Bytes


Undrar hur mätningen av bytes och gigabytes egentligen går till. När det gäller att debitera kunder för datatrafik alltså. Hur tillförlitliga resultat ger de tekniska arrangemang man har tillgång till? Har tekniken förändrats till det bättre eller sämre över tiden, för kunden eller leverantören, beroende på vilken sida man står på? Vi som bor på landet utan fibernät och t.o.m. utan telefonledningar, är hänvisade till s.k. mobilt internet. Det har i ett och ett halvt år fungerat alldeles utmärkt både tekniskt och ekonomiskt via Tele2. På senare tid har vi dock märkt att vi enligt leverantörens mätningar förbrukar allt mer gigabytes utan att våra vanor egentligen förändrats. Vanorna är förstås inte konstanta men över lite tid, har vi inte ökat vår förbrukning på senare tid. Ändå mäter Tele2 att de gigabytes som ingår i vårt abonnemang går åt mycket snabbare nu än förr och ökningstakten ser ut att tillta. Visst är det konstigt, ett mysterium. Tele2 kan inte förklara detta utan menar att vår faktiska förbrukning måste ha ökat och att deras mätmetoder är oförvitliga. Ingen förvånas över den inställningen.

Vi har förstås ett intresse av att det redovisas så lite dataöverföring som möjligt, medan leverantören har ett motsatt intresse. När vi förbrukat våra gigabytes, måste vi köpa till mer för resten av månaden. När man gjort det några gånger, vill man väl skaffa ett större och dyrare abonnemang. Det har leverantören inget emot. Priset för dataöverföring har dessutom stigit till det dubbla, sedan vi tecknade vårt avtal. Som konsument har man noll koll på mätningarnas tillförlitlighet och t.o.m. på hur de går till. Ingen insyn alls. Man får lita på leverantören. Här finns utrymme för konspirationsteorier. Härligt!

Hur gammal är din telefon?

Även fast jag älskar Internet och all teknik det medför så är jag en bakåtsträvande stenåldersmänniska när det gäller de senaste teknikprylarna. Jag vet inte om jag hade varit mer intresserad om jag inte varit miljömedveten men jag ser inte poängen med att ha den senaste telefonen. Det är en telefon, man ringer telefonsamtal med den.  


Lisa Hyman refererar till en artikel i The Atlantic om att ha en dödslängtan för sina prylar. Att man blir glad om ens telefon råkar gå sönder eftersom man då har en anledning att skaffa den nyaste modellen. Hon kontrar det med att hon gillar att få ut mer liv ur sina prylar än vad som var menat för faktum är att de flesta moderna prylar inte är byggda för att hålla, uppgraderas eller repareras. Om en liten komponent går sönder så får du slänga hela skiten och skaffa en ny. När började folk bli glada för att deras ägodelar går sönder istället för att bli upprörda? Vad hände med produkter som tillverkades för att hålla?


Det här är min telefon:
Den är från cirka 2004 och jag är den andra ägaren. Förutom att batteriet inte räcker lika länge längre (men tillräckligt länge) så funkar den utmärkt.