Etikettarkiv: Folkpartiet

DO är Ullenhags signalverktyg nummer ett

Postat av


Erik Ullenhags utspel om att flytta DO till Rinkeby eller Tensta borde kanske inte komma som en överraskning. Redan i höstas signalerade han Folkpartiets idé med att flytta myndigheter och delar av Stockholms förvaltning till förorten där särskilt Tensta/Rinkeby nämndes som tänkbar lokaliseringsort.


Det är däremot tveksamt vad detta ska leda till. De som arbetar på DO kanske kommer äta lunch eller handla där, säger Ullenhag hoppfullt.


DO själv, Agneta Broberg, är mer bekymrad över de organisatoriska problem som en flytt för med sig. Man kan också fråga sig vilka kostnader det innebär. De blir förvisso av typen engångskostnaden, men ändock kostnader.


Långsiktigt är det emellertid svårt att se att det skulle ha någon avgörande betydelse för Rinkeby/Tensta. Jag kan tycka att principen inte är helt fel och närhet mellan myndigheter och människor är väl i grunden positiv. Man kan ju raljera lite och säga att det förvisso blir närmare till lämplig myndighet när Rinkebyborna blir utsatta för diskriminering. Men det som egentligen behövs för att lyfta området är offentlig service av helt annan art. Sådant som dragits in under loppet av ett antal år. 


Men typen av åtgärd är väldigt signifikativ för Folkpartiet och Erik Ullenhag i synnerhet. Jag har tidigare kallat honom för signalisten. Symbol- och signalpolitik tycks vara hans kännemärke.


Men kanske återstår för honom endast signal- och symbolpolitik när den ekonomiska politiken främjar segregation och DO reducerat sin verksamhet till att endast driva prejudicerande diskrimineringsfall?


Vi får väl i alla fall hoppas att DO:s anställda visar lojalitet mot sin departementschef och ger fanken i lunchlådan när de flyttat.
 

 
 
 
 

DN om Svenskt Näringsliv: Lyckad opinionsvridning?

Postat av
DN tar i dag på ledarsidan upp frågan om Svenskt Näringslivs opinionsvridande offensiv. Håkan Boströms ingång är den artikel av Svante Nycander i gårdagens tidning som jag kommenterade i går. Han avslutar med att beskylla Nycander för ”samma sorts dogmatism som han kritiserar”.

Boström menar att Nycander överdriver effekten av SAF-Timbro-Svenskt Näringslivs opinionsvridande offensiv. Den har inte alls spelat den roll som Nycander tillskriver den. Eller, för den delen som den avsåg eller som andra (t.ex. i tidningen Resumé) bedömt att den har.

Boströms argumentation går ut på dels att det hände andra saker (framför allt den reellt existerande socialismens genomklappning och murens fall), dels att det var en likartad utveckling i andra länder.

Det ligger något i båda. Men, särskilt på den senare punkten, mindre än Boström vill kanske göra gällande. Som jag nämnde i etttidigare inlägg gjorde de amerikanska högerkrafterna en liknande opinionsoffensiv, då tillsammans med fundamentalistiska religiösa. Det är en satsning som fortsatt med oljeintressenas omfattande finansiella stödtill uppbyggnaden av Tea Party grupperingarna i USA.

Boström skriver också att ”Nycander gör misstaget att se liberala idéer som logiskt – snarare än historiskt – förbundna med vissa partier.” Det är en mycket intressant hållning från just DN om just Folkpartiet. För Folkpartiet har, åtminstone tidigare, utgett sig för att vara just ett idéburet parti. Till skillnad från ett utpräglat intresseparti som markägares Centern.

Det väcker frågan vilkas intressen som DN och Boström menar att FP numera företräder.

Boström avslutar med att ”politik handlar i huvudsak om makt. Partipolitik handlar om att tillgodose de egna väljargruppens intressen. Kampen mellan arbetsmarkandens parter är just en kamp mellan, delvis, motstridiga intressen.” Och ur det perspektivet har Svenskt Näringslivs satsning varit framgångsrikt. Låt vara att bidragit till att omvandla FP från ett idéburet till ett intresseparti, och Centerns pågående omvandling från ett intresseparti till ett dogmatiskt nyliberalt parti. Eller, att Moderaterna lanserar sig som det nya arbetarpartiet och det nya miljöpartiet.

Att en del gamla väljare blir förvirrade får man ta – så länge tillräckligt många hänger med för att man ske behålla makten. (Så skulle man kunna tolka Boström). För att, som jag nämnde i går, skapa nya sköna marknader för företag inom vård-omsorg-skola sektorn, avveckla omfördelningsapparaten (och miljöförvaltningen) och stärka klassamhället. Och, vilket jag glömde nämna, försvaga facket.

Det kan ju tänkas vara ett intresse för Svenskt Näringsliv. 

Folkpartiet försöker backa skolan in i framtiden

Postat av

Alla partier borde förstå att det inte går att backa in skolan i framtiden. Men när Folkpartiet i presenterade sitt skolpolitiska program verkar det vara exakt det som partiet vill göra skriver Grön Ungdom i Sundsvalls språkrör i Dagbladet och Sundsvalls Tidning tillsammans med Miljöpartiets utbildningspolitika talesperson.

Förtroendet sjunker för regeringens skolpolitik och allt färre tror att utbildningsminister Jan Björklunds reformer kommer vända skolan och ge det lyft som våra elever och lärare så väl förtjänar. Att i det läget bara föreslå mer av samma sak ter sig desperat och verklighetsfrånvänt. Två förslag sticker ut i Folkpartiets skolprogram. Dels förslaget om att införa betyg från årskurs fyra, och dels förslaget att införa examensprov i gymnasiet. Båda förslagen saknar förankring i aktuell forskning om skolan. I den skollag som Björklund själv har infört nyligen poängteras det att skolan måste vila på vetenskaplig grund. Samma krav borde ställas på skolpolitiken.

Fram till 1982 kunde kommunerna välja om eleverna skulle få betyg i sexan eller inte. Sedan togs den möjligheten bort. Enligt forskning från Göteborgs universitet får de allra flesta elever sämre studieresultat i sjuan om de fått betyg i sexan. Det är endast de sex procenten mest högpresterande eleverna som gynnas av dessa tidiga betyg. Ändå ges betyg igen från årskurs sex från höstterminen i år. Och Folkpartiet vill nu driva ned betygssättningen till årskurs fyra. Björklund säger att han vill bort från det han kallar flum-skolan. Men att föreslå reformer som helt saknar vetenskaplig grund för att ge alla elever bättre förutsättningar att klara av skolan på bästa sätt – det är i vårt tycke flummig politik.

Betyget är den mest debatterade och diskuterade formen av bedömning i skolan. Men det är långt ifrån den enda formen. Bedömning sker kontinuerligt, vid varje lektionstillfälle, hela tiden. Folkpartiets ensidiga fokus på betygen som den enda formen av bedömning är olycklig och skapar en skev fokus för utvecklingen av en mer regelbunden och undervisningsnära satsning på bedömning i skolan. Det riskerar också att öka skillnaderna mellan de elever som klarar skolan och de som inte gör det.

För Miljöpartiet är skolan en plats för ständig utveckling. Skolan ska knyta an till elevernas verklighet och ge ständig återkoppling till eleverna på deras arbetsinsatser. Lärare ska i Miljöpartiets skola kunna ordinera extra stöd till de elever som behöver det för att klara sig igenom skolan. All bedömning under skoltiden, fram till slutbetyg, ska syfta till att främja elevens lärande och kunskapsutveckling. På så sätt får våra elever en ärlig chans att nå upp till skolans kunskapsmål.

Det är en mindre andel av väljarna som tror på Folkpartiets skolpolitik idag än när Jan Björklund tillrädde som utbildningsminister för sex år sedan. Förtroendet för folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund sjunker stadigt. När en minister går så långt som till att föreslå en förkortad gymnasieutbildning för elever som han kallar skoltrötta är det dags att föreslå en förkortad mandatperiod för den utbildningsminister som har tappat tron på skolan och våra elever.

Ida Stenvall, Språkrör Grön Ungdom Sundsvall
Jabar Amin, miljöpartistisk riksdagsledamot, utbildningspolitisk talesperson


Försäkringskassan ska inte främja jämställd FF

Postat av
Idag har jag fått svar av socialförsäkringsministern angående försäkringskassans uppdrag för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Det märks att det är KD som styr departementet.
FK hade tidigare ett uppdrag i sitt regleringsbrev att verka för mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Det ändrade regeringen till ett informationsuppdrag.

I en riksdagsdebatt nyligen sa Folkpartiets Tina Acketoft: 

”Vi har nu fått en bekräftelse från det departement som berörs om att det i Försäkringskassans regleringsbrev för 2012 finns en förstärkt skrivning -
dessutom om Försäkringskassans viktiga arbete med att driva på för ett
mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Så i alla fall den kampen har
liberalerna vunnit tillbaka.”

Tyvärr visar svaret idag att det inte stämmer.
Regeringen vill inte ha ett aktivt främjande arbete.

Tydligare än så här kan det inte bli, citerat ur svaret:

"Försäkringskassans uppdrag och roll när det gäller föräldrapenningen bör därför vara att stödja och informera föräldrarna, inte att styra eller försöka påverka deras val".

Läs hela svaret här

Folkpartiets miljöproblem

Postat av
I mitten av mars skrev ett antal folkpartister en artikel på DN Debatt där man ville ha skatt på kadmium i konstgödsel. Artikeln undertecknades av bl.a. partiledaren Jan Björklund och ledamoten i EU-parlamentet Marit Paulsen.

Det var som om Folkpartiet ville markera att man nu åter börjar ta miljöfrågorna på allvar, inför deras riksmöte i Västerås i mars. I artikeln, liksom i ett tal i Västerås samma dag, medgav Jan Björklund att FPvarit dåliga på miljöfrågor.  FP:s omsvängning fick också stor spridning i medierna.

Själv tolkade jag artikeln som så, att FP ville ha en skatt inte bara på kadmium, utan också på åtminstone kväve. Artikeln tog ju upp övergödningen av Östersjön, och att intäkterna från skatten skulle användas för tillämpad forskning inom jordbruket.

Precis som den skatt som FP varit med om att ta bort.

Kravet var på sitt sätt vältajmat. Bara någon vecka tidigare hade det en artikel i DN om nya forskningsresultat om hälsoriskerna med kadmium i maten.  

Olyckligt nog för FP hade dock miljöpartisten Kew Nordqvist redan motionerat om att skatten skulle återinföras. Och den motionen skulle behandlas i utskottet bara några dagar efter DN artikeln. I riksdagen backade FP direkt från sitt förslag. Pinsamt, när det kom fram. FP förklarade då att man inte ville äventyra allianssamarbetet bara för att man ändrat uppfattning i en miljöfråga. Naturskyddsföreningen, som först hade applåderat Fp:s utspel, blev nu besvikna.

Magplask. Om avsikten var att visa att FP verkligen bryr sig om naturen, blev resultatet snarast tvärtom.

Ändå kunde folkpartister ut i landet fortsätta argumenteraför skatten.

Jag har hört att någon ledamot på allvar förklarade att man driver en linje utanför riksdagen, men röstar för en annan linje i själva riksdagshuset. Men kfan det vara så, att det inte bara handlade om att sätta regeringslojalitet före miljön, utan att det var något i utformningen av MP.s förslag som FP inte gillade? Kanske att den omfattar kväve? Eller at den inte omfattade fosfor? Hur som helst har nu MP motionerat om skatten igen. Nu på ett mer öppet, förutsättningslöst sätt.

Jag har i ett tidigare blogg resonerat om FP:s starka tradition i naturvårdsfrågor. Men också att partiet hellre tar strid i andrafrågor – som utbyggd kärnkraft. Då får man offra miljöfrågor. Blir det så den här gången också?

Alliansen och miljön – tyvärr blev det tvärtom

Postat av
Andra artikeln i Maciej Zarembas fina serie om skogspolitiken visar pinsamt tydligt hur centern sätter en långt driven rätt för markägaren att göra som den vill före alla andra hänsyn. Ägarrätten balanseras inte av en ägarskyldighet.
Det är kanske inte så konstigt, med tanke på centerns rötter i lantbruket.

Dessvärre har centerns linje fått dominera den borgerliga regeringens politik. Folkpartiet, som har en stark tradition av naturvård i sin politik, har släppt miljöfrågor. FP har traditionellt sett varit bra på naturvårdsfrågor. Partiets historiska rötter ligger i samma grupper som var tidigt ute i naturvårdsfrågor – den bildade borgerligheten: lärare, journalister, läkare, jurister, akademiker. Selma Lagerlöf är ett tydligt exempel. Tidigt miljöengagerad (något som lyser igenom sida upp och sida ner i Nils Holgersson) , på sin tid i täten i striden för att rädda Tåkern från torrläggning, och medlem i Naturskyddsföreningen. Men också folkpartist - medlem i frisinnade landsföreningen 1916, och 1934 en av dem som skrev under uppropet för folkpartiets bildande. Och hon var inte ensam om den kombinationen

Fp har alltså haft en fin tradition att förvalta. Den lever i viss mån kvar, om än undantryckt. Vad partiet kanske tycker är en sak. Vad man driver är en annan sak. Fp tog strid för kärnkraft. De tar inte strid för skogen, eller ens för att minska spridningen av kadmium på våra åkrar och i vår mat, trots att partiledaren skrivit i DN att han vill ha en sån skatt (vilket jag återkommer till i ett annat inlägg).

Hade Alliansregeringen tagit FP:s gamla naturvårdspolitik och C:s gamla energipolitik hade dess miljöpolitik varit klart intressant.

Tyvärr blev det precis tvärtom.

Omstart för LifeGene-projektet? Förhoppningsvis…

Postat av
Det lika imponerande som viktiga forskningsprojektet LifeGene åkte ju på en tvärnit när Datainspektionen gjorde sitt jobb och pekade på oacceptabla oklarheter och brister. Detta har jag kommenterat tidigare på bloggen. Idag höll forskningsminister Jan Björklund (FP) presskonferens där det meddelades att regeringen ska skräddarsy en ny författning för att LifeGene ska kunna fortsätta på det sätt det var tänkt.

Enligt Jan Björklund så ska den nya lagen träda i kraft "så snart det går" under 2012.
- Våra jurister jobbar för högtryck, sa Jan Björklund vid presskonferensen.

Hmm. Detta ger mig dåliga vibbar. Utbildningsdepartementet och regeringen ska alltså på kort tid forcera fram en lösning på ett, sannolikt, ganska komplext problem, nämligen hur man får ett korrekt samtycke från donatorer där man i slutänden kanske inte vet riktigt vilka analyser eller vilken konkret forskning som proverna eller enkätsvaren ska användas till. Det bådar inte gott, men jag hoppas naturligtvis att det blir ett lyckligt slut på detta så LifeGene-projektet kan rulla vidare i full fart.

I pressmeddelandet från regeringskansliet förklaras också att regler och organisation för sambearbetning (samkörning) av register för forskningsändamål ska utredas under ledning av Bengt Westerberg.

Jan Björklund har fullt upp med att sysselsätta sina folkpartistiska föregångare. Nyligen utsågs ju Lars Leijonborg att samordna insatserna kring AstraZenecas nedläggning för att hålla kvar forskningskompetensen i Sverige.

Det är nog bra att ta vara på veteranernas erfarenhet och kompetens - men det kan också i dessa frågor finnas anledning för forskningsministern att våga tänka utanför den folkpartistiska boxen...

Den urbana landsbygden, och Folkpartiets fall

Postat av
Man ska förvisso inte bry sig alltför mycket om enstaka procent hit eller dit i opinionsundersökningar, men när allt fokus i media ständigt snävt ligger på Håkan, Borg och Freddie, var det uppfriskande med en ledarartikel i Fria Tidningen nyligen som gjorde en intressant analys under rubriken "Den urbana landsbygden". Människor dras i allt större utsträckning till städer runt om i världen. Medelklassen sväller. "Det är som om världen har börjat förbereda sig för en oåterkallelig evakuering från jordens rurala delar. Mot ett samhälle utan landsbygd och således utan alternativ till urbant leverne. Kvar finns bara urban landsbygd." Ett exempel: Ung medelklass röstar grönt i Aspudden som en symbolisk protest mot konsumismen - men lik förbannat rullar den på, menar skribenten Klas Lundström. Ja, De Gröna växer i städerna, och de gamla f.d. liberalerna krymper. Mina egna tankar gick till stapeln för Folkpartiet som nyligen backade 1,5%. Inte att undra på. De har som ormen ömsat skinn sen Björklund tog över. Många bokstavstroende liberaler kännner att stärkkragen skaver svårt. Att höra Birgitta Olsson desperat sitta och försvara Euron i Aktuellt, och veta att hennes partiledning klamrar sig fast vid drömmar om både Nato och kärnreaktorer kan väl bara matchas av Newt Gingrich och de andra republikanska fossilerna som nu likt döende dinosaurier kämpar i Iowas primärval. Folkpartiet och de Gröna har alltid haft samma bas av lärare och unga intellektuella. Björklund och Olsson kör nu partiet mot botten utan att se tidens tecken, precis som Hägglund (kd) och rödhättan i centern. Vad vill riksdagens partier göra åt situationen i svensk offentlig sektor? Är det bara Sjöstedt och Åkesson som har radarn påslagen?

Israel-lobbyns olika ansikten

Postat av
Den av de respublikanska presidentkandidaterna som verkart ligga bäst till efter att Rick Perry fått George W. Bush att framstå som begåvad för att vara f.d. Texasguvernör och efter att Herman Cain har fått Bill Clinton att framstå som ett under av trohet och äktenskaplig dygd är den före detta talmannen Newt Gingrich. Detta då den till synes skarpaste och starkaste kandidaten, Mitt Romney, verkar vara för "liberal" för republikanerna (om det nu inte är det faktum att han är mormon som skrämmer...). Newt Gingrich verkar dock däremot inte vara för liberal för någon, varken för Tea Party - rörelsen eller den kristna högern, och han hade antagligen inte varit för "liberal" för Mussolini eller Djingis Khan heller...

För att mobilisera de ofta fundamentalistiska och kraftigt inskränkta kärnväljarna på högerkanten av det republikanska spektrat är det få saker som fungerar så bra som att uttrycka oreserverat stöd för Israel. Gingrich uttalande i en debatt där han så vitt framgår av klippet rakt ut kallar alla palestinier för terrorister är dock ett lågvattenmärke även för den amerikanska högern. Det räcker alltså inte med att de som opponerar sig mot den judiska statens självklara rätt till allt land de hävdar att deras gud har givit dem stämplas som "terrorister". Gingrich svepande attack på hela det palestinska folket (som han hävdar inte existerar) stämplar även deras barn och unga som "terrorister".

Gingrich yttrandet visar på den enormt skeva världsbild som råder i USA vad gäller Israel-Palestina frågan och ger en del av förklaringen till varför Obama har misslyckats så kapitalt med sin Mellanösternpolitik. Som tur är brukar dock USA vara extremt isolerade när det blir omröstningar i olika internationella organ om olika aspekter på konflikten emellan Israel och palestinierna. I generalförsamlingen får USA och Israel allt som oftast bara sällskap av Marshallöarna och någon annan obetydlig söderhavsö över vilken USA gissningsvis har starkt kolonialt inflytande. Men i omröstningen i UNESCO om att ge palestinierna medlemskap, så hände något. Nu fanns plötsligt Sverige bland den handfull länder som röstade med USA och mot palestinerna. Detta väckte förvåning och förskräckelse då Sverige länge har haft ett gott renommé vad gäller att stå upp för utsattas rättigheter i allmänhet och även specifikt vad gäller Mellanösternfrågan. Förklaringen stavas Folkpartiet, där ministrarna Jan Björklund och Birgitta Ohlsson upprepade Israels och USAs plattityder om att "fred måste förhandlas fram". Visst måst man förhandla, men att tillmötesgå Israels önskan om att stänga ute palestinerna ifrån så många internationella forum som möjligt gynnar knappast dessa förhandlingar. Speciellt inte eftersom det är just Israels totala maktposition i förhandlingsläget (de ockuperar palestiniernas mark och bygger kontinuerligt och folkrättsvidrigt nya bosättningar på den) som är den största låsningen, det ger väldig lite incitament till israeliska politiker för kompromisser...

Så hur kommer det sig att det svenska folkpartiet och de amerikanska republikanerna befinner sig på samma sida i den här diskussionen? I grunden handlar det om att alltid, i alla lägen, ställa upp för Israel och försvara den israeliska statens ståndpunkt. Jag vet inte varför folkpartiet har hamnat där, jag tror knappast att partiets inställning har särskilt starkt stöd bland de egna väljarna (däremot ibland SDs väljare). Kanske är det arvet ifrån fanatikern Per Ahlmark (som själv gärna uttrycker sin beundran för Ohlsson). Hur som helst är det tragiskt när folkpartiet får Carl Bildt, som var påtagligt missnöjd med regerings linje, att framstå som en folkrättens försvarare...

Det blir svårare och svårare för de socialliberaler som vurmar om internationella frågor och mänskliga rättigheter att hitta ett borgerligt parti att rösta på, speciellt nu när centerpartiet har en ny partiledare som har Margaret Thatcher som förebild... Men de är ju alltid välkomna hos miljöpartiet...

Sjöstedt, både bra och dålig…

Postat av
Har precis lyssnat på Jonas Sjöstedt, i Ekots lördagsintervju i Sveriges Radio P1.

Jag tycker att han blandar och ger ganska friskt. Stundtals blir jag lycklig och känner nästan för att byta parti till Vänsterpartiet medan andra saker är helt uppåt väggarna enligt mig, och får mig att fundera en gång till. Jag har nog ändå valt rätt parti...

Jag tycker till exempel att borttagandet av arvs- och gåvoskatten var mycket bra vilket inte alls Sjöstedt tycker. Att beskatta mindre arv och gåvor slår hårt mot människor och blir bara en straffbeskattning för att tidigare generationer lyckats spara lite pengar för att kunna överlämna till efterlevande tycker jag och håller därför inte alls med Sjöstedt. Det känns inte som en rättvis beskattning helt enkelt. Då känns kapitalbeskattning rimligare då man faktiskt inte själv väljer att få ett arv eller en gåva. Däremot väljer man ju sedan hur mycket kapital av det aktuella arvet eller gåvan som van vill fortsätta att spara.

Vidare tycker jag att han är ute och svirar rejält när det gäller den svenska vapenexporten. Att hänvisa till att en del krig är korrekta gör enligt mig inte vapenexporten mer rimlig. Visst finns det lägen där våld nästan är ofrånkomligt för att försvara de mänskliga rättigheterna hur paradoxalt det än kan låta, men flera av de krig som även Sverige deltar i är inte försvarskrig utan regelrätta anfallskrig.
Sjöstedt försöker visserligen säga att han inte vill att exporten skall ske till diktaturer och krigförande länder, vilket förvisso är bra - men jag tycker fortfarande att det är inkonsekvent, om man på allvar skall vara för en global nedrustning, att samtidigt vara positiv till export av svenska vapen till andra länder. Fler vapen betyder enbart mer krig och konflikter, det är ganska enkel och självklar logik. Det finns betydligt bättre saker som man kan exportera och producera än vapensystem och krigsprodukter.

När det gäller ekonomisk politik i övrigt håller jag dock med Sjöstedt i mångt och mycket och tycker att investeringar i Järnvägen är betydligt viktigare än en sänkning av restaurangmomsen som dessvärre mitt eget parti varit med på. Att lyfta fram den Schweiziska järnvägen som ett positivt exempel är bra, och Schweiz är också ett av de länder i Europa som börjat bygga (sök efter vakuumtåg i länken om du inte vill läsa all text) för vakuumtåg istället för de höghastighetståg som just nu är dominerande på marknaden.

Jag håller också med Sjöstedt när det gäller stödpaketen till Grekland och Portugal. Det är helt felaktiga krav som ställs på länderna och skjuter bara upp de statskonkurserna. Det är inte länderna och framförallt inte skattebetalarna som orsakat krisen, och skall rimligtvis inte heller behöva betala för den.

Jag tycker dock precis som jag alltid tyckt att det är Vänsterpartiet som borde vara Miljöpartiets främsta allierade och de som vi borde ha lättast att komma överens med i de allra flesta frågor. Vi har dessutom ett gemensamt mål, och det är att få bort sittande regering och i och med detta också krossa alliansen. Vi måste få bort det definitiva högerblocket. Jag skulle helst av allt se en regering bestående av Miljöpartiet som största parti tillsammans med Vänstern, Centerpartiet (om de hade valt en annan väg än den de nu tog med valet av Annie Lööf...), Folkpartiet och Gröna Partiet. Någon sådan regering är väl dock inte mycket mening att hoppas på i nuläget :(

Det skulle dock vara spännande att se vart man kunde föra Sverige utan vare sig Sossarna eller Moderaterna som styrande parti. Vilket av dem som än regerar så äter de upp de andra partierna genom att vägra kompromissa. Moderaterna är dessutom PR-genier som lyckas få både alliansmedlemmarna och väljarna att tro på att Moderaterna faktiskt gör kompromisser, och att de faktiskt förändrar sin politik. Den någorlunda kloka ser dock att så inte är fallet.

Strunt samma...
Mitt betyg på Sjöstedt i Ekots lördagsintervju är en 4:a trots allt av 5 möjliga :)

Intressant

Den infekterade Palestinafrågan

Postat av
Israel har haft ett dåligt år. Saker och ting såg länge bra ut för den israeliska ockupationspolitiken. Man synade Obamas bluff då USA krävde ett stopp för nya bosättningar, och fortsatte glatt att folkrättsvidrigt bygga på ockuperad mark både på Västbanken och i Östra Jerusalem, vilket resulterade i att Obama-administrationen la sig platt och de små hopp för fredsprocessen som fanns effektivt släcktes. Man var i ett bekvämt status quo där inga förhandlingar förekom och man kunde fortsätta med ockupation och partiell blockad (av Gaza) utan att behöva bekymra sig ett dugg om vad omvärlden tyckte. EU klagade lite då och då, men när det väl kom till kritan var det ingen som var beredd att faktiskt agera mot de kontinuerliga kränkningarna av palestiniernas mänskliga rättigheter genom att t.ex. se över Israels förmånliga handelsavtal. Sedan började det hända saker med relationerna till landets grannländer.

Relationen med Egypten har drastiskt försämrats sedan diktatorn Mubarak, som var en nära allierad till Israel och USA, störtades. I Syrien är det ingen som vet vad som kommer att hända under den närmaste tiden, viket skapar oro. Men allvarligast av allt för Israels räkning är nog förlusten av det nära samarbetet med Turkiet, som följde på bordningen av Ship to Gaza konvojen i maj 2010. Det turkiska ledarskapet blev upprörda över att ett antal turkar dödades på skeppet Mavi Marmara som ingick i flottiljen som fraktade förnödenheter till Gaza, och sedan dess har de historiskt goda relationerna successivt försämrats medan Turkiet har krävt en ursäkt och Israel har vägrat att tillmötesgå det kravet. Nyligen frös Turkiet alla gemensamma militära projekt och utvisade den israeliska ambassadören. Det senaste utspelet, som om det genomförs riskerar att få extremt allvarliga konsekvenser, är att Turkiets president Erdogan säger sig vara beredd att eskortera en framtida Ship to Gaza konvoj med turkiska krigsfartyg. Det är bara att hoppas att en konfrontation aldrig behöver ske, men man kan gissa att en sådan här upptrappning av retoriken ifrån turkiskt håll sätter en press på Israel som ingen mängd med tomma uttalanden ifrån Europa eller USA har lyckats göra.

I Sverige har den moderatledda regeringen nu upphöjt den palestinska representanten i landet till ambassadörsstatus. Detta har redan skett i flera andra länder och är ett naturligt led i att tillmötesgå palestiniernas rättmätiga strävan efter en egen stat. Regeringen har dock klargjort att händelsen inte skall kopplas till palestiniernas kommande krav på att bli erkända som en stat av FN och upptagna där som fullvärdiga medlemmar. Regeringens beslut välkomnas av socialdemokraterna, men kritiseras av folkpartiet och kristdemokraterna. Folkpartiet gick även tidigare ut och hävdade att Sverige borde rösta nej då palestinierna begär erkännande av FN som fullvärdig stat, något som folkrättsprofessorn Ove Bring markerade att de borde ha rätt till eftersom det enda som hindrar dem ifrån att uppfylla alla kraven är just den israeliska ockupationen. Även om man är medveten om att det i folkpartiet finns en starkt pro-israelisk tradition (som jag själv aldrig har förstått), så är det skrämmande och pinsamt att höra dess företrädare snubbla fram i försök att förklara varför det gynnar den stillastående fredsprocessen att aldrig tillmötesgå några krav som går emot Israels intressen och politik, oavsett hur folkrättsvidrig den än är. Det är bara att konstatera att den extremt infekterade Palestinafrågan tar fram det sämsta ur människor på många håll och kanter i världen...

Inkonsekvent syn på missbruk

Postat av
Dagens stora nyhet verkar vara att den folkpartistiske riksdagsmannen och medlemmen i Systemblagets styrelse Carl B Hamilton på DN Debatt argumenterar för att Systembolaget skall börja med med hemleveranser av alkohol. Förslaget fick direkt stöd av talespersoner ifrån folkpartiet och moderaterna, som liksom Hamilton själv lyfter fram serviceaspekten och hur viktigt det är att folk är nöjda med Systembolaget så att inte monopolet hotas.

Systembolagets presschef Lennart Agén säger att frågan inte är ny och ser både fördelarna med en bättre service till kunderna och nackdelarna med en ökad tillgänglighet. IOGT-NTO fokuserar däremot naturligtvis på riskerna att alkoholismen ökar. De poängterar även att Systembolaget redan idag har stort stöd bland svenskarna, varför argumenten om att hemleveranser skulle behövas för att skydda monopolet ter sig aningen ihåliga.

Bara någon dag tidigare så handlade det politiska utspelet ifrån alliansregeringen om en ny ansträngning för att bekämpa den ökande cannabisanvändningen bland unga. Jag har som polis stött på många unga cannabismissbrukare, och jag känner väl igen bilden av att missbruket påverkar den kognitiva förmågan negativt som målas upp i artikeln om Jim som publicerades tillsammans med nyheten. Dessutom är det väl känt att cnnabisanvändning riskerar att leda in i tyngre missbruk. Så jag stöder helhjärtat folkhälosminister Maria Larssons satsning mot cannabismissbruket. Hasch och marihuanarökning hos unga är ett stort och växande samhällsproblem som måste tas på allvar och hanteras.

Om man dock slår ihop de båda nyheterna, så kan jag inte låta bli att känna att alliansen, och för all del hela det svenska samhällets, syn på droganvändning är kraftigt inkonsekvent. Cannabismissbruk ÄR ett stort problem, men i jämförelse med alkoholmissbruk så är det försvinnande litet. Man riskerar att bli "dum" av att missbruka cannabis, men jag kan lova att de människovrak som vi poliser gång på gång tar hand om då de druckit för mycket alkohol inte är ett dugg smartare, snarare tvärt om. Hjärnan förstörs nämligen även av alkoholmissbruk, även om det må vara hänt att cannabis skadar hjärnan vid ett tidigare stadium då det konsumeras och på ett mer oberäkneligt sätt, medan många kan bruka alkohol utan att ta någon skada. Dessutom finns det som bekant en mycket stark koppling emellan våldsbrott och alkoholkonsumtion, i en granskning som P1s Kaliber gjorde av misshandelsdomar var häpnadsväckande åtta av tio gärningsmän påverkade av alkohol. Så alkoholen som samhällsproblem är mångdubbelt mycket större och värre än cannabisen.

Hade droglagstiftningen varit konsekvent så hade tveklöst alkohol varit totalförbjudet, liksom droger som cannabis och kat. Det är dock varken politiskt eller praktiskt möjligt för tillfället. Men man skulle i alla fall kunna önska sig att politikerna fokuserade mer på att belysa och bekämpa de enorma problem som alkoholen skapar än att försöka öka tillgängligheten och förbättra möjligheten för privata aktörer att komma in på marknaden och tjäna pengar på bruk och missbruk. Om man tillåter sig att spekulera lite så kan man också se Hamiltons referenser i inlägget till gårdsförsäljning som en varning att hemleveranserna också kan användas till att öka möjligheterna för andra aktörer att sälja alkohol i Sverige, något som redan konstaterats av JK skulle luckra upp och riskera att stjälpa alkoholmonopolet, vilket torde vara marknadsliberalernas slutmål...

Se även artikeln som jag skrev på Newsmill om cannabis och alkoholmissbruk och ett tidigare inlägg om kat och alkohol.

Kort inlägg om ordval…

Postat av
Martin Gelin skriver en ganska bra artikel i AB idag. Jag håller med om honom till stora delar, men jag vänder mig starkt mot ordvalet i rubriken.
Jag tror inte Gelin är ansvarig för denna, men han använder exakt samma ord inne i sin text; "Amerikansk vänster"... Amerikansk vänster är kanske också upprörda över retoriken i den politiska debatten, men den amerikanska vänstern förekommer knappt i den offentliga debatten. Det som Gelin pratar om då han skriver amerikansk vänster verkar vara Demokrater, vilket är oerhört märkligt även om jag vet att man brukar kalla Demokraterna för den amerikanska vänstern.

Demokraterna är visserligen inte lika högervridna som Republikaner och Tea Party-nationalister, men de står fortfarande långt till höger om Moderater och Folkpartister om man skall jämföra med svenska partier. Att då kalla Demokraterna för den amerikanska vänstern känns inte riktigt passande...
Det finns en riktig amerikansk vänster och Demokraterna som parti är i mina ögon inte synonymt med denna (även om det finns enstaka vänsterpolitiker även inom Demokraterna) och jag undrar varför man enbart från medias håll ser USA som en tvåpartistat. Det finns vänsterorganisationer och Gröna partier som inte ges utrymme i media, vare sig nationellt eller internationellt. Tänk vad spännande det vore om media bestämde sig för att bara följa det gröna partiet, och demokraterna. Dvs. totalignorera Republikanerna och alla andra småpartier och oberoende presidentkandidater. Jag undrar hur valresultatet skulle se ut då.

Mitt inlägg skulle kunna sammanfattas så här:

Sluta upp med att i tidningar och annan media använda begrepp som inte är rimliga och relevanta, tänk kritiskt, analysera och resonera er fram till om något är rimligt, sannolikt, relevant, har något nyhetsvärde, är ett demokratiskt framsteg, är ett måste för människor att känna till etc. etc.
Att kalla Demokraterna för den amerikanska vänstern är som att kalla Moderaterna för ett arbetarparti, eller miljöparti, eller Centern för ett mittenparti.

Intressant

Stupstocken Fp:s och Borgs påhitt

Postat av

Sanna Ryman skriver idag i SvD om hur det egentligen gick till när stupstocken infördes i sjukförsäkringen.

I en promemoria framgår att i socialdepartementets ursprungliga förslag fanns ingen bortre parentes. "Den fasta tidsgränsen lanserades och drevs igenom av finansdepartementet. Samma gäller det som kallas ”särskilda skäl vid bedömning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden”. Det var inte socialdepartementets idé att slopa dem. Enligt promemorian försvann de särskilda skälen på finansdepartementets och Folkpartiets initiativ. (En förändring som sedermera drabbade den omskrivna Annica Holmström.)"

Av texten framgår också att Fp drev på för att de inte ville sänka ersättningsnivåerna. Men då säger jag är det bättre att folk hamnar helt utanför?

Var det på detta sätt det gick till så borde det vara ganska enkelt att åtgärda - en lösning som också skulle kunna få bred majoritet.

Ulf Kristersson skynda dig, även om Reinfeldt igår på riksdagensfrågestund inte svarade varken Maria Wetterstrand eller mig på frågan om tidplan för reformering av sjukförsäkringen.

Moderater vill inte ändra sjukförsäkringen

Postat av

Ekot rapporterar idag att " Ulf Kristersson, Sveriges socialförsäkringsminister sen en vecka tillbaka, förhåller sig kallsinnig till förväntningarna om en stor förändring av de hårt kritiserade reglerna för sjuka."

Även om de tre småpartierna i regeringen vill se över reglerna säger Ulf Kristersson det många av oss redan visste. Moderaterna vill inte.
Ödmjukhet är inte direkt deras starka sida.

Ulf Kristersson använder nu ord som att det är viktigt att göra det ordentligt och att det måste ta tid. Ja just det, därför ville vi i den rödgröna oppositionen inte hasta fram som gjordes när nya reglerna sjösattes juli 2008. Men då lyssnade inte regeringen. Om han verkligen menar allvar så är det bra men orden klingar tommt. Som en sköld för att i sak slippa bemöta att många människor faktiskt far illa i systemet nu.

Om det nu inte går att få överenskommelse med moderaternaså kanske ändå centern, folkpartiet och kd är beredda att nå en majoritet med några av oss i oppositionen tex S och MP så att vi relativt snabbt kan ändra de värsta avarterna så som utförsäkringsregeln och regler för arbetsförmågebedömning.

Vi hade ett möte i socialfärskringsutredningen i förra veckan. Än är ingen ny ordförande utsedd efter Ulf Kristersson men Gunnar Axen är tf. Detn är synd att regeringen inte snabbt utsett ngn ny.
Vi har många viktiga uppgifter att ta tag i men jag vill verkligen inte att det det ska vara styrt till att behålla nuvarande sjukförsäkring - vi måste kunna tänka nytt och se till att vi får en bättre helhet i socialförsäkringarna som gör att människor kan få hjälp att komma åter utan att vi offrar andra på vägen som inte passar in i de rigida tidsramarna.

Intressant?

Ompröva sjukförsäkringen

Postat av


Det är positivt att tre regeringspartier nu öppnar för förändring av de regler som de infört i sjukförsäkringen men illa att dörren smälls igen av moderaternas ansvariga minister. Så frågan är om de tre partiernas utspel betyder något i verkligheten.
Att centern och folkpartiet idag gör ett utspel som även underdagen Kd ansluter sig till är förhoppningsvis mer än bara ett ytligt utspel.

Flera personer har berättat i valrörelsen om hur regeringens införda regler slår. Det mest omskrivna fallet Annica Holmquist fick inget ändrat beslut, trots att Försäkringskassan antydde det i valspurten. Nyligen kom en rapport från Inspektionens för socialförsäkring ( vilken jag skrivit om tidigare) som visar att rättsosäkerheten har ökat sedan 2008 vad gäller vilka som får beviljat sjukersättning, så kallad förtidspension. Konjunkturinstitutet beräknar att cirka 45 000 personer blir utförsäkrade under 2010 och ytterligare 20 000 under 2011.

Vi kan inte ha det så här att människor offras på vägen till ett nytt system. Ta bort stupstocken i sjukförsäkringen och se över reglerna för hur man bedömer arbetsförmåga. Inget parti i riksdagen har föreslagit att vi ska gå tillbaks till det gamla systemet men ändå fortsätter socialförsäkringsministern tjata om det.

Det är viktigt att vi får ett modernt, förutsägbart och rättssäkert socialförsäkringssystem som kan ge stöd för människor att kunna jobba, och det är bra att utredningen äntligen tillsatts men då måste också alla partierna i regeringen vara beredda på att ompröva sina käpphästar och även lyssna på oss rödgröna.

Folkpartiet skolkar mest i EU

Postat av
De senaste fyra åren har borgarna ofta skrutit om att den nya regeringen varit bättre på att skicka ministrar till mötena i Bryssel än vad sossarna var.

Det stör mig. Och inte bara för att det varit väldigt mycket skryt för ganska liten skillnad. Det är faktiskt inget konstigt med att sossarna skickade en statssekreterare istället för en minister då och då, och det har även alliansen gjort när de tyckt att det har varit bättre. Alla möten är inte lika viktiga.

Man kan dock ifrågasätta om regeringen har valt rätt möten att vara borta från. Beatrice Ask har till exempel en del att förklara. Men framförallt så ser det illa ut att regeringen plötsligt börjat skolka från en tredjedel av sina möten nu under 2010. Det är inte okej att missköta arbetet i Bryssel bara för att det är valår hemma i Sverige.

Innan borgarna började valskolka från mötena i Bryssel så hade de dock en något högre närvaro. Och det parti som skrutit mest, och rackat ner på sossarna hårdast är utan tvekan folkpartiet.

Folkpartiet brukar säga att de gillar "Europa". Men det är visionen om EU som de är förtjusta i. Verklighetens EU är inte lika intressant.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att det är just folkpartiet som ligger i botten på närvarostatistiken. Nyamko Sabuni är den minister som skolkat mest från möten i Bryssel och bara deltagit på 46,7 % av mandatperiodens möten. Därmed räddar hon folkpartiledaren Jan Björklund som varit borta på 50 % från sistaplatsen.


Andra bloggar om: , , ,
Bloggar: Jonas Sjöstedt skriver om detta utifrån sin erfarenhet i EU-parlamentet.

Partinamnen ljuger

Postat av
Miljöpartiet de gröna är ett miljöparti. Det är sant. Vänsterpartiet är ett vänsterparti. Det är också sant. Och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti är ett socialdemokratiskt arbetarparti och finns i Sverige. Så även det är sant.

Men sedan börjar lögnerna.

Centerpartiet var en gång ett centerparti, men är det inte längre. Tvärtom försöker de i många frågor lägga sig till höger om högerpartiet moderaterna, vilket märks tydligast i deras krav på att arbetsrätten ska rivas upp så att det blir lättare för chefen att välja vem som ska bli av med jobbet. Något som moderaterna inte längre anser behövas.

Folkpartiet är inte något folkparti. Ett av deras profilkrav är att värnskatten ska avskaffas, något som enbart gynnar den lilla bråkdel av befolkningen som har en lön på över en halv miljon om året. Knappast ett parti för folket. Till detta kan läggas att folkliga partier bildas bland folket och tar sig med hjjälp av folkrörelsearbete in i Riksdagen. Så har centern, sossarna, vänstern, kristdemokraterna och miljöpartiet gjort. Folkpartiet är det enda parti förutom moderaterna som bildades inne i riksdagen och inte av folk utanför.

Kristdemokraterna är kanske hyfsat demokratiska, men knappast kristna i ordets egentliga mening. Ett kristet parti skulle använda de rikas förmögenheter för de fattiga, sluta upp med att samla jordiska skatter och umgås intensivt med publikaner och syndare.

Och så Moderata samlingspartiet. "Sveriges enda arbetarparti" är en beteckning lika sann som att kalla polkagriskaramellen för Sveriges enda värktablett.

Men begreppet moderat betyder ju sansad. Ett sansat parti skulle knappast sänka skatterna med över 60 miljarder kronor på ett sätt som mest gynnar dem med höga löner samtidigt som de tio procenten fattigaste fått mindre och därmed skapat en än svårare situation för dessas barn.

Alltså: Moderaterna är inte moderata, Kristdemokratnerna är inte kristna, Folkpartiet är inget folkparti och Centernpartiet är inget centerparti.

Bra skoldebatt, men snälla Mellin…

Postat av
Lena Mellin snackar goja som vanligt. Efter en oväntat bra debatt i Utbildningsradions Skolfront pratar Mellin om att alla partiledare skötte sig bra utom Lars Ohly.
Jag tycker att Ohly skötte sig betydligt bättre än i utfrågningen igår och snarare var en av de som var allra bäst i dagens debatt. Ohly passar nämligen in i debattforumet bättre än i intervjuforumet. Jag tycker att Elaine Bergqvist lyckas med en bättre analys till och med av det politiska innehållet, trots att det inte är hennes uppgift att tycka till om detta, än Lena Mellin som inte verkar klara av att hålla sig saklig och objektiv i sina analyser vilket borde förpassa henne bort från sin anställning i demokratins namn.

Det allra viktigaste i dagens debatt tycker jag dock var det tydliga faktum att de RödGröna på skolområdet är avsevärt mer överens än vad alliansen är samt att Mona Sahlin var den som uttryckte en önskan om blocköverskridande överenskommelser på skolområdet vilket inte alliansföreträdarna alls nappade på. Mona framstod som en tydlig ledare i denna debatt, och dessutom en mycket sympatisk person vilket är oerhört viktigt för det RödGröna regeringsalternativet. Alla de RödGröna ledarna/språkröret gjorde inte bra utan exeptionellt bra ifrån sig både som partiföreträdare och som koalitionsföreträdare. I mina ögon var det framförallt på koalitionsplanet inte riktigt samma situation på allianssidan. Björklund framstod som ledare, Hägglund som schysst kille, Maud som engagerad men okunnig och reinfeldt som ointresserad, men ingen av dem lyckades få alliansen att framstå som en enad front när det gäller skolan.

Maria Wetterstrand fick framstå som plugghästen i gänget vilket gör henne än mer trovärdig i sin kritik mot betyg som kunskapsmätare och övertron på betyg som motivationskälla för elever.

Den RödGröna koalitionen sopade som sagt i mina ögon banan med alliansen som koalition, men jag tycker att både Jan Björklund och Göran Hägglund åtminstone var kunniga och engagerade. Maud Olofsson och fredrik reinfeldt gjorde däremot bort sig fullkomligt och förlorade med all sannolikhet ett ganska märkbart antal väljare på - i Mauds fall - kunskapsbrister och - i reinfeldts fall - brist på intresse och engagemang. Skolpolitiken är inte statsministerns gebit och han var uppenbart obekväm i att diskutera enbart skolfrågor utan att få dra in skattepolitik och arbetslinjen i debatten. Här uppenbarade sig en rad brister i "de nya moderaternas" politik. De har nämligen inte någon skolpolitik överhuvudtaget. De vet inte riktigt varför de tycker som de gör eller ens var de står.

Det blev också tydligt hur mycket moderaterna och Mauderaterna (C) grundar sin låtsasskolpolitik på ideologi snarare än forskning och kunskap på ett fyrkantigt sätt som inte ens Vänsterpartiet skulle få för sig att göra. De andra 5 riksdagspartierna ser nämligen till barnens bästa. Björklund och Hägglund har hela tiden barnen i fokus med alla sina förslag, vare sig jag samtycker med dem eller ej, medan de nyliberala partierna (M) och (C) inte alls verkar vara intresserade av barnen då de diskuterar skolan. Moderatledaren reinfeldt verkade mer intresserad av att angripa Lars Ohly än att diskutera skolan, och detta genom att hävda att Ohly inte vet vad han tycker eftersom han i likhet med både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kompromissat och till viss del fått avvika från sin grunduppfattning. Jag märkte ett stort antal "Göran Persson"-antydningar från reinfeldts sida också då han pratade om Jag, Mitt, Min istället för att prata om Vi. Vi har helt enkelt fått en reinkarnation av Persson på statsministerposten och frågan är om det verkligen är vad väljarna ville ha då de bytte regering enbart för att de var trötta på Persson.

Efter kvällens debatt finns det två saker att konstatera; De RödGröna har en betydligt utförligare och enhetligare politik på skolområdet baserad på forskning och kunskap, samt att de RödGröna är betydligt mer öppna för blocköverskridande överenskommelser för att uppnå kontinuitet i skolverksamheten vilket jag egentligen tror att flera av de mindre allianspartierna egentligen också är. Här är Moderaterna den stora bromsklossen som förhindrar möjligheten för skolan att bli en plats för lärande med möjlighet till långsiktig planering. Moderaterna ser nämligen skolan som ett ideologiskt stridsfält som vilket annat som helst. Vi ska också komma ihåg att, precis som Maria Wetterstrand sa, 3 av de 4 läroplanerna som utformats sedan 1969 har utformats under borgerliga regeringar. Så fort en borgerlig regering tillträder så vill de se en ny läroplan som de själva skall bestämma över då de uppenbarligen konstaterat att den senaste borgerliga läroplanen inte alls fungerade. Läroplanerna borde rimligtvis utformas blocköverskridande för att få en skola som inte förändras titt som tätt med nya kunskapsmål, betygsystem, kriterier och betygsskalor, värdegrundsförändringar etc.

Jag uppskattar i alla fall att skolan fick en hel timmes egen debatt även om vissa ämnen fick för lite fokus såsom segregationen inom skolan vilket är ett av de allra största problemen att handskas med. Jag skulle hemskt gärna se att denna typ av debatter hölls också inom andra stora och viktiga områden vilka bör planeras lånsiktigt och skulle behöva blocköverskridande överenskommelser såsom miljö- och klimatpolitiken.

Läs gärna:
Begrundat och Plitat
Katarina Nyberg Finn
Roger Jönsson

Intressant

Den liberala globaliseringsutopin och en glimt av verkligheten

Postat av

Alliansen går ut med att Sverige måste få mer att säga till om i EU samtidigt som man förhåller sig okritisk till mycket av EU:politiken. Alliansen menar att vi Rödgröna ständigt sätter käppar i hjulen för en EU vänligare politik. Vad man missar i en sådan beskrivning är vad denna EU:kritiska hållning ofta beror på. Birgitta Ohlsson är en av  alliansens starkaste påhejare av EU:s politik, hon använder sig i en debattartikel av globalisering som ett magiskt ord utan att ta upp dess fruktansvärda konsekvenser. Allianspolitikerna kanske inte vet att miljoner slavar sliter både lagligt och olagligt  i deras drömmars globaliserade världsekonomi, dom kanske inte vet att det är barnen som har blivit vår generations mest åtråvärda mobila arbetskraft i världens råvaru- och tillverkningsindustri. Allt detta tillåts år efter år fortsätta i verklighetens globaliserade ekonomi samtidigt som politiker som kallar sig liberala är vilsna i drömmarnas land.

EU både öppnar och stänger ute. EU är bra för EU:länder, man är solidarisk inom samarbetet och alla hjälper till att bygga upp de länder som behöver det mest. Men samtidigt som man öppnar fler dörrar för samarbete inom EU stänger man fler dörrar utåt.

- När det blivit lättare att röra sig inom EU har det samtidigt blivit svårare att komma in från länder utanför EU.

-När handelsvillkoren har blivit bättre inom EU har man stängt marknaden för icke-europeiska länder.

Idag är fler människor i Afrika är beroende av bidrag än på 80-talet. EU och USA pumpar in miljarder i bidrag och skeppar otroliga mängder spannmål till en kontinent som har jordbrukspotential att försörja sig själv och konkurera på världsmarknaden. Denna potential omöjliggörs av skyddstullar och prisdumpning. Det är detta system av hyckleri som svenska EU-skatter bla går till.

För att ge Afrika en chans att växa måste vi slopa skyddstullarna och lagstifta mot prisdumpningar! Alliansen visar ständigt sitt stöd för EU:s politk samtidigt som dom predikar frihandel vilket EU motarbetar med världens effektivaste lagar.

Sverige måste ta sitt ansvar i EU för att få ett stopp på EU:s inhumana handelspolitik!

läs mer om handelspolitik  i Fria Tidningen