Ett av USA:s största kolkraftverk läggs ned

Navajo

Under de senaste veckorna har det kommit två besked om nedläggningar av kolkraftverk i USA, skriver Washington Post. Orsaken är att den amerikanska kolindustrin har stora ekonomiska problem. 

Ägarna till kolkraftverket Navajo Generating Station i Arizona meddelade nyligen att kolkraftverket kommer att läggas ned 2019, vilket är flera decennier tidigare än beräknat.

Navajo Generating Station är det största kolkraftverket i västra USA och är den anläggning i USA som släpper ut tredje mest koldioxid. Ägarna motiverar nedläggningen med ekonomiska skäl.

För cirka en månad sedan meddelade även Dayton Power and Light att de 2018 kommer att lägga ned kolkraftverken Killen och Stuart i Ohio.

Anledningen till det amerikanska kolets dåliga trend är billig naturgas, billig förnyelsebar energi, regler för luftkvaliteten och svagare efterfrågan än beräknat på kol i Asien, skriver Micheal E Webber,  vice ordförande för energiinstitutet på Texas University. Dessa trender som ger kolet ekonomiska problem ser till stor del ut att fortsätta, och enligt Internationella Energirådet är kolproduktionen i USA nu lägre än under de senaste 30 åren.

Donald Trump ställde sig i valrörelsen tydligt på kolindustrins sida. Men det verkar nu alltså som att inte ens ägarna till kolkraftverken tror att Trump kommer att lyckas få glöd i kolindustrin.

Supermiljöbloggen har tidigare skrivit mer om den amerikanska kolindustrins problem om här och här.

Kolkraftverk i Stockholm stängs ner

800px-Kaknästornet_Frihamnen_Värtahamnen_Stockholm_Sweden_20050812

Efter hårda påtryckningar avvecklas det starkt kritiserade kolkraftvärmeverket i Värtahamnen.

Kolkraftvärmeverket i Värtahamnen är Stockholms enskilt största utsläppskälla för koldioxid, och har enligt ett pressmeddelande från Stockholms Stad stått för en tredjedel av de totala utsläppen.

Men nu försvinner den svarta fläcken från huvudstadens klimatkarta tidigare än väntat. Kolkraftverkets ägare Fortum väljer att avsluta den koleldade värmeproduktionen redan 2022, istället för att följa den ursprungliga planen om avveckling år 2030.

En bidragande faktor har varit den starka opinion som hörts mot det koldioxidsprutande kraftverket, bland annat på Supermiljöbloggens debattsida.

Taburettkrameriet blir sänke i nästa val

taburetter

Ja, detta är en klar kabinettsfråga, fjun är fjun och statsmannaskap är statsmannaskap, vanligtvis förblir de, just som i detta fall, åtskilda:

Risken: EPH, den tilltänkte tjeckiska köparen, kan komma att med hjälp av Vattenfalls brukolsfyndigheter öppna nya kolbrytningar som motsvarar 24 gånger Sveriges årliga utsläpp av koldioxid.

Det är dessa siffror och dessa relationer man skall ha i fokus när man begrundar det nu tagna beslutet om grönt ljus från regeringen för försäljning av Vattenfalls brunkolsfyndigheter i Tyskland.

Det hela påminner lite om Storebrorstänket från Hitlers Mein Kampf, här i citat från Wikipedia.org:

”All this was inspired by the principle—which is quite true within itself—that in the big lie there is always a certain force of credibility; because the broad masses of a nation are always more easily corrupted in the deeper strata of their emotional nature than consciously or voluntarily; and thus in the primitive simplicity of their minds they more readily fall victims to the big lie than the small lie, since they themselves often tell small lies in little matters but would be ashamed to resort to large-scale falsehoods. It would never come into their heads to fabricate colossal untruths, and they would not believe that others could have the impudence to distort the truth so infamously. Even though the facts which prove this to be so may be brought clearly to their minds, they will still doubt and waver and will continue to think that there may be some other explanation. For the grossly impudent lie always leaves traces behind it, even after it has been nailed down, a fact which is known to all expert liars in this world and to all who conspire together in the art of lying.”

— Adolf Hitler, Mein Kampf, vol. I, ch. X[1]

(lite skämmigt att ge detta citat på engelska men jag och flera tillhör ju de generationer som har lite torftig tyska i bagaget)

I det nu brännande kolfallet är det förstås inte fråga om att direkt ljuga om vilka katastrofala dimensioner kolbrytningen har utan snarare om att låta de jättelika utsläppen få förbli ouppmärksammade och okommenterade i den utsträckning som de egentligen förtjänar.

Men effekten på den allmänna opinionen blir likartad: om regeringen säger ja kan det nog inte vara så farligt och Vattenfall behöver ju pengarna, särskilt med tanke på bolagets andra dåliga affärer.

Nånstans ska ju bonuspengar och arvoden finansieras, en liten styrelseordförandepost i bolaget skulle väl inte heller sitta fel när saker och ting hunnit sjunka undan.