Smygreklam


Läste eller hörde någonstans att man som bloggare kan åta sig uppdrag att göra smygreklam på sina bloggar. Det går ut på att man i de texter man lägger ut på nätet, utan att vara öppen om det, omnämner eller t.o.m. berömmer något företags varor eller tjänster. Och så får man en dusör för det. Det verkar lurigt eller hur? Själv är jag ingen vän av reklam från början men det här är ännu värre. Såg på teve igår att ett par personer uppträdde under den nya titeln influencer men blev inte klok på, om dessa influencers ägnade sig åt smygreklam själva eller om titeln skulle visa att de genom sina bloggar påverkade människor på ett uppriktigare sätt än så.

Vi är alla hela tiden utsatta för alla upptänkliga marknadsföringstricks. Via våra datorer, på teve, radio, film, skyltar och skärmar överallt, direktreklam på papper eller via telefoner o.s.v. Priset som den största reklampelaren någonsin eller i varje fall det största kundregistret i historien lär gå till Facebook. Reklambranschen blomstrar och måste uppleva hela världen som ett Klondyke. Vi andra, vi som är kundboskapen som ska lapa i oss alla dessa säljbudskap och konsumera mera, hjälper snällt reklammakarna att gräva sitt guld.

I mitt eget yrkesliv, var det inte aktuellt att ägna sig åt reklam. Advokater skulle inte göra det. Det var rätt skönt. Advokater fick lov att skaffa sig uppdrag så gott de kunde genom att skaffa sig ett gott rykte, genom att göra bra jobb, genom rekommendationer från andra, vissa kanske genom att förekomma i media. Det ansågs mindre lämpligt för advokater med ren reklam men jag gissar att det har lättats upp numera.

Här på bloggen förekommer aldrig reklam. Jag har tagit mig friheten att varna för några företag, vilkas produkter jag ogillar men ingen s.a.s. aktiv reklam har förekommit. Det har säkert hänt att jag tipsat om något jag stött på och gillat men i övrigt har inget medvetet främjande av vissa företags varor eller tjänster förekommit. Återstår frågan om jag ovetandes, utan att ana det, torgfört vissa varor eller tjänster. Antagligen.

Gapig irländare


Det går knappast att förneka att Ryanairs koncernchef Michael O´Leary åstadkommit något riktigt stort inom flyg och affärer. Den bedriften kan man beundra, om man vill. Men O'Leary som man och människa är inte lika lätt att beundra. Visserligen ligger han bakom och leder världens ledande lågprisflyg men vid sidan om det framstår han i mina ögon som en raljerande, obildad och ibland omdömeslös dumbom. Hoppas att varken han eller Ryanair stämmer mig för att jag skrivit detta. Inte för att man behöver bry sig men jag misstänker att O’Leary är ungefär som man uppfattar Ryanair. För, om man vill lyfta fram något fel med lågprisbolaget Ryanair, så är det den respektlöshet man visar sina kunder. Det är tydligare med Ryanair än med de flesta andra företag att bolaget inte är till för oss utan att det är vi som kunder som är till för Ryanair.

Läste i DI om en intervju med O’Leary, där han häver ur sig kategoriska plattityder och fördomsfulla ytligheter om Sverige. Attityden är inte beundransvärd, oavsett om syftet skulle vara att skaffa sig ekonomiska fördelar i kommande förhandlingar. O’Leary är ute efter att motarbeta särskilda avgifter eller skatter för flyget. Det är klart, det skulle minska vinsterna för Ryanair. Av någon anledning antar jag att O’Leary håller med Trump & co om att det inte finns något klimatproblem, i varje fall inget som flyget har någon del i.