Om du är anhörig med någon som rehabiliterar en stroke bör du känna till…

  • Du som anhörig är väldigt viktig att du bara är där för den strokedrabbade. Du kanske är den enda fasta punkten.
  • efter en hjärnskada följer det en hjärntrötthet som inte är som den fysiska tröttheten utan kommer av att hjärnan försöker reparera sig själv.
  • Depression kommer sig av att man just har förlorat sina mekaniska förmågor och sin identitet och sociala situation. 40% av strokeskadade kommer att lida av depression. Ett tips är att titta på komedier och göra roliga saker. Efter en stroke skapar hjärnan fysiska inflammationer i hjärnan för att reparera sig. Det ger upphov till depression så det behöver inte bara vara psykiskt.
  • Alla stimuli kommer att trötta hjärnan även ljud från andra människor. Ett tips är att man i början använder mp3 spelare så att man får ljudet från en ljudkälla.
  • Det är viktigt att ha små delmål och inte ställa för stora krav. Elefanter har svårt att klättra i träd. Det bör vara realistisk och nåbart så att man känner att man växer och utvecklas.
  • Humörsvängningar är en vanlig åkomma och innebär att man är mer lättretlig eller plötslig blir väldigt ledsen för konstiga saker... det här kommer att lägga sig eftersom man blir bättre. Det är lätt att göra oöverlagda saker.
  • Att inte stressa en strokepatient som tar lång tid på sig. Har man Afasi eller talsvårigheter innebär inte det att man har förlorat intelligensen. Här är det viktigt att man är tålamod och ger alla en chans att uttrycka sig.
  • Alla människor har samma värde oavsett om de kan jonglera, klättra i träd eller har förlorat vissa funktioner. LIKA VÄRDE
  • Hjärnan är plastisk och förändras hela tiden. Det finns alltid möjlighet att förbättra situationen. Det kan dock ta tid och oändligt tålamod. Det enda som är konstant är förändring.
  • I varje kommun så finns möjlighet till kontakt med ett Stroketeam som kan komma hem till den drabbade och se till allas behov. De har också kuratorer om man behöver prata om sin situation.
  • Alla sinnen och olika motoriska funktioner KAN vara ur funktion eller fungera sämre. Det kan man förbättra genom träning och envishet. Det betyder inte att man är en halv människa och mindre värd.
  • Svettningen kan sättas ur spel. I början efter en stroke kan man vara tvungen att hålla efter hygienen. Det är extra svårt att få ytterligare ett socialt handikapp och dessutom kan du göra litet åt det mer än att duscha flera gånger om dagen...

Listan är inte fullständig och jag fyller på den allteftersom.

Att få skänka gåvor till samhället

Jag längtar efter ett annat sorts samhälle, ett samhälle som är till för människornas skull istället för tvärtom, vilket ofta inte är fallet idag, ett samhälle som utgår från människors behov, från att varje individ är unik och har något att bidra med, ett samhälle där det finns en plats och en uppgift för oss alla. Nu ska alla fållas åt samma håll för tillväxtens skull, vilket obönhörligen leder till att några faller ur. Ett grundläggande tankefel föreligger.

I boken Intimitetens ande - traditionell västafrikansk visdom målar Sobonfu E Somés upp en motbild som omsluter mig med kärlek och värme:

Samhällets mål är att försäkra att varje samhällsmedlem blir lyssnad till, och att de på rätt sätt skänker de gåvor de fått med sig till denna världen. Utan detta givande dör samhället. Och utan samhälle lämnas individen utan ett ställe där hon kan tillföra något. Sålunda är samhället den grundläggande plats där människor samlas, delar med sig av sina gåvor, och tar emot andra gåvor.

Ja, det är verkligen en eftersträvansvärd vision.


Kommentarer till SD:s budget för Lund 2016 med fokus på barn och unga

”Kommunen måste på något sätt minska utgifterna. Det bästa sättet att göra det är att stoppa den fortgående resan in i det ‘mångkulturella samhället’, en genomgående samhällsförändring vars kostnader inte på något sätt tydliggörs i den kommunala redovisningen.”
  Sverigedemokraternas budget för Lund 2016

Att Sverigedemokraterna har ett mycket speciellt förhållande till faktauppgifter och siffor kan inte ha undgått många. I budgettider blir detta naturligtvis tydligare än vanligt eftersom det annars ofta räcker att uttrycka en åsikt och reservera sig till förmån för den egna politiken.

7415161-origpic-3710fb

Socialnämnd

Istället för att sätta sig in i Socialnämndens budget gör Sverigedemokraterna antagandet att nämndens underskott är flera miljoner högre än vad det i själva verket är. Utöver det hävdar man att underskottet inte beror på köpt vård, vilket förvaltningen redovisar, utan att det egentligen, i hemlighet, beror på kostnader för ensamkommande barn.

Till stöd för deras djupa misstro till kommunens tjänstemän hänvisar SD till ett Sveriges Radio- reportage från Almedalen den 2 juni 2013 i vilket SKL:s ordförande Anders Knape ska ha stått bakom rörande ”den verkliga kostnaden” för kommunernas mottagande av ensamkommande barn. Jag har tyvärr inte lyckats hitta detta men det har ju, under omständigheterna att detta handlar om Lunds kommuns budget för 2016, noll relevans.

Sverigedemokraterna föreslår i sin budget för 2016 att kommunen ska bryta ingångna avtal med Migrationsverket rörande ensamkommande barn vilket som enda effekt skulle innebära att kommunen inte har en förberedelse för mottagandet. SD vill även säga upp alla avtal som rör flyktingmottagandet. Nu till siffrorna som Sverigedemokraterna uppskattar att ensam-kommande barn kostar Lunds kommun. Så här skriver SD:

”Avtalen om mottagande av flyktingar, och av så kallade ensamkomande barn, har nyligen ändrats så att antalet kan förväntas öka kraftigt närmaste åren. Staten ersätter kommuner för mottagandet av invandrare men enligt SKL täcker den ersättningen endast 22 % av den verkliga kostnaden. Stödet från staten för mottagningen har legat på ca 20 miljoner kronor de senaste åren. Om detta stöd endast täcker ca 22 % av kostnaden innebär det att den verkliga kostnaden har varit cirka 90 miljoner kronor de senaste åren – vilket medför en minuspost på cirka 70 miljoner för Lunds kommun. Om man antar att den utgiften fördelas på 2 år blir det en kostnad på 35 miljoner varje år kommunen tagit emot de avtalade invandrarna. För varje år ackumuleras kostnaden (då två ”kullar” av invandrare orsakar kostnader samtidigt) vilket ger en faktisk kostnad på 70 miljoner per år så länge mottagandet fortsätter.” Sverigedemokraternas budget för Lund 2016

Under besparingar för Socialnämnden hävdar Sverigedemokraterna att många invandringsrelaterade kostnader döljs. SD verkar tro att det går att leta reda på alla snillrikt, illvilligt gömda miljoner så snart man fått nycklarna till kommunens gömmor. Sverigedemokraterna beräknar att finns det möjlighet att lägga in en pluspost på Finansförvaltningen om 26 mkr när väl alla pengar är funna.

Sverigedemokraterna budgeterar för 14 mkr besparing för Socialnämnden i ett läge när Socialförvaltningen beräknar att det saknas upp emot 30 mkr i budgeten. Att lägga ett besparingskrav på toppen av den redan hårt ansträngda budgeten skulle med all säkerhet innebära att kommunen inte kan fullfölja sina åtaganden enligt lagstiftningen och genom det lämna lundabor i nöd. Utöver denna ogenomtänkta, misstänksamma approach finns det fler problem i Sverigedemokraternas budgetförslag. SD har nämligen väldigt svårt att skilja på vad kommunen respektive vad staten beslutar om.

Sverigedemokraterna vill att kommunen ska jobba aktivt för att göra mottagandet av ensamkommande barn så svårt och krångligt som möjligt för både barnen och kommunen

Ted Ekeroth (SD) började i under Kommunfullmäktigesammanträdet i maj att rada upp anledningar till varför Lunds kommun inte borde skriva ett nytt avtal med Migrationsverket med förevändningen att ensamkommande barn varken är ensamkommande eller barn. Förhållanden som inte har någonting med avtalsbeslutet om kommunens mottagande att göra. Kommunen kan dessutom inte begränsa mottagandet av ensamkommande barn, så fungerar det inte. En lagändring från 1 januari 2014 som ger Migrationsverket har möjlighet att anvisa asylsökande till landets samtliga kommuner[1]

Migrationsverket tar fram siffor för mottagandet som svarar mot kommunens befolkningsstorlek i syfte att fördela ansvaret jämnare över Sveriges kommuner. Ted Ekeroth förstår detta, men det räckte inte för att få honom att gå med på att den enda rimliga slutsatsen var att skriva ett avtal om antal i samstämmighet med Migrationsverket för att förbättra planeringen för det oundvikliga mottagandet. Istället kom Ekeroth med förslaget att kommunen borde ”se till att det inte finns plats”.[2] Med det menade han att kommunen borde anstränga sig för att barnen inte ska kunna placeras i kommunen genom att se till att till exempel möjliga lokaler används till annat. SD tycker sig ha en bättre idé, barnen ska istället skickas tillbaka till familj, ”allt annat är absurt” heter det i deras budget. Vad det ”absurda andra” syftar till inkluderar otvetydigt de lagar och förordningar som rör mottagandet, vilket naturligtvis inte kommunen kan besluta om att följa eller inte.

Enligt Sverigedemokraterna är mångfalden problemet 

Mångfaldsarbetet är indoktrinering och åsiktskontroll och ska därför bort, och det kostar ungefär… typ… kanske… Som ett värdekonservativt parti är Sverigedemokraterna inte särskilt pigga på att kommunala verksamheter ska jobba aktivt för att förebygga kränkande behandling och diskriminering.

”När man studerar dokument från nämnderna och deras förvaltningar, så framgår det att mångfaldsarbetet upptar mycket arbetstid. Man tar fram mångfaldsplaner, har mångfaldsambassadörer, mångfaldsombud, har mångfaldsansvariga HR- konsulter, man har arbetsgrupper, temadagar, konferenser. Personal får gå på kurser, som heter sådant som ”Värdegrund och likabehandling i teori och praktik”. Vad kostnaden för allt detta belöper till är oklart. Det är ännu mera oklart vad resultatet av dessa verksamheter är. Detta gäller även för HBTQ- och genusarbete. Dessa ämnen verkar ibland vara integrerade i det man kallar mångfaldsarbete, och förekommer ibland som särskilda projekt. Även här är syftet och resultaten oklara. Vilken nytta gör mångfalds- HBTQ, och genusarbetet? Vilket syfte fyller egentligen allt detta gruppkategoriserande av människor? Varför ska kommunen vara så intresserad av människors identiteter och känslor runt sådant som könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet, med mera? För oss Sverigedemokrater är det självklart att vi alla är unika individer, och ska likabehandlas. Tillsättning till tjänster ska ske enbart baserat på kompetens. Blir någon person ändå diskriminerad, så har kommunen gjort fel, och personen har rätt till upprättelse. Att som man nu gör, förutsätta att människor generellt måste omskolas genom till synes permanenta åsiktstyrningsprocesser, är inget annat än politisk propagandaverksamhet.” Sverigedemokraternas budget för Lund 2016

Sverigedemokraterna ställer en spännande fråga, varför är kommunen så intresserad av människors identiteter och sådant som könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet med mera? Det självklara svaret är att könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet är delar av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen vilket kommunen lyckligtvis är bundna att arbeta med aktivt. Sverigedemokraterna uppskattar att det finns en del i det förebyggande arbetet mot diskriminering som riktas till mångfald, denna kostnad uppskattas till 15,5 mkr spritt över kommunens förvaltningar, den kostnaden vill SD spara in. Barn och skolförvaltningarna redovisar årligen genom undersökningar så som till exempel LUNKEN att hundratals barn årligen diskrimineras eller kränks samt genom skolornas kontinuerliga rapporter av kränkande behandling. Konsekvenserna av att lägga mindre pengar på förebyggande arbete hade med all säkerhet lett till att fler barn och unga hade farit illa i våra verksamheter.

Barn- och skolnämnder och Utbildningsnämnden

SD gör en rad omprioriteringar vad gäller resursfördelningen till skolan. Tilläggsresurserna baserade på utländsk bakgrund på 54 mkr ska tas bort. Mångfalds- och HBTQ-arbetet ska helt avskaffas inom skolverksamheterna och inom skolförvaltningarna, detta beräknar SD ska generera 6,5 mkr. Nedskärningarna för Kultur- och fritidsnämnden handlar inte så överraskande om besparingar på oönskad kultur och mångfald på 6 mkr och HBTQ-arbete på 1 mkr.

Sverigedemokraterna tar avstånd från forskningen rörande vikten av modersmålsundervisning och tänjer lagens gränser i deras föreslagna nedskärningar. Sverigedemokraterna vill minska anslagen till modersmålsundervisningen med 11,5 mkr för Barn- och skolnämnderna gemensamt samt 5 mkr för den modersmålsundervisningen som Utbildningsnämnden ansvarar. Besparingarna tror man sig kunna göra utan att bryta mot lagkravet kommunerna har att tillhandahålla modersmålsundervisning. SD anser att det är viktigare att eleverna fokuserar på andra ämnen.

Sverigedemokraternas satsningar läggs på ökade anslag till barn med behov av extra stöd med 25 mkr, 12 mkr till 20 nya tillsynslärare med ordningsvaktsbefogenheter, 20 mkr till att minska klasstorlekar och 4 mkr för att stärka elevernas kunskaper om det svenska kulturarvet.

SD:s satsningar ställda i relation till deras besparingar förutsätter ett helt annat uppdrag för skolan. Sverigedemokraternas skola det är inte en skola där trygghet, tillsammansskap och glädje värderas. Den kommer inte att vara en plats Sveriges barn och unga mår bra och kan utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar, och vem fan hade Sverigdemokraternas tänkt skulle vilja jobba i deras skola egentligen?

[1] http://projektwebbar.lansstyrelsen.se/integration/Sv/ensamkommande-barn/Pages/default.aspx

[2] http://www.sydsvenskan.se/lund/avtal-om-flyktingbarn-vallade-debatt/