Trots ekonomiska bekymmer ser vi ljust på framtiden

Region Gotland har en ansträngd ekonomi. I år räknar vi med stora underskott främst för att våra utgifter har ökat snabbare än intäkterna. Vi är inte ensamma om att ha detta bekymmer. Alla regioner och landsting brottas med ökade kostnader och var tredje beräknas att gå med underskott. Befolkningen blir äldre vilket ökar behoven av vård och omsorg samtidigt som andelen i arbetsför ålder som kan vara med och finansiera minskar. Statsbidragen har heller inte höjts tillräckligt. Utvecklingen är oroväckande och här på Gotland tar vi fram förslag för att få ordning på ekonomin. Det kommer att krävas stora ansträngningar för att uppnå en stabil ekonomi vilket är basen för vår välfärd över tid.

Det är lätt att få en dyster syn på framtiden när det är besparingar som dominerar diskussionen i medierna. Vi känner därför att det är angeläget att lyfta de ljuspunkter vi ser inför de kommande åren.

I förra veckan var det idel positiva besked om konjunkturläget i Sverige när SCB släppte en rad rapporter. Även Gotland står starkt och utvecklas i en positiv riktning. Nyligen visade småföretagarbarometern att hela 76 procent av de gotländska företagen ansåg sig ha goda tillväxtmöjligheter, vilket var flest i landet. Vi möter ofta människor med idéer och projekt som vi tror stärker Gotland. Vi har i genomsnitt 870 000 besöksnätter varje år och antalet väntas öka. Satsningen på en ny kryssningskaj som hyrs och därmed betalas av en privat aktör kommer utan tvekan att inverka positivt på antalet arbetstillfällen.

Vi lever på en fantastisk ö vars attraktionskraft få orter kan mäta sig med. Medan glesbygdskommuner runt om i Sverige dras med avfolkning är utvecklingen på Gotland den motsatta. Efterfrågan på bostäder är stor och det byggs mycket. Trots att antalet medborgare skrivna på ön har legat stilla ser vi tecken på förändring. Försvarsmakten ska utöka sin etablering, antalet studenter vid Campus Gotland växer och nu väntas ett stort antal människor som behöver nya hem efter att ha varit på flykt. Detta är positivt för Gotland. Vi behöver vara fler för att gemensamt bära investeringar i exempelvis sjukvården.

Gotland har kommit längst med utbyggnaden av bredband vilket ger oss möjligheter att locka fler att flytta till landsbygden. Planerna för en ny elkabel till fastlandet innebär fler jobb inom energisektorn samtidigt som Gotland kan exportera grön el och bidra till att hejda klimatkrisen. Det går bra för Gotland, även om det finns ekonomiska utmaningar.


Isabel Enström (MP), regionråd
Stefaan De Maecker (MP), regionråd

Publicerad i Gotlands Allehanda 13 november 2015

urbaniseringens baksida: Uppdrag granskning och Grums.

I förra veckan var jag på urbant forum i Göteborg. En heldag med stort fokus på stadsutveckling och hur vi bygger attraktiva städer. Många städer växer och en rad utmaningar som kommer med det – men de flesta kommuner i Sverige växer faktiskt inte. Och i skuggan av urbaniseringen och allt prat om stadsutveckling och attraktiva centrumkärnor sitter många kommuner med stora utmaningar att hantera, med minskande befolkning och mindre skatteintäkter – men ofta med lika höga krav från både medborgare och andra.

Igår hade SVTs program uppdrag granskning ett reportage om Grums. Det skulle nog egentligen kunna vara vilken ort som helst med vikande befolkningsunderlag, allt äldre befolkning, unga som flyttar ut, sociala problem och stora framtida utmaningar, men också med många positiva sidor. Men nu var det just Grums. De där positiva sidorna, som faktiskt finns och att människor trivs, var väl inget som lyftes fram i gårdagens program, där syftet var att påvisa den svenska landsbygdens problem och utmaningar.  Hur som helst berättades om sociala klyftor, sociala problem, unga som mår dåligt, hög arbetslöshet och så vidare. Inget som diskuterades på urbant forum i Göteborg tänker du, men det gjorde det faktiskt!

Faktum är nog att vi inte kan hindra urbaniseringsprocesserna. Städerna kommer att växa och bli större. Men precis som det finns utmaningar i att växa finns det också utmaningar i att behålla sin befolkning eller att bli mindre. Och i skuggan av de växande städerna finns minst lika stora, om inte större, utmaningar att hantera för de mindre orterna och kommunerna. För ett län som Värmland, med en större ort, några mindre och mycket landsbygd är det här en högst relevant fråga, som inte kan viftas bort med flashiga reklamkampanjer eller positiva prognoser. Här krävs gemensamma krafter från politik, näringsliv, fastighetsägare och medborgare.

På urbant forum ställdes frågan om det inte var dags att prata mer om att ”minska med kvalitet”? Men säg den politiker som vågar säga att ”min kommun ska minska med kvalitet”! I tillväxt-eran finns nästan inget som kan bli mindre eller på något sätt än ”uppåt och framåt”. Och det är synd. Kanske skulle man istället faktiskt fokusera på att vara liten? Att se till att lyckas med att ge de medborgare som finns en god service, bra service till företag osv? Att se fördelarna i att vara nära varandra och känna varandra som en mindre ort har?

Vara liten. Men naggande god.

Men nej, jag vet inte hur man i så fall gör det.


Centern lyfter av fikonlööfet och blir Högern

Så har då Centerstämman valt Annie Lööf till ordförande. Det är med en viss sorg som jag konstaterar att Centerpartiet numera ser ut att vara en förlorad framtida samarbetspartner.
Valet är dock positivt ur en aspekt; det är nämligen första gången i svensk politiks historia som en kvinnlig partiledare väljs som efterträdare till en kvinnlig partiledare (nu kanske någon säger: "men Miljöpartiet då?", men vi har aldrig haft någon partiledare och vi måste dessutom välja ett kvinnligt och ett manligt språkrör). Det positiva upphör dock i och med detta. Med Annie Lööf tar nämligen Centern ett sådant enormt språng åt höger att de gamla centerväljarna kommer bryta varenda ben om de försöker hoppa efter.

Annie Lööf vill sälja ut ännu mer av av välfärden, hon tycker att det är bra att man genom bemanningsföretag kan undkomma LAS och andra arbetsrättsliga villkor, hon vill ha hårdare straff, har ändrat sig angående FRA-lagen, är svagt positiv till utbyggnad av kärnkraften etc.
Annie Lööf visade sig vara mer Moderat än Centerpartist då hon besvarade frågorna i Valpejlen inför förra årets riksdagsval. Det är ganska märkligt att man ett år efter dessa svar står som partiledare för ett helt annat parti än det parti vars åsikter man faktiskt företräder. Jag har också svårt att förstå varför folkrörelsen Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, nu väljer en så oerhört tydlig nyliberal till ledare. En ledare skall väl ena partiet, inte så tydligt tillhöra yttersta ytterkanten - i det här fallet åt höger? Jag har svårt att se att Annie Lööf, även om hon lockar några nya väljare, skall kunna behålla de traditionella väljarna. Vad hände med folkrörelsepartiet? Vad hände med landsbygdspartiet? Vad skall Fälldin säga? Vad säger Olof Johansson? Stureplanshögern äger nu partiet helt och hållet, och jag tror att landsbygdsbefolkningen helt kan sluta räkna med Centerpartiet som dess förkämpar. Det finns dock lyckligtvis andra partier som kan slåss för att hela Sverige skall kunna leva. Och alla gamla Centerpartister är varmt välkomna till Miljöpartiet!

Lars Ohly skrev en bra debattartikel angående partiledarbytet på Aftonbladet debatt igår - Läs den!

Intressant