Morgonstund…


... har guld i mund, sades det när jag var liten. Och jag tycker att det stämmer för det mesta numera, sedan jag blivit pensionär. Morgontimmarna är härliga, tysta och lugna stunder med kaffe, nätnyheter, lite småskrotande och lite bloggande. Tillfredsställelsen med sådana mor'nar föder ofta snälla, positiva funderingar. Men det är klart att ibland gör sig motigheter påminda och ibland etsar sig omvärldens eländesrapporter fast i sinnet mer än annars. Som t.ex. om det här.

Nyligen hörde jag och kommenterade här på bloggen information om att isbjörn och grönlandsval är utrotningshotade i samband med arktisisens smältning. För inte så länge sedan meddelades att stora delar av korallerna i Stora barriärrevet dött p.g.a. havsuppvärmning. Ålen kommer mycket snart att vara utrotad och giraffen är hotad och har blivit rödlistad, hörde jag igår på nyheterna. Den här typen av rapporter duggar, som ni vet, ner allt tätare. Tigern har kämpat länge för sin överlevnad. Listan på hotade fiskarter blir allt längre. Regnskogarna huggs ner. O.s.v. Den biologiska mångfalden är i fara. Trots alla larmrapporter och trots att problemen är så välkända, fortsätter utvecklingen åt samma håll i ett hysteriskt tempo.

Man kan undra, vart vi är på vägen med jorden. Till slut verkar det finnas mest en art kvar, vi själva, kompletterade av ett fåtal särskilt livskraftiga arter som råttor och kackerlackor och några slavarter, som fått leva vidare enkom för människans egennytta. Det blir allt tydligare att det största miljö- och klimatproblemet inte är enskildheter som fossila bränslen, nedskräpning av haven, giftutsläpp eller rovdrift utan i stället en enda samlande, skadlig orsak till alltihop, nämligen människan och alldeles på tok för många exemplar av den arten. Vi människor är så livskraftiga att vi håller på att föröka oss till döds. Det ökande antalet miljarder levande människor medför oundvikligen allt större överkonsumtion, utarmning, nedskitning och andra påfrestningar för miljö och klimat. Statistiker får tro vad de vill om att befolkningsökningskurvan planar ut vid 10 eller 11 miljarder människor men problemet är att vi redan nu är alldeles för många och att jordklotet inte mäktar med att tillgodose i och för sig rimliga önskemål från ännu fler.

Uppiggande tankar på söndagmorgonen. Nej nu ska jag rasta hunden och sedan få en kopp kaffe till, ekologiskt för all del men egentligen utan en tanke på, varifrån det kommer, hur mycket elände det skapat och varför just jag har råd med det.

Framtiden – inget för oppositionen

Riksdagens oppositionspartier har presenterat sina alternativa statsbudgetar för 2017. Som rapporterats föreslås omfattande skattesänkningar. Men det som uppmärksammats allt för lite är deras drastiska förslag på områden de allra flesta av oss värdera mycket, mycket högt: natur och miljö.

I statsbudgetens anslag för åtgärder inom natur- och miljöområdet finns pengarna för att minska gifter i naturen, renare hav, miljöforskning, skydda värdefull natur och hotade arter och minska klimatpåverkan. Den grönröda regeringen har i höst lagt ett förslag till miljöbudget som är den största i landets historia! Miljömålen, som alla partier i riksdagen enats om, ska nås. Värdefulla naturområden ska skyddas för framtiden, inga fler djur- och växtarter ska försvinna från landet. Viktiga klimatinvesteringar ska göras och förorenad mark saneras. Men om oppositionspartierna får bestämma blir det inte mycket av.

Moderaterna respektive Centerpartiet vill, jämfört regeringens budget, skära ner satsningarna med hela 2 100 miljoner. På ett år! Kristdemokraterna tar i än mer och vill skära bort 3 000 miljoner. Liberalerna och Sverigedemokraterna vill skära bort 2 300 miljoner.

Samtliga oppositionspartier vill alltså minska satsningarna på natur och miljö med över 2 miljarder nästa år, omkring en fjärdedel av miljöbudgeten! Detta i en tid då varje år blir varmare och 2016 ser ut att bli det varmaste året sedan mätningarna startade. Både klimatförändringarna och utarmningen av den biologiska mångfalden pågår i en rasande takt och forskare över hela världen varnar för katastrofala följder. För Gotlands del finns tydliga konsekvenser bland annat då oppositionen vill lägga ner Klimatklivet, stödet till lokala klimatsatsningar som hittills gett ett tillskott på 14,6 miljoner till biogassatsningar på ön. Detta skulle drabba den gotländska landsbygden och framtida satsningar inom jordbruket.

Miljöpartiet vill fortsätta omställningen för en fossilfri framtid med ett långsiktigt hållbart och lönsammare jordbruk som bidrar med förnybar energi och där restprodukter blir resurser i kretsloppet. Vi uppmanar alla som är engagerade i miljöfrågor, vill bevara vår vackra natur och värnar klimatet att ta till sig fakta: oppositionspartiernas förslag till budgetar är en extrem försämring för naturen, klimatet, kommande generationer och för en hållbar samhällsutveckling. Detta är en reell skillnad i prioriteringar. Kom ihåg det till valet 2018.

Isabel Enström, Gruppledare
Karin Åström
Miljöpartiet de gröna Gotland


Publicerad i Gotlands Allehanda 27 oktober 2016

Inte så kul


Anguilla anguilla heter ålen på latin. En uppskattning av världens ålbestånd är att det finns ungefär en (1) % kvar av det ålbestånd som fanns 1970. Det är förbjudet att fiska ål i Sverige. Det har det varit i snart 10 år. Det är bra. Det borde det vara även i andra länder. Sverige borde jobba för det inom EU, kanske inom FN också. Frågan har diskuterats i EU men, såvitt jag vet, har inget hänt. I vanlig ordning styr pengarna. Ål är en eftertraktad och lönsam vara i Sydeuropa. Kanske Sverige fortsätter att plädera för ålens överlevnad. Hoppas det.

Ålen är fridlyst i Sverige. Det är också bra. Ändå händer det fortfarande att man kan se ål på vissa restaurangers menyer. Varje restaurang med självaktning borde se till att aldrig servera ål. Varje krogbesökare borde välja bort sådana restauranger. Varje grossist och varje livsmedelsbutik borde se till att inte handla med ål. Varje konsument borde se till att aldrig köpa ål. Det är lika självklart som att man bör se till att all annan fisk man köper är märkt MSC, ASC eller KRAV.

Med ålen är det lätt. Det är liksom inget snack. Den är akut utrotningshotad, det råder inget tvivel om det. Ingen högermupp kan med hedern i behåll komma och påstå att det inte är någon risk för arten anguilla anguilla. Sedan finns det förstås de, som påstår att det finns andra viktigare frågor att fundera över än ålens överlevnad och den biologiska mångfalden. Det finns t.ex. fortfarande de som påstår att jorden inte har något klimatproblem. Det finns många människor på jorden, så det finns många åsikter. Tur att det är tillåtet, åtminstone på många håll. Det är bara det att en del åsikter är mer korkade än andra.

Landskap i förändring

DSC_0548

Rädda tallskogen, stoppa landskapsförändringen!

Just nu pågår den största landskapsförändringen i manna minne, utan att någon reflekterar. Det är länets karaktärsskogar av tall, med markbädd av lingon och blåbärsris, som just nu i en rasande takt huggs ner och ersätts med artfattig granplantage.
Grundproblemet: det sätts för mycket gran där det egentligen borde sättas tall
Konsekvenserna kan vi redan ana ur ett ekosystemsperspektiv här i Kalmar län. Den faktiska förlusten av tallskog är nu 11% per år, med förödande konsekvenser för flera arter. Den årliga arealförlusten, blir om det fortsätter i samma takt, ca 80 000ha av länets produktiva skogsmark, om ca 700 000ha. Påverkan slår även på industri och näringsliv som behöver tall och löv i sin produktion.

Orsak till problemet: jakt- och skogsbruket är obalanserat
Jakt- och skogsbruksintresset måste göra gemensam sak. En sund viltstam i balans med skogens ekosystem måste till. För orsaken är högt betestryck från klövvilt, både älg och rådjur som betar på tallen och driver markägarna till att plantera gran. Om fler istället vågade satsa på tall, desto mindre blir trycket på varje plantering och därmed skulle vi återfå sunda slaktvikter på älg. (Idag skjuter vår jägarkår kalvar med ”kriminell slaktvikt” om 42kg, normal slaktvikt borde vara 80kg. Senaste älg inventeringen visar att 44% av den tallskogsmarken, har ställts om till annat trädslag. Ett skogsbruk som bejakar tallskog och inslag löv ger en rikare skog både för naturintresset som för jakt- och skogsbruket.

Balans på viltet och en skog som anpassad för vårt landskap = mera tall helt enkelt!
Värna landskapsbilden, viltet och mångfalden, se allvaret och gör gemensam sak regionalt. Detta är min uppmaning till LRF, Jägarförbundet, Skogsbolagen och Naturskyddsorganisationer som kan göra skillnad och vända utvecklingen. Denna insikt ger jag nu till regionförbundets arbetsutskott och Landshövdingen för beaktande. Till vår hjälp har vi skogsstyrelsens faktaunderlag, dags att göra om och göra rätt.

Akko Karlsson (MP)
Vice ordförande i Regionförbundet med ansvar miljö
Partistyrelseledamot med ansvar Gröna Näringar jakt och viltvård

Även i Barometern och VT

http://www.barometern.se/debatt/radda-tallskogen/
http://www.vt.se/opinion/stoppa-landskapsforandringen-8147518.aspx


Skydda tamboskap och husdjur

Hjortedvargen
Debatt Rovdjurspolitik

Att öka tryggheten för näringar och ägare av tamboskap i områden där det finns varg och andra rovdjur är en betydligt mer angelägen politik än att debattera rovdjurens vara eller icke vara!

Den allmänna jakt på varg som pågått den senaste tiden har föranletts av en debatt som sedan många år är polariserad. Tyvärr har delar av de senaste årens rovdjurspolitik bidragit till att förstärka intressekonflikten då den i första hand tagit avstamp i jakten och hur många vargar som skall skjutas var och när. Istället måste vi vända frågeställningen till att handla om hur vi kan minimera de konflikter som uppstår när människa och varg lever i samma område.

Miljöpartiet tar frågorna kring konflikter mellan rovdjur och rennäring, tamdjurshållning och hot mot husdjur på största allvar. Vi anser att mer resurser bör läggas på att förebygga viltangrepp. Vi vill öka ersättningarna och se till att fler som vill får möjlighet att upprätta rovdjursstängsel. Att öka tryggheten för näringar och ägare av tamboskap i områden där det finns varg och andra rovdjur är en betydligt mer angelägen politik än att debattera rovdjurens vara eller icke vara.

I den mån jakten präglar diskussionen inom rovdjurspolitiken bör fokus vara att rikta jakten mot vargar som gjort skada. Med ett ökat antal vargar är det naturligt att det bör bli lättare att få tillstånd för skyddsjakt. Jakt som riktas mot de vargar som angriper tamdjur kan bidra till att angreppen minskar. Färre tamdjursangrepp kan leda till ökad acceptansen för vargen samtidigt som allmänhetens acceptans för jakten ökar. En utökning och utveckling av nya former för sådan jakt tror vi kan vara en framkomlig väg för att komma ifrån de alltmer polariserande konflikter som präglat vargdebatten de senaste åren.

Det ger oss också möjlighet att i den fortsatta utformningen av rovdjurspolitiken ha som utgångspunkt att vargen och de andra rovdjur som finns i Sverige är en del av vår natur. Bedömningen av vad som är ett livskraftigt bestånd av varg bör göras av expertmyndigheter och bred forskning istället för politiserande beslut sprungna ur en polariserad debatt.

På så sätt kan vi också få ordning och reda bland reglerna för vargförvaltning. I längden är det ingen som gynnas av beslut med oklar rättslig status som tas fram och tillbaka i sista minuten. Turerna kring vargjakten i Värmland och Örebro är ett tydligt exempel på det. Först stoppades jakten med en dags varsel av förvaltningsrätten. Det är, oavsett åsikt om licensjakt på varg, inte ett acceptabelt förfarande för de personer som anpassat och planerat inför den jakt som aviserats tillåten. Kort därpå hävde kammarrätten beslutet varpå EU kommissionen inte var sen med att kritisera den jakt som pågår.

Med en rovdjurspolitik som utgår ifrån att tamboskap och husdjur ska skyddas och med fokus på biologisk mångfald kan vi hoppas på en mer sansad debatt. Förhoppningsvis kan vi också slippa den turbulens som turerna kring vargjakten präglats av de senaste åren.

Akko Karlsson (MP)
Partistyrelsen ansvarig för Gröna Näringar samt Jakt och Viltvård

Emma Nohrén (MP)
Riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson

Stina Bergström (MP)
Riksdagsledamot Värmland och miljöpolitisk talesperson