Etikettarkiv: livet

Naturen välkomnar dig med öppna armar

Postat av
Så här års, när ljuset, värmen, ljuden och dofterna återvänder, lämnar vi gärna hus och hem för att njuta av blommor och blader ute i naturen. Många upplever att de kommer hem i en djupare existensiell mening. Min vän Jennie Hallquist har uttryckt detta i en så målande bild:

Jag känner mig hemma i naturen. Det är som att komma hem till en familj som vet allt om dig, men välkomnar dig ändå med öppna armar och fyller dig med känslan att du kan vara dig själv fullt ut.

Jag tänker på ordet nåd, på det villkorslösa accepterandet av oss som personer, med alla våra förtjänster, med alla våra fel och brister. Likt sanna vänner träder naturen och dess organismer oss till mötes. De finns alltid där vid vår sida, vad som än händer i livet. I detta ligger en stor förtröstan.

hej jag är inte död

Postat av
Idag skrev jag det värsta provet i mitt liv so far. Jag firar det med att inte plugga till franskprovet.

Det har varit rätt dött här, men jag kan försäkra er om att jag minsann inte är det. Bara gjort andra nödvändiga saker, till exempel klarat fishy-spelet och kollat klart alla Sex and the City-säsongerna. Det här inlägget skrev jag mest för att skryta om att jag idag skrivit ett helt kapitel till mig eventuella bok, nämligen kapitel 21. Men ni får inte läsa tihi.

Nu ska jag fira att det är fredag imorgon genom att gå och lägga mig. Ha det gött ät mycket kött (eller lol okej gör inte det jag sa det mest för att det rimmade).
Publicerat i Okategoriserade | Märkt

Jag har hittat mitt äventyr!!!

Postat av
Och det ser ut såhär:


Detta är alltså en iPhone-app där man, medan man är ute och springer, deltar i olika uppdrag i en dystopisk värld. Dessutom kan det komma zombies medan man springer. Sounds perfect, rigth?

Kruxet kommer här. Jag hatar att springa. Första kilometern känns nästan alltid helt okej, men sedan är resten av springrundan ett inferno. Faktum är att min kondition ligger på level -25. Det skulle alltså vara totalt meningslöst att betala för någonting jag aldrig kommer att använda. 

Därför har jag nu kommit upp med en plan. Nu har jag ju äntligen börjat träna, men som Villes pappa säger i Livet enligt Rosa: "Det tar tio veckor att skaffa sig en vana!"
Mitt mål är att träna 2-3 gånger i veckan. Detta betyder att efter tio veckor kommer jag ha genomfört cirka 25 träningspass, förbättrat min kondition samt skaffat mig en träningsrutin. Först då får jag köpa min zombie-app, för då är det 100 procent säkert att jag verkligen kommer använda den. Dessutom är det väl (förhoppningsvis) lite varmare utomhus om tio veckor + att jag kommer få en belöning för att jag varit så duktig! Herregud vad jag är smart.

25 träningspass måste jag alltså genomföra - hittills har jag klarat av två. snart tre. Bara att kämpa på, alltså.

Åh, måste bara informera världen om att Game of Thrones säsong två startar idag kl 22.00 på SVT 1! My life is complete <3

Publicerat i Okategoriserade | Märkt

Klassåterträff

Postat av
Var på världens underbaraste fest med världens underbaraste människor. Till och med imorse när vi städade festlokalen hade vi roligt. Livet blir inte bättre än det var igår kväll.






Bildkvalitén är usel men människorna på bilderna är så fantastiska att det vägs upp.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt

Hjärta

Postat av
Efter en lång och svår torsdagsförmiddag då jag genomlidit både idrott och franska och nu var tvungen att ta mig igenom ett mattepass innan det var dags för den efterlängtade lunchen öppnade jag min miniräknare och möttes av den här synen:



Dagen var räddad.

(P.S. Om du klickar på bliden händer det ytterligare en fantastisk grej.)
Publicerat i Okategoriserade | Märkt

Äventyr

Postat av
Dessa tre saker är det jag längtar efter allra mest just nu:

  • Sovmorgnar
  • Makt (Eller ja, makt är nog fel ord. Det är ju inte själva makten i sig jag vill åt, utan jag vill styra världen i rätt rikting. Dock har jag insett att för att kunna göra det måste man vara en sådant människa som syns i tv, alltså en människa med makt. Jag har varit med i tv en gång, och då stod det att jag hette Ida Bertilsson.)
  • Äventyr
Sovmorgnar är bara att glömma, imorgon ska man upp klockan sju jao. Det där med makten filar jag på, men jag antar att skriva ett blogginlägg är ett steg i rätt riktning. Slutligen har vi då äventyren kvar.

Helst av allt skulle jag vilja uppleva att sånt äventyr där man flygplanskraschar på en ö tillsammans Evangeline Lilly, Josh Holloway och Dominic Monaghan. Alternativt slåss för Mordors fall, också med Dominic Monaghan. Ett brev från Hogwarts skulle ju inte heller sitta fel.

Tyvärr verkar dessa äventyr inte tycka om mig. Faktum är att inga äventyr tycker om mig. Hjälp. Jag kommer aldrig få slåss med lasersvärd eller vara kapten på Black Pearl.

Om någon skulle ha något äventyr i reserv eller så kan ni väl komma ihåg att det sitter en liten filur här bakom datorskärmen och längtar :)))))))))

Om finnar och perfektion

Postat av
När jag gick i åttan hade jag mycket finnar. Visst hade jag sett människor med mer akne än jag, men jag hade ändå betydligt mer än de andra tjejerna i min klass, och det räckte. Jag minns att jag brukade stå framför spegeln, täcka över kinderna med händerna och tänka: jag skulle vara så mycket lyckligare om jag såg ut såhär.
De val jag gjorde i livet handlade inte om vad jag själv ville, utan hur man bäst dolde finnarna. Jag lät håret hänga framför ansiktet och försökte alltid låta bli att se människor i ögonen, rädd för att de skulle tycka jag var äcklig. Det värsta jag visste var när folk fotograferade mig, för varje foto bekräftade att finnarna fanns där.

När jag tänker tillbaka på den där tiden innan jag började ta antibiotika mot akne blir jag alltid så arg. Inte på mig själv för att jag spacklade mitt ansikte, och inte heller på mina klasskompisar.
Nej, det är samhället jag är arg på. Vi lever i en värld som kan få en fjortonårig flicka att inte våga räcka upp handen på lektionen för att hon skäms för sina finnar. Vi ser det som en självklarhet att bilder på modeller, retuscherade till oigenkännlighet, ska få tapetsera våra städer. Vi tror att vi står inför det fulländade utan att förstå att perfektion inte existerar i verkligheten.

Bara sluta sminka dig, kan man säga. Älska dig själv som du är!
Jag hånskrattar varje gång jag hör de där klichéerna. De låter alltid så självklara, som allting är upp till mig att förändra. Som om det är jag själv som bär ansvaret för konsekvenserna av de tusen företag som lever på (framför allt) unga tjejers osäkerhet.

Jag mår bra idag, och jag ska må bra imorgon också. Skammen för finnarna försvann, inte tack vare min medicin, utan för att det fanns människor som såg att jag var så mycket mer än ett ledset sminkat ansikte. Så visst blir jag arg när jag tänker på åren jag slogs mot mig själv, men två saker har jag förstått:
Det finns ett krig att utkämpa mot perfektionen, och jag tänker slåss till jag vinner eller dör.

Gick till skolan med bara mascara men inte utan självsäkerhet.

Update

Postat av
Tänkte bara skryta lite om hur duktig jag var som faktiskt pallade mig iväg och tränade för första gången på typ 25 år. Det kändes otroligt nog skitbra. Till och med roligt (förstår ni hur mycket det krävs för att jag, den som hatar träning mest i hela världen, ska tycka att ett träningspass är roligt?!?!?!?!?!). Jag ska försöka träna minst två gånger i veckan i alla fall, allra helst tre. Målet är att få in träningen som vana, så det inte blir till något rotfrukters nyårslöfte och rinner ut i sanden någon gång i februari.

Haha. Jag är så nöjd mig själv.

Hälsningar från en svettig människa med hybris.
Publicerat i Okategoriserade | Märkt

Full rulle

Postat av
Jag har knappt bloggat någonting på hela helgen, jag vet. Sanningen är att jag varken haft tid eller ork till att slå på datorn (ja, jag tycker det tar fruktansvärt mycket på krafterna att trycka på on-knappen). Istället har jag gjort andra mycket nyttigare saker. Som till exempel försökt ha ett sagan om ringen-maraton med gamla klassen. Det failade dock på grund av att vi var alldeles för många och orkade inte koncentrera oss ordentligt + att dvd:n bara hackade hela tiden. Vi la av efter första filmen.

I söndags städade vi ut hela julen och jag var så duktig att jag även rensade bland mina böcker. Tre timmar tog det, jag slängde ut tre jättehögar med gamla böcker och medan jag sjung för full hals till den här låten. Jag tänkte faktiskt ta före- och efterbild på min bokhylla only for you men insåg sedan att ingen annan utom jag skulle se skillnad, så jag struntade i det.

Annars är livet helt ok faktiskt. Idag ska jag träna, hujeda mig. Och just det, en bild på nya färgen och frisyren kanske också.


Puss och kram!
Publicerat i Okategoriserade | Märkt

Dance, dance, marionette

Postat av



Bilderna tagna av mig i julas. Jag fick en mycket plötslig fotolust (OBS extremt sällsynt för att vara jag) och tog dessa bilder. Dock har jag ingen som helst aning vad jag försöker förmedla med dem. Fri tolkning, kort sagt.

Gaah, jag saknar snön. Tydligen ska det snöa i helgen? Hoppas verkligen, annars kan det lika gärna bli vår direkt ju.

Mvh en som hatar Skånes vintrar.
Publicerat i Okategoriserade | Märkt

Om att lysa – om att hitta sin livsuppgift

Postat av
Jag bladar i Gitte Jörgensens bok Simple living - nya vägar till ett meningsfullt liv. Hon berör här fundamentala saker i våra liv, hur vi kan hitta fram till vår kärna, till det som ger oss mening och livsinnehåll, till det vi brinner för och är vår livsuppgift. Inte sällan har vi tappat bort detta på vägen och vår låga tenderar att falna. Gitte hjälper oss att hitta tillbaka till vårt engagemang, till vår eld. Det handlar inte minst om att
göra en inre och yttre förenklingsresa.
Hon erbjuder flera praktiska redskapen som jag återkommer till vid ett senare tillfälle.

Vi vill alla lysa.
Vi lyser när vi är fyllda av energi, glädje och entusiasm. I regel ser vi när andra människor lyser, men vi har svårare att upptäcka hur vi kan tända vårt eget ljus, eller hålla det ljus som är tänt lysande.
/.../
Vi har alla en potentiell eld inom oss, och när du letar efter din livsuppgift, är det en god idé att leta efter denna eld. För det som engagerar dig och som du brinner för, det är med en navelsträng förenat med din livsuppgift.
/.../
Jag tror att alla har en livsuppgift. Vi har något djupt inom oss som är viktigt att realisera och som hela livet ligger som en grundton hos oss - somliga är medvetna om den, andra inte. Jag påstår att ju mer medveten man är om sin livsuppgift, desto uppriktigare och ärligare kan man leva. För man hänger ihop. Den inre och den yttre världen krigar inte med varandra utan följs åt och komplettera varandra
Gitte Jörgensen

Att vara stark är inte att aldrig falla

Postat av
1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten Att vara stark. Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär.

Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även när livet upplevs som allra svårast.

ATT VARA STARK 
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

Tokigheter

Postat av

Jag kikade på Elisabeth och hennes familj på Kanal5Play. De var med i Sofias änglar och fick nya fina sovrum till alla tre killarna. Jag är nog kanske lite ambivalent när det gäller såna snyftiga program, sitter och smyggråter i min ensamhet, men det är också härligt att se en familj som verkligen behövt den där konkreta hjälpen få den. Det var så kul att se Elisabeth och hennes fina familj och hur bra de fick det.

Intressanta råd som dyker upp i en bloggares kommentarsfält på såna där inlägg. De flesta tackar för ett bra program och skriver några peppande ord. Men andra är lite kollrigare. Nån säger sig kunna bota obotlig cancer med blåbär. Nån annan med marijuana. En tredje med att tänka positivt och inte fokusera så mycket på sjukdomen. En fjärde tipsar om kollodialt silver. Ja tänk om det vore så enkelt. Ro hit med blåbären vetja! För ett tag sen läste jag förresten att det var jättefarligt med vaccinet mot HPV-viruset eftersom det är aluminium i och det går upp i hjärnan. Det är ju bara det att varje cancerpatient med hjärnmetastaser vet att hjärnan är stängd och låst för mediciner på grund av att den känsliga hjärnan ska skyddas mot otäckheter genom "blod- hjärnbarriären". Så nä, det där aluminiumet kommer inte in i hjärnan. Om det bara vore så väl...

Ursäkta att jag hemfaller i bitterhet, men ibland när jag läser konstiga "goda" råd som är helt bisarra radade på varandra blir jag lite lätt irriterad. Säkert har människan som skrivit dit dem gjort det i all välmening men näe.... lite måste man väl tänka till också. Lite?

Och så var det den där sagan

Postat av
Jag är ju som sagt lite torsk på Pinterest nu. Vilket har lett mig till Auktionsverket, Bukowskis, Lauritz och Metropol. Vilka fantastiska saker det finns att köpa där! Ofta inte särskilt dyrt, kvalitetsmöbler för billiga pengar. Så råkade jag ramla in på "Fashion"-auktionen. Ja, där man bjuder på märkeskläder, skor och väskor.


Jag har ju lite svårt att fatta att någon vill betala 200 000 för en väska. Hermès eller inte. Handgjord eller inte. Unik eller inte. 200 000! Jag måste nog säga att det är knäppt bara. Blir inte ens särskilt upprörd eftersom det bara är totalknasigt att betala så mycket för en väska om ni frågar mig. Dessutom tycker jag inte att den är särskilt snygg men det kanske jag borde tycka? Ja, vad var det ingen den hette den där sagan..? Ni minns förstås :-)

PS. Jag tycker att det är lika konstigt att köpa dyra teve eller stereoapparater. Eller kläder. Eller dyra bilar. Det kanske är jag som är lite trög men näe... jag förstårt bara inte :-)

Blärk

Postat av
Febern försvann ju men jag är slemmig och trött. Blärk. Ingen vidare fart i det här hemmet denna helg ska jag säga. Försökte peta i mig lite mat men den kom upp lika snabbt igen, när jag är sådär slemmig och hostig blir det lätt att jag kräks. Får göra ett nytt försök lite senare. Idag har jag försökt lufta såren lite, de säger ju att jag ska det. Hoppas det hjälper, jag är less på dem nu...

Schlagergalning

Postat av
Nike har haft en toppendag idag. Schlager! Med Sean Banan! Det blev precis så bra som hon tänkt sig tror jag, hon ordnade och fixade framför teven och bullade upp med kuddar och sköna filtar och såg till att vi hade det bra. Brasan var tänd och förväntningarna i topp! Sean Banan vann absolut Nikes tävling, det hade han väl i och för sig gjort redan innan han började skaka rumpan. Men lite konfunderad var den unga damen över en del saker som sas i programmets mellanakt. "Mamma vad är en bögare?" "Vad är en fjölla?" Nåja, allt var i sin ordning konstaterade hon i alla fall när Sean petade näsan och kletade snoret på sin snygga jacka "Han gör som jag när jag har snorkråkor." Kanske lite mer på en femårings nivå. Det där med att killar blir kära i killar framstår som lite märkligt i Nikes värld, för det är rätt ont om bögpar i hennes liv tyvärr. Schlagern kanske kan hjälpa henne att bli lite mer vidsynt, bara tioöringen trillar ner och hon slutar fokusera på snorkråkor så...

Min feber försvann också så det var väl tur att jag inte åkte in till akuten ändå :-).