Hälsan tiger still…



... heter det eller på ren svenska: Håll käften och var nöjd, om du mår någorlunda!

Att hyfsat god hälsa, både fysisk och psykisk, är det viktigaste i livet, inte minst under ålderdomen, är lika självklart som att jorden är rund. Fast den är visst inte alldeles rund i alla fall, nästan ett perfekt klot men inte riktigt. Precis som en ekorre fast större, som man uttryckte sig i Blandaren på sin tid. Vart var det nu jag var på väg? Hmm..... Jo, det där med hälsan. Det finns hur många råd som helst om, hur man ska få och behålla en god hälsa. Bortsett från sex och kanske pengar, måste hälsan vara det enskilt största ämnet, som vi ägnar vårt intresse åt i media, i umgänge, ja, överallt. En sund själ i en sund kropp eller mens sana in corpore sano, som någon gammal romare sade redan för ett par tusen år sedan.

Hur gör man då? Hur ska vi äta, hur ska vi motionera, vad ska vi avstå från och undvika, hur vi ska skydda oss, hur gör man för att trivas, ja, ni vet allt så’nt. Det finns en del utom vår kontroll, som generna och olyckor men det ägnar vi inte samma intresse. Den där gamla romaren var inne på att rikedomar och njutning inte är något att be gudarna om utan att det som gäller är en frisk kropp och ett gott förstånd. Ett ganska allmänt råd, om ni frågar mig och man måste väl inte hålla med om det heller. Vad är det t.ex. för fel på njutning? Den bidrar väl i högsta grad till hälsan, precis som ett hyfsat välstånd. Och att det inte är någon större idé att be gudarna om det man vill ha, har väl de flesta insett vid det här laget. Men, om man försöker hitta någon gemensam nämnare bland alla råd som ges av förståsigpåare, utbildade sådana eller vanliga tyckare, så skulle det vara att det mesta är helt ok i lagom doser. Överdrifter i kosten, uppåt eller neråt, med motionerandet, i vården, med droger eller vanor medför alltid bekymmer. Tar man det bara lite lugnt, kan man ta lite lättare på Socialstyrelsens kostråd, larmrapporter, bantningsmetoder, pekfingrar och varningstecken.

Alltså: lagom är bäst. Hur ny är den kluriga slutsatsen på en skala från ett till tio? Svaret blir kanske en etta men i alla fall...

Utlykt till storsta’n


Stockholm är en vacker stad, det har sagts hur många gånger som helst. Och det stämmer, särskilt på sommaren. Igår besökte vi kamraterna, som har tillgång till en takterass högst upp på Stigberget. En fantastiskt vy över hela Strömmen med Skeppsholmen och Kastellholmen mitt emot och Beckholmen lite till höger. Däremellan Gröna Lund, som verkligen inte är vackert men som förnöjer lekfulla kunder. Hela stället ser ut och låter som ett datorspel. Tre höga torn som hissar människor upp och ner i höga hastigheter, berg- och dalbanor som tjusar en del men skrämmer livet ur andra. Nöjesparken döljs tillfälligt av någon av jättefärjorna, som ständigt trafikerar Stockholms innerstad utan att bry sig det minsta om att rena sina enorma mängder av utsläpp i stadens och skärgårdens vackra vatten. Men trafiken fortsätter kravlöst i Mammons namn. I prioriteringen mellan miljö och pengar, är det som vanligt det sistnämnda som vinner.

När vi vaknar i storstaden, hörs måsar genom det öppna fönstret. En strålande sommarmorgon utanför. Avlägset hörs något utryckningsfordon, annars är det väldigt tyst för att vara mitt i sta’n. Om en stund ska vi köra till Kungsholmen, vilket förutsätter en passage via Slussen, något som i dessa tider inte är okomplicerat, i vissa fall inte ens möjligt. Nu och i några år framåt kommer stockholmstrafiken att vara besvärligare än vanligt när dess viktigaste knutpunkt byggs om. Om det bidrar till att fler väljer kollektivtrafik i stället för den egna bilen, så desto bättre.

Hos kamraterna på Stigberget kunde man få havremjölk i frukostkaffet i stället för vanlig mjölk, för att utsätta sig för mindre casein och för en bättre sorts gluten än det som finns i vete, råg och korn. Redan för länge sedan har vi av dem fått lära oss att ersätta bröd med frökakor, vilket smakmässigt och i förhållande till invanda mönster inte är någon höjdare men bra i bantartider. Till frukosten fick vi spännande information om mikrobiomet, det myller av bakterier och organismer som lever på och i våra kroppar och som påverkar vårt liv ofattbart mycket. Spännande också att höra om pågående projekt rörande den s.k. funktionsmedicinen och lite om betydelsen av samspelet mellan sköldkörteln, binjurar m.m. som får näringsupptag, immunförsvar och annat att fungera. Jag tänker att makrobiomet, om man kalla miljön och omvärlden för det, är lika viktigt det.

Det finns många utmaningar i smått och i stort för forskare, som ska förse kommande generationer med ett bättre liv.

Man dör inte av dem i alla fall


Halva svenska folket och alla svenska pensionärer äter stattiner. Nästan. Stattiner är till för att man i dieten inte ska behöva tänka så mycket på att undvika kolesterol. Länge har vi hört att man dör av för mycket kolesterol i blodet, för mycket blodfetter. Det skulle eller ska mätas med en skala, som ingen riktigt kunde eller kan förklara, inte ens läkemedelsbolagen, som ligger bakom den. Det finns flera olika stattinmediciner med olika namn men samma innehåller, en miljardindustri.

För några år sedan fick vi lära oss att det finns farligt kolesterol men också nyttigt kolesterol. Ett framsteg.

Igår påstods det på nyheterna att inget kolesterol alls är farligt för folk, som är över 60, den grupp där flest äter stattiner mot för höga kolesterolvärden. I den gruppen skulle livet bara förlängas med i genomsnitt 3-4 dagar genom intag av stattiner, vilket väl betyder inte alls i vissa fall och upp till en vecka i andra. Om man är nöjd med livet, kan några ytterligare dagar i livet vara viktiga förstås men vi talar inte om några stora skillnader här. Det här skulle i praktiken betyda att det bara är att sluta äta stattiner, åtminstone för oss panschisar.

Jag tror jag går och slänger mina kolesterolmediciner i röda lådan meddetsamma. Men, vänta förresten, kanske borde jag fråga doktorn först. Sagt och gjort men hos doktorn hade man ännu inte nåtts av denna braskande nyhet. Oddsen, för att doktorn skulle säga att han i decennier givit felaktiga råd och att jag lika gärna kan sluta med stattinerna, är dessutom ganska höga. Inte heller kompisen, doktorn hade hört nyheten. Det lär väl visa sig så småningom, om vi verkligen behöver äta stattiner eller om det räcker med motion och att avstå från rökning och för mycket mat.

Jaha, onödig medicinkonsumtion i ett decennium mot en obefintlig åkomma. Kanske. För mig och någon miljon andra pensionärer. Men ingen har i alla fall ännu påstått att man skadas eller dör av de här medicinerna. Hur som helst, är det antagligen klokt att avvakta några ytterligare undersökningar och studier, innan beslut fattas. Och doktorns ordinationer går man inte gärna emot. Ju fler piller, desto friskare. Eller tvärtom.

Tycoons och vanligt folk


SCA har sålt ett bolag till sig självt för bortåt 50 miljarder, kan vi läsa i pressen. Visserligen var det ett drygt decennium sedan men anledningen till att affären inte uppmärksammats tidigare, är nog att bolaget inte redovisat den i sin årsredovisning. 50-miljardersaffären var intern och ansågs inte tillräckligt viktig för att behöva redovisas för ägarna. Bolaget uppger nu att affären, som givit SCA-koncernen ränteavdrag på så där 9 miljarder, inte haft några skattemässiga konsekvenser. Det ska bli intressant att få höra, vilka skäl man då haft för affären och upplägget med försäljning till ett koncernbolag i Holland och inrättandet av en filial i Stockholm. Snömossvar är att vänta. Den högröstade och klimatförnekande Sverker Martin-Löf, som äntligen blev tvungen att avgå ur styrelsen för SCA förra året, hade en topposition i SCA redan då 50-miljardersaffären genomfördes. Han har alltså lite mer att förklara men det kommer han inte att göra. Ja, ja i den stora företagsvärlden finns de stora hajarna. Ju större pengar, desto större frestelser. De höga positionerna, makten och de stora affärerna medför lätt fartblindhet.

Jag övergår till mitt eget lilla liv och går in på något helt annat. Häromdagen var det dropin på Vårdcentralen i Gnesta för dem som ville ha en snabb läkarkoll av sina födelsemärken. Ett gott initiativ för oss gnestabor och uppskattat av många. Alla har någon hudprick eller något märke och melanom vill ingen ha. Hittills är det enda gången jag behövt vänta någon längre tid på vårdcentralen i Gnesta och det var värt det. Många i väntrummet kände varandra och stämningen var trevlig. Det fanns tid för samtal om det ena och det andra. Under väntetiden hann jag tala i telefon med alla mina tre barn, bara en så’n sak. Jag hade kommit dit efter en timme av den utsatta tiden och min nummerlapp visade att 37 personer då var före mig i kön. Efter ytterligare en halvtimme var det 32 personer före mig. Två timmar på kvällen var avsatta men det räckte alltså inte. Läkare och personal jobbade tålmodigt över och betade av hela kön och det gick snabbare vartefter. Även om det inte var specialistläkare som tittade på märkena och prickarna utan allmänläkare, var det skönt att få ett professionellt råd, om man bör få en remiss eller själv ta sig till Eskilstuna eller Stockholm för vidare åtgärder. Många var nöjda och tacksamma.

Ingen blir yngre


Med stigande ålder, börjar hälsan svikta. Eller omvänt, om man är någorlunda pigg i hög ålder, ska man vara nöjd. Frågan är förstås vad någorlunda pigg betyder. Det betyder åtminstone att inte ha cancer eller alzheimer. Att få besked om prostatacancer eller hodgkins eller börja tappa den fysiska orienteringen i tid och rum är inga vidare framtidsutsikter. Inte att hamna på långvården heller. Det finns också mycket annat smått och gott, reumatism, hjärtsvikt, depressioner, parkinson, diabetes. En stor del av landets pensionärer äter mediciner för det ena och det andra, magsårsmedicin, antidepressiva piller, betablockerare, stattiner, insulin, blodtrycksmedicin, blodförtunning och allt vad det heter. Vi lever längre och längre och vilken del av äran medicinerna ska ha för det, är okänt för mig. I media kryllar det av reportage och artiklar om vad som hälsofarligt och inte. Nya varningar utfärdas ständigt av organisationer och myndigheter. Sammanfattningen av det är väl att den enskilt största hälsorisken länge varit rökning men att övergödning kanske är en "runner up". Men, som sagt, vi blir statistiskt sett allt äldre. En släkting till mig avled för en tid sedan, närmare hundra år gammal, fullständigt klar och i utmärkt skick. En annan nära bekant fyller snart 95 och har en fantastiskt fin ålderdom. Min svärfar avled 93 år gammal efter en aktiv och positiv ålderdom. En kompis berättade just om sin förälder, 99 år gammal, som brutit lårbenshalsen, rehabiliterats och nu är uppe och går med rollator. Det gäller att välja positiva exempel och förebilder, för de finns. Andra råkar ut för eländet, det där som många av oss oroar sig för, en del alldeles för tidigt dessutom. Men vem trodde att livet var rättvist.

Stressfaktor


Katarina Gospic är en svensk hjärnforskare och författare, som på senare år förekommit till och från i media. Hon är inte bara hjärnforskare och en driven och kunnig expert på sitt område, dessutom med en pedagogisk ådra. Hon har också en personlig framtoning som är glad och tilltalande och hon är ung. Kombinationen är ovanlig och innebär att vi kommer att få höra av henne ofta framöver. Hörde nyss en intervju i anledning av en ny bok, Neurodesign, som Katarina Gospic skrivit tillsammans med Isabelle Sjövall. Det är värt att förstå lite mer av, hur hypocampus och andra hjärn- och cellfunktioner påverkas av inredningen i de utrymmen vi befinner oss i.

Boken, som jag inte läst utan bara hört en intervju om, belyser alltså, hur hälsa, välmående och prestationsförmåga påverkas av den närmaste omgivningen. Rätt ljus och ljudnivå men även av grönt och levande runt omkring oss betyder mycket för vårt välmående. Särskilt här uppe i Norden behöver vi under vinterhalvåret mer ljus. Att höga ljud, skrän och skrammel i längden stör arbetsförmågan och sinnesron är självklart, liksom att kontakt med naturen även inomhus är bra för själen. Många tillbringar en stor del av sin vakna tid på arbetsplatser inomhus. Kontorslandskapen, som många arbetsgivare vurmar för av kostnadsskäl, har sina sidor för trivsel och produktivitet. Det har alla, som arbetat i sådana, känt. Kanske tid för en ny trend.

Arbetsmiljöverket har just kommit med en undersökning, som visar att stressen på jobbet ökat mycket markant under de senaste åren. Stressen beror förstås mest på problem med arbetsbelastning och arbetsrelationer men en del av stressen kan hänföras till den fysiska omgivningen, kan man anta.

Hur är läget?


Tack, jag mår utmärkt och det beror inte på att jag äter Vitaepro, för det gör jag inte. Det kommer jag aldrig att göra heller, oavsett hur mycket tv-reklam som görs.

En mer intressant fråga är, om det som gör att jag mår bra är de piller jag faktiskt äter. Läkarna säger det och väluppfostrad som jag är, säger jag inte emot. Men ibland undrar man ändå. Hjärtrytmen är bra att hålla koll på. Ta ett piller om da'n. Tunnare blod minskar risken för stroke, ta ett par piller om da'n. För mycket blodfetter är farligt för både det ena och andra, ta ett piller till om da'n, så spelar dieten mindre roll. Det är så många piller att det ibland i min höga ålder är svårt att minnas, om jag ätit pillren eller inte. Då kan man ha en dosett (tror det heter så), en plastlåda med många små fack, där pillren kan portioneras ut för en vecka åt gången. Mycket praktiskt och en absolut garanti för att man inte någonsin glömmer att man blivit gammal och panschis. Jag tror att en stor del av befolkningen äter något av de här preparaten. Så det kan väl inte vara något båg med det. Det kanske t.o.m. är en bidragande orsak till att den genomsnittliga livslängden i Sverige ökar kontinuerligt. Men ibland kan man inte låta bli att undra över läkemedelsindustrin. En "cliffhanger", försökte jag mig på där. Så får vi se, om jag kommer ihåg att fortsätta senare, där jag slutade nu.

Om och när min hälsa börjar bli sämre, kommer inte det heller att bero på att jag inte äter Vitaepro. Sämre, för i min ålder blir man knappast piggare och friskare med åren utan man får jobba lite för och hoppas lite på att försämringen går långsamt. Det låter krasst men går knappast att ifrågasätta. Det är väl bara att fortsätta att lyssna på läkarvetenskapen utan att käfta. Och att röra på sig lite och äta vettigt.

Hur gammal är jag ?

ung och gammal manÅlder är för många lite känsligt. Förhållningssättet till ålder varierar. När man är ung vill man bli äldre och när man är gammal vill man bli yngre. Hur man åldras varierar. Ålder kan förhålla sig till det rent fysiska men även till det mentala. Man kan vara ung till sinnet och jättepigg men helt utsliten fysiskt och tvärtom. Kroppen kan biologiskt vara, flera år yngre eller äldre, än din kronologiska ålder.

Så det är inte enkelt att veta sin ”riktiga” ålder, men oftast är man äldre än man känner sig, i alla fall i min ålder. Tror jag?

Det finns många ”kurer” hur man håller sig ung, däremot finns inte så många som gör en gammal.

Nu har i alla fall forskare från Uppsala universitet kommit fram till att ”Tre till sex koppar kaffe per dag minskar den biologiska åldern med 5.6 år jämfört med om man inte alls dricker kaffe.”

Olika livsstilsfaktorer kan accelerera och bromsa åldrandet. Rökning, högt BMI och konsumtion av sockerhaltiga drycker ökar och konsumtionen av fet fisk, drickande av måttliga mängder kaffe minskar den biologiska åldernStudien på kaffedrickandet var gjord på åldersgruppen 20 – 50 år, så det är kanske för sent för vissa av oss att börja med kaffe.
Motion påverkar också åldrandet i rätt riktning om man nu vill vara ung eller bli gammal. Det finns många studier kring kaffedrickande eller inte. En del resultat visar att kaffedrickare dricker mer alkohol och röker mer. Kaffedrickande kan också minska diabetes.

Allt hänger ihop. Dricker man kaffe tillsammans med andra är det nog bättre än man dricker det ensamt. Dricker man kaffe och röker samtidigt och äter en massa kakor så försvinner nog den ”positiva effekten”. Dricker man kaffe istället för läsk så är det bra. Inget är enkelt. Man ska nog inte dricka kaffe bara för att det minskar åldrandet utan för att man tycker det är gott.

Vilken livsstil vi har påverkar givetvis vår hälsa i positiv eller negativ riktning. Det samma gäller för övrigt för klimatet.

För mycket och för lite ”av något” kan vara lika negativt. Bäst är nog att det mesta sker med måttlighet, som vanligt.

Share on Facebook  Post on Twitter  

Att synas eller att inte synas …

Min första selfie tagen på årets första joggingrunda

Min första selfie som publiceras

Detta är en refle(x)tion efter att ha varit ute på årets första joggingrunda. Det var lite snöglopp inte så kallt men halt Hade behövt dubbade skor.

I alla fall var det debut för att springa med belysning. Förra året köpte jag en ledpannlampa som jag egentligen hade tänkt att ha när jag jagar sniglar på kolonin.

Jag har länge tänkt på att man inte syns så bra trots reflexer på träningskläderna, när man är ute och joggar. Träningskläderna brukar dessutom vara svarta eller i alla fall väldigt mörka. Reflexerna gör nytta där det finns biltrafik men inte på mörka gångbanor. Med lampan fungerade det väldigt bra. Jag såg var jag satte fötterna kunde därmed undvika gropar och glatta isfläckar. Jag såg dessutom alla andra som joggade och de som hade reflexer upptäckte jag tidigt. Min lampa lyste upp dem. Jag hade dessutom  en röd lampa bak så att ”de få” som sprang fortare än mig såg mig i tid.
Även om det går mot ljusare tider är det mörkt så reflexer är bra även när man inte joggar. För vi vill väl alla synas??!!

IMG_9828

De två små vita prickar är reflexer på en annars mörk joggare.

Det nya året har börjat bra. Hittills ingen stress, mycket kattkontakt, lagom mycket sund mat och i övrigt sunt levende och en stor portion kultur. Det bådar gott för framtiden.

Share on Facebook  Post on Twitter  

Låt 2016 bli ett år med mycket empati …

Snart är det slut, år 2015, men som så mycket annat är det något nytt som är på gång, år 2016. Tiden går snabbt men man åldras mindre och mindre om man ser det rent procentuellt, om det nu ska vara en tröst. För de allra flesta är livet fantastiskt om man tar till vara det man har. Man kan alltid hitta saker som är negativa men man kan oftast även se att det finns mycket positivt.

Blir det några nyårslöften?

Troligen inte men det blir en fortsättning på att jobba vidare på att leva ett liv som är mer långsiktigt hållbart. Lättast är att ändra sitt eget beteende men det behövs nog en hel del jobb för att få fler att ändra sin livsstil i rätt riktning. Det finns ingen motsättning mellan en långsiktigt hållbar livsstil och bra livskvalité.

Jag hoppas att 2016 blir ett år där vi fokuserar på livskvalité. Det finns så många krafter med mycket muskler som vill att hjulen ska snurra fortare och att måttstocken för vår livskvalité mäts i pengar. Jag hoppas att vi tar hand om oss själva och våra nära och kära. Det känns konstigt att den psykiska ohälsan är så stor när vi ändå har ett så bra ekonomiskt välstånd i Sverige. Det är alldeles för många självmord och alldeles för många känner sig ensamma.

Det måste bli mer fokus på förebyggande arbete om vi ska kunna klara av sjukvården. Det behövs förändringar i mångas livsstilar. Vad vi äter och hur vi äter. Hur mycket vi rör på oss. Hur vi kommunicerar med vår omgivning. Hur mycket vi stressar.

Förhoppningsvis ökar vår konsumtion av kultur. Med hjälp av kultur kan vi öka vår möjligheter att hantera våra liv och öka förståelsen för andras liv och agerande. Vi behöver också använda kultur för att varva ner och stressa av oss. Kanske det också vore bra om vi kunde bli mindre beroende av att ständigt vara uppkopplade.

Jag ser ljust på tillvaron. Vi kommer att kunna förbättra våra liv om vi fokuserar på det viktiga. Vi har alla möjligheter. Vi har kunskap och vi har resurser. Det stora problemet är hur vi använder resurserna.

Den 19 januari 2016 är det äntligen dags för ett vegetariskt matprogram på TV, inte bara ett matprogram där man pratar om vegetariska alternativ och lagar kötträtter. Mer vegetarisk kost är bra för klimatet och bättre för djuren. Det är oacceptabelt att vi behandlar djuren som produktionsenheter och struntar i deras livskvalité. Det är en enkel förändring som kommer att kunna betyda mycket för vår framtid.

Låt 2016 bli ett år med mycket EMPATI …

 


Gott Nytt År 2015_liten

 

Share on Facebook  Post on Twitter  

Lagom är bäst …

BalansvågMånga talar om Sverige som LAGOMLANDET och då inte som något positivt. Jag personligen tycker jag LAGOM om ordet LAGOM.
Läste i dagens SvD:

Nu drar jag mig för att skriva för jag vet att det bara tar någon minut innan mamma ”gillat” eller kommenterat.

Detta sagt av en kvinna vars mamma är överaktiv på sociala medier, i alla fall enligt dottern.

I tidigare artikel har man kunnat läsa:

”Techno-Freud” – det har psykologiprofessorn Sherry Turkle kallats i sin roll som uttolkare av hur ny teknik förändrar oss och våra relationer. Nu oroar hon sig för att vår förmåga till empati minskar. En stor studie visade att studenter har svårt att sätta sig in i hur andra tänker och känner.

Hennes oro grundar sig bland annat på två nya forskningsstudier. Den ena visar att telefonernas ständiga närvaro gör att vi väljer att prata om ytligare saker än förut. Även om den är avstängd och ligger en bra bit bort så påverkar den vad vi pratar om. Den andra studien visade att studenters förmåga till empati hade minskat med 40 procent de senaste 20 åren. Minskningen var störst under de senaste tio åren. Förmågan till empati mättes genom att studenterna fick läsa berättelser om människor och svara på vad de tänker och känner. Forskarteamet bakom studien spekulerade i att detta kan bero på att unga tillbringar allt mer tid på nätet och mindre med att umgås i verkliga livet.

Att det överkonsumeras ”mobiltelefoni” är det nog ingen som kan säga emot. Gäller inte alla men många. En del kan inte ha sin mobil avstängd en längre tid. Mer oroväckande är empatin minskar, vilket jag tycker märks tydligt i dagens samhälle. Gäller inte alla men många.

Det verkar som att vi människor har svårt för att inte överkonsumera. Det gäller mat men även annat som att använda ny teknik. Det pratas mycket om balans i livet och det verkar som att vi saknar detta i många hänseenden.

Antibiotika är fantastisk om den används rätt, mobiltelefonen likaså. Listan kan göras lång där lagom användning är toppen men överkonsumtion mindre bra!

Varför är det så att vi har svårt att inte gå till överdrift. Kanske sitter det i våra gener. Det pratas mycket om den fria viljan och om vi verkligen har en fri vilja. Våra hjärnor är oftast välutvecklade och vi kan oftast hitta massor av information om det mesta som vi skulle kunna ha som underlag innan vi tar bra beslut. Det verkar dock som att vår hjärna är väldigt selektiv vilket kan vara bra om den är det på rätt sätt.

Vi vet att rökning är farligt!
Vi vet att vi släpper ut för mycket ”koldioxid”!
Vi vet att dåliga kostvanor ger oss sämre hälsa!
Vi vet att rörelse är nyttigt för oss!
Våld föder våld!

Ändå röks det för mycket, det körs för mycket bil, vi äter snabbmat och för mycket. Vi rör oss för lite och det finns alldeles för mycket vapen i omlopp …

Hund och kattDet känns som att vi gärna inte vill ha en fri vilja utan gärna överlåter ansvar till något annat. Vi vill gärna ha en snabb fix. Vi äter inte lagom med godis utan äter gärna lite extra. Nu finns forskning som tyder på att ett hormon FGF21 kan styra vårt sötsug. Lite hormon och så blir vi av med vårt sötsug. Bra men FGF21 kan även ha en baksida eftersom det kan orsaka depression. Risken finns att vi förlitar oss på ”hormonet” i stället för att själva ta oss i kragen.

Egentligen borde de flesta av oss kunna bli lite mera LAGOM speciellt vad gäller konsumtion och då skulle vi minska en hel del problem i världen.

Det är kanske något vi redan nu kan fundera över innan tolvslaget den 31 december och vi står inför ett nytt år med nya möjligheter och förutsatser.

Det gäller att avge LAGOM många nyårslöften, LAGOM kaxiga för att det ska finnas en chans att de uppfylls …

Share on Facebook  Post on Twitter  

Ekopsykologi

I boken Tyst hav ger Isabella Lövin en mycket kärnfull introduktion av den nya disciplinen ekopsykologi, som tillsammans med ämnen som Deep Ecology, ekofeminism och socialekologi, är grenar på det ekofilosofiska träd som en gång planterades av normännen Sigmund Kvalöy, Johan Galtung och Arne Naess. Citatet är publicerat med tillstånd av författaren.

Den amerikanska historiepofessorn Theodore Roszaks bok The voice of the earth ger ett mycket intressant perspektiv på vår arts, homo sapiens, grundläggande känsla av vantrivsel i kulturen. Roszak är grundaren av en helt ny psykologisk teori som han kallar ekopsykologi, och som i korthet går ut på att den ökande psykiska ohälsan i det moderna samhället hänger helt och hållet samman med att vi avlägsnat oss från våra biologiska, mentala och naturliga rötter, vår samhörighet med naturen, den natur som vi själva faktiskt är en del av.

Roszac spårar den mentala omsvängningen som möjliggjorde rovdriften av naturen till upplysningen och naturvetenskapens genombrott. När inte naturen längre sågs som Guds skapelse, eller som tidigare en plats där varje träd, blomma och djur bar på magiska krafter, skapade vi inte bara förutsättningarna för det gigantiska konsumtions- och industrisamhället, utan vi kopplade också oss fria från vår naturliga delaktighet i livet på planeten. Ungefär samtidigt med upplysningen började utvecklingen som fullbordadas av den moderna psykologin, då människan började se sig själv inte bara som oberoende av en gud utan även separerad från naturen. Det sexualförtryckta borgerskapet i sekelskiftets Wien utgjorde grunden för Sigmund Freuds teorier, vilka påverkar synen på oss själva än i dag. Här rymdens inte på en enda rad människans behov av kontakt med naturen, tvärtom. Djur', 'vildar', sexualitet och till och med kvinnor sågs som symboler för mörka och svårbemästrade krafter som hotade den civiliserade människan. Den moderna människan började genom psykologin ägna sig åt introspektion som ytterligare förstärkte hennes känsla av ensamhet och meningslöshet i ett universum som hon inte längre kände någon som helst samhörighet med. Vi glömde bort, menar Roszac, att vårt liv, hela vår existens, ofrånkomligen hör ihop med planetens.

Denna "glömska", fast få av oss har köpt den helt och hållet, har styrt människans handlingar i över hundra år. En blink i universums historia, men tillräckligt lång tid för att rubba hela planeten jordens balans. Vi har fiskat ut haven, vi har huggit ned skogarna, vi har brutit åkermark och hällt ut gifter i sjöarna - och vi har inte tyckt om det. Ingen av oss har egentligen tyckt om det.
  Roszaks övertygelse är att vi, de moderna människorna, skulle må så mycket bättre om vi upprättade vår känsla för naturen, om vi lät oss tröstas av naturen, om vi ägnade våra liv åt att reparera den, om vi vårdade den och lät oss glädjas av den.