Etikettarkiv: kärnkraft

Folkpartiet kan tänka sig att lägga ner Energimyndigheten

Postat av

0401150407611_max

Myndigheten har för mycket fokus på sol- och vindkraft.

SVT Nyheter kunde i går kväll avslöja att Folkpartiet, genom dess energipolitiska talesperson Eva Flyborg (bilden), vill se att Energimyndigheten görs om i grunden eller läggs ner.

Bakgrunden är att Flyborg anser att Energimyndigheten har för mycket fokus på förnybart som sol- och vindkraft och att det saknas kompetens på andra områden, exempelvis kärnkraft.

– Nu är det hög tid att vi får en ny energimyndighet som lever upp till sitt namn, säger Flyborg till SVT Nyheter och berättar också att hon ska jobba för att regeringen tar tag i frågan så fort som möjligt.

Energimyndigheten har enligt SVT inte velat kommentera utspelet. Inte oväntat har det däremot varit gott om kommentarer på Twitter. Nedan några exempel:

Per Ankersjö, Centerpartiet:
Oj! 1 april var ju ett tag sen så vad är detta? ;-)

Lise Nordin, Miljöpartiet:
Folkpartiets oenighet med regeringen om energipolitken har gått långt när de kräver nedläggning av Energimyndigheten!

Sara Karlsson, Socialdemokraterna:
Folkpartiet alltså. Pinsamt. Släpp gårdagen.

Josef Fransson, Sverigedemokraterna:
Väl rutet av @evaflyborg! Mycket flum på @Energi_mynd

Lars Ohly, Vänsterpartiet:
Folkpartiet, numera ett av Sveriges minst framstegsvänliga partier.

Irene Oskarsson, Kristdemokraterna:
Vi behöver en myndighet som jobbar offensivt med omställningen .

Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningen:
När energisystem blir allt mer förnybara fossiliseras folkpartisternas talespersoner.

Jesper Liveröd, Greenpeace:
Fp-logik: om en myndighet inte tycker som vi ska den läggas ned, oavsett hur välunderbyggda slutsatserna är.

Petter Lydén, Diakonia:
Så här bra betyg har energimyndigheten inte fått på länge :-)

 

Uppdatering, 11:50:

Energimyndighetens generaldirektör Erik Brandsma har precis gått ut med följande kommentar:

– Det gör mig förvånad och jag beklagar att en energipolitisk talesperson i ett av regeringspartierna ifrågasätter verksamheten på det här sättet. Eva Flyborgs uttalande har skapat oro på en arbetsplats med 370 statstjänstemän, som alla arbetar hårt och engagerat för att på bästa sätt klara av de uppdrag och mål som formuleras av Sveriges riksdag och regering.

 

 

Läs mer på Supermiljöbloggen:
Energimyndigheten tänker utreda vägen till ett hållbart energisystem

Håll i hatten!

Postat av

Blåsten kan man bli trött på, när den håller på för länge. Men den går ju att använda också, om man vill segla eller skapa energi. Det planeras en vindkraftpark, en rejäl sådan med många och höga verk, i de båda kommunerna Flen och Gnesta. Planerna har väckt lokalt motstånd. Personligen tycker jag att det är synd att så många motarbetar förnybara energikällor. Vi måste ändå få till dem och då måste några intressen någonstans maka åt sig.

En del tycker vindmöllorna är fula. Man kan ju inte direkt säga emot dem, smaken är som baken. Utseendet retar inte mig. Man kan ju jämföra med våra miljontals kraftledningar, master och annat. Skador på fågellivet påstår en del men det är mest snack och det är visat att skadorna är inga eller mycket ringa. Ljudstörningar har förekommit men med rimliga krav på lokalisering och gränsvärden, bör det kunna hanteras. Och det klagas på att nätet behöver byggas ut, på att subventionerna är för stora och lite annat men jag tror att grunden för de flesta klagomålen är att man fastnat i beroendet av fossilindustrin och kärnkraften och oroar sig för nymodigheter.

Å andra sidan kan man fråga sig, om man skulle vilja ha ett jättestort vindkraftverk inpå knuten eller i alla fall i närheten. Helst inte, får man väl medge men, som sagt, några intressen måste få stryka på foten för det allmänna intresset. Man kan jämföra med den känsloladdade vargfrågan. Det är klart att vi kan ha och ska ha en livskraftig vargstam i landet. Men det är lättare att tycka så för dem, som inte har jagande rovdjur springande precis i närheten av tamdjur och bostäder. Lösningen är inte att skjuta alla vargar, som jägarna vill eller så många att stammen ändå inte klarar sig, som miljöministern vill. Lösningen, när det gäller vindkraft är inte att motarbeta alla vindkraftetableringar p.g.a. olika särintressen som militära, ornitologiska, estetiska eller andra.

Det som inte synes …

Postat av
Kärnkraften

Kärnkraften

Det har just passerat ännu en årsdag för en av världens katastrofala Kärnkraftsolyckor.. Ännu en orsak att sträva efter 100% förnyelsebart.. Tänker förstås på Japan och Fukhusimaolyckorna i samband med Tsunamin.
Det som för några veckor var i all medias focus är nu en vardag av av fortsatt sanering och iordningsställande..
Det är ett tragiskt öde när arealer, människor och miljö för överskådligt lång tid nu tvingas bort från radioaktiv smittad mark och vatten. Just det faktum att mängder av kylvatten fick strömma fritt ut i havet under den akuta räddningsinsatsen för att förhindra fler härdsmältor i området

Strålningsnivåerna sjunker generellt. Men nyligen fångades en fisk med 510 000 becquerel cesium per kilo. Gränsvärdet är 100 becquerel. Tokyo Electric ska sätta ut nät för att stänga in sådan fisk… Hur ser den globala märkningen av Bq i marina livsmedel och vore det inte på plats att starta den typen av märkning, vatten känner inga gränser och är tyvärr en bra transportör av radioaktiva isotoper anrikas i fisk både innanför och utanför eventuella nät…

Läs mer om skandalerna kring saneringsarbetet i Ny teknik :

http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article3655699.ece


Matematik

Postat av
Läste på Supermiljöbloggen att det franska strålsäkerhetsverket IRSN i hemlighet beräknat kostnaderna för ett kärnkraftshaveri till mellan 6 800 miljarder och 51 000 miljarder kronor, beroende på varierande förutsättningar och scenarios. Offentligt har man gått ut med lägre men fortfarande rysliga belopp. Men om man bortser från de exakta beräkningarna och gissningarna, är frågan ändå varför kärnkraftsindustrin, om det kostar gigantiska belopp, bara ska stå för en bråkdel av skadekostnaderna. I Sverige måste skattebetalarna svara för all skada av ett haveri över 10 miljarder. Det är förstås ingen rim och reson i det. De största förlusterna, de som gäller människors väl och ve, kan inte ersättas med pengar men om man ägnar sig åt bara pengaräknandet och hugger till med att ett haveri i Sverige skulle förorsaka kostnader på t.ex. tio tusen miljarder, ett belopp i underkant av det spann IRSN beräknat för Frankrike, får kärnkraftsindustrin, som förorsakat eländet, stå för en promille av kostnaderna och skattebetalarna för 99,9 %. Det gäller, oavsett hur många miljarder industrin och dess ägare kan ha tjänat på det havererade verket före katastrofen. Skälet är, kan man anta, att annars skulle varje investering i ny kärnkraft bli omöjlig att göra en ekonomiskt hederlig kalkyl för. Och ny kärnkraft vill ju flera politiska partier att vi ska få.

Vattenfalls europaäventyr – Vattenfallreflektioner del III

Postat av

En fråga som har diskuterats i medierna i samband med Nuonaffären är hur det kommer sig att Vattenfall satsade så mycket på sina europeiska äventyr. Till exempel Studio 1 tisdag  SvD skriver om en flod av förvärv och fusioner i Europa, men utan att förklara varför.

Jag har tidigare förklarat bakgrunden till Vattenfalls hets efter europeisk tillväxt, t.ex. här, här
och här.

I korthet: i EU:s avreglerade energimarknad har många räknat med att det ska bli en rad uppköp och sammanslagningar. Det handlar om att äta eller bli uppäten. Det bygger på en syn på hur reellt existerande marknader fungerar: det tenderar att bli koncentration. För flera år sedan beskrevs situationen så här.

Vattenfall stämmer Tyskland – Vattenfallreflektioner del I
Vattenfall och staten som ägare - Vattenfallreflektioner del II
 

Vattenfall och staten som ägare – Vattenfallreflektioner del II

Postat av
I radion vill riksdagsledamoten Carl B. Hamilton (FP) privatisera Vattenfall. Han har tidigare framfört samma åsikt i SvD, i likhetmed Timbroliberalen Mattias Svensson. I DN ifrågasätter också Peter Wolodarskistaten som ägare, utifrån Nuon-affären.
 
Hamilton menar att privata ägare inte skulle ha låtit ledningen härja fritt som successiva regeringar har gjort. Han kanske inte har hört talas om vad de amerikanska bankerna gjorde. Och enligt tidningsuppgifter finns det flera företag som gjort usla affärer i energibranschen. Men en skillnad är att det inte blir skattepengar som en våghalsig företagsledning slösar bort. Däremot kanske pensionspengar.

Det ironiska är att det kan vara just tryggheten i ett statligt ägande med en i bästa fall splittrad regering som gör att Vattenfall kan komma att realisera Hamiltons och FP:s, Wolodarski och DN:s, dröm om ny kärnkraft i Sverige. I och för sig kan man undra om någon finansiär är tillräckligt dum för att låna pengar till en kärnkraftsäventyr. Men, vi har lärt oss att man inte ska överdriva hur smarta finansiärer är. Och i fall Vattenfall tillåts ställa vattenkraften som säkerhet kan det vara attraktivt i sig att komma över den. (F ö en skatt som Sverige bör vara mån om att behålla.)

Man kan hoppas att Vattenfall inte riktigt har menat allvar med sin ansökan om ny kärnkraft i Sverige. Men man börjar nu prata om miljarder, pengar som är väl stora för att kasta i sjön, kanske till och med för vattenfall. Och Vattenfalls omorganisation från i somras har motiverats med att det styrbättre mot kärnkraft. Å andra sidan kan man läsa om hur ett engelskt energibolag drar sig ur en nykärnkraftssatsning där utvecklingskostnader blir i storleksordningen 10 miljarder kronor. Möjligen är fortsatt statligt ägande med FP i regeringen en förutsättning för att Vattenfall ska fortsätta satsa på kärnkraft.

Vattenfall stämmer Tyskland – Vattenfallreflektioner del I
Vattenfalls europaäventyr – Vattenfallreflektioner del III

Vattenfall stämmer Tyskland – Vattenfallreflektioner del I

Postat av
Vattenfall och dess tidigare ledning har nu råkat ut för en välförtjänt kritisk granskning, särskilt i SvD, i första hand utifrån sin usla Nuon affär.  Jag har tidigare bloggat en hel del om Vattenfall. Jag har slutat med det, för att jag själv har ett engagemang i en konkurrent till Vattenfall. Men framför allt ett radioprogram i Studio 1 tisdag gör att jag nu gör ett undantag. I tre inlägg kommentarer jag tre frågor som var uppe till diskussion: Vattenfalls överlägsna förståelse för och anpassning till förhållanden i Tyskland, att problemet är en statlig ägare, och hur det kommer sig att Vattenfall gett sig in i sitt europeiska äventyr – och tillåtits göra det.

FP riksdagsledamoten Carl B. Hamilton säger i radion att Vattenfall i Tyskland har att agera enligt den tyska marknaden, vilket vi i Sverige kanske har svårt att förstå.
 
Sanningen är snarare att Vattenfall har haft svårt att acceptera spelreglerna på den tyska marknaden. Vattenfalls misskötsel av kärnsäkerheten vid sina anläggningar i Tyskland retade upp både regeringen och övriga kärnkraftbranschen, och blev till och med en valfråga.  Dess informationshantering var så usel att Tysklands miljöminister sade att det var som om Greenpeace skötte deras informationsavdelning.

Två gånger har Vattenfall stämt den tyska regeringen. Första gången var det för att delstatsregeringen i Hamburgförsökte stoppa ett planerat kolkraftverk där. Ett verk, som man nu allmänt medger kommer att vara en dålig affär. Och en stämning som ställde till trassel för regeringen i samband med det svenska EU-ordförandeskapet.

Förra året stämde Vattenfall tyska regeringen för att den vill stängakärnkraften. Man kräver ca 30 miljarder kronor. Mot bakgrund av hur dåligt Vattenfall skött både säkerheten och informationen kring sina kärnkraftverk i Tyskland är det ett lomhört agerande som kommer att solka ned deras rykte där ännu mer.

Vattenfall och staten som ägare – Vattenfallreflektioner del II
Vattenfalls europaäventyr – Vattenfallreflektioner del III

Vattenfallsdränage

Postat av

ENERGI~1

Jag gillar principen att staten faktiskt äger och roddar ett energibolag- det ligger i ett lands nationella intresse att vara oberoende av externa parter för någon form av grundförsörjning… Jag gillar också principen att man som ägare styr bolagets inriktning i fas med ambitionen för ett fossilbränslefri produktion till förmån 100% förnyelsebart.

På vattenfalls hemsida står det :
”Resultatet av vårt miljöarbete skapar goda förutsättningar för hållbar affärsutveckling och för att öka vår konkurrenskraft. Vi uppfyller gällande lagar, bestämmelser och tillstånd. Genom ständiga förbättringar är vår ambition att vara ledande och ett föredöme på de marknader där vi verkar.

Inom våra verksamhetsområden fokuserar vi på miljöskydd, förebyggande av föroreningar och på människors hälsa. Vårt agerande präglas av respekt för de kulturer som finns i de områden där vi är verksamma.

Vi är angelägna om att driva en öppen dialog i frågor som rör miljöpåverkan av vårt ledarskap, vår verksamhet och våra produkter. Vi strävar efter att tillhandahålla energilösningar som stödjer en hållbar samhällsutveckling. ”

Nu är det uppenbart att Alliansregeringens mycket svaga och svekfulla uppgörelse om energipolitiken urholkat båda principerna som jag gillar. Dels öppnade man upp för meroch utbyggd kärnkraft samt att vårt Vattenfall kastade sig ut på Europamarknaden och började handla upp ”fulel”… Det visar sig också att det blir en extrem dyr nota med rena brandskattningen av Svenskt kapital överpriser på ca 30 MILJARDER!!!

Vattenfall köpte nämligen 2009 det nederländska kolkraftsbolaget Nuon för 97 miljarder kronor.
Svenska Dagbladet avslöjade tidigare att näringsdepartementets tjänstemän varnade för att affären inte skulle gå ihop, och att priset var uppåt 30 miljarder för högt…

Nu är inte det enda förlustaffären där Vattenfall med regeringens goda vilja dränerat Vattenfalls ekonomi..
I dag visar nämligen Svenska Dagbladets granskning av Vattenfalls bokslut i fjol att hela utlandssatsningen är en ”finansiell ehecsmitta”, med miljardförluster i investeringar i biomassa i Liberia, felsatsningar på kolkraftverk i Tyskland, märkliga affärer i Danmark och Polen.

Unghefär med samma trovärdighet som spam-mail som utlovar vinster och stora intäkter visar det sig att en annan av dessa suspekta utlandsaffärer kostat skjortan : Vattenfall Biomass Liberia AB:s bokslut för 2011 var den totala exponeringen 300 miljoner kronor i aktier i Buchananbolaget och fordringar på 326 miljoner kronor. Hur dessa kunde gå helt förlorade plus ytterligare 870 miljoner kronor är svårt att förstå. Vattenfall ger som sagt var ingen förklaring till hur 1,5 miljard kronor kunde gå förlorade???

På vattenfalls egen hemsdida är det tyst om bolagsaffärer och miljardförluster…
Men de tipsar om hur du kan spara el hemmavid…och därmed spara pengar humhum…

Läs mer:

http://www.svd.se/naringsliv/branscher/energi-och-ravaror/de-ar-vattenfalls-utlandska-varbolder_7924660.svd#xtor=AD-500-%5Bsvd.se/naringsliv%5D-%5B%5D-%5BTextlank%5D-%5Baftonbladet%5D-%5B%5D-%5B%5D

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16265271.ab

http://www.vattenfall.se/sv/index.htm


Totalförbud en trygghet för folk och företag

Postat av
En av kärnkraftens främsta tllskyndare, DN:s ledarsida, har i dag en ledare om uranbrytning. Tidningen vill inte ha ett totalförbud. Kanske inte uranbrytning alls, egentligen. Men argumentationen haltar.
 
DN tycker inte att miljöriskerna ska överdrivas.
 
Nähä. Visst. Behövs f ö inte. De är allvarliga nog. De lämnar mer radioaktivitet att ta hand om än normal gruvdrift.
 
Tidningen tycker att ”ett tungt vägande skälv mot totalförbud är alla de arbetstillfället som kan skapas i glesbygdsområden”.
 
Kanske inte heller dessa bör överdrivas? På flera håll står nämligen uranbrytning mot andra näringsintressen som turism, jordbruk, rennäring… Dessvärre kan de negativa konsekvenserna kvarstå långt efter det att utvinningen upphört.
 
DN menar annars att kombinationen av miljöprövningen och kommunalt veto gör att det nog inte blir några problem, och underförstått kanske ingen uranbrytning heller. Och hur som helst inte någon omfattande verksamhet.
 
Vilket möjligen alla de företag som nu letar uran i Sverige inte håller med om.
 
Och vi bör inte heller överdriva hur stark vår miljöprövning är. När man följt turerna kring kalkbrottet på norra Gotland där Nordkalk velat skövla Ojnareskogen och andra miljövärden samt riskera en viktig vattentäkt så känner man sig knappast trygg med vårt miljöprövningssystem. Särskilt när det ligger starka industriintressen bakom.
 
Ett totalförbud mot uranbrytning i vårt land ger en säkerhet för folk och företag. Det skyddar miljövärden som är viktiga för oss och vår framtid.
 
DN medger att ”möligen kan det också finnas en risk för att svensk uranbrytning gör oss mindre benägna att utveckla mer skonsam energiteknik”.
 
Det är en viktig poäng. De som säger sig vilja främja näringslivet brukar framhålla betydelsen av långsiktigt stabila och förutsebara spelregler. Det gäller också för det som funderar på att satsa på förnybar energi, och för den delen gruvbolag.
 
Jag menar att ett uttryckligt förbud mot uranbrytning också skapar tydligare och mer förutsebara spelregler för företag som satsar på prospektering efter uran, och såklart vill kunna sälja rättigheterna till någon som vill starta en gruva, om de hittar bra fyndigheter. Annars skulle de kanske inte satsa miljoner på att leta.
 
Ett tydligt förbud mot uranbrytning skulle också minska osäkerheten om energipolitiken. Det skulle göra det något tryggare att investera i förnybar elproduktion, och i hushållning.
 
Och något mindre tryggt att fortsätta planera för kärnkraft.
 
Vilket ju strider mot det som DN:s ledarsida brukar vilja ha.
 

Uranutvinning utan al-Qaida

Postat av
För sådär en 10 dagar sedan pratade jag med en forskare som sade i förbifarten att ett huvudskäl till att Frankrike gick in i Mali var egentligen för att skydda franska affärsintressen, i första hand uranbrytningen.

Jag blev nyfiken och började läsa på. Det var ungefär då det kom rapporter i internationell press om att Frankrike hade bestämt sig för att skicka in specialstyrkor för att skydda uranbrytningen i grannlandet Niger. Man är orolig för attacker från al-Qaida. Man vill skydda Arevas affärsintressen, man vill skydda Frankrikes uranförsörjning. I natt lade jag upp några blogginlägg om detta. 

Kanske spökar också minnet av skrämselhickan från rapporterna om Saddam Husseins intresse för uranet i Niger.

De franska intressena i Nigers uranbrytning ägs av det franska statsägda bolaget Areva.  Samma företag som bygger det problemtyngda kärnkraftverket Olkiluoto i Finland.

Jag vaknar nu på morgonen med att höra på Vetenskapsradionom att man vill utvinna uran i Finland. Häromdagen berättades att regeringenväntas fatta beslut inom en månad.
Men där handlar det tydligen inte om att bryta nytt som i Sverige, utan att utvinna uran ur avfall från annan brytning. Det är samma gruva som drabbades aven allvarlig olycka för några månader sedan, då stora mängder med uranhaltigt vatten läckte ut.

På morgonen berättar Ekot om att en majoritet av kommunalråden i de kommuner där bolag letar uran i Sverige är emot uranbrytning här. Bara ett fåtal är för. De som är det argumenterar att eftersom vi har kärnkraft så borde vi tillåta uranbrytning.
 
Nu känns det långsökt att vara rädd för al-Qaidaattacker mot uranutvinning i norden.

Men risken för olyckor kvarstår. Vill man undvika dubbelmoralen med kärnkraft är säkrare att avveckla den än att utsätta sig för ännu flera risker med urankedjan från utvinning till avfall.

Franska trupper till urangruvor i Afrika – Del III

Postat av

Del III: Al-Qaida, urangruvorna och lärdomar

I mitten av september 2010 kidnappade al-Qaida i Nordafrika sju personer från gruvverksamheten, varav fem franska medborgare. Fyra av fransmännen hålls fortfarande som gisslan. Brytningen fortsatte, men byggandet på den nya gruvan i Imouraren stoppades.  

I oktober 2012 klagade regeringen på att Areva inte höll tidsplanen för den nya gruvan i Imouraren. Gruvan skulle ha börjat produktion 2012, nu talades om 2013 eller kanske 2014. Areva är ju Nigers största enskilda investerare och viktig för landets ekonomi.

Areva hade dock råkat ut för andra problem. Urangruvan i Arlit drabbades av en strejk i augusti, arbetarna klagade över levnads- och arbetsförhållanden. Stridigheterna i grannlandet Mali hade blivit allt svårare.

I mitten av januari i år gick så franska flyget och franska trupper in i Nigers grannland Mali. Enligt en artikel i DN var uran en viktig faktor bakom ingripandet. Strax efter angreps gasanläggningen i ett annat grannland, Algeriet, av al-Qaida, förmodligen som hämnd. Islamitiska hemsidor varnade för flera attacker mot Frankrike och franska intressen.

Den 24 januari beordrades så franska specialtrupper in i Niger för att förhindra hämndattacker mot urangruvorna där. Nigers regering informerades först senare, enligt Reuters.  Den 4 februari bekräftade så Nigers president att de franska specialstyrkorna bevakade en urangruva, enligt BBC.
Ja, vad kan man dra för lärdomar av denna soppa?

En är klassikern: det är klokt att undvika att hamna i situationer där det inte finns någon bra lösning.

En annan är den gamla vanliga: det är klokt att undvika kärnkraft och allt som hör med kärnkraftskedjan, från uranbrytning till avfallet. Även om det kan verka smart att ha smutsiga delar av verksamheten långt hemifrån så kan det straffa sig på sikt ändå.

En tredje är också bekant: det är viktigt att bekämpa fattigdom. Trots Nigers roll för Frankrikes elförsörjning är bara ca 10% av landets egenbefolkning uppkopplad på elnätet. Landets tidigare regering hade anklagats många gånger för korruption. Nedtryckta grupper i ett samhälle är en grogrund för extremister. Det är klokt att minska klyftorna.
 
Del I: Inledning
Del II: Franska urangruvor och konflikter i Niger 
Epilog: Uranutvinning utan al-Qaida

Franska trupper till urangruvor i Afrika – Del II

Postat av

Del II: Franska urangruvor och konflikter i Niger

Uranet upptäcktes 1957, när Niger var fortfarande en fransk koloni. Produktionen i den första gruvan kom igång 1971. Sedan dess har uranexportertill Frankrike en särställning, ett resultat av ett avtal i samband med att Niger blev ett självständigt land 1961 SOMAIR, i Arlit, ägs nu till 67 % av Areva. Produktionen i den andra gruvan kom igång 1978. Areva äger 34 % COMINAC (Akouta). SOMINA (Azelic) började producera först 2010 och ägs huvudsakligen av kinesiska intressen. Uranet finns i norra Niger, ett område som domineras av tuaregerna.

På 1990-talet fanns ett inbördeskrig mellan rebeller i norra Niger och regeringen i söder. Ett av skälen var att den norra delen av landet,där uranet finns, inte fick del av intäkterna.

När uranpriserna sköt i höjden 2006-2007 beviljade Niger, liksom för övrigt Sverige, mängder av tillstånd för att leta efter uran. Tillstånd gick till bolag från flera länder. Frankrikes särställning hotades. Enligt enartikel i Le Monde var det huvudsakligen presidentens inre krets som gynnades. Större delen av tuaregernas områden omfattades av undersökningstillstånd för uran.

I juni 2007 återkom stridigheterna. Rebellerna hade bl.a. attackerat anläggningar som försörjer Arevas gruvor med vatten och el. Rebellerna anklagade regeringen för att se mellan fingrarna med brott mot miljöreglerna mot att gruvavgifterna betalades in. Den egentliga måltavlan varregeringen, inte Areva. Regeringen hade för sin del avfärdat upproret som en täckmantel för smuggling. Enligt New York Times hade tuaregrebeller försökt få kontroll över uranfyndigheterna.
 
De höga priserna och intresset från länder som Kina gav Niger 2007 en starkare förhandlingsposition gentemot den gamla kolonialmakten. Presidenten krävde att Paris skulle inta en hårdare linje mot upproriska tuareger. Han fick också igenom en 50 procentig ökning av Arevas avgifter tillNiger.  I början på 2009 fick så Areva som huvudägare tillstånd för en ny gruva i Imouraren (som hade upptäckts redan 1966). Strax efter, i mars 2009, besökte den dåvarande franska presidenten Sarkozy Niger i sällskap med VD:n för Areva. Då hyllade Sarkozy regeringens ”demokrati och stabilitet”.
 
I samma veva publicerade webbsidan för FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp ((UNOCHA) ett reportage om svåra problem medföroreningar i gruvregionen. Lokalbefolkningen hade i åratal klagat på allvarliga sjukdomar. Oberoende undersökningar påvisade höga halter av radioaktivitet i luften och vattnet. Areva hävdade då att en konstaterad hög dödlighet vid andningsproblem berodde på att gruvstaden finns i ett ökenområde.

Presidenten upplöste sedan parlamentet i augusti samma år och ändrade grundlagen för att kunna sitta kvar. Efter en period av oroligheter avsattes han av en militär kupp i början av 2010. Tuaregupproret upphörde. Den nya regeringen lovade mer öppenhet och insyn kringresursexploateringen, en folkomröstning om en ny författning i oktober och val i januari 2011.

Ungefär samtidigt som statskuppen publicerade Spiegel ett långt reportage om en tuareg aktivist som hade gett sig på Areva. Almoustapha Alhacen, en maskinreparatör vid gruvan, hade startat en lokal miljörörelse tio år tidigare sedan flera arbetskamrater insjuknat i misstänkt cancer. Ett klagomål var att Areva inte hade tagit sitt ansvar för arbetarskydd eller för lokalsamhället. Greenpeace besökte området i slutet av 2009, tog prover, och lade upp en film på nätet. Spiegel beskrev det som så, att gruvorna hade återigen bidragit till upproren i norra Niger, då tuaregerna använde våld i ett försök att få sin del av gruvintäkterna.

Under 2010 rapporterade Greenpeace om höga utsläpp eller olyckor från gruvorna. Greenpeace lade sedan upp en något längre filmom gruvutsläppen och hur de drabbar lokalbefolkningen.  
 
Del I: Inledning
Del III: Al-Qaida, urangruvorna och lärdomar
Epilog: Uranutvinning utan al-Qaida

Franska trupper till urangruvor i Afrika – Del I

Postat av

Jag har skrivit ett längre stycke om franska trupper och urangruvor i Niger. Jag har delat upp det i tre inlägg.

Del I: Inledning

Franska trupper har nu gått in i Niger för att försvara urangruvor där.

Gruvorna ägs till största delen av det franska statsägda kärnkraftsbolaget Areva. Niger är Frankrikes enskilt största uranleverantör. Arevas gruvor i landet levererar i runda tal 20 procent av bränslet till Frankrikes kärnkraftverk, som i sin tur svarar för ungefär 75% av landets elförsörjning.

Den franska militära insatsen bygger på en rädsla förangrepp på gruvorna, liknande angreppet på gasfältet i Algeriet nyligen. Det handlar inte bara om att skydda franska medborgare. Det handlar också om att skydda statsägda tillgångar. Och landets uranleveranser. Och hindra att uran kommer i orätta händer.

Det är en rädsla som inte är grundlös. Tvärtom har de franska urangruvorna i Niger varit kantade av konflikter en längre tid.
 
Del II: Franska urangruvor och konflikter i Niger
Del III: Al-Qaida, urangruvorna och lärdomar
Epilog: Uranutvinning utan al-Qaida

byt ut kärnkraft till förnybart!

Postat av

Miljöpartiet är den absolut största motståndaren till kärnkraft. Vi ser inte det som en del av framtidens energikällor och är tydliga med att vi vill, så fort det bara är möjligt, ha 100% förnybar energi. MP föreslår att all el- och värmeproduktion år 2030 ska vara helt förnybar, främst ska detta göras möjligt genom fördubblad utbyggnadstakt av förnyelsebart, vindkraft, ökad stöd till solkraft  och energieffektiviseringsprogram för te x företag.

I en artikel i lördagens nwt framgår att miljöpartiets lokalavdelning i Filipstad inte vill bygga ut vindkraften i kommunen. Argumentet för detta kan vara många, det kan te x handla om att platsen som är tänkt för de planerade vindkraftverken är olämplig, att det finns natur- och kulturvärden som man vill bevara och värna, vilket jag till fullo förstår och respekterar.

Argumentet som lyfts fram är däremot att vi har ett elöverskott och att ny el inte behövs, eftersom det finns kärnkraft. Det argumentet är för mig mycket märkligt eftersom det snarare är så att vi behöver byta ut och avsluta alla fossila energikällor. För att detta ska vara möjligt krävs att andelen förnybar energi ökar så att vi kan stänga kärnkraftverken – för att den energi vi behöver tillverkas genom bättre, säkrare och mer miljövänliga energikällor, tex genom vindkraft.


Myten om klimatsmart kärnkraft

Postat av
Klimattoppmötet i Doha är över och den väntade katastrofen ett faktum. Man är så långt ifrån de nödvändiga besluten att man kan ifrågasätta poängen med att överhuvud taget arrangera klimattoppmöten. Här hemma rapporterar Aftonbladet att den svenska regeringen inte räknar med en fullständig omställning till förnybar energi. I veckan presenteras underlaget till ”Färdplan 2050”, Sveriges långsiktiga klimatpolitik. Där utgår man från att Sverige har lika mycket kärnkraft 2050 som idag. Logiskt, menar Jan Björklund och andra kärnkraftskramare som ivrigt odlar myten om att kärnkraft är del av lösningen av klimatfrågan. En myt som det är hög tid att slå hål på.

Att kärnkraften skulle vara fossilfri är helt enkelt inte sant. Vid såväl brytning som upparbetning av uran går det åt olja. Dessutom är den hårt subventionerade kärnkraften en bromskloss på utbyggnaden av förnybar energi. Att regeringen vill bygga fast oss i ett system som bygger på en ändlig resurs kan därför knappast glädja någon mer än kärnkraftslobbyn.

I Oskarshamns kärnkraftverk står en reaktor still. Strålskyddsmyndigheten ansåg säkerhetsbristerna vara så stora att man tog till den extremt ovanliga åtgärden att tvångsstoppa en reaktor. Tack vare vårt sårbara energisystem som bygger på storskalig kärnkraft riskerar vi nu få brist på el i vinter. Vi kan bara hoppas att det kan bli en välbehövlig väckarklocka som får oss att se behovet av en ny modern energipolitik. Då behövs en grön offensiv i debatten som kan slå hål på de myter som frodas om kärnkraftens "nödvändighet".

Fler som bloggar: Hans Wåhlberg (MP), Birger Schlaug

Se Världens säkraste kärnkraft. En film av Maj Wechselmann. 29-30/11 och 1/12.

Postat av

Möt filmaren Maj Wechselmann i samband med filmvisningen och delta i samtalet kring kärnkraften!
Samtalet leds av moderator.

Välj mellan tre tillfällen:

Torsdag 29 november kl. 18.30 Laxsjö Bygdegård
(Moderator: Owen Laws)

Fredag 30 november kl. 19.00 Hoverbergs Bygdegård

Ytterligare möjlighet att möta Maj Wechselmann och ta del av hennes övriga filmkarriär:

Lördag 1 december kl. 15.00 Bio Regina, Östersund

- Är kärnkraftsolyckan i Japan över? Eller förvärras den?
- Är de svenska kärnkraftverken säkra?

Se nedan för mer information om filmen. Ladda ned affischen för Laxjö som pdf (3 mb) här, och som jpg (600 kb) här.

VÄRLDENS SÄKRASTE KÄRNKRAFTVERK

“Den mänskliga faktorn – Bi åker till Fukushima”

I samband med jordbävningen och tsunamin den 11 mars förra året havererade kärnkraftverket Fukushima i norra Japan. Dagarna efter spreds bilder på kraftiga explosioner över hela världen, men från det ansvariga bolaget TEPCO, kom endast uppgifter om att en vätgasexplosion hade ägt rum.

Sanningen om katastrofens omfattning erkändes först senare. När Bi åker till Japan är det för att reda ut hur det kan komma sig att människor fortfarande bor kvar i områden som enligt utländska experter borde vara evakuerade. Vi möter därtill en tidigare säkerhetsvakt vid Ringhals, som är öppet kritisk till hur säkerheten skötts vid svenska kärnkraftverk.

Med osvikligt patos fortsätter Maj Wechselmann ta sig an dagsaktuella ämnen och lyckas här fullborda en dokumentär, som kraftigt ifrågasätter den kärnkraftsvänliga retorik som varit vanlig de senaste åren.

Maj Wechselmann är född 1 mars 1942 i Köpenhamn, Danmark, är en svensk regissör, dokumentärfilmare och debattör. Wechselmann har varit en föregångare inom dokumentärfilm och är vår mest framgångsrika kvinnliga dokumentärfilmare.

Film- och samtalsturnén är ett samarbete mellan
Miljöpartiet i Jämtlands län
Studieförbundet Vuxenskolan
Filmpool Jämtland.

Välkommen!
______________________

Ida Krusevi
Verksamhetsutvecklare
SV Jämtlands län

Projektledare, Ung i Byn

Studieförbundet Vuxenskolan
Litsvägen 22, 831 41 Östersund
direkt:             063-128618
ida.krusevi@sv.se
www.sv.se/jamtlandslan

Satsning på sol och vind ger elöverskott

Postat av

Det finns många missuppfattningar och felaktiga beskrivningar av utvecklingen på energiområdet i Tyskland. En missuppfattning är att beslutet att stänga ner kärnkraften leder till elbrist. Verkligheten talar ett annat språk.

Enligt Spiegel har Tyskland hittills i år exporteras mer el till grannländerna än någonsin. Det framgår av de preliminära siffrorna från branschföreningen för tysklands energiföretag (BDEW). Under de första tre kvartalen 2012 flödade 12,3 terawattimmar el över gränserna från Tyskland till grannländerna. Detta motsvarar produktionen från två stora kraftverk som kontinuerligt levererar el under hela denna tid.
Jämför man med samma period förra året, innan beslutet att stänga kärnkraften, är skillnaden stor. Då var Tyskland enligt den nationell statistik nettoimportör av el. Underskottet uppgick till 0,2 TWh.
Enligt analytikerna är det den snabba utbyggnaden av förnybar energi som skapar elöverskottet. Stora mängder vind-och solel dämpar priset på elbörsen. ”Nedgången i priserna leda till mer el från Tyskland exporteras till grannländerna,” rapporterar Bloomberg New Energy Finance.

Rädslan för att en avveckling av kärnkraften skulle leda till elbrist har alltså ingen förankring i verkligheten. Med en genomtänkt och offensiv energipolitik kan en avveckling som möts av snabbt ökad produktion från förnybara energikällor leda till elöverskott och sjunkande elpriser. Samtidigt förväntas den tyska energiomställningen skapa hundratusentals nya jobb. Tyskland har visat att det går. Det som har hänt i Tyskland och som vi fortfarande väntar på i Sverige är en tydlig politisk vilja och en smula mod från regeringen.

Början till en politisk levnadsteckning

Postat av

För ett par månader sedan hamnade jag i en diskussion med Erik Svensson på Twitter, som fick mig att reflektera kring min ideologiska utveckling. Det följande är första delen av något som kan liknas vid en politisk bekännelse.

Förutom att vara professor i zoologisk ekologi vid Lunds universitet har Erik Svensson bloggat flitigt på Biology & Politics utifrån en partilös vänsterståndpunkt. Jag tror att vi stötte på varandra – genom bloggandet, inte kroppsligen – när jag var aktiv i Vägval Vänster, en förening Erik ofta spytt galla över. Liksom han gjort med Arenagruppen, som jag sympatiserat med. Eriks i dag nedlagda blogg var ofta mycket läsvärd, särskilt när han rörde sig i gränslandet mellan naturvetenskap och politik. Jag tror inte att han särskilt ofta funnit något av intresse på min blogg, men det skulle i så fall glädja mig.

Vår diskussion på Twitter behöver kanske inte återges här. Det framkom att Erik uppfattar mig som ideologiskt vilsen – något han grundar i att jag bytt politiskt parti, medan han själv håller sig partilös. För snart två år sedan gick jag med i Socialdemokraterna, efter att ha varit medlem i Miljöpartiet i fem års tid. Innan dess var jag som sagt aktiv i Vägval Vänster (men inte medlem i något parti) och kunde beskriva mig själv som frihetlig vänstermänniska. Jag tycker nog själv att det finns en kontinuitet i mina politiska värderingar, men det är klart att det kanske inte framkommer. Det spelar inte så stor roll. Men om det skulle intressera någon tänkte jag lite självupptaget reflektera kring min politiska utveckling.

Uppväxt och ungdomsår

I blått fält en kyrka av silver med korsprydd takryttare på mitten och kors över vardera gaveln samt med svarta fönster; däröver en ginstam av silver belagd med tre blåa cirkelsågklingor.

Grums kommunvapen.

Hur hamnade jag då här? Till att börja med skulle jag nog beskriva min sociala bakgrund som arbetarklass. Jag föddes och växte upp i Grums, en liten bruksort bland kranskommunerna till Karlstad, Värmland. Mina föräldrar träffades, har jag fått berättat för mig, genom VPK vid mitten av 1970-talet. Jag minns att jag som barn hade ett märke från Folkkampanjen Nej till kärnkraft på min jacka och att vi brukade gå med i förstamajtågen. Men det dröjde till senare delen av tonåren innan jag blev särskilt intresserad av politik. I skolvalet 1991, då jag var fjorton och gick i nian, röstade jag av någon outgrundlig anledning på Moderaterna – troligen en kombination av att jag egentligen inte var särskilt politiskt insatt och att klassens mest karismatiska kille skulle rösta på dem. Det hade kunnat vara värre. Ny demokrati fick hela 6 mandat i Grums kommunfullmäktige det året (vilket var mest i hela Sverige, tillsammans med Eskilstuna kommun och Stockholms stad).

Jag gick ur grundskolan med medelmåttiga – om än fullständiga – betyg och med min bakgrund var det självklart att jag skulle gå någon praktisk linje på gymnasiet. Det blev elektriker. Efter första året började jag trivas allt sämre. Men jag kom på att jag kunde läsa in treårig teknisk linje, och därmed kanske lyckas hitta rätt, så det gjorde jag. Det passade mig bättre och särskilt gillade jag fysik, till den grad att jag tillsammans med några andra tog några frivilliga extraföreläsningar om relativitetsteori och kvantfysik. Jag tror så här i efterhand att det tilltalade min filosofiska läggning. Efter det här året var min tanke att jag skulle utbilda mig till ingenjör. Mina gymnasiebetyg gav inte högskolebehörighet, så jag fick läsa in bland annat svenska, historia och samhällskunskap på Komvux. Sedan kom jag in på kulturvetarprogrammet vid Karlstads universitet, mitt andrahandsval efter lärarprogrammet. Jag hade upptäckt att det var samhällsvetenskap och humaniora som låg mig närmare än tekniska ämnen.

Det här ville jag berätta för att det har gjort mig till en anhängare av en utbildningspolitik som gör det möjligt också för arbetares barn att leta sig fram till det som är hans eller hennes fallenhet. Jag är övertygad om att samhällets resurser tas bättre tillvara på det sättet. Min gymnasieutbildning gav inte högskolebehörighet – det är jag inte säker på att den behöver göra, men det måste alltid finnas möjligheter för den som vill att komplettera sina kunskaper så att han eller hon kan ändra riktning i livet. Det får inte vara så att det som avgör vem som blir elektriker eller undersköterska och vem som blir läkare, jurist eller forskare är föräldrarnas yrkestillhörighet. Ett av skälen till att jag är socialdemokrat, om än inte en av mina bevekelsegrunder för att bli det, är att det är socialdemokratisk utbildningspolitik som gjort det möjligt för mig att finna min egen väg. Politikens uppgift är inte att se till vare sig att människor har en viss mängd ekonomiska resurser, eller vi agerar på vissa sätt, utan att försöka se till att vi kan skaffa oss de förmågor som är nödvändiga för ett gott mänskligt liv.

Fortsättning följer.

Inkommande söktermer

  • erik svensson lunds universitet

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , ,

Kärnkraften är inte att leka med

Postat av
Kärnkraften kan vara farlig. Härdsmältor p.g.a. tekniska fel, mänskliga faktorn eller naturkatastrofer. Terrorhandlingar, avfallshantering, kärnvapenframställning. Visst finns det vissa som förtränger farorna fortfarande men de får det allt jobbigare.

När Greenpeace-anhängare “lätt som en plätt” tog sig in på svenska kärnkraftverk för att påvisa att det är si och så med säkerheten där, reagerar miljöministern med irritation över att säkerheten är för dålig och inte åtgärdats, trots tidigare påpekanden. En vettig och adekvat reaktion. Andra reagerar med ilska mot “budbäraren” Greenpeace och missar själva problemet. Och storägaren Vattenfall säger att säkerheten är bara bra, vilket måste få värsta kärnkraftentusiasten att darra på manschetten!

I vår tid av jakt på terrorister kan man undra lite över prioriteringar. När jag och mina barnbarn skulle flyga hem från England, granskades deras necessärer minutiöst av uniformerad personal som beslagtog kosmetiska behållare med mer flytande innehåll än 10 cl. Och jag måste, efter minst en halvtimmes köande, ta av mig både skärp och skor för att passera metalldetektorn. Det känns minst lika viktigt att ha en ordentlig säkerhet vid kärnkraftverk, som väl måste utgöra det mest begärliga målet av alla för en terroristorganisation. Äpplen och päron men ändå.

Överbelastad åklagare – fusk med halalkött (och europengar till Ukrainsk kärnkraft?)

Postat av
Läser ett rätt märkligt ärende till Stockholms miljö- och hälsoskyddsnämndens nästa sammanträde. För tre år sedan upptäcktes ett företag som märkte om 16 år gamla köttkonserver. Dels flyttade ”bäst-före” datum framåt. Dels märktes köttkonserverna om till halal – vilket de inte var. Tilltaget polisanmäldes. (Ärendet kommer inom kort upp här , ärende nummer 15.)

Två och ett halvt år senare beslutar åklagaren att lägga ner fallet. Beviset räcker inte, och åklagaren tror inte man kommer att få mer bevis som räcker.

Miljöförvaltningen i Stockholm är inte glad. Man tycker det är ett solklart brott och att man har skickat det bevis som behövs. Räcker inte detta, vad behövs då? Förvaltningen vill därför begära en omprövning av beslut att lägga ned förundersökning.

En optimistisk tolkning är att åklagaren är överbelastad.

(Medan jag skriver detta får jag en chat på FB med en kollega i Ukraina. Under chattets gång ser jag att Ukraina vill ha pengar frånväst för att uppgradera säkerheten på gamla uttjänta kärnkraftverk. En del är rädda för att det innebär att man kommer att driva dem längre. Som E.ON försöker göra i Oskarshamn. Där det går sådär. Men innan en bank, EBRD, vill låna ut vill de ha garanti från en annan bank, EIB, att de får pengarna tillbaka. Får hoppas att EIB är lika tuffa som de var mot SAAB.)