människor. Men uppgörelsen visar ändå att den pragmatiska väg Miljöpartiet valt att gå lett framåt. Jag som starkt tvivlat den sensaste tiden hade fel.

Som obotlig besserwisser stärks jag ändå i min övertygelse om att bra kompromisser kräver att man vet vad man vill. I migrationspolitiken är MP glasklara. Färdriktingen mot större öppenhet är tydlig. Om vi gröna ska få genomslag på fler politikområden efter valet bör segern igår bli till en lärdom: tydlighet lönar sig. Ska vi ta viktiga steg mot ett hållbart samhälle är det klarspråk som gäller. Evig tillväxt är inte möjlig. De som tycker att vi ska anpassa oss efter andra partier på förhand och tona ned det som skiljer ut oss från andra bör begrunda hur kompromisserna om migrationspolitiken blivit så framgångsrika.

Migrationspolitiken ett steg till åt rätt håll

Idag är en bra dag att vara miljöpartist. Miljöpartiet lyckades igår, tillsammans med de liberala krafterna i alliansen, att baxa Moderaterna ännu ett steg i rätt riktning för en humanare migrationspolitik. Det viktigaste steget, och det som Moderaterna hade störst motstånd mot, var att ändra lagstiftningen så att fler barn i svåra omständigheter får möjlighet att stanna.

De två viktigaste framstegen innan var att ge papperslösa rätt till vård och skola, på samma villkor som resten av befolkningen, och förbättringar för anhöriginvandring för att underlätta att återförena splittrade familjer. Dessa två viktiga ändringar krävde dock ingen lagändring utan var mer en fråga om regelverk. Fördelen är att dessa förändringar kan träda i kraft snabbare, medan lagstiftning tar tid. Att lyckas med en lagändring för generösare och mer human migrationspolitik är dock en större seger på sikt, då lagändringen också blir svårare att backa från efter valet 2014. Det tar tid att ändra lagen, och av samma anledning tar det också tid att ändra den tillbaka.

Av de tynsta kraven som Miljöpartiet hade för samarbetet med regeringen har nu alla gått igenom. Det är naturligtvis en stor seger. Vi kan inte säga att vi har kommit hela vägen så att vi kan vara nöjda. Men vi har kommit precis så långt som vi bedömde det vara möjligt med nuvarande mandatfördelning i riksdagen, med ett i grunden mycket konservativt regeringsparti i Moderaterna (i migrationsfrågor). Vi har inte lyckats med att påverka REVA och den lagändring som vi nu fått till stånd för barn, borde gälla för alla åldrar. Sådan är politiken. Det finns ingen riksdagsmajoritet för en miljöpartistisk politik på migrationsområdet och då måste vi försöka påverka det vi kan. Vi såg en öppning att påverka på riktigt, istället för med plakat, och försöket har lyckats.

Vi kan också konstatera att med den lagändring som Moderaterna nu har gått med på så har vi kommit längre än vad vi lyckades med när MP och Vänsterpartiet försökte dra Socialdemokraterna i samma riktning under regeringen Persson. Det är viktigt att komma ihåg, när Vänsterpartiet sitter på höga hästar och kritiserar Miljöpartiet för att samarbeta med alliansregeringen.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser olika på många frågor, men i migrationspolitiken står vi mycket nära varandra. Hindret för en verkligt human och generös migrationspolitik har aldrig varit sverigedemokrater eller andra extremister, utan att det funnits ett konsensus mellan Moderaterna och Socialdemokraterna om hur migrationspolitiken ska se ut. Och det är tack vare de övriga partierna som det överhuvudtaget funnits utrymme att påverka och föra upp frågan på dagordningen.

Vi har tagit ett kliv åt rätt håll. Vi har inte nått fram till målet. Nästa år är det val och då finns alla möjligheter att rösta fram en majoritet i riksdagen som vill skrota REVA och öppna fler dörrar till Sverige, och öppna fler dörrar i Sverige.

Våren kan bli vår!

Vårsolen fläskar på, kastar ett aggressivt ljus på skitiga fönster. Sinnen man glömt att man hade tränger sig på. Plötsligt syns allt. Och hörs och känns och luktar. Det är vår. Livet och lusten, välkomna åter. Och vreden. Den varma, ömmande, heliga vreden som inte frågar om möjligt eller omöjligt. I den känslan sitter jag på balkongen och knackar på tangentbordet, inpackad i tjocktröjor och med ansiktet mot solen. I den känslan är det lättare att se de politiska möjligheterna. Det politiska landskapet må ligga öde nu. Men tillsammans kan vi ge det liv, om vi vill.

Med vårvinden i ryggen kan vi kräva verklig förändring. Den allt djupare ekonomiska och sociala krisen i Europa slår inte bara människor till marken. Den föder också ett motstånd, på gatorna i Madrid såväl som hos kolumnister i Svenska Dagbladet, mot ett ohållbart och orättfärdigt ekonomiskt system som kört in i väggen. Vägen ligger öppen för en tydlig radikal politik byggd på solidaritet med människor och på ansvar för livet på jorden. Törs vi gå den vägen?

Vid finanskrisen på 30-talet omvaldes flera konservativa regeringar i Europa under en första fas. Medelklassen röstade på det som de uppfattade som tryggt och bestående, så länge de inte var dirket drabbade. När krisen slog även mot dem valde de alternativ som innebar förändring. I länder som Sverige, Norge och USA sökte man sig till progressiva partier, i Tyskland till nazismen. Det konstaterade Aftonbladets Karin Pettersson i en paneldebatt om Socialdemokraternas nya partiprogram, nyligen. Historien talar alltså för att en tydligt progressiv politik kan vinna gehör i vår tid. Och varnar för vad som kan hända om det är de bruna krafterna som uppfattas som alternativet till det bestående.

Vi har redan sett historien upprepa sig. Valet 2010 omvaldes en konservativ regering med finanskrisens hjälp, inte för att folk kände sig entusiastiska över den förda politiken utan för att de kände förtroende för ledarna. Vi har sett Sverigedemokraterna vinna mark i opinionen. Men framtiden väljer vi. Fortfarande kan vi formulera en poltik som väcker framtidstro. Den generation som nu möts av dörrar i ansiktet kan istället vara med och bygga ett modernt samhälle. Med massiva investeringar i kollektivtrafik, nya bränslen, klimatsmart teknik, bostäder och förnybar energi kan den gröna omställningen bli det gemensamma projekt vi längtat efter under de nyliberala årtionden som gjort oss till ensamma människor, utlämnade till våra egna förmågor, nätverk och tur. En sådan omställning förutsätter kraftfulla satsningar på utbildning. Sverige behöver självständiga, kreativa, tänkande människor med djupa kunskaper. Sverige behöver djärva människor som vågar satsa. Djärv kan man vara om man känner trygghet, att man vet att det finns någon som tar emot när man faller. Att den som blir sjuk, arbetslös eller helt enkelt gammal inte lämnas åt sitt öde utan bärs av de som arbetar. Att man kan känna tillit till det samhälle vi bygger tillsammans.

Dessa enorma satsningar måste genomföras samtidigt som vi styr bort från en tillväxtberoende ekonomi. Här finns den verkligt tuffa utmaningen.Vår konsumtion måste minska för att inte de ekonomiska och ekologiska skuldbergen ska rasa över oss. Vi måste dela på jobb och välstånd. De välbärgade måste stå tillbaka. Det offentligas andel av ekonomin måste öka på den privata ekonomins bekostnad. Hela den himmelska härskaran av borgliga ledarskribenter, ekonomer, rapportskrivare, utredare och tyckare kommmer då att skrika och larma. Direktörer och styrelseproffs kommer att smälla i dörrar och hota med flytt. Den som vill förändra världen måste inse att det finns fiender som inte vill. Men också stå rakryggad i övertygelsen om att vi har chansen att bygga något nytt och mycket bättre. Ett samhälle där man nog får svårt att byta sitt kök vart femte år, men där man har tid för att må bra. För att att ta hand om sig själv och sina nära, för böcker och musik och för att sitta på balkongen med ansiktet mot solen.

Nedslag i mediesmeten om en S-kongress som knappast kommer våga visa vägen mot ett verkligt alternativ: DN Ulf Bjäreld, SvD Brännpunkt
 AB AB

 Fler som bloggar: Pyttiminpanna med en dikt som världens alla kongressombud  borde läsa

Tillsätt kriskommission för tryggare akutsjukvård!

Idag skriver Miljöpartiets Helene Öberg på DN Stockholmsdebatt om hur vi vill stärka den krisande akutsjukvården i Stockholm. Här är föreslagna punkter i korthet:

1. Tillsätt en kriskommission för att omgående öka antalet vårdplatser.

2. Nej till Alliansens besparingar på ca 700 miljoner kr årligen i sjukvården.

3. Ökat förbättringsarbete.

4. Höj gränsen för när sjukhusen inte längre får betalt för extra sjukvårdsvolymer utöver det som  beställts (från dagens 104% till 108%).

5. Sluta ta ut straffavgifter från sjukhusen. MP vill istället avsätta pengar för att lösa de flaskhalsar som skapar väntetider för patienterna.

6. Vårdpersonalens lediga tid måste vara tid för återhämtning. Planeringen av vården måste ske med större framförhållning och med respekt för medarbetarnas rätt till fritid.

Miljöpartiet vill satsa på hälso- och sjukvården så att den bättre möter befolkningens behov av vård samtidigt som medarbetarna har en god arbetsmiljö!

Läs hela debattinlägget här:
Tillsätt kriskommission för tryggare akutsjukvård