Idag skriver den centerpartistiske riskdagsledamoten Staffan Danielsson på DN Debatt om Sveriges mottagande av ensamkommande flyltingbarn. Huvudbudskapet i texten är att en stor del av dem som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn troligtvis är över 18 år, och därigenom inte enligt svenska och internationella normer barn. Detta illustrerar Danielsson genom att ta ett antal exempel, som att 73% av dem som år 2009 undersöktes i Danmark som sökte asyl som ensamkommande flyktingbarn var över 18 år och att det totala antalet som har sökt asyl som ensamkommande flyktingbarn i Norge och Finland har fallit drastiskt efter att ålderstester infördes. Danielssons uttalade budskap är att Sverige borde följa grannländernas exempel och införa bättre ålderskontroller som inte ger lika stort utrymme för fusk, då detta skulle vara rättvisare och konsekventare.

 Parallellt med det tydliga budskapet så sätter dessutom Danielsson siffror på kostnaden för att ta emot ensamkommande flyktingbarn, cirka 1.500 miljoner kronor per år, och poängterar att den kostnaden är betydligt högre per flykting än för vuxna. Danielsson gör också jämförelser med andra Europeiska länders mottagande och insinuerar att Sverige tar emot en oproportionerligt stor del av både flyktingar som helhet och ensamkommande flyktingbarn i synnerhet. Reaktionerna på Danielssons text lät inte vänta på sig. Ledande centerpartister som den migrationspolitiske talespersonen Fredrik Federley gick snabbt ut och tog avstånd ifrån Danielssons text. Det sades att den "går ett annat partis ärenden" med en tydlig syftning till Sverigedemokraterna.

Utanför det egna partiet var fördömandena mycket hårdare och Danielsson rasiststämplades gång på gång. Är texten då rasistisk eller främlingsfientlig? Vad gäller diskussionen kring den verkliga åldern på ensamkommande flyktingbarn, så har jag svårt att se det. Jag är inte själv kunnig på området, men det verkar som om Danielsson har belägg för sina påståenden om att många av dem som får asyl som barn faktiskt är över 18 år. En nära vän till mig med somaliskt ursprung sa en gång att nästan alla somalier som hon kände egentligen var ett par år äldre än deras registrerade ålder. Jag vet naturligtvis inte om det är sant, och av förklarliga skäl har jag aldrig tidigare nämnt hennes uttalande. Hur som helst, den som hävdar att Danielsson har fel i sak angående den här slutsatsen borde angripa hans fakta, inte hans person.

 Vad gäller hans uttalanden som pekar på att han tycker att Sverige tar emot en allt för stor andel av de asylsökande i EU, och speciellt då vad gäller ensamkommande barn, så förstår jag att människor med åsikten att vi snarare borde ta emot fler flyktingar (och dit räknar jag mig själv) reagerar negativt. Som påpekats så lär inte Tyskland, Storbritannien eller Frankrike ta emot fler om Sverige minskar antalet beviljade uppehållstillstånd. Men den åsikten är knappast rasistisk, och måste få vare legitim i en öppen debatt. Danielsson hävdar också att han vill att Sverige skall fortsätta ha en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik. Om han har rätt om att många som de facto är över 18 år tas emot som ensamkommande flyktingbarn och de istället skulle få asyl enligt processen för vuxna så torde pengar frigöras för att bättre hantera fler asylsökande. Detta då de 10% som söker som ensamkommande flyktingbarn enligt Danielsson står för 40% av av de totala kostnaderna för alla som söker asyl.

 Varför väckte texten då så starka reaktioner? Kanske för att man intuitivt inser att den där imaginära gränsen mellan vuxna och barn, 18-års dagen, må existera i lagstiftningen men knappast i verkligheten. En 19-åring kan ha minst lika stort behov av särskilt hjälp och stöd som en 17-åring. Men även om gränsen är godtycklig så finns den ändå av en anledning, för på något sätt måste man särskilja de mest behövande, barnen, ifrån alla andra. Och finns den så borde den användas på samma sätt för alla, så att en objektiv kontroll fastställer vilka som är barn eller vuxna. För att alla de asylsökande ungdomarna som är över 18 skulle säga sanningen då de tillfrågas om sin ålder väl medvetna att det innebär en stor fördel att vara under 18 är ungefär lika sannolikt som att vilken "Svensson" som helst som stoppas av polisen på en 70-väg där han har kört 110 km/h på eget bevåg skulle hävda att han har kört över körkortsgränsen då han tillfrågas. Där tror i alla fall inte jag att det är någon skillnad på folk och folk...

 Nej, det som drabbat Danielsson, och det som han var mycket medveten om att han skulle få i huvudet då han skrev sin debattartikel, är det mycket låga tak som stänger in debatten om migrations- och integrationsfrågor för alla som inte tillhör Sverigedemokraterna eller kretsen kring dem. Alla uttalande eller texter som kan upplevas som kritiska mot hela eller delar av invandringen eller företeelser med koppling till invandringen riskerar alltid att stämplas som rasistiska eller främlingsfientliga. Kanske mest för att det är så mycket enklare än att ta i problem som kan vara både komplexa, mångbottnade och smärtsamma. Och, vilket jag har sagt förut, den inställningen gynnar troligtvis de verkligt främlingsfientliga mer än det faktum att de faktiskt kan dra nytta av t.ex. Danielssons debattartikel (vilket till exempel Sverigedemokraterna, Avpixlat, med mera naturligtvis kommer att göra).

 Som ett sista klargörande, så skriver jag inte denna text som ett stöd till Danielssons åsikter eller slutsatser, utan som ett stöd till hans rätt att formulera och lyfta sin problembeskrivning utan att bli stämplad som främlingsfientlig eller rasist. Jag tror på en öppen debatt inom rimliga gränser vad gäller negativa generaliseringar mot grupper, och det uppfattar jag att Danielsson också gör. Till den grad att han går ut med den här artikeln väl medveten om att han kommer att kölhalas av sina egna. Det kräver faktiskt en hel del mod.

 Läs även gärna Sanna Rayman och Erik Laakso på samma tema.