MP: ”Hårdare tag mot illegal handel med vilda djur och växter”

Bild på elefant

I fredags var det FN:s dag för Världens Vilda Djur, ”World Wildlife Day”. Den biologiska mångfalden minskar globalt, i en takt vi inte sett sedan dinosaurierna dog ut, skriver Max Andersson och Stina Bergström från Miljöpartiet idag i en debattartikel på Supermiljöbloggen.

Förra veckan röstade EU-parlamentet om en resolution för hårdare tag mot illegal handel med vilda djur och växter. Nu måste Sverige och andra EU-länder skärpa kontrollen.

Under de senaste åren har handeln med vilda djur och växter nått rekordnivåer. Enligt Världsnaturfonden WWF har efterfrågan på produkter från vilda djur och växter växt explosionsartat. Efterfrågan rör i stor utsträckning material från utrotningshotade djur som elfenben, noshörningshorn som används i traditionell medicin, tigerskinn, exklusiva träslag och ormskinn.

[caption id="attachment-35289" align="alignright" width="225"]Stina Bergström Stina Bergström Foto: Fredrik Hjerling[/caption]

Konsekvenserna är allvarliga. Lejonstammarna har minskat med 43 procent på 20 år. Den afrikanska elefantstammen i Tanzania har mer än halverats sedan 2009 (från 109 000 till 43 000). 2015 dödades 15 000 elefanter av tjuvskyttar. Och de svarta noshörningarna som det 1970 fanns 65 000 av i Tanzania, är i dag nere i 127 stycken.

EU och Sverige har en viktig roll för att minska den olagliga handeln, dels som ursprungs- och mottagarländer för produkter från utrotningshotade djur och växter, men framförallt som transitdestination, då många varor passerar Europa innan de säljs vidare.

EU-länderna har olika lagstiftning kring detta, vilket är ett problem då det leder till kryphål som kriminella grupper utnyttjar, exempelvis genom att leda handeln via de medlemsstater där det är minst risk att bli upptäckt och där sanktionerna är få.

I våras kom EU-kommissionen med en handlingsplan för att bekämpa den illegala handeln med vilda djur och växter. Den efterlyser ett omedelbart slut på tjuvjakt och olaglig handel med skyddade arter.

Vi i den gröna gruppen har arbetat aktivt med att stärka arbetet i EU- parlamentet. Det är därför med stor tillfredsställelse som ett näst intill enhälligt EU-parlament förra veckan röstade för att stoppa den illegala handeln och för att skydd för vilda djur och växter bör ingå i framtida handelsavtal.

[caption id="attachment-35290" align="alignright" width="300"]Max Andersson Max Andersson Foto: Fredrik Hjerling[/caption]

För att stoppa den illegala handeln behöver EU-länderna inrätta handlingsplaner för olaglig handel med vilda djur och växter med detaljerade genomförandestrategier och påföljder och att förbättra samordning och informationsutbyte mellan länder. Här är några förslag från oss:

- minimiregler på EU-nivå istället för som i dag där medlemsländerna är fria att själva välja hur de ska uppnå målen om att stoppa illegal handel med vilda växter och djur

- en specialiserad enhet för naturvårdsbrott under Europol/Eurojust för att stärka deras arbete med denna brottslighet

- hårdare sanktioner för de som åker fast

- ett totalförbud mot handel med elfenben

- importförbud av lejontroféer

Dagens situation är ohållbar. Tre noshörningar om dagen faller offer för tjuvskyttet. Vi måste göra mer, och visa vägar framåt. Genom hårdare lagstiftning vill vi trygga utrotningshotade djur, så att våra barn och barnbarn ska få leva i en värld med en rik biologisk mångfald.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

Stina Bergström (MP)
Riksdagsledamot

Utsläppen från vägtrafiken minskar – men transportsektorn har fortfarande långt kvar

e6_hallandsasen_highres

Utsläppen från vägtrafiken minskade med 5 procent 2016. Men för att klimatmålen ska nås behöver utsläppen minska snabbare. Regeringen har i helgen presenterat flera åtgärder.

Trots att trafiken totalt ökade med två procent under 2016 minskade utsläppen från vägtrafiken, enligt preliminära siffror från Transportstyrelsen. De viktigaste anledningarna till att utsläppen minskade är att mer av biobränslet HVO användes och att motorerna blivit mer energieffektiva.

Totalt minskade utsläppen av växthusgaser från vägtrafiken med 940 000 ton under 2016. Hade vägtrafiken inte ökat hade utsläppen minskat med ytterligare 260 000 ton. Totalt är utsläppen från transporter i Sverige cirka 17 miljoner ton.

Totalt sett ser dock Sveriges utsläpp ut att öka under 2016 eftersom utsläppen från el-, gas och värmeverk, flyg, sjöfart och tillverkningsindustrin ökar, läs mer här.

Utsläppen behöver minska snabbare

Med de åtgärder och styrmedel som finns idag bedöms utsläppen från vägtrafiken minska med 26 procent till 2030 jämfört med 2010, enligt Trafikverket. Det är inte så mycket jämfört med riksdagens mål om att utsläppen från transporterna ska minska med 70 procent till 2030.

Fler energieffektiva fordon som drivs på el eller biobränslen är en viktig åtgärd för att nå målen. Men det ser inte ut att räcka. Enligt Trafikverket krävs det sannolikt en minskning av biltrafiken för att klimatmålet ska nås.

Regeringens åtgärder

Miljöminister Karolina Skog och klimatminister Isabella Lövin berättade i en intervju med DN i fredags att regeringen under våren tänker presentera följande förslag för att minska utsläppen från transporterna.

  • Långsiktig lösning för ökad användning av förnybara bränslen.
  • Vägslitageskatt på tung trafik för att styra transporter till järnväg och sjöfart.
  • Nytt skatteväxlingssystem av nyregistrerade bilar för att öka andelen miljöbilar.
  • Flygskatt, utredningen är på remiss.
  • Nationell infrastrukturplan med fokus på att öka finansiering till järnväg.
  • Lag om obligatorisk miljöinformation vid bränslepump.
  • Lag om hållbarhetskriterier för biobränsle.
  • Utreda sänkt hastighet.
  • Ge kommuner och städer mer självbestämmande att själv reglera biltrafiken.
  • 700 miljoner kronor för Klimatklivet, kan ge fler laddstolpar och biogasanläggningar.
  • 750 miljoner kronor för Stadsmiljöavtalen för investeringar i kollektivtrafik och cykelinfrastruktur.

Finansminister Magdalena Andersson och miljöministern Karolina Skog meddelade i söndags att regeringen inte går vidare med den statliga utredningens förslag på vägslitageskatt, också kallad kilometerskatt.

Vi vill ha en vägslitageskatt som både leder till att gods flyttas från väg till tåg och sjöfart och skapar ordning och reda i åkeribranschen. Vi nöjer oss inte förrän vi har ett förslag som löser båda de två uppgifterna, motiverar Karolina Skog.

Regeringen ska därför presentera ett eget omarbetat förslag.

Moderaternas nya extrema migrationspolitik

Moderaterna i Stockholm har i veckan som gick mullrat om ett mp-förslag i Stadshuset om rätten till ekonomiskt bistånd för personer vars asylansökan fått avslag. Ett förslag som är ”upprörande”, tycker moderata oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr. Hon säger sig också vilja riva upp flera delar av migrationsuppgörelsen och sällar sig därmed till en moderat ångerkör som sjungit upp sig på sistone. Rätten till akut sjukvård och barnens skolgång är bitar som Stockholmsmoderaterna anser ”skickar märkliga signaler”. På frågan från SvD om M verkligen vill gå emot FN:s barnkonvention säger König Jerlmyr att man ”måste ha principen om ordning och reda i asylprocessen”.

FN:s barnkonvention nämner förstås inget om detta. Däremot innehåller den artiklar som att:

”barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn”

Staten ska ”utnyttja det yttersta av sina resurser” för att säkra barns ”sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter”

”alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling”

”varje barn har rätt till utbildning”

Nu är detta förstås inget tvingande, utan vi kan fatta vilka beslut vi vill ändå. Men vart femte år ska rapport skickas till FN med en redogörelse för vad Sverige åstadkommit för att verka i konventionens anda och mening. Den moderata politiken skulle förstås skicka väldigt konstiga signaler. Men det är ju möjligt att moderaterna inte tycker att det var någon bra idé att skriva under denna konvention? Det står ju varje stat fritt att säga upp den. Ett krav som Moderaterna i ärlighetens namn i så fall bör driva. För det sänder ju väldigt konstiga signaler till omvärlden att med ena handen skriva under Barnkonventionen och med andra handen skriva förslag som verkar i strid med konventionstexterna.
Nu ställer sig som sagt moderater på kö för att ”göra avbön” från den tidigare förda migrationspolitiken. Inte Fredrik Reinfeldt vad det verkar (heder åt honom för detta) men han tillhör ju inte heller längre partitoppen. Däremot tillika avhoppade parhästen Anders Borg, som kallat Miljöpartiets migrationspolitik ”extrem”. Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé hakade i söndagens Agenda på i en debatt med Mp:s Peter Eriksson. Riktigt exakt vad som är så extremt med migrationspolitiken kom Tobé dock aldrig in på eftersom han hellre pratade bostadspolitik och intergrationspolitik. Det största felet med migrationsuppgörelsen tycks vara att kriget i Syrien eskalerade att par år efteråt.

Det viktiga för Moderaterna verkar istället vara att bullra i samma tonart som Sverigedemokraterna. Det SD som tidigare utnämnt Mp till sin huvudmotståndare. Det SD som i senaste valet gick framåt med drygt 7 % medan M backade nästan lika mycket. Tendenser som stärkts efter valet.

Jag vill med andra ord påstå att det är Moderaterna som rör sig mot en extrem hållning i migrationspolitiska frågor. En hållning som ligger nära SD:s. Det vi ser är med andra ord (ännu) ett exempel på p-o-p-u-l-i-s-m. Kanske kan Jan Björklund ta ett snack med sina tidigare alliansbröder och systrar? Han säger sig ju vilja värna om liberala ideal och visa mindre tolerans mot extrem populism.


TTIP – Miljöpartiets motstånd ett minne blott? – eller Vad är det egentligen som händer i mitt parti?

Birger Schlaug skriver på sin blogg nyligen om frihandel och påpekar där att Miljöpartiet numera stödjer TTIP-avtalets tillblivelse. Då jag måste erkänna att jag följt med rätt dåligt i partipolitiken under sommaren studsar jag till vid denna formulering. Kan det verkligen stämma? Ja, Schlaug har på annan plats på bloggen lagt ut ett Youtube-klipp som styrker det han påstår. I detta klipp säger den ekonomisk-politiska talespersonen Janine Alm-Ericson att (citerar);


”Det är alldeles tydligt att Miljöpartiet står för det frihandelsavtalet som nu håller på att förhandlas fram”.

Jaså, tänker jag. Sedan när?

Vid närmare granskning ser jag dock att detta klipp har lagts ut 10 augusti 2016 men att riksdagsdebatten det hämtats ifrån gick av stapeln 16 juni 2015. Det är alltså mer än ett år gammalt. Jag blir förbryllad och sätter mig ned för att nysta upp det hela. Kan jag verkligen ha missat något så väsentligt?

Naturligt är ju att gå direkt till källan. Således går jag in på Mp:s hemsida och söker på order ”TTIP”. Sortera inläggen får jag göra själv tydligen så det tar en stund att få lite ordning kronologiskt. Men ett axplock bland de viktigaste inläggen ser ut så här:

15 april 2014
Ett osignerat inlägg (= partiets officiella ståndpunkt får förmodas) med rubriken ”TTIP – ett handelsavtal som hotar miljöskyddet”. Där sägs bland annat följande:
”Vi i Miljöpartiet säger kategoriskt nej till ett avtal som gör det möjligt för företag att stämma stater (ISDS) och som urholkar miljöskydd. Sekretessen som omgärdar förhandlingarna tycker vi också är oacceptabel”.

11 juli 2015
Ett osignerat inlägg med rubriken ”Handelsavtalet mellan EU och USA: Urvattnad kompromiss”. Vi får veta att EU-parlamentet lämnat ifrån sig en urvattnad resolution och att Miljöpartiets EU-parlamentariker anser att parlamentet borde ha ställt ”tuffare krav på TTIP-förhandlarna”. Framför allt är besvikelsen stor framför allt över att konfliktlösningsmekanismen ISDS fortfarande kan bli en del av avtalet. Den mekanism som varit den kanske största risken för en framtida hållbar utveckling eftersom den ger företag möjlighet att stämma stater som lägger ”handelshinder” i form av exempelvis tuffa miljölagar.

30 september 2015
En ”nationell aktionsdag mot TTIP” aviseras.

12 februari 2016
De fyra miljöpartistiska EU-parlamentarikerna rapporterar om ”Gröna framsteg i EU”. Under punkten TTIP framhåller de dock sin besvikelse över parlamentets urvattnade resolution, som redogjordes för i inlägget daterat 11 juli 2015.

Ja, där tar det slut. Fler inlägg från i år får vi inte, frånsett ett inlägg som aviserar ett föreläsning om TTIP i Västerås 14 januari och ett annat i Enköping 2 februari samt att miljöpartisterna i Vara informerat om avtalet under ”Jordgubbens Dag” 3 juli.

Så vad tycker vi då? Jag söker vidare. Rubriken ”Vår politik” bör ju ge svar, tänker jag. Men under bokstaven T finns inget TTIP. Inget om handelspolitik under H heller men jag hittar det under B med rubriken ”Bistånd och handel”. Texten innehåller mer om bistånd. Om handel endast en ytlig formulering från Isabella Lövin om att en ”rättvis handel, med hänsyn till klimat och miljö är en nyckel för långsiktigt hållbar utveckling”. Det låter förvisso bra men TTIP får jag fortsätta leta efter.

Så vad sa den senaste kongressen (maj 2016)? Togs det några beslut i frågan vid denna? På hemsidan finner jag kongresshandlingar inför kongressen. Där finns ett pdf-dokument med motioner och propositioner men bland dessa finner jag inte ett enda som direkt berör TTIP.

Så vad är Miljöpartiets hållning? Nja, svaret finns kanske i en SVD-artikel från januari 2016 där det framgår att Miljöpartiet i Sverige är positivt inställt till TTIP medan de miljöpartistiska EU-parlamentarikerna, som arbetar mitt i den miljö där avtalet förhandlas, är betydligt mer kritiska. 

Dåvarande miljöminister Romson sa då att ”regeringens ståndpunkt” är att vi önskar ett avtal men att ”avtalet inte ska försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut”. Med detta avsåg hon då förstås ovan nämnda konfliktlösningsmekanism, ISDS.

Det står alltså klart att regeringen önskar ett avtal men fortfarande är det oklart vad Miljöpartiets linje är i frågan. Som jag uppfattat det hela har det hela tiden handlat om ett motstånd mot ett avtal som förhandlas fram i tysthet. Det finns inte mycket vettigt i att sätta sig emot handelsavtal rent principiellt utan det hela måste förstås handla om vad avtalet kommer att innehålla och det är just detta som vi inte får veta säkert. Däremot att det mycket väl kan komma att innehålla just det som Romson ställde som ett sorts villkor, nämligen en försämring av möjligheten till demokratiskt fattade beslut som gäller miljön, matkvalitet, kemikalier, energiförsörjning bland mycket annat.

Men nu är det ju på det viset att en del av innehållet i förhandlingarna har läckt ut under våren och sommaren. En sammanställning av artiklar som tagit del av läckorna finns bland annat på bloggen TTippen som drivs (tror jag fortfarande) av förre EU-parlamentarikern Carl Schlyter (jo det finns länk till bloggen från Miljöpartiets hemsida ... än så länge). Där framgår bland annat att the Guardian granskat läckorna och noterat att EU:s senaste avtalsförslag bland annat kan innebära ett stort hinder för främjande av användandet av förnybar energi och underminera regler för gruvdrift och utvinning av fossila bränslen i utvecklingsländer. EU-kommissionen vill att parterna åtar sig att avskaffa ”samtliga existerande handelshinder för exporten av naturgas parterna emellan från det datum avtalet träder i kraft”. Ett stenhårt slag i solar plexus mot EU:s egen klimatpolitik, som the Guardian konstaterar. 

Tidigare i våras läckte uppgifter om USA:s förslag till avtalsinnehåll ut och väckte uppståndelse bland miljörörelser i Europa då det framgick att dessa skulle innebära att det blir mycket svårare att just lagstifta om miljö och människors hälsa i framtiden. All läckt information finns tillgängligt på Greenpeace hemsida men finns sammanfattat mer hanterbart på TTippen.

Det kan ju hända att vår regering inte är orolig för att den sitter inne med information vi inte har fått ta del av? Eller är det värre än så, att de själva är dåligt informerade? Knappast Mp:s regeringsmedlemmar i vart fall då de mycket aktiva miljöpartistiska EU-parlamentarikerna knappast varit inaktiva med att informera om vad som händer.

Och så vad med Miljöpartiets officiella hållning? Är det möjligen så som Birger Schlaug säger; att partiledningen håller tillbaka miljökraven för att ”behaga de som inte delar gröna värderingar”? Eller pågår en strid i toppen som omöjliggör ett klarläggande principuttalande? Det är ju av oerhörd vikt att uttala eventuellt motstånd nu eftersom det, när avtalet väl har förhandlats fram, kommer att vara för sent att hävda att det absolut inte får ”försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut”.

Är det inte läge att ställa just det som villkor för att stödja regeringens positiva hållning till avtalet? Om vi nu verkligen tycker så... ?

Någon som vet säkert?


Endast Sverige svenska värderingar har (?)

”Om människokärlek kommer att betraktas som ett utkantsvärde så är vårt samhälle illa ute”.

Det tycker jag vara ganska fint formulerat av biskopen i Linköpings stift Martin Modéus i DN Debatt 19/7-16) angående den nya asyllagen som trädde i kraft igår. Han fortsätter:


”För detta handlar inte bara om flyktingmottagande utan om samhällsvärderingar”.

 En av hans huvudpoänger är att Åsa Romsons tårar vid presentationen av den nya asyllagen bör ses som ”det mest statsmannamässiga vi hittills sett i denna sorgliga historia”. Det hån hon mötte i pressen och bland oppositionspolitiker för dessa tårar ser han som tecken på ett förhärdande. Vi bör inte vänja oss av med medkänsla, menar han, och tillägger:

”Det är när det slutar göra ont i oss som vi är riktigt illa ute”.

Det handlar enligt min mening om förmågan, och kanske framför allt viljan, att sätta sig in i en annan människas situation eller att se saker ur en annan människas perspektiv. Det har tagit ett antal decennier att träna på detta och i vår del av världen har vi stiftat lagar där vi markerar allas lika värde och rättigheter. De flesta har tills nyligen skrivit under på detta. Men mycket tyder på att något är på väg att hända, att vi befinner oss mitt i en värdeförskjutning.

Som jag ser det är debatten om ”svenska värderingar” på ett subtilt sätt en del av denna förskjutning. Den har blivit ett sätt att försöka säga att om du invandrare ska vara här i landet får du finna dig i att...
Det blir en rätt märklig blandning av markeringar av det förment specifikt svenska och förment universella värden som inte känns helt aptitlig.

Enligt Aida Hadzialic måste en nationell identitet för alla vara baserad på ”svenska traditioner, kultur och värderingar som vi känner dem från historien”.

Vad menas egentligen med detta? Kan vi hoppa över rasbiologin, tack? Den som Sverigedemokraterna i många år nu försökt återintroducera i ny tappning där ras ersatts med kultur. SD skriver också i sitt ”invandringspolitiska program” att det primära målet med deras politik är att ”återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället”. De efterfrågar en ”assimileringspolitik” och att det vid asylärenden ska tas hänsyn till ” den enskilde asylsökarens förutsättningar att smälta in i det svenska samhället”.

Jag tror det ligger mycket i det att, som bland andra Erik Helmerson skriver i en DN-ledare 7/7-16, assimileringen kan vara på väg tillbaka. Det vill säga assimilering till den svenska kulturen/värderingarna. Alltså det som SD efterfrågat i många år. När politiker från andra partier nu börjar tala om detta kräver det också en formulering av värderingarna som assimileringen ska ske till men också en sorts markering av bevekelsegrunden för att börja diskutera assimilation utan att bli betraktade som SD. Det blir som sagt en del märkliga krumbukter som det finns all anledning att fundera över.

I Almedalen talar statsminister Löfven med myndig stämma:

”Tänk om alla vi som älskar det kunskapshungrande, hårt arbetande, jämlika Sverige frågade oss själva: Var är min plats i detta? Vad är min uppgift? Vad är min plikt?”

Det påminner inte så lite om J.F. Kennedys ”Ask not what your country can do for you but what you can do for your country” (om jag minns citatet helt rätt). Men vad menar han mer konkret? Vem vänder han sig till egentligen? 

I stort sett alla partiledare i Almedalen pratade om “svenska värderingar”, att hissa svenska flaggan och om hur viktigt värderingar är. Jag får känslan av att vi ska hjärnmasseras för att vänja oss vid en ny diskurs.

 Det började dock tidigare än under Almedalen och tog rejäl fart i samband med den nya handskakningsdebatt som utbröt under våren. Den tidigare handlade om huruvida hälsande meddels handskakning krävdes i arbetslivet och ett domstolsavgörande kunde till slut fastställa att så inte var fallet. Enligt den då tämligen färska diskrimineringslagen var det enligt domstol att betrakta som diskriminering. DO:s företrädare såg domstolsutslaget som ett stärkande av rätten att utöva religion och framhöll den skepsis som möter alla som visar religiösa uttryck, inte minst muslimer.

Nu i våras blev istället en av mina partikamrater Yasri Khan(nu en f.d. sådan om jag förstått rätt) central figur i en debatt om handskakning. Vilken visade att det i det politiska livet förefaller vara andra värderingar som gäller än i arbetslivet. Frågan är vad som är det specifikt svenska? På regeringens egen webbplats om mänskliga rättigheter står följande att läsa:

”Alla människor är lika i värde och rättigheter. Skyddet mot diskriminering är en av hörnstenarna i arbetet för de mänskliga rättigheterna. Enligt den svenska diskrimineringslagen får ingen människa diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina rättigheter på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder”.

I samband med handskakningsdebatten säger däremot Stefan Löfven i riksdagens frågestund:

”I Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen”.

Miljöpartiets jämställdhetspolitiska talesperson Janine Alm Ericson menade till och med att handskakningen bygger på de mänskliga rättigheterna och att det är en fråga om diskriminering att inte hälsa på kvinnor eller män.

Vad är svenskt och vad är värderingar och vad är lag? Skiljer de sig åt eller handlar allt bara om en tolkning av lagar? Det är sannerligen inte enkla frågor.

Ett av de vettigaste inläggen i debatten om svenska värderingar kommer från ett för mig ganska otippat håll, nämligen från Gunnar Hökmark. Han konstaterar att det inte finns några specifikt svenska värderingar utan att det i Sverige råder svensk lag och det således inte handlar om ”tyckande eller vädjande utan grunden för rättsstaten och därmed det öppna samhälle som garanterar oss rätten till många olika värderingar”. Han noterar att det vi kallar ”svenska värderingar” ständigt formas av oss själva och därför inte kan fastställas. Det är en ständig omformulering som sedan till viss del ligger till grund för lagstiftandet.

Att slira på den här punkten är alltså, menar jag, att bidra till den värdeförskjutning som Sverigedemokraterna jobbat envetet med i många år att få till stånd. Kanske är det just därför vi fått den nya asyllagen? Samt uppfattningen att inte alla i Sverige ska få syssla med politik. Åtminstone inte i Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. ”Värderingar och praktik är alltid i ett samspel som går i båda riktningarna”, säger Martin Modéus.

Vilken riktning är vi i Miljöpartiet på väg egentligen?


Reservationer ger ingen förändring

När jag för drygt femton år sedan blev medlem i Miljöpartiet pågick fortfarande en debatt om vi verkligen skulle sitta i riksdagen. Många hävdade ännu att miljörörelsen trivs bättre som en utomparlamentarisk rörelse. Riksdagsledamöter tvingas kompromissa hette det, man kan inte säga ifrån tydligt. Efter vår förta period i riksdagen hade de rösterna fått vatten på kvarnen när partiet röstades ut ur riksdagen.

Men partiet återkom 1994 och växte sig starkare, partiet hade lärt mycket av den första perioden i riksdagen. Men rösterna för en ständig oppositionsroll levde kvar. Inför de senaste valen har dock den starka drivkraften och glädjen att skriva reservationer nästan helt försvunnit vilket jag har sett som att partiet blivit moget att regera.

Nu har tyvärr rösterna vaknat igen. Många medlemmar anser att vi inte är mogna, att väljarstödet är för lågt, att vi ständigt blir överkörda, att vi skulle gjort bättre ifrån oss som reservationsskrivare. Jag delar inte den uppfattningen. Att vi är rookies i regeringen har såklart betydelse, vi har inte den erfarenhetsbredd i medlemskåren som de äldre partierna har. Alla historiska erfarenheter av att samarbeta med det stora partiet visar att man på kort sikt förlorar på det.

Men om Miljöpartiet ska komma framåt måste vi våga ta ansvar. Vi måste få erfarenhet, och vi måste lära oss att kompromisser med ett stort parti kan vara smärtsamma. Vi måste bli tydligare i valrörelserna vad vi kan åstadkomma med ett begränsat antal riksdagsmandat.

Efter valet 2014 fick vi vår chans. Vi har jobbat i 35 år för att få den. Miljön och klimatet behöver oss. Vi har åkt på en del bakslag, men har också lyckats med mycket.  Fyra kärnreaktorer har fått ett slutdatum i närtid och resten ska stängas senast 2040. Vår miljöminister var drivande i Parisavtalet. Ojnareskogen är förhoppningsvis räddad. Vi har fått ett avtal som kan göra brunkol och annan koldioxid-drivande elproduktion olönsam. Om det sista funkar återstår att se. Men utan Miljöpartiet i regering hade vi haft en betydligt svårare situation på väldigt många områden.

Vi gör mycket och har mycket kvar att göra, därför måste Miljöpartiet sitta kvar i regeringen.

Om behovet av gröna partier

Jag har fått brev från färska miljöpartistiske partisekreteraren Amanda Lind. ”DU BEHÖVS!” står det i fet rubrik. Min medlemsavgift efterfrågas med illa dold oro. Det hör till saken att jag betalade min medlemsavgift ett par veckor innan detta brev daterats men får väl anta att administrationen släpar efter lite. Det är ju bråda dagar för partiet. Många tunga beslut som ska tas.

Amanda Lind vänder sig emellertid till mig och andra medlemmar och påminner oss om att behovet av gröna partier aldrig varit större ”världen över”. Hon påminner också om att Miljöpartiet ”gör skillnad i svensk politik” och hävdar att Mp i regeringsställning ”är på god väg att uppfylla majoriteten av våra vallöften”.

Brevet med denna påminnelse anländer av olika anledningar till mig lite sent och jag läser det därför, ironiskt nog, samma dag som det blir offentligt att regeringen nu väljer att inte driva kravet mot Vattenfall att lägga ned kolgruveverksamheten i Tyskland. Det är fritt fram att sälja alltså vilket knappast kan tolkas annat än som ett sviket vallöfte. Eller vad handlade den där kolbiten om egentligen? ”Populism”, säger nyblivne regeringsledamoten Peter Eriksson, och avfärdar därmed Carl Schlyters kritik mot partiledningen. ”Det har aldrig varit ett alternativ”, säger språkröret Lövin om att låta kolet ligga kvar i marken. Fridolin är sannolikt upptagen med att tvätta bort koldammet från händerna och säger därför ingenting, vad jag har kunnat uppfatta.


Peter Eriksson lägger ut texten för Carl Schlyter och andra miljöpartister i Aftonbladet där han bestämt avfärdar alla möjligheter för Vattenfall att köpa upp tyska kolgruvor och sedan lägga ned dem. Jag erkänner min okunnighet om detaljerna när det gäller dylika affärer så det är mycket möjligt att han har rätt. Det finns dock flera som påstår annat. Men det jag framför allt undrar är som sagt vad poängen då var med att genom hela valrörelsen släpa runt en kolbit och invagga väljare, partimedlemmar och vissa riksdagsledamöter i tron att de här möjligheterna faktiskt fanns? Om jag inte missminner mig sades det att detta med att låta Vattenfalls kol stanna i jorden var det första beslut partiet skulle ta i regeringsställning. Peter Eriksson har säkert rätt när han kallar detta ”populism” men det återstår en hel del pedagogiskt arbete att göra för att övertyga väljare och medlemmar om att det är på det sättet Miljöpartiet ska ”göra skillnad i svensk politik”.

Migrationsbesluten
Stratcom och värdlandsavtalet med NATO
Borttagen effektskatt för kärnkraften och fritt fram för nya kärnkraftverk

Listan kan göra längre men alla gröna väljare bör väl ha noterat hur ”ogröna” regeringsbeslut i tunga frågor fullkomligen sprutat ut från Rosenbad under det här året.

”Mycket återstår att göra för att ett hållbart samhälle ska bli verklighet”, konstaterar Amanda Lind i brevet till mig. Och fortsätter: ”Det är detta decennium som de gröna idéerna måste få ett brett genomslag” och avslutar med att jag behövs i detta arbete. Jag och alla andra medlemmar bidrar med ”drivkrafter, hjärtefrågor och kunskaper”, säger hon.

Varför är det då så viktigt med regeringsställning att de riksdagsledamöter som fortfarande håller medlemmarnas hjärtefrågor högt och som följer kongressbeslut och försöker hålla vallöften nu fråntas sina förtroendeposter och kritiseras öppet? Carl Schlyter hotar nu att hoppa av från sitt riksdagsuppdrag. Det vore oerhört beklagligt. För vad är Miljöpartiet utan personer som driver de gröna frågorna? Enkom stödhjul åt Socialdemokraterna? 

Imorgon åker jag till den lilla ön i den lilla sjön i Finland. Där finns ingen el och därmed ingen tv eller tillgång till internet. Det har varit lite mycket att smälta så det ska bli skönt med ett par veckors paus. Lite tid att fundera över vad som hänt och vad som händer framöver.

Jag hoppas partiledningen också får ett par veckors vila och tid för kontemplation över hur bäst de gröna frågorna kan få genomslag detta decennium. Kan det finnas en annan väg än den Miljöpartiet slagit in på? Vad mig anbelangar kan Amanda Lind dock andas ut ett tag. Medlemsavgiften är betald. Ett år till ger jag. Där går gränsen...


STÖD FRIGIVNING AV ANGEL VILLAVERDE!!

Jag och Angel, som hjälper mig med flyttlyft.

Jag och Angel, som hjälper mig med flyttlyft.

Den 26 december 2015 greps min vän Angel Villaverde av polis på flygplatsen i Lima. Han skulle hälsa på sin sjuka mor och det hade gått nästan 20 år sedan han såg henne sist, efter att han lämnat sitt kära hemland Peru. Först trodde jag, liksom många andra, att han snart skulle bli fri igen och att allt skulle vara förbi inom någon dag. När det ett par dagar senare via den franska nyhetsbyrån AFP blev känt över hela världen att Angel stod anklagad för samröre med en gerillagrupp blev vi som känner honom chockade. Det var overkligt.

Angel Villaverde är definitivt inte en som tillhör en beväpnad kriminell grupp.  Angel Villaverde blev för tio år sedan medlem i Miljöpartiet de Gröna i Sverige. Miljöpartiet är ett pacifistiskt parti, i Jesus och Gandhis anda. Miljöpartiets ideologi vilar på tre solidariteter: Solidaritet med världens människor, solidaritet med kommande generationer och solidaritet med naturen. Miljöpartiet tar avstånd till all form av terrorism. Den som bryter mot partiets grundläggande värderingar blir med tiden utesluten.

Angel Villaverde har under sina tio år i Miljöpartiet vunnit mycket stor respekt för sitt sätt att vara, hans lugn och tålamod, hans solidaritet med alla medlemmar och respekten för den enskildes integritet bland människor i allmänhet. I partiet lokalt och regionalt har han fått förtroende till många nyckelpositioner, bland annat som talesperson, sk språkrör.

Han har också varit andre vice talman i Sundsvalls kommunfullmäktige och han har vunnit respekt långt utanför Miljöpartiet, även inom andra partier. Han har också arbetat mycket med att sprida de gröna pacifistiska budskapen om hållbara samhällen.

Historiskt har jag inga djupare kunskaper om Peru, mer än att jag vet att det för tjugo år sedan var diktatur och att människor förföljdes bland annat i de peruanska bergen. Men jag inser förstås att Angel Villaverdes handlingar då, liksom idag, var först och främst för att hjälpa andra människor, inte minst sin familj, och inte för att göra skada.

Det är sådan Angel Villaverde är och som många av oss känner honom. Jag menar att det inte finns några som helst grunder att Angel Villaverde har fänglats och hålls kvar, i synnerhet då ingen konkret terrorhandling överhuvudtaget kan knytas till honom. Det visar, menar jag, att gripandet helt enkelt bara var ett misstag, som kan förlåtas och glömmas, och att Angel Villaverde därför omgående ska släppas fri.

KLICKA HÄR OCH GE DITT STÖD FÖR FRIGIVNING AV ANGEL VILLAVERDE på FACEBOOK! 


Vissa företrädare för vårt Gröna Parti borde nog tänka till en eller flera gånger vad ni just nu håller på med!

Vi som ställt upp i diverse val har alltid fått höra att vi måste noga deklarera avvikelser från partiprogrammet. ...

Det ni i mina ögon håller på att göra är att driva en slags "SD-politik light light" i stället för att stå upp för de värderingar som faktiskt finns inskrivna i vårt partiprogram!!!

Fundera gärna en och två gånger, speciellt så här i juletider om ni verkligen inte börjar avvika rätt mycket från partilinjen ...

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle bli tvungen att skriva detta - det där rasistiska-nazistrotspartiet är så långt från mina värderingar som det bara kan gå att vara.

Men så känns det tyvärr ...

Detta är inledningen till vårt partiprogram:

Miljöpartiet de gröna är en del av en global grön rörelse som strävar efter en värld där alla kan leva goda liv utan att försämra förutsättningarna för kommande generationer.
Vi vill föra en politik där vi lever inom naturens ramar, med insikt om vårt djupa beroende av varandra. Vi vill vara en röst för dem som inte kan göra sina röster hörda. Denna gränslösa solidaritet kan uttryckas trefaldigt:
  • solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
  • solidaritet med kommande generationer
  • solidaritet med världens alla människor
En grön samhällsanalys bygger på en helhetssyn – allt hänger ihop och är beroende av varandra. Miljöpartiet de gröna uppstod ur rörelser för miljö, solidaritet, jämställdhet och fred. Vi är ett politiskt alternativ för alla som erkänner de utmaningar som mänskligheten står inför och som vill möta dem med aktiv politik som gör skillnad i människors vardag.

Ett annat citat:

EU:s flyktingpolitik har rest höga murar mot omvärlden. Varje år dör människor i försök att ta sig in över unionens yttre gränser. Politiken måste ändras. Vi anser att människor ska få en reell möjlighet att fly till EU och få en seriös prövning av sina asylskäl. Ingen människa är illegal. Det måste skapas fler lagliga vägar för människor att invandra till unionen. Flyktingar ska inte skickas runt inom unionen utan i stället ges en seriös prövning av sina asylskäl där de befinner sig.

Och ett sista - resten finns på http://www.mp.se/om/partiprogram för dem som inte har det hemmar.

6.5 Global utveckling och rättvisa

Miljöpartiet de gröna sätter folkrätten och de mänskliga rättigheterna i centrum. Inrikes- och utrikespolitik måste vila på samma värdegrund. De rättigheter som vi arbetar för i vår del av världen är universella. På en enda jord med begränsade resurser är vi beroende av varandra och har ett gemensamt ansvar. Det kräver en utjämning och en rättvis fördelning av jordens resurser. Fattiga människors ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska respekteras.

Och det här vad ni som företrädare bland annat gick till val på:

http://www.mp.se/politik/valmanifest2014#7.
Läs detta noga! Och se era val i det ljuset - kan ni verkligen förena de två aspekterna???

* "Tillfälliga uppehållstillstånd" - hur i helvete tänker ni då? Tror ni på allvar att en människa kan känna sig trygg och försöka integrera sig i ett samhälle om man vet att det ändå kanske är förgäves och man rycks upp igen efter några år? VEM tror på fullaste allvar att någon som flytt har något som helst HEM att komma tillbaks till efter några år? Så vart ska man ta vägen då? Ännu ett flyktingläger fast utanför Europa????? Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att koncentrera sig på något annat när det inte verkar finnas säkerhet att man kan bo kvar, ha tak över huvudet och något att äta - och jag är ändå född och uppväxt här, utan krigstrauman!

* "De ska till det land där de först registrerades" - Ta en Europakarta och studera den. Den idiot som kom på det förslaget verkar ha jävligt dålig koll på geografin eller har ett hjärta av sten. De länder som ligger närmast krishärdarna skulle bli totalt överlastade medan Luxemburg i princip inte skulle behöva ta emot en enda flykting???? Det är INTE hållbart på något sätt ... Speciellt inte som många länder söderut redan har en drös andra problem att tag i ... Stå upp för att alla måste samarbeta i stället!

* "Familjer ska inte längre kunna återförenas" (andemeningen iaf). Hur jävla hjärtlöst är inte det? Om ni har familj själva så sätt er in i den situationen, speciellt så här i juletider. Att i många år inte veta hur resten av ens nära och kära ha det? Att i för många år inte kunna känna en kram från en älskad släkting? Att kanske inte ens kunna höra föräldrars eller syskons röst? Att sväva i ständig ovisshet och ständig oro för dem som blev kvar? Att ett barn först kan återse sina föräldrar när hen själv är vuxen? Är det verkligen något ni själva skulle klara i flera år????

Vad gäller argumentet "alternativet hade varit värre" - ÄR det verkligen det? Kan ni resten av livet leva med de liv ni kommer ha på ert samvete? För det kommer krävas liv med en sådan politik ..

Vad gäller "vi har inte råd" - titta så här i juletider på alla dessa irriterande annonser där julklappar ofta kostar från 5000 och uppåt - det FINNS gott om pengar, speciellt i en liten klick av befolkningen - DE borde vara med och bidra i större utsträckning ... Det FINNS pengar ...

//arg och besviken Helgonblomma

12 maj – Internationella dagen för ME/CFS



12 maj – Internationella dagen för sjukdomen ME/CFS: Miljöpartiet vill se fortsatt blocköverskridande satsning för drabbade av ME/CFS


I dag den 12 maj – som också råkar vara internationella sjuksköterskedagen – uppmärksammas över hela världen ME/CFS, en sjukdom som drabbar ca 40 000 människor i Sverige och 8 000 personer bara i Stockholms län. Vården för ME/CFS-sjuka i Sverige är långt ifrån optimal, bl a för att sjukdomen är så okänd och komplex.
ME/CFS står för Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome, men benämns ibland felaktigt: kroniskt trötthetssyndrom. Sjukdomen visar sig genom flera mer eller mindre svåra symtom såsom smärta i musklerna, påverkan på hjärnan och ständig trötthet. Forskarna tycks bli alltmer övertygade om att sjukdomen utlöses av en infektion där patientens immunförsvar ”hakar upp sig”. Detta yttrar sig som ett slags evig influensa där de svårast drabbade blir som fångar i sitt hem, och i värsta fall helt sängbundna. Många drabbade är relativt unga människor med ett tidigare aktivt liv som dramatiskt förändras av sjukdomen.
Från Miljöpartiets sida har vi länge varit engagerade i att försöka synliggöra denna sjukdom, och bidra till att hitta vägar till ökad kunskap och förbättrad vård. Det är glädjande att vi i Stockholms läns landsting (SLL) fattat blocköverskridande beslut om detta. Många drabbade av ME lider svårt, och även deras anhöriga påverkas i hög grad. Sjukdomen är oerhört kostsam, både för de direkt drabbade, för hälso- och sjukvården och för samhället. Vi vill därför att Stockholmsregionen går i bräschen för att förbättra vården för ME/CFS-patienter.
Vi är därför positiva till att SLL ska ta fram ett vårdprogram för ME/CFS, men det är viktigt att detta uppdrag blir tydligt. Det bör ske i dialog och samverkan med andra lämpliga parter på nationell och internationell basis. Inte minst behöver vi ha en god dialog med patientorganisationen för att resultatet ska bli bra. Vi behöver med gemensamma krafter skapa förutsättningar för att på bästa sätt ta hand om patienterna. Detta kommer vi framföra när ärendet kommer upp till beslut i landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd.
Denna sjukdom är komplicerad att diagnostisera, och det saknas effektiv behandling. Det står klart att vården behöver mer kunskap om ME/CFS. Forskning, utveckling och utbildning är nödvändigt för att kunna ge en evidensbaserad vård. Allt i syfte att bidra till att lösa gåtan ME/CFS och ge ökat hopp till de tusentals sjuka som finns i Stockholm och i Sverige.
Enligt uppgift från ansvarigt landstingsråd, öppnar under våren ett ME-centrum i Stockholm, där vården kommer vara biomedicinskt inriktad. Vår förhoppning är att vården där ska ges förutsättningar att vara långsiktig och tätt sammankopplad med forskningen. I juni startar också vårdvalet för ME/CFS, vilket kan ses som ytterligare ett värdefullt erkännande av sjukdomen.
De politiska partierna i landstinget har ofta olika syn på hur hälso- och sjukvården ska vara organiserad och utformad. Men i detta fallet gläds vi åt en blocköverskridande enighet om att Stockholm ska vara Sveriges bästa landsting på diagnostik, omvårdnad, forskningssamverkan och habilitering för personer som är drabbade av ME/CFS.

För mer information om sjukdomen ME/CFS samt landstingsbeslut

Riksföreningen för ME-patienter (RME)
http://rme.nu/

USA:s Institute of Medicine:
Beyond Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Redefining an Illness

https://www.iom.edu/Activities/Disease/DiagnosisMyalgicEncephalomyelitisChronicFatigueSyndrome.aspx

National Institutes of Health:
Advancing the Research on
Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome
https://prevention.nih.gov/programs-events/pathways-to-prevention/workshops/me-cfs

10th International ME Conference
http://www.investinme.eu/

Beslut i Stockholms läns landsting, Hälso- och sjukvårdsnämnden
2014-10-16 (OBS! komplett protokoll där ME/CFS ingår som ett av ärendena):
§3. Förslag till tilläggsuppdrag till förfrågningsunderlag enligt lagen om valfrihetssystem för rehabilitering vid långvarig smärta med eller utan samsjuklighet och för utmattningssyndrom
http://www.sll.se/Global/Politik/Politiska-organ/Halso-och-sjukvardsnamnden/2014/2014-10-20/Protokoll%20HSN%20141020a.pdf

2014-12-09:
§3. Förslag till revidering av förfrågningsunderlag enligt lagen om valfrihetssystem avseende planerad specialiserad rehabilitering
http://www.sll.se/Global/Politik/Politiska-organ/Halso-och-sjukvardsnamnden/2014/2014-12-09/Protokoll%20HSN%20141209.pdf


Efter nolltoleransen – hur går vi vidare?

Kunskapsseminarium om graffiti

Tid: tisdag 5 maj, kl. 18-21
Plats: Konstskolan Basis, Folkungagatan 147, Stockholm

Den 5 maj arrangerar Miljöpartiets kulturnätverk och Grön ungdom Sthlm ett kunskapsseminarium om graffiti och gatukonst.

I höstas avskaffades nolltoleransen, och Stockholm har idag intagit en mer positiv attityd till både gatukonst och graffiti. Men hur går vi vidare efter beslutet att stryka paragraf nio i stadens klotterpolicy? Hur ska Stockholm bli en gatukonstvänlig stad med graffitiväggar i alla stadsdelar? Vad behöver stadens politiker, tjänstemän och invånare göra?

Några svar på dessa frågor samt tankar och idéer från andra projekt hoppas vi få av en rad inbjudna gäster i panelen och publiken. Seminariet riktar sig både till beslutsfattare och alla som vill vara med och förändra Stockholm i en mer färgglad riktning.

I panelen (prel.): Hugo Röjgård (Graffitifrämjandet), Emma Simu (Märstaväggen), Jacob Kimvall (Stockholms univ), Jessica Mihai (Galleri Konstart), Fredrik Sanabria (Snösätra).
Moderator: Tjia Torpe (Kulturnämnden)
Seminariet öppnas av Maria Saveland (Basis)

Arrangörer är Miljöpartiet Stockholms kulturnätverk och Grön ungdom Stockholms stad

valrörelsens heta fråga – verksamhetsmark vid Ilanda och – Gravaleden

Ni kommer ihåg va? Den riktigt stora lokala frågan som seglade upp, helt otippat, i valrörelsen i höstas? Gravaleden. MP och V var emot och de andra partierna mer eller mindre för. Jag, helt övertygad om att det går att få ut mer verksamhetsmark vid Ilanda, andra lika övertygade om att Gravaleden måste byggas.

Så, vad hände sen?

Efter valet var det förhandlingar mellan partierna och vi kom överens om att vi ska utreda frågan om mer verksamhetsmark, och vad som kan komma med det. Det är det vi är överens om. Vi är inte överens om hur lösningen på detta ser ut, men hoppas kunna räta ut en del frågetecken på vägen fram till beslut. Vi är överens om att vi inte är överens hela vägen, kan man säga.

Karlstad växer och verksamhetsmark med bra kommunikationer är en viktig faktor när det gäller att få fler företag att etablera sig i karlstadregionen. Så är det. Vi vill givetvis se mer verksamhetsmark på olika platser i Karlstad för att ge bra förutsättningar för att Karlstad ska växa och ge växtkraft till fler företag i regionen, vilket ligger i linje med vad som beslutats i alla möjliga kommunala dokument. Vi tror att Ilanda är ett industriområde där det framgent kan finnas plats för mer verksamhetsmark.

Det medför dock en rad olika frågor som behöver belysas. Trafiksituationen och trafiksäkerheten på Ilandavägen behöver utredas, inte minst med tanke på de skolor och förskolor som ligger längs vägen. (Gravaleden har i omgångar diskuterats som lösning på trafiksituationen och ska ingå i utredningen – liksom andra alternativ). Området angränsar till välanvända och omtyckta friluftsområden, liksom Bryngfjordens golfbana och skidbacke. Vi har en rad beslut och mål när det gäller klimat, natur, miljöfrågor, buller – som också ska tas med.

Idag lägger vi förslag om att utreda om och i så fall hur mer verksamhetsmark kan tillskapas vid Ilanda. Partierna har olika ingångar, men är överens om det, och med all sannolikhet är detta inte sista blogginlägget på temat.


Landskap i förändring

DSC_0548

Rädda tallskogen, stoppa landskapsförändringen!

Just nu pågår den största landskapsförändringen i manna minne, utan att någon reflekterar. Det är länets karaktärsskogar av tall, med markbädd av lingon och blåbärsris, som just nu i en rasande takt huggs ner och ersätts med artfattig granplantage.
Grundproblemet: det sätts för mycket gran där det egentligen borde sättas tall
Konsekvenserna kan vi redan ana ur ett ekosystemsperspektiv här i Kalmar län. Den faktiska förlusten av tallskog är nu 11% per år, med förödande konsekvenser för flera arter. Den årliga arealförlusten, blir om det fortsätter i samma takt, ca 80 000ha av länets produktiva skogsmark, om ca 700 000ha. Påverkan slår även på industri och näringsliv som behöver tall och löv i sin produktion.

Orsak till problemet: jakt- och skogsbruket är obalanserat
Jakt- och skogsbruksintresset måste göra gemensam sak. En sund viltstam i balans med skogens ekosystem måste till. För orsaken är högt betestryck från klövvilt, både älg och rådjur som betar på tallen och driver markägarna till att plantera gran. Om fler istället vågade satsa på tall, desto mindre blir trycket på varje plantering och därmed skulle vi återfå sunda slaktvikter på älg. (Idag skjuter vår jägarkår kalvar med ”kriminell slaktvikt” om 42kg, normal slaktvikt borde vara 80kg. Senaste älg inventeringen visar att 44% av den tallskogsmarken, har ställts om till annat trädslag. Ett skogsbruk som bejakar tallskog och inslag löv ger en rikare skog både för naturintresset som för jakt- och skogsbruket.

Balans på viltet och en skog som anpassad för vårt landskap = mera tall helt enkelt!
Värna landskapsbilden, viltet och mångfalden, se allvaret och gör gemensam sak regionalt. Detta är min uppmaning till LRF, Jägarförbundet, Skogsbolagen och Naturskyddsorganisationer som kan göra skillnad och vända utvecklingen. Denna insikt ger jag nu till regionförbundets arbetsutskott och Landshövdingen för beaktande. Till vår hjälp har vi skogsstyrelsens faktaunderlag, dags att göra om och göra rätt.

Akko Karlsson (MP)
Vice ordförande i Regionförbundet med ansvar miljö
Partistyrelseledamot med ansvar Gröna Näringar jakt och viltvård

Även i Barometern och VT

http://www.barometern.se/debatt/radda-tallskogen/
http://www.vt.se/opinion/stoppa-landskapsforandringen-8147518.aspx


ett kliv är bättre än inget kliv alls väl?

Det här med politiska kompromisser är intressant.

Politiskt arbete speciellt då flera partier ska samverka och komma överens, i en miljö där politiska partier per definition ska vara oense och tycka olika. Oavsett vad man gör får man kritik. Antingen så har man krävt för mycket och samarbetspartnern ”gått med på för mycket”, eller så är det tvärtom. Det finns alltid utrymme för att någon i något läger ska kritisera och det är naturligtvis intressant för media att lyfta upp.

Kompromisser är däremot ofta det som leder framåt. Att ta ett kliv i rätt riktning är alltid bättre än låsta positioner och inget kliv alls. Däremot är väl de som har kompromissat inte alltid nöjda med resultatet – givetvis hade man helst velat ta två kliv istället för ett.

Och det är då det gäller. För de andra att säga att det är bra nog, det var hit vi kom nu. Nästa gång tar vi ett kliv till. Det ger lite balans i tillvaron. 1-1. Istället är det alltför ofta de egna leden kritiserar. Och istället för balans är man både en själv och omgivningen missnöjd med insatsen. Obalans. 0-2

Varför skriver jag det här då? Jo, givetvis för att jag ser facebookflödet av kritik mot den S/MP regeringen. Givetvis kommer MP inte få igenom Miljöpartiets politik till 100%. Men MP är med och styr, förändrar, moderniserar, ställer om. MP tar ETT kliv, och det är bättre än INGET alls. Så kom igen nu, det är klart att det är bra, vi kan göra mer, men då måste vi hjälpas åt.


Skydda tamboskap och husdjur

Hjortedvargen
Debatt Rovdjurspolitik

Att öka tryggheten för näringar och ägare av tamboskap i områden där det finns varg och andra rovdjur är en betydligt mer angelägen politik än att debattera rovdjurens vara eller icke vara!

Den allmänna jakt på varg som pågått den senaste tiden har föranletts av en debatt som sedan många år är polariserad. Tyvärr har delar av de senaste årens rovdjurspolitik bidragit till att förstärka intressekonflikten då den i första hand tagit avstamp i jakten och hur många vargar som skall skjutas var och när. Istället måste vi vända frågeställningen till att handla om hur vi kan minimera de konflikter som uppstår när människa och varg lever i samma område.

Miljöpartiet tar frågorna kring konflikter mellan rovdjur och rennäring, tamdjurshållning och hot mot husdjur på största allvar. Vi anser att mer resurser bör läggas på att förebygga viltangrepp. Vi vill öka ersättningarna och se till att fler som vill får möjlighet att upprätta rovdjursstängsel. Att öka tryggheten för näringar och ägare av tamboskap i områden där det finns varg och andra rovdjur är en betydligt mer angelägen politik än att debattera rovdjurens vara eller icke vara.

I den mån jakten präglar diskussionen inom rovdjurspolitiken bör fokus vara att rikta jakten mot vargar som gjort skada. Med ett ökat antal vargar är det naturligt att det bör bli lättare att få tillstånd för skyddsjakt. Jakt som riktas mot de vargar som angriper tamdjur kan bidra till att angreppen minskar. Färre tamdjursangrepp kan leda till ökad acceptansen för vargen samtidigt som allmänhetens acceptans för jakten ökar. En utökning och utveckling av nya former för sådan jakt tror vi kan vara en framkomlig väg för att komma ifrån de alltmer polariserande konflikter som präglat vargdebatten de senaste åren.

Det ger oss också möjlighet att i den fortsatta utformningen av rovdjurspolitiken ha som utgångspunkt att vargen och de andra rovdjur som finns i Sverige är en del av vår natur. Bedömningen av vad som är ett livskraftigt bestånd av varg bör göras av expertmyndigheter och bred forskning istället för politiserande beslut sprungna ur en polariserad debatt.

På så sätt kan vi också få ordning och reda bland reglerna för vargförvaltning. I längden är det ingen som gynnas av beslut med oklar rättslig status som tas fram och tillbaka i sista minuten. Turerna kring vargjakten i Värmland och Örebro är ett tydligt exempel på det. Först stoppades jakten med en dags varsel av förvaltningsrätten. Det är, oavsett åsikt om licensjakt på varg, inte ett acceptabelt förfarande för de personer som anpassat och planerat inför den jakt som aviserats tillåten. Kort därpå hävde kammarrätten beslutet varpå EU kommissionen inte var sen med att kritisera den jakt som pågår.

Med en rovdjurspolitik som utgår ifrån att tamboskap och husdjur ska skyddas och med fokus på biologisk mångfald kan vi hoppas på en mer sansad debatt. Förhoppningsvis kan vi också slippa den turbulens som turerna kring vargjakten präglats av de senaste åren.

Akko Karlsson (MP)
Partistyrelsen ansvarig för Gröna Näringar samt Jakt och Viltvård

Emma Nohrén (MP)
Riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson

Stina Bergström (MP)
Riksdagsledamot Värmland och miljöpolitisk talesperson


Pensionsöverenskommelsen gäller och Mp sitter i regeringen

Det är märkligt att allianspartierna nu påstår sig vara så rädda för miljöpartiet. Så sent som sommaren 2014 välkomnade pensionsgruppsledamoten Lars-Arne Staxäng (M) miljöpartiet in i pensionsgruppen vid ett seminarium i Almedalen.

Jag har jobbat med pensionsfrågorna under mina 8 år som riksdagsledamot och följt turerna fram och tillbaka. Snacka om att alliansen kastar sten i glashus idag.

2012 skrev Miljöpartiet  (jag som dåvarande gruppledare och Åsa Romson) till dåvarande ordföranden i pensionsgruppen Ulf Kristersson och begärde inträde men vi fick inget svar annat än att frågan var ställd till fel instans. Så att nu säga att det är pensionsgruppen som ska besluta innebär att ni ändrat uppfattning bara för att det passar er bäst just nu.
Miljöpartisten Per Bolund är finansmarknadsminister med ansvar för AP-fonderna. Det är orimligt att han inte skulle ha insyn i Pensionsgruppens arbete genom att MP deltar. En regering fattar beslut i konsensus. Därför är det självklart att Miljöpartiet ska delta när det diskuteras hur pensionssystemet ska vara utformat. Annars skulle pensionsgruppen efteråt behöva förhandla med miljöpartiet.

När pensionsöverenskommelsen gjordes i början av 1990 talet satt inte Miljöpartiet i riksdagen. Men tiden har inte stått still sedan dess.
Miljöpartiet står upp för en inkomstrelaterad pension och ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart system. Principerna i pensionsöverenskommelsen handlar om att vi ska ha en långsiktig hållbarhet så att både dagens och morgondagens pensionärer kan lita på att systemet fungerar. Det ställer sig Miljöpartiet helt bakom. Att vi inte lämnar över kostnader till kommande generationer eller placerar pensionspengar så de föröder vår miljö eller ekonomi är min utgångspunkt likaså att det ska vara enkelt för den enskilde att ta del av pensionsinformation och kunna jämföra avgifter i olika fonder så att varje människa kan planera för sin pension.  
Men vi är inte blinda Miljöpartiet ser också de problem som finns i nuvarande system med en broms som slagit till allt oftare och den demografiska utvecklingen med allt fler som lever längre och allt senare inträdde på arbetsmarkanden för unga.
Att människor ges möjlighet att arbeta i den omfattning de själva vill ser vi som en viktig frihet och hälsofrämjande politik. Rätt till heltid och möjlighet till deltid innebär att det totala antalet arbetstimmar i ekonomin kan öka även om vissa individer jobbar mindre än andra. Med fler arbetade timmar i ekonomin totalt sett blir det också mer pengar i pensionssystemet. Men då måste vi också se till att få ned ungdomsarbetslösheten vilket den borgliga alliansen inte lyckats med på 8 år.
Vi har i överenskommelsen om regeringssammarbete ställt oss bakom den gemensamma målsättningen att ”Regeringens hela arbete kommer att vägledas av målet att Sverige till år 2020 ska öka antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi når lägst arbetslöshet i EU 2020.” Men det tycks alliansen ha glömt bort.
Om alliansparetiernas gruppledare värnar pensionsgruppens arbete varför yrkar de då i socialförsäkringsutskottet i riksdagen att ny utredning om pensionssystemet ska tillsättas utan att först diskutera det i pensionsgruppen. Kasta inte sten i glashus.

Nej lägg ned stridsyxorna och börja samarbeta istället för att göra utspel utan grund. Dagens och morgondagens pensionärer är värda att vi politiker samarbetar för att göra pensionssystemet bättre.


Alliansgruppledarnas DN debattartikel


 

 

Kulturpolitiskt program för ett grönt Stockholm


Kulturpolitiskt program för ett grönt Stockholm

Miljöpartiet de gröna i Stockholms stad

Kulturen som motor i den växande staden
I Sverige, precis som i större delen av Norra Europa, sker just nu en metropolisering. Det vill säga en utveckling där den tidigare urbaniseringen under den industriella epoken har övergått till en postindustriell fas där de stora städerna växer mycket fort medan majoriteten av städerna – de små och mellanstora – krymper. Stockholm är landets snabbaste växande region, samtidigt sker en näringsstrukturell omvandling där industrierna lämnar huvudstaden och den offentliga sektorn minskar i betydelse gentemot övriga landet. De växande sektorerna återfinns inom finanssektorn och de kreativa näringarna. Idag är var fjärde företag i Stockholms stad en del av den kulturella och kreativa sektorn. [1] Det ställer höga krav på en kraftfull grön kulturpolitik.
Miljöpartiet de gröna i Stockholms stad ser kulturen som en motor i den växande staden. Kulturen sätter staden i rörelse, får stadsdelar att leva upp och människor att tänka nytt. En fri och levande kultur är en grundförutsättning för ett demokratiskt samhälle och erbjuder möjligheter för människor att leva långsiktigt hållbara liv. Kulturen är också viktig i utbildningssystemet. Kultur är ofta närproducerad, den avger ett förhållandevis litet ekologiskt fotavtryck och skänker livslust och glädje. Varje satsad krona på kultur är en investering i samhället som ger ett överskott tillbaka, både ekonomiskt och ekologiskt. Miljöpartiet vill därför se en kraftig tillväxt inom den kulturella sektorn i Stockholm.
Kulturens infrastruktur
Det offentligas uppgift är att stimulera kreativitet och stärka en kulturell tillväxt i samhället. Kulturens infrastruktur måste på samma sätt som all fysisk infrastruktur kontinuerligt underhållas och stärkas. Vi vill att kulturen ska växa på sina egna villkor. Därför ska en större andel av det offentliga stödet gå till infrastrukturella insatser som når många aktörer.
I Stockholm är kulturpolitikens roll dubbel. Kulturpolitiken har ett stort ansvar för att erbjuda alla stockholmare och alla besökare i Stockholm ett brett kulturliv med hög kvalitet. Varje stockholmare ska känna sig delaktig i stadens kulturutbud. Geografiskt ska kulturen nå ut till alla stadens delar. Kulturpolitiken har också ett ansvar för den kreativa sektorns tillväxt. Stockholm ska vara en nyskapande stad som bejakar talang och nya innovativa tekniker. Kultursektorn ska erbjuda fler arbetstillfällen i fler nyskapande företag. De två uppgifterna behöver inte stå emot varandra. Med en grön kulturpolitik får vi de att sammanfalla och stärka varandra.
Nyckeln till en starkare kultur i Stockholm ligger till en stor del i infrastrukturella satsningar. Om kultur är odling så är kulturpolitikens roll att skapa den bästa jordmånen. Genom att långsiktigt arbeta utifrån ett kulturperspektiv i förskolan och skolan liksom i en bred och öppen kulturskola uppmuntras intresset för kreativitet hos barn och unga. En kreativitet som främjar individernas tolerans och uppmuntrar skapande ända upp i vuxen ålder. I ett grönt Stockholm lever en kvarterskultur där varje stadsdel har minst en unik kulturinstitution av något slag. Miljöpartiet vill se fler teatrar, biografer och lokala kulturhus över hela staden.
För att uppnå detta ska stadens egna institutioner: Kulturhuset–Stadsteatern, Stadsmuseet, Liljevalchs och biblioteken få ett tydligare uppdrag att nå ut med sin verksamhet i hela staden. Miljöpartiet vill bygga en ny scen för Stadsteatern på Järva som kompletterar den scen Stadsteatern redan har i Skärholmen och vi vill skapa flera lokala kulturhus. Vi vill även ge incitament och möjligheter för det fria kulturlivet att växa i hela staden. Därför börjar vi med att omvandla den så kallade ”kulturbonusen” till ett infrastrukturellt stöd som kan sökas för upprätthållande av scener, repetitions- och träningslokaler, dyrbar utrustning, kontorsutrymmen och liknande. Därutöver förstärker vi stödet till initiering av nya kulturprojekt. Vi vill även skapa kreativa plattformar för samarbeten inom till exempel upphandlingar och praktisk assistans såsom vaktmästeri-, revisions- och ekonomitjänster. Kulturdirekt – som har startats av Stockholms stad och som tillhandahåller biljettförsäljning och annonsering – är en sådan verksamhet som har startats av Stockholms stad och som bör stödjas ytterligare.
Kultur behöver lokaler för att verka och växa
Miljöpartiet ser en mycket oroande tendens i Stockholm där kulturens kostnader för lokaler och hyror ökar kraftigt. En negativ brytpunkt i utvecklingen kom efter det borgerliga maktövertagandet 2006. Fram tills dess låg det fria kulturlivets kostnader för lokaler på runt eller under 10 procent, därefter har det ökat till över 50 procent av de totala kostnaderna. Orsakerna till detta beror till stor del på den bostads- och fastighetspolitik som har drivits i staden, där allmännyttan har sålts till privata aktörer och till nybildade bostadsrättsföreningar. Även stadens egna fastighetskontor och bostadsbolag har höjt hyrorna. Kulturproduktionerna urholkas idag av dessa höga kostnader för lokaler. Vi vill bryta den här utvecklingen på flera sätt, bland annat genom att införa så kallad ändamålshyra för kulturverksamhet. Det innebär att kulturell verksamhet inte ska betala mer än självkostnaderna för de lokaler de hyr. Detta uppnås genom att avkastningskravet slopas på stadens egna lokaler och att vi även verkar för ett motsvarande system inom privat sektor. Vi vill även finna system för att befintliga lokaler kan utnyttjas effektivare för flera verksamheter.
En grön bibliotekspolitik för Stockholm
Stockholm behöver en tydligare bibliotekspolitik. Idag utgör biblioteken ryggraden i stockholmarnas kulturliv. Med en ökad satsning på kvarterskultur och nya kulturinstitutioner över hela staden fördelas ansvaret för den lokala kulturen på fler aktörer. Biblioteken kan då inrikta sig mer på sina kärnuppgifter – inte minst att stimulera barns läsning – utan att för den skull sänka ambitionerna på att vara lokala ”kulturhubbar”. Miljöpartiet vill stärka kvaliteten i bibliotekens verksamhet. Bibliotekens roll i informationssamhället kommer fortsätta att bli allt viktigare. Medielandskapets snabba förändring ställer höga krav på kompetens och kunskapsutveckling. Det är framför allt de anställda på stadens bibliotek som kommer att få möta den utvecklingen. Miljöpartiet vill därför göra en satsning för att få fler utbildade bibliotekarier. Inte minst viktigt är detta för skolbiblioteken där vi vill fördubbla andelen högskoleutbildade bibliotekarier.
Kultur för barn och unga
Barnkultur är kultur för barn, med barn och av barn. Alla bitar är betydelsefulla. Miljöpartiet vill lyfta in FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) fullt ut i stadens styrdokument.
Barnkonventionen innebär att varje barn har rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet, men också att vara med och påverka det. Vi vill därför skapa fler utrymmen där barn och unga får delta i kulturlivet på sina egna villkor. Vi stödjer och stöttar Lava, Rum för barn, TioTretton och Serieteket på Kulturhuset. Vi vill stärka bidragsgivningen till ungas initiativ för kulturella projekt och ge ungdomsgårdarna större möjlighet att själva utveckla sin verksamhet.
Miljöpartiet erkänner graffiti som en betydelsefull konstform och vill skapa öppna väggar för graffiti och gatukonst runt om i staden samt ta bort den otidsenliga befintliga nolltoleransen och klotterpolicyn.
Kulturen ska ges större plats i förskolan och skolan. Barn måste ”utsättas” för kultur i olika former för att senare i livet ha förutsättningar att göra egna val. Alla skolelever ska erbjudas en mångfald av kulturupplevelser och goda möjligheter till eget skapande. Förskolan och skolan ska i sin planering sträva efter att olika kulturyttringar integreras såväl i förskolans verksamhet som i skolans teoretiska ämnen. Skolbibliotekslagen ska följas så att varje elev i Stockholm har tillgång till ett skolbibliotek med utbildade bibliotekarier.

Kulturskolan
Miljöpartiet vill återupprätta den starka och breda kulturskolan som den såg ut innan 2006. Vi vill erbjuda kulturskolan till barn från fem års ålder. Vi avsätter resurser för att fler anställa pedagoger, skapa fler platser och sänka avgifterna. Vi vill att samtliga barn och unga från hela staden ska uppmuntras till kreativt skapande och att alla ska erbjudas en konkret möjlighet att ta del av kulturskolans resurser. Talangerna ska på bästa sätt tas tillvara inom kulturskolans avancerade program (KAP). Vi verkar även för att alla barn, genom elevinflytande, aktivt är med och påverkar och utvecklar kulturskolans utbud och undervisning på alla nivåer. Den skenande segregationen i Stockholm, som under de senaste åren har drabbat kulturskolan hårt, måste brytas. I ett grönt Stockholm ska det inte spela någon roll var du bor eller vad dina föräldrar tjänar om du vill delta i kulturskolan.
Museer och arkiv
I Stockholmsområdet finns över hundra museer som alla bidrar till att göra Stockholm till en stark kultur- och kunskapsstad. De allra flesta museer är privata eller ägs av stiftelser och flera får stöd från Stockholms kulturförvaltning. Miljöpartiet vill ha fri entré till alla offentligt drivna museer. Stockholms stad driver två museer i egen regi; Stockholms stadsmuseum och Medeltidsmuseet. Dessa båda museer förvaltar delar av vårt gemensamma oersättliga kulturarv och vår historia. De måste därför både värnas och utvecklas, bland annat genom att ges större möjligheter till egen kompetensutveckling och till egenproducerade utställningar.
Miljöpartiet vill stärka forskningsanknytningen på stadens förvaltningar genom att stödja forskningsinitierande insatser i samarbete med universitet och högskolor. Stadsarkivet och stadens museer ska premieras i en sådan satsning.
Vi vill att Stadsarkivet, som har varit drivande i övergången till digital hantering av arkivhandlingar och en ökad offentlig insyn i stadens dokument, ges nödvändiga resurser för att genomföra en plattformsoberoende IT-struktur baserad på fri programvara.
Scenkonst och stadsteatern
Miljöpartiet vill att Stockholms stad ska skapa förutsättningar för såväl smal som bred scen- och performancekonst där mångfald och konstnärlig frihet ska vara vägledande. Vi vill stimulera till fortsatt hög kvalitet och nytänkande på scener och övriga spelplatser. Därför är det viktigt att kulturnämnden håller sig väl underrättad om teatrarnas och övriga utövares utveckling, inriktning och mål. Vi vill långsiktigt stödja de fria teatrarna på deras egna villkor. Vi menar att det behövs nya riktlinjer för det offentliga kulturstödet där både nyskapande idéer och tidigare erfarenheter spelar in i bedömningen.
Kulturhuset och lokala kulturhus
2013 slogs Kulturhuset och Stockholms stadsteater ihop till en gemensam verksamhet. Miljöpartiet var tveksamt till underlaget som föregick sammanslagningen. Bland annat saknades riskanalys och inhämtning av personalens synpunkter varför man nu behöver avvakta kommande utvärderingar innan man fullt ut kan avgöra det nya bolagets förutsättningar. Ambitionen för den stora institutionen är dock att stärka stadens kulturliv på många fronter.
Miljöpartiet driver frågan om lokala kulturhus; vi vill skapa en helt ny infrastruktur vid sidan om biblioteken, där Kulturhuset–Stadsteatern vid Sergels torg får en liknande ställning som Stadsbiblioteket med lokala kulturhusfilialer runt om i staden. Genom sammanslagningen med Stadsteatern skapades den första kulturhusfilialen i Skärholmen. Farsta och Järva är områden där liknande kulturhusfilialer bör etableras i ett tidigt skede. Vi stödjer även tillskapandet av fristående kulturhus, till exempel i den nedlagda brandstationen i Hägersten/Midsommarkransen och Cyklopen i Högdalen, samt till kulturhus som stöds av stadsdelsnämnderna såsom i Tensta och Skarpnäck.
Miljöpartiet vill även inrätta ett "Josefinas hus" för kvinnohistoria, kvinnokultur och kvinnliga frivilligorganisationer på Björngårdsgatan i den fastighet – Stiftelsen 1 – som uppfördes som änkehus av drottning Josefina på 1800-talet. Huset har ända sedan den ursprungliga verksamheten flyttade ut använts på flera sätt för att stödja kvinnlig verksamhet och står idag under utredning för sin framtida verksamhet.
Kultur för alla i hela staden
Den snabba folkökningen i Stockholm följs av en lika påtaglig gentrifiering, där innerstadens stadsdelar lyfts ekonomiskt till stor del på ytterstadens bekostnad. Resultatet blir höga tal av arbetslöshet och barnfattigdom lokalt i vissa stadsdelar, men också kulturlivet har drabbats, inte minst på grund av bristande initiativkraft i de politiska besluten. Miljöpartiet vill möta de här utmaningarna med satsningar på den lokala kulturella infrastrukturen. De lokala kulturhusen är viktiga pusselbitar för att stimulera en kulturell tillväxt i hela staden.
Vi vill gynna kulturaktiviteter som gagnar samverkan över generationerna och mellan stadsdelarna. Miljöpartiet värnar demokrati och transparens samt möjligheten till småskalig verksamhet inom kultursektorn för att motverka monopol och oligopol. Aktörer med olika politisk hemvist, etnicitet, religion och kön ska respekteras och behandlas lika.
Det mycket stora kulturutbudet i Stockholm är i hög grad koncentrerat till innerstaden, medan flera av ytterstadens stadsdelar helt saknar egna kulturinstitutioner och ett levande kulturliv. Miljöpartiet vill ha ett levande kulturliv med nära kulturmötesplatser över hela staden. Vi kallar det kvarterskultur, där varje stadsdel har en egen kulturinstitution som gör stadsdelen unik och de boende stolta över sitt närområde. Staden ska därför stödja lokala initiativ och lokala teatrar, biografer, kulturhus och konsthallar. Det behövs fler hemgårdar och samlingslokaler i stadsdelarna. Vi vill också införa ”Konstytor i stadsmiljön” där stockholmarna kostnadsfritt kan ställa ut sin konst.
Nationaldagsfirandet, Stockholms kulturfestival, och ungdomsfestivalen ”We are Sthlm” är populära evenemang som drar mycket folk och som kulturförvaltningen arrangerar. Vi vill nu utveckla konceptet genom en ”världskulturfestival” som årligen ambulerar mellan ytterstadens stadsdelar. För att stärka den lokala kopplingen mellan fria kulturutövare och skolorna återinrättas de lokala kultursekreterarna i någon form.
Offentlig konst och kulturmiljöer
Det offentliga rummet är till för alla och ska erbjuda kulturupplevelser i vardagen. Stadens parker och platser bör därför rustas upp och förses med konst. ”Enprocentsregeln”, det vill säga att 1 % av byggkostnaderna ska användas till konstnärlig utsmyckning, ska säkras när vi bygger nytt eller renoverar i staden. Gallerier, småbutiker, kaféer, lokaler för hantverk, ateljéer, teatrar, biografer och samlingslokaler ska värnas mot den ökande kommersialiseringen. Hyrorna för dessa verksamheter ska hållas nere. Gatukulturen håller staden levande, och vi ska därför ha en positiv attityd till spontankultur och graffiti. Nolltoleransen ska avskaffas och ersättas med öppna väggar på valda platser för graffiti och gatukonst.
Stockholm grundades för över 750 år sedan, och varje tidsepok har satt sitt avtryck i det offentliga rummet. Historien och kulturmiljöerna är viktiga urbana kvaliteter som ska värnas, användas och utvecklas. Kulturarvet och kulturmiljöaspekterna ska tillmätas stor betydelse när staden växer och vi bygger om eller bygger nytt. Stadsmuseets kulturmiljöavdelning ska därför stärkas vid planprocesserna och i sin roll som remissorgan. De ska även ges ett större uppdrag att nå ut med information till politiker, tjänstemän och allmänheten.
Ett forskningsprojekt kring den transatlantiska slavhandeln och Sveriges deltagande i denna ska genomföras och ett monument till minne av slavhandelns offer ska uppföras på lämplig plats i staden.
Opera, film, fristadsförfattare
Miljöpartiet vill utreda möjligheterna och förutsättningarna för att uppföra ett nytt operahus i Stockholm. Utredningen bör vara parlamentariskt tillsatt utifrån Stockholms kommunfullmäktiges sammansättning och utreda frågan ur ett kommunalt och regionalt Stockholmsperspektiv.
Vi vill att en kommunal filmsatsning, som innehåller alltifrån professionellt filmskapande och barn- och ungdomssatsningar till fler biografer och tillfällen till visning av kvalitetsfilm, ska utarbetas. Vi vill ha film- och tv-produktion som ett eget ämne i kulturskolan. Stockholm bör ta steget och bli en fullvärdig medlem i Filmpool Stockholm med syfte att mer film ska produceras i Stockholms stad. SF-koncernens monopolställning på biografmarknaden bör brytas, därför ska ökat stöd ges till alternativa biografer. Klarabion på Kulturhuset ska återtas i kommunal regi och erbjuda kvalitetsfilm som inte visas på andra ställen.
Fristäder för författare finns idag i runt 40 olika städer runt om i världen. I Sverige tar idag sju kommuner emot författare som av olika anledningar är hotade eller förföljda, Stockholm är en av dem. Men behovet är mycket stort och vi vill därför se över det kommunala fristadsprogrammet i syfte att utöka uppdraget, både till att gälla fler konstnärliga yrken och till att gälla fler personer än en i taget.
Stockholm växer
Stockholm växer just nu mycket kraftigt och det ställer stora krav på att det vi bygger håller hög kvalitet och är långsiktigt kulturellt hållbart. Både när vi bygger helt nya områden och när vi förtätar eller omvandlar befintliga stadsområden så måste kulturens infrastruktur värnas. Kulturmötesplatser och lokaler för kultur måste komma in tidigt i planprocesserna. Här är några exempel på hur vi ser på de större planprojekten i Stockholm ur ett kulturperspektiv:
Slussenområdet har sedan lång tid varit ett viktigt kulturcentrum i Stockholm med Södra teatern, Stadsmuseet och de nyligen stängda klubbarna Debaser och Kolingsborg samt de många små gallerierna, konsthantverks- och designbutikerna som naturliga inslag. Med den förestående ombyggnaden vill vi bevara och stärka kulturen i området. Stadsmuseet ska utvecklas till ett ”urbant centrum” och förses med en särskild lokal för utställning och debatt kring Stockholms historiska och framtida utveckling.
Gasverksområdet i Norra Djurgårdsstaden ska utvecklas till ett kulturkluster med en experimentell scen i en av gasklockorna och där kulturella och kreativa företag stimuleras att etablera sig i området. Vi vill även ha mindre scener och replokaler i området.
Årstafältet kommer att omvandlas till en urban stadsdel med tät bebyggelse. Delar av den tänkta ekologiska kulturparken bör planeras in i området och dess kulturhistoriska kvaliteter ska värnas.
Bromma parkstad är Miljöpartiets förslag på en helt ny stadsdel med 50 000 bostäder och 30 000 arbetsplatser på nuvarande Bromma flygfält. Den ska bli såväl ekologisk som socialt och kulturellt hållbar och ska inrymma ett stort utbud av kultur.
_________
Fotnot:
[1]  Joakim Sternö & Tobias Nilsén, "Kreativa krafter. Stockholm-Mälardalen", Mälardalsrådet Rapport 13:07, maj 2013.


__________________________________

Bilaga: Urval av motioner, interpellationer och skrivelser


Kulturmotioner lämnade till KF
Motion (2009:10) om att uppmärksamma 100-årsjubileet av de olympiska spelen i Stockholm 1912 med ett forskningsprojekt om den olympiska rörelsen och Stockholmsidrotten under etthundra år – Mats Berglund och Stefan Nilsson (MP)
Motion (2010:9) om en friare IT-struktur – Mats Berglund (MP)

Motion (2010:19) om bevarande av den gamla brandstationen i Midsommarkransen och fylla den med kultur – Ylva Wahlström m. fl. alla (MP)

Motion (2010:20) om satsning på mer forskning på stadens museer – Mats Berglund (MP)
Motion (2011:39) om minnesmärke/monument till minne av offren för den transatlantiska slavhandeln och Sveriges deltagande i denna. – Awad Hersi (MP)

Motion (2011:62) om nya konstytor i stadsmiljön – Åke Askensten (MP)

Motion (2012:7) om driften av Klarabiografen – Mats Berglund och Stefan Nilsson (båda MP)
Motion (2012:8) om avpolitisering av stödet till Nobelmuseet – Mats Berglund (MP)

Motion (2012:37) om en mer positiv attityd till gatukonst och graffiti – Mats Berglund (MP)
Motion (2013:12) om fastigheten Stiftelsen 1, Björngårdsgatan på Södermalm, ska vid upprustning kvarhålla sin ursprungliga inriktning för och med kvinnor så att Stockholms stads stolta kvinnor i dåtid, nutid och framtid får en gemensam plats att möta varandra – Ewa Larsson (MP)
Motion (2013:23) om kulturhusfilialer – Mats Berglund (MP)

Motion (2013:30) om ett ”Demokratins torg” på Ragnar Östbergs plan – Mats Berglund (MP)

Interpellationer ställda till borgarråd
(2011:32) om anställningsvillkoren på Stockholms stadsteater, av Mats Berglund (MP)
(2011:33) angående finansieringen av Strindbergsåret 2012, av Mats Berglund (MP)
(2012:37) angående kulturlivets skenande kostnader för lokaler i Stockholms stad, av Mats Berglund (MP)

(2013:23) om konstverket Hyenor vid Stureplan, av Mats Berglund (MP)

(2013:24) om hanteringen av kulturmiljövärden vid Slussen, av Mats Berglund (MP)

Urval av skrivelser lämnade till Kulturförvaltningen
2007-02-20 Grekiskt Kulturcentrum – Ann Mari Engel (V), Kerstin Wickman (MP)
2007-10-02 Kulturmötesplats Slussen – Kerstin Wickman (mp MP Mats Berglund (MP)
2008-02-13 Kvartersbion vid Hornstull – Kerstin Wickman (MP), Mats Berglund (MP)
2008-06-18 Framtidsplanerna för Filmpool Stockholm- Mälardalen – en satsning som kom av sig? – Ann Marie Engel (V), Roger Mogert (S), Kerstin Wickman (MP)

2009-02-10 Film i kulturskolan – Kerstin Wickman (MP), Mats Berglund (MP)

2010-03-09 Ta ansvar för Strindbergs hundraårsjubileum! – Roger Mogert m fl (S), Ann Mari Engel (V), Kerstin Wickman (MP)

2010-04-20 Behov av ökad kompetens om talböcker och tillgänglighet i stadsdelbiblioteken –Mårten Andersson (V), Eva-Louise Erlandsson Slorach m fl (S), Kerstin Wickman (MP)
2010-04-20 Rädda Farsta gård! – Mårten Andersson (V), Eva-Louise Erlandsson Slorach m fl (S), Kerstin Wickman (MP)
2010-06-15 Skrivelse om den lösa inredningen i Stadsbiblioteket och Stadshuset – Kerstin Wickman (mp), Ann Marie Engel (v), Roger Mogert (s)
2010-12-14 Inrättande av ett Stadsmuseiutskott för snabbare hantering av plan- och byggremisser – Kerstin Wickman (mp), Mats Berglund (mp)
2011-02-15 Bevara den K-märkta muralmålningen i Bromsten – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)
2011-02-15 Om projektet Kulan – Mats Berglund (MP), Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V)
2011-03-22 Högtidighållandet av minnet av August Strindberg 2012 – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)

2011-11-08 Fri entré till stadens museer – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V)

2011-11-08 Återinrättas ett parlamentariskt utskott för beredning av Kulturstödet inom kulturnämnden – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)

2011-11-08 (Ärende 13) Förslag på nytt stödsystem för det fria kulturlivet – Mats Berglund (MP), Marja Sandin-Wester (MP)

2011-12-13 Stadsbibliotekets utlåning av e-böcker – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)

2012-02-09 Om stöd till Rinkeby Folkets Hus – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Ann Mari Engel (V)

2012-02-09 Ompröva stadens 0-tolerans mot graffiti – Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)
2012-05-10 Om stadens hederspriser och kulturstipendier – Ann Mari Engel (V), Mårten Andersson (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)

2012-06-14 Kultur för förskolorna inom ramen för projektet Kulan – Marja Sandin-Wester (MP), Mats Berglund (MP)

2012-08-30 Säkra stödet till Cyklopenprojektet – lös den byråkratiska knuten! – Ann Mari Engel (V), Tony Nilsson (S), Marja Sandin-Wester (MP)

2012-10-25 Redogörelse för bonussystemet – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)

2012-10-25 Inrätta ett parlamentariskt utskott för beredning av kultur- och utvecklingsstöd till det fria kulturlivet – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)
2012-10-25 Om bibliotekarier inom Stockholms stadsbibliotek – Mats Berglund (MP), Marja Sandin-Wester (MP)
2012-10-25 Allhuset i Hässelby Gård – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP)
2012-11-22 Skrivelse till kulturnämnden om sakfel i underlag inför beslut om kulturstöd – Mats Berglund (MP), Ann Mari Engel (V), Anna Greta Leijon (S)

2012-11-22 Fördjupa Kulturskolans statistik – Ann Mari Engel (V), Mårten Andersson (V), Mats Berglund  (MP), Anna Greta Leijon (S)

2013-02-07 Skrivelse om Stockholmsregionen och samverkansmodellen – Ann Mari Engel (V), Tomas Rudin (S), Mats Berglund (MP)

2013-06-11 Skrivelse till Kulturförvaltningen om Stockholms fristadsförfattare – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Ann Mari Engel (V)
____________
» Programmet antogs av Miljöpartiets kommunfullmäktigegrupp våren 2014.

Moderaterna ger SD nyckelroll i Huddinge

Moderaterna i Huddinge skickade igår ett pressmeddelande med budskapet att de tänker fortsätta styra kommunen, trots att den sittande majoriteten har tappat och inte längre har majoritet. Hur ska detta gå till? Svaret är lika skrämmande som enkelt: SD får vågmästarrollen och kan därmed hjälpa Moderaterna att sitta kvar trots valförlusten.

Sanningen är att väljarna inte gett majoritet åt något block. Moderaterna tappar kraftigt, medan övriga alliansen (FP, C och KD) totalt sett får oförändrat stöd, tack vare att Centerpartiet går framåt. Våra lokala partier, Drevvikenpartiet och Huddingepartiet förlorar varsitt mandat, medan S och V får varsitt nytt mandat. Valets stora framgångar gör Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, som båda ökar med två mandat var. Se valresultatet för Huddinge kommun här. 

Den naturliga slutsatsen av väljarnas röster borde vara att dödförklara blockpolitiken. Inget block kan styra kommunen denna mandatperiod. Det enda sättet vore att antingen bjuda in Sverigedemokraterna, eller föra en politik som gör att Sverigedemokraterna ändå röstar för den. Det första är inget block berett att göra. Men Moderaterna deklarerar alltså att de tänker gå vidare enligt det andra alternativet. Det innebär i praktiken att Sverigedemokraterna får makten av Moderaterna att fälla avgörandet i alla frågor i alla nämnder och styrelser, till och med i kommunstyrelsen. De enda undatagen blir de frågor där Socialdemokraterna istället röstar med alliansen. Vilket blir svårt att tänka sig i till exempel budgetfrågorna.

Miljöpartiet har svarat att vi hellre ser en stabil majoritet och öppnar för samarbete med alla demokratiska partier, som värnar alla människors lika värde. Min personliga tolkning av det är att vi vill föra samtal med alla partier, utom SD, för att hitta en blocköverskridande majoritet som tillsammans kan enas kring en konstruktiv politik för Huddinges bästa. Folket har röstat, och nu är det upp till partierna att ta ansvar för resultatet och hitta en väg att omsätta folkviljan i praktisk politik. Då duger inte att bara hålla fast vid en lösning som hade folkets stöd i förra valet, utan att se framåt utifrån dagens förutsättningar.

En första valanalys – om kolbitar, TV-reklam och triangulering


Dimman börjar lätta och resultatet i riksdagsvalet framträder i - för vissa av oss - smärtsam klarhet.
Samtidigt är det viktigt att lära sig av de eventuella misstag som skett, och försöka skönja mönster, bakåt men framförallt framåt.


Till en början så är det en elak jämförelse att visa upp resultaten i gårdagens riksdagsval med vårens val till Europaparlamentet intill varandra på detta sätt. Å andra sidan så är det en del av nyckeln till att förstå hur det kunde gå så illa - om det nu gjorde det?

Min snabba, första analys av riksdagsvalet* är följande:
  • Miljöpartiet är ett miljöparti med stor trovärdighet i frågor som rör just miljö- och klimatfrågor som måste lösas till stor del på global nivå (bl a eller ffa via EU). Därav det fantastiska resultatet i EU-valet - som vi blev lite fartblinda av, med orealistiska förväntningar inför riksdagsvalet?

  • Klimat- och miljöfrågorna kom inte fram tillräckligt i valdebatten. Detta är egentligen ofattbart med tanke på att Sverige nyss drabbats av både skogsbrand och skyfall av historisk omfattning. Det borde ha varit "öppet mål" för MP, men vi lyckades inte fånga detta momentum. Varför inte? måste vi fråga oss. Vi får inte låta oss fastna i en debatt om enbart kärnkraften varje gång.
    Och den berömda kolbiten har varit ett dramaturgiskt finurligt grepp, men den bör nog få vila ett tag nu...

  • Skolan var en viktig fråga i riksdagsvalet, men MP ses knappast som ett betydelsefullt "skol-parti"...

  • MP valde bort TV-reklam till förmån för den gröna såpan Allt Grönt. Föredömligt på flera sätt, och ofantligt mycket mer kvalitet per bildruta. Men - Allt Grönt hade behövt viral spridning. Det är oerhört svårt, och det misslyckades i detta fallet. Allt Grönt sågs nog huvudsakligen av oss närmast sörjande, förvisso med stor behållning, inte minst det fina avsnittet med blomstermanifestationen. En huvudfråga är dock: Var det ett strategiskt misstag att välja bort TV-reklamen?

  • Sannolikt är det relativt många MP-sympatisörer som stödröstat på F!, bl a i syfte att hjälpa dem över spärren och därigenom minska SD:s inflytande. Tyvärr så misslyckades detta och sådana stödröster kan ses som bortkastade, åtminstone när det gäller riksdagsplatser och  regeringsbildning.

  • Frågan om Vinster i välfärden tycks inte ha blivit en sådan avgörande fråga som kanske många trodde. V:s fantastiska slogan "Inte till salu" tycks inte ha hjälpt så mycket till syvende och sist. Å andra sidan svårt att tolka med tanke på sannolik flykt av V-röster till F!. Hursomhelst, för MP:s skull är det svårt att säga om vår upplevda otydlighet i frågan var till nackdel eller ej.

  • SD växer till europeisk "normalnivå" oavsett hur övriga partier agerar. Ingenting biter, inte ens alla interna skandaler. När det gäller SD så stämmer verkligen uttrycket: All PR är bra PR...
    Och de fick oförtjänt draghjälp av statsministern som kopplade samman "öppna hjärtan" med åtstramningar i välfärden. Det var knappast ett misstag av Fredrik Reinfeldt, och därför i sin helhet ett fruktansvärt cyniskt uttalande enligt min mening.

  • Finns då inget man kan göra mot de främlingsfientliga krafter som växer och växer? Många experter menar att man måste lyssna på och tilltala SD:s väljare snarare än själva partiet. Detta eftersom en förhärskande tolkning är att merparten av SD:s väljare inte fullt ut delar den främlingsfientliga inställningen. Min oro för denna tolkning (som sannolikt är korrekt) är att SD kan få en framtida utveckling som är tvärtom mot vad man i förstone tänker sig, nämligen att alla dessa väljare bidrar till en fortsatt "tvättning" och normalisering av partiet. Å andra sidan så kommer det då successivt allt längre ifrån sitt ursprung och tappar till slut sin dragningskraft i de kretsarna, och blir ett blekt, intetsägande parti som tynar bort.

  • Ett avancerat teoretiskt angreppssätt att bemöta SD skulle kanske kunna vara genom något slags triangulering. Detta är ju numera en berömd klassisk metod från främst presidentvalskampanjer i USA, där man utgår från motståndarens argument, sina egna motargument och utmejslar en tredje infallsvinkel som ska locka de viktiga väljarna i det politiska mittfältet. Hur en sådan triangulering skulle se ut, och vilka risker den är förknippad med kan - och bör? - diskuteras utförligt. Men då kanske bakom lyckta dörrar...
Som sagt, ovanstående är en analys av resultatet i riksdagsvalet. MP:s valresultat i lokala val på kommunal nivå, och i landsting/regioner måste till stor del analyseras utifrån lokala förutsättningar (huvudfrågor, politikerpersonligheter, koalitioner etc).
Jag välkomnar kommentarer till mina reflektioner ovan!

Valresultatet – sorg och glädje

Efter en plågsamt dramatisk, och ärligt talat deprimerande, valkväll så ser det preliminära resultatet ut så här:

Riksdag:
Stefan Löfven får en riktig utmaning i att bilda en regering med beslutsmandat.
Moderaterna har gjort ett historiskt tapp och Fredrik Reinfeldt har annonserat sin avgång både som statsminister och partiledare.
Och SD ser ut att bli nästan dubbelt så stort som MP, dvs SD ser ut att kunna få stor makt som vågmästare. Annars krävs en koalition på något sätt över blockgränserna. Osannolikt? Kan Alliansen spräckas?


Stockholms läns landsting:
Moderaterna tappar rejält även här, men Alliansen ser ut att behålla "makten" med endast 71 mandat mot 69 för S+MP+V.
Miljöpartiet får 10% av rösterna och mandaten, dvs samma som i valet 2010.
Naturligtvis en besvikelse.

Jag skrev "makten" inom citationstecken ovan eftersom SD för första gången kommer in i landstinget med hela 9 mandat (av totalt 149).
Med andra ord ser SD ut att få en rejäl vågmästarroll även i landstinget - eller?


Upplands Väsby kommun:
Här ser det faktiskt ut att bli hyfsat tydligt maktskifte till S+MP+V med sammanlagt 24 mandat av totalt 51. Moderaterna tappar även här, liksom FP och Alliansen sjunker till 21 mandat totalt.
SD fördubblar antalet mandat till 4, och kan därmed ev få en vågmästarställning. En ny bekantskap i kommunfullmäktige är partiet Väsbys Bästa med 2 mandat och kan därmed också fungera som ett slags vågmästare.

Feministiskt initiativ ser inte ut att komma in i riksdagen, ej heller i landstinget.
Ev stödröster från MP-sympatisörer ser därför ut att vara bortkastade, åtminstone utifrån möjligheten att bilda regering utifrån nuvarande valresultat.

Observera att ovanstående är preliminära resultat, och kan ändras något.
Och utrymme finns förhoppningsvis för att tänka "utanför boxen" för att hitta starka regeringsalternativ, till riksdag, landsting och kommun?

OBS! Inlägget har redigerats efter första publicering.