Om ett händelserikt och tufft år

Så börjar år 2016 närma sig sitt slut. Dags att sy ihop säcken.  Det har varit ett händelserikt och skrämmande år. Nu senast med terroristattacken på en julmarknad i Berlin. Mordet på strosande, förväntansfulla, oskyldiga människor är svårt att ta in. Vart är världen på väg? Var kommer all ondska ifrån ? Vad är det som gör att dessa trasiga unga män tror att världen blir bättre av våld och hat?

Men det är som Margot Wallström och Anders Ygeman har sagt. Det bästa vi kan göra är att försöka leva våra liv som vanligt. Gå på julmarknader och skolavslutningar utan att vara rädda. Låta julen bli den högtid för kärlek och hopp som vi vill att den ska vara.

Hösten har varit intensiv på många sätt. I miljöpartiets riksdagsgrupp har vi arbetat för att ena hela gänget efter vårens ministeravgångar, språkrörsbyten och jobbiga beslut om Vattenfall och värdlandsavtal. Det kom vi i mål med strax innan riksdagens juluppehåll och det blev en fin julklapp. Ser fram emot att fortsätta arbeta tillsammans med Annika, Valter, Jabar och Carl i viktiga gröna profilfrågor som fred, sänkt arbetstid mm mm.

Miljö- och landsbygdsfrågor är andra av mina hjärtefrågor. Att vår miljö- och landsbygdspolitik går hand i hand skriver jag tillsammans med Emma Nohren i dagens NWT.

På miljöområdet har vi också rönt stor framgång det här året. Att miljöbudgeten ökat med 73 procent talar sitt tydliga språk. Om du är intresserad av vad jag och de andra i utskottet sa i vår budgetdebatt hittar du våra anföranden på riksdagens webb.

Nu ser jag fram emot julens högtid och dess budskap om kärlek och hopp. Och er alla vill jag önska en…

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Konfrontation eller övertalning?

Just nu är jag i beråd. Alltså tveksam och fundersam.

Inte om vad saken egentligen gäller - för jorden och mänskligheten behöver helt klart ett starkt skydd mot ultrakommersiell, transnationell oansvarig överexploatering, ett skydd av våra gemensamma naturresurser och miljövärden och en stark restriktivitet till kommersialisering av GMO-foder och dito-grödor.  Jag är mycket, mycket klar på att det är det jag ska ägna mig år just nu, och att det är det som behövs.

Men för några dagar sedan var jag på s.k. kandidatutbildning med (MP) nere i Bryssel i "parlamanget" tillsammans med ett tjugofemtal andra förväntansfulla och kapabla svenska miljöpartister.  Vi ska ju till sommaren besätta kanske upp till fyra platser av Sveriges totalt 20 stolar där!

Carl Schlyter slutar tyvärr nu, men det är också bra med tanke på våra gröna rotationsregler. De förbjuder någon att rota sig fast för länge på ett uppdrag. Han har dock gjort ett fullständigt kanonbra jobb i tio år nu med allt, allt, allt. Mycket runt GMO och nu på slutet även TTPS. Han har en hel del att föra över till mig om detaljer och beslutsgångar, så innan han slukas upp av nya utmaningar i Riksdagen, hoppas jag få tanka av honom en del om detta.

Det är hans eminenta kollega Isabella Lövin som bereder mig delikata problem och får mig i beråd. Hon blir med all säkerhet kvar och det är en himla tur!  Vilken tillgång! Vilken kvinna!  
Det var direkt hennes segrar inom CFP, Common Fisheries Policies under  de senaste åren som inspirerade mig i vintras, och fick mig att för första gången att ompröva min negativitet mot Bryssel och  EU. 
Hon gjorde ju jobbet och väckte upp en urviktig, men politiskt insomnad och branschstyrd fråga.           I vintras vände hon, efter fyra års slit, hela parlament till det klart bättre; Läget mot utfiskning och för bevarande av arter och bestånd i de hav som EU förfogar över, är en historisk insats av en (1) person. Isabella Lövin. Alla inser det och alla hyllar henne.

 Och jag, splittrad som jag alltid varit på allt, allt, allt som jag tror är viktigt och som kräver just min insats, fick då något rejält att tänka på: EN fråga, EN person, EN tydlig, men mandaterad arena……      

-EU-parlament kan alltså vara relevant och En Person Kan Uppenbarligen Göra Skillnad! 

Min fråga är ju GMO, det vill säga punkterandet av illusionen att genförändrade organismer i mat, säd och växter skulle vara en välsignelse för andra än storföretagen som investerat i dem. 
-Hur ska jag -om jag kommer in i EU-parlamentet- få den att ta skruv på samma sätt?

Det vi lärde under utbildningsdagarna var peppande, kul och stärkte förvissningen om att en äkta GRÖN revolution behövs i all politik och kanske särskilt på Europeisk politisk nivå. För klimatet, fisket, miljön, feminism, demokratisk öppenhet och integritet och inte minst mänskliga rättigheter.  

Det var svaren på en del detaljfrågor till Isabella och hennes medarbetare som satte igång mitt bryderi nu efteråt: nämligen att Isabella inte hade valt konfrontation. "Hon har inga fiender", sa man oss.
Hon har alltså visserligen fajtats - men inte fajtats mot människor! 

Hon har istället byggt allianser med lobbyisterna och med de som inte kunde fiskefrågorna. Talat med de som inte insåg farorna eller var felinformerade eller på annat sätt förmåtts ta fel ställningstagande. Hon värvade, inte bekämpade. Hon informerade och lärde känna

Det är en helt annan ansats än att slåss emot och att konfrontera eller argumentera….

Så runt detta grubblar jag nu. Nu söker jag en strategi för att sprida ljus om gener, inte bekämpa mörker. 
Jag måste alltså börja lägga upp en femårsplan som innebär att att tala med, värva,  lära känna och informera. 
SÅ ska jag fajtas för en jordbrukspolitik som ger liv och inte längre vill ha GMO!