sommar och konst på öland

Idag kom det glädjande beskedet att både Färjestadens Hälsocentral och Mörbylånga Hälsocentral kommer att ha öppet hela sommaren. Tidigare om åren har det varit stängt växelvis en månad på Färjestadens HC och en månad på Mörbylånga HC. Det har fungerat men har inte varit optimalt.

borgholm hc

På tal om utsmyckning av hälsocentralerna på Öland. Den här bilden är tagen idag i den nya hälsocentralen i Borgholm. Det finns en hel del konst på plats, det som fattas är framförallt utsmyckning av väntrummen.

Jag är glad att vi nu har fått igång ett mer strukturerat och kunnigt arbete med den konstnärliga utsmyckningen av våra lokaler. Konstgruppen är med från början i de kommande byggena och dom jobbar tillsammans med verksamheterna med den konstnärliga utsmyckningen.


Snyggt eller …?



Nu föreslås att trappan upp från Storgatan till Mosebacke i Gnesta ska göras prydligare igen. Den var för inte länge sedan väldigt färgglad och fin med vackra dekorationer på trappstegens fronter. Men kommunen reagerade med byråkrati. Man måste ju ha bygglov för en sådan utsmyckning. Tänk om alla skulle göra så. Bort med alltihop. Så fick det bli. Smaken är förstås delad men jag tror inte att det var många gnestabor som applåderade kommunens insats den gången. Nu har man tydligen tänkt om, vilket är bra. Nu ska det plötsligt gå för sig, men det kostar förstås extra den här gången. Låt oss hoppas på beslut om saken och att det blir lika fint som förra gången. Tja, regler måste man ha och regler ska man följa. Men ibland kan det bli lite mycket av det goda.

Offentlig utsmyckning är viktig. Ofta skapar den debatt, eftersom smaken är så delad. Smaken är svår att diskutera och det finns alltid förståsigpåare som anser att de vet vad god och mindre god smak är. Graffiti upprör många. Det kan man förstå, när den verkligen är bara klotter och när den förstör egendom. Men det finns också fin graffiti, hur mycket etablissemanget än förfasar sig. Ett konstverk i en nyköpingsskola väckte stor debatt nyligen, därför att det det innehöll ett stiliserat kvinnligt kön. Det verkar som om de prydaste nu fått ge med sig, så att målningen får finnas kvar. På foton ser verket både vackert och spännande ut skolbarnens moral lär inte ta skada. Konstverket på Nybroplan i Stockholm till Raoul Wallenbergs minne väckte på sin tid en enorm debatt, eftersom en del tyckare ansåg att det inte var vackert nog. Tja. På Nybroplan fanns förresten förr ett konstverk som i alla fall jag gillade skarpt. En realistisk skulptur föreställande ett gatuarbete med en person som kommer upp ur en inspektionslucka i trottoaren. Skulpturen är tyvärr bortflyttad. Offentlig konst tillför något.

Konst kräver självförtroende

Genom att skapa något nyskapande måste du tro på det du gör. Dina skapelser ska ses av andra som själva skapar en tolkning av ditt arbete. Bygg på ditt självförtroende hela tiden i ditt liv.

Konst i sig handlar om att bryta gränser och skapa nya. Du måste ta klivet och skapa ett nytt rum dit du bjuder in andra att ta plats. Som fotograf så försöker jag använda fotografiet som ett medium där jag förmedlar mina tankar och idéer om verkligheten.

Ditt ego måste få utrymme att lysa i dina verk. För att andra ska kunna se genom dina ögon och se det du vill uttrycka. Var inte rädd för att visa upp dina tankar och idéer utan var stolt för din djärvhet och dina framsteg.


Ager Medicinae – pixelkonst på Nya Karolinska



I fredags deltog jag på en lite annorlunda vernissage. Konstverket Ager Medicinae (Medicinska landskap), skapat av Kristoffer Zetterstrand, är en slags muralmålning eller stor mosaik uppbyggd i pixelform av 27 500 kakelplattor och det finns att beskåda på det nya garaget vid Nya Karolinska Solna (NKS).

Ager Medicinae är en tidsresa genom den medicinska historien och uppvisar den klassiska aeskulapstaven med de omslingrade ormarna, penicillin, virus och DNA-spiralen. Kristoffer Zetterstrand, känd i dataspelskretsar för att vara upphovsman till grafiken i spelet Minecraft, ville i detta fallet kombinera medicinsk historik med modern grafik.


Anna Starbrink (FP) invigde konstverket i sin egenskap av kulturlandstingsråd och det gjorde hon med den äran (jag uppskattar henne mer i den rollen än som personallandstingsråd, ett uppdrag hon också har - tyvärr...). Anna är en duktig talare och beskrev på ett intressant sätt processen med att utse konstnärer som fått i uppdrag att smycka det nya sjukhuset, förhoppningsvis till hälsosam glädje för både patienter och personal. På bilden nedan skymtas den framväxande nya sjukhusbyggnaden, mellan den gamla labb-byggnaden till vänster och Thorax till höger. 

Och nedan ses en fin modell av hur det är tänkt att se ut när sjukhuset är färdigt. Den gigantiska nya huvudbyggnaden till vänster och längst upp ses även Karolinska Institutets nya aula (som jag visar i ett separat inlägg).

Förresten, Kristoffer Zetterstrand förklarade att han är medveten om att människor som passerar Ager Medicinae sannolikt inte kommer uppfatta allt innehåll i konstverket när de passerar första eller andra gången. Tanken är att man, om man är lite nyfiken, ska kunna upptäcka nya saker varje gång. Han gav också ett tips, nämligen att leta upp det mönster som utgör en så kallad QR-kod. Med en smartphone, utrustad med en app för att läsa QR, så kan man läsa av koden och via internet hitta mer information om konstverket.
QR-koden skymtas till höger på nedanstående foto.




Att prata om kultur

Ett vanligt argument för mer "kritisk" konst i den modernistiska/postmoderna/samtidskonstoida traditionen är att den ska få folk att tänka till. På ett sätt kan jag verkligen sympatisera med den tanken, i princip följande: Det finns det "vanliga" etablerade mestadels småborgerliga samhället där saker fungerar på ett visst sätt, mestadels ganska ekonomiskt/kommersiellt betingat. Och sen finns det konstens värld, där saker kan fungera hur som helst och bara för att de fungerar på andra sätt än vad man är van vid får det folk att tänka till. Konsten är alltså "kritiskt", den utmanar det borgerliga etablissemanget vilket är alldeles utmärkt.

Problemet är bara att det inte alltid är så lätt att börja tänka utifrån strukturer eller tankesätt du inte alls förstår dig på, det blir lätt bara ett avståndstagande och inte mycket mer. Kulturdebatten i Borås har exempelvis de senaste åren mest handlat om vanligt folks avsky mot allt för märkliga skulpturer vilket resulterat i ilska och inte mycket mer, inte många konstruktiva tankar har tänkts under tiden, det är jag rätt säker på.




Här är Octopus. Det är bara att betrakta så kommer den konstruktiva konstdiskussionen igång av sig självt.







Jag såg Mirja Unges "Klaras resa" på Göteborgs stadsteater för ett tag sen och på det hela taget var det en väldigt positiv upplevelse, en intressant historia, tydliga karaktärer och ett effektfullt gestaltande av en persons inre genom scenens yttre medel (spelar man "Love will tear us a part" kan det inte gärna vara en dålig pjäs"). Sånt som vanligt folk vill ha helt enkelt, vilket märktes på publikens överväldigande reaktioner efter slutet.

Tyvärr gled den väl stundtals iväg lite åt det populärkulturellt kitchiga hållet med en väl tillrättalagd handling, huvudpersonen börjar på universitetet, träffar direkt en lagom galen kompis som drar med henne ut på krogen och efter lagom mycket tvekan träffar hon där en lagom mesig kille och de har ett fantastiskt äventyr tillsammans. Till exempel. Den förenkling som gör populärkulturen till populärkultur och gör den dålig helt enkelt.

På det hela taget var det dock en ganska avancerad och bra pjäs, inte minst eftersom den var så lätt att diskutera, jag såg den med min flickvän och en kompis vilka väl inte är överdrivet vana vid att se och mer intellektuellt analysera pjäser någon av dem en i och med att en sådan pjäs både berör och anknyter till sådant de flesta har erfarenhet kommer samtalet väldigt lätt igång av sig självt.

Om det ska vara någon poäng med kulturen behöver den tränga in i människors liv och ge dem ett innehåll, en ogreppbar ilska som en ren provokation är riskerar bara att skrämma folk in i famnen på Big Brothers kvävande tomhet och då har den menlösa småborgerligheten segrat igen.

Oborgerlig kultursyn

Här är tanken att jag ska lägga ut mina reflexioner om den mänskliga kulturen i dess olika uttrycksformer. I somras var jag mestadels inne på politik och ekonomi, nu är mitt projekt mitt mer egentliga, att försöka förstå mig på och analysera kultur, mest som i betydelsen konst, musik, litteratur osv. (det finns inget riktigt bra ord som sammanfattar allt detta) men i viss mån också i betydelsen allt människor gör (typ plocka blåbär, det är god svensk kultur).

Jag har själv framför allt skrivit en hel del i mitt liv och i perioder verkligen levt för mina berättelser och världar men också stundtals vacklat angående poängen och meningsfullheten i sådana projekt. Nu försöker jag rikta mig mer utåt och skaffa mig mer av en helhetsbild av kulturen och dess funktioner.

Hade detta varit en stand-up-show med Seinfeld hade den börjat: ”Vad är grejen med kultur? Det måste vara en av de märkligaste mänskliga uppfinningarna, den producerar inget, vad är det liksom, det är ingenting. Det är som en stationär cykel för dina ansträngningar”.

Eller, ja det är alltså det vi ska lista ut så småningom, även om sökandet inte lär gå alltför spikrakt framåt och jag kommer tillåta mig att flumma ut hur mycket som helst, om vad som helst när jag själv känner för det. En härligt oborgerlig inställning, om jag själv får säga det.