När vi försöker att inte tänka på global uppvärmning

Denna fredag har Hanna Ahlström fokus på “vad vi tänker på när vi försöker att inte tänka på global uppvärmning”. En hel del visar det sig och det finns psykologiska förklaringar.

Anledningen till att jag valde detta ämne för dagens inlägg är att jag nyligen kom över boken What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming – Toward a New Psychology of Climate Action av Per Espen Stoknes. Det här blogginlägget bygger nästan helt på den längre intervju som Klotet i P1 hade med honom för en dryg månad sedan. Boken skrevs på engelska för att i huvudsak kunna påverka den amerikanska debatten inför klimatförhandlingarna i Paris och det annalkande presidentvalet. Per Espen Stoknes är psykolog och ekonom och jobbar på handelshögskolan BI där han leder Center for Green Growth.

Foto: Reiner Kraft, Flickr

Foto: Reiner Kraft, Flickr

Boken består av tre olika delar: först fokuserar han på barriärer och problem när det kommer till klimatkommunikation, andra delen består av lösningar – vad vi vet fungerar när det kommer till mänsklig kommunikation och vad som engagerar människor samt en avslutande mer filosofisk, extensiell del – hur påverkar till exempel våra värderingar och synsätt vårt förhållningssätt till klimatfrågan.

Han pratar till och med om en klimatparadox – för det är paradoxalt att med tiden forskarna blivit mer säkra på vad problematiken innebär och ju mer dokumentation som finns tillgänglig – desto mindre bryr sig folk. Det kräver en psykologisk förklaring enligt Per och det är den frågan som har drivit honom i sin forskning. Han har kommit fram till att det i huvudsak beror på fem stycken olika barriärer: Distance, Doomsday, Dissonance, Denial och iDentity.

Distance: Vi upplever klimatfrågan som fjärran och något som inte påverkar oss. Vi vet att människor tänker mest på det som ligger nära dem själva. Dessutom har vi generellt svårt att ta beslut idag baserat på vad som kommer hända under nästa århundrade. Man har också använt sig utav bilder på bland annat smältande is i Arktis – händelseförlopp som sker långt borta. Och de som faktiskt påverkas av klimatförändringarna idag bor i huvudsak långt borta från oss. Ju längre bort en människa är ifrån oss, desto mindre empati har vi för denna människas lidande. Slutligen handlar det om att människor tycker att stadsministrar, internationella förhandlare och globala affärsledare har ansvaret för denna fråga.

Doomsday: Klimatförändringar har diskuterats som en fruktansvärd katastrofsituation vilket man säger år efter år efter år. Det man då vet vad gäller människans psyke är att när vi upplever flera katastrofsituationer på rad vänjer vi oss. Då börjar vi stänga av, vi orkar inte med alla de här katastrofscenarierna som målas upp framför oss. Vi projicerar denna utmattning på budbärarna och ser dem som domedagsprofeter. Detta innebär att vi känner skuld, ångest och stänger av. Skuld är dessutom djupt passiviserande och inte engagerande.

Dissonance: Den tredje barriären innebär att vi litar mer på vad vi gör än vad vi vet att vi borde göra. Denial: Problematiken kring domedagsscenariot och det faktum att vi inte orkar mer innebär att vi till slut stänger av automatiskt och stoppar problematiken i byrålådan. Vi kan då leva som att vi inte vet det vi vet.

iDentity: Vissa menar att skatter är för höga och att myndigheter reglerar för mycket. När klimatvetenskapen kommunicerar att det är precis det vi måste göra tillämpar många människor sina värderingar för att skapa sig en åsikt. Det innebär att många människor helt enkelt inte tror på detta med klimatvetenskap eftersom lösningarna inte stämmer överens med ens värderingar. Identitet, världssyn och ideologi vinner över fakta.

Lösningarna måste innebära att man tar dessa psykologiska barriärer i beaktande och skapar så kallade evidensbaserade kommunikationsstrategier. Det som bryter distansbarriärer är att skapa situationer där till exempel personer tävlar med sina grannar om att sänka sin elförbrukning – då blir det helt plötsligt personligt, nära och viktigt. Per berättar att man har visat på att solcellsinstallationer och elbilsinköp är ”smittsamt”. Inramningar som vi också vet fungerar är 1) hälsa och 2) möjligheter. Exempel är att klimatförändringarna genererar mer fästingar på sommaren, fler luft- och vattenburna sjukdomar, värre pollensäsonger och dålig luft när vi bränner fossila bränslen i städerna. Viktigast är att prata om möjligheterna – ett smartare och grönare samhälle innebär bättre liv för människor och mindre resursförbrukning, vilket innebär lönsamhet.

Jag kan verkligen rekommendera er läsare att lyssna på intervjun som sändes i Klotet och självklart att läsa boken. Ett sista tips för att spinna vidare på denna diskussion är att kolla in Climate Home’s artikel om vad medier rapporterade om i stället för COP21 – nämligen Kim Kardashian och Star Wars […].

Inlägget När vi försöker att inte tänka på global uppvärmning dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Cyklismen – Den Hållbara Farsen

Veckans fredagsinlägg är skrivet av Robert och kretsar kring ett av hans favoritämnen – Cykeln. Med avstamp i en artikel från Dagens Nyheter ger han sin åsikt på fenomenet cyklister och hur situationen för cyklister ser ut i Stockholm.

Foto: privat

Foto: privat

De senaste veckorna, låt säga månaderna har det brutit ut ett regelrätt krig mellan samhällets trafikanter. I fokus står cyklisten och bilisten som båda försöker få utrymme för sina åsikter. I Dagens Nyheter den 21/4 samlade man ihop ett gäng läsarreaktioner till följd av den artikelserie som handlade om “Cykelkulturen i Stockholm”. Ord som “MEMIL” eller “Medelålders Män I Lycra” blossade upp som ett nytt skällsord samtidigt som de fin-bils-körande slipsherrarna och snickarkåren även dom fick sig en släng av sleven. Det är otroligt att trafiken kan vara så känslosam men samtidigt väldigt bra eftersom vi debatterar vilka faror vi utsätter oss för och hur vi kan förhindra olyckor.

Nu är det så att jag själv är främst cyklist, nästan en “MEMIL” fast utan L som i Lycra och jag tar mig ofta friheten att bryta mot mindre trafikregler om jag anser att jag inte riskerar att skada någon. Detta är självklart ett dåligt system, jag stannar ju alltid på rött när jag åker bil, det är en självklarhet och kommer alltid att vara. Men när jag sitter på min hybridhoj så känner jag mig ibland odödlig, ett fartmonster med krut i benen. Jag vill inte stanna vid ett tomt övergångsställe bara för att det är rött för då måste jag ju ladda om och börja från noll igen! Jag ska erkänna att det finns en uns av överdrift i mitt resonemang, både att jag är en van regelbrytare eller att det är en plåga att behöva stanna vid ett övergångsställe. Det är det inte men jag letar ofta efter anledningar till att kunna svischa genom city på två röda.

Jag har alltid uppskattat cykeln, så mycket att det blev temat på min c-uppsats som jag inledde med:

“I undersökningar upplevs cykeln som främjande av hälsa och välbefinnande, en del av en modern infrastruktur och en miljömässigt sund transport. Man upplever att många fördelar kommer på köpet när man väljer cykeln, framför allt fördelar som är svåra att mäta ekonomiskt som just motion och flexibilitet. Cyklister är envisa. Det är inte allt för sällan man ser cyklister i regn, blåst och vinterväglag på väg till arbete eller skola. För vissa är det ett nödvändigt ont, för andra ett intresse eller en praktisk transport. I Stockholm har det blivit enklare att vara cyklist genom mer underhåll och nybyggnation av cykelvägar samt fokus på olycksförhindrande insatser.”

Jag vill problematisera den sista meningen. Även om det faktiskt byggs nya cykelbanor samt att man försöker bygga bort olyckor så är Stockholm långt ifrån den cykelstad jag drömmer om. För alla som har cyklat runt i Amsterdam (tänk bort Stockholms kuperade landskap) så vet ni vad jag pratar om. Jag cyklade härom dagen några mil fram och tillbaka genom innerstaden och kunde konstatera att cykelbanorna ofta är en ren och skär katastrof. Har man inte whiplash från puckelpist-asfalten så har man redan blivit ihjälkörd när man svängt ut via de röda cykelfälten som korsar rakt över bilistens vägbana.

Foto: privat

Foto: privat

Jag vill med denna artikel faktiskt berömma den stora ström av cyklister som redan har insett hur fort det går att ta sig fram på två hjul utan motor. Tänk vad mycket vi sparar på vår kära miljö, vad lite plats vi tar i trafiken och vad vi främjar folkhälsan. Cyklism är ju hållbart så det stänker om det och även om vissa missbrukar sin framfart i trafiken så måste vi ta krafttag för att skapa ett ännu bättre vägnät där fler cyklister får plats.

Varför inte ta och investera i en elcykel om det nu krävs? Under min uppsatsperiod läste jag en del om hur man kan skapa hyrstationer med elcyklar som alternativ till de traditionella vi har idag. Det låter enligt mig som en lysande idé och jag ser fram emot den dag jag själv kan hoppa på cykeln och inte behöva ta bilen eller klä mig i spandex bara för att det är långt.

Länge leve cyklismen!

Inlägget Cyklismen – Den Hållbara Farsen dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Den hållbart lönsamma optimismen

Dagens gästinlägg är skrivet av Henrik Westregård som delar med sig av sina tankar om hur man lyckas få andra med sig för en hållbar framtid. Vad som visar sig vara framgångsreceptet oavsett om det är ute på stan, i baren, på jobbet eller hemma i soffan.

Människor gillar att höra argument för saker, inte emot. Det är så vi är funtade och om man vill göra skillnad är det bara att hänga med. SD pratar om restriktiv invandringspolitik, inte rasism mot invandrare. Allt fler unga är för marijuana för medicinskt bruk, inte emot droger per se. Jag är för ett öppnare samhälle, inte emot inlåsningseffekter. Ja, ni fattar grejen. När vi hör dessa tankar reagerar hjärnan helt enkelt med en sådan optimistisk nyfikenhet att det skapar en lust för understöd. Det har varit en mer eller mindre medveten strategi sedan urminnes tider, bland härskare, politiskt aktiva, familjemedlemmar och företagsledare.

Foto: Privat

Foto: Privat

Idag som igår som imorgon kämpar vi dagligen för att få vår vilja igenom. Efter ett decennium på allehanda företag har jag lärt mig tips och tricks som funkar. Speciellt när syftet är att substituera avdankade strukturer, vilket ofta är fallet när man sysslar med hållbarhetsfrågor. Därför har jag satt ihop en lista med mina bästa tips för att lyckas med att skapa förändring där just du står idag. Oavsett om det handlar om att övertyga vännen om att dra ner på vattenkonsumtionen, berätta för mamma om ekoköttets fördelar, starta en insamlingsblogg för cancerdrabbade eller fiska företagspengar internt till det där sköna mångfaldsprojektet. Och glöm inte att fira framgången efteråt.

Tips för att skapa de hållbara förändringar du strävar efter:

  • Optimist javisst.
    Det kommer att märkas om du tror på den förändring du vill ska ske. Se till att dina planer framställs på ett positivt sätt och fler kommer att lyssna på dina argument. 
  • Ingen stress
    Var beredd på att det tar tid att övertyga andra. Bygg upp deras förtroende efterhand. 
  • Våga skoja högt och lågt
    Min personliga favorit. Konsten att dra skämt om hållbarhetsfrågor inför oinsatta är magisk och kan lätta upp stämningen i svåra situationer.  
  • Öppna dina sinnen
    Läs in miljön du befinner dig i. Människor, grupperingar, åsikter, visioner. Det ger dig förståelse för hur du kan närma dig i olika situationer.

  • Se dig som en kommunikatör
    Att jobba med hållbarhet är i mångt och mycket en fråga om att göra sig förstådd. Utan den kommunikativa förmågan spelar det ingen roll vad du har för storslagna planer. 
  • Vad de andra sysslar med
    Visa ett genuint intresse för andra – och du blir insläppt i deras värld – där du kan förstå vad som krävs för att övertyga dem om förändringen. 
  • Välj dina strider och fokusera därefter
    Visst är det roligt att ge sig på nya utmaningar. Men det kommer märkas att du tappar fokus vilket lätt ses som oseriöst. Att våga skära ner är en styrka. 
  • Respektera siffror
    Till syvende och sist är det pengar som styr samhället. Prata smart i termer av siffror och statistik så kommer du att vinna respekt och övertygelse.  

Om Henrik Westregård
Henrik är hållbarhetsspecialist på Daniel Wellington, en av de snabbast växande klockföretagen i världen, med över 4 miljoner sålda klockor sedan starten 2011. En del av fritiden lägger han även på ideellt arbete. Under sina 3 år på Sustainergies har Henrik drivit två olika projekt, suttit med i valberedningen och idag är han styrelsemedlem. Han har en ekonomie kandidat och en miljövetenskaplig masterexamen från Lunds universitet.

Inlägget Den hållbart lönsamma optimismen dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

Företagens möjligheter i en cirkulär ekonomi

Här kommer det utlovade inlägget om cirkulär ekonomi. Hanna Ahlström grottar än en gång ner sig i ämnet och fokus är på cirkulära företagsmodeller; möjligheterna som finns i dagsläget och vilka som tar dessa möjligheter.

Först och främst måste vi definiera det cirkulära tänket enligt sedvanlig akademisk metodologi. Svenska Cradle Net ger följande definition:

En cirkulär ekonomi syftar till att återuppbygga kapitalet, oavsett om det är ekonomiskt, tillverkade, mänskligt, socialt eller fysiskt. Det säkerställer förbättrade flöden av varor och tjänster. I en cirkulär ekonomi designas produkter för att kunna återanvändas med hög kvalitet i ett tekniskt och/eller biologiskt kretslopp. Produktion och transporter sker med förnyelsebara bränslen.

En cirkulär företagsmodell är en viktig del av den cirkulära ekonomin. Ett företag som verkligen har ett cirkulärt tänk är Ragn-Sells, och Sustainergies har tidigare förmedlat praktikplatser hos dem.  På bloggen har vi också skrivit om  Houdini Sportswear och kommunikationsansvariga Mia Grankvist har både blivit intervjuad och agerat gästskribent. Det är ett grymt företag som tagit steget från teori till praktik och därmed blivit ett av de företag som vi andra kan lära av. VD Eva Karlsson (@evahoudini) var också med på ett symposium jag jobbade på i januari om Earth’s Safe Operating Space for Humanity. Företag som bryter ny mark och tar sig an de senaste hållbara modellerna och koncepten inom forskningen är exakt vad vi behöver. Eva var nämligen där tillsammans med andra företagsrepresentanter, forskare, representanter från civilsamhälle, konstnärer, journalister och andra för att diskutera hur vi ska skapa en säker och rättvis värld där vi samtidigt måste förhålla oss till planetära gränsvärden.

Foto: Katety Allen, Flickr

Foto: Katety Allen, Flickr

Tillbaka till det cirkulära och vad det innebär: en ny ekonomisk modell som syftar till att i slutändan frikoppla den globala ekonomiska utvecklingen från ändlig resursförbrukning innebär såklart att företag måste ändra på sig. Det innebär självklart resurser och kompetens men eftersom jag är tydligt partisk i detta fall kommer jag här rabbla upp möjligheterna:

Enligt rapporten Towards a Circular Economy: Business rationale for an accelerated transition från Ellen MacArthur Foundation innebär sådan design nya och större vinster, ökad säkerhet i utbud och ny efterfrågan på företagstjänster. Enskilda företag kan uppnå lägre insatskostnader och i vissa fall skapa helt nya vinstströmmar. Denna analys hade fokus på Storbritannien och visade även på följande förbättringar:

  • Kostnaden för återtillverkning av mobiltelefoner skulle kunna minskas med 50 % per enhet om industrin gjort telefoner som är lättare att ta isär. Det skulle innebära förbättrade processer för återanvändning samt öka incitament för att återvända telefoner.
  • De modernaste, miljövänligaste tvättmaskinerna skulle vara tillgängliga för de flesta hushåll om de hyrs istället för säljs – kunder skulle spara ungefär en tredjedel per tvätt, och tillverkaren skulle tjäna ungefär en tredjedel mer i vinst.
  • En vinst på 1,90 dollar per hektoliter öl som produceras kan uppbringas genom att sälja bryggeriets förbrukade korn.
  • Kostnader för förpackning, bearbetning och distribution av öl skulle kunna minskas med 20 % genom att övergå till återanvändbara glasflaskor. (I Sverige har vi ju kommit längre än i Storbritannien – 179.950 ton förbrukade glasförpackningar materialåtervanns under 2013. Det motsvarar 93 procent av det som sattes på marknaden, se sopor.nu.)

Ytterligare möjligheter är minskad volatilitet (hur mycket priset på en finansiell tillgång svänger eller varierar) och ökad försörjningstrygghet. Övergången till en mer cirkulär ekonomi innebär att använda mindre andel nyutvunnet material och mer återvunna material som innebär högre andel arbetskostnader. Detta minskar företagets exponering mot allt mer volatila råvarupriser och hot så som naturkatastrofer eller geopolitiska obalanser som kan påverka leveranskedjor, eftersom andra aktörer erbjuder alternativa material.

Kanske allra viktigast är efterfrågan på företagstjänster. En cirkulär ekonomi skulle skapa efterfrågan på nya företagstjänster, såsom:

  • Logistikföretag som främjar att uttjänta produkter återinförs i systemet
  • Återförsäljnings- och försäljningsplattformar som underlättar för att livslängden eller utnyttjandet av produkter kommer till användning
  • Specialkunskaper inom reparation och uppfräschning av delar och komponenter samt produktrenovering

Alla dessa olika kompetenser så som demontering, ombyggnad av produkter, integration av renoveringsprocesser, samt att få ut produkter till användarna kräver specialkunskaper och processkunnande – vilket inte bara resulterar i nya affärsmodeller utan affärsmöjligheter för entreprenörer.

I rapporten diskuteras slutligen möjligheterna vad gäller förbättrad kundinteraktion och lojalitet. Cirkulära lösningar erbjuder nya vägar till att kreativt engagera kunder. Nya affärsmodeller såsom uthyrnings- och leasingkontrakt som etablerar en långsiktig relation med kunder skapar dessutom ytterligare beröringspunkter under produktens livslängd. Dessa affärsmodeller erbjuder företag möjlighet att få unika insikter i användningsmönster, vilket innebär nya kunder som kan leda till förbättrade produkter, bättre service och ökad kundnöjdhet.

Ok, men är Houdini Sportswear det enda exemplet i svenskt näringsliv som har en cirkulär företagsmodell? Det är en fråga jag gärna vill ha svar på och den som har ytterligare exempel får gärna lista dem i kommentarsfältet nedan. Vad jag lyckats luska fram utifrån ett lätt google sök genom Cradle Net är bland annat att Syntell AB, Spotify, Über och AirBnB är alla exempel på företag som förstått att marknaden tenderar att gå från att önska en produkt till att istället önska en tjänst. Men som diskuteras ovan handlar cirkulära företagsmodeller om mer än att sälja tjänster – och det blir spännande att se hur utvecklingen såväl som synen på hur en företagsmodell ska se ut utvecklas under de kommande 10 åren eller så.

Slutligen, läs gärna inlägget från gästskribenten Christian Ficklers om företaget Bundling, mitt blogginlägg om min praktik i Europeiska Kommissionen där jag ger exempel på ytterligare läsning, eller kolla in Tobias Jansson som bloggar via circulareconomy.se. Hur de cirkulära företagsmodellerna ska bli mainstream och vad som den cirkulära modellen inte är eller än så länge kan leverera är något som vore fantastiskt att utröna, kanske, kanske kommer det i ett framtida inlägg. Under tiden är det särskilt viktigt att lyfta fram de företag redan gått i bräschen för att implementera cirkulära företagsmodeller.

Inlägget Företagens möjligheter i en cirkulär ekonomi dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.

En svår månad för Ecuador

Veckans fredagsinlägg är skrivet av Robert som berättar om de nyligen startade och omtalade oljeprojektet i Yasuní, Ecuador. Robert har själv spenderat en längre tid i Ecuador där han exempelvis skrev och fotograferade och han vill nu dela med sig av sina erfarenheter blandad med nyförvärvad kunskap.

 

Foto: Privat

Foto: Privat

Så har det börjat. Medierna rapporterar om hur man har börjat borra efter olja i nationalparken Yasuní i Ecuadorianska Amazonas. Denna story ligger mig nära till hands då jag själv inte bodde långt från området i några månaders tid. Jag mötte under min tid i djungeln många personer som direkt eller indirekt var påverkade av konflikterna kring Yasuní, personer som idag fredligt kämpar för att oljan ska stanna i marken genom gatudemonstrationer, festivaler och workshops.

Upprorets fundament ligger i den tveksamma behandlingen av ursprungsbefolkningen i Amazonas. Lokal maffia och nationella samt transnationella företag har under lång tid, med start sen kolonialtiden åsidosatt ursprungsbefolkningens rättigheter att verka fritt i Amazonas. Om kolonialherrarna på den tiden lockades av guld, kryddor och gummiplantor så är det idag gruvdrift, olja och trä som dominerar och stora områden i Ecuadorianska Amazonas är idag bortom räddning på grund av föroreningar och avskogning. Festivaler och demonstrationer samlar gräsrotsorganisationer som försöker föra samtal med både fiender och medkämpar i en kreativ arena präglad av kultur och musik samt kunskap och framåtanda. Mitt i allt står vi som praktikanter och tittar på och tänker, wow vad mycket tid och kraft som måste gå åt att göra detta år ut och år in.

Foto: Privat

Foto: Privat

Yasuní är en av de platserna på jorden med störst biologisk mångfald. Parken är hem till över 150 olika amfibiska arter så som grodor, paddor och salamandrar vilket är världsrekord om man jämför med liknande miljöer på jorden. Artrikedomen gör området känsligt för framkallade störningar i form av gruvdrift och oljeborrning där det senare fick förödande utsläpp på 70-talet då Chevron (gamla Texaco) dumpade enorma mängder slagg- och oljerester på olika platser i Ecuadorianska Amazonas. Detta har lett till en över 20 år lång rättsprocess för att se till att ChevronTexaco betalar för sanering, något som fortfarande inte har skett i den omfattning som krävts.

Med dagens sviktande oljepris så är det enligt vissa källor troligt att man kommer göra förlust på varje oljefat vilket har fått vissa experter att tveka på om utvinningen är värd mödan. Det följer ett mönster, 2015 lämnade Shell Arktis och nu ligger det omstridda projektet “Keystone XL” som går mellan Canada och USA i malpåse, utgången är oviss trots att man redan öppnat vissa sektioner. Ecuador får sin huvudsakliga inkomst från gruv- och oljeindustrin varför projektstarten av Yasuní inte förvånar. Men så händer det som inte får hända. Ecuador drabbas av en enorm jordbävning, över 500 människor omkommer och 2000+ skadas allvarligt, landet kastas in i katastroftillstånd. Scenarion som detta påminner oss ständigt om hur ömtåliga vi är och hur viktigt det är att koppla ihop sanning och konsekvens. Katastroferna tar sig olika tappning och vare sig det är oljespill eller jordbävningar så vet vi att det är den lokala ursprungsbefolkningen som drabbas hårdast. Efter jordbävningen sattes katastrofinsatser in men om vi jämför med alla de som lever med sviktande hälsa i Amazonasregionen så kan man fundera på vad deras hjälp kommer i för form.

Foto: Privat

Foto: Privat

Mina upplevelse är att man har kört över befolkningen i Amazonas, att det finns en öppet hård diskurs mellan folket i öst och i väst och att nya oljeborrningar kommer elda på hatet, må det inte ske för ett land som sadlar ekvatorn med fantastiska möjligheter för energi från sol- och vatten.
Jag hoppas att jordbävningen tar fokus från Yasuní och skapar möjligheter till att bygga upp och inte förstöra vilket tyvärr troligen är framtiden för oljefälten i Amazonas.

Vill du läsa mer om oljefrågan i Yasuní så är Amazon Watch en tillförlitlig källa.

Inlägget En svår månad för Ecuador dök först upp på mitthållbarhetsjobb.se.