Klimatfeminist – javisst!

Feminist har jag alltid varit och skrivit om tidigare i bloggen. Fast efter denna sommaren när jag läst Linnea Engströms bok Klimatfeminism inser jag ju att fasiken, det är ju klimatfeminist jag är.

IMG_0647

För mig som är feminist så inser jag plötsligt att det finns så många fler aspekter att arbeta med för att vara med och ta itu med klimatutmaningarna vi har. Ofta känner jag mig vilsen inför allt det naturvetenskapliga och tekniska då jag trots allt kommer från humaniorans akademiska värld. En fantastisk och nödvändig bok där hon tydligt lyfter  hur vi behöver bryta traditionella normer bl a för att nå ett grönt levnadssätt. Sociologen i mig myser när jag bl a ser fotnoter som hänvisar till R.W. Connell, Max Weber och Jürgen Habermas.

Det jag fastnar för när jag läser boken är hur hon lyfter att klimatutmaningen handlar lika mycket om sociala och fördelningsmässiga utmaningar utöver det rent tekniska och naturvetenskapliga. Inte allt för ofta de aspekterna lyfts upplever jag, utan det brukar vara fokus på det naturvetenskapliga och tekniska. Linnea Engström visar att ska vi lyckas måste vi prata om den sociala dimensionen. Kärnan i den är mänskliga rättigheter, migrationsflöden, socio-ekonomiska fördelningsfrågor och jämställdhet. Vi måste lyfta de destruktiva mansnormerna och ha förståelse för hur intersektionaliteten fungerar.
För att ta ett citat ur boken för att visa på hur brilliant den är. Ett avsnitt på sida 32 där hon skriver om hur den gröna ideologin kan uppfattas som provocerande av vissa grupper:

“Det utmanar identiteter och djupt liggande kulturella föreställningar om maskulina och feminina beteenden. Att interagera ett jämställdhetsperspektiv i klimatpolicy är ett effektivt och nödvändigt arbete för att uppnå klimaträttvisa på en global skala. Genom att introducera genusaspekter i klimatinsatser så tvingas politiker att fundera över hur olika sociala faktorer som utbildning, inkomst och ålder styr vår tillgång till resurser och vår möjlighet att agera miljövänligt och klimatsmart.”

Feminism för mig handlar om jämställdhet och jämlikhet. Att hata andra människor tycker jag inte hör hemma i det, snarare ett ogillande av strukturer och normer som begränsar oss människor. Det händer att jag generaliserar, men det handlar inte om att dra alla över en kam, det handlar om att synliggöra struktur. Strukturella problem som beror på kulturella och sociala normer och koder. För mig är det viktigt att varje individ får leva sitt liv som hen vill oavsett kön, etnicitet, religion och sexualitet. Jag förstår att strukturer är kollektiva och de måste förändras av ett kollektiv. Vi måste alla tillsammans arbeta för jämställdhet och jämlikhet.

Kort och gott menar Linnea Engström att kampen mot klimatförändring är en kamp för ett jämställt samhälle. Vidare är hon tydlig med  att ska vi lyckas med att säkra en framtid för världen måste vi samarbeta över partigränserna då vi alla har ett gemensamt ansvar.

  • Jämställdhet  är jämlikhet mellan kvinnor och män som ska ha samma möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Området omfattar bland annat  frågor som makt, inflytande, ekonomi, utbildning, arbete och fysisk integritet.
  • Jämlikhet är  alla individers lika värde. I politiska sammanhang avser termen ibland även individernas lika inflytande. (Nationalencyklopedin)
  • Intersektionalitet är en feministisk sociologisk teori och analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle.

Cirkelns väg – en alternativ mötesform


Det finns en alternativ mötesform, en fullständigt icke-hierarkisk. Det är den urgamla cirkeln, där vi sitter sida vid sida i ring, där det inte finns något bakom och framför, där alla få ta lika mycket plats, där vi i tur och ordning får tala om det våra hjärtan är fulla av, där alla blir respektfullt lyssnade på, där vi alla behövs, där allas gåvor till cirkeln är lika värdefulla, där det inte finns någon som vet bättre än du och där alla ingår i ett meningsfullt sammanhang.

Det är genom cirkeln som vi blivit människor. Vi har samlats i hyddan och runt lägerelden. I cirkeln har vi tagit hand om varandras behov. I cirkeln är det lätt att komma till det som är djupt och viktigt för oss. Vi står nakna inför varandra på ett nytt sätt.

Det är viktigt att ha ett mål för cirkeln, en intention, och att man slutar när målet är uppfyllt. Man kan lägga något i mitten som symboliserar vad man vill, en dikt eller en symbol. Var och en kan bidra med något.

Mångfald är eftersträvnadsvärt i cirkeln. Jag vet inte allt. Tillsammans vet vi mer.

Manitonquat (Medicine Story), som kommer från Wanmpanoag-stammen, har tillämpat cirkeln som mötesform under många år. På hans hemsida Circle Way kan man läsa mer. Hans mission är att främja en mer humant samhälle som bygger på samarbete, jämlikhet, närhet och omsorg.



Ny rapport från Tankeverksamheten

Om klass, produktivkrafter och produktionsförhållanden har Johan Lönnroth och jag skrivit i en rapport för vår lokala tankesmedja, Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg. Den ska bli två kapitel ur vår kommande bok.

Våren 2014 kom Johan och jag med rapporten Den svenska vänsterns historia, också den utgiven av Tankeverksamheten. I den nya rapporten, 'Klassamhället i omvandling' och 'Det svarta hålet socialismen' - Två kapitel ur en kommande bok, diskuterar vi dels hur klassamhället förändrats de senaste decennierna, dels hur industrialismen förändrats och gått in i en ny fas som ytterligare stärker betydelsen av arbetskraftens kompetenser och arbetets kunskapsinnehåll. Har man en dragning åt marxism kan man säga att det handlar om klass, produktivkrafter och produktionsförhållanden.

En frihetlig socialism

Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg
Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg har just släppt en ny rapport av Johan Lönnroth och undertecknad.

Jämfört med den förra rapportens idéhistoriska anslag har den nya rapporten mer fokus på ekonomisk teori och statistik - särskilt i den första delen som handlar om klassamhällets omvandlingar. Vi anknyter till de senaste årens internationella debatt om jämlikhet, med referenser till namn som Thomas Piketty och Branko Milanovic. Men vi tar också upp diskussionerna om prekariatet och den kreativa klassen, och tar avstamp i Manuel Castells analys av nätverkssamhället.

Andra delen av rapporten är delvis en idéhistorisk odyssé som greppar över bland annat kapitalismkritiken hos Erik Gustaf Geijer, kooperationens idéer och gillesocialismen samt marknadssocialism i teori och praktik. Den ekonomiska demokratin - och bristen på sådan - är i fokus. Men det handlar också om arbetslivet - exempelvis tanken med det goda arbetet som prövades av Volvo i Torslanda på 1980-talet - och om hur industrialismens omvälvningar skärpt humankapitalets betydelse i produktionen. Dessa saker hänger ihop. Något skissartat tecknar vi bilden av någonting som skulle kunna kallas för en frihetlig socialism.

Rapporten är prövande till sitt anslag, och vi är tacksamma för kommentarer som kan leda till förbättringar. Så småningom ska den bli två kapitel i en ny upplaga av Den tredje vänstern, som ska ges ut av Bokförlaget Korpen. Gilla boken på Facebook för uppdateringar om utgivning och annat.

Ladda ner eller läs direkt

Essän finns på Tankeverksamhetens webbplats (eller så kan du läsa den direkt här nedan).

För övrigt...

...har jag sedan sist läst Ingvar Carlssons memoarbok Lärdomar: Personliga och politiska (2014) och David Karlssons En kulturutredning: Pengar, konst och politik (2010).

Jag måste erkänna att jag inte har någon direkt relation till Ingvar Carlsson, till skillnad från många andra för vilken han personifierar en hederlig gråsosse. Jag var knappt tio år när han blev statsminister, som följd av mordet på Olof Palme, och knappt tjugo när han avgick. Det var egentligen först när Göran Persson var statsminister som jag blev politiskt intresserad, då både lite för långt till vänster och lite för frihetlig för att tilltalas av socialdemokratin som jag såg den. (Sedan dess har jag kommit att ompröva såväl Göran Persson som socialdemokratin.) Andra socialdemokratiska ledare - alltifrån Hjalmar Branting till Olof Palme - har fascinerat i egenskap av historiska personer. Men Ingvar Carlsson hamnade så att säga i kläm för mig. Han var inte tillräckligt historisk, och inte tillräckligt samtida. Sedan har jag nog alltid uppfattat honom som en sympatisk person, men inte riktigt haft någon uppfattning om vad han stod för. Därför var det intressant att läsa denna behagligt skrivna och upplysande bok - från den närmast obligatoriska skildringen av en uppväxt i arbetarklassen till det internationella engagemanget, särskilt ordförandeskapet för Rwandakommissionen.

David Karlsson är idag bland annat redaktör för Bokförlaget Korpen, och jag fick hans bok när vi började diskutera utgivningen av Den tredje vänstern. Jag har förstås velat läsa den innan dess, inte minst med tanke på mina egna studier i kulturvetenskap för omkring femton år sedan. Och det är en bok som bör läsas av alla som håller på med eller är intresserade av kulturpolitik. Jag kunde önska att den hade kunnat ingå i kurslitteraturen när jag läste kulturvetenskap, och med uppdrag i styrelsen för Göteborgs stadsteater bildar den en god grund för min förståelse. David var sekreterare i den kulturutredning som tillsattes av den borgerliga regeringen, men han lämnade sitt uppdrag när han insåg att arbetet havererade. Det är synd att inte kulturutredningens betänkande hade mer gemensamt med den bok som kom ett år senare. Det hade kunnat bli något.

...gick jag inte riktigt i mål med min ambition att läsa tjugo böcker på två år, halvtidsrapporterad i maj förra året. Det blev elva böcker, och bara tre av dessa fanns på min ursprungliga lista. Nu funderar jag på att sätta upp en ny lista med böcker, med målet att läsa femton av dem på två år.

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , ,

Inlägget Ny rapport från Tankeverksamheten dök först upp på jimmysand.com.