Mördande reklam


Det kommer ständigt skräppost till mitt mejlkonto. Programmet är så konstruerat att det automatiskt rensar bort det mesta och placerar det i en särskild folder, vilket är bekvämt. Någon gång har jag ändå kikat på skräpposthögen. Många av skräpmejlen börjar med att uppmana mig att klicka på dem, även om jag anser att det är skräpmejl. Intressant psykologi.

Under en tid nu har de flesta skräpmejlen varit erbjudanden om att låna pengar. Det kostar ingenting, nollränta, inga amorteringar, inga uppläggningskostnader, allt är gratis, pengahimlens portar är öppna. Till slut kollade jag ett av alla dessa erbjudanden. Om jag lånade 500 000 kr under ett antal år, skulle jag slippa uppläggningsavgift men det skulle, trots texten i reklamen, till slut kosta 855 000 kr eller mer. Ahaa, det var inte helt gratis. Hoppas stänket av sarkasm gick fram. Ser något alldeles för bra ut, så är det inte det. Så bra, alltså. Räntefrihet betyder inte räntefrihet utan räntefrihet under en mycket kort tid och sedan en rejäl ränta. O.s.v.

Jag hittade också ett erbjudande om en Iphone 7 för fem kronor. Bara så där, bara för att någon är så snäll eller för att jag är så söt. Det såg ju väldigt bra ut, som om man var en idiot som inte tackade ja. Till slut och efter (våghalsigt) klickande på olika otydliga länkar gick det att förstå att erbjudandet dels gällde bara ett litet lager av mobiler, jag tror två (!) stycken, dels var kopplat till deltagande i en datingtjänst, säkert svindyr och långvarig, och till skyldighet att förse något obskyrt företag med alla mina detaljer inklusive kontokortsuppgifter. Hmm. Naturligtvis skulle ingen "sucker" få en mobil för fem kronor.

Sju eller åtta av 10 skräpmejl gäller utlåningsinstitut med för mycket pengar. De övriga gäller för det mesta något online-spel eller att man kan vinna i egendomliga utlottningar av omöjliga prylar. Påtagligt många egendomliga erbjudanden kommer av någon anledning från Danmark. Nu för tiden är datingtjänsterna färre och porr slipper jag. Porr till sjuttioåringar är väl i reklamsammanhang som att skicka bilreklam till småbarn. Reklammakarna har säkert koll på åldern hos olika konsumentgrupper. Det tror jag och minns min kompis, som berättade att han precis från det han fyllde 60 började få reklam om vuxenblöjor.

Nätreklamen är ungefär lika seriös som Trump.