Ny rapport: Klimatbevakningen i media minskar

media, tidningar, journalistik

Medias rapportering om klimatet blir allt sämre. Samtidigt ges klimatförnekare mer utrymme, enligt ny rapport. 

För tredje året i rad undersöker Vi-skogen hur klimatfrågan behandlas i svensk media.  Här är några av deras viktigaste slutsatser:

  • Den totala bevakningen har gått ner från 54 122 artiklar under 2015 till 52 733 artiklar 2016.
  • Innehållet i artiklarna har även det förändrats. Det syns en tydlig svängning, från att rapportera om enighet efter Parisavtalet 2015 till att istället lyfta konflikter. Den stora anledningen till det stavas Donald Trump. Under 2016 förekom han i nio procent av alla klimatrelaterade artiklar, och under november och december nämndes han i två tredjedelar av artiklarna.
  • Medieutrymmet för klimatförnekare har ökat kraftigt. Även här är Trump en del av förklaringen, men trenden är tydlig även på insändar- och debattsidor.
  • Bland de svenskar som syns mest i klimatfrågan innehar politiker de första 14 platserna, med statsminister Stefan Löfven och klimatminister Isabella Lövin i toppen. Näringslivet är däremot inte speciellt synliga i klimatdebatten.
  • Det mest engagerade artiklarna berörde landsbygd och livsstilsval, vilket rapporten konstaterar vara en knivig fråga. Allra mest delad blev debattartikeln "Ni skyller på mina kor - och drar till Thailand" av mjölkbonden Anette Gustawson.

En bra klimatrapportering är oerhört viktigt för att visa på frågans tyngd, vilket Supermiljöbloggen skrivit mer om här.

Här kan du läsa Vi-skogens rapport i sin helhet.

Framtidshopp!

Nyhetsrapporteringen känns tungt på sistone. Dels utifrån händelserna i Syrien och hur det påverkar resten av världen. Det är allt från krig och övergrepp i själva landet, människor som på ett tragiskt sätt omkommer på havet när de försöker fly från detta elände, andra som ser en chans att berika sig på dessa människors öde, stora grupper av flyktingar som behöver trycka sig över stängsel och genom murar som byggs upp, en växande rasism och egoism som lyser fram och senare nu också terrordåd som i Paris och Beirut.

Men också tungt särskilt utifrån nyhetsrapporteringen kring det ekonomiska läget inom Region Gotland. Det krävs en del jobbiga förändringar för att klara ekonomin framöver. Samtidigt finns det en rad positiva saker som händer som också behöver belysas för att få rätt ingång när det gäller hopp om framtiden. Isabel och jag skrev därför en artikel som publicerades i Gotlands Allehanda häromdagen.

Trots ekonomiska bekymmer ser vi ljust på framtiden!

Det känns också bra att kunna göra något handfast. I fredags blev vår familj inom ramen för projektet "Hej Gotland!" ihopparade med en familj från Syrien som har sökt sig till Gotland. Vi har redan hunnit träffats några gånger och det känns otroligt roligt att lära känna denna familj. Kan varmt rekommenderas att också anmäla sig!

Miljöpartiet och Daniel Heilborn

Mats Pettersson från helagotland.se ringde mig efter Daniel Heilborns uttalanden efter de senaste kalkbrytningsdomarna. Vi hade ett resonemang kring vad som sas och var, och bra var det kanske med det. Tills jag såg rubriken "Partiet tar avstånd från Heilborn". Från att inte kunna ställa sig bakom ett uttalande till att få det att framstå att man tar avstånd från Daniel som person… Jag ringde Mats Pettersson för att försöka förklara att det nog är stor skillnad mellan att inte ställa sig bakom någons uttalande och att ta avstånd från någon. Det tyckte inte han. Resultatet blev efter det. Facebookkommentarer exploderar fortfarande i hur mp sviker sin Daniel. Andra media drar på stora växlar.

Daniel har ett oerhört engagemang som jag värdesätter högt. Jag kunde dock inte ställa mig bakom själva uttalandet så som det var formulerat med direkt antydan till ministerstyre i denna dom. Daniel har i senare intervju på radion själv nyanserat sitt uttalande. Så som vi inom partiet arbetar tillsammans för att få till en bra dom och en förnyad tilltro till svensk miljölagstiftning (som behöver stärkas oavsett utgång här) framstår denna mediarapportering som helt absurt. Daniel och jag har som avsikt att formulera våra tankar i en gemensam debattartikel. Kommer…

Svada

Ur ”Karl Bertil Jonssons Julafton” av Tage Danielsson

I novellsamlingen ”Sagor för barn över 18 år” (1964) berättar Tage Danielsson, förutom sagan om ”Karl Bertil Jonssons julafton” även sagan om ”Den Stora Ordransoneringen”. Vår Herre har blivit trött i öronen av människornas oavbrutna och vettlösa pladdrande och bestämmer sig för att få bukt med detta olidliga oväsen. Frågan är hur åtgärden skall genomföras. Efter moget övervägande kommer Vår Herre fram till att hundra miljoner ord per person är en rimlig ordmängd att disponera under ett medellångt liv. Då finns det till och med marginal för visst ”skitprat”, konstaterar han, och detta trots att ingen extra tilldelning ges för skottår. Detta leder till att människorna blir mer försiktiga med vad dom kläcker ur sig i tid och otid och även tänker till en och annan gång extra innan dom uttalar sig.

Undertecknad tänker ofta på den där historien när jag lyssnar på radio, ser på tv, läser kommentarer till blogginlägg och tidningsartiklar och inte sällan även när jag helt enkelt vistas bland andra människor, på bussar, t-banor, arbetsplatser, caféer eller i omklädningsrum. Att samtalet och språket är ovärderliga när det gäller vårt sociala samspel och kulturella utveckling är otvivelaktigt. Men det betyder inte alltid att meningslöst babbel, verbalt trams, live eller i mobiltelefoner per automatik för oss framåt och uppåt i utvecklingen. I jakten på outtömliga energikällor kunde man ibland önska att det gick att driva turbiner med skitprat, oljud och gallimatias. Varför kan vi inte blunda med öronen också, så man kan slippa höra allt strunt?

På tal om outtömliga energikällor så upptäcker jag till min förvåning, nej förvåning är helt fel ord, förtvivlan är faktiskt mer korrekt, att EU-kommissionen tänker lägga fram ett förslag som, i princip, kommer att stoppa importen av billiga solpaneler från Kina (SvD GP Skånskan HD). I hela världen finns ett skriande behov av alternativa energikällor, inte minst i Tyskland där man tagit det modiga steget att avveckla kärnkraften. Nu är Kina villiga att sälja solpaneler till ett mycket lägre pris än vad någon i Europa ens kan komma i närheten av, men då vill EU-sätta upp straff-tullar så att inte europeiska solpanels-producenter blir utkonkurrerade. Så nu kommer utbyggnaden av alternativ energi i Europa bli väsentligt försenad och väsentligt dyrare än nödvändigt.

Att Kina subventionerat den egna tillverkningen av solceller och därmed satt den fria konkurrensen ur spel anges som ett argument. Men vad då med alla statliga subventioner som pytsats ut till europeiska företag i energibranschen? Det viktigaste är väl att vi får en så snabb omställning till förnyelsebar energi i världen som möjligt. Om det sedan är franska, tyska, svenska, amerikanska eller kinesiska solpaneler är av underordnad betydelse här och nu. Dessutom känns det lite ”Motvalls kärring” att bromsa just den här produkten och just från Kina, samtidigt som i stort sett alla världsekonomer oroar sig för en nedgång i den kinesiska ekonomin. ”Använd inte en yxa för att ta bort en fluga från din väns panna” (kinesiskt ordspråk)

Yxan på bilden ovan lär vara världens största och finns i den lilla staden Nackawic i sydöstra Kanada och fråga mig inte hur den här texten hamnade där, men lite kul är ju att själva namnet på den lilla staden, Nackawic, kommer från Wolastoqiyik-indianernas språk och lär betyda ungefär ”inte i den riktning det verkar vara” och det passar ju in nu och kan möjligen underlätta för mig att ta mig ur detta stickspår. ”Wolastoqiyik” betyder förresten, enligt samma källa, ”Den vackra flodens folk” och så kallar sig nog bara ett folk som respekterar naturen oändligt mycket mer än de som styr EU-kommissionen och som nu vill sätta käppar i hjulen för en enklare, billigare och snabbare övergång till solenergi. Huvudet på spiken som bevis för att den ekonomiska vinsten alltid prioriteras framför miljöförbättrande lösningar

Den som tycker att det är ett idiot-förslag från EU och är lite för lat eller lite för trött för att engagera sig aktivt kan gå in på www.avaaz.org och skriva på den eller någon av alla andra namninsamlingar Avazz håller igång. Detta att skriva sitt namn och klicka på en länk är verkligen inte världens vassaste vapen, varken mot den svenska, europeiska eller globala politiska idiotin, men det är bättre än inget alls och utan handling är framtiden dystopisk. I dystopin ”1984” skriver George Orwell: If you want a picture of the future, imagine a boot stamping on a human face . . . forever. ”Att framtiden skall bli helt så överjävlig skall vi väl inte ens behöva frukta och Orwell har också visat vägen när han om ”1984” sagt: ”The moral, to be drawn from this dangerous, nightmare situation is: Don’t let it happen. It depends on you!”

”Ignorance is strength”, okunnighet är styrka, är en av grundstenarna som ”Sanningsministeriet” i ”1984” förmedlar och det är naturligtvis en helt fruktansvärd doktrin. Dessvärre tycker man sig se tecken på att, i alla fall vissa former av den inställningen, breder ut sig, i synnerhet i den s.k. utvecklade delen av världen. Det är råder ingen tvekan om att den ”moderna människan” har oändligt mycket mer kunskap att hålla reda på än för bara några decennier sedan. Den stora frågan är hur vi värderar, sorterar, prioriterar, filtrerar och väljer ut vilka kunskaper vi skall hålla levande. Dagens ungdom, dagens vuxna och dagens äldre är naturligtvis inte på något vis ”dummare” än tidigare generationer, tvärt om. Men vad är det för kunskaper vi väljer att göra lättast åtkomliga i vårt kunskapsförråd?

Aldrig tidigare har vi haft tillgång till så mycket information. Här i ”bloggosfären” finns en näst till oändlig mängd bloggar (2009 lär det ha startats närmare 200.000 bloggar varje dag) där alla vi som är en del av den skriver om allt möjligt. Tillgången till hundratals tv-kanaler, radiokanaler, Spotify, tidskrifter som ”Allt om Bröllop” och ”UFO-aktuellt” och hundratals andra och enbart på ”Bloggportalen” finns 118.000 registrerade bloggar, varav bara ”Kenzas” blogg har 175.000 unika besökare dagligen och sen har vi Facebook, Twitter, chattar, sms och alla vanliga telefonsamtal. Undertecknad älskar verkligen IT och alla dess möjligheter, men ibland blir jag bara så fruktansvärt trött och det är då, när jag känner mig tvungen att ransonera all input, som jag börjar fundera på vilka prioriteringar jag gör för att orka.

Tomas Tranströmer skriver någonstans om hur vi köper och köper saker för att kasta i gapet på det tomrum som ständigt förföljer oss, men gäller detta inte även vår konsumtion av information? Vi skruvar upp takten på och ökar volymen på informationsflödet för att mata den stora tystnaden som annars hotar. Den tystnad som kan få oss att upptäcka hur svagt vår egen ”inre röst” talar till oss och att inte ens tomma tunnor alltid skramlar. Ger det oss inte en liten tankeställare när vi har 200 vänner på Facebook men ingen riktig vän i verkligheten, när vi är minst lika intresserade av Kristen Stewart‘s och andra ”kändisars” kärleksliv som vårt eget, när vi har 123 mobilabonnemang per 100 invånare samtidigt som närmare två miljoner svenskar aldrig läser en bok eller när vi kan identifiera fler mobiltelefonsignaler än fågelläten?

En envis gammal myt påstår att vi endast använder 10% av vår hjärna, det stämmer naturligtvis inte alls eftersom vi använder olika delar av hjärnan till olika saker och använder större delen av vår hjärna varje dag, om än inte alltid samtidigt. Undertecknad tänker ofta på vad det spelar för roll om jag använder 10 eller 75% av min hjärna om jag inte samtidigt är försiktig med vad jag använder den till. Följdfrågan blir: hur stor del av vårt ”hjärta” använder vi? Om vi skall leva länge är det viktigt att vi har ett starkt hjärta, det får vi ju genom att träna. Hur vi får ett gott hjärta är inte en lika enkel fråga att besvara. Men en bra början kanske kan vara, precis som när det gäller att stärka hjärtat, att först bestämma sig och sedan anstränga sig.

PS: Nu har jag använt ytterligare 1326 ord av min tilldelade kvot, under förutsättning att vi nu har tilldelats en kvot även för det skrivna ordet.