Annars då?


Läste i SN häromdagen om att cheferna för Skavsta och för flygbolaget Norwegian, Steinmetz och Kjos, gnäller över förslaget till miljöskatt för flyget. Man lyfter fram hot om nedläggning, om skatten blir verklighet. Ingen av dessa chefer nämner ett ord om miljö eller klimat. De tycker väl inte att det är deras uppgift. Man kunde annars önska sig att även en flygbolagsmogul kunde höja blicken. Skulle inte både Kjos och Steinmetz vinna poäng på att åtminstone fundera över grunden för hela saken, om och i så fall varför en flygskatt behövs och hur flyget annars ska hantera klimatproblemet? Men min gissning är att de här gubbarna tycker: Inte alls.


Så, till ett annat ämne. Jag var och handlade igår. Vi använder oss av en av byns tre livsmedelsaffärer, Hemköp på Stopp. Det beror mest på att vi gillar deras frukt- och grönsaksavdelning, som är överlägset bäst i byn. De tre etablissemangen, som finns, Konsum, ICA och Hemköp, är nästan egendomligt "vältajmade" med varandra. Öppettiderna är exakt lika, priserna på samma nivå och utbuden, ganska lika. Inget lågprisalternativ finns i Gnesta. Vid senaste besöket på Stopp köpte jag en mango, en avocado och några ekologiska apelsiner. Kilopriserna räknade jag ut med hjälp av hushållsvågen och "räkneappen" i datorn till 38 kr för mangon, 48 kr för apelsinerna och 107 kr för avocadon. Å andra sidan betalade jag en tia per kilo för vitkålen. Priserna indikerar att man kanske ska handla frukt och grönsaker med lite större förståelse för säsongvariationer. En avocado, som inte var i allra bästa skick och vars vikt till en betydande del avser en oätlig kärna, som man alltså också betalar kilopriset 107 kr för, är inte det smartaste köpet just nu. Kilopriset för ganska torra, små vitlökar var 129 kr. Oskalade sesamfrön i paket, alltså inte färskvara, kostade 63 kr/kilo. Ändå tycker vi alltså att den här frukt- och grönsaksavdelningen är det bästa som finns lokalt. Och så är det väl förresten typiskt "panschisar" att klaga på, hur dyrt allt blivit.

Kroatien 1


När vi reste till Kroatien nyligen med Ryanair, fick vi god användning för tålamod och glädjen att ständigt visa våra pass och egenhändigt utskrivna boardingpapper.

- Bil till flygplatsen tar en knapp timme. Buss fungerar inte för oss.
- Det var kö till parkeringen, som var full. Ska man använda Skavstas nya långtidsparkering, måste man sätta av en extra halvtimme till det.
- Sedan var det som vanligt kö i avgångshallen. Bagageinlämning står det på skärmarna, för man checkar ju in sig själv hemifrån numera. Uppvisning av pass och boardingpapper och inlämning av väska tog en halvtimme.
- Kön till växelkontoret var förhållandevis smärtfri, typ, 15 nummer på kölapparna.
- Nu väntade säkerhetskontrollen. Lång kö. Uppvisande av boardingpapper. Uppackning av datorer, inlämnande av skärp och skor och pengar, genomlysning av handbagage och ytterkläder, scanning av en själv, pipljud oklart från vad, kroppsvisitation, bombkontroll med mystiska pappersremsor på kropp och bagage. En halvtimme till, eftersom den sistnämnda kontrollen behövde göras tre gånger, ansågs det.
- Kö till passkontrollen, åthutning för att man gått förbi en linje på golvet för tidigt och själva passkontrollen med dokumentscanner.
- Lång kö och halvtimmesväntade på att få visa upp pass och boardingpapper för att få gå ut till flygplanet.
- Ny kö, den här gången bara 5, 10 minuter fram till trappan upp på planet. Ny visning av boardingpapper.

Ryanair anser att man ska komma till flygplatsen två timmar före avgångstiden. Det låter lite hysteriskt men den tiden verkar behövas. Det är ingen sinekur att flyga flygplan nu för tiden, särskilt inte, om man vill använda lågprisalternativ. En flygtripp i Europa på ett par, tre timmar tar i själva verket en hel dag i anspråk. Det är bekvämare att hålla sig hemma.

Dyrgripen


Miljardrullningen med det svenska krigsflygplanet Gripen är i full gång. Igen! Det är, förresten, för gulligt med smeknamnen på alla svenska krigsplan. Smeknamnen gör dödsmaskinerna liksom mer folkliga. Tunnan, Lansen, Draken, Viggen och Gripen. Den sista kunde lika gärna kallas Dyrgripen.

Nu ska nya versioner av Gripen produceras och svenska krigsmakten har redan gjort en jättebeställning. Hur skulle det annars gå med arbetstillfällena i Linköping (försök till ironi där)? För länge sedan träffade jag någon knodd, som skojade om att segling var som att stå i duschen och riva sönder tusenlappar. Det går säkert att hitta på en travesti på det skämtet, när det gäller tillverkning av krigsflygplan, om man är lite påhittig. Men med Dyrgripen handlar det ju inte om tusenlappar utan om "miljardlappar" och det är dessutom våra skattepengar. Ett mer meningslöst, och för den delen omoraliskt, sätt att slänga pengar i sjön, får man leta efter. Sverige har i många år utmärkt sig som ett av världens mest aggressiva exportländer inom vapenindustrin och man strävar tydligen efter att behålla den positionen. Så nu ska även de svenska affärerna i världens mest korrupta bransch, vapenindustrin, fortsätta.

Det finns inte så många länder i världen, som anser sig behöva egentillverkade krigsflygplan. Fyra, fem stycken så där, tror jag. USA förstås och Ryssland. Kina och Frankrike håller på, kanske Storbritannien och kanske ytterligare något. Och så Sverige då. Det finns verkligen ingenting hedrande i att vara medlem i världens klubb för tillverkare av krigsflygplan. Vi borde i stället skämmas. Men när man läser glättiga rapporter om nya Gripen, märker man någon sorts nationell stolthet som bubblar under, ibland t.o.m. på, ytan. Det är bedrövligt och hemskt.

Gapig irländare


Det går knappast att förneka att Ryanairs koncernchef Michael O´Leary åstadkommit något riktigt stort inom flyg och affärer. Den bedriften kan man beundra, om man vill. Men O'Leary som man och människa är inte lika lätt att beundra. Visserligen ligger han bakom och leder världens ledande lågprisflyg men vid sidan om det framstår han i mina ögon som en raljerande, obildad och ibland omdömeslös dumbom. Hoppas att varken han eller Ryanair stämmer mig för att jag skrivit detta. Inte för att man behöver bry sig men jag misstänker att O’Leary är ungefär som man uppfattar Ryanair. För, om man vill lyfta fram något fel med lågprisbolaget Ryanair, så är det den respektlöshet man visar sina kunder. Det är tydligare med Ryanair än med de flesta andra företag att bolaget inte är till för oss utan att det är vi som kunder som är till för Ryanair.

Läste i DI om en intervju med O’Leary, där han häver ur sig kategoriska plattityder och fördomsfulla ytligheter om Sverige. Attityden är inte beundransvärd, oavsett om syftet skulle vara att skaffa sig ekonomiska fördelar i kommande förhandlingar. O’Leary är ute efter att motarbeta särskilda avgifter eller skatter för flyget. Det är klart, det skulle minska vinsterna för Ryanair. Av någon anledning antar jag att O’Leary håller med Trump & co om att det inte finns något klimatproblem, i varje fall inget som flyget har någon del i.

Flyget, ingen favvo


Flyger, gör vi mer och mer. Flyget svarar för mer och mer klimatskadliga utsläpp. Flyget behöver inte bekosta något av det man förstör. Flyget vågar sig politikerna inte på. Flygets anpassning till förnybart och miljövänligt går mycket långsamt. Att det ofta kostar mindre att flyga än att åka tåg på jämförbara sträckor, är en egendomlighet, som bara understryker politikers oförmåga att prioritera sådant, som jorden mår bra av.

Ju mer folk flyger, desto fler och desto större flygplatser byggs. Flygplatserna växer och växer. De är små samhällen med egen infrastruktur. På mer betydande flygplatser finns egna busslinjer eller spårvägar för att transportera passagerare till olika terminalbyggnader, biluthyrningar och parkeringar. Det kan vara kilometer mellan olika terminaler, incheckningsdiskar, gates och allt vad det är. Hissar och rulltrappor sköter den vertikala kommunikationen. Ändlösa liggande rulltrappor eller rullande trottoarer förekommer också för den horisontella förflyttningen. Passagerarströmmarna tätnar märkbart för varje gång man besöker en flygplats. Avgående och landande flyg följer hisnande nära på varandra. Det händer att man ser veritabla köer av flygplan i luften.

Ett av de problem, som flyget och flygplatserna aldrig verkar kunna lösa, är det där med incheckningen. Det har blivit bättre, sedan man fick börja göra jobbet själv redan hemma vid datorn. Men ändå måste man stå i en terminalbyggnad och köa för att lämna in väskorna. Det är för mycket köande på flygplatserna. Valutaväxling, incheckning, säkerhetskontroll, taxfreeshoppar, toaletter, ständiga pass- och boardingkortkontroller, boardingköer, köer till biluthyrning och till olika transportmedel till och från flygplatser. Överallt är det köer. Efter allt köande, är det till att först tränga ihop sitt kabinbagage med alla andra som har för mycket av den varan och sedan tränga ihop sig själv ordentligt inne i själva flygplanet. Benutrymmet är mycket begränsat, ibland så litet att man inte kan ha en uppfälld laptop framför sig och se vad det står på skärmen. Kabinluften är ofräsch och maten har man dragit in på, för att mot hutlös betalning servera det enklast tänkbara.

Men flyget har en oomtvistlig fördel. Det går fort att komma långt.

Obekvämt så det räcker


Flygplatserna växer och växer. De är små samhällen med egen infrastruktur. På mer betydande flygplatser finns både egna busslinjer eller spårvägar för att transportera passagerare till olika terminalbyggnader, biluthyrningar och parkeringar. Hissar och rulltrappor sköter den vertikala kommunikationen. Ändlösa liggande rulltrappor eller rullande trottoarer förekommer också för den horisontella förflyttningen. Blir man hungrig, är det bara att besöka något av alla matställen, där priserna trissats upp till ibland löjliga nivåer. Kommersen på flygplatserna blomstrar. Stora delar av de enorma terminalerna upptas av köpcentra, som man måste passera för att komma till sin “gate”. Där tillhandhålls under kända varumärken, med eller utan skattelättnader, diverse lyxartiklar som parfym, sprit, kläder, klockor, glasögon, leksaker och väldigt mycket, som man verkligen inte behöver köpa just inför en resa i ett redan överlastat flygplan, där många ändå släpar med sig för mycket kabinbagage för att slippa vänta på bagaget efter flygningen.

Ett av de problem, som flyget aldrig verkar kunna lösa, är det där med incheckningen. Det har blivit bättre, sedan man fick börja göra jobbet själv redan hemma. Men ändå måste man stå och köa för att lämna in väskorna. Det är för mycket köande på flygplatserna. Valutaväxling, Incheckning, säkerhetskontroll, ständiga pass- och boardingkortkontroller, boardingköer, köer till biluthyrning och till olika transportmedel till och från flygplatser. Det finns också andra baksidor med flygandet. Miljöfrågan förstås men också att det, efter allt köande, är till att tränga ihop sig ordentligt. Benutrymmet i flygplanen är mycket begränsat, oftast så att man inte kan ha en uppfälld laptop framför sig och se vad det står på skärmen. Kabinluften är ofräsch och maten har man dragit in på. Förseningar är vanliga men just den saken har jag fått för mig att flyget blivit lite bättre på än förr.

Flyget har en oomtvistlig fördel. Det går fort att komma långt. Fast, om man tänker efter, så behöver man oftast inte komma så långt så väldigt snabbt. Att det ofta kostar mindre att flyga än att åka tåg på jämförbara sträckor, är en egendomlighet, som bara understryker politikers oförmåga att prioritera sådant, som jorden mår bra av.

Om man, apropå alla passkontroller, hör till dem som tycker att Schengenavtalet var något att ha, så kan man glömma det. Ingen bryr sig längre. Nya passkontroller, fler säkerhetskontroller. Övervakningen tilltar. Det passlösa Europa fanns kanske inte riktigt någon gång men nu är det på väg åt helt fel håll. Sverige får till och med bassning av EU för inskränkningar i den fria rörligheten, som vår regering anser nödvändig för att undvika att få hit för många flyktingar. Själva asylrätten har regeringen inte vågat tumma på ännu.

Nu har jag klankat färdigt på flyget för en tid.

Borta bra….


Att resa till Chile tar mer än ett dygn. Att resa därifrån tar också mer än ett dygn och ännu lite till, om man räknar med tidsskillnaden på fyra timmar. Tiden däremellan spenderades i Chile tillsammans med döttrar, barnbarn och ett antal släktingar till svärsonen. Spännande och trevligt, massor av intryck. Inga större faror anades. Sommar och vackert väder. Standarden i största allmänhet inte riktigt som hemma. Chilenarna verkar vara ett vänligt och hjälpsamt folk, utom i trafiken. Välfärdssystemen är inte desamma som i Sverige, berättade chilenska vänner. Enligt några, fanns tills nyligen ingen statlig pension alls men en begränsad pension lär nu ha införts för kvinnor, som inte förvärvsarbetat.

Nu får det bli lite mindre flygande framöver. Det är ändå rätt obekvämt att flyga. Och tråkigt är det att höra alla olika medlemskap och specialbiljetter, som ger företräden av olika slag. Stå i särskild kö, gå ombord först, välja bäst platser, sitta här och sitta där. Det verkar gammaldags men sprider sig som en löpeld. Det gäller att kunna köpa sig förbi köerna eller i varje fall att få kunderna att tycka att det är viktigt att köpa sig lite förtur. Ja, ja, småsaker men det är inte en liten sak att varje gång man flyger, bidrar man till mer farliga utsläpp, som klimatkonferenserna inte ens börjat ta tag i.

Hemma igen till iskalla vintern och mörkret. Men det blir vår den här gången också. Nytt år och nya utmaningar. 70 är väl ingen ålder för en gammal stöt, även om själva blodpumpen tappat en del av sin kapacitet.

En annan och allmännare fråga är att man i Kina förbjudit öppnande av nya kolgruvor fram till 2020 och att man bestämt en viss men marginell minskning av användningen av fossila energikällor. Åtgärderna är förstås alldeles för tama och otillräckliga men kanske tyder de på en lite smartare inriktning än hittills. Eller så tyder det på att man inser att de nuvarande utsläppen är farliga för alltför många av den egna befolkningen. 1,4 miljoner kineser beräknas dö varje år på grund av luftföroreningarna, läste jag på SMB (Supermiljöbloggen).

Flyg, flyg och flyg


Varför skulle inte klimathotet och utsläppsbegränsningar gälla flyget? Varför diskuteras inte den frågan på allvar? En person vid namn Simon Andersson skrev i alla fall ett tänkvärt debattinlägg om saken i SvD på nyårsaftonen. Han påpekade bl.a. att flygets påverkan på klimatet överhuvudtaget inte fanns på agendan vid klimatmötet i Paris men att denna påverkan inte bara är betydande just nu utan kommer att öka mycket hastigt. Flygindustrins tekniska möjligheter att göra något åt problemet är begränsade.

Vi flyger mer och mer. Jag också. Det måste bli en ändring på det. Politiker runt om i världen jobbar hårt för att öka flygandet. De är inte i takt med tiden. Inte med sina väljares intressen heller egentligen. Det kommer inte att hålla i längden. Arbetsresorna med flyg måste minska liksom semesterresorna. Om flyget belastas med tillräckliga utsläppsskatter eller motsvarande, kommer det att ske. Annars inte.

Hela transportsektorn behöver ses över med klimatglasögonen på. Vägtrafiken förstås men även flyget alltså. Slår man in öppna dörrar, när man säger så. Kanske, kanske inte men även självklarheter måste man väl få ägna sig åt ibland.



Gör det dyrare att flyga!

Antag att jag vill åka till London men inte vill flyga. Några båtar från Göteborg går det inte längre, men det går en båt från Esbjerg i Danmark till Harwich i England. En tur och returresa med 4-bäddshytt går då på 998 euro. Det är lite mer än 10 000 kronor. Tåg är billigare, misstänker jag. Men på http://www.sj/ kan man inte söka på tågresor till London eller ens Paris. Men jag hittade en resa till Berlin. Enkel. 899 kronor. Alltså 1800 tur och retur. Kanske skulle jag inte bry mig så mycket om klimatet och ta flyget ändå? Jag kollar med Ryanair. Jodå det finns biljetter till London 299:- eller 499:- eller 799:- beroende på vilken dag jag åker. Väljer jag istället att dra till Berlin nu på fredag så kostar det 79 (sjutionio!) kronor. Med flygplatsavgift och incheckningsavgift så blir det 375 kronor. Inte dyrt alls.
Varför?
Det finns inga flygbränsleskatter!
Det lär finnas ett gammalt avtal från Chicago 1944 som i sina regler om det internationella flyget förbjuder skatter på flygbränsle. Flyget betalar inte ens koldioxidskatt. Dessutom är flygets utsläpp undantaget från Kyotoavtalet.
Flygbränslet däremot är så billigt att det till och med har hindrat den tekniska utvecklingen av bränslesnåla motorer.
Kanske går det inte att göra båt- och tågresorna så mycket billigare, när så många flyger. Men om vi finge ett internationellt beslut om rejäl beskattning av flygbränslet, som gjorde det åtminstone dyrare att flyga än att åka tåg, så skulle rimligen fler välja tåget. De pegar staterna får in från dem som ändå flyger skulle kunna gå till att ytterligare subventionera tågtrafiken.
Idag skuldbelägger vi ofta dem som flyger, som inte handlar rättvisemärkt och som köper dansk fläskfilé, när lösningen ligger i att göra flyget dyrt, att inte tillåta förtrycket av arbetare och att förbjuda den sortens hantering av grisar som sker i Danmark (och på sina håll i Sverige).