Vi möter sjukvårdens utmaningar

Jag jobbar mycket. Det sliter. Det är ett utsatt uppdrag. Det är många och komplexa frågor. Det handlar om människors hälsa och livsvillkor. Om hur engagerad personal ska känna kraft, stöd och uppskattning för att kunna göra ett bra jobb. Men det känns oerhört viktigt och meningsfullt. Det är intressant att fördjupa sig i komplexiteten, känna att jag också kan göra skillnad utan att jag för den delen någonsin kan känna att jag är i mål.

Såhär tänker jag som ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden på Gotland inför 2017 (har skickat det lite justerat till GA och GT också):

Utvecklingen inom sjukvården går rasande fort. Där vissa sjukdomar tidigare innebar en snabb och säker död kan de idag botas eller lindras och innebära många år kvar med hög livskvalité. Allt fler äldre lever allt längre med sina kroniska sjukdomar. Denna utveckling är fantastisk men den frestar även på regionens ekonomi.

Underskotten under 2015 och 2016 är i första hand ett uttryck för att vi inte i rätt takt har förmått finansiera utvecklingen som sker inom sjukvården. Till det kommer stora svårigheter att bemanna vilka är problem vi delar med resten av riket.

Vi har de senaste åren gjort flera satsningar för att förebygga sjukdomar, ge en effektivare vård och kunna komma tillrätta med personalbristen. Några exempel: Nya verksamheter så som MiniMaria och socialpsykiatriskt team innebär ett förebyggande arbetssätt som präglas av samarbete mellan socialtjänst och sjukvård. Vi har förbättrat diabetesvården, cancervården och vården för bensköra avsevärt. En utbildningsvårdcentral har inrättats för att få fram fler distriktsläkare. Jag känner mig också synnerligen nöjd med att vi inrättade trygghetspunkter i Katthammarsvik, Fårösund, Burgsvik och Roma. Våra satsningar på sexuell hälsa märks på kraftigt minskade antal klamydiafall samt färre aborter.

Vi väljer att finansiera de nya möjligheterna till sjukvård som även måste komma gotlänningarna till del. Samtidigt finns stora krav på förändrade arbetssätt som till exempel ska minska behovet av slutenvård eller som innebär en effektivare användning av våra resurser. Huvudfokus under 2017 är också att kunna behålla och rekrytera medarbetare.
Nationell katastrofövning på Gotland 2016
- under 2017 måste Gotlands sjukvårds-
ekonomi landa på regeringens bord

 

Idag är Region Gotland med sina knappt 58000 invånare det enskilt minsta landstinget. Vi har ibland svårt att leva upp till de högt ställda krav som landstingen har på sig. Vårt ö-läge kräver att vi har ett akutsjukhus igång vilket på andra ställen med ett så litet befolkningsunderlag inte hade varit fallet. Att ensamt bära kostnaderna för detta är svårt.

Regeringen hade planer på att genomföra en stor regionreform som skulle minska antalet landsting från dagens 21 till väsentligt färre. Drivkraften till denna förändring var främst att möjliggöra för sjukvården att fortsätta utvecklas i framtiden. Det finns för lite stöd i riksdagen för förslagets inriktning varför det nu är stoppat.

Reformen hade krävts tydliga särlösningar för att det skulle passa Gotland. Samtidigt var det ett konkret sätt att kunna hantera de svårlösta utmaningar vi ser framför oss. Utöver arbetet på hemmaplan kommer vi därför behöva ägna stor kraft att påverka regeringen att ta särskilda hänsyn till vårt ö-läge.

Det krävs gemensamt arbete för att minska skadorna orsakade av droger

I helgen publicerade Gotlands Allehanda en debattartikel jag skrev tillsammans med Maria Björkman som är ordförande i Socialnämnden. Droganvändningen i samhället är alarmerande och på akuten blir det väldigt synligt. Men bakom det synliga finns det så mycket mer...

Vad innehåller pillerna? Foto: Kurtis Garbutt
Syftet med artikeln var
- Öka medvetenheten bland befolkningen om problembilden
- Kommunicera med vår egen organisation att vi ser behoven
- Särskilt lyfta fram MiniMaria där man som ung kan få hjälp
- Förmedla att vi jobbar vidare med frågan på bredare front


Under sommaren har trycket på Visby lasaretts akutmottagning varit väldigt högt. Det har bitvis inneburit långa väntetider och stökighet på mottagningen samt en besvärlig arbetssituation för personalen. Vi känner en särskild oro för de som behöver akut vård till följd av droger och alkoholintag.

De senaste åren har missbrukarbilden förändrats på minst två sätt.

1. Nya syntetiska substanser har blivit allt vanligare bland ungdomar och även etablerade missbrukare. Den som tar drogen vet ofta inte exakt vad som finns i preparaten och i vilken koncentration. Dessutom blandas de nya drogerna med varandra och med alkohol. Resultatet kan bli snabba fysiska reaktioner i form av medvetslöshet eller i värsta fall döden. Även psykiska negativa biverkningar är inte ovanliga.

2. Tillgängligheten till droger har blivit mycket större genom möjligheten att köpa över internet. Även langningsstrukturen verkar ha fått annan karaktär där inte längre i huvudsak etablerade missbrukare är de som langar. Det langas ömsesidigt mellan testande ungdomar och etablerade missbrukare.

Hur droganvändning påverkar ens sociala liv skiljer sig väldigt mycket åt. Vissa lyckas upprätthålla ett till synes bra fungerande socialt liv. Andra hamnar i en mer utsatt livssituation där man blir beroende av stöd för att klara sin vardag.

I Hälso- och sjukvårdsnämnden och Socialnämnden ser vi mycket allvarligt på denna utveckling av drogtillgång och droganvändande, där människor i alla åldrar blir sjuka och avlider helt i onödan. Vi jobbar ständigt med att hitta de bästa metoderna att såväl förebygga som hjälpa dem som redan råkat illa ut.

För knappt ett år sedan öppnade vi MiniMaria som är en samordnad mottagning för unga upp till 24 år där man kan få hjälp med frågor rörande droger, alkohol och missbruk. Vi behöver framöver även förbättra samordningen mellan våra verksamheter än mer för att vuxna ska få ännu bättre hjälp. 

Stödjande insatser är viktiga men de räcker inte för att minska skadorna som uppstår till följd av droganvändning. Vi ser det som mycket angeläget att utveckla samarbetet med bland andra polis, skola och fritidsgårdar för att fokusera på förebyggande insatser. Det vi ser på akuten har redan gått för långt och vi behöver agera mycket tidigare. Där kan även du som vän, granne eller familjemedlem göra skillnad.

Stefaan De Maecker (MP), ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden
Maria Björkman (S), ordförande Socialnämnden

Storregion som lösning på ekonomiska problem för sjukvården?

Ungefär såhär skriver jag till Gotlands Allehanda idag:

Mats Linder resonerade den 27 mars i sin ledare om några utmaningar sjukvården på Gotland står inför. Vid ett tillfälle skrev han ”Är det inte så att det krävs en radikal organisatorisk åtgärd när en liten sjukvårdshuvudman som Gotland år efter år – med mycket enstaka undantag – misslyckas med att hålla kontroll över skenande kostnader”? Det finns två tankespår i denna mening som jag vill bemöta och resonera vidare kring.


1. "Skenande kostnader"

Vi har under flera år beskrivit hur det ekonomiska underskottet inom Hälso- och sjukvården i grunden bygger på en underfinansiering som är svår att spara bort. En underfinansiering i budgeten löser inte regionens totala ekonomi eftersom underskotten i så fall dyker upp vid ett bokslut. Det som sjukvården behöver är ett realistiskt utgångsläge med ekonomiska förutsättningar för att möta framtiden.

Den medicinska utvecklingen går hela tiden framåt vilket innebär att vi kan behandla allt fler patienter där det tidigare inte var möjligt. Det kommer läkemedel för nya patientgrupper och förbättrade läkemedel för redan befintliga. Jämlik vård förutsätter att Gotland följer de nationella rekommendationer och hänger med i sjukvårdsutvecklingen. Det innebär fantastiska möjligheter för patienter men kostar pengar vilket är en ekonomisk utmaning för hela sjukvårdssverige.

Det är skillnad mellan okontrollerade, skenande kostnader och en kostnadsutveckling som går utanför de ekonomiska ramarna som fullmäktige tilldelar hälso- och sjukvårdsnämnden. Jag vill påstå att vi har bra koll på vad som kostar och målmedvetet jobbar med kostnader som inte är önskvärda. Däremot har vi en hög kostnadsutveckling på grund av ovanbeskrivna möjligheter som en allt mer avancerad sjukvård erbjuder. Denna kostnadsutveckling gäller i princip alla landsting. Alla, stora som små, har svårt att klara sjukvårdsbudgeten. För 2014 visar 20 av 21 landstingsresultat för hälso- och sjukvården röda siffror. Endast Gävleborg lyckas hålla sin budget. SKL:s beräkning av förutsättningarna säger att landstingen tvingas höja skatten avsevärt de närmaste åren.


2. "Radikal organisatorisk åtgärd"

När det gäller samgående i ett större landsting tror jag att det är allt för lätt att tro att detta skulle lösa de utmaningar vi har att erbjuda bra sjukvård på Gotland. Det finns en uppenbar risk att delar av den planerade sjukvården i så fall rycks bort från ön. En stegvis nedmontering av sjukvården på ön riskerar i längden även undergräva möjligheterna att bedriva bra akutsjukvård.

En sådan utveckling tror jag inte gotlänningarna är intresserade av – även om det kanske skulle bli något billigare. Vi arbetar med att få till ett avtal kring fördjupat samarbete med Stockholms Läns Landsting. En större integrering med denna part är helt nödvändigt. Att uppgå i en Storregion och därmed överlämna viktiga val om framtidens hälso- och sjukvård på Gotland till någon annan känns däremot inte lika lockande.

Stefaan De Maecker (MP), ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden

Läkarbristen inom primärvården

Utvecklingen inom vården är fantastisk. Utmaningarna likaså... På senare tid har det varit en del medial fokus på just en särskild vårdcentral på ön - ett uttryck för en av de större utmaningarna för hela primärvården i Sverige. Det går att skriva mycket, men idag skickade jag följande relativt korta text till GT och GA där jag hoppas att många som har engagerat sig i "sin vårdcentral" får lite bakgrund till det hela.


"Det har skrivits en del om vårdcentralen Visborg på insändarsidorna. En kort redogörelse om varför Hälso- och sjukvårdsnämnden agerade som den gjorde kan därför vara på sin plats.

Nämnden beslutade i oktober att vårdcentralen stegvis skulle överge sitt listningstak. Från början beviljades ett sådant tak tillfälligt för att ge Visborg en rimlig chans att etablera sig. Ett listningstak innebär en möjlighet till att begränsa antalet patienter vårdcentralen tar emot. Utifrån rådande lagstiftning är det i grunden svårt att fatta beslut om sådana begränsningar. Varje landsting och region är nämligen skyldig att införa vårdvalssystem som ger medborgarna rätt att välja mellan olika vårdgivare i primärvården. Från årsskiftet gäller dessutom den nya Patientlagen som utvidgar denna skyldighet till att även omfatta invånare som tillhör andra landsting.

Lagstiftningen gäller hela Sverige och tillämpas i hela landet också på de orter som har en liknande situation som Gotland. Hälso- och sjukvårdsnämndens beslut som fattades i total politisk enighet ska ses mot denna bakgrund.

Reaktionen på detta i form av läkaruppsägningar på vårdcentralen Visborg behöver också ses i ett större sammanhang där vi brottas med stor brist på distriktsläkare i Sverige. Bristen leder till att allt fler vårdcentraler underbemannas med negativa effekter för både patientomhändertagandet och arbetsmiljön. I slutändan begränsar det möjligheterna till att kunna erbjuda den välutbyggda primärvård vi önskar oss. Läkarna på Visborg är inget undantag när de önskar sig andra möjligheter till att styra till bättre förutsättningar för verksamheten.

Att läkare slutar gör situationen givetvis inte bättre för någon. I det läge som uppstod har nämnden arbetat fram en lösning som visserligen inte är optimal, men som vi tror undviker ett försämrat läge för patienterna vi har att ta hand om. Visborg har nu fått ett förlängt listningstak vilket också är förenat med villkor som tar hänsyn till att detta handlar om en speciallösning. Samtidigt har nämnden också beslutat om att öka takten i att sätta in åtgärder för att försöka komma tillrätta med läkarbristen inom primärvården."

Satsning på sexuell hälsa – färre klamydiafall

På Gotland har vi under mandatperioden på ett tydligt sätt satsat på större sexuell hälsa. Det är många fler aktörer än hälso- och sjukvården som har en viktig roll, men den är verkligen inte försumbar.

Satsningen består bland annat i
- utökade resurser till Ungdomsmottagningen för bl a utåtriktad verksamhet
- inrättandet av en så kallad STI mottagning (den skrev jag tidigare om på denna blogg här)
- möjlighet till att testa sig för klamydia på nätet vilket främst är tänkt att nå fler killar
- bättre subventioner för preventivmedel i syfte att minska antalet oönskade graviditeter (som jag skrev om här).

Det går inte att härleda orsak och verkan mellan de här satsningarna och resultatet på ett säkert sätt. Men nog kan vi anta att det finns en koppling mellan hur verksamheter utformas och till exempel antalet fall av klamydiasmitta.

Nu rapporterar Gotlands Tidningar om en dramatisk minskning av klamydiafallen på ön. Det är roligt. Hoppas att det håller i sig och att vi snart även får glädjas åt färre tonårsaborter.