Hedersrelaterat våld och förtryck

Den 21 januari 2017 är det femton år sedan mordet på Fadime Sahindal, och ordet hederskultur etablerades i svensk offentlighet. Jag har försökt orientera mig genom lite litteratur kring hedersrelaterat våld och förtryck.

Mot slutet av 1990-talet började frågor om könsstympning, hedersmord och tvångsäktenskap komma upp på den politiska agendan, såväl globalt genom FN:s arbete som nationellt i flertalet västeuropeiska länder. Däribland Sverige: mordet på Sara Abed Alis 1996 och mordet på Pela Atroshi blev medialt uppmärksammade, vilket satte igång en intensiv offentlig debatt om heder, invandring och våld. År 2002 mördades ytterligare en ung kvinna av sin far – Fadime Sahindal, som bland annat talat inför Sveriges riksdag om hedersrelaterat våld och förtryck.1

Länge relativiserat

Radhika Coomaraswamy
Radhika Coomaraswamy, under 1990-talet FN:s speciella rapportör om våld mot kvinnor.

Inom FN har hedersbrott (crimes of honour) och hedersmord (honour killings), delar av en traditionell familjeideologi, länge främst diskuterats som brott mot de mänskliga rättigheterna. Först 1999 togs frågorna upp av FN:s dåvarande speciella rapportör om våld mot kvinnor, Radhika Coomaraswamy. I en annan rapport beskrivs hedersrelaterat våld som kulturellt betingade handlingar utförda inom familjen eller släkten. Coomaraswamy riktade skarp kritik mot det internationella samfundet för benägenheten att vifta bort dessa frågor som kulturella sedvänjor som det gällde att visa respekt och tolerans inför.2 Denna hållning kritiserades vid samma tid också av statsvetaren Susan Moller Okin, som menar att särskilda grupprättigheter för minoriteter ofta motverkar kvinnors fundamentala individuella rättigheter, som rätten att själv välja partner att få gifta sig med.3 Sociologen Åsa Eldén har visat hur svenska domstolar under 1990-talet inte dömde till mord i fall som hade tydliga drag av hedersmord, utan till dråp på grund av ”kulturell tillhörighet”. Eldén jämför med hur rättsväsendet, när det gäller etniskt svenska mäns våld mot kvinnor, tenderar att se handlingarna i ljuset av individuella förklaringar som psykisk sjukdom.4 Synen på mäns våld mot kvinnor, och uttrycken för detta våld, kan skilja sig åt – men de har det gemensamt att det finns en benägenhet att hitta förmildrande omständigheter av olika slag.

Den forskning som gjorts kring den statistiska förekomsten av hedersrelaterat våld internationellt pekar på att problemet är utbrett, även om det är nästan omöjligt att säkerställa den faktiska omfattningen. Jordanien och Pakistan är de länder som uppmärksammats mest: i Pakistan mördas flera hundra flickor eller kvinnor per år i konstaterade hedersmord, medan studier visar att många av morden på kvinnor i Jordanien är hedersrelaterade. Trots att det saknas studier som följer utvecklingen över tid är uppfattningen i många länder att företeelsen har ökat.

Kartläggningar i Stockholm och Göteborg

I början av 2016 släpptes rapporten Elvahundra av Varken hora eller kuvad, en organisation som bildats 2005 som en avdelning av den internationella organisationen Ni Putes Ni Soumises (bildad 2003 i Paris).5 Studien genomfördes i Stockholms förorter som en enkätundersökning där 1100 ungdomar i åldrarna 12-18 år deltog, samt intervjuer med ett femtiotal vuxna i åldrarna 19-55 år. I undersökningen uppgav 28 procent av de tillfrågade tjejerna att de upplever sig mycket hårt kontrollerade hemifrån. Drygt 27 procent av tjejerna och drygt 13 procent av killarna får aldrig följa med på skolresa med övernattning. Knappt 22 procent av tjejerna får inte delta i simundervisning. 83 procent av tjejerna och 62 procent av killarna uppger att de endast får umgås med personer av samma kön. 63 procent får inte ha en relation med någon av en annan etnicitet. Bland de vuxna deltagarna berättar en del av kvinnorna att familjen i Afghanistan, Bangladesh, Pakistan och andra respektive länder pressar dem och deras makar. Exempelvis tillåter många inte sina fruar att gå i skolan eller arbeta. Män har en uppfattning att kvinnors plats är i hemmet och inte i samhället. Ungdomarna i studien upplever sig som mer religiösa än sina föräldrar och har större tilltro till religiösa samfund än till offentliga myndigheter. I oktober 2016 publicerade Varken hora eller kuvad en rapport utifrån en liknande studie i Göteborg, med titeln Tolvhundra. Den här gången deltog 1200 ungdomar i åldrarna 12-18 år i kartläggningens kvantitativa del, medan ett femtiotal vuxna i åldrarna 19-55 år deltog i den kvalitativa delen. Resultatet pekar i samma riktning som i Stockholmsundersökningen.6

Socioekonomiska faktorer

Det finns en diskussion inom den internationella forskningen på området om hur det hedersrelaterade våldet ofta uppstår i exil, efter migration exempelvis till västeuropeiska länder. Det skulle då inte kunna förklaras enbart som ett kulturellt fenomen, utan har också att göra med marginalisering och klass. Tahira Khan är en forskare som diskuterat hur hedersrelaterat förtryck kan vara beroende av ekonomiska aspekter, även om det inte handlar om hedersrelaterat våld i exil utan i Pakistan.7 Khan menar att heder och patriarkal makt bygger på dels materiella värden som pengar och egendom, dels ickemateriella aspekter som kontroll av kvinnor och barn i det privata och kontroll av familjen, släkten eller gruppen i det offentliga. En man kan betraktas som hedervärd genom att uppnå både de materiella och ickemateriella värdena. Om kvinnorna i familjen beter sig på ett sätt som följer sociokulturella normer får männen sin manlighet och heder bekräftad av omgivningen. I överklassen, där män genom sitt ägande ses som respektabla, kan en man ses som icke hedervärd som ”hans” kvinnor och barn beter sig ”fel”. Men en man från arbetarklassen, som har en svagare position materiellt sett, kan i en omgivning där heder ses som viktigt känna desto större press att kontrollera sin familj. På sätt och vis kan man säga att fattiga män enbart har sin heder (de materiella aspekterna) att värna. Det är svårt att inte dra paralleller till de förbittrade män ur arbetarklassen i USA som Susan Faludi intervjuade för sin bok Ställd (1999). Mansidealen är någonstans boven i dramat, likväl som kvinnoidealen, vilka det gäller att konfrontera för att kunna uppnå befrielse för alla oavsett kön.

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , ,

Noter

  1. Jag lutar mig i det följande till stor del mot rapporten Hedersrelaterat våld och förtryck: En kunskaps- och forskningsöversikt, Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) 2010. Undantaget är stycket om rapporterna från Varken hora eller kuvad.
  2. Lynn Welchmann & Sara Hossain (red.), ”Honour”: Crimes, paradigms, and violence against women, Zed Books 2005.
  3. Joshua Cohen (red.), Is multiculturalism bad for women? Susan Moller Okin with respondents, Princeton University Press, 2005.
  4. Åsa Eldén, Heder på liv och död: Våldsamma berättelser om rykten, oskuld och heder, Uppsala universitet 2003.
  5. Amineh Kakabaweh, Guluzar Tarhan Selvi & Jonas Lundgren, Elvahundra: En studie om kartläggning av förekomsten av diskriminering och förtryck i hederns namn bland 1100 ungdomar och 50 tals föräldrar, Varken hora eller kuvad 2016, finns att läsa som pdf.
  6. Amineh Kakabaveh & Guluzar Tarhan Selvi, Tolvhundra: En kartläggning av attityder till samt förekomsten av diskriminering och förtryck i hederns namn bland 1200 ungdomar och 55 föräldrar i Göteborg, Varken hora eller kuvad 2016, finns att läsa som pdf.
  7. Tahira Khan, Beyond honour: a historical materialist explanation of honour, Oxford University Press 2006.

Inlägget Hedersrelaterat våld och förtryck dök först upp på jimmysand.com.

Ny rapport från Tankeverksamheten

Om klass, produktivkrafter och produktionsförhållanden har Johan Lönnroth och jag skrivit i en rapport för vår lokala tankesmedja, Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg. Den ska bli två kapitel ur vår kommande bok.

Våren 2014 kom Johan och jag med rapporten Den svenska vänsterns historia, också den utgiven av Tankeverksamheten. I den nya rapporten, 'Klassamhället i omvandling' och 'Det svarta hålet socialismen' - Två kapitel ur en kommande bok, diskuterar vi dels hur klassamhället förändrats de senaste decennierna, dels hur industrialismen förändrats och gått in i en ny fas som ytterligare stärker betydelsen av arbetskraftens kompetenser och arbetets kunskapsinnehåll. Har man en dragning åt marxism kan man säga att det handlar om klass, produktivkrafter och produktionsförhållanden.

En frihetlig socialism

Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg
Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg har just släppt en ny rapport av Johan Lönnroth och undertecknad.

Jämfört med den förra rapportens idéhistoriska anslag har den nya rapporten mer fokus på ekonomisk teori och statistik - särskilt i den första delen som handlar om klassamhällets omvandlingar. Vi anknyter till de senaste årens internationella debatt om jämlikhet, med referenser till namn som Thomas Piketty och Branko Milanovic. Men vi tar också upp diskussionerna om prekariatet och den kreativa klassen, och tar avstamp i Manuel Castells analys av nätverkssamhället.

Andra delen av rapporten är delvis en idéhistorisk odyssé som greppar över bland annat kapitalismkritiken hos Erik Gustaf Geijer, kooperationens idéer och gillesocialismen samt marknadssocialism i teori och praktik. Den ekonomiska demokratin - och bristen på sådan - är i fokus. Men det handlar också om arbetslivet - exempelvis tanken med det goda arbetet som prövades av Volvo i Torslanda på 1980-talet - och om hur industrialismens omvälvningar skärpt humankapitalets betydelse i produktionen. Dessa saker hänger ihop. Något skissartat tecknar vi bilden av någonting som skulle kunna kallas för en frihetlig socialism.

Rapporten är prövande till sitt anslag, och vi är tacksamma för kommentarer som kan leda till förbättringar. Så småningom ska den bli två kapitel i en ny upplaga av Den tredje vänstern, som ska ges ut av Bokförlaget Korpen. Gilla boken på Facebook för uppdateringar om utgivning och annat.

Ladda ner eller läs direkt

Essän finns på Tankeverksamhetens webbplats (eller så kan du läsa den direkt här nedan).

För övrigt...

...har jag sedan sist läst Ingvar Carlssons memoarbok Lärdomar: Personliga och politiska (2014) och David Karlssons En kulturutredning: Pengar, konst och politik (2010).

Jag måste erkänna att jag inte har någon direkt relation till Ingvar Carlsson, till skillnad från många andra för vilken han personifierar en hederlig gråsosse. Jag var knappt tio år när han blev statsminister, som följd av mordet på Olof Palme, och knappt tjugo när han avgick. Det var egentligen först när Göran Persson var statsminister som jag blev politiskt intresserad, då både lite för långt till vänster och lite för frihetlig för att tilltalas av socialdemokratin som jag såg den. (Sedan dess har jag kommit att ompröva såväl Göran Persson som socialdemokratin.) Andra socialdemokratiska ledare - alltifrån Hjalmar Branting till Olof Palme - har fascinerat i egenskap av historiska personer. Men Ingvar Carlsson hamnade så att säga i kläm för mig. Han var inte tillräckligt historisk, och inte tillräckligt samtida. Sedan har jag nog alltid uppfattat honom som en sympatisk person, men inte riktigt haft någon uppfattning om vad han stod för. Därför var det intressant att läsa denna behagligt skrivna och upplysande bok - från den närmast obligatoriska skildringen av en uppväxt i arbetarklassen till det internationella engagemanget, särskilt ordförandeskapet för Rwandakommissionen.

David Karlsson är idag bland annat redaktör för Bokförlaget Korpen, och jag fick hans bok när vi började diskutera utgivningen av Den tredje vänstern. Jag har förstås velat läsa den innan dess, inte minst med tanke på mina egna studier i kulturvetenskap för omkring femton år sedan. Och det är en bok som bör läsas av alla som håller på med eller är intresserade av kulturpolitik. Jag kunde önska att den hade kunnat ingå i kurslitteraturen när jag läste kulturvetenskap, och med uppdrag i styrelsen för Göteborgs stadsteater bildar den en god grund för min förståelse. David var sekreterare i den kulturutredning som tillsattes av den borgerliga regeringen, men han lämnade sitt uppdrag när han insåg att arbetet havererade. Det är synd att inte kulturutredningens betänkande hade mer gemensamt med den bok som kom ett år senare. Det hade kunnat bli något.

...gick jag inte riktigt i mål med min ambition att läsa tjugo böcker på två år, halvtidsrapporterad i maj förra året. Det blev elva böcker, och bara tre av dessa fanns på min ursprungliga lista. Nu funderar jag på att sätta upp en ny lista med böcker, med målet att läsa femton av dem på två år.

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , ,

Inlägget Ny rapport från Tankeverksamheten dök först upp på jimmysand.com.