Nya besök


Gick upp ovanligt tidigt i morse för ett toalettbesök. Klockan var halv fem så där. Hostade och hackade med förkylningen och tänkte att jag kanske, trots allt skulle bli kvar uppe tills vidare och tog vägen ut till köket och kaffeprylarna. Kikade ut lite över vinterlandskapet, där nysnön låg orörd. Det var egentligen fortfarande mörkt men snön lyste upp till någon sorts halvdager. Tyckte att något rörde sig precis nedanför kullen som huset står på. Stod kvar lite och, jodå, det var någon där. En stor en. En lång rygg. Ett vildsvin. Jag gick ut på verandan och sjasade och lät. Det var inte ett vildsvin utan tre eller fyra vuxna och ett gäng små kultingar. Vid mitt sjasande stelnade de till någon sekund och fick sedan fart bortåt skogen, full fart. De försvann ljudlöst allihop på några sekunder. Otroligt snabba. Det såg ut som om de sprang lika fort som rådjur i full fart.

Jag märkte att jag gått ut barfota i snön. Lite väl sportigt. Snabbt in igen. Kom senare på att jag ju naturligtvis skulle ha hämtat hagelbössan och skjutit efter grisarna. Inte på dem förstås med en hagelbössa men upp i luften för att skrämmas rejält. De förstör rätt ordentligt, där de drar fram. Vi har satt upp ljus med rörelsedetektorer och hustrun har satt ut en radio som slår på och av men vildsvinen låter sig inte skrämmas så lätt. Man kommer att behöva vaka själv så småningom eller skaffa elstängsel.

Alldeles inpå knuten
Måste undersökas

Tätt eller glest


Vid ett arbetsbesök i huvudstaden i förrgår, hade jag anledning att åka tunnelbanan några stationer. Redan påstigningen vid Centralen skvallrade om väldiga resandevolymer. Det var vid åttatiden på morgonen och det är väl som värst då. För mig som lantis framstod folkmängden i rulltrappor, på perrongen och i tågen som rena Tokyo. Det var bokstavligen fullt överallt, det kryllade av folk. Det gick inte att gå normalt utan men var tvungen att flyta med en ström åt ena eller andra hållet. Tågen kommer tätt så dags men de var så fulla att bara en liten del av de väntande kunde tränga sig ombord. Väl ombord stod man bokstavligen som packade sillar utan möjlighet att vända sig eller att leka med mobilen. Säga vad man vill men det gick fort att ta sig från en ände av sta'n till en annan.

Storsta'n i det här ljuset var förfärande. Då är det bättre på landet. Ni vet, där det bara finns knäppskallar, några alkoholister och enstaka småbarn kvar och där det inte finns vare sig shopping eller nöjen utan bara träd, allt enligt någon knäppskalle till ekonom, Kjell A någonting, vars skämtande om landet togs illa upp av ganska många. Men här hemma i glesbygden är det i alla fall behagligt glest mellan människorna och dessutom alldeles tyst. Vilket privilegium! Jag bodde i Stockholm mina första 45 år och trivdes bra men det blev till sist nog. Och jag saknar aldrig storstadshetsen och larmet. Det är en lisa att komma hem igen efter en dag i Stockholm. Och igår kväll gjorde vi en ny utflykt för att ta in ett gäng hästar. Inga bilköer, faktiskt ingen annan bil alls. i strålkastarljuset såg vi på nytt delar av djurlivet, en älg, en hjord med hjortar, tio vildsvin i varierande storlek, som promenerade över vägen. Och i kväll ska vi och grannar gratulera varandra till de första 25 årens boende härute på landet i Gåsinge.

På landet


Igår, en ny kall och klar höstmorgon. Mycket vacker. Ett rådjur har hållits en tid just innanför skogskanten på mornarna. När det i lagom takt sprang förbi oss på morgonpromenaden, tog hunden pliktskyldigt efter i 50 meter, innan hon insåg sin begränsning och vände. Pipiga skrik hördes från ett par ormvråkar, när en havsörn flög förbi med tunga vingslag och några aggressiva kråkor efter sig. Ett par änder lät som Kalle Anka och flydde från vassen, när hunden och jag passerade på stigen längs sjökanten. I förrgår samlade ett hundratal tranor ihop sig trumpetande högt upp i himlen. Tror det var dags för avfärd söderut och har inte sett dem sedan dess. Ett litet prassel i närmaste tallen avslöjade en ekorre högt uppe i kronan. Ekorrar är söta, råttor är förskräckliga. Tänk, så man är. Men det är fler än jag, som inte gillar råttor, särskilt inte bruna sådana, har jag sett i tidningen på sistone. Men där vi bor finns inga brunråttor, bara åkersork och små möss.

Så här fint är det här i närheten, där man kommer ner till vattnet efter en liten sväng i skogen.

Långt bort och nära


Minns från förr, då man bodde i storsta'n att man inte hade särskilt mycket med grannar att göra. Man kände någon i samma hus ytligt, nickade åt några vid möten i farstun men det var i princip allt, man visste knappt, vad folk i samma hus hette. Många man såg, hade man aldrig sett förut och möten föranledde inga hälsningar, knappt ens leenden. Det gjorde inget. man gillade storstadens anonymitet.

Härute på vischan är det annat. Här känner man många grannar och är bekant med resten som bor i någorlunda närhet. Här vet man, vilka som hör hemma i vilka hus och på vilka gårdar. Den sociala kontrollen är helt annorlunda i glesbygden, den där kontrollen som man inte ville veta av när man var ung men som numera ger en känsla av trivsel och trygghet. Det ovanliga märks på landet, främmande som rör sig i trakten noteras. Man hjälps åt med information, ibland med enklare tjänster, man har lite koll på hur folk mår, man byter några ord med alla man möter, man vet vart lösa djur hör.

Men, som med allting, finns det två sidor på myntet. Det finns grannar och så finns det grannar. Vissa passar, andra inte. Vissa umgås man med, andra är man bekant med, någon enstaka kan det skära sig med. Grannfejderna verkar bli bittrare i glesbygden än i tätorter, i varje fall tydligare. Revirpinkande och egenheter märks mer på landet. Tack och lov hör det till undantagen.

Sedan passar tätt boende vissa bättre än andra. Man har helt enkelt olika preferenser. För vår del gillar vi att bo på landet av flera skäl, gärna lite mer ensligt, gärna med grannar men helst på lite lagom avstånd så där. Det är vackrare ute på landet än i tätorterna, inte minst här nere i Sörmland. Och så är det tyst. Det finns många fördelar med glesbygden men kollektivtrafiken är förstås inte en av dem.