Tredje gången gillt?

Jag har under några års tid lekt med tanken, mer eller mindre seriöst, att skriva en bok med politiska essäer. Efter att projektet legat på is ett tag har jag plockat upp det igen. Nu skulle jag gärna vilja ha era synpunkter på dispositionen.

En gång i tiden, när jag var medlem i Miljöpartiet, lekte jag med tanken på att skriva en bok om grön ideologi kallad Du gröna nya värld. Kort efter riksdagsvalet 2010 gick jag över till Socialdemokraterna, ett beslut som mognat genom en process av intellektuell och värderingsmässig prövning. När det gått ytterligare en tid vaknade lusten att skriva en bok igen - med namnet Bästa stämningars längtan och utifrån socialdemokratiskt idégods. Tanken var delvis att samla texter från bloggen och arbeta om dem till bokform. Just den grejen har ju faktiskt blivit av, då jag med Socialdemokratiska prövningar samlade ett tjugotal blogginlägg i bokform. Fördelen med det var att det lät mig släppa en del älsklingsidéer som gjorde det svårt att skriva en riktig bok, med något slags röd tråd.

En revidering av upplägget

"...därför att min känsla revolterar mot en sakernas ordning, som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan." - Hjalmar Branting i Stormklockan (1912) om varför han var socialdemokrat. "Frågan blev icke längre blott, om en sak var rättfärdig. Det räckte icke. ... Frågan blev framför allt, om en sak var möjlig." - Nils Karleby, Socialismen inför verkligheten (1926)
Två citat som inspirerat mig i mitt essäskrivande.

Ursprungligen tänkte jag mig att boken skulle omfatta fyra essäer kring olika teman, som jag ändrat på en gång efter vägs gång.1 Efter att jag fått ut bloggboken kändes det inte lika angeläget att få en ny bok med mitt namn på i handen, så essäprojektet fick vila lite. Men när Fredrik Jansson skrivit och gett ut sin bok Gemenskap & skötsamhet: En essä om socialdemokratins väsen (2016) blev jag sporrad att anstränga mig lite. Så jag strök hela den ursprungliga dispositionen och började på en helt ny. Det är lika bra, med tanke på tiden som gått. (En del idéer som fanns från början kommer ändå finnas med.) Boken, som fortfarande har arbetsnamnet Bästa stämningars längtan, är tänkt som en samling essäer snarare än en rad kapitel. Det innebär att varje essä ska kunna läsas fristående. Samtidigt finns det en röd tråd i argumentationen, så att det ger någonting mer att läsa boken från pärm till pärm.

Pitchar om de åtta essäerna

Jag har vid tidigare tillfällen använt mig av Storify för att samla resonemang som förts på Twitter, ett forum som annars kan vara rätt så fragmenterat. Här har jag sammanställt en tråd som handlar om mitt bokprojekt.

Hur tycker ni det verkar?

För övrigt...

...har jag vid fyra tidigare tillfällen lagt ut blogginlägg som varit början till texter till mitt bokprojekt. Med den nya revideringen kommer de att skrotas, även om en del grundtankar säkert kommer att finnas kvar. Den 12 augusti 2013 skrev jag ett inlägg som handlade om Berlinmurens fall, Francis Fukyama och New Labour. Jag menar att såväl högern som vänstern delar några grundläggande missförstånd om vad socialdemokrati är och har varit. Den 16 april 2014 påbörjade jag ett försök till historisk-materiell förklaring av de bakomliggande faktorerna till socialdemokratins kris, efter en pinsamt ytlig artikel i Magasinet Arena. Den 19 maj 2015 inledde jag ett resonemang apropå det till synes paradoxala i att finanskrisen 2008 sägs innebära en legitimitetskris för nyliberalismen, men ändå inte en pånyttfödelse av klassiskt socialdemokratisk ekonomisk politik. Och den 2 juni 2015 tog jag upp de paralleller som dragits mellan 1930-talet och vår tid, med tanke på den framväxande fascistoida högerpopulismen. Även om ingen av dessa fyra texter följer med in i essäboken, på grund av att jag skrotat hela det upplägg som jag tänkte mig en gång, så ska jag ta mig an frågeställningarna. Det handlar om det väsentliga hos socialdemokratin, dess företräden och i någon mån också dess brister.

 

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om , , , , , , , , , , , , , ,

Noter

  1. När jag skrev om det sist skrev jag också att Johan Lönnroth och jag skickat manus för tredje upplagan av Den tredje vänstern till förlaget. Boken skulle gå till tryck innan valet 2014, men det sköts upp och nu är planen att den ges ut våren 2017. De första kapitlen har kommit ut i preliminär version som rapporter från Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg: april 2014 och juni 2016.

Inlägget Tredje gången gillt? dök först upp på jimmysand.com.

Jury still out on the market

ovalt klippt porträtt1To late and to little brukade f d amerikanske presidenten Richard Nixon skriva på PM som han inte gillade. Man kan tycka att den bedömningen passar väl på marknadens ansträngningar för grön politik. Av vad vi hittills sett är det offentliga initiativ och beslut som fått axla bördan att hantera marknadens ohanterade externa miljöeffekter.

Kanske kommer nu fossildinousarierna att sprängas bort inom något eller några decennier om de inte morfar in i andra skepnader. Och det är priset som är dynamiten.

Prisefallet på solceller har, vilket har varit fullständigt förutsägbart sedan några decennier utifrån t.ex. priserfarenheterna inom elektroniken, nu hamnat på så låga nivåer att solceller i solintensiva regioner konkurrerar ut fossil energiproduktion. Man kan för sitt inre öra höra hur urtidsdjuren skriar i dödsångest.

Priset på solcellskilowatt!! Men är det då marknaden som ligger bakom? Sorry guys verkar vara nån politisk byrå i Peking. Hmm.

Ett slag krig och sådana brukar ju inte hanteras med marknadsmekanismer utan med rekvisitioner och offentliga jätteomdispositioner av samhällets produktionsapparat. De militärindustriella komplexen brukar då tuppa av i hänförelse. Är det sant där så är det sant här.

Förresten -redan efter Assuan stod det väl klart att jättedammar inte var grön politik. Precis som Schwarzenegger tror jag att en god dos marxism utan leninistisk ledningsprincip lär vara svår att krypa ifrån.

Kolla på denna video.

Klimatpolitiken kräver gott samarbete

Värmen har kommit till Sverige och även bloggen börjar se sommarlovet närma sig, även om vi fortfarande har några godbitar kvar till er. Dagens gästinlägg är skrivet av Anna Axelsson, policyrådgivare i klimatfrågor på Diakonia. I detta första av två inlägg berättar hon om sitt arbete med fokus på klimattoppmötet i Paris (COP21).

Foto: Diakonia, personalporträtt.

Foto: Diakonia, personalporträtt.

I mitt jobb som policyrådgivare i klimatfrågor på Diakonia träffar jag i olika sammanhang journalister, aktivister, beslutsfattare och församlingsmedlemmar. Mitt uppdrag innebär att skapa opinion för klimaträttvisa och påverka politiska beslut inom klimatområdet. Jag jobbar tillsammans med kollegor inom organisationen med olika expertområden och med ansvar för olika målgrupper, men också med andra klimatpolitiska experter inom det internationella nätverket ACT Alliance (Action of Churches Together). Tillsammans utvecklar vi förslag på hur klimatpolitiken kan stärkas på global nivå (inom FNs klimatförhandlingar), inom EU och i Sverige. Vår utgångspunkt är klimaträttvisa, det vill säga att de som har störst ansvar för klimatförändringarna också ska ta det största ansvaret för de åtgärder som krävs för att minska klimatpåverkan och öka anpassningsförmågan till klimatförändringar, så att inte de människor som lever i fattigdom drabbas orimligt mycket av dess konsekvenser.

Inför COP21 i Paris 2015 lobbade ACT Alliance tillsammans för ett ambitiöst och rättvist klimatavtal. De tre övergripande långsiktiga målen i avtalet – att begränsa temperaturökningen, att öka anpassningsförmågan och att skifta finansiella flöden till hållbara investeringar – utgör tillsammans ett bra ramverk, men mycket återstår att göra för att avtalet ska kunna bli operativt och för att vi ska kunna vara säkra på att ansvaret fördelas rättvist. Därför fortsätter vi att tillsammans påverka klimatförhandlingarna – i skrivande stund är jag på väg till den första förhandlingssessionen efter Paris, i Bonn. De frågor vi kommer att jobba med under kommande år, tills Parisavtalet träder i kraft, är bland annat en tydlig definition och tydliga regler för klimatfinansiering, robusta regler för uppföljning av klimatåtgärder, ett rättvist regelverk för ersättning för förlust och skada på grund av klimatförändringar och ett stärkt system för höjd ambition och för en omställning till en framtid där vi inte är beroende av fossila bränslen.

Foto: Privat

Foto: Privat

Parisavtalet bygger på alla länders frivilliga engagemang. För att klara att hålla den globala medeltemperaturökningen under den överenskomna gränsen på 1,5-1,9 grader krävs att alla länder vässar sina åtgärder. För att detta ska kunna ske i många utvecklingsländer krävs stöd till både uppbyggnad av hållbar energi, energieffektivisering, anpassningsåtgärder, utvecklad kompetens och uppbyggnad av institutioner. Samtidigt är det viktigt att bevaka att de åtgärder som görs gynnar de människor som är mest sårbara för klimatförändringarna. Där har Diakonias samarbetsorganisationer i de ca 30 länder där vi arbetar, en viktig roll att spela. Därför jobbar jag också just nu tillsammans med kollegor på våra landkontor runt om i världen, för att stärka våra samarbetsorganisationers kapacitet att jobba med klimatfrågor och deras påverkansarbete på nationell nivå. Syftet med detta är också att fånga upp deras röster och prioriteringar, för att kunna använda det när vi utformar ståndpunkter kring politiska förslag på global nivå.

Inlägget Klimatpolitiken kräver gott samarbete dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Den hållbart lönsamma optimismen

Dagens gästinlägg är skrivet av Henrik Westregård som delar med sig av sina tankar om hur man lyckas få andra med sig för en hållbar framtid. Vad som visar sig vara framgångsreceptet oavsett om det är ute på stan, i baren, på jobbet eller hemma i soffan.

Människor gillar att höra argument för saker, inte emot. Det är så vi är funtade och om man vill göra skillnad är det bara att hänga med. SD pratar om restriktiv invandringspolitik, inte rasism mot invandrare. Allt fler unga är för marijuana för medicinskt bruk, inte emot droger per se. Jag är för ett öppnare samhälle, inte emot inlåsningseffekter. Ja, ni fattar grejen. När vi hör dessa tankar reagerar hjärnan helt enkelt med en sådan optimistisk nyfikenhet att det skapar en lust för understöd. Det har varit en mer eller mindre medveten strategi sedan urminnes tider, bland härskare, politiskt aktiva, familjemedlemmar och företagsledare.

Foto: Privat

Foto: Privat

Idag som igår som imorgon kämpar vi dagligen för att få vår vilja igenom. Efter ett decennium på allehanda företag har jag lärt mig tips och tricks som funkar. Speciellt när syftet är att substituera avdankade strukturer, vilket ofta är fallet när man sysslar med hållbarhetsfrågor. Därför har jag satt ihop en lista med mina bästa tips för att lyckas med att skapa förändring där just du står idag. Oavsett om det handlar om att övertyga vännen om att dra ner på vattenkonsumtionen, berätta för mamma om ekoköttets fördelar, starta en insamlingsblogg för cancerdrabbade eller fiska företagspengar internt till det där sköna mångfaldsprojektet. Och glöm inte att fira framgången efteråt.

Tips för att skapa de hållbara förändringar du strävar efter:

  • Optimist javisst.
    Det kommer att märkas om du tror på den förändring du vill ska ske. Se till att dina planer framställs på ett positivt sätt och fler kommer att lyssna på dina argument. 
  • Ingen stress
    Var beredd på att det tar tid att övertyga andra. Bygg upp deras förtroende efterhand. 
  • Våga skoja högt och lågt
    Min personliga favorit. Konsten att dra skämt om hållbarhetsfrågor inför oinsatta är magisk och kan lätta upp stämningen i svåra situationer.  
  • Öppna dina sinnen
    Läs in miljön du befinner dig i. Människor, grupperingar, åsikter, visioner. Det ger dig förståelse för hur du kan närma dig i olika situationer.

  • Se dig som en kommunikatör
    Att jobba med hållbarhet är i mångt och mycket en fråga om att göra sig förstådd. Utan den kommunikativa förmågan spelar det ingen roll vad du har för storslagna planer. 
  • Vad de andra sysslar med
    Visa ett genuint intresse för andra – och du blir insläppt i deras värld – där du kan förstå vad som krävs för att övertyga dem om förändringen. 
  • Välj dina strider och fokusera därefter
    Visst är det roligt att ge sig på nya utmaningar. Men det kommer märkas att du tappar fokus vilket lätt ses som oseriöst. Att våga skära ner är en styrka. 
  • Respektera siffror
    Till syvende och sist är det pengar som styr samhället. Prata smart i termer av siffror och statistik så kommer du att vinna respekt och övertygelse.  

Om Henrik Westregård
Henrik är hållbarhetsspecialist på Daniel Wellington, en av de snabbast växande klockföretagen i världen, med över 4 miljoner sålda klockor sedan starten 2011. En del av fritiden lägger han även på ideellt arbete. Under sina 3 år på Sustainergies har Henrik drivit två olika projekt, suttit med i valberedningen och idag är han styrelsemedlem. Han har en ekonomie kandidat och en miljövetenskaplig masterexamen från Lunds universitet.

Inlägget Den hållbart lönsamma optimismen dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

En svår månad för Ecuador

Veckans fredagsinlägg är skrivet av Robert som berättar om de nyligen startade och omtalade oljeprojektet i Yasuní, Ecuador. Robert har själv spenderat en längre tid i Ecuador där han exempelvis skrev och fotograferade och han vill nu dela med sig av sina erfarenheter blandad med nyförvärvad kunskap.

 

Foto: Privat

Foto: Privat

Så har det börjat. Medierna rapporterar om hur man har börjat borra efter olja i nationalparken Yasuní i Ecuadorianska Amazonas. Denna story ligger mig nära till hands då jag själv inte bodde långt från området i några månaders tid. Jag mötte under min tid i djungeln många personer som direkt eller indirekt var påverkade av konflikterna kring Yasuní, personer som idag fredligt kämpar för att oljan ska stanna i marken genom gatudemonstrationer, festivaler och workshops.

Upprorets fundament ligger i den tveksamma behandlingen av ursprungsbefolkningen i Amazonas. Lokal maffia och nationella samt transnationella företag har under lång tid, med start sen kolonialtiden åsidosatt ursprungsbefolkningens rättigheter att verka fritt i Amazonas. Om kolonialherrarna på den tiden lockades av guld, kryddor och gummiplantor så är det idag gruvdrift, olja och trä som dominerar och stora områden i Ecuadorianska Amazonas är idag bortom räddning på grund av föroreningar och avskogning. Festivaler och demonstrationer samlar gräsrotsorganisationer som försöker föra samtal med både fiender och medkämpar i en kreativ arena präglad av kultur och musik samt kunskap och framåtanda. Mitt i allt står vi som praktikanter och tittar på och tänker, wow vad mycket tid och kraft som måste gå åt att göra detta år ut och år in.

Foto: Privat

Foto: Privat

Yasuní är en av de platserna på jorden med störst biologisk mångfald. Parken är hem till över 150 olika amfibiska arter så som grodor, paddor och salamandrar vilket är världsrekord om man jämför med liknande miljöer på jorden. Artrikedomen gör området känsligt för framkallade störningar i form av gruvdrift och oljeborrning där det senare fick förödande utsläpp på 70-talet då Chevron (gamla Texaco) dumpade enorma mängder slagg- och oljerester på olika platser i Ecuadorianska Amazonas. Detta har lett till en över 20 år lång rättsprocess för att se till att ChevronTexaco betalar för sanering, något som fortfarande inte har skett i den omfattning som krävts.

Med dagens sviktande oljepris så är det enligt vissa källor troligt att man kommer göra förlust på varje oljefat vilket har fått vissa experter att tveka på om utvinningen är värd mödan. Det följer ett mönster, 2015 lämnade Shell Arktis och nu ligger det omstridda projektet “Keystone XL” som går mellan Canada och USA i malpåse, utgången är oviss trots att man redan öppnat vissa sektioner. Ecuador får sin huvudsakliga inkomst från gruv- och oljeindustrin varför projektstarten av Yasuní inte förvånar. Men så händer det som inte får hända. Ecuador drabbas av en enorm jordbävning, över 500 människor omkommer och 2000+ skadas allvarligt, landet kastas in i katastroftillstånd. Scenarion som detta påminner oss ständigt om hur ömtåliga vi är och hur viktigt det är att koppla ihop sanning och konsekvens. Katastroferna tar sig olika tappning och vare sig det är oljespill eller jordbävningar så vet vi att det är den lokala ursprungsbefolkningen som drabbas hårdast. Efter jordbävningen sattes katastrofinsatser in men om vi jämför med alla de som lever med sviktande hälsa i Amazonasregionen så kan man fundera på vad deras hjälp kommer i för form.

Foto: Privat

Foto: Privat

Mina upplevelse är att man har kört över befolkningen i Amazonas, att det finns en öppet hård diskurs mellan folket i öst och i väst och att nya oljeborrningar kommer elda på hatet, må det inte ske för ett land som sadlar ekvatorn med fantastiska möjligheter för energi från sol- och vatten.
Jag hoppas att jordbävningen tar fokus från Yasuní och skapar möjligheter till att bygga upp och inte förstöra vilket tyvärr troligen är framtiden för oljefälten i Amazonas.

Vill du läsa mer om oljefrågan i Yasuní så är Amazon Watch en tillförlitlig källa.

Inlägget En svår månad för Ecuador dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Ojnareskogen skyddas!

Åsa Romson (MP) presenterar beslutet
Idag fattade regeringen beslut om att skydda Ojnareskogen som Natura2000-område. Något annat var egentligen inte att vänta med tanke på Sveriges åtaganden gällande naturskydd och vilka unika värden området Bästeträsk, där Ojnareskogen ingår i, har.

Såhär beskriver Länsstyrelsen på Gotland området:
"Detta är ett mycket stort, sammanhängande hällmarksområde som saknar sin motsvarighet på Gotland, i Sverige, i norra Europa och troligtvis i världen. Området är klassat som riksintresse för naturvård och utgör det största, landbaserade riksintresset för naturvård på Gotland; cirka 9600 hektar.”
Bästeträsk - snart Nationpark?


Men enkelt var det inte. Nordkalk och SMA har planer på storskalig kalkbrytning inom området och båda har för närvarande var sin ansökan som behandlas i miljödomstolarna. Förutom världsunik natur och kalkjobb är även hotet mot vattenförsörjningen på norra Gotland en viktig aspekt när domstolarna ska fatta sitt beslut. Processen har tagit över 10 år - lika länge har mitt engagemang (och många andras i ännu större grad) också varit i frågan. En översiktlig beskrivning av konflikten vatten/natur/jobb m.m. gav t ex Miljöaktuellt 2008 och kan läsas här.

Domstolen pausade i april (Nordkalk)/maj (SMA) förhandlingarna för att ge regeringen möjlighet att ta ställning till Naturvårdsverkets förslag kring Natura2000. Fram till 31 augusti fick regeringen på sig innan det hela drar igång igen. På målsnöret levererade regeringen nu sitt beslut och det är uppenbart att det har funnits starka krafter som har velat stoppa beslutet in i det sista. Ett exempel på detta är den sista vändan till Länsstyrelsen för att se om det inte fanns andra områden som skulle kunna ersätta Bästeträsk - trots att detta egentligen hade framgått av allt material som presenterades till regeringen. Beslutet innebär nämligen med största sannolikhet att det inte blir några fler kalkbrott i området.

2012 i Ojnareskogen
Utan Miljöpartiet i regeringen - och Åsa Romson som miljöminister - hade området högst sannolikt aldrig skyddats. Skönt att kunna se att en långsiktig syn på samhällsutvecklingen kan få genomslagskraft i vardagen med de Gröna i regeringen. Att detta innebär att man måste ta itu med konflikter som uppstår idag istället för i framtiden följer som ett brev på posten. Det kan vara jobbigt, men helt nödvändigt om man tror på att vi ska leva på denna planet även i framtiden.

Redan för 10 år sedan (Gotlands Tidningar 20 oktober 2005) skrev jag om konflikterna i samhället på grund av planerna på kalkbrott. Citat ur artikeln:

”Men jag har respekt och förståelse för skriket efter arbetstillfällen. Dessa är en bristvara och det kommer att kräva en rad insatser av såväl politiker som de bosatta för att komma till rätta med detta problem. Jag anser dock att det vore fel att satsa allt på att förlänga kalkbrytarjobben med 20 år till för att sedan hamna i samma problemläge fast då med betydligt sämre förutsättningar än nu. Samma respekt finns tyvärr inte alltid gentemot dem som ställer sig tveksamma till kalkbrottet. Jag oroar mig starkt på grund av de samtal jag har haft med gotlänningar på norr som inte öppet vågar uttala sig mot Nordkalks planer. Bakom detta ligger en rädsla för reaktioner ifrån omgivningen och erfarenhet av tidigare aggressiva bemötanden av människor som känner att deras jobb är hotade." 

Slitningarna är närvarande mer än någonsin och - vill jag påstå - har bara blivit värre under åren. Jag är glad för att regeringen har landat i sitt beslut att skydda området. Men jag är också bekymrad för hur de som känner att de förlorade dragkampen om kalkjobben kommer att ge uttryck för sin besvikelse.

Jag hoppas att regeringens paket för ersättningsjobb som uppgår till 100 miljoner kan balansera förlusten av arbetstillfällen på norra Gotland. Processen för att läka såren kommer att ta tid. Jag hoppas att vi hittar sätt att samla krafterna på norra Gotland igen för att tillsammans utveckla vårt samhälle.

Småskalig kontra storskalig kalkindustri

Idag var jag med Isabel Enström på besök på Slite Stenhuggeri. Ett företag som använder sig av den högkvalitativa kalkstenen på Gotland för att göra t ex bordskivor, byggstenar, statyer eller golv.

De har 17 anställda på norra Gotland. De bryter i förhållande till den storskaliga kalkindustrin lite sten, men har ett högt förädlingsvärde på produkterna. På så sätt blir det relativt många anställda på mindre kalksten som tas ut.

De använder ungefär 650 gånger mindre kalksten per anställd än SMA. Med tanke på hur stora uttag av kalksten hotar vår vattenförsörjning och raderar världsunik miljö på Gotland är det verkligen en viktig tankeställare...

Händelserik torsdag – på KTH och i Landstingshuset



Torsdag morgon läste jag ett intressant debattinlägg på DN Debatt. Det var en grupp forskare, bl a KTH-professorerna Göran Finnveden och Sverker Sörlin, som uppmanade den nya regeringen att Inrätta ett miljöpolitiskt råd direkt under statsministern.

Publiceringen var väl tajmad eftersom Göran Finnveden på eftermiddagen stod som värd för KTH Sustainability Research Day. Där medverkade även Sverker Sörlin med kloka tankar, som alltid (se bilden). Jag deltog i min egenskap av samordnare för hållbar utveckling i utbildning och forskarutbildning på Karolinska Institutet.

Sverker Sörlin efterlyste en "sense of urgency" hos statsministern och övriga regeringen, när det gäller framförallt klimatfrågan.

En politiker medverkade också, Sara Karlsson, riksdagsledamot för (S). Sara gjorde det med den äran! Utan en enda powerpointbild som stöd höll hon, med känsla och äkthet, ett långt anförande med tänkvärda reflektioner och uppmaningar om betydelsen av värderingar när det gäller att hantera svåra problemställningar. Sara Karlsson är en politiker att hålla koll på!

KTH:s Hållbarhetsdag på tema forskning var som vanligt imponerande och inspirerande. Tyvärr var jag tvungen att smita mitt under avslutningsdelen med Stormvarning.
Anledningen till min brådska var ett förberedande möte med Miljöpartiets nya landstingsgrupp inför tisdagens första fullmäktigemöte efter valet. När jag anlände till Landstingshuset så passerade jag sammanbitna moderater som strax skulle ställa till med en skräll visade det sig. Strax efter vårt MP-möte så nåddes jag nämligen av nyheten att sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, som fått flest personkryss av alla i hela landet tror jag, meddelat att hon lämnar politiken. Detta efter att med två (2) rösters marginal ha förlorat kampen om att bli finanslandstingsråd.

På lördag har vi i MP vårt regionmöte och då är det tänkt att vi ska välja vår politiska ledning i Landstingshuset. Spännande på flera sätt...



(på bilden ovan ses moderator Hanna Zetterberg (en gång i tiden Ronja Rövardotter) iklädd en gul klänning skapad av återvunna jeans (!), idéhistorikern och professorn Sverker Sörlin, Ingrid Petersson, generaldirektör för Formas, riksdagsledamot Sara Karlsson (S), professor Göran Finnveden, vice rektor för hållbar utveckling på KTH, samt Åke Iverfeldt, VD på Mistra)


Ansvar för ekonomin – och planeten

SVT utlovar en debatt ”nära människors plånböcker” ikväll. Jag kan bara hoppas att Per Bolund (MP) ser till att samtalet inte stannar där. Privatekonomi har naturligtvis enorm betydelse för de människor i Sverige som lever på marginalen. Problemet är att det sällan är de som står i fokus i diskussionen kring hur ”valet påverkar din plånbok”. Och att vi som väljare blir betraktade som vandrande kassaböcker, separerade från varandra istället för människor som är beroende av varandra och jorden vi lever av, luften vi andas och vattnet vi dricker.

Moderaterna satsar nu allt på ett kort. Förutom att sprida lögner och halvsanningar om oppositionspartiernas politik vill man bara tala om ekonomi. Ord som ”ansvar” och ”ordning och reda” trummas in. Men ett parti som begränsar ekonomi till en fråga om att få plus och minus i statsbudgeten att gå ihop och vägrar se sambanden mellan ekonomi och ekologi saknar i längden all trovärdighet.

Vi vet att oljepriserna kommer att stiga drastiskt inom överskådlig tid. Detta kommer att innebära ett mycket hårt slag mot såväl människors privatekonomi som Sveriges ekonomi som helhet. Om vi inte fått fart på omställningen till dess vill säga. Om vi inte gjort en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken för att göra människor i städer oberoende av egen bil. Om vi inte fått fart på omställningen till elbilar och biobränslen så att människor på landsbygden kan fortsätta köra bil.

Den här omställningen är fullt möjlig. Men den kräver modiga politiska beslut. Att vi väljer bort svindyra motorvägar till förmån för ny kollektivtrafik. Att vi vågar höja bensinskatten så att vi kan stimulera alternativen.

Om detta borde debatten handla om ikväll. Om hur miljö och ekonomi hör ihop. Ansvar för ekonomin kräver ansvar för planeten.

Södra Hällarna har blivit kommunalt naturreservat!

I juni 2008 skrev jag ett förslag att göra Södra Hällarna till ett kommunalt naturreservat. Förslaget behandlades redan i april 2009 i Regionfullmäktige (länk till Ärende 10).

Bakgrunden var arbetet med utvecklingsplanen för Visborgsområdet där det visade sig att Alliansen som då hade makten hade stora planer på att exploatera området. Senare togs framtiden för Södra Hällarna upp i FÖP Visby (fördjupad översiktsplan) som beslutades i slutet av 2009 efter en hård politisk strid. Vid den tiden var det många som hade engagerat sig i frågan, både inom och utom Miljöpartiet.

Om det skulle bli maktskifte 2010 lovade vi att rätta till det som blev fel i planeringen kring Södra Hällarna. I februari 2013 kunde vi då äntligen fatta beslut om att inrätta ett kommunalt naturreservat Södra Hällarna.

Jag har skrivit ganska utförligt om turerna kring detta tidigare på min blogg ”Sanningen om Södra Hällarna”. Efter det har det blivit en pinsam historia med politiker från C och framför allt M och FP som har överklagat in absurdum (se bland annat Länstyrelsens bedömning), men idag kom då beskedet: Regeringen väljer att inte lyssna på dem. Naturreservatsbeslutet står sig och på så sätt skonas Södra Hällarna från exploatering!

Bruttonationallycka

Från många håll kritiseras begreppet bruttnationalinkomst för att endast ta hänsyn till ekonomi. I Bhutan har man istället tagit fram ett buddhistiskt mått på välfärd, nämligen bruttonationallycka, där livskvalitet istället för materiella tillgångar räknas. 

Begreppet bruttonationallycka fungerar på samma sätt som den svenska visionen om folkhemmet gjort genom Sveriges utveckling under en stor del av 1900-talet, men Bhutan tar det hela ett steg längre. Bruttonationallyckan ligger till grund för hela Bhutans planeringsprocess. 

Alla utvecklingsprojekt måste gå igenom en kvalitetssäkringsprocess, som baseras på följande fyra grundpelare inom bruttonationallyckan:

1) hållbar utveckling
2) bevarande och utvecklande av kulturella värden
3) bevarande av den biologiska mångfalden och naturen
4) god styrning av landet

Här kan ni läsa mer.