Lite sant


- Morfar nu ljuger du! Nu hittar du på igen! ropar barnbarnen när jag skarvar som vanligt i spökhistorierna.
- Nej inte alls, den här historien är faktiskt alldeles sann.
- Hur vet du det?
- Det har stått om den i tidningen.
- Närdå, visa oss då?

O.s.v. Det blir ofta långa, ibland invecklade diskussioner. Det där är en del av leken, som både barnbarnen och jag haft kul med många gånger. När de var yngre, bidrog det lite till spänningen. Jag berättar gärna om vår lek och nämnde den här på bloggen så sent som igår. En ganska oförarglig lek, skulle jag säga. Sanning och lögn är inga självklara storheter. Som när barnen var små och man skulle uppträda som tomte på julafton. En tomtemask var skrämmande och det kan man ju i och för sig förstå. Så för att inte skrämma barnen för mycket, kunde jag ta av masken och lugna dem med att det bara var pappa egentligen. Om man sedan satte på masken igen, blev det lika läskigt igen. Då var det åter masken som var sanningen och vad de sett för en stund sedan räknades inte. Spännande!

Lögn och förbannad dikt är det många som skrivit om eller hela uttrycket, som är: Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik. Varifrån uttrycket kommer är oklart, verkar det som. Disraeli kanske eller Platon? Våra liv är fulla av osanningar, livslögner och bedrägerier. För att inte tala om alla vita lögner och allt vardagsljugande, förnekanden, hittepå, skvaller, över- och underdrifter om andra, om livsstil, pengar och allt möjligt. Man kan fundera på, hur mycket man egentligen ljuger på riktigt och varför. För barnen, för livspartnern, för vänner och bekanta. Jag tänker just nu inte på de stora lögnerna, de viktiga falsarierna och bedrägerierna. Jag tänker på vardagslögnerna, de där vi använder för att framstå i en lite mer positiv eller förlåtande dager. Alla använder dem. Om jag träffar en person, som hävdar att hen inte ljuger ens om småsaker, tappar jag genast förtroendet för den personen. Redan själva påståendet är ju ett exempel på en sådan vardagslögn.

Innehåller den här bloggen lögner, kanske någon frågar sig. Det är klart att den gör. Det finns fullt av både fördomar och lögner i texterna, det är bara att medge. Men inte så ofta medvetna lögner och knappast allvarliga lögner som går över gränsen till rent lurendrejeri, ett schysst gammalt ord, som enligt Wikipedia betyder en planerad handling som är tänkt att vinna förtroende hos en person för att sedan bedra denne. Steget därifrån till politik är inte alltid särskilt långt, är en kul association, som går att utveckla.

Jag stannar där för tillfället men lär återkomma i ämnet.