"Trumpland"


Varför röstar folk på SD? Inte är det för de knivskarpa analyserna eller de humanitära budskapen.

I en artikel i SvD häromdagen stod det om Sveriges trumpland. Det handlade om människor i mindre orter, som ansågs bortglömda, varken sedda eller hörda av storstadspolitiker, som gynnar sina egna och storstadens intressen. Det skulle väl betyda, antar jag, att det är de svenska SD-väljarna. Ett antal utpekade personer i ett glesbygdssamhälle fick vara exempel på människor i Sveriges trumpland. På bild och allt. De hade alla bil, arbete och bodde i villa, kunde jag läsa.

Jag håller inte med om den där liknelsen. Det är någon sorts mediakonstruktion. Det är visserligen häpnadsväckande att mer än 15 % av tillfrågade svenskar säger att de vill rösta på SD, vår tids svenska missnöjesparti. Men en jämförelse, som för tankarna till någon sorts white trash i USA, övertygar inte. På vilket sätt skulle boende i svenska småorter vara bortglömda? Varför skulle den svenska, ganska välmående glesbygdsbefolkningen vara mer missnöjd med politikerna än storstadsmänniskorna och tillräckligt missnöjd i största allmänhet för att börja rösta på ett extremhögerparti?

Nej, det är nog inte glesbygdsrösterna i allmänhet, som SD lever på. Det skulle inte räcka till 15 %. Det bor för få i glesbygden och för många i storstaden för att man ska tro på någon sorts uppdiktat fattig- eller missnöjeskollektiv ute i bygderna som SDs stora stöd. Sveriges tredje största parti, nazistiskt eller ej, har stöd även av stora skaror storstadsbor.

Förklaringar till SDs framgångar kan man spekulera om precis som om förklaringar till Ny demokratis framgångar för ett par decennier sedan. Det finns säkert flera olika förklaringar till de här partiernas framgångar men den avgörande faktorn lär vara motstånd mot invandring och flyktingmottagande, vilket också drar till sig rasister av alla schatteringar. Den slutsatsen är inte revolutionerande men i det avseendet kan man jämföra med USA. Det är den bärande idén för den nya amerikanska ledningen, som ägnar det mesta av sin energi åt begränsning av invandringen, America first, mur mot Mexico och inreseförbud för muslimer.


Ingen vill ha dem! – En kort historielektion

Den 6-15 juli 1938 träffades, på amerikanskt initiativ, 32 länder i den franska orten Evian för att diskutera flyktingfrågor. Då var den mest brännande frågan hur dessa länder skulle förhålla sig till de tyska judar som önskade lämna Tyskland och Österrike. De tyska myndigheterna uppmuntrade också emigration och det fanns till och med planer på att deportera samtliga tyska judar ut ur landet. Om nu bara mottagare fanns att finna. Drygt hundra tusen hade redan lämnat tysk mark men det förväntades att ungefär 700000 ytterligare skulle komma att utvandra under kort tid framåt. De närmsta grannländerna ville inte ta emot fler än de redan gjort och inget annat land var berett att utlova plats för de judiska flyktingarna. De oroades av antalet och att de skulle dra med sig sjukdomar eller konflikter. Den nazityska skadeglädjen gick inte att ta miste på. ”Ingen vill ha dem”, utropade tidningen Völkischer Beobachter.

Rent fysiskt uttryck för oviljan visades bland annat av hur den polska staten vägrade ta emot de 17000 polska judar som utvisades från Nazityskland i oktober 1938 vilket ledde till att 6000 av dem hamnade i ett sorts ingenmansland längs gränsen i flera månaders tid.  Eller av den brittiska kolonialmakten i Palestina som hindrade judiska båtflyktingar att ankra palestinska hamnar 1940-41 vilket ledde till att flera hundra judar gick under när deras sjöodugliga båtar sjönk. Den brittiska regeringen försökte också med diplomatiska metoder att förmå turkiska myndigheter att neka flyktingarna transitvisum.

Omvärldens ovilja att ta emot judiska flyktingar påverkade också att tyskarna - som under hela 1930-talet och fram till Operation Barbarossa 1941 talat om deportation som ”den slutliga lösningen av judefrågan” – att välja ett helt annat och betydligt värre alternativ, som väl alla känner till.


Det är ju skönt att vi numera lärt oss av historien och har en betydligt mer sofistikerad syn på humanitära hänsyn i flyktingärenden än vi hade under 1930- och 40-talen…

Barnens rätt


Nyhetsflödet på morgonen handlar om risken för nya uppsägningar inom telekomföretaget Ericsson. Det är den stora saken här hemma för tillfället. Tusen eller tre tusen personer riskerar att förlora sina jobb. Ingen önskar dem det. I Syrien har regimen eller ryssarna bombat en ny hjälpsändning och dödat en massa hjälparbetare. Reportaget om den saken fick en liten men ändå en plats bland nyheterna. I övrigt fick världens flyktingar ingen annan uppmärksamhet än att svenska myndigheter misslyckas med att avvisa de 12 000 flyktingar, som påstås olovligen vistas i landet.

Om man är barn i länder, där krig eller förföljelser pågår, har man dragit en nitlott redan i livets början. Många av dem, som inte redan skadats eller dödats, har inget annat val än att fly. Hela familjer drivs på flykt. Enligt uppgift har antalet flyktingar i världen inte varit lika stort som nu sedan just efter andra världskriget – 65 miljoner människor. Har man oturen att födas av föräldrar, som hör till den kategorin, får man inte bo i hus eller gå i skolan. I lägren finns inte vanlig sanitet, där är rent vatten en lyxvara. Det är inte ens säkert att man får mat för dagen. För flyktingarna hägrar ett liv i något välordnat västland, som ännu inte sagt nej till att ta emot dem. Antalet sådana länder har med tiden minskat i takt med att vissa länder helt enkelt motsatt sig att hjälpa till och är numera försvinnande litet. Det är lägren eller återflyttning som gäller för de flesta av flyktingarna.

Sveriges inställning i flyktingfrågan har förändrats drastiskt på kort tid. Statsministern förklarade just högtidligt i FN att man höjer bidragsbeloppet för flyktinghjälp men nu är det fråga om att hjälpa flyktingar på plats, i de läger de befinner sig. För något år sedan var det bara SD som propagerade för just det. Hjälp dem där de är, ta inte hit dem. Nästan ingen politiker säger längre att vi ska ha fritt mottagande av flyktingar med asylskäl. Det är lätt att sälja budskapet att Sverige inte ensamt kan ta emot alla. Vi har inte råd, anses det. Det kom alldeles för många förra året. Alla blev förskräckta. Man hör inte längre politiker, som idag talar om att upprätthålla samma tjusiga principer, som man hyllade igår.

Politiken är en sak, realiteterna en annan. Nitlotterna är fakta, även om uttrycket är en metafor. Att komma i vägen för mäktiga män med stora ambitioner är ingen barnlek. När makthavare investerat i sina krigsmakter och vill behålla sin makt och utöka sina rikedomar, finns ingen nåd för vanligt folk och allra minst för barnen till vanligt folk. I maktpolitiken väger mänskliga rättigheter lätt.

Jaha, det låter väl bra att man oroar sig för flyktingeländet, erkänner att det finns. Snacka går ju. Men vad gör man åt det? Det minsta är att man kan välja att inte stödja invandringsfientliga politiska partier.

Om flyktingar och skatteflykt

Anna Dahlberg ställer i Expressen följande fråga:

"Vad händer när välfärden inte längre räcker för att möta människors behov?"

Det är en berättigad fråga. Hon levererar inga direkta svar men smyger ändå in kopplingen till flyktingfrågan. Åren efter 2017 kommer "kostnadsansvaret för höstens flyktingvåg" flyttas över till kommunerna, påpekar hon. Samtidigt räknar hon upp problemet med bristen på arbetskraft inom offentliga yrken.

"Sjuksköterskorna överger sjukhusen"
"Socionomer flyr från socialkontoren"
"Poliser hoppar av eller slutar i yttre tjänst"

Allt detta beror på "växtvärk", analyserar Dahlberg. Det kan diskuteras.
Alliansregeringen genomförde skattesänkningar på ca 140 miljarder kronor årligen mellan 2007-2013. Resurser för välfärd har alltså skurits ned under ett stort antal år. Samtidigt säger Liberalerna tidigare i år att de "inte accepterar en total höjning av skattetrycket".

Dahlberg tar också upp en växande ekonomisk brottslighet inom välfärdssektorer. Den "dränerar välfärden", menar hon. Det är säkert riktigt. Men grunden för de stora möjligheterna till brottslighet står att finna i stort sett i avregleringar och konkurrensutsättning av välfärdsbranscher. Konkurrensutsättningen och valfriheten har blivit det primära. När välfärdssektorer öppnades upp för fler aktörer ökade också förutsättningarna för fiffel och bedrägerier. Det konstaterar också den nuvarande regeringen som tillsatt en utredning för översyn av systemet.

Till detta skulle kunna läggas (det gör dock inte Dahlberg) den skatteflykt som vi på senare år kunnat se omfattningen av. Panamadokumenten ger en fingervisning om detta och mycket tyder på att våra storbanker är inblandade, även om inte alla kopplingar ännu är klarlagda., om vi nu redan glömt Luxemburg-avslöjandet.

Så visst finns mycket att göra när det gäller skattemoral och bara att ta in alla skatter torde ge en rejäl påfyllning av statskassan. Men så till frågan "om vi har råd" med flyktingar. Har svenska folket råd med skattehöjningar? Om den inte drabbar de som står längst ned på inkomstskalan torde svaret vara givet. Det är i alla händelser en enorm skillnad på förhållandet mellan inkomst och antal flyktingar om vi jämför Sverige med länder i närheten av Syrien, varifrån nu en större del av flyktingvågen härrör.

Några siffror att betänka för att få lite balans i debatten:

300.000 migranter beräknas ta sig till EU över Medelhavet i år, enligt EU:s egna beräkningar. Det lär komma fler på andra vägar men de flesta är i stort sett stängda numera så det kan knappast röra sig om stora antal.
Till Sverige är beräkningen enligt Migrationsverket att 140.000 lär komma för att söka asyl. "Så höga tal kommer vi inte klara av", säger migrationsminister Morgan Johansson.

Då är det bra att bli påmind om följande jämförande siffror:

I Jordanien finns cirka 630.000 syriska flyktingar. Till detta kan läggas minst en halv miljon palestinier som flytt sina beslagtagna eller raserade hem i Israel och på Västbanken.
Jordanien har totalt ca 6,5 miljoner invånare. BNP är 33,68 miljarder USD.

I Libanon är var tredje invånare en flykting. Cirka 1,5 miljoner från Syrien och ca 1 miljon palestinier. Vilket gör att påståendet om att var tredje invånare är en flykting till lågt skattat eftersom landet sägs ha totalt 4,5 miljoner invånare. Landets BNP är 44,35 miljarder USD.

Att trycket är stort på dessa länders välfärd är fullt förståeligt och att sociala slitningar börjar blottas allt mer.

Sveriges BNP är 579,7 miljarder USD. Hur mycket ska solidaritet med fattigare länder och den medmänskliga empatin få kosta? Det kan diskuteras. Men helst med rätt utgångspunkt.






Snart har ännu ett år gått …

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Tyvärr är det inte så roligt just nu. Jag själv har det roligt och väldigt bra, speciellt om man jämför hur många andra har det.

ALEX vilarJulen har varit lugn och skön tyvärr alldeles för grön och då tänker jag på att det saknas något vitt, dvs SNÖ. Annars så kan nog jularna knappast bli för gröna. Konsumtionen slog väl som vanligt rekord och reorna pågår för fullt.

Allt prat om att vi inte har råd att hjälpa flyktingar och så konsumerar vi som aldrig förr. Känns väldigt märkligt och kluvet.

Flyktingsituationen i världen är svår och då har vi bara fått en rännil till Sverige. Tyvärr tar inte alla länder i EU sitt ansvar vilket givetvis sätter tryck på Sverige. Tyvärr har det blivit lite panik med alla s k SKÄRPNINGAR. Gränskontrollen som ska komma igång den 4/1 kommer förhoppningsvis inte igång. Visserligen saktar kanske inflödet av men smugglingstrafiken kommer säkert att öka.

Vilka åtgärder ska tas när de som kollas saknar ID?
Ska de skickas tillbaka till Danmark?
Kommer Danmark att ta emot dem?
Om inte vad händer då?

Istället för att riskera ASYLRÄTTEN borde det ha satts till resurser för att ta om hand alla de som kommer till Sverige och som kommer att bidra till ett blomstrande samhälle om de blir väl mottagna. Att det blir ”lönande” i framtiden är inte det avgörande utan att vi måste ta beslut av humanitära skäl. Jag skulle gärna vilja ha en tillflyktsort om det skulle bli krig i Sverige.

Att det införs ID-kontroller på Öresundsbron kommer att drabba alla de som pendlar mellan Sverige och Danmark. Det verkar som att man inte riktigt förstår hur geografin och resandeströmmarna ser ut i Skåne från ett Stockholms perspektiv.

Det är bara att erkänna att vi inte har gjort vad som skulle göras för att bygga upp en bra mottagningsverksamhet. Samordningen har varit dålig, mycket pengar har gått till lycksökare som tagit emot många flyktingar och satt dem i ”förvar” för att tjäna pengar.

Innehållet i mottagandet har inte heller varit så bra. Snabba insatser för att lära sig språket är jätteviktigt men även aktiviteter som gör att kontaktytorna mot det svenska samhället blir stora. Vi borde satsat på fler kulturaktiviteter.

I Region Skånes Kulturnämnd har vi avsatt 1.5 miljoner för att stimulera olika kulturinsatser inom ramen för folkbibliotekens verksamheter i Skåne, riktade till barn och deras föräldrar som är på flykt. Folkbibliotek, kulturarvsaktörer och aktörer inom den idéburna sektorn gör redan många olika insatser för dessa grupper. Frågor kring språkutveckling, berättelser, relationsbyggande och skapa mötesplatser mellan människor i lokalsamhället ligger nära dessa aktörers kontinuerliga uppdrag och arbete. En regional uppgift kan därför vara att bygga vidare på det som görs och stärka de strukturer som redan finns.

Kultur kan föra människor samman, ge nya berättelser och vidga perspektiven. Med kunskap och insikt i andra människors liv stimuleras vår nyfikenhet och därmed vår förståelse och tolerans gentemot andra. Kulturen är en kraft som kan stärka arbetet med att utveckla demokratins former, yttrandefriheten och synen på alla människors lika värde.

Jag hoppas att vi inte låter SD bestämma hur vi ska agera. Tyvärr är det ett stort tryck från en stor majoritet i Sveriges Riksdag för att vi ska vara restriktiva. Mycket p g a att man inte vill att SD ska växa. Men rädslan för SD ska inte styra vårt agerande utan vårt sunda förnuft och medmänskligheten.

Vi står inför många utmaningar, flyktingsituationen, klimatsituationen, sjukvårdssituationen, hälsosituationen …

Listan kan göras lång men det innebär inte att vi inte kommer att kunna hantera alla dessa utmaningar och ta till vara de möjligheter som finns. För att göra det måste vi ha insikt att det finns problem och sedan lägga allt krut på att lösa de, inte att skyffla över problemen till någon annan.
Våga vara annorlund

 

Att vara medmänniska!

img_0047Vi som sitter och väntar på tomten i våra hus med värme runt om oss, kan vi förstå att det finns människor i Sverige idag, både utländska och svenska medborgare, som har varken värme eller som kan vänta sig att få tomten på besök?

Att vara medmänniska kräver så lite, att se andra kräver så lite och att bry sig kräver så lite! Om var och en av oss kan hjälpa en person att få något att äta blir det faktiskt en mindre person som är hungrig på denna jord.

Idag kom en person fram till mig utanför affären på stan. Han var frusen, det såg jag i hans ansikte, och han var hungrig. Han ville ha något att äta. Jag gick in på affären och handlade lite mat till honom. Han blev glad, och han tackade mig på sin knagliga engelska.

Om vi alla, kära Facebook-vänner och alla andra, stannar till och bara pratar med dessa enkla människor någon gång då och då, upptäcker vi att de är bara människor. De är inte skrämmande. De är bara i en för oss obegriplig nöd. Lite mat och lite omtanke i juletid må vi alla har råd med mellan alla julklappar. Eller hur?

 


På flykt från flyktingdebatten

Jag befinner mig i Ukraina sedan en månad tillbaka och det är med viss fascination, förundran och förskräckelse jag tar del av debatten hemma. Så fort man vänder ryggen till…

Det är märkligt hur annorlunda man ser saker när man befinner sig på ett visst avstånd från diskussionens geografiska epicentrum. Trots facebook, twitter och internet med tillgång till nättidningar och andra forum där den svenska debatten kan följas. Det blir ändå annorlunda härifrån.
Här diskuteras visserligen också flyktingfrågor. Det finns runt en miljon internflyktingar, eller IDP:s som den yrkesmässiga definitionen lyder (Internally Displaced Persons).

Displaced = Förflyttad, Tvångsförflyttad

Människor bryter upp från sina hem, sina liv, sin trygghet och sina vänner och släktingar för att de är tvungna. Displaced.

Nu har mitt eget parti Mp och Socialdemokraterna uppenbarligen blivit skrämda och nervösa inför opinionssiffrornas kurvor och kanske kommundirektörers panik inför nästa budget. Hur ska vi ha råd?

Här i Ukraina är medellönen ungefär 1200 svenska kronor. Ukrainas ekonomi är förvisso tillfälligt stabilare nu men har krympt med en femtedel sedan förra sommaren. Med över 17 % bara första kvartalet detta år Valutan hryvnia sjönk mest av alla världens valutor ifjol och inflationen var 25 % förra året men väntas öka i år. Nog finns det de som grymtar men jag kan försäkra att jag ännu inte uppfattat någon större diskussion om hur den vanlige ukrainaren ska ha råd att härbärgera alla flyktingar som nu befinner sig på annan ort än hemorten, displaced.


Jag är bedrövad och beklämd över diskussionen hemma och bara genom att kolla igenom facebook-flödet blir jag skamligt lycklig över att befinna mig i Ukraina. Det hade jag inte trott när jag åkte hit. Jag skäms över mitt parti, jag skäms för mitt land och jag skäms för att jag hållit mig utanför debatten. Fast mest av allt är jag ledsen över vilken sväng migrationsfrågan gjort sedan sensommarens varma våg av välvilja. Nu ska jag ge mig ut i den ukrainska natten och ta mig en femkronors-öl. Skamligt billigt. Om man tjänar mer än 1200 kronor i månaden…

"Vi vill och kan göra mer"



Regeringen har annonserat skärpningar i Sveriges hittills generösa och öppna flyktingmottagande. Som lokala företrädare för Miljöpartiet ser vi att förslagen är väldigt problematisk, skriver jag och Miljöpartiet på Gotlands ordförande Lena Stenström.

De som såg Åsa Romson vid presskonferensen och Gustav Fridolin intervjuas i Aktuellt, kan inte ha undgått att se våndan i att stå upp för begränsningar i något av det vi miljöpartister värnar allra mest. Vi vill ha en värld utan gränser där alla har möjlighet att flytta, men ingen tvingas fly. Idag är vi längre ifrån den verkligheten än på mycket länge.

Sverige har under bara de senaste två månaderna tagit emot över 80 000 asylsökande. Många är barn och unga, det krävs hundra nya skolklasser i veckan för att uppfylla behoven. Många kommuner har Lex Sarah-anmält sig själva och larmar om en ohållbar situation, där samhällsfunktioner riskeras och mottagandet av människor på flykt inte kan ske på ett humant sätt. Det som saknas är inte enbart resurser eller bostäder. Det är framförallt tillräckligt med personal. Regeringens beslut innefattar därför också åtgärder som leder till att kapaciteten i mottagande och etablering ökar.

Det finns kommuner som har tagit ett väldigt stort ansvar, kommuner som hittills inte tagit emot flyktingar och det finns många kommuner, exempelvis Gotland, som vill och kan göra mer. Vi ser att en grundligare inventering av detta, liksom vidaretransporter från de primära mottagarkommunerna kunde ha samordnats bättre. Det är dock fortfarande möjligt att göra för de som fortfarande anländer.

För EU är detta inte en flyktingkris utan en ansvarskris. Många länder har inte upprätthållit grundläggande konventioner. Några få länder har gjort allt. Sverige har gjort mest sett utifrån befolkningsmängd. Samtidigt anser vi inte att det är ett tillräckligt skäl. Vädjan om stöd och ett fördelat mottagande har ställts till EU. Samtidigt borde ännu fler åtgärder vidtagits för att verkligen tvinga fram en uppgörelse på EU-nivå.

I regeringens förslag stängs inte gränsen, rätten att söka asyl kvarstår. Det finns dock flera partier i riksdagen som vill gå längre och stänga. Är det någon som tror att förslagen som presenterats av regeringen hade sett bättre ut om Miljöpartiet hade backat ur både förhandlingen och därmed också troligen regeringen? Att det hade hjälpt människor på flykt att avstå från att ta ansvar för beslut och lämna Socialdemokraterna att göra upp med Moderaterna vars partiledare snabbt gick ut med krav på stängda gränser och på att ”se resultat”?

Den här uppgörelsen är inte grön, den innehåller förslag som vi inte står för och vi kommer att jobba frenetiskt både lokalt, nationellt och för att det ska tryckas på gentemot EU för en mer human och solidarisk flyktingpolitik.

Just nu genomförs den största humanitära insatsen i modern svensk historia. Under den tid vi tagit emot ensamkommande barn och flyktingar på Gotland har hela samhället visat att vi vill, kan och att vi tillsammans är starka. Vi ska fortsätta att vara ett ljus i mörkret och tillsammans visa att solidaritet och medmänsklighet - det vinner vi alla på!

Isabel Enström, (MP) gruppledare
Lena Stenström, (MP) distriktsordförande

Därför kör jag gasbil



Vi vet mer än någonsin idag. Forskarnas rapporter har länge varit entydiga – klimatförändringarna orsakas av växthusgaser i atmosfären - växthusgaser som genereras till stor del av våra mänskliga aktiviteter.

Vi vet att den globala uppvärmningen pågår. Vi vet att isen vid polerna smälter. Vi vet att mer extrema väder drabbar allt fler människor. Vi vet att över 100 miljoner människor behövt fly de senaste fem åren på grund av klimatrelaterade katastrofer.

Vi vet också att vi nu har ett litet fönster att kunna bromsa de allra värsta konsekvenserna, men ju längre vi väntar desto dyrare kommer det att bli och desto fler kommer att drabbas.

Det är lätt att känna frustration!

Satsningar på klimat och miljö tillsammans med människors och ekosystemens långsiktiga hälsa och försörjning skapar fördelar på sikt. Både för lokalsamhällen, nationer, företag och för vår överlevnad på planeten. FN har precis antagit 17 nya globala hållbarhetsmål som ska uppnås till 2030. Ett av dom är Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser. Ett mål jag vill påstå är centralt för att också ha möjlighet att uppnå de övriga målen.

Samtidigt blir det som är bra på sikt för svaga argument både för politik och marknadskrafter i förhållande till mandatperioder och kvartalsrapporter. Det har hittills varit tydligt att vare sig nationella eller globala beslutsfattare klarar av en utmaning som klimatfrågan, trots att den är central för vår framtid. Det blir också tydligt att företagen behöver ännu skarpare styrmedel, men samtidigt också att fler och fler företag önskar sig det som stöd så att de inte missgynnas vid satsningar.

Ska vi då ge upp?

Jag är försiktigt optimistisk inför att klimattoppmötet i Paris i december kommer att leda oss en bit på rätt väg. Regeringens budget är också den starkaste på länge vad gäller satsningar för klimat och miljö även om mer måste till. Samtidigt visar många på det lokala politiska och individuella planet dagligen att det går att göra skillnad - en omställning är möjlig genom de val vi gör!

Transporterna orsakar ungefär en tredjedel av utsläppen i Sverige. Om även utrikes sjöfart och flyg tas med står transporterna för cirka 40 procent av de svenska utsläppen.

Gotland har som mål att vara självförsörjande på förnybar och återvunnen energi 2025. En del av strategin är att Region Gotland ska vara en drivande kund som bidrar till biogasens utveckling på Gotland. Det har också möjliggjort för mig att välja biogas.

Att köra på biogas blir då en insats för klimatet, men lika mycket för miljön, lokala jobb och socialt ansvarstagande. På Gotland finns bara lokalproducerad biogas vilket, i stället för importerade fossila drivmedel, gör att ekonomin stannar på Gotland. Restmaterial från lantbruket, slakteriet och de gaser som bildas i nedbrytningsprocessen av gödsel tas till vara. Till det är komposten äntligen på väg att bli biogas på ön.

Jag känner att när jag åker på utflykt med mina hundar kan jag göra det med gott samvete.
Som FNs generalsekreterare Ban Ki Moon uttalat det - Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, men också den sista som kan bekämpa klimatförändringarna – låt oss göra det tillsammans!

Publicerad på gasbilen.se hösten 2015

Medmänsklighet är så enkelt

IMG_2630

Lite stöd till en kvinna med nyfött barn, som ska utvisas.

Som privatpersoner har jag och min sambo, som så många andra, blivit mycket berörda av vad som händer med flyktingarna som försöker ta sig till Europa. Vi kände att vi ville göra något för dem. Man kan skänka pengar till någon organisation, men vi ville göra något mer. Något mer konkret.

Jag och min sambo pratade därför med en vän som inom sitt samfund hjälper utsatta människor i Sundsvall. Hon berättade då för oss hur mycket hjälp flyktingarna behöver. Speciellt en kvinna som alldeles nyligen fått barn, och som så snart barnet blivit starkare ska utvisas från Sverige. Med fyrtio kronor om dagen från migrationsverket klarar hon inte hela sitt uppehälle. Hon behöver allt det vi andra tar för självklart. Hon behöver mat, kläder och blöjor till sitt nyfödda barn.

Vi bestämde oss därför att göra en konkret insats för henne, en person i en mycket svår situation. Vi for till Ica och köpte blöjor så att hon kunde klara behovet ett bra tag, och frukt för att få någonting mer än bara vardagsmaten.

Det var vår insats för att hjälpa någon, istället för att sätta in pengar på ett konto. Nu väntas det många flyktingar och flyktingbarn till Sundsvall. Det är inte frågan om en massinvandring. Det är bara några få av 60 miljoner människor på flykt. Om var och en av oss Sundsvallsbor nu gör en liten insats för dem, så att de känner sig varmt välkomna till oss, kan vi alla delta i att skapa en medmänskligare värld. Ibland det räcker bara att lyssna och visa medkänsla. Det är så enkelt.

hjärta

 

 


Valspecial

(Tillfälligt inlägg på grund av valet)

Idag är det val i Sverige. Svensk media följer minutiöst varje svängning i denna, den första opinionsmätningen på fyra år som har betydelse. Man kan lätt få uppfattningen att detta är en händelse av närmast monumental-global betydelse. Men i resten av världen är det andra saker än Löfven eller Reinfeldt som bekymrar människorna

sverige_fortfarande_pyttelitet440x300

Detta faktum, att valet i lilla Sverige har minimal global betydelse betyder inte att det inte är viktigt att vi röstar. Förutom att valutgången direkt kommer att påverka den promille av jordens befolkning som bor och lever här, så har det trots allt viss betydelse även för om-världen. Valutgången kan påverka jordens miljö då t.ex. statliga ”Vattenfall”, som alltså styrs av regeringen, släpper ut 90 ton koldioxid om året i atmosfären (hela Sveriges sammanlagda koldioxidutsläpp från alla industrier, bilar, flygplan och annat är 50 ton koldioxid per år). Detta påverkar självklart inte bara oss som lever här i Sverige utan även resten av världen.

vattenfallgrafwww

Ett annat globalt problem som kan komma att påverkas är situationen för människor som befinner sig på flykt. På flykt från krig och förödelse, på flykt från naturkatastrofer, på flykt från politisk, religiös eller annan förföljelse eller på flykt från fruktansvärd fattigdom. Sverige är ett lite land och vi kan självklart inte ta emot alla flyktingar som vill komma hit, i synnerhet inte om vi ska kunna ge och garantera dessa och naturligtvis oss som redan är här, ett bättre alternativ än den fruktansvärda situation dessa flyktingar lever under i flyktingläger. Vi kan inte och vi ska inte ta emot mer än vi kan hantera. Men dit är det långt kvar.

Om vi idag inte kan ta hand om en årlig befolkningsökning på 65.000 personer (116.000 invandrade minus 51.000 utvandrade 2013) så är det inte i första hand antalet nyanlända som är problemet, utan oförmågan, hos oss som redan bor här och naturligtvis också hos de som kommer hit, att tillsammans hjälpas åt att minska utanförskapet. Den svenska flyktingkvoten är i år 1.900 personer och det har den varit under de senaste åren. Nitton hundra personer! Det är ungefär lika många som Eskilstunas damfotbollslags totala publiksiffra 2014. Detta kan väl knappast vara ett gigantiskt olösligt problem.

Men det finns naturligtvis även en viss inhemsk skillnad på hur Sverige kommer att se ut de närmaste åren, beroende på valutgången. Ska de som har mer än 75.000 kr i månaden i lön bli tvungna att betala 500 kr mer i skatt? Eller blir det istället fortsatt högre skatt för arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer?  Skall arbetslöshetsförsäkringen fortsätta att vara på samma nivå som för 12 år sedan? Skall det vara möjligt att faktiskt vara sjuk mer än i 2,5 år utan att tvingas konkurrera med fullt friska arbetslösa om de jobb som finns? Ska det byggas hyresrätter också, eller, i stort sett, bara bostadsrätter? Är betyg från 4:e, 6:e eller inga betyg alls lösningen på skolans problem? Ska vi ha tillbaka allmän värnplikt eller ska vi ha en yrkesarmé? Ska vi fortsätta med kärnkraft trots riskerna? Ska vi bygga fler motorleder för att minska biltrafiken? Frågor, frågor, frågor att ta ställning till. Puh!

Ska det gå att bli snor-rik på att ta hand om barn, sjuka och arbetslösa och dessutom tjäna ännu mycket mer om man sparar in på personal och investeringar i just vård, skola och omsorg? Ska det sedan vara möjligt föra ut dessa intjänade skattepengar ur landet för att slippa att själv bidra till vård, skola och omsorg? Ska vi fortsätta att ha ungefär samma straffskala för miljöbrott som för snatteri? Vill vi ha ett samhälle där kanske en och annan ”bidragsfuskare” slipper undan eller ett samhälle där alla som faktiskt behöver stöd (det finns ju faktiskt människor som av olika orsaker inte kan arbeta lika hårt som alla vi andra) skall hållas nere för att inte ”lockas till bidragsfusk”? Vilket parti skall vi rösta på för att slippa skämmas över vårt val i framtiden?

Robert Nyberg

Bild: Robert Nyberg

Ja och så var det där med klimatet. Hur är det egentligen? Håller vår livsstil på att få oss att bita oss rejält i svansen? Kan vi producera oss till ett bättre klimat? Kan vi konsumera oss till ett bättre klimat? Blir det överhuvudtaget sämre klimat och i så fall var och för vem? Vad är egentligen ett sämre klimat? Det lär ju inte finnas dåligt väder, bara dåliga kläder. Frågorna är många och svaren ofta antingen obegripliga eller motstridiga. Att den globala uppvärmningen ökar är det knappast någon som protesterar emot idag, iallafall färre än som opponerade sig emot det påståendet för 5-10 år sedan. Om den globala uppvärmningen enbart beror på vårt sätt att leva eller om det är andra orsaker som också spelar in, det kan i alla fall inte undertecknad ge ett sanningsenligt svar på.

Men att vi inte gör tillräckligt för att minska problemet kan vi väl ändå vara överens om? Dessutom att det vi trots allt gör går alldeles för långsamt. Det har sagts förr men det måste uppenbarligen sägas igen: Det handlar inte om att det blir bättre semester-väder för dig och mig i framtiden! Det handlar om oändliga jordarealer som blir obrukbara för de som lever där, det handlar om katastrofala översvämningar på grund av den höjda havsnivån och det handlar inte minst om katastrofalt ökade antal skogsbränder, något som vi i Sverige fick uppleva för första (men garanterat inte sista) gången i år. Det är inte naturen som bråkar med oss, det är vi som bråkar med naturen och naturen har ingen rösträtt så den är beroende av våra röster.

Bld: Sara Granér

Bld: Sara Granér

Att fritt kunna välja att rösta på det alternativ man tycker är bäst är en fantastisk rättighet som inte alla har möjlighet till. Enligt FN är 54% av världens 194 stater inga fullvärdiga demokratier. I Sverige har vi sedan länge en stabil demokratisk stat med ett mindre antal demokratiska brister. Att inte utnyttja sin röst är det samma som att strunta i demokratin. Gör inte det, rösta på det du tror på. Skillnaderna på det ena eller andra blocket är inte världsomstörtande så det är ingen katastrof om det går si eller så, det verkliga politiska arbetet pågår trots allt i vardagen, mellan valen, men det är bara idag vi kan göra något åt vilka som skall arbeta med politiken i riksdagen fram till 2018.

Vilket samhälle vill vi ha i framtiden? Nästa år? Nästkommande decennier? Det finns inte oändliga tillgångar att ta av, i all evighet. Inte heller kan vi fortsätta att fördela det som trots allt finns, så som det är idag, att 85 stycken personer äger lika mycket som hälften av jordens befolkning, alltså 3,75 miljarder människor. Detta helt oavsett om det är ”ärligt förtjänta” pengar eller inte. Det håller bara inte. Vi kan inte heller fortsätta att stämpla människor som bättre eller sämre på grund av deras, tro, språk, kultur eller på grund av deras utseende. Det håller helt enkelt inte. Vi kan inte heller fortsätta att inbilla oss att den enda vägen till ett lyckligare liv, och för den delen ett bättre samhälle, är en evigt ökad konsumtion. Det håller helt enkelt inte. Det är undertecknads åsikt. Idag, 14/9 2014, är det dags ge din åsikt. Gör det

Bild: Max Gustafsson

Bild: Max Gustafson

 


Sveriges tredje parti: Ett viktigt val

Valet handlar om så mycket mer om vem som ska bli statsminister, regeringsmakten och sakfrågor. Vi bestämmer tillsammans vilket tonläge som ska dominera den närmaste mandatperioden - öppna fler dörrar eller fler slutna rum. 

I skuggan av valet till statsminister, Löfvén eller Reinfeldt, avgörs också vilket parti som blir tredje störst. Det kan tyckas vara en liten fråga, men Sveriges tredje största parti har på många sätt möjlighet att sätta dagordningen för vilka problem vi kommer att prata om de närmaste åren och vilka lösningar som förs fram.

Och nu står kampen om den platsen mellan Miljöpartiet och SD.  

De europeiska högerextrema partierna vann inflytande långt innan de nådde regeringsmakten. Det beror på att etablerade partier allt för ofta tar efter den rasistiska retoriken och politiken så snart ett högerextremistiskt parti börjar få vind i seglen. De kanske tydligaste exemplen ser vi i våra grannländer Norge och Danmark där Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti sedan länge har satt agendan för synen på invandring och flyktingar. 

Sverige har gått en annan väg den senaste mandatperioden – med Miljöpartiet som tredje största parti. Vi har sett till att papperslösa, som lever i en mycket svår och utsatt situation, nu åtminstone får tillgång till vård och skolgång. Vi har också gjort det enklare för barn som är sjuka eller som har bott länge i Sverige att få uppehållstillstånd. 

Den här utvecklingen har varit resultatet av politiska överväganden och parlamentarisk kraft. Sverigedemokraterna har därför som uttalat mål att bli tillräckligt stora för att kunna stoppa Miljöpartiet från att få fortsatt inflytande över flyktingpolitiken. Blir de tredje störst i valet är vi rädda att andra partier kommer att försöka anpassa sig efter främlingsfientlig retorik och politik för att försöka vinna tillbaka SD-väljare. Det är en utveckling som i land efter land gjort politiken kallare.

Det är mellan humanism och rasism som 2000-talets främsta ideologiska kamp står. Mellan öppenhet och inskränkthet, mellan tolerans och rädsla. Det gäller inte bara i Sverige, utan i stora delar av Europa. De främlingsfientliga har medvind i många länder. Men även den gröna rörelsen växer. I land efter land står vi som motpoler i politiken, och vilka som lyckas avgör hur de politiska vindarna blåser.

När vi nu gemensamt går till vallokalerna den 14 september så bestämmer vi vad politikerna ska ägna sig åt den närmaste mandatperioden. Vi avgör tillsammans om den viktigaste frågan är att bekämpa klimatförändringarna eller om vi ska bekämpa människor i nöd.

Isabel Enström (MP), riksdagskandidat för Gotland

Publicerad i Gotlands Allehanda 12 september