Den svenska vänsterns historia

Så heter en essä utgiven av vår lokala tankesmedja, Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg, som jag skrivit tillsammans med Johan Lönnroth. Essän bygger på ett kapitel ur vår kommande bok från Bokförlaget Korpen.

Johan Lönnroth har bland annat varit riksdagsledamot för Vänsterpartiet (1991-2003), och partiets vice ordförande under samma tid som Gudrun Schyman var partiledare (1993-2003). Som jag berättat tidigare började jag hösten 2004 att engagera mig i Vägval Vänster, en förening som bildats tidigare samma år med Johan som ordförande. Jag har haft mycket utbyte av att diskutera politik med Johan under åren som gått – även om Johan inte riktigt uppskattar det, så skulle jag säga att det varit en bidragande orsak till att jag i dag är socialdemokrat. Vi har också samarbetat en del, bland annat med utgivningen av Den tredje vänstern (2009) och av romanen Hallonöarna (2010).

Johan Lönnroth & Jimmy Sand, Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg, 2014.

Essän ges ut av Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg.

Essän Den svenska vänsterns historia (Tankeverksamheten, 2014) är i grund och botten en ganska rejäl omarbetning och uppdatering av ett av kapitlen ur Den tredje vänstern i dess senaste upplaga. Johans bok kom för första gången ut 1997, och bara till andra upplagan hade den omarbetats en hel del. Senaste året har vi tillsammans arbetat på en ny upplaga, som ges ut i vår av Bokförlaget Korpen.

Uppdateringen gäller en del av allt det som hänt sedan 2009 års upplaga skrevs: det rödgröna misslyckandet i riksdagsvalet 2010, eurokrisen, partiledarbytena i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, etc. Vi har också skrivit till en hel del nytt material – framför allt kring socialdemokratins tidiga historia med August Palm och Hjalmar Branting, samt lite om mellankrigstidens alternativa vänster (bland annat Albin Ström som Johan just skrivit en bok om), kärnkraften och Miljöpartiets bildande.

Essän är prövande i sin form, och vi är tacksamma för kommentarer som kan leda till förbättringar. Gå gärna in och gilla boken på Facebook, för uppdaterad information om utgivning och annat.

Ladda ner och läs

Essän finns att läsa som pdf från Tankeverksamhetens webbplats.

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , ,

Jan Björklund har en dröm

För att minska utsläppen av växthusgaser,
vill Miljöpartiet bland mycket annat ha höjd skatt på koldioxidutsläpp, skatt på flygresor, kilometerskatt på lastbilar.

”Om ni chockbeskattar allt som rör sig…”

Hur ska vi flytta frakten?
I Jan Björklunds värld finns ingen sjöfart, inga godståg.
Jan Björklund vill inte ha skatt på lastbilstrafiken – han vill höja tågens banavgifter.

Hur ska vi röra oss i våra städer?
I Jan Björklunds värld finns inga som går, cyklar, pendlar, åker tunnelbana, spårvagn eller pendeltåg.
Jan Björklund vill satsa miljarder på Förbifarten, så att ännu fler kan åka bil i Stockholm.
 
Var ska vi roa oss?
I Jan Björklunds värld finns inga kineser.
I alla fall inte en miljard kineser som vill leva samma liv som vi i väst.
Om det är en rättighet för svenskar att sola sig på Thailands stränder på sportlovet,
varför ska inte kinesiska familjer kunna den fly den globalt uppvärmda sommarhettan
för svalkan i den svenska skärgården och skogen?

När de borgerliga miljöpolitikerna samlas för att försöka lösa problemen,
kommer de fram till att det behövs ekonomiska styrmedel.
Skatter och avgifter, bonus och bidrag. Förorenaren betalar. 
När oljans miljöeffekter bara drabbar offren men inte kostar köparen, slår marknaden fel.

har vår utbildningsminister ingen annan klimatpolitik än att bygga kärnkraft.
Folkpartiledaren har ingenting lärt sig av Tjernobyl, av Fukushima, av Olkiluoto.

Av svenska kärnkraftsägare är det bara Vattenfall som läggermiljoner på att bygga nytt.
Det är bara Vattenfall som ger Björklund hopp:
Kan de köpa Nuon, kan de bygga kärnkraft.

Låt Jan Björklund leva kvar i sin drömvärld.
Förneka fakta är skönt för honom.
Men låt inte folkpartiet ha fortsatt ansvar för vår forskning och utbildning.
Våra barn kommer att behöva all kunskap de kan få,
om de får ärva springnotan från en fortsatt oljefest.

Tyskland visar vägen i energiomställningen

Om tio år ska kärnkraften vara avvecklad i Tyskland – det sjunde mest energiförbrukande landet i världen. Omöjligt att uppnå utan att öka användningen av fossila bränslen, att döma av den svenska debatten. Inte alls visar verkligheten. Där växer nu de förnybara energikällorna fram i rasande fart när kärnkraftverken slår igen, utan att fossilenergin totalt sett ökar – även om svenska statliga bolag öppnar nya kolkraftverk.

Inte minst är det den småskaliga solenergin som väller fram på bred front. Medel-Müller har satt solpaneler på taket – och ser fram emot att spara stora pengar på det. Ersättningen per kilowattimme som producenterna får är fastställd för 20 år framåt, vilket också gör bankerna trygga med att bevilja lån. Dessuotm har elen från sol och vind företräde i kraftnäten. När det finns överskott på el är det kol- och kärnkraftverket som får lätta på gasen.

Det tyska exemplet visar på vikten av en tydlig politisk vilja. Vi kan få se samma utveckling i Sverige. Men då måste politikerna tydligt deklarera att kärnkraften ska bort och formulera långsiktiga spelregler som främjar det förnybara.

Läs mer eller lyssna på Vetenskapsradion klotets webbplats.

Vattenfall och ministern

Jag råkar läsa om energipolitik i Erik Fichtelius intervjubok med Göran Persson Aldrig ensam, alltid ensam när nyheten om Vattenfalls uppdelning och stora nedskrivningar kommer. Det kan vara intressant att ta del av vad han sade i februari 1997, innan det som nu erkänns som uppköpshybris, kom i gång.
Persson var entusiastisk efter sin uppgörelse med Centern. Han säger bl.a.
Något som också är viktigt är att vi tar tillbaka makten över Vattenfall. Det tror jag i det långa loppet kommer att visa sig vara en av de viktigaste hörnstenarna i energiöverenskommelsen…staten hade gett dem skydd i den meningen at staten har sagt att det ska vara si och så mycket avkastning på el-kapital – inte ett samhällsbyggaruppdrag utan ett vinstmaximeringsuppdrag. [Det skulle bli ändring på det nu.] Metoden är att man byter styrelse…Vi tar fram ett nytt ägardirektiv där riksdag och regering säger att Vattenfall ska syssla med det här som vi nu är överens om, att ställa om det svenska energisystemet. Att gå i spetsen för teknisk utveckling, driva försöksanläggningar. Det är ett annat uppdrag än att vinstmaximer, och dessutom ska Vattenfall medverka till att kärnkraften ska avvecklas på ett anständigt sätt.”
Dvs genom att först bygga ut förnybar produktion i Sverige.

Detta uppdrag för Vattenfall kom också till uttryck i regeringens energipolitiska proposition från 1997, som togs fram tillsammans med Centern och Vänstern.

Men Vattenfall kom snart nog att köra en helt annan strategi från den som Persson och proppen ger uttryck för. Det ledde till att Miljöpartiet KU-anmäldedåvarande näringsminister Björn Rosengren 2002. Anmälan ledde till en prickning i riksdagen, för att han inte såg till att Vattenfall fullföljde den linjen utan köpte upp kolkraft och kärnkraft i Tyskland i stället. Bakom beslutet låg de borgerliga partierna, förutom Miljöpartiet. Rosengrens efterträdare fälldes för ungefär samma sak: Vattenfalls investeringar följde inte riksdagsbeslutet. De borgerliga partierna borde därför ha varit väl medvetna om problemen.

Det väcker en fråga om varför successiva S- och alliansregeringar inte lyckades få grepp om Vattenfall, trots att man visste att det var ett problem. Jag har tidigare skrivit om synen på energimarknaden, att det fanns en uppfattning om att den delvis avreglerade energimarknaden i EU skulle leda till en våg av uppköp och sammanslagningar så att man var tvungen att äta upp andra för att bli så stor att man inte skulle bli uppäten själv. För att man därefter skulle bli en del av ett oligopol, som kunde höja priserna. Detta är åtminstone en saklig, logisk förklaring till uppköpsvågen.

I kommentarerna till problemen nämner också Vattenfalls ledning nu att den avreglerade marknaden inte gav de effekter man hade väntat sig. Av de andra orsakerna är en del positiva, en del negativa. Utbyggnaden av förnybar el syftar just till att göra det som är ekologiskt ohållbart också ekonomiskt ohållbart. Och det är vad som har hänt Vattenfall: man förlorar pengar på kolkraften, gas och den tyska kärnkraften, också enligt ansvarige (m)inistern Peter Norman. Dvs precis det man INTE skulle ha investerat i om man hade följt Perssons - och riksdagens - intentioner. Skulle EU:s handel med utsläppsrätter ha gett högre priser på koldioxidutsläpp som det var tänkt skulle Vattenfalls fossila projekt förmodligen ligga ännu sämre till. Inte bara Nuon, utan t.ex. det nybyggda kolkraftverket i Hamburg.

2000 anställdes Lars G. Josefsson som VD. Han satt kvar till april 2010, och ges nu stor del av skulden för Vattenfalls utveckling. Hans satsningar på uppköpen och nybyggd kolkraft har kritiserats länge. Men successiva regeringar har inte orkat eller velat agera.

Innan jag började läsa Fichtelius intervjubok med Persson läste jag Carolina Neuraths bok om HQ-bankens krasch. Det skulle vara spännande att läsa en motsvarande bok om Vattenfall.

Gammalt kärnavfall på Studsvik

Gammalt kärnavfall går inte att gömma eller glömma.
Fortfarande dyker det upp tunnor på Studsvik som man inte vet innehållet i. Det är illa att
Därför behövs en oberoende granskning av hela den gamla anläggningen.

Att 10 000 tunnor med radioaktivt avfall från Studsvik måste plockas upp och öppnas eftersom det framkommit att många av dem innehåller ämnen som de inte borde innehålla, bland annat kvicksilver, plutonium och stora mängder vätska.
De var planerade att slutförvaras i Forsmark. Ca 2 000 tunnor hade redan förts dit. SVAFO, som ägs av kraftbolagen Forsmarks Kraftgrupp AB, Ringhals AB, Barsebäck Kraft AB och OKG AB sade då att en anläggning för flera hundra miljoner kronor ska byggas för att kunna behandla avfallet.
I en lagerlokal i Studsvik utanför Nyköping i Sörmland står drygt 7 000 stora, gula plåttunnor innehållande låg- och medelaktivt avfall från det tidiga svenska kärnkraftsprogrammet, alltså 60‑, 70‑ och 80-talen.
 
Med anledning av detta har jag ställt fråga till miljöminister Lena Ek i riksdagen:
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att en oberoende granskning av tunnorna och hela Studsviksområdet ska komma till stånd så att avfall kan omhändertas på korrekt sätt utifrån miljö- och hälsoaspekter?  - läs hela frågan här.

Miljöministern säger till Radio Sörmland om min fråga till ministern

P1 Klotet om slarv i hanteringen av kärnavfall


 

få slut på spekulationerna!

Jag är stolt Miljöpartist. Ekologismen och de gröna idéerna ger svar som varken höger- eller vänsterideologierna har givit mig tidigare. För mig är ideologin viktig, men jag är också på det klara med att Miljöpartiet inte är Sveriges största parti, vilket gör kompromisser nödvändiga om man vill få igenom åtminstone lite av sin politik.

Den senaste veckans rabalder och spaltmeter i media om den migrationspolitiska uppgörelsen och det så kallade flirtandet mellan Miljöpartiet och regeringen äcklar mig ärligt talat. Det är okunnigt och det är riktigt dålig journalistik. Miljöpartiet har aldrig utgivit sig för att vara ett socialistiskt parti och har inga som helst förpliktelser att alltid bara samarbeta med Vänstern och Sossarna. Inte heller är Miljöpartiet ett borgerligt parti och är inte intresserade av att bli en del av borgerligheten. Den svenska blockpolitiken är skapad av journalister och en del politiker som inte kan få in i sina skallar att politiken kan ha andra dimensioner än höger-vänster, än blått-rött än klass mot klass, eller kamp mot/med fackföreningsrörelsen. Vi står för de andra dimensionerna. Vi är Gröna, vi är vänster och höger, upp och ner, framåt och bakåt, mitten av mitten och samtidigt inget av det. Journalister måste lära sig detta. Vi är det tredje alternativet, vi är inte en del av varken det ena gråa, eller det andra gråa blocket.

De som framförallt har lett tramset i sociala medier är Vänsterpartister, men de har ackompanjerats av sossar också. Vänsterpartister som under ett halvt sekel gett stöd till Socialdemokratiska regeringar vilka förslag dessa regeringar än har kommit med. Detta stöd har givits utan att ett enda uns inflytande givits tillbaka som tack. Vänsterpartister skall inte kritisera någon annan för att lägga sig platt och sälja ut sin själ. Vänsterpartiet har aldrig använt sina möjligheter och inte drivit igenom en enda sak under sin 90-åriga historia, men när nu Miljöpartiet gör det för att försöka få igenom lite grön politik så verkar magen vända sig ut och in på varenda Vänsterpartist och Socialdemokrat i landet. Jag tycker att det är synd då jag ser Vänsterpartiet som Mp:s viktigaste allierade i en mängd frågor och jag trodde att (V) såg det på samma sätt.

Jag skall villigt erkänna att jag inte är helt nöjd med den migrationspolitiska överenskommelsen, det kan jag lova att inte heller Maria Ferm är (och för all del inte de mindre borgerliga partierna heller). Det man dock kan vara nöjd med är de nya saker som vi lyckades få igenom. De somaliska familjernas möjlighet till återförening och papperslösas rätt till skolgång. Det här är otroligt viktiga besked för massor av människor. Naturligtvis skulle man önska att vi fått igenom stopp för tvångsavvisningarna och definitivt löfte om sjukvård för papperslösa, men det blir istället nästa steg att kämpa för.

Vi i Mp vill ha förändring, vi vill ta varje möjlighet som vi kan att genomdriva den nödvändiga samhällsomställningen. Att skapa det nya Sverige som kan gå i bräschen för omställningen globalt. Är det så att regeringen ger oss den möjligheten på ett antal områden, ja då är vi beredda att prata om saken. Är det så att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ger oss möjligheten så är vi beredda att prata med dem. Är det så att vi blir största parti i nästa val, ja då är vi beredda att driva igenom ännu mer grön politik. Det är inte makten som är intressant utan det politiska innehållet, vad som sägs och görs. Vi Miljöpartister är varken höger, eller vänster, vi är varken röda eller blå. Vi är GRÖNA och ingenting annat.
Jag tycker nu att nog har sagts om den ovannämnda överenskommelsen. Låt oss bara hålla tummarna för att Maria Ferm tillsammans med främst Kd och C lyckas övertyga Billström om att mänskliga rättigheter är viktigare än kostnadsberäkningar.

Jag tycker också att det är synd att Vänsterpartiet så hårt attackerar det parti som står dem närmast i utrikespolitiska, migrationspolitiska och fördelningspolitiska frågor. Jag antar att det är för att vinna vänsterväljare från oss då Vänsterpartiet uppenbarligen tycker att det är viktigare att vi är små än att de själva blir tillräckligt stora för att vinna inflytande över politiken. Om de verkligen ville växa så borde de väl vinna Socialdemokratiska väljare som tror på socialismen fortfarande. Om man skall växa så är det de stora partierna som man måste "sno" väljare ifrån, inte de andra småpartierna.

Nog sagt om detta nu.
Det finns dock något som jag tycker är viktigt och det är att Gustav Fridolin och Åsa Romson som partiets språkrör gick ut och talade om för media och allmänheten att det inte blir någonting med att sitta i någon moderatledd regering som ett femte alliansparti. Punkt slut!
Det krävs tydlighet i denna fråga. Jag som miljöpartist vet ju mycket väl att vi inte kommer göra detta, och inte är intresserade av att sitta i en regering som för en sådan människo-, djur- och miljöfientlig politik som den som förs av den sittande administrationen.
Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering och ställa oss bakom "arbetslinjen". Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering och gå med på att bygga ny kärnkraft. Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering som beviljar licensjakt på varg. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som stoppat avvecklingen av Sveriges pälsfarmer. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som nästan fördubblat den svenska vapenexporten.

Dessutom går det inte att sitta i en regering där inte något av de andra partierna vaknat ur tillväxtvurmsdvalan. Så länge partierna tror att evig ekonomisk tillväxt är möjlig så är det omöjligt att fullt ut förhandla, och att försöka föra riktig grön politik.

Ja, som sagt. Min uppmaning till Gustav och Åsa är att gå ut och ända de spekulationer som florerar i media. Tala om för väljare, för borgare, för socialister, för alla mittemellan och för media att Miljöpartiet inte kommer sitta i en högerregering punkt slut!

Intressant

Äntligen blommar den röda näckrosen

Nu är det äntligen dags. Den röda näckrosen har slagit ut efter att knoppen har svällt i flera veckor.
Så här ser det ut:



Fint eller hur?

Det är inte lika roligt när jag läser i DI att vårt svenska vattenfall med en norrman i spetsen vill lägga miljarder på att bygga ut kärnkraften trots att det finns nya ägardirektiv och att förutsättningarna inte har ändrats enligt näringsministern. Om hon nu menar att det är fritt fram för vattenfall att vräka ut en otidsenligt omöjlig energikälla i hela europa trots fiaskona med de tyska inköpta kärnkraftverken är svårt att veta.

Just nu är jag nöjd med att näckrosen blommar, solen skiner och jag är ledig :-)

Chans till förbud mot uranbrytning i Örebro län

Idag, den 27 april röstar riksdagen om förslaget att förbjuda uranbrytning. Frågan kommer att avgöras av de riksdagsledamöter som kommer från valkretsar som hotas av uranbrytning. Miljöpartiets motion har fått stöd av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och behöver endast 19 röster till från övriga partier vid omröstningen för att uranbrytning ska bli förbjudet.

De senaste tio åren har trycket att bryta uran i Sverige ökat i takt med att världsmarknadspriset på uran har stigit. Att uranbrytning idag endast förekommer i områden som Namibia, Uzbekistan och delar av Kanada och Ryssland tyder på att det inte är en önskvärd verksamhet. Uranbrytning har stor negativ påverkan på miljö- och hälsa. Sverige bedrev uranbrytning fram till 1970-talet. Det har kostat staten hundratals miljoner att försöka återställa områden som kommer att fortsätta att vara förgiftade under lång tid framöver.

Människor som bor i områden som t.ex. Sköllersta i Hallsbergs kommun har kämpat länge emot de företag som vill bryta uran. Det faktum att flera utländska företag investerar miljontals kronor i att prospektera efter uran i Sverige talar sitt tydliga språk - de gör bedömningen att brytningen kan bli aktuell.

Därför är det nu viktigt att regeringen bekänner färg i var man står om uranbrytning. Miljöminister Andreas Carlgren (C) har sagt att hans parti är emot uranbrytning medan statsminister Fredrik Reinfeldt sagt att det är rimligt att Sverige börjar bryta uran som en konsekvens av beslutet att tillåta ny kärnkraft.

Ofta skiljer det också mellan vad företrädare för regeringspartierna säger lokalt och partierna säger i riksdagen. Hotet om framtida uranbrytning har lagt en död hand över många orter och skapar stor oro. Det duger inte längre att riksdagsledamöter ger olika besked om uranbrytningens framtid beroende på vem som frågar eller i vilken ort de befinner sig. Detta skapar falska förhoppningar både hos människor i de berörda orterna och hos de utländska företag som tror att de kan bryta uran i Sverige.

Vi hoppas att omröstningen i riksdagen den 27 april kan ge klarhet i var politikerna står i frågan om uranbrytning. Upp till bevis för Örebro läns borgerliga ledamöter; Lars-Axel Nordell (KD), Lotta Olsson (M), Johan Pherson (FP), Elisabeth Svantesson (M) och Oskar Öholm (M).

Lise Nordin, energipolitisk talesperson (MP)
Emma Ode, Vice ordförande (MP) Örebro län

Kärnkraften – en strålande affär?

För 31 år sedan ville nästan 80 % av Kalmar läns invånare att kärnkraften skulle vara ett avslutat kapitel vid det här laget. Idag planeras utbyggnad, en skolreaktor och en reaktorfabrik för export, vad var det som hände, blev kärnkraften helt plötsligt ofarlig?

Oskarshamns Kraftgrupp, OKG, har under åren gjort ett fantastiskt arbete i sin kampanj att omvandla något som är potentiellt livsfarligt till något som ses som livsnödvändigt för Oskarshamn. Så nödvändigt att man till och med önskade sig ett slutförvar av planetens farligaste avfall. Nu blev det inget slutförvar i Oskarshamn, men likväl tycks kärnkraften ha blivit synonym med välstånd. Frågan är hur det blir när hela samhället är byggt kring utbildningsverksamhet, konstruktion och energiproduktion? Oskarshamn har slagit in på en mycket farlig väg genom att göra sig beroende av kärnkraftsindustrin och på samma sätt som oljan sakta men säkert kommer att försvinna ur vårt dagliga liv kommer också uranet att göra det. Ingen skulle väl idag föreslå byggandet av oljeraffinaderier eller att satsa pengar i oljebaserade kraftverk?

Vid en incident eller en olycka så som den i Japan så hävdas ofta speciella omständigheter som förklarande skäl. Japan är ett av de länder som satsat allra mest på forskning och utveckling kring kärnsäkerhet. Trots detta är förhållandena kring kärnkraftverket Fukushima kaotiska och vi vet ännu inte hur alvarlig denna situation kommer att bli. Precis som i Japan har det varit nära att kärnkraftverk i Sverige förlorat sin elförsörjning med problem i kylningen till följd, närmast ett haveri var i Forsmark 2006. Om det mest osannolika som egentligen inte "kan" hända ändå skulle hända, vilket samhälle skulle vi då tvingas leva i?

Resultaten i studier av ökningen av cancerförekomsten i de områden i Sverige som drabbades hårdast av nedfall efter Tjernobyl går isär. Men även en mindre alvarlig olycka kan beroende på närheten till källan och spridningsriktningarna påverka självklarheter i våra dagliga liv under många decennier framöver. En annan sida av myntet rör restprodukterna från kärnkraftsindustrin. Svensk kärnbränslehantering lämnade i dagarna in en ansökan till regeringen om slutförvar av radioaktivt kärnavfall. Säkerheterna i de metoder som föreslås har fått allvarlig kritik från oberoende forskare då förvaringen ska hålla i 100 000 år. Alla kärnkraftens aktiviteter är behäftade med stora risker och osäkerhetsfaktorer. Frågan är, är vi verkligen beredda att fortsätta ta risken?

Samtidigt som Oskarshamn klamrar sig fast vid uranstavarna måste man fråga sig ifall omkringliggande kommuner är lika intresserat av denna stavgång. I sin iver att uppmuntra utökad kärnkraft glömmer förespråkarna vilket ansvar detta innebär. Kärnkraftverket i Oskarshamn är inte bara en angelägenhet för Oskarshamn och Kalmar län. Vid en olycka eller en incident påverkas även omliggande områden och Gotland skulle vid ogynnsamma vindar och väderförhållanden kunna drabbas kraftigt.

Den teknik som sägs kunna eliminera riskerna förhindrade inte Harrisburg, Tjernobyl eller Fukushima, tekniken har heller inte hittills förhindrat det växande kärnavfallsberget. De förnybara energikällorna har idag en konkurrenskraft i paritet och i vissa fall även bättre än kärnkraften. Detta tillsammans med satsningar på energieffektivisering för att minska vårt behov av elenergi gör att vi i Sverige skulle kunna minska antalet reaktorer i stället för att göra oss beroende av kärnkraft i minst 75 år till. Sverige är ett av de länder i världen med bäst förutsättningar för energiproduktion med förnybara energikällor. Vi bör ta detta tillfälle i akt och ompröva beslutet om att ta ytterligare kliv in i kärnkraftssamhället.


Isabel Enström, ordförande Miljöpartiet de Gröna Gotland

och

Elisabeth Wanneby, språkrör Miljöpartiet de Gröna Kalmar län

Djurskydd är inte kompromissbart


I dagarna har Djurättsalliansen visat upp makabra bilder på minkar i pälsdjursfabriker. Under ett års tid har Djurrättsalliansen besökt och dokumenterat nästan hälften av landets pälsdjursfarmar. Att gå in och dokumentera för att påvisa missförhållanden är ett arbetssätt som journalister bedrivit så länge den grävande journalismen existerat och att som CUF slå på stora tumman och kalla det intrång i det privata ägandet och därefter hänvisa till EU:s och FN:s lagstiftning och konventioner blir något absurt. Det är genom att bland annat påvisa missförhållanden som inte visar sig i dagsljus som många förbättringar inom en rad olika lagstiftningsområden skett inte minst inom djurskyddslagstiftningen men också även inom t.ex. arbetsmiljölagstiftning.

Djurrättsalliansens dokumentation visar på oändligt antal brister såsom halvätna och döda minkar samt stressade och helt desperata djur som tillsammans lever på en yta mindre än ett tidningsupplag. Var det så djurskyddslagen från 1988 var tänkt att fungera? Är detta jordbruksministerns svar på naturligt beteende. Rune Lanestrand f.d. politisk redaktör på C-tidning säger i en debattartikel på Newsmill att Eskil Erlandsson kraftigt försämrat djurskyddet i Sverige. Enligt Rune Lanestrand har Eskil Erlandssons politik inneburit påskyndad rationalisering med fler och större sammanslagna gårdar, ökad rovdrift på människor, djur och jord och fortsatt avfolkning av landsbygden. Ekologi är enligt Rune Lanestrand ett främmande begrepp för Erlandsson. Att Eskil Erlandsson dessutom gått i jägarförbundens intressen när det gäller licensjakten ja det visar ju med all tydlighet vinterns vargjakt. Där 4000jägare bedrev en troféjakt på 28 vargar tillhörande ett bestånd som är mindre än 210 stycken vargar. Vargjakten är förövrigt anmäld till EU-kommissionen av flertalet av de i Sverige mest framträdande naturvårdsorganisationerna såsom SNF, SRF, Djurskyddet Sverige samt WWF.

Är det verkligen en ministers uppgift att kraftigt liera sig med särintressen. Skall inte en minister förhålla sig neutral och avlyssna och därefter ta in underlag från alla berörda parter innan förslag läggs fram. Ute bland naturvårds och djurskyddsorganisationerna rasar kritiken mot Eskil Erlandsson som enligt djurskydds och bevarandeorganisationerna helt gynnat näringarnas intressen. Och nu får alltså dessa organisationer medhåll av centerparisten Rune Lanestrand.

I flera frågor har Eskil Erlandsson slingrat sig och försökt undkomma kritik med hänvisningen till att Sverige har en djurskyddslag som tillhör en av de starkaste i världen. Detta är förövrigt inte sant när det gäller ett flertal områden och för att ta ett konkret exempel angående de nu aktuella minkfarmarna så har t.ex. länder såsom Storbritannien, Österrike, Bosnien-Hercegovina, Irland och Kroatiens redan förbjudit pälsdjursfarmning.

Politiska floskler och bondfångeri som hänvisar till fina lagar, förordningar och paragrafer bygger inget djurskydd. En stark djurskyddslagstiftning behöver stärkta inspektioner. I dagsläget har djurskyddsinspektionerna kraftigt minskat i antal och enligt ett flertal länsstyrelser kan djurskyddsinspektörerna pågrund av den höga arbetsbelastningen endast åka ut på s.k. akutuppdrag.

I mitt eget parti folkpartiet törs inte eller vill partiet inte ta djurskyddsdebatten med allianspartierna. I Sverige är det förbjudet att slakta djur utan bedövning. Detta är regler som inte på något sätt bör luckras upp på grund av religion eller kultur. Fredrik Malm skriver i en riksdagsmotion 2007 att slakt utan bedövning skall tillåtas i Sverige. Hans uttalande är helt osakligt och Fredrik Malm har ingen grund när han påstår att djur inte lider vid halal och koscherslakt. Flera internationella djurskyddsorganisationer har under flera år och vid flertal tillfällen undersökt och dokumenterat inne på själva halal och koscherslakterier och där konstaterat att djuren utsätts för ett fruktansvärt lidande både i samband med slakten och under själva genomförandet. Folkpartiet som parti står dock inte bakom Fredrik Malms uttalande. Dock står partiet bakom att det inom EU skall vara fritt för EU-länderna att själva besluta om slakt utan bedövning d.v.s. s.k. halal och koscherslakt. Personligen tar jag helt avstånd ifrån partiets ståndpunkt att EU:s länder själva skal besluta om tillåtelse av halal och koscherslakt utan bedövning. Djurskyddet i EU skall istället stärkas på alla plan och nya djurskyddsdirektiv på EU-nivå skall innebära en hög lägstanivå där länder som har en högre ambitionsnivå skall få ha kvar möjligheten att i sin lagstiftning ha en högre nivå av djurskydd. Detta gäller för många andra politikområden inom EU och detta skall gälla även inom detta område. Marit Paulsen har i denna fråga varit extremt tyst och det hade varit intressant att höra Marits Paulsens kommentar angående att folkpartiet står bakom att bedövning före slakt är en fråga för varje enskilt EU-land och inte en fråga för EU:s gemensamma djurskyddslagstiftning.

Djurskydd handlar inte om liberalisering eller äganderätt. Centern med CUF i spetsen
har helt tappat greppet och blivit tokhöger med extremt nyliberala tankegångar. Nu ska allt marknadsanpassas ägarintressen skall styra och stå över alltifrån djurskydd till arbetslagstiftning. Centerns nyliberala förskjutning uppmärksammandes redan 2007av folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag som skrev ett debattinlägg i DN angående Centerns nyliberalism som han ansåg var ett hot mot samarbetet inom alliansen. Till och med i frågan om kärnkraften en hjärtefråga där Centerns tidigare var fast besluten har partiet nu tagit steget för en ny utbyggnad där gamla reaktorer skall ersättas med nya som i sin tur skall finansieras med pengar från näringslivet. Problemet för Centern är att nyliberalismen inte längre tilltalar särskilt många väljare. Den nyliberala teorin som framförallt i praktiken genomfördes av Roland Reagan och Margaret Thatcher på 1980-talet och med Milton Friedman som främste ekonomiske förespråkare ses inte längre som speciellt ekonomiskt framgångsrikt. Centens ras beror i opinionen på att väljarna inte längre känner igen sig i Centerns nyliberala tankegångar. Dagens väljare är mycket miljömedvetna och miljö, djur och naturfrågor vill inte väljarna kompromissa om. Djurskyddsfrågor är precis som miljö, natur och rovdjurspolitik frågor som inte kan liberaliseras eller ta hänsyn till ekonomi, religion eller politik. Djurens lidande precis som människors är inte kompromissbart.

Årets Greenwash

Miljöförbundet Jordens Vänner delar ut Svenska Greenwashpriset 2010 5 juli i Almedalen. Min personliga favorit som vinnare är Andreas Carlgren. Som miljöminister har han stått bakom en hel mängd förslag som kvalificerar honom.
  • Förbifart Stockholm med investeringar 25-30 miljarder på en två mil lång motorväg i stället för att satsa på en utökad kollektivtrafik för minskade utsläpp och möjligheten att uppnå de uppsatta miljömålen så som Miljöpartiet vill.
  • Jakt på varg som enligt Artdatabankens Rödlista är en Starkt hotad (EN) art med argumenten att den hotade vargstammen mår bra av licensjakten.
  • Idéerna om att tillåta kommersiell valjakt, även här på hotade arter, med argumenten att eftersom det ändå jagas så kan kontrollen bli bättre om jakt tillåts. Frågan avgörs vid den Internationella valfångstkommissionen IWC:s möte i Agadir den 21–25 juni.
  • Centerpartiets politik att nya kärnkraftverk ska få byggas om de ersätter äldre samtidigt som partiets linje är att kärnkraften bör fasas ut. Alternativen är (i) Alliansens satsningar på att förlänga Sveriges kärnkraftsberoende i ytterligare 75 år och bryta uran i Sverige, eller (ii) det rödgröna samarbetets politik som går ut på att resurserna ska fokuseras på förnybara energikällor och att med dem fasa ut kärnkraften. I morgon, den 17 juni sker omröstningen i Riksdagen om ett upphävande av lagen om kärnkraftens avveckling. Om bara fyra centerpartister röstar med de rödgröna förlorar regeringen omröstningen.
Gör din röst hörd och ta fram årets greenwash vinnare här.
Gör också din röst hörd den 19 september, det är bara 94 dagar kvar till valet.

Utveckla solenergin!

Oljan är på väg att ta slut och eldningen av den är på väg att få världen in i en klimatkris. Kärnkraften som många tror är lösningen är inte heller den förnyelsebar, förutom alla de extrema risker som finns kring den hanteringen.
Vi måste energieffektivisera för att klara vår industri, samtidigt som vi övergår till fler elanvändningsoråden.
För att hindra de skadliga klimatförändringarna och skapa en hållbar framtid måste vi utveckla de förnyelsebara energikällorna. Här kommer solenergin att spela en viktig roll och fortsatt forskning och utveckling på området är nödvändigt om det ska kunna få fart.


Tunnfilm med CdTe är den billigaste solcellstekniken just nu, men CdTe är ett giftigt ämne som måste hanteras varsamt.
- Det gör att det kommer bli utmaningar när solkraftverken ska skrotas en gång i framtiden, säger Arve Holt."
Förnyelsebar energi, ffa solenergi, är framtiden men det gäller att tänka rätt samtidigt som man vågar tänka nytt.